Borgerlig vigsel med något extra

Herr talman! Mikael Eskilandersson har frågat mig om jag avser att agera för att öka möjligheterna för olika sorters borgerliga vigslar och i så fall på vilket sätt. Som jag förstår det vill Sverigedemokraterna göra det möjligt att ta betalt för vigsel.

Mikael Eskilandersson anger i sin fråga att det enligt Sverigedemokraterna behövs en översyn och eventuellt ett nytt regelverk som klargör alla kommuners skyldighet att tillhandahålla vigslar utan kostnad.

Uppdraget som vigselförrättare är ett statligt uppdrag. Borgerliga vigselförrättare förordnas av länsstyrelsen, och de får ersättning för uppdraget från staten, inte från paret. Många borgerliga vigselförrättare utses efter förslag från kommunerna. Kommunerna fungerar också ofta som mellanhand mellan paret och vigselförrättaren. Vissa kommuner tar då ut en avgift för vigsellokalen eller för administrativ hjälp. Den som vill gifta sig borgerligt kan dock vända sig direkt till valfri vigselförrättare. Vigseln behöver inte bokas via kommunen. Var vigseln äger rum är det upp till paret och vigselförrättaren att komma överens om. Om vigselförrättaren haft direkta kostnader i samband med vigseln, till exempel för resa, kan han eller hon efter överenskommelse med brudparet få ersättning för dessa.

Jag delar inte Sverigedemokraternas uppfattning att det bör vara möjligt för en vigselförrättare att ta betalt för att erbjuda paret något extra. Det är, som jag nyss sa, möjligt för paret och vigselförrättaren att komma överens om var vigseln ska äga rum. Det kan till exempel vara hemma hos paret, på en skärgårdsö eller i en för tillfället hyrd lokal. Det finns heller inte något som hindrar att paret anlitar någon annan person eller ett företag för att bistå med arrangemanget runt vigseln. Att få en individuellt anpassad vigsel är alltså möjligt redan i dag.

En vigselförrättare bör däremot inte få använda sitt uppdrag som ett led i kommersiell verksamhet. Att vara vigselförrättare är ett statligt hedersuppdrag. De uppgifter som delegeras till vigselförrättarna utgör myndighetsutövning som för med sig stora juridiska konsekvenser. Förrättningen ska ges en officiell prägel, och förrättaren ska som företrädare för det allmänna bidra till detta. Vigselns officiella prägel skulle gå förlorad om personer som har affärsmässiga motiv för det förordnades som vigselförrättare.

Mitt svar till Mikael Eskilandersson är alltså att det redan finns goda möjligheter att anpassa en vigsel efter parets önskemål. Detta gäller oavsett om det handlar om att kunna ingå äktenskap utan kostnad eller att betala för ett mer storslaget arrangemang.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det finns i dag inga företag i Sverige som erbjuder ett färdigt bröllopspaket, i alla fall inte inklusive vigsel. Och varför finns det inte det? Jo, helt enkelt för att det inte är tillåtet.

Jag tycker inte att staten borde ha olika regler för religiösa kontra icke-religiösa föreningar eller företag. Icke-religiösa föreningar eller företag har ingen möjlighet att anställa en person som ska förrätta vigslar, vilket till exempel Svenska kyrkan har. På det sättet får människor som inte är religiösa sämre möjlighet att utforma sin vigsel som de själva vill.

Det borde även finnas en möjlighet för företag att anordna ett bröllop utöver det vanliga för den som vill det och som är beredd att betala för det.

Företag och företagare är inte genuint onda. De flesta företagare är vanliga människor som brinner för det som de gör.

Morgan Johansson påstår att det är möjligt att ha personliga variationer på en borgerlig vigsel, och det stämmer, om man lyckas att hitta en vigselförrättare som ställer upp, vilket inte alls är säkert. Jag skulle kunna räkna upp ett antal exempel på när vigselförrättare har nekat till att genomföra en vigsel enligt önskemål. Det har bland annat handlat om att det har varit för långt från kommunhuset, om att det har varit på obekväm tid eller om att det har tagit för mycket tid i anspråk, enligt de vigselförrättare som har tillfrågats. Ofta har detta problem löst sig. Det finns flera vigselförrättare, och det brukar gå att hitta någon som ställer upp.

Om någon skulle ha som en affärsidé att ordna vigsel på ett särskilt sätt finns det inte någon möjlighet att anställa en vigselförrättare, såvida man inte är en religiös förening. Då är det helt plötsligt okej. Detta är i mina ögon en något märklig hållning från staten. Staten bör inte skilja på ordningen för religiösa och icke-religiösa föreningar. Varför får en religiös förening anställa en vigselförrättare medan en icke-religiös förening är förbjuden att göra detsamma?

Man kan få uppfattningen att företag anses som kommersiella och därmed onda medan religiösa föreningar alltid anses vara goda.

Att människor ingår äktenskap är definitivt positivt för samhället ur flera aspekter. Det löser mängder med problem, bland annat när det gäller vårdnad, arvsregler och så vidare.

Det jag tycker är märkligt är att man har olika regler beroende på om det är en religiös förening eller om det är ett företag som står bakom. Varför är det egentligen så?

(forts.)

Svar på interpellationer

Herr talman! Vi befann oss mitt i ett replikskifte som handlar om vigselförrättare. Mikael Eskilandersson drog en parallell till hur kyrkor kan göra. Han menar att om man anställer en präst får denna betalt för sin gärning, medan en vigselförrättare inte får betalt. Enligt min mening haltar denna parallell betänkligt. Kyrkan anställer inte en vigselförrättare utan just en präst. Sedan har denna präst vigselrätt, men det är faktiskt en annan sak. Dessutom är kyrkor inte i grunden vinstdrivande på samma sätt som kommersiella företag i det här fallet skulle vara.

I interpellationen förs ett resonemang om kommunala avgifter och om hur mycket pengar kommunerna kan ta ut. Det är viktigt att klargöra att det inte är tillåtet för en kommun att ta betalt för själva vigseln. Detta är inget kommunalt utan ett statligt uppdrag och en service till medborgarna. Alla medborgare har rätt att kunna efterfråga denna tjänst kostnadsfritt, alltså en kostnadsfri vigsel.

Man kan däremot ta betalt för själva lokalen om man hyr ut den eller om man har administrativa kostnader knutna till att man förmedlar en kontakt. Även detta är delvis en annan sak än själva vigseln. Det finns ingenting som hindrar att ett brudpar tar kontakt med en vigselförrättare och får en vigsel utförd utan att gå över kommunen eller någon annan. I så fall behöver det inte kosta ett öre.

Låt mig återgå till själva grundfrågan om detta ska kommersialiseras på det sätt som Sverigedemokraterna vill göra. Jag anser att om man är vigselförrättare har man ett hedersuppdrag, och det ska också betraktas som ett sådant. Det ska inte vara något kommersiellt tingeltangel, utan det här är ett hedersuppdrag. Det finns ingenting i dag som hindrar att ett brudpar lägger upp en vigsel på precis det sätt som man önskar. Om man vill göra något speciellt får man anlita andra företag eller entreprenörer vid sidan om, undantaget själva vigselförrättningen.

Att vara vigselförrättare är i grunden en form av myndighetsutövning. Det tycker jag att man ska hålla hårt på. Man måste dra en rågång mot marknadskrafterna när det gäller sådant som i grunden är myndighetsutövning.

Det kan hända att jag därmed låter en smula gammaldags och traditionell, men jag tycker inte att statlig myndighetsutövning ska bli föremål för kommers. Vi ska inte ha något Las Vegas i detta.

Herr talman! Först vill jag förtydliga att Sverigedemokraterna självklart också vill ha ett kostnadsfritt alternativ, och detta ska kommunen tillhandahålla. Det ska givetvis vara möjligt att gifta sig kostnadsfritt. Om det är vi helt överens.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad jag däremot ser som lite problematiskt är att man inte får lov att ha en person anställd som utför vigslar. Där tycker jag att det finns en likhet med präster, imamer eller andra. Så fort man blandar in religion och ett trossamfund är det okej att ha en person anställd som har rätt att viga. Däremot kan man inte lägga ut en anställningsannons hos Arbetsförmedlingen för att anställa någon för att just viga personer.

Det kan finnas en poäng med att inte kommersialisera detta, men de värsta avarter av bröllop tror jag att vi kan se ändå. Det finns alltid någon som ställer upp på att viga personer på de mest konstiga sätt. Annars kan man alltid söka sig utomlands.

Jag tycker att ett företag mycket väl kan anordna ett ordnat bröllop enligt gammal svensk tradition men utan kristna eller andra religiösa inslag. Jag förstår egentligen inte varför man motsätter sig att ett företag som kommersialiserar och börjar marknadsföra detta får ha en person anställd som även kan utföra själva vigselakten.

Detta är inget stort problem. Man brukar lösa det ändå. Men bröllopsparet brukar behöva vända sig till flera instanser för att få ihop det bröllop som de själv drömmer om och vill ha. Jag skulle se det som en fördel för den som vill gifta sig om det räcker att vända sig till ett ställe som kan ordna hela bröllopet åt en.

Herr talman! Jag tycker ändå att man måste skilja på uppgifterna. Att vara vigselförrättare är en myndighetsuppgift. Den tillhandahålls av staten, och den är kostnadsfri. Det är en service som man som medborgare har.

Jag skulle aldrig få för mig att moralisera över några former för bröllop. Mikael Eskilandersson sa att vi redan har de värsta avarterna av bröllop. Jag förstår faktiskt inte vad han menar med det. Enligt min uppfattning finns det inga avarter av bröllop, utan jag utgår från att hur man än vill lägga upp denna stund som förmodligen blir ett minne för livet för de inblandade blir det helt rätt för dem. Och de måste ha full frihet att göra så utan att någon pekar finger åt dem.

Det är dock inte detta vi talar om nu. Här handlar det om huruvida staten som myndighetsutövare och i detta fall vigselförrättare ska blandas samman med sådant som ett företag eller entreprenörerna runt omkring kan stå för. Jag tycker inte det. Staten ska hålla på sitt. Det är vi som ser till att vigselförrättare finns och att göra den avgörande juridiska sammanvigningen så att detta blir giltigt i statens ögon. Då ska dessa båda roller inte blandas ihop.

Att kalla det för avarter eller att moralisera är ingenting jag ägnar mig åt.

Herr talman! Jag vill inte säga att bara för att det är kommersiellt är det mindre seriöst. Då gör man också en bedömning. En präst har faktiskt betalt när han utför en vigsel, liksom i så fall en person som är anställd av ett företag skulle ha. Så länge företaget i sig är seriöst och tar sitt uppdrag seröst har jag inga moraliska problem med att företaget utför vigseln.

Med "värsta avarter" menar jag snarare att det har funnits exempel på att man har gift sig naken eller har gift sig på märkliga ställen, till exempel då man har hoppat bungyjump eller fallskärm. Det är inte giftermålet i sig som jag menar utan att man gör det på ett udda sätt. Och kan man göra detta redan i dag finns det ingenting som ett företag skulle kunna göra mer konstigt eller udda än det kan vara i dag. Men om människor vill ha ett bröllop i samband med att de hoppar bungyjump ska de givetvis få ha det. Jag ser inga moraliska problem med det utan menar bara att det kanske är en udda sort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Avslutningsvis vill jag säga att företag inte nödvändigtvis är oseriösa i grunden bara för att de är företag. Man bör även som företagare kunna erbjuda en vigsel. Det är lite märkligt att bara religiösa får göra detta och att föreningar eller företag inte får ha en person anställd som kan viga.

Herr talman! Som sagt: Jag lägger mig inte i hur folk gifter sig. Jag utgår från att de har gjort det precis så som de vill att det ska göras. Den friheten tycker jag är självklar.

Man får gifta sig på alla möjliga sätt: hoppandes, springandes, uppochned, ståendes på benen, påklädd eller avklädd. Det spelar ingen större roll, utan det viktiga är att man får ett upplägg och en upplevelse som man bär med sig livet ut.

Det jag säger är att jag vill skilja den statliga roll som vi har, där vi står för en myndighetsutövning, från det övriga. Det är precis detta som är min poäng, och därför vill jag inte blanda samman de rollerna.

Den ordning som vi har i dag ger full frihet att göra som man vill när det gäller hur bröllopet läggs upp. Men när det gäller vem som är vigselförrättare ska detta vara en service som staten tillhandahåller, och den ska naturligtvis gå att få sig till del kostnadsfritt.

Överläggningen var härmed avslutad.