Bostadsbyggandet

Herr talman! Carina Moberg har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förhindra att nybyggnationen av bostäder når nivåer som är så låga att de kan få allvarliga konsekvenser för landets ekonomi och tillväxt. Börje Vestlund har frågat mig vilka åtgärder jag har för avsikt att föreslå för att öka bostadsbyggandet, inte minst i storstäderna. Jag väljer att besvara interpellationerna i ett sammanhang. Den statistik som presenterades av Statistiska centralbyrån visar att Sverige bygger och att det höga talet för bostadsbyggande håller i sig. Många nya projekt har tidigarelagts vad gäller påbörjandetidpunkten till 2006 för att få del av de nu avskaffade subventionerna. Med hänsyn tagen till detta håller sig bostadsproduktionen på en mellan åren stabil och hög nivå. Jag kan därmed inte dela Carina Mobergs dramatiska tolkning av statistiken över påbörjade bostäder. Regeringen har avskaffat de statliga stöden till bostadsbyggande för att få en fungerande bostadsmarknad med aktörer som verkar i en sund konkurrens och producerar bostäder som efterfrågas. Under tidigare mandatperioder bestämde subventioner och stimulanser till byggherrarna vad och i vilken omfattning bostäder skulle byggas. Valfriheten på bostadsmarknaden ska förstärkas, och möjligheterna att äga den egna bostaden ska underlättas. Stöd inom bostadssektorn ska främst riktas till hushållen. Därför har regeringen infört kommunala hyresgarantier för de hushåll som har svårt att få hyreskontrakt och förvärvsgarantier för dem som köper sin första bostad. Det tar tid för branschen att ställa om till normala villkor. Med glädje och optimism kan jag konstatera att aktörerna fortsätter att hålla bostadsbyggandet på en hög nivå trots att vi gjort oss av med subventionerna till byggandet. Det visar att det är genom fasta spelregler utan tillfälliga subventioner som framtidstro skapas bland byggherrar och fastighetsägare. Investeringarna i bostadsbyggandet ökade med 10 procent under 2007 enligt Sveriges byggindustrier. Man bygger således utan subventioner, och kanske är det så att med tydliga och långsiktiga spelregler kommer nu bygginvesteringarna att fortsätta att öka. Detta är helt nödvändigt med tanke på den byggsvacka som varit under den tidigare socialdemokratiska regeringsperioden. Jag hoppas att interpellanterna med mig kan glädjas åt att bostadsbyggandet har ökat markant under de senaste åren i Sverige. Så sent som 2004 byggdes det endast tre bostäder per 1 000 invånare i Sverige medan det nu byggs ungefär fyra bostäder per 1 000 invånare. Jämför vi oss med våra nordiska grannländer Norge och Finland byggs det däremot ungefär sju bostäder och i Danmark sex bostäder per 1 000 invånare. Det är anmärkningsvärt med tanke på att det alltjämt råder bostadsbrist i 122 svenska kommuner. Med regeringens politik skapas långsiktigt goda förutsättningar för nybyggnation av bostäder som efterfrågas till gagn för landets ekonomi och tillväxt. Fasta spelregler har skapats genom avskaffande av subventioner. Genom arbetsmarknadspolitiken och skattesänkningar till låg- och medelinkomsttagare ges hushållen goda förutsättningar att efterfråga bostäder som de vill ha. Fastighetsskatten är borttagen och ersatt med en betydligt lägre avgift som fastighetsägare kan förutse. Regeringen kommer att införa ägarlägenheter i nyproduktion från och med 2009 vilket kommer att bidra till ett ökat bostadsbyggande. Vidare avser vi att genomföra regeländringar som bättre anpassar hyresrätten till hushållens önskemål. Arbete pågår med att se över förutsättningarna för från- och tillval i hyresrätten. I april inkommer Utredningen om allmännyttans villkor med sitt betänkande. I det sammanhanget behandlas också frågan om hyressättningens utformning, en faktor som kan påverka intresset för att äga, förvalta och bygga hyresrätter.

Herr talman! Jag får tacka för svaret. Jag hoppas att Mats Odell behåller lite av den strålglans han hade i den tidigare interpellationsdebatten där han fick diskutera finansmarknaden, för bostadsfrågorna är precis lika viktiga. Jag finner definitivt ingen glädje i att konstatera att regeringens politik leder till mer eller mindre byggstopp för hyreslägenheter för människor med normala inkomster. Det jag har tagit upp i min interpellation är det oansvarigt låga bostadsbyggande som den borgerliga regeringen är ansvarig för men inte tycks bry sig om. Man tycks helt strunta i alla de problem som ett lågt bostadsbyggande innebär för alla som behöver en bostad. Byggandet av lägenheter i flerbostadshus har halverats 2007 jämfört med 2006. Detta betyder att regeringen har försuttit chansen att bygga i den goda högkonjunkturen 2007. Mycket tyder på att det kommer att se ännu värre ut 2008. Detta innebär att framför allt unga människors inträde på bostadsmarknaden kraftigt försvåras. I dagens City kan vi läsa en rubrik som lyder: Kristdemokraterna sviker unga på bostadsmarknaden. Man kan inte annat än hålla med. Inte med ett ord kommenterar bostadsministern den nedgång i produktionen av hyreslägenheter som visas i SCB:s siffror. Herr talman! För att spara på ministerns talartid vill jag göra några klargöranden: Jag är för bruksvärdessystemet, och jag kommer att jobba för att det återinförs om den nuvarande regeringen beslutar att avskaffa det, vilket man verkar vara på gång att göra. Jag är emot marknadshyror, men jag kan tänka mig en mer systematiserad hyressättning inom bruksvärdessystemets ram, vilket alltså innebär att man kan tänka sig en något större hyresspridning. Detta ska dock ske i förhandlingar mellan bostadsmarknadens parter. Jag tycker att bostadsrätten är en utmärkt boendeform, men jag tycker inte att det är okej när allmännyttans hyreslägenheter säljs ut till reapriser till dem som för tillfället råkar ha ett hyreskontrakt. Jag tycker att samhället ska ta sitt ansvar och se till att det byggs fler hyreslägenheter som människor med normala inkomster kan efterfråga. Bostadspolitik är alltför viktigt för att vi ska göra det till en kamp om siffror. Det viktiga är att vi kan ha som gemensam utgångspunkt i debatten det som Statistiska centralbyrån, all tillgänglig statistik och alla aktörer på bostadsmarknaden visar på, nämligen att bostadsbyggandet har minskat kraftigt i hela landet. Det byggs nästan inga hyreslägenheter. Jag är väldigt orolig för den utveckling vi ser i dag. Det står som sagt still när det gäller nyproduktion av hyresrätter, och detta kommer att medverka till att Sveriges konkurrenskraft och tillväxt försämras. Ministern har i en tidigare interpellationsdebatt med mig gjort ett väsentligt klargörande. Mats Odell sade att byggandet av hyresrätter fungerar när man kan betala byggkostnaderna i hyra och att hyresmarknaden inte fungerar när hyresgästerna vill betala mer än hyrestaket - då blir det bostadsrätter i stället. Jag undrar om ministern i dagens debatt skulle vilja vara så vänlig och upplysa mig och åhörarna om hur det fungerar för alla dem som inte kan betala de nya hyrorna.

Herr talman! Det är väldigt intressant att debattera med statsrådet Odell, inte minst med tanke på hur han friserar sanningen i detta interpellationssvar. Det är nästan häpnadsväckande. Vi kan säga så här, Mats Odell: Om man jämför med 1991 är det en fantastisk ökning år 2007. Jämför man i stället med 1978 är det en oerhörd nedgång - en katastrof. Men det är ju bara en lek med siffror. Både Carina Moberg och jag har skrivit detta efter att statistiken för 2006 och 2007 har redovisats, och det är det interpellationen handlar om. Jag har några siffror här. För hela riket byggdes 45 281 lägenheter 2006. År 2007 byggdes 14 798 bostäder. För Storstockholm var siffran 15 390 för 2006. För 2007 var siffran 8 438. Det ska erkännas att siffrorna för 2007 ska räknas upp med 8 procent på grund av en eftersläpning. Med hjälp av min lilla räknare på rummet kommer jag då fram till att 9 113 bostäder har påbörjats i Stockholm. Det innebär ändå, Mats Odell, 6 277 lägenheter färre 2007 än 2006. Jag tycker egentligen inte om sifferexercis i debatter, för det blir väldigt otydligt framför allt för åhörare. Men här påstår statsrådet något som inte riktigt stämmer. Bostadsproduktionen har minskat mellan 2006 och 2007. Det kan inte statsrådet komma undan. Tittar vi dessutom på antalet hyresrätter, som SCB inte har med just i den här rapporten, kan vi konstatera att det har mer än halverats i förhållande till vad som var planerat. Siffran från Sveriges Byggindustrier säger att antalet har ökat med 9 procent - inte 10 procent som Mats Odell säger - men då handlar det om bostäder och lokaler, och det är något helt annat. I lokaler ingår faktiskt också hotell och kontor och att det byggs en hel del sådant runt om i landet vet vi. Det var alltså investeringar man talade om. Som recept för att öka bostadsbyggandet föreslår statsrådet bättre spelregler och ägarlägenheter. Vi har inte sett så mycket av spelreglerna än, och det återstår väl att se hur de kan öka byggandet. Vi socialdemokrater bestämde en gång på 90-talet att vi skulle avskaffa en del av bostadssubventionerna, och det gjorde vi också med emfas. Då minskade bostadsbyggandet. Därmed var vi tvungna att införa subventioner igen för att öka bostadsbyggandet. Vi kan konstatera att bostadsbyggandet under 2004, 2005 och 2006 ökade ganska kraftigt, bland annat för att vi hade subventioner. Min kritik har handlat om Stockholm, och eftersom jag var tvungen att klargöra detta med siffrorna i inledningen av mitt anförande fanns det anledning att tala om Stockholm. Men problemen med Stockholm är ännu större. 360 000 människor står i bostadskön. Under valrörelsen 2006 sade alla partier att det var 275 000 som stod i bostadskön. Det är en ökning med 50 000. Det är väldigt många människor. I detta sammanhang har regeringen inte några förslag på hur man ska minska antalet som står i bostadskö i Stockholm. De ungdomar som vill ha en bostad i framtiden lär få vänta, för regeringen har inga recept för hur man ska klara detta. Det har tydligt redovisats i den här interpellationsdebatten.

Herr talman! Det här artar sig till en kamp om statistik, och det är naturligtvis besvärande för Carina Moberg och Börje Vestlund att det efter tolv år med socialdemokratiskt regeringsinnehav nu står 230 000 människor i bostadskö bara här i Stockholm. Jag vet inte hur ni vill bortförklara det. Under den senaste mandatperioden ökade bostadsbristen. Från att det varit bostadsbrist i 62 kommuner i början av mandatperioden var det i slutet av mandatperioden bostadsbrist i 122 kommuner. Jag undrar om Carina Moberg och Börje Vestlund verkligen är de rätta konsulterna för den här regeringen när det gäller att tala om hur bostadsbrist ska avskaffas. Låt oss gå till statistiken. Börje Vestlund talar om att subventionspolitiken ledde till ökat bostadsbyggande. Då skulle det vara ganska intressant att få veta varför ni i er skuggbudget har tagit bort subventionerna. De finns bara kvar som en mikroskopisk kohort i ert budgetalternativ. Det här hänger inte riktigt ihop, herr talman. Men låt oss nu titta på statistiken. Carina Moberg och Börje Vestlund har skrivit interpellationer utifrån ett halvt pressmeddelande från Statistiska centralbyrån. Där sägs inledningsvis att byggandet har minskat med 34 000 bostäder. Lite längre ned står det: De i januari 2007 avskaffade bostadssubventionerna innebar att många flerbostadshusprojekt tidigarelades till slutet av 2006. SCB beräknar detta tidigareläggande till ca 8 000 lägenheter. Nu säger Börje Vestlund att det var 6 277 färre lägenheter. Om Börje Vestlund lägger till de 8 000 enligt SCB:s pressmeddelande är det faktiskt 2 000 fler som har byggts. De så kallade Odellplattorna har väl till och med Börje Vestlund hört talas om. De göts för glatta livet i slutet av 2006. Det är de som hör hemma 2007, för det var då som byggandet påbörjades i själva verket. Jag har ändå ganska klart för mig att era interpellationer bygger på ett halvt pressmeddelande från SCB. Läs hela pressmeddelandet! Hur var det med subventionerna då? Låt oss titta på andra halvåret 2007. Då fanns inga subventioner, och då påbörjades enligt samma pressmeddelande från SCB byggandet av 16 559 bostäder utan subventioner. Och jag talar bara om bostäder, Börje Vestlund, inte om lokaler. Det är bostäder som det här handlar om. Detta, herr talman, är det bästa halvåret vid sidan av 2006 sedan början av 1990-talet - utan subventioner. Tillväxten i bostadsbyggandet var 10 procent förra året och den var 14 procent 2006. Den förväntas bli 3 procent ytterligare i investeringar i reala termer under det här året. Det är en väldigt stark tillväxt. Att tillväxten nu avtar 2008 beror enligt Sveriges Byggindustrier dels på oro på finansmarknaden, dels på mark- och resursbrist. Ingen, jag upprepar ingen, utom socialdemokratiska och vänsterpartistiska riksdagsledamöter, efterfrågar i dag subventioner på bostadsmarknaden. Vi kan titta på andra nyckeltal. År 2007 var 286 000 personer sysselsatta i byggindustrin. Året innan var det 277 000 personer. Antalet arbetade timmar inom byggindustrin ökade förra året med 5 ½ procent. Era undergångsscenarier att byggandet har bromsat in med 34 procent stämmer inte med verkligheten. Bostadsbyggandet ökade med 10 procent förra året i termer av investeringstakt och kommer enligt Byggindustriernas prognos att fortsätta att öka under detta år med ytterligare ca 3 procent.

Herr talman! Under förra mandatperioden när Socialdemokraterna styrde det här landet byggde vi 120 000 lägenheter med hjälp av stöd och stimulanser från staten. Vi anser nämligen att staten och samhället har ett ansvar för att det byggs bostäder som alla kan efterfråga. Mats Odell antyder att vi har en mikroskopisk satsning i vårt budgetalternativ. Det stämmer inte. Vi vill införa ett nytt investeringsbidrag. Till att börja med handlar det om lite mindre pengar när man inför ett nytt stöd. 250 miljoner har vi avsatt för i år, 600 miljoner för nästa år och 700 miljoner för 2010. Det kallar inte jag för mikroskopiska satsningar. Vilket är problemet i dag? Jo, det är en galopperande bostadsbrist i 122 kommuner. Det är en stor orättvisa på bostadsmarknaden. Mats Odell berömmer sig av regeringens förslag på fastighetsskatteområdet. De förslagen innebär att redan välbeställda människor i stora villor i Djursholm och andra välmående kommuner norr om Stockholm har fått oerhörda skattesänkningar på bekostnad av dem som har problem på bostadsmarknaden. Inte minst de som väljer att flytta från sitt nuvarande boende till ett nytt får betala en ny flyttskatt som kan handla om 700-800 kronor i månaden. Det gäller även pensionärer, som inte heller har fått ta del av en annan av de åtgärder som vi ofta får höra talas om av regeringens företrädare, jobbskatteavdraget. Vi behövde inte vänta så länge på att ministern skulle ge dagsnoteringen för hur många som står i bostadskö i Stockholmsregionen. Ja, det är 230 000 personer ungefär. 30 000 av dem är i akut behov av bostad. Under förra året flyttade 20 000 nya invånare in till Stockholmsregionen. År 2007 byggdes 3 000 nya lägenheter i Stockholms kommun. År 2006, när Socialdemokraterna styrde, byggdes mer än 8 000 nya hyreslägenheter. Det pågår en utförsäljning och en ombildning av allmännyttan. Det är våra gemensamt ägda bostadsföretag. Det innebär att de tre stora allmännyttiga bostadsföretagen har lämnat 10 procent färre lägenheter till bostadskön. Det byggs inga nya hyreslägenheter. De som finns säljs ut. Det är klart att det försvårar situationen för dem som behöver ta sig in på bostadsmarknaden och hitta någonstans att bo. Vems är skulden, Mats Odell? Den är din och dina borgerliga allierades som styr Stockholms kommun i dag. Allt hänger ihop. Vad ska vi göra åt det här? Som jag ser det finns det tre kanske till och med fyra alternativ. Antingen kan vi låta det vara som det är i dag, bara låta det rulla på, blunda för problemen och använda siffror som för oss själva blir tydliga och bra utifrån den politik vi anser ska föras. Annars kan man införa marknadshyror, krossa bruksvärdessystemet, vilket den här regeringen är på god väg att göra. Vi bara väntar på utredningen som ska överlämnas till ministern den 18 april. Vi kan kanske bygga sämre bostäder. Det pratar Odell om i sitt svar. Vi ska regelförändra. Innebär det att vi ska bygga sämre för dem som har mindre pengar? Det undrar jag, Mats Odell. Eller också kan vi, som vi socialdemokrater föreslår, införa ett investeringsstöd, för då byggs det nämligen hyreslägenheter.

Herr talman! Återigen är det bara att konstatera att eftersom det byggs färre lägenheter i Stockholm kommer inte fler stockholmare att få några nya bostäder att flytta in i. Ungdomarna som sitter på läktaren i dag har med Mats Odells politik ingen chans att få en lägenhet med tanke på att man faktiskt minskar bostadsbyggandet. Det går inte att bortförklara. Jag har visst läst hela pressmeddelandet. Jag konstaterar ändå att det byggs ett mindre antal lägenheter. Det kan man aldrig svära sig fri från. Sedan kan jag berätta för Mats Odell att jag kontrollerade just siffran 10 procent. Sveriges Byggindustrier säger faktiskt tydligt och klart att det handlar om byggande av bostäder och av lokaler. Det står på deras hemsida, och jag kontrollerade det per telefon i går. Det innebär att det är kontor och även hotell som ingår i den siffran. Sådana vet vi att det byggs ganska många. Mats Odell säger att det snart bara är Socialdemokraterna som efterfrågar subventioner. Jag är ganska säker på, Mats Odell, att alla de organisationer som företräder unga och som har skrivit i dagens Stockholm City skulle vara ganska glada om det fanns subventioner för att bygga lägenheter, för att faktiskt få i gång bostadsbyggandet och byggandet av hyresrätter som även unga människor och människor som inte har så hög inkomst har råd att efterfråga. I dag byggs bara svindyra bostadsrättslägenheter. Mats Odell säger att genom att vi ska få nya ägandeformer ska man öka bostadsbyggandet. Men vad har man för belägg för att en ny upplåtelseform skulle öka bostadsbyggandet? Vem skulle ha råd att bo där? Jag kan inte se några som helst belägg i det Mats Odell har anfört, i varje fall inte under denna debatt eller någon annanstans under den tid vi har debatterat dessa frågor. De som står i bostadskön i Stockholm kan inte få svar någonstans. Det enda som kommer fram är att det ska ske ombildningar eller utförsäljningar. Några andra metoder i borgarnas bostadspolitik finns inte. Det är beklagligt, Mats Odell, att man inte har hittat någon lösning och att man inte har redovisat något annat än att reglerna ska förändras så att de gynnar byggherrarna men inte ser till att fler bostäder byggs. Det är beklämmande, Mats Odell.

Herr talman! Jag är glad att det som återstår av statistikdebatt är en diskussion om huruvida lokaler ingår. Börje Vestlund hänvisar till Sveriges Byggindustriers hemsida. Jag ska överlämna deras pressmeddelande till Börje Vestlund direkt efter debatten. Där står det att investeringsvolymen 2006 i bostäder var 91,3 miljarder. Det var en 14-procentig ökning. Prognosen för 2007 är 10 procents ökning för bostäder och 3 procent för 2008. För lokaler - separat redovisat - är det också fråga om 10 procents ökning. Prognosen är 5 procent. Det är en investeringsvolym på 69,9 miljarder. Den sista bastionen i statistikkriget kan därmed också räknas hem. Är 250 miljoner mikroskopiskt? Det är ungefär 9 procent av de 2,7 miljarder som fanns i budgeten. Då har man tagit bort 91 procent av subventionerna. Jag medger gärna att det kanske inte är mikroskopiskt, men det är ändå ganska lite som är kvar. Carina Moberg tog upp frågan om fastighetsskatten. Huvudproblemet med det gamla fastighetsskattesystemet var att det var orättvist, slog blint, att människor kände en ökande oro för om de över huvud taget hade råd att bo kvar i sina bostäder efter det att de hade avslutat ett aktivt yrkesliv och hade en pension att leva på med ständigt ökade kostnader. Den oron kan nu vara borta. Vi har hittat ett fullt finansierat system inom bostadssektorn för att förändra fastighetsskatten till en förutsägbar och överblickbar kostnad. Det finns en viktig sak för mig att slå fast när Carina Moberg tar upp frågan om bruksvärdessystemet. Bruksvärdessystemet ska vara kvar. Bruksvärdessystemet ska reformeras. Det är förhandlade hyror som ska finnas i botten. Jag har varit på olika håll i Sverige. Särskilt intressant har det varit att besöka det allmännyttiga bostadsföretaget i Malmö, MKB. Där har man för ett antal år sedan tillsammans med hyresgäströrelsen tagit fram den så kallade Malmömodellen. Där har man inte mindre än 180 olika parametrar som man använder för att bedöma hyran. Det har bidragit till att hyresgästerna själva har fått vara med och värdera vad utsikten, standarden på lägenheten och så vidare är värda. Sedan har man gemensamt satt en hyra. Det finns en gammal hyra. Den räknas om. Hyresgästen får en hyresavi med den nya hyran som man har kommit överens om. Sedan står det att hyresgästen har en rabatt. Rabatten gäller under två år, och sedan trappas den upp med 2 procent om året. Detta har gjort att bostadsbyggandet i Malmö har kommit i gång. Det är inte bara fråga om de allmännyttiga bostadsföretagen. I och med att hyrestaket har höjts i attraktiva lägen för alla har också privata hyresvärdar börjat bygga mycket mer. Det här har skapat flyttkedjor och en större rörlighet. Det har gjort att hyror i Rosengård har kunnat sänkas, och de har ökat i attraktivare lägen. Det har gjort att Rosengård har fyllts upp. Det har blivit bättre för alla. Det har blivit en balanserad lösning som bättre avspeglar hur hyresgästerna ser på sitt boende. Det är otänkbart att moderna människor i det långa loppet skulle vara beredda att betala lika mycket för en dålig service, ett dåligt läge och dåligt underhåll som för ett bra läge, en god service och ett bra underhåll. Det kommer inte moderna människor att i det långa loppet acceptera.

Herr talman! Jag har förstått att bostadsminister Mats Odell känner sig hårt ansatt av hyresgäströrelsens företrädare. Är det så konstigt? Skulle Mats Odell vilja förbättra sitt anseende? Kan du utveckla det du nyss sade i talarstolen? Jag uppfattade det som att vi inte ska ta bort allmännyttans hyresledande roll. Jag har vid ett flertal tillfällen hört bostadsministern tala gott om Malmömodellen. Ja, det är väl en modell som är alldeles utmärkt och som det går att arbeta utifrån redan med dagens regelverk. Låt oss ta i hand på, Mats Odell, att du stoppar den Kochska utredningen i byrålådan och låter dagens bruksvärdessystem utvecklas i samförstånd med bostadsmarknadens parter. Om du kan lova mig att göra det skulle jag känna mig oerhört nöjd. Vi vill alltså satsa på byggande av fler hyresbostäder. Vi har ett investeringsbidrag som vi anser är motiverat. Vi har också en annan satsning i våra förslag som går ut på att skapa fler attraktiva bostadsområden. Vi kallar det än så länge en miljardsatsning för miljonprogrammet. Som alla vet kommer det inte att gå att klara av att enbart genom nyproduktion se till att skapa nya bostäder som människor vill efterfråga utan också det redan befintliga beståndet måste tas till vara. Vi satsar 15 miljarder i ett projekt som ska löpa under sex år för att skapa fler attraktiva bostäder.

Herr talman! Det finns två saker som bör noteras här. Jag tänker inte fortsätta det statistikkrig som Mats Odell anser sig ha vunnit. De som är ute i verkligheten konstaterar att utbudet av bostäder minskar. Det räcker oavsett hur Mats Odell väljer att vrida till statistiken. Det är det mest tydliga exemplet. Det är bra att ha en diskussion om hur bruksvärdessystemet ska utvecklas i framtiden. Sedan tar Mats Odell upp en fråga som jag faktiskt har försökt att undvika, men eftersom Mats Odell tar upp den kan jag inte låta bli att hänga på den. Han nämner fastighetsskatten. Det intressanta är att den enda ordentliga insats man har gjort på bostadspolitikens område är att man har förändrat fastighetsskatten. Det intressanta är att man gav riktigt rika människor ännu mer pengar. Det var de som vann allra mest på detta - de som bor i Djursholm, i de allra finaste områdena i Sverige. De som förlorade var de som bor långt ute i glesbygden och som inte har samma förutsättningar. Det kallar jag att använda bostadspolitiken för att omfördela från de fattiga till de rika. Det är exakt samma sak i fråga om att bygga hyresrätter och den övriga bostadspolitiken, det vill säga att de rika får alla möjligheter och de fattiga ingenting. Till exempel skriver ungdomar i dag i Stockholm City att de inte har något hopp om att få en lägenhet. De tycker att kd har svikit dem i bostadspolitiken. Jag är beredd att instämma i den kritiken.

Herr talman! Låt mig börja med frågan om fastighetsskatten. Vi har gått från ett system med en oförutsägbar skatt som har slagit framför allt mot pensionärer som har avslutat sin yrkeskarriär, som sitter i ett eget hem som de har amorterat ned och känt en växande osäkerhet om de har haft råd att bo kvar. 3,1 miljoner husägare får sänkt fastighetsskatt. De som klagar är ju de med stora vinster, de som har gjort stora vinster och som har uppskovsbelopp som nu räntebeläggs. Det är spännande att Börje Vestlund tycks solidarisera sig med den gruppen. Jag beklagar i och för sig att vi inte fullt ut kunde fullfölja den modell som vi kristdemokrater lade fram, men vi har hittat en kompromiss som är i kraft och som ändå underlättar för en mycket stor del av svenska folket. När det gäller Malmömodellen och Michael Kochs utredning vill jag gärna säga till Carina Moberg att det var Mona Sahlin som tillsatte Michael Kochs utredning helt enkelt för att det finns en anmälan från Fastighetsägarna om bland annat allmännyttans hyresnormerande roll och huruvida denna är förenlig med EG-rätten. Det är ju Michael Kochs huvuduppgift att ta reda på det. Men bruksvärdessystemet ska finnas kvar. Michael Koch föreslår att hyresgäströrelsens lagstadgade förhandlingsrätt ska vara kvar. Det är ju grundbulten i detta system. Sedan måste vi hitta en lösning som innebär att vi inte riskerar att åka på en ordentlig bakstöt, nämligen att vi tvingas införa någon form av social housing . Det är regeringens tilläggsdirektiv till Michael Koch att detta ska undvikas. Han ska också föreslå åtgärder gällande hur vi ska undvika detta. Denna utredning ska vi diskutera här i riksdagen när den har kommit. Vi ska remissbehandla den. Vi får se. Jag är övertygad om att det finns förutsättningar att hitta en balanserad och bra lösning som de allra flesta kan känna sig nöjda med.