Bostadsbyggandet

Fru talman! Johan Löfstrand har frågat mig dels hur jag tolkar statistiken över nyproducerade bostäder och om jag mot bakgrund av dessa siffror skulle ha velat agera annorlunda, dels hur jag avser att stimulera bostadsbyggandet i framtiden. Leif Jakobsson har frågat mig dels om jag är tillfreds med resultatet av borttagandet av investeringsstöd till nyproduktion, dels vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att snabbt öka bostadsbyggandet. Carina Moberg har frågat mig dels om jag kommer att agera utifrån att det låga bostadsbyggandet och den tilltagande bostadsbristen är ett hot mot sysselsättningen, dels om jag före valet avser att fatta beslut om åtgärder för att få i gång bostadsbyggandet. Jag väljer att besvara interpellationerna i ett sammanhang. Johan Löfstrand tar i sin fråga utgångspunkt i en interpellationsdebatt oss emellan 2006, då jag, med rätta, ansåg att det var för tidigt att utvärdera regeringens politik. I dag kan vi börja se effekterna av regeringens politik, och det vi kan se visar att Johan Löfstrands oro från hösten 2006 har kommit på skam. När Johan Löfstrand och jag debatterade bostadsbyggandet i denna kammare för nästan precis ett halvår sedan påpekade jag att Sverige liksom världen i övrigt genomgått en finanskris men att det fanns tydliga tecken på att bostadsbyggandet åter började skjuta fart. Vi kan nu konstatera att det i dag ser ännu ljusare ut än vad jag då vågade hoppas. Av prognoser från Boverket från mars i år framgår att nyproduktionen i år kommer att öka med närmare 25 procent jämfört med föregående år. Nästa år beräknar Boverket att nyproduktionen kommer att öka med ytterligare 20 procent. Boverket har också nyligen redovisat hur kommunerna bedömer bostadsbyggandet de närmaste åren. Även om dessa siffror är mer osäkra är det intressant att notera att nybyggandet nästa år kan komma att nå upp till 90 procent av volymerna år 2006. Om det slår in innebär det att nyproduktionen, utan subventioner, kommer att vara högre än den var under något enda av de tidigare elva åren då Socialdemokraterna satt i regeringsställning. Regeringen har avskaffat de statliga stöden till bostadsbyggande för att få en fungerande bostadsmarknad med aktörer som verkar i en sund konkurrens och producerar bostäder som efterfrågas. Regeringen har också skapat långsiktigt hållbara spelregler på hyresmarknaden genom den proposition om kommunala allmännyttiga bostadsföretag och reformerade hyressättningsregler som för närvarande behandlas av riksdagen. Sammantaget innebär dessa åtgärder att osäkerheten om villkoren för den som vill investera i nyproduktion av bostäder i Sverige har minskat. Jag ser de positiva siffrorna som en indikation på att regeringens politik är den långsiktigt bästa för bostadsmarknaden. Johan Löfstrand frågar också om det är något jag skulle ha velat göra annorlunda under mandatperioden vad gäller förutsättningar för bostadsbyggandet. Mot bakgrund av de positiva prognoser som nu görs anser jag att regeringens åtgärder varit de bästa för en långsiktigt god utveckling på bostadsmarkanden. Den process som ledde fram till propositionen om villkoren på hyresmarknaden, där regeringen i nära samarbete med parterna på bostadsmarknaden nådde fram till en gemensam lösning som innebär att vi undviker statlig hyresreglering och långa processer i EU-domstolen med osäker utgång, ser jag som en särskild framgång, inte minst som propositionen i sina huvuddelar ser ut att få ett brett stöd i riksdagen. Samtliga frågeställare efterlyser ytterligare åtgärder för att snabba på bostadsbyggandet. Frågan är berättigad. Även om jag inte delar frågeställarnas pessimistiska syn på utvecklingen när det gäller byggandet ser vi att efterfrågan på bostäder i flera regioner ökar ännu snabbare. Från statens sida gäller det att i det läget inte skapa osäkerhet om villkoren för framtiden. Därför upprepar jag att regeringen inte har för avsikt att föreslå stimulanser i form av bidrag till nyproduktion av bostäder. Däremot kan förutsättningarna för bostadsproduktion förbättras med andra åtgärder, inte minst i kommunerna. Genom den nya plan- och bygglag som regeringen föreslagit och som för närvarande behandlas av riksdagen förenklas planprocessen, och sambandet mellan kommunala översiktsplaner och bland annat regionala utvecklingsprogram stärks. Regeringen har också inlett ett långsiktigt samarbete med alla berörda parter på bostadsmarknaden i syfte att uppnå ett byggande som bättre motsvarar brukarnas behov till väsentligt lägre livscykelkostnader. Då Leif Jakobsson, som framställt interpellation 2009/10:427, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav andre vice talmannen att Carina Moberg fick ta emot svaret även på denna interpellation.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet Mats Odell för svaret. Vi har ju diskuterat bostadsbyggandet ganska många gånger i den här kammaren. Den här gången, precis som tidigare gånger, är statsrådet väldigt nöjd med situationen precis som den är just nu. I den interpellationsdebatt som jag hänvisar till i min interpellation sade Mats Odell att det var för tidigt att svara på hur bostadsbyggandet skulle komma att utvecklas, och det var i början av mandatperioden. Jag säger samma sak nu: Vi får väl se vad som händer med bostadsbyggandet under de kommande åren. Jag är fortfarande oroad. Det man väldigt tydligt kan konstatera är att vi, om vi tittar tillbaka, ser att vi har fyra förlorade år bakom oss. Det är fyra år då bostadsbyggandet i stort sett har slagit i backen. Det är fyra år då det har skett stora förändringar på bostadsmarknaden och då framför allt bostadsbyggandet har gått från väldigt höga nivåer till att det byggs väldigt få bostäder. Statsrådet pekar på att det är marknadskrafterna och långsiktigheten som ska lösa det här. Det verkar vara den enda lösningen, för man vill inte komma med några andra förslag vad gäller byggandet av flerbostadshus eller hyreshus. Däremot går det mycket väl, alldeles utmärkt, att inom andra delar av bostadssektorn ha olika typer av stöd och subventioner. Ett sådant stöd är ROT-avdraget som den borgerliga regeringen införde, vilket vi socialdemokrater tycker är alldeles utmärkt. Det gör svarta jobb vita, stimulerar bostadsbyggandet och ser till att arbetsmarknaden inom bostadssektorn lyfts fram. Jag och Mats Odell har diskuterat det tidigare, och min fundering är fortfarande: Vad är skillnaden mellan ett avdrag och en subvention? För mig är skillnaden väldigt, väldigt liten. De 8 miljarder som under 2009 betalades ut till villaägarkollektivet gjorde mycket nytta både för att det skapade många arbetstillfällen och gjorde det möjligt att rusta upp och energieffektivisera många av de villor som finns i vårt bostadsbestånd. På vilket sätt är den subventionen, eller avdraget om man nu vill använda den benämningen, bättre än om man skulle ha gjort precis samma sak, det vill säga lagt till ytterligare pengar för att stimulera byggandet av flerbostadshus och renoveringen av de hyresrätter där behovet ju är ganska stort? Denna fråga har jag diskuterat med Mats Odell ett antal gånger utan att ha fått ett tydligt svar. Om borgerligheten är så konsekvent och menar att det inte ska finnas någon stimulans eller några subventioner på bostadsmarknaden undrar jag hur det då kan vara helt okej att subventionera en upplåtelseform, vilket vi tycker är okej, medan man ger en annan upplåtelseform kalla handen, trots att vi vet att renoveringsbehovet och byggbehovet där är stort. Det kan jag inte förstå.

Fru talman! Även jag vill börja med att tacka för svaret, dels för egen del, dels för Leif Jakobssons del som tyvärr inte med kort varsel hade möjlighet att infinna sig till denna debatt. För mig och den socialdemokratiska rörelsen är bostadsfrågan i allra högsta grad ideologisk. Ytterst handlar det om vilken syn vi har på behovet av politiskt ansvarstagande för att vi ska nå upp till målet om att alla människor ska ha tillgång till en bra bostad. Vi sätter upp politiska mål för detta och skapar instrument för att göra det möjligt att nå målen. Vi socialdemokrater menar att stat och kommun har ett gemensamt ansvar för de grundläggande behoven i en människas liv, och dit hör rätten till ett eget hem. När vi nu närmar oss slutet på den borgerliga regeringens maktinnehav och står inför möjligheten att välja ny färdriktning, att välja en politik för fler bostäder och jobb, minskade klyftor och en bättre miljö, känns det rimligt att summera vad som har åstadkommits under de senaste fyra åren och jämföra det med det politiska alternativ som kan ta över efter den 19 september. Mats Odell och den borgerliga regeringen inledde mandatperioden med att omedelbart avskaffa allt stöd till bostadsbyggandet. Det bidrog starkt till att byggandet minskade med 35 procent jämfört med förra mandatperioden. Den socialdemokratiska regeringens politik ledde till att fler än 127 000 bostäder byggdes under förra mandatperioden. När vi summerar ser vi att det byggts ca 85 000, alltså en minskning med 35 procent. Bostadsbyggandet 2009 var det lägsta på tio år. Antalet byggda hyresrätter har halverats. 300 000 personer står i bostadskö bara i Stockholm. 99 000 personer mellan 20 och 27 år i Stockholms län saknar egen bostad. Under 2009 försvann ca 12 000 arbetstillfällen inom byggsektorn. Ytterligare 5 000 förväntas försvinna under 2010. I mars i år var ca 13 procent arbetslösa i Byggnads a-kassa. Det motsvarar ca 13 000 byggnadsarbetare. Det är inga roliga siffror men icke desto mindre ett faktum. Det finns emellertid ett alternativ. Vi har ett mål om 40 000 bostäder 2016. Majoriteten av dessa bör vara hyresrätter. Möjligheten att klara det är naturligtvis beroende av den ekonomiska utvecklingen, det vill säga om folk har jobb, och av kommunala insatser. Vi liksom många bedömare anser att vi för att klara av detta måste ta ett statligt ansvar vad gäller en modern lagstiftning och införa ett verkningsfullt ekonomiskt stöd till nyproduktion av hyresrätter. Vi vill i detta läge införa ett investeringsstöd som trappas upp under ett antal år för att avlösas av en ny modell för bostadsfinansiering 2013. Vi satsar på ett brett ROT-program som även omfattar flerfamiljshus och där en klimatbonus ingår. Vi vill införa ett nytt ROT-bidrag riktat till det stora beståndet i de så kallade miljonprogramsområdena för att energieffektivisera och skapa fler attraktiva bostadsområden. Vi vill se över neutraliteten mellan upplåtelseformerna och redan nu sänka fastighetsskatten på flerfamiljshus. Fru talman! Jag vill avslutningsvis i detta inlägg upprepa den fråga som Leif Jakobsson ställer i sin interpellation. Är Mats Odell tillfreds med resultatet av borttagandet av investeringsstödet, ja eller nej? Jag vill även be om ett något bättre svar på min egen fråga, nämligen om statsrådet kommer att agera för ökat bostadsbyggande och en högre sysselsättning.

Fru talman! Bostadsminister Mats Odell! Jag tyckte att det var ett bra tillfälle att delta i debatten i dag och diskutera de viktiga bostadspolitiska frågorna. Vi har ju tillsammans försökt hålla i gång den bostadspolitiska debatten under mandatperioden. Det handlar lite grann om att nu summera bostadspolitiken. Om ministern tyckte att det var för tidigt att 2006 utvärdera regeringens bostadspolitik är det definitivt inte för tidigt att nu utvärdera den och det ansvar som Mats Odell som bostadsminister haft under mandatperioden. Den summeringen är ganska lätt att göra. Det är få bostäder att summera. Jag skulle vilja visa på några tydliga brister som regeringen och Mats Odell inte tagit ansvar för. En av de stora skillnaderna mellan regeringens bostadspolitik och det rödgröna alternativet inför valet i höst är dels vår höga målsättning att bygga bostäder, dels, och framför allt, den höga målsättningen att bygga många hyresrätter. I svaret till Johan Löfstrand, Carina Moberg och Leif Jakobsson bortser Mats Odell från den stora betydelsen av att bygga hyresrätter som andel av det totala byggandet. Vi har haft ett högt byggande av kommersiella fastigheter, ett relativt högt byggande av äganderätter, villor och bostadsrätter i områden med stark efterfrågan. Det har byggts en relativt liten andel dyra hyresrätter i centrala lägen i storstäderna där det finns stark betalningsförmåga; hyrorna är höga i de dyra hyresrätterna. Det har lett till att det byggts rekordlite hyresrätter. Totalt igångsattes byggandet av knappt 6 000 hyresrätter 2009. Det är ett rekord som regeringen kommer att bära med sig. En annan sak som Johan Löfstrand och Carina Moberg nämnde var det ensidiga stödet till äganderätten och en total avsaknad av motsvarande stöd till hyresrätten. Det är en tydlig politisk linje som regeringen valt, att ensidigt styra äganderätten och missgynna hyresrätten. Den fråga som Johan Löfstrand ställde var helt berättigad, nämligen vad det är för skillnad mellan avdrag till äganderätten och stöd till hyresrätten. Det handlar om att kunna bygga hyresrätter med rimliga hyresnivåer. Det kommer naturligtvis att dröja länge innan det blir balans i byggandet. Vi har aldrig tidigare byggt så få hyresrätter under en period med så starkt behov av och stor efterfrågan på just hyresrätter. Det här är ett ansvar som bostadsminister Mats Odell och alliansregeringen får bära. Om man summerar den tid då alliansregeringen med Mats Odell som bostadsminister har haft ansvar för bostadsbyggandet blir slutsatsen att det är under all kritik. Det finns verkligen skäl att kritisera regeringen för att inte ha tagit det ansvaret. Mot detta står ett tydligt rödgrönt alternativ som har starka mål för att bygga hyresrätter.

Fru talman! Johan Löfstrand talar sig varm för nya produktionssubventioner till bostadsbyggande. De som förväntas ta emot dessa pengar, Sveriges Byggindustrier, skickade ut ett pressmeddelande samma dag som ni presenterade ert nya subventionsprogram och tackade nej till pengarna. De menade att de kommer att leda ännu djupare in i de problem som vi nu har. Det är en liten nöt att knäcka för Socialdemokraterna, som har detta som sin enda bostadspolitiska pelare. Carina Moberg säger att detta är en ideologisk fråga och satsar första året 500 miljoner. Om man gör en snabb överslagsberäkning kan man konstatera att det är betydligt mindre än 1 procent av vad man bygger bostäder för. Det höjs visserligen till 900 miljoner året efter, men det är ändå en mycket liten del. Min uppfattning är att det kommer att göra mycket liten skillnad, annat än att det ytterligare underblåser den kostnadsutveckling som är skrämmande redan när det gäller byggkostnaderna. Vi ligger i Sverige 55 procent över EU:s genomsnitt för byggkostnader. En mycket viktig orsak är de produktionssubventioner som vi haft tidigare. Carina Moberg frågar å Leif Jakobssons vägnar om jag är tillfreds med borttagandet av produktionssubventionerna. Svaret är ja. Egon Frid är inne på frågor som jag ska återkomma till, men ingen av interpellanterna tar upp det faktum att vi har en finanskris som har pågått under den här perioden. Förra året minskade bnp med 4,9 procent. Svenska exportföretag kunde inte sälja sina varor; köparna kunde inte finansiera sina köp. Vi vet allt detta. Men här i Sveriges riksdag förklaras nedgången av bostadsbyggandet med borttagandet av subventionerna. I augusti förra året hölls ett nordiskt bostadsmöte, där man tog fram den här rapporten, Finanskrisen och bostadsmarknaden i Norden . Om man slår upp s. 8 ser man ett antal kurvor. De nordiska byggmarknaderna för bostäder har utvecklats nästan identiskt. Den som här kan spåra ett borttagande av subventionerna som anledning till att det har rasat i Sverige får konstatera: Hoppsan, det var väldigt kraftfullt! Det gjorde att det rasade också i Norge, Danmark och Finland. Sug på den ett tag, Egon Frid! Det där är inte trovärdigt. Det är finanskrisen som är den huvudsakliga anledningen till att det har gått ned. Det vi nu ser är glädjande enkäter som Boverket har gjort. De har sammanställt vad kommunerna tror. Ni säger att ni ska bygga med subventioner. Det var inte 500 miljoner förra gången, utan 2,7 miljarder låg i byggsubventioner det år då det var som störst produktion. När det här införs ska det minsann byggas igen, säger ni. Låt oss titta på hur det egentligen var! Nu ser vi att kanske 33 000 bostäder kommer att byggas redan nästa år utan subventioner. Hur var det då under er tid? Vi har som sagt byggt färre än hälften så många bostäder. År 2000 påbörjades 15 000 bostäder i Sverige under brinnande högkonjunktur. I Finland påbörjades samma år 35 000 bostäder för en hälften så stor befolkning utan subventioner. År 2003 kom vi upp i 20 000 bostäder i Sverige för nio miljoner svenskar. Då byggdes utan subventioner i Finland 30 000 bostäder. Så där kan vi hålla på. Nästa år kanske vi bygger 33 000 bostäder i Sverige. Om vi gör det slår det i stort sett alla socialdemokratiska år utom just 2006. Just det året blir en sorts mantra för Socialdemokraterna som de stirrar sig blinda på. Ett år har varit bra efter 30 års misslyckad politik.

Fru talman! Jag tänkte i mitt första anförande inleda med att tacka Mats Odell för att han för första gången under de fyra år vi har haft interpellationsdebatter inte lade hela skulden på den socialdemokratiska regeringen i sitt svar. Det var första gången som jag läst ett interpellationssvar från Mats Odell där han inte skyller alla orättvisor och alla mörka moln på himlen på den socialdemokratiska regeringen. Men nu fick jag höra att vi är tillbaka på samma ställe där vi brukar vara: Det är den socialdemokratiska regeringen som har gjort allting fel, och det är bara dem man ska skylla på. Men nu är det ändå så att den borgerliga regeringen har styrt det här landet i fyra år. Jag står i den här kammaren nu och diskuterar bostadsbyggandet under de senaste fyra åren. Det är det debatten handlar om. Sedan kan vi definitivt ha en diskussion om hur bostadsmarknaden och bostadsbyggandet kommer att utvecklas i framtiden. Den diskussionen tar jag gärna någon gång 2014, när vi kan göra ett bokslut kring det. Men just nu diskuterar vi vad som hänt under de senaste fyra åren, och det är fyra förlorade år. Mats Odell lyfter fram finanskrisen. Självklart har finanskrisen påverkat. Men om man tittar extra noga på de där siffrorna som Mats Odell hade ser man faktiskt att bostadsbyggandet sjunker lite snabbare. Bostadsbyggandet sjunker i Sverige innan finanskrisen slår fullt ut. Det är väldigt tydligt. Bostadsbyggandet sjunker när man tar bort subventionerna, inte ett och ett halvt år senare när finanskrisen kommer. Jag tycker inte att man kan använda den argumentationen. Det är jättebra att marknaden framgent ser att det behöver byggas bostäder. Min stora oro är att de bostäder som byggs under de kommande åren kommer att vara väldigt dyra och i mycket stor utsträckning väldigt exklusiva. De flesta kommer säkerligen att vara bostadsrätter, och väldigt få kommer att kunna efterfråga bostäderna. Då säger alla: Ja, men vi har flyttkedjor, och det ska lösa alla problem. Men jag anser inte att det är så bostadspolitiken och bostadsmarknaden ska fungera. Vi socialdemokrater anser, precis som Carina sade, att bostaden är ett av välfärdsbenen i samhället. Det är oerhört viktigt att vi ser till att alla har en bra bostad till rimliga kostnader. Därför anser vi att vi på olika sätt ska stimulera till ett byggande av både egnahem och framför allt hyresrätter, eftersom det byggs väldigt få hyresrätter i dag. Jag anser också att vi ska stimulera till att flerfamiljshus, framför allt hyresrätter, renoveras för att vi ska få upp boendestandarden. Men där säger den borgerliga regeringen nej. Man stimulerar renoveringen och byggandet av egnahem och boendet i egnahem, men ger hyresrätten kalla handen och säger att detta inte är någon sektor där man ska stimulera; här ska marknaden råda helt och hållet. Jag har fortfarande inte fått svar på min fråga. Vad är det för skillnad mellan att ge ett ROT-avdrag till egnahemsrörelsen - vilket vi socialdemokrater tycker är jättebra - och att ge olika stimulanser till att renovera de hyresrätter som är i väldigt stort behov av detta just nu?

Fru talman! Vi menar att ansvaret för bostadspolitiken är delat mellan stat och kommun. Vi måste ge kommunerna skarpare verktyg för att klara av sina åtaganden, och vi måste se till att det finns ekonomiska förutsättningar för att bygga hyreslägenheter. 220 kommuner uppger i dag brist på hyreslägenheter. Jag vet inte, men jag tror att det bland dessa kan gömmas kommuner som Täby, med egen moderat majoritet, där man har sålt ut hela sitt allmännyttiga bestånd och på det sättet avhänt sig möjligheterna till handlingsfrihet. Man bygger ett försumbart nytillskott på hyresmarknaden. Det privatägda fastighetsbolaget Akelius sysslar dessutom med tvivelaktig bostadsförmedling, där det gamla kösystemet med kö efter tid och behov har ersatts av ett förturssystem som är kopplat till hur mycket pengar man sätter in i ett dotterbolag till fastighetsbolaget. I grannkommunen Vallentuna, också borgerligt styrd, händer det också saker. Där planeras för utförsäljning av de futtiga 302 hyreslägenheterna i Össebyhus. I kommunen där det nu står 2,7 procent hyreslägenheter i kolumnen kommer det att kunna skrivas noll inom kort om planeringen blir verklighet. Även här diskuteras ett försumbart nytillskott till hyresmarknaden. Eller titta på moderatstyrda Uppsala kommun, där jag så sent som i dag hörde på nyheterna att man lottar ut hyreslägenheter via Twitter. Först till kvarn får först mala. Är det seriöst? Är det vad Odell menar med att marknaden ska lösa problemen på bostadsmarknaden? Borgerlig bostadspolitik finns inte. Rättvisa villkor existerar inte. Regeringen vill fortsätta på samma sätt i fyra år ytterligare. I dagens nummer av tidningen Metro säger svarta rubriker att 57 682 hyresrätter är borta i Stockholm. En femtedel av hyresrätterna har försvunnit, och antalet bostadsrätter har fördubblats. En anledning uppges vara att byggherrarna tjänar mer på att bygga bostadsrätter och sälja dem än att hyra ut lägenheter. Ja, just det. Om ingen tvingar bostadsbolagen att bygga hyresrätter kommer de heller inte att göra det. Det krävs politiska beslut om man vill få fler hyresrätter, säger en professor på KTH. Mats Odell hänvisar ofta till att byggindustrin tycker att det är bra som det är. Sedan när har byggindustrin blivit ett sanningsvittne när det gäller bostadsbyggandet? Att låta byggindustrin styra bostadsbyggandet är väl detsamma som att göra bocken till trädgårdsmästare. Vad har Mats Odell att säga till alla hundratusentals bostadssökande, många av dem ungdomar? Jo, Mats Odell säger politiken inte ska lägga sig i bostadsbyggandet och att marknaden ska klara bostadsförsörjningen, som i Täby, Vallentuna och Uppsala. Fru talman! Jag vill fråga bostadsministern: På vilket sätt blir det fler jobb när bostadskrisen breder ut sig och bostadsbyggandet är på bottennivåer? Vore det inte bättre om stat och kommun samverkade? På vilket sätt försvaras arbetslinjen när arbetslösa hindras från att ta jobb för att det inte finns någon bostad allra minst för dem som vill hyra? På vilket sätt är det en ansvarsfull politik? Apropå en lustighet som bostadsministern fick med i sitt senaste anförande kan jag säga som min tioåring skulle ha sagt: Borgerlig bostadspolitik suger.

Fru talman! Jag håller med Johan Löfstrand och Carina Moberg om mycket som de har framfört här. Det som är den viktigaste skillnaden mellan Alliansens bostadspolitik och det rödgröna alternativ som finns för aktiva satsningar på bostadspolitiken är först och främst en stark målsättning att bygga minst 20 000 hyresrätter per år. Det andra är att införa subventioner och stöd för att kunna bygga så många hyresrätter till rimliga hyror. Vi vet att subventionerna påverkar hyressättningen oerhört mycket. Det tredje är det delade ansvaret mellan stat och kommun. Kommunerna får ett starkt ansvar för att klara bostadsförsörjningen, och staten hjälper till med verktygen för att de allmännyttiga bostadsföretagen i kommunerna ska kunna bygga hyresrätter efter efterfrågan och behov. Det som är tydligt i det resonemang som Mats Odell för är att bara för att det byggs mycket i Finland och Norge tror han att det byggs mycket i Sverige också. Det är olika marknader. Regeringen måste ta ansvar för att det byggs lägenheter i Sverige. Vi måste ta det gemensamma ansvaret för att det byggs lägenheter i Sverige. Det byggs inte lägenheter i Sverige bara för att det byggs lägenheter i Oslo eller Helsingfors. Detta har Mats Odell missuppfattat. Jag hoppas verkligen att Mats Odell närvarar vid debatten om allmännyttan och den reformerade hyressättningen den 17 juni och att vi hinner mötas en gång till i kammaren och debatterar allmännyttan och också hyressättningen. Jag hoppas också att Mats Odell värnar hyresgästernas besittningsskydd lika starkt som han värnade villaägarna i valrörelsen 2006 i frågan om fastighetsskatten.

Fru talman! Det låter väldigt mäktigt, Johan Löfstrand, Carina Moberg och Egon Frid. Det låter som att ni nu här har möjlighet att lägga om allting. Om ni bara får makten kommer det att finnas bostäder, och då är bostadsköerna i Stockholm borta. Vad är det ni har att erbjuda? Jo, det är 500 miljoner kronor nästa år. Jag vet att Vänsterpartiet hade om jag minns rätt 2 ½ miljard, Egon Frid. Det har ni nu prutat så att det är en femtedel kvar av det. Hur långt räcker det? Ni har 500 miljoner i subventioner, och subventioner är det enda ni har att komma med. Fru talman! Jag kanske ska förtydliga mig när det gäller rapporten Finanskrisen och bostadsmarknaden i Norden . Det står där på s. 10 att från och med 2006 eller 2007 vände utvecklingen och bostadsbyggandet minskade mycket kraftigt. I alla länderna började alltså nedgången i bostadsbyggandet redan innan den global ekonomiska krisen var ett faktum och i en tid med god ekonomisk utveckling sett till bnp. Så var det, och så var det i hela Norden. Vi kan titta lite på dessa 500 miljoner. Om vi jämför dem med de 2,7 miljarder som fanns i subventioner som vi tog bort är det väldigt stor skillnad. Det låter på er som att bara det kommer till så kommer allt det goda som ni målar upp att infinna sig. Jag tycker nog inte att det är riktigt seriös politik att låtsas som om det är så. Jag tror nämligen att man måste hantera detta på ett seriöst sätt. Ni är i er fulla rätt att lova ut subventioner inför valet. Men jag tycker ändå att ni ska tänka på en sak, nämligen hur byggbolagen tänker när de hör er. Kanske vinner De rödgröna, kan de ju tänka, även om det är en osannolik händelse. Bäst att vi låter våra projekt ligga kvar. Om ni vinner valet blir era egna subventioner, såvitt jag kan bedöma, en flaskhals för bostadsbyggandet. Hur många längenheter räcker 500 miljoner det första året till? Vad gör man när pengarna är slut? Vad ska Boverket säga? Nej, vi har bara 500 miljoner. Men vi hade tänkt bygga. Då får ni vänta. De får vänta till nästa år och nya skattepengar till subventioner, för ingen är så dum att man bygger utan subventioner när de finns. På så vis så schemalägger ni eller snarare senarelägger ni bostadsbyggandet. Det rödgröna målet är 40 000 bostäder senast år 2016. Vi har inte ett sådant mål, eftersom vi inte tror på den typen av styrning. Men jag kan konstatera att enligt Boverkets bostadsmarknadsenkät tror kommunerna i Sverige att det byggs 40 000 redan nästa år. Justerat för den överskattning som Boverket tror kan ligga i det säger man att 33 000 kommer att byggas utan subventioner nästa år. Om ni då ställer upp 500 miljoner, vad får det för bromseffekt för den utveckling som Boverket nu tycker sig se? Får bara den nya subventionsfria politiken med ett nytt regelverk också för allmännyttan, hyressättningen och ägarlägenheter ligga fast tror jag att vi kan se betydligt ljusare på 2016 än vad ni gör med era subventioner.

Fru talman! Mats Odell pratar sig varm för marknaden och marknadskrafterna och menar att de ska lösa problemen. Jag är politiker. Jag vill att politiken ska kunna påverka samhället. Jag tycker självklart att utbud och efterfrågan är viktiga parametrar. Men politik är att vilja. Det som jag som socialdemokrat vill är att vi ska se till att stimulera bostadsbyggandet så att det byggs billiga, bra bostäder som alla har möjlighet att efterfråga. Mats Odell säger också att vi inte har några förslag på hur den här politiken ska genomföras. Vi har mängder av förslag. Vi har en överenskommelse mellan v, s och mp där vi har en massa förslag kring hur bostadsbyggandet ska stimuleras. Det handlar om att vi under de första åren vid regeringsmakten efter valet ska ta fram en helt ny modell kring hur bostadsfinansieringen ska gå till. Det handlar om att vi vill införa ett ROT-stöd som också ska se till att vi kan renovera de hyreslägenheter runt om i landet som är väldigt dåligt underhållna. Vi vill se till att neutraliteten mellan upplåtelseformerna blir bättre. Under den här mandatperioden har hyresrätten missgynnats gång på gång. Vi vill att det ska vara lika bra att bo i vilken som helst av de tre, eller numera fyra, upplåtelseformer som finns. Vi socialdemokrater hävdar att det måste vara ett fritt val, att jag som människa ska få välja om jag vill bo i bostadsrätt, hyresrätt eller villa. Men just nu är villkoren helt olika. För mig är politik att vilja, och jag vill faktiskt påverka bostadsmarknaden. Mats Odell vill ingenting.

Fru talman! Om man jämför 1,4 miljarder med 0, vilket är då mest? Det kan man fråga sig, Mats Odell. Jag tror att till och med du kan räkna ut det. För mig är 127 000 byggda bostäder under föregående mandatperiod bevis nog - ett investeringsstöd, bidrag. Det är ett investeringsstöd som ska trappas upp under ett antal år och sedan avlösas av ett väl genomtänkt planerande för hur vi ska bygga bostäder i detta land framöver. Vi behöver ha ett gemensamt ansvarstagande från stat och kommun - annars kommer vi aldrig att få se fler hyreslägenheter byggas i detta land. Mats Odell är obenägen att tala om hur många av de 33 000 bostäder som hans enkät gav som svar som kommer att vara hyreslägenheter. Jag undrar om han kan förtydliga det. Det är ju bristen på hyreslägenheter som är det stora problemet i den här regionen och på många andra håll i landet. Bostadsbyggandet har sjunkit varje år med den borgerliga regeringen. Inte på tio år har det byggts så lite. Antalet nyproducerade hyreslägenheter har halverats jämfört med när vi hade en socialdemokratisk regering i Sverige - detta trots att gruppen unga med behov av bostad ökar kraftigt och att arbetslösheten bland byggnadsarbetare ligger stadigt på 13-14 procent. Detta är fakta. Det är ingenting vi har hittat på. Fru talman! Om man vill få i gång bostadsbyggandet och se till att det blir bostäder som människor har råd att efterfråga ska man lägga sin röst på Socialdemokraterna i höst. Ursäkta, Egon! Jag är socialdemokrat, och jag menar: För en bättre bostadspolitik, rösta bort den borgerliga regeringen i höst!

Fru talman! Nu känner man hur valtemperaturen börjar stiga. Det känns väldigt inspirerande och trevligt att få debattera dessa frågor med mina vänner från den färgglada, rödgröna koalitionen. Icke desto mindre måste jag konstatera att de här subventionerna är det enda verktyg ni har. Sedan kan man säga, som Johan Löfstrand, att ni nu har en massa förslag som ni ska ta fram och en helt ny modell. Ja, denna helt nya modell - det är tur att Saab inte har den leveranstiden på sina nya modeller - utlovade Lars-Erik Lövdén redan 2003, och den har ännu inte levererats. Det är ganska lång leveranstid på nya sådana modeller. Men det kan vara hur många modeller som helst om man inte har mer pengar. Det här är ju pengar som faktiskt, enligt dem som tar emot dem, gör större skada än nytta eftersom de späder på den kostnadsutveckling som är ett av de riktigt stora problemen på svensk bostadsmarknad, nämligen att våra byggpriser redan ligger 55 procent över genomsnittet för byggkostnader inom Europeiska unionen. Jag kan inte svara på hur fördelningen av upplåtelseformerna ser ut för de 33 000 som Boverket presenterade i sin enkät från kommunerna. Det jag vet är att vi har ungefär 1,7 miljoner hyresrätter i Sverige, och det är mer än dubbelt så mycket som bostadsrätter. Det viktiga är ju att det byggs det som efterfrågas. Det innebär att det uppstår flyttkedjor. Till och med när det byggs ett trähus, en villa, leder det till ungefär sex sju flyttar, där i slutänden en billig hyrestvåa blir ledig. Det här är en politik som fungerar i verkligheten om man bygger det som marknaden efterfrågar. Om vi politiker ska designa hur de lägenheterna ska se ut och ge subventioner till dem blir det inte bra. Det har vi sett i ungefär 25 år. Nu är det dags att vi får en ny bostadspolitik, och grunden till den finns i en proposition som vi tillsammans ska besluta om här den 17 juni.