Bostadskrisens konsekvenser för svensk ekonomi

Fru talman! Mikael Damberg har frågat mig huruvida regeringen gör samma bedömning som Konjunkturinstitutet om det fallande bostadsbyggandets effekt på svensk bnp. Vidare frågar Mikael Damberg vilka ytterligare åtgärder jag tänker vidta för att förhindra att krisen i byggbranschen försämrar svensk ekonomi.

Regeringen delar Konjunkturinstitutets bedömning att bostadsinvesteringarna väntas fortsätta tynga svensk bnp. Bostadsbyggandet varierar normalt över konjunkturen. Högre priser och räntor i Sverige och i omvärlden har bidragit till ökade produktions- och finansieringskostnader hos byggföretagen samtidigt som bostadspriserna fallit. Regeringens politik har därför varit återhållsam med en neutral påverkan på efterfrågan i ekonomin i syfte att underlätta för penningpolitiken att få ned inflationen. På sikt kommer det att bidra till en återhämtning för bostadsbyggandet och svensk ekonomi. Regeringen följer noga utvecklingen på bostadsmarknaden.

Regeringen avser att under mandatperioden genomföra strukturreformer som ska ge incitament till ökat byggande, öka tillgången till byggbar mark, korta ledtiderna i byggprocessen och betydligt förenkla reglerna för byggande.

Regeringen har redan presenterat flera åtgärder. För att förenkla reglerna för att bygga har regeringen bland annat gett ett uppdrag till Boverket om lättnader i byggkrav för studentbostäder. Boverket arbetar även med en stor översyn av Boverkets byggregler och konstruktionsregler. För att korta ledtiderna i plan- och byggprocessen har regeringen bland annat tillsatt en utredning om förkortade och förenklade tillståndsprocesser enligt miljöbalken och gett i uppdrag till Lantmäteriet att ta fram ett förslag till färdplan för att fortsätta digitalisera samhällsbyggnadsprocessen. Planeringsstimulanser för småhus och omvandlingsåtgärder införs till kommuner för att öka utbudet av bostäder. I Produktivitetskommissionens uppdrag ingår att analysera behovet av reformer också inom bostadsmarknaden. En statlig kreditgaranti för lån till bostadsbyggande som hanteras av Boverket finns redan på plats sedan tidigare.

Fru talman! Bakgrunden till min interpellation är att bostadsbyggandet i Sverige har tvärnitat. Vi ser det i en mängd statistik. Byggbranschen är en av de sektorer som drabbats absolut hårdast av lågkonjunkturen. Över 9 000 personer varslades inom byggbranschen 2023, en ökning med 154 procent från året innan. Investeringarna i bostäder är på den lägsta nivån sedan 2013, enligt KI. Som andel av bnp är de på den lägsta nivån sedan 2000. Under 2024 beräknas investeringarna i nybyggnation enligt Byggföretagen falla med 34 procent, efter att redan ha fallit med 37 procent under 2023.

Detta får stor effekt. Människor blir av med jobbet, och bostadsprojekt stoppas. Vi vet att vi redan som det är har bostadsbrist i Sverige, och detta innebär att de ungdomar som drömmer om en egen lägenhet eller behöver en studentlägenhet för att kunna studera får det allt svårare. Det blir svårare för de våldsutsatta kvinnor som lever i ett förhållande men inte ser hur de ska klara att flytta till en ny lägenhet när bostadsmarknaden blir ännu tajtare, liksom för de seniorer som kanske vill ha ett annat boende på ålderns höst som är anpassat för att få ekonomin och vardagen att gå ihop.

Allt detta är långsiktiga frågor. Men akut, här och nu, är det människor som blir av med jobbet, och det får en väldigt stor effekt på svensk ekonomi.

Nu svarar finansministern att regeringen delar KI:s bedömning av effekterna på svensk ekonomi. KI gör bedömningen att bostadsinvesteringarna bidrog negativt med 1,2 procent till bnp under 2023 och att siffran kommer att bli 0,7 procent 2024. En väldigt stor del av den lågkonjunktur som Sverige nu är inne i beror på det fallande bostadsbyggandet.

Då var min fråga om finansministern ser framför sig ytterligare åtgärder för att lindra effekterna på svensk ekonomi eller förhindra att byggnadsarbetarna blir av med jobbet - de ska ju dessutom få sänkt a-kassa med regeringens politik framöver.

Svaret är - lite förvånande, vill jag säga - att bostadsbyggandet varierar normalt över konjunkturen. Sedan konstateras att högre priser och räntor i Sverige och i omvärlden har bidragit till ökade produktions- och finansieringskostnader, vilket är sant. Därefter går finansministern in på ett antal resonemang om att regeringen vill göra någon form av strukturreformer under mandatperioden med olika utredningar, uppdrag och så vidare.

Ingen del i svaret till mig handlar dock om att regeringen är beredd att göra någonting nu för att möta det som byggsektorn beskriver som det värsta konjunkturläget sedan 90-talskrisen. Det sägs ingenting i svaret om att finansministern är beredd att vidta några åtgärder här och nu som kan göra skillnad för studenter som behöver flytta hemifrån för sina studier eller för andra människor som nu behöver en bostad. Vi får egentligen inga nya besked om hur man får upp konjunkturen och ser till att bostadsmarknaden inte sänker svensk ekonomi så att Sverige blir ännu fattigare.

Detta är något förvånande. Jag kommer inte ihåg någon regering som suttit under ett sådant här drastiskt fall i bostadssektorn och inte gjort någonting. Det brukar vara skolboksexempel 1 A i att hantera en lågkonjunktur i bostadssektorn att den inte faller igenom. Kostnaden för Sverige för dem som nu blir arbetslösa, när konjunkturen sedan vänder upp igen, blir att det blir dyrare att bygga bostäder eftersom de människor som i dag jobbar i byggsektorn då har lämnat branschen.

Detta är kortsiktig politik som inte kommer att vara bra för Sverige långsiktigt.

(Applåder)

Fru talman! Det är inte alltid man får applåder innan man pratar.

Först och främst vill jag tacka Mikael Damberg för en väldigt viktig fråga. Jag delar bedömningen av och oron för bostadsbyggandet och bostadsmarknaden. Även om vi i vår senaste prognos gör bedömningen att det kommer ett uppsving senare har byggandet verkligen fallit på bred front, vilket är dåligt på många sätt. Självklart är det dåligt för bostadsmarknaden, för alla unga människor som behöver ta sig in på bostadsmarknaden och för alla som behöver en bostad av olika skäl, till exempel att man behöver lämna en dysfunktionell relation och letar lägenhet. Självklart är det dåligt när bostadsbyggandet är väldigt lågt.

Men man måste också backa tillbaka - det är också en del av svaret på Mikael Dambergs fråga - och titta på varför detta har uppstått. Varje kris och varje situation är unik, men varför har den här situationen uppstått? Från 2021 har vi haft en brutal närvaro av en stigande inflation. Redan innan kriget bröt ut steg den, och under kriget med allt vad det innebär har den fortsatt att stiga. Det handlar om utbudsstörningar, energikostnader och mycket annat som gör och har gjort att inflationen har blivit väldigt hög, samtidigt som vi sett att vi varit på väg in i en annan konjunktur.

Sverige är mer räntekänsligt än de flesta andra länder. Hushållen är räntekänsliga, med stora bolån som ofta har korta bindningstider, men också företagen är räntekänsliga. Då händer det självklart någonting på bostadsmarknaden. Bostadsbyggare får inte ihop sina kalkyler. Räntorna går upp. Finansieringskostnaderna blir höga. Insatsvarorna blir dyrare. Dessutom faller efterfrågan eftersom de som vill köpa en bostad eller på något sätt behöver en bostad håller tillbaka. Det är ju en del av det som vi ser nu.

Vi får höra från interpellanten att den här regeringen inte gör någonting. Men det är på grund av det här som det har varit otroligt viktigt för mig att se till att inflationen dämpas, och jag är väldigt glad över att det ser ut att ha lyckats. Det som vi har gjort tillsammans har fått effekt. Och vi ser att inflationen ska kunna komma ned till målnivån under det här året.

Fru talman! När inflationen dämpas och vi får fler räntesänkningar innebär det att situationen för den här branschen och marknaden kommer att förändras. Detta är huvudmedicinen för att bota problemen, eftersom inflationen är huvudskurken.

Med det sagt ser vi självklart den mycket tuffa situationen för till exempel många byggarbetare. Först var det många, kanske också från andra länder, som lämnade branschen. Men många svenska byggnadsarbetare är arbetslösa. De behöver få hjälp och stöd tills det vänder igen. Det är viktigt att Arbetsförmedlingen har resurser för att göra det.

Men vi har som sagt gjort en del andra insatser också. Det handlar om rut- och rotavdrag, framför allt rot, som höjs tillfälligt för att rädda en del jobb i branschen. Jag vet att det inte räddar bostadssektorn. Men det som räddar bostadssektorn är att inflationen går ned, att räntorna kommer ned och att efterfrågan ökar igen.

Fru talman! Det blir ännu intressantare att lyssna på finansministern när hon beskriver situationen. Det blir ganska uppenbart att det saknas viss krisinsikt om hur byggbranschen mår. Det är inte en normal konjunkturvariation vi ser i byggbranschen just nu. Vi ser den värsta situationen sedan 90-talskrisen. Tusentals byggnadsarbetare blir varslade och blir av med jobbet. Den sektor i ekonomin som har flest konkurser just nu är byggsektorn.

Byggsektorn påverkas mycket riktigt av inflation och räntor. Det blir självklart dyrare att bygga då räntan är hög. Men det innebär inte att finansministern står utan ansvar. Då är finansministerns ansvar ännu större.

När det gäller alla sektorer som drabbas av detta borde man ställa sig frågan: Vad är regeringens plan för att se till att det inte drabbar svensk ekonomi onödigt hårt? Konjunkturinstitutet säger nu att bnp påverkas med 1,2 procent i år och 0,7 procent nästa år. Det är enormt mycket. Det blir stora kostnader för samhället på grund av att man inte gör någonting för att försöka motarbeta situationen.

Nu blev svaret till byggnadsarbetarna: Vänta på låg inflation och lägre ränta, så kanske det vänder uppåt längre fram. Och Arbetsförmedlingen ska få mer pengar.

Det är ett ganska svagt resonemang. Det visar att regeringen inte har någon plan för hur man ska hantera en sektor som faller igenom på det här sättet. Detta kommer nämligen att leda till att det blir dyrare att bygga när det väl börjar byggas igen. Man slår ut kompetenser och resurser från sektorn, vilket gör att bristen kommer att bli ännu större när det väl vänder uppåt igen. Då bromsas industrietableringar och bostadsbyggande, mycket av det som ska bygga den framtida tillväxten, på grund av att man har misskött den här byggkrisen.

Eftersom regeringen på något sätt erkänner att man gör i stort sett samma bedömning som KI måste detta vara det man ville. Det var väl det här man planerade för när man lade fram sin budget och inte kom med några aktiva åtgärder för att hålla uppe efterfrågan på bostadsbyggande eller renoveringar i samhället igenom en byggkris.

Jag kan inte dra någon annan slutsats än att finansministern tycker att det här var en rimlig avvägning av politiken, att det var ett helt okej utfall. Den övergripande politiken handlade nämligen om att bekämpa inflation, och nu faller inflationen och det kan bli bättre på sikt.

Vi skulle kunna ha en lång diskussion om inflation. Sverige har haft högre inflation än sina grannländer. Det är bra att den nu sjunker tillbaka i Sverige också jämfört med andra länder. Men det är ingen som tror på ett enormt uppsving i bostadsbyggandet på kort sikt tack vare att inflationen har sjunkit tillbaka och att räntorna kommer att bli lägre framöver. Det kommer att stabiliseras, och det kommer att gå uppåt något. Men det är ett enormt ras i bostadsbyggande som det kommer att ta tid att återhämta sig från, om man inte gör någonting här och nu.

Socialdemokraterna föreslog att man inte skulle ta bort investeringsstödet för hyreslägenheter just när vi var på väg in i en lågkonjunktur. Det var ett felaktigt val från regeringen, enligt min mening.

Vi föreslog också en rotreform där man faktiskt ökar rotavdraget för energieffektiviseringsinsatser från första kronan upp till 50 procent. Det hade kunnat leda till att byggnadsarbetarna kunde vara kvar på jobbet och jobba med energieffektiviseringar under krisen.

Vi har också föreslagit riktat stöd till energieffektiviseringar. Vi har föreslagit att det ska finnas byggstimulanser för de industriorter där det behöver byggas bostäder. Och vi har föreslagit statliga krediter.

Vi har föreslagit ett helt paket av åtgärder. Men jag är inte låst vid dem. Om regeringen har andra förslag på åtgärder för att hantera byggkrisen: Presentera dem! Men nu har vi igen en situation där regeringen bara lutar sig tillbaka och säger att de inte kan göra någonting åt det här. Det duger inte.

(Applåder)

Fru talman! Mikael Damberg! Man kan göra någonting åt det här läget. Det är att se till att inflationen kommer ned. Det är det allra viktigaste.

Vi har ofta, men inte alltid, olika åsikter om politik. Ganska ofta delar vi dem. Varför har regeringen då inte genomfört just Socialdemokraternas förslag? Precis som Mikael Damberg säger är det just nu en otrolig utmaning, och som jag sa handlar det om att få kalkylen att gå ihop.

Låt oss leka med tanken att vi skulle ha infört investeringsstödet igen, vilket Socialdemokraterna gärna vill. Vi vet att det var ineffektivt. Och om vi hade infört det skulle det vara på sådana enorma nivåer att annat skulle få stå tillbaka eller att inflationen skulle få gå upp. Det handlar inte om 1 eller 2 miljarder för att rädda byggsektorn just nu.

Byggbranschens situation räddas alltså inte av Socialdemokraternas subventioner, som vi kallar investeringsstödet. Därför tror vi inte att det hade varit rätt använda pengar i det här läget - när vi har en återhållsam budget och stöttar hushåll, välfärd, försvar och rättsväsen. Det hade inte heller lett till markant mycket bättre tillväxt än vi har i dag. Om jag trodde det och om det fanns bevis för det hade vi såklart genomfört det. Men framför allt hade det haft inverkan på inflationen. Det hade dessutom trängt undan andra investeringar.

När det gäller statliga byggkrediter är det viktigt att säga att det finns statliga byggkrediter i dag. Men just det förslag som Socialdemokraterna har jobbat fram tycker jag verkar rätt ansvarslöst. Det handlar egentligen om att kreditvillkoren ska vara rätt så förmånliga och om att hantera direkt utlåning, inte det som Boverket nu jobbar med. Men att använda skattebetalarnas pengar på det sättet tror jag skulle leda till väldigt stora utgifter. Det skulle inte heller rädda branschen. Det är ett väldigt riskfyllt förslag, som jag tänker att Socialdemokraterna kanske inte verkligen har tänkt igenom.

Nummer ett är alltså att inflationen är viktigast. Nummer två är att vi gör olika saker under denna tuffa tid, alltifrån att höja rotavdraget till att privatpersoner naturligtvis kan använda rotavdrag för energieffektivisering.

Vi ser som sagt också till att börja jobba med alla viktiga strukturella reformer som borde ha blivit av för många år sedan. Det ska inte underskattas. När det nu vänder är det, som jag nämnde i mitt svar, viktigt att de strukturellt viktiga reformerna kommer på plats för att Sverige ska få en bostadsmarknad som fungerar mycket bättre än hittills.

Fru talman! Jag har träffat stora delar av byggbranschen; ingen tror att de åtgärder som regeringen hittills har presenterat på något nämnvärt sätt påverkar den konjunktur byggbranschen har i dag. Det är de facto sant.

Jag hävdar att det var dålig politik att slopa investeringsstödet för att bygga hyreslägenheter till rimliga kostnader när vi var på väg in i en lågkonjunktur. Det förvärrade situationen. Att inte på något sätt jobba med konjunkturpolitik kopplat till en byggbransch som nu sänker svensk bnp rejält är inte smart ekonomisk politik.

Man hade kunnat jobba med rotavdraget och till exempel göra det mer förmånligt att göra energieffektiviseringar för att få billigare elräkning hemma. Samtidigt hade byggnadsarbetarna haft jobb under tiden vi har en byggkris i Sverige. Då är de kvar i byggsektorn. Om de lämnar den blir bostadsbyggandet nämligen ännu dyrare i framtiden. Men inte ens det här har regeringen kunnat kosta på sig under denna byggkris.

Man säger igen att byggkrediter verkar vara farligt. Men är det inte rimligt att staten är med och ger krediter för bostadsbyggande, till investeringar i sådant som bygger Sverige starkare framöver? Jag tycker att det är rimligt.

Vi har föreslagit att investeringsstödet också ska riktas till de orter där det just nu finns industrietableringar. De är enorma, och det behövs tusentals nya bostäder för att människor också ska kunna flytta till de nya jobben, betala skatt i kommunerna och bli en del av intäkterna till samhället. Inte heller här har regeringen ett svar. Hade det inte varit bra om dessa städer med industrietableringar, i en lågkonjunktur, kunde bygga bostäder till dem som ska ta jobben i den gröna industrin?

Regeringen är passiv och hoppas att allt ska lösas framöver. Tyvärr är det byggnadsarbetarna som får betala priset för regeringens passiva politik på området.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för diskussionen.

Vi delar problembilden, men vi delar uppenbarligen inte uppfattning om vad som ska göras. Att vara aktiv med att bekämpa inflationen är just att vara aktiv. Att stötta hushåll och välfärd, se till att rot förändras och se till att det finns planeringsstimulans för byggande av små bostäder är aktiv politik.

Hur mycket än ledamoten och andra ledamöter här tycker att jag tjatar om inflation finns en enkel orsak, nämligen att inflationen nu faller. Sista ronden är inte vunnen, men vi ser tydligt att den faller. Det är själva grunden för att ekonomin kan vända och ta fart igen. Det är så fler byggarbetare snabbare kan komma i jobb. Med stora stöd under den tid när ekonomin drev på inflationen hade det gått betydligt sämre, och det hade blivit en mer utdragen lågkonjunktur.

Jag tycker ändå att man ska vara lite ödmjuk när man har samarbetskamrater i riksdagen som faktiskt inte riktigt vill det Socialdemokraterna vill. Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill låna 174 respektive 217 miljarder under de nästkommande åren. Det skulle kraftigt ha spätt på inflationen, och det skulle ha lett till ökade räntor. Beräkningar visar någonstans mellan 1,5 och 1,8 procent. Det hade i ännu högre utsträckning drabbat byggbranschen och dragit ned Sverige i en ännu djupare konjunktur, och det är inte att ta ansvar. Vi tar ansvar, vi bekämpar inflationen och vi kan se att den går ned. Vi stöttar olika branscher, hushåll och välfärd under tiden.

Fru talman! Jag ser framför mig att den ekonomiska vintern börjar gå mot sitt slut, men det är fortfarande ett tufft år. Vi ska göra allt vi kan för att stötta branscher och personer som drabbas av lågkonjunkturen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.