Bristande tillsyn av gode män

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Ola Johansson har frågat mig dels hur jag ser på den kritik som bland andra Riksrevisionen har riktat mot regeringen, dels när kraftfulla åtgärder kommer att vidtas i syfte att reformera systemet med gode män.

Ordningen med gode män och förvaltare bygger på att enskilda personer i alla delar av samhället åtar sig ett uppdrag som innebär en viktig insats för en medmänniska. För att trygga enskildas rättssäkerhet och likabehandling och för att medborgarna ska kunna känna förtroende för systemet är det avgörande att tillsynen är effektiv och av hög kvalitet. Det är därför oroande att det finns brister i tillsynen. Ställföreträdarverksamheten syftar ju i grund och botten till att skydda de mest utsatta i samhället.

Så snart bristerna i tillsynen uppmärksammades inledde regeringen ett arbete med att samla in kunskap om vilka åtgärder som bäst kan lösa de problem som vi ser på detta område. Bland annat gav regeringen ett uppdrag till de berörda länsstyrelserna att förbättra tillsynen. Vi har börjat att se effekter av detta arbete, inte minst genom att länsstyrelserna har intensifierat sin samverkan inom tillsynsområdet.

Vi måste göra allt vi kan för att redan utsatta personer inte ska orsakas lidande eller skada. Därför måste vi också vara säkra på att de åtgärder som vi går vidare med faktiskt löser de problem som finns. Att hasta fram beslut som i värsta fall får motsatt effekt är inte aktuellt.

Jag välkomnar Riksrevisionens nyligen lämnade rapport om tillsynen av överförmyndare och ställföreträdare. Regeringen kommer under våren att i en skrivelse till riksdagen redovisa sin bedömning av de iakttagelser och rekommendationer som Riksrevisionen har gjort i rapporten.

Jag vill inte föregripa detta arbete, men givetvis är Riksrevisionens rapport en viktig pusselbit i det påbörjade förändringsarbetet. Den kommer att vara ett värdefullt underlag när regeringen tar ställning till vilka åtgärder som kan behöva vidtas.

Detta är mitt inledande svar.

Fru talman! Det var mot bakgrund av Riksrevisionens svidande kritik och dess förslag som jag valde att återigen fråga vilka åtgärder regeringen tänker sig att vidta för att utreda, reformera eller se över systemet med gode män.

Systemet bygger på en lagstiftning från 1924 - bara några år efter att verklig demokrati infördes i Sverige och kvinnor tilläts att rösta i allmänna val. Begreppet god man är kanske synonymt med dåtidens syn på fattigvård och hur den tidens små kommuner fungerade. Ett stort ansvar togs av förtroendevalda när det gällde att sörja för de mest utsatta.

Att detta i grunden vilar på ideella gärningar tycker vi i Centerpartiet är bra och något som vi borde slå vakt om. Det betyder dock inte att vi ska blunda för de svårigheter som kommer av att behoven hos huvudmännen - alltså de behövande - blir alltmer komplexa, att en ny grupp har tillkommit med en stor mängd ensamkommande unga flyktingar samt att genomsnittsåldern på gode män börjar bli hög och att det blir svårare att nyrekrytera till dessa viktiga uppdrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om det är någonting som kännetecknar verksamheterna är det olikheterna och de skilda förutsättningarna. Det är många som vittnar om ordning och reda och ett stort engagemang bland gode män och förvaltare, som gör stor nytta för de allra flesta av de mycket utsatta människor som är beroende av stöd och hjälp.

Jag är full av respekt och beundran för det enorma arbete som läggs ned på ideell basis. Det finns 94 000 så kallade ställföreträdare runt om i landet. Dessa är knutna till 230 överförmyndarenheter, som tillsammans förvaltar tillgångar på 41 miljarder kronor åt 123 000 personer, vilket motsvarar 2 procent av befolkningen.

Det handlar om att bevaka rätt, att sörja för person och att förvalta egendom. Det är ett uppdrag som utförs mot en begränsad ersättning, som dras från huvudmannens inkomster. Uppdraget utförs för personer som har en allvarlig funktionsnedsättning och själva saknar beslutsförmåga. Dessa personer är vuxna människor som inte har någon annan möjlighet att få sin vilja tillgodosedd än genom en annan person.

Fru talman! Det är inte bara Riksrevisionen och en majoritet av Sveriges riksdag som kräver en översyn. Redan i våras kom det till regeringen en begäran från Sveriges Kommuner och Landsting om att se över reglerna för överförmyndare, gode män och förvaltare.

Därför, fru talman, studsade jag till inte bara på grund av statsrådets brist på besked utan även på grund av ordvalet. Till exempel beskrivs Riksrevisionens rapport som "en pusselbit".

Jag som lagom till jul köper ett 1 000-bitars pussel i julklapp till min närmast anhörige förstår att inget pussel, oavsett motiv och storlek, blir komplett utan den enda och sista biten. Men att benämna rapporten som en sådan är att göra den obetydligare än vad den faktiskt är. Vore jag riksrevisor skulle jag inte ha tyckt om att en så allvarlig, saklig, väl underbyggd och uppriktig kritik bagatelliseras på detta sätt.

Det är också så att det saknas statistik på området, vilket gör att verksamheterna i alla led famlar i mörkret. Det största mörkret i detta sammanhang står regeringen själv för när den, trots kritiken, inte agerar.

Ursäkta mig - nu studsar jag omkring. Jag avslutar mitt anförande här och återkommer efter genmälet.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag vill börja med att säga att jag tycker att det ändå är ett steg på vägen att länsstyrelserna inte ska jobba var för sig utan att man i stället ska samordna det hela via en länsstyrelse.

Statsrådet sa i sitt svar till Ola Johansson att man inte ska hasta fram beslut - i värsta fall kan detta få motsatt effekt. Men det uppdrag som har getts till Länsstyrelsen i Dalarnas län innefattar ett helt paket med lösningar för att greppa hela denna problematik, som ju blir ganska tydlig.

Förra våren, 2017, besökte jag just Falun med anledning av uppdraget till länsstyrelsen. Då diskuterade vi samhällsförändringen, som även Ola Johansson var inne på, och lagstiftningen från 1924, där det finns ett helt kapitel som egentligen sätter vuxna människor under förmyndarskap.

Vi lever inte längre i den världen. Hemma hos mig hade vi Sankta Maria, som lades ned och stängdes på 90-talet. Vi har inte längre dessa institutioner, utan vi har människor ute i samhället, vilket kräver mer av oss alla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill säga hur viktigt det är att man verkligen tar ett grepp om detta och får det rättssäkert för alla de inblandade som finns i systemet - för gode män, för överförmyndare och, framför allt, för huvudmännen, som är beroende av oss alla för att få hjälp och stöd.

I Norge har man, som det har hänvisats till, en modell med professionella gode män. Även Riksrevisionen är inne på att titta på hur man kan samordna detta genom en myndighet samt att man behöver se över lagstiftningen för att kunna göra det. Det vore intressant att höra hur regeringen ställer sig till den norska modellen, som en tanke i det hela.

Att få hela detta paket gör skillnad, om man jämför det man kan få fram genom att titta på hela bilden med att plocka delar. Om man tar delar blir det pusselbitar, vilket Ola Johansson var inne på. Om man ska ta alltihop är det viktigt att få hela greppet. Jag kan inte nog understryka hur viktigt jag tycker att det är att man tar med alla delar som man i utredningar har sett behöver tas om hand.

Det är viktigt att huvudmännen kan känna sig trygga med att saker går rätt till. Gode män som gör ett bra jobb ska kunna känna sig trygga med det. Detta bygger på den frivillighet som vi har talat om. Det är ibland riktigt tuffa uppdrag som dessa personer har. Uppgifterna går inte alltid att lösa, och i värsta fall kan människor hamna på gatan som uteliggare.

Det är ett fantastiskt arbete att stötta och hjälpa dessa personer - det kan inte nog understrykas. Vi känner stor tacksamhet mot de människor som i dag åtar sig att stödja och hjälpa andra, precis som det började en gång i världen och sedan har fortsatt.

Det är viktigt även för deras skull att vi värnar dem som gör ett fantastiskt jobb och som förtjänar all respekt för det. Tyvärr är det alltför många av dem som i dag inte ser om sitt hus och som saknar försäkringar för att kunna vara med om detta. Det är frivilligt att gå med i en förening, men jag tror inte att man förstår riktigt vad det innebär att ha detta åtagande, som kan försätta en i problem.

Jag tror att detta ibland kan avskräcka personer från att ta dessa uppdrag, och så ska det inte vara. Därför måste dessa personer skyddas på olika vis.

Den som behöver hjälp ska kunna skyddas och kunna ha tillit till att brott beivras. Alla som gör ett gott jobb ska känna sig trygga med sitt uppdrag. Därför är det viktigt att det finns tydliga rutiner som gör att de som är beredda att utnyttja människor i behov av hjälp och stöd inte kommer undan med att göra övertramp. De ska inte kunna begå brott på detta område. Det har ju visats en hel del tv-inslag om hur det har gått till.

Fru talman! Jag inleder med att vända mig till Ola Johansson. Det var inte min avsikt att med ett bildspråk bagatellisera Riksrevisionens kritik och rapport. Snarare handlar det om bilden att ett riktigt pussel faktiskt aldrig blir klart utan den absolut viktigaste sista biten. Man kan se det på lite olika sätt.

Bortsett från detta är jag naturligtvis mycket glad över att vi är överens om den värdefulla insats som ett mycket stort antal människor dagligen i Sverige gör som gode män och förvaltare. Arbetet att stödja en medmänniska i en utsatt situation är naturligtvis oerhört viktigt för ett väl fungerande samhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är lika upprörd som interpellanten över att det händer att ställföreträdare missköter sitt uppdrag. När de bilderna kommer i mediernas rapportering är vi många som blir ledsna, besvikna och upprörda. Det är oacceptabelt att människor i utsatta situationer ska drabbas av att bli av med tillgångar eller blir lurade när de upplever och tror att någon hjälper dem.

Jag värderar inte åtgärderna som regeringen avser att återkomma med, men vi synes ändå ha samma bild av hur vi ser på frågan om den ideella insatsen, det ideella inslaget, kontra en professionalisering av godmanskapet.

Så här långt tycker jag att det är en fördel med gode män att de också är lokalt förankrade, att de finns tillgängliga för den enskilde, ofta efter kontorstid. Det finns stora fördelar i att känna en trygghet i att få hjälp med både det personliga och det ekonomiska, och det ska göras i en relation där man känner sig trygg med dem som går in och är en del av ens egna viktiga beslutsfattande. Vi återkommer till frågan i en helhet.

SKL nämndes här. Ann-Charlotte Hammar Johnsson har också gjort ett värdefullt inlägg i interpellationsdebatten. Hon underströk värdet av en väl fungerande verksamhet för gode män, inte minst för dem som gode män är till för.

Under våren kallade min föregångare Morgan Johansson till sig företrädare för länsstyrelser och SKL. Man beskrev då bland annat tillsynsproblemen. Sedan kom länsstyrelsens rapport under hösten. Vi kan se att samverkan inom tillsynsområdet har blivit mycket bättre. Vi ser också att insatserna och satsningarna på utbildning är en viktig del i detta. Men det krävs ytterligare åtgärder, och det pågår ett arbete från regeringens sida nu utifrån både länsstyrelsens rapport och Riksrevisionens rapport. Vi samlar in kunskap om vilka åtgärder som bäst krävs i fortsättningen.

Fru talman! Låt oss hålla oss till pusselmetaforen. Om det ska läggas ett pussel behövs också en överblick. Riksrevisorn menar att vi saknar motivet som finns på kartongens lock. Ansvaret är nu utlagt på sju olika, måhända stora, bitar. Vi kan kalla dem länsstyrelser. Bitarna består också av 290 kommuner med tillsammans 230 överförmyndarverksamheter - för att inte nämna alla de tusentals brukarna. En obetydlig bit i sammanhanget är möjligen regeringens ansvar så här långt.

Fru talman! Riksdagen beslutade i mars 2017, för nästan ett helt år sedan, om ett tillkännagivande där regeringen uppmanades att snarast ta initiativ till att följa upp hur lagstiftningen om överförmyndare, gode män och förvaltare fungerar och att överväga andra förbättringar av systemet. Nu sa statsrådet: "Att hasta fram beslut som i värsta fall får motsatt effekt är inte aktuellt."

Att föreslå en utredning, som riksrevisorn gör, som Sveriges Kommuner och Landsting gör, som en majoritet i Sveriges riksdag gör, är inte att hasta fram, fru talman. Det är att skaffa sig en bild som ger möjlighet att peka ut en väg framåt. Men det här använder statsrådet som motiv för att inte agera, trots att det har varit upprepade debatter och upprepad kritik från SKL och nu från Riksrevisionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det vore frid och fröjd om det bara fattades en enda pusselbit. Då skulle vi inte behöva ha dessa diskussioner gång på gång i kammaren. Tyvärr finns de enstaka exemplen på ställföreträdare som förskingrar, som saknar kompetens för sitt uppdrag och som inte lämnar in kompletta redovisningar i tid. Det finns överförmyndare som går på knäna och som av rädsla att gå miste om ställföreträdare inte vågar ställa berättigade krav på dessa och inte heller klarar av att nyrekrytera i takt med att gode män slutar, kanske av åldersskäl. Detta beror på att sju av regeringens utpekade länsstyrelser inte har lyckats med att följa upp och ge stöd åt överförmyndare. Det är därför som Pensionsmyndigheten, Kronofogden och Finansinspektionen har trätt in. Det är för att kommunerna hellre vänder sig till varandra och till Sveriges Kommuner och Landsting för att få råd och stöd än till de sju länsstyrelserna.

Nu finns dessutom de ensamkommande barnen. De har blivit ett nytt ansvarsområde inom systemet. Det är en grupp som har alldeles speciella behov. Det är för att det saknas statistik på området som verksamheterna i alla led famlar i mörkret. Det största mörkret står regeringen för, som trots kritiken inte agerar. Den bit som vi möjligen kan avvara är den bit som regeringen kunde ha tillfört om man i tid hade tagit tag i frågorna.

Fru talman! Jag börjar med de bilder som rullas upp av de huvudmän som råkar illa ut. Det finns ett exempel från Facebook, där en kvinna skriver:

Jag gråter av glädje. Ibland vinner David över Goliat. Jag vann första ronden mot min mammas förvaltare. Huset han sålde långt under marknadsvärdet till sig själv via bulvaner i maskopi med mäklaren fick avslag av överförmyndaren. Huset tillhör fortfarande familjen.

Det är av vikt att gode mäns och förvaltares stölder polisanmäls. Så har ofta inte skett. Människor som är i en beroendeställning till dem som ska hjälpa dem och som de ska känna sig trygga med kan inte anmäla och få rätsida på det hela.

Det har också hänt att personer flyttar från kommun till kommun utan att man har meddelat varandra att det finns problem. Sedan har nya människor råkat illa ut. När vi släcker tv:n, stänger av radion eller lägger ihop tidningen står de där fortfarande. Det är det tragiska.

Jag har också samma fråga som Ola Johansson ställde. Statsrådet säger att man ska ta vara på både länsstyrelsens rapport och rapporten från Riksrevisionen. Kommer dessa åtgärder att presenteras i en helhet, eller kommer man att plocka ut delar? Vad blir det då av detta? Det viktiga är helheten med rättssäkerhet, samordnare, helhet, operativ tillsyn, legitimitet, personliga resurser, samordnade utbildningar samt råd och stöd. Listan kan göras lång. Det här behöver hållas samman på ett ställe i landet, och det ska ske på rättslig grund så att människor inte råkar illa ut på olika sätt.

Fru talman! Jag konstaterar att under förra året fanns länsstyrelsens redovisning tillgänglig från tidig höst. Precis före jul tog vi emot Riksrevisionens rapport. Vi debatterar i dag, i januari månad efter juluppehållet, värdet av ytterligare åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är en fråga som har engagerat inte bara riksdagen. Precis som interpellanten och Ann-Charlotte Hammar Johnsson ger uttryck för engagerar frågan både riksdagen och många andra olika aktörer, bland annat kommunerna. Så har det varit under lång tid.

De exempel som har redovisats i medierna där uppdraget inte sköts utan faktiskt missköts, och vi fick höra ett exempel nu, har lett till ett antal åtgärder.

Redan 2007 tog man ett initiativ som gjorde att kommuner fick möjlighet att samverka genom att tillsätta en gemensam överförmyndarnämnd. Det skapade bra förutsättningar för inte minst de mindre kommunerna, som kanske hade svårt att organisera en sådan verksamhet i den egna kommunen. Mycket av samverkan byggdes också upp för en mer rationell hantering.

Året därpå, 2008, skärptes länsstyrelsernas tillsynsansvar. Det infördes regelbunden tillsyn av samtliga överförmyndare, och det gjordes årliga inspektioner.

Jag talar nu om en borgerlig regering. Det har tagits många olika initiativ under olika regeringsansvar.

År 2009 gjordes ändringar i syfte att minska risken för missbruk av den enskildes tillgångar och stärka det allmännas tillsyn. Man gav möjlighet för överförmyndaren att spärra vissa finansiella tillgångar när det finns misstanke om att det inte har gått rätt till. Man förbättrade också reglerna för överförmyndarens tillgång till information.

Jag har följt detta, också under min tid som kommunalråd. Jag har sett förändringsarbetet och sett hur viktigt det är att man skärper kraven och organisationen kring överförmynderiet och gode män, och jag vet att många kommuner jobbar aktivt med detta.

År 2012 koncentrerade man tillsynen till sju länsstyrelser. Det gjordes i syfte att förbättra tillsynen.

År 2015 infördes regler om statistik över överförmyndarnas verksamhet. Där går Riksrevisionen ännu längre och vill se mer av statistik och uppföljning av detta. Det är förslag som vi får återkomma till.

Samma år infördes även regler som skärpte kontrollen av om de som förordnas som ställföreträdare är lämpliga för uppdraget. Där finns verktyg för att ta reda på hur lämpligheten är för den som ska utföra ett sådant viktigt uppdrag.

Jag vill ändå ge en bild av att regeringen - olika regeringar - har tagit och tar ansvar för att vi ska ha en väl fungerande verksamhet med överförmyndare, ställföreträdare och gode män.

Fru talman! Jag ska ägna mina sista två minuter åt att ge Centerpartiets syn på detta.

Vi är i grunden positiva till det sätt på vilket kommunerna tar ansvar för sin överförmyndarverksamhet. I stället för att denna verksamhet exempelvis ska ingå i den skattefinansierade socialtjänsten vill vi att den så långt det är möjligt ska skötas av enskilda, av medmänniskor.

Vi vet att det finns många som i princip försörjer sig på att vara ställföreträdare - det är inget fel i det - liksom det finns närstående som lägger ned betydligt mer arbete än de får ersättning för. Vi vet att det finns företag som erbjuder tjänsterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det område vi pekar ut att professionalisera är i första hand godmanskapet för ensamkommande barn - detta för att det kräver andra typer av myndighetskontakter, kan vara väldigt utsatt och kräver stor förståelse för huvudmännens behov.

Vi har varit positiva till att länsstyrelsernas ansvar koncentrerats till ett mindre antal länsstyrelser, dessa sju stycken. Men vi har länge tyckt att man ska peka ut en statlig myndighet - inte en ny utan en av alla redan existerande - som tar ansvar för tillsynsvägledningen på den nationella nivån.

Nu när många kommuner slår samman sina verksamheter och samverkar över gränserna behöver det också förtydligas vad nämnderna och överförmyndarna har för ansvar.

Vi vill också höja fribeloppet så att det ges möjlighet att få ut högre ersättning från huvudmannen att ersätta ställföreträdaren med.

Men, fru talman, detta är våra utgångspunkter. Med den beskrivning vi fått av Riksrevisionen av hur man upplever situationen och med de utmaningar systemet står inför vill vi i första hand se en total översyn, en utredning, som på sikt moderniserar och säkerställer det vi vill ha.

Jag vill avsluta med ett återupprepande: Att föreslå en utredning, som Riksrevisionen och Centerpartiet gör, är inte att hasta fram. Det är att vara konstruktiv och proaktiv och vilja framåt.

Fru talman! Jag vill tacka interpellanten Ola Johansson för en viktig interpellation. Jag vill också tacka Ann-Charlotte Hammar Johnsson för debatten.

Detta är angeläget. Jag har sagt under vår interpellationsdebatt att jag välkomnar Riksrevisionens rapport och det arbete som länsstyrelserna har presenterat, och jag kan försäkra riksdagen om att regeringen tar de här frågorna på största allvar. När misskötsel påvisas ska åtgärder vidtas.

Regeringen kommer att svara på Riksrevisionens rapport. Vi är just nu mitt uppe i analysarbetet med själva rapporten, så vi återkommer mer i detalj i fråga om hur vi ser på den. Men jag vill understryka det som Riksrevisionen säger om att det är viktigt att ha god överblick över hur det ser ut på nationell nivå och över vilka problem som finns på området när dessa uppdrag beslutas.

Utan att föregripa någonting vill jag också säga att lagstiftningsåtgärder kan vara bra, men de kommer inte att vara lösningen på hela frågan. Minst lika viktigt är såklart att överförmyndarverksamheten prioriteras ute i kommunerna, att den fungerar väl och att alla aktörer arbetar tillsammans på olika nivåer för att utveckla verksamheten.

Jag ser fram emot de fortsatta diskussionerna om hur vi kan gå vidare med att ytterligare förbättra överförmyndarverksamheten. Tack så hjärtligt!

Överläggningen var härmed avslutad.