Centralisering av statlig myndighetsverksamhet

Fru talman! Margareta Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förbättra kompetensförsörjningen vid statliga myndigheter på mindre orter i landet och vilka åtgärder jag avser att vidta för att förbättra servicen för småföretagare vid exempelvis skattekontoren på mindre orter i landet. Jag har i slutet av förra året svarat Fredrik Olovsson på en liknande fråga om myndigheters lokaliseringar och regional hänsyn. Innehållet i Margareta Anderssons fråga handlar om två olika och delvis konkurrerande perspektiv. Å ena sidan ska vi ha en effektiv statsförvaltning för att få så mycket välfärd som möjligt för varje skattekrona och å andra sidan värna mindre orters arbetsmarknad. Här måste man i varje enskilt fall göra en avvägning. De senaste årens utveckling av statsförvaltningen har gått åt båda dessa håll. Myndigheter har ombildats till större myndigheter, vilket ibland inneburit att man slagit ihop mindre enheter till större kontor. Det är dock viktigt att komma ihåg att sådana sammanslagningar samtidigt innebär större möjligheter att flytta viss verksamhet till mindre orter. I stor utsträckning överlåter regeringen utformningen av myndigheternas lokala och regionala organisation till myndigheterna själva. Skatteverket och kronofogdemyndigheterna har merparten av sin verksamhet ute i landet. Av myndigheternas personal är nästan 70 % verksamma utanför Stockholm, Göteborg och Malmö. Flera myndigheter har också utlokaliserat verksamhet i samband med de senaste förvarsneddragningarna. En liknande spridning av statlig verksamhet över landet blir följden av regeringens beslut att omlokalisera verksamhet inom vissa statliga myndigheter till de orter som påverkas av försvarsnedläggningarna. Regeringen försöker på olika sätt främja samverkan mellan statliga myndigheter. År 2003 tog regeringen initiativ till det så kallade Visamprojektet för ökad samverkan över statliga myndighetsgränser. Arbetet bedrevs i form av 15 försöksprojekt runtom i landet. Erfarenheterna av projektet visar att samverkan kan leda till ökad nytta för medborgare och företag och en kostnadseffektivare tjänsteproduktion. För närvarande utför också Länsstyrelsen i Norrbottens län ett uppdrag om samverkan mellan offentliga myndigheter i glesbygd. För att upprätthålla en över landet likvärdig offentlig service är effektivitetsutveckling genom samverkan särskilt angelägen i glesbygd. När det gäller Margareta Anderssons fråga om kompetensförsörjningen är det myndighetens chef som ansvarar för myndighetens arbetsgivarpolitik. Det innebär bland annat att säkerställa att myndigheten har den kompetens som krävs för att utföra de uppgifter som myndigheten har. Genom den delegerade arbetsgivarpolitiken i staten har myndigheterna en betydelsefull frihet att självständigt utforma organisation, arbetsprocesser och kompetensförsörjning till verksamhetens behov och de specifika förutsättningar som respektive myndighet har. Trots delegeringen har regeringen givetvis ett övergripande strategiskt ansvar för kompetensförsörjningen i staten. En del i detta ansvar innebär att följa upp myndigheternas situation när det gäller kompetensförsörjningen och vid behov vidta åtgärder för att stödja arbetet. Regeringens bedömning har hittills varit att myndigheternas arbete med kompetensförsörjningen fungerar väl. För att ytterligare fördjupa kunskapen har regeringen nyligen gett Verket för förvaltningsutveckling, Verva, i uppdrag att analysera myndigheternas redovisningar av sin kompetensförsörjning i årsredovisningen för 2005. En del i uppdraget är att Verva ska uppmärksamma eventuella behov, hinder och utmaningar i detta arbete. Verva ska också lämna förslag på åtgärder för att utveckla myndigheternas arbete med strategisk kompetensförsörjning. Jag ser fram emot att ta del av Vervas slutsatser som kommer att redovisas i mitten av augusti 2006. Avslutningsvis vill jag också säga att utvecklingen av den elektroniska förvaltningen syftar till att förbättra och förenkla medborgarnas och företagens kontakter med förvaltningen oberoende av tid och plats. Verva har regeringens uppdrag att driva på utvecklingen genom att tillsammans med övriga myndigheter tillse att den offentliga förvaltningen använder gemensamma elektroniska lösningar. Med hjälp av informationstekniken har stora framsteg gjorts. Flertalet myndigheter med många företagskontakter har i dag goda möjligheter att ge service på olika sätt och oberoende av fysisk närhet. Genom självbetjäning på Internet eller per telefon kan medborgare och företag hantera sina kontakter med myndigheter på ett smidigare sätt och oberoende av myndigheternas kontorstider eller geografiska belägenhet. Exempel på detta är Skatteverkets olika servicefunktioner till medborgare eller småföretag.

Fru talman! Jag tackar Sven-Erik Österberg för svaret. Jag tycker att det i vissa delar är bra, men det är också ganska stora motsättningar och motsägelser i det svar jag har fått. Jag kan inte förstå varför en effektiv statsförvaltning och mindre orters arbetsmarknad skulle vara i motsättning till effektiviteten. Jag är övertygad om att det skulle kunna fungera väldigt bra tillsammans om man vände på synsättet, för jag tycker att det här är en felsyn. Att man slår samman flera myndigheter eller myndigheter i olika län till en stor myndighet kan också vara en felsyn. Det innebär att man fortsätter centraliseringen och att man hela tiden tror att det är stor som är bäst. Det innebär också att man i stället för att ha Stockholm, Göteborg och Malmö som de tre huvudorterna lokaliserar myndigheter till region- eller länshuvudorterna. Det blir en centralisering inom länen som heller inte är av godo. Det innebär att det blir längre för dem som bor längst bort från myndigheterna. Jag tycker att försöket som pågår i Länsstyrelsen i Norrbottens län verkar vara ett väldigt bra försök. Det är bara det att det borde ske i hela landet. Och det måste inte vara en försöksverksamhet, det är bara att gå ut och verkställa det i stället. När det gäller att förvaltningarna skulle ha svårigheter med kompetensförsörjningen och att man då lägger ett stort ansvar på myndighetscheferna ska vi ha myndigheter som är självständiga och har ett självständigt ansvar. Men är man tillräckligt tydlig i det ansvaret? I dag känner man sig på mindre orter diskriminerad. Jag vet att det finns tjänster som inte tillsätts. Jag har exempel på det från min hemkommun Vetlanda. När någon på till exempel skattemyndigheten går i pension, flyttar eller slutar av andra anledningar blir inte tjänsten tillsatt i Vetlanda, utan den tillsätts i stället i Jönköping, som är det andra kontoret av lite större storlek i Jönköpings län. Det innebär också att man tunnar ut den kompetens som finns. Man utnyttjar heller inte den kompetens som närheten innebär. Därför tycker jag att det finns anledning att fundera över om det här är det effektivaste sättet att få ut kompetens i hela landet, för det behövs i hela landet. Människor finns i hela landet än så länge, och det hoppas jag ska kunna fortsätta. Men ibland blir jag lite tveksam, med tanke på den politik som regeringen i dag för, till hur de ska kunna göra det. Utvecklingen av den elektroniska förvaltningen tycker jag är väldigt bra, men det räcker inte. Det måste finnas människor av kött och blod, människor som man kan diskutera och vända på problemen med. Jag har själv i olika sammanhang upplevt hur fruktansvärt fyrkantigt det är när jag bara får svar på vissa frågor när jag vill ställa en annan fråga. Många gånger måste jag alltså ha kontakt med en människa. Menar regeringen allvar med att hela Sverige ska leva, då får man inte ha några tomma hål i landet där det inte finns några människor och inte några myndigheter. Är regeringen tillräckligt tydlig med myndigheternas ansvar för att regeringens politik i så fall ska fungera på ett sådant sätt att hela Sverige ska kunna leva?

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att säga att den utlokalisering som regeringen genomförde för inte så länge sedan som ett led i försvarsbeslutet väl är en av de största satsningar på utlokalisering som har gjorts. Jag vill bara påminna Margareta Andersson om att den ju mötte massiv kritik, inte minst från borgerligt håll - kanske inte direkt från Margareta Andersson, men flera av de andra borgerliga partierna var ju emot det här. De tyckte att det här var slöseri med statens resurser och att det inte skulle skapa bra förutsättningar. Hur man hanterar det är väl en diskussion som Margareta Andersson får ta inom sin allians. Från regeringens sida drev vi igenom det här av det skälet att det är viktigt att det finns statlig verksamhet ute på orter i hela landet. En ort mår bra av att ha en allsidig kompetens bland sin befolkning. Också näringslivet och det yrkesverksamma livet kräver människor med differentierade kunskaper. Det berikar så att säga helheten. Det tror jag är väldigt viktigt att peka på. Regeringen har drivit det. Den elektroniska delen och de försök som har gjorts i bland annat Norsjö visar att för stora delar av befolkningen, och för näringslivet också, fungerar det väldigt väl när man via nätet söker kontakt och snabbt kan få leverans av en F-skattsedel eller vad det kan vara. Jag studerade det här på plats i Norsjö, och det visade sig att det är väldigt uppskattat, också av näringslivet. I och med att flera myndigheter samverkar på en mindre ort kan man också ha en myndighetsnärvaro på den orten, som i annat fall förmodligen inte skulle ha det. Jag tror väldigt mycket på just den typen av verksamhet. Det har berikat verksamheterna på många sätt. Däremot kan jag hålla med Margareta Andersson om att vi inte får blunda och säga att nu kan elektroniken ta över. Det finns generationsklyftor i det här, och inte bara generationsklyftor. Det kan också vara utbildningsklyftor längre ned i åldrarna. Man får inte göra den problematiken för lätt. Därför har jag som förvaltningsminister vid många tillfällen väldigt tydligt sagt att det är viktigt att utveckla 24-timmarsmyndigheten, närvaron via den elektroniska delen. Men samtidigt måste också servicen fungera parallellt via andra kontakter, telefon eller rent fysiska kontakter om en myndighet är närvarande. Det är det väldigt viktigt att peka på. Jag kan inte heller låta bli att återigen ta upp det som jag sade inledningsvis. Jag tittade på de borgerliga partiernas förslag om den statliga förvaltningen. Det handlar verkligen inte om utlokaliseringar. Det handlar verkligen inte om att stödja den tanke som Margareta Andersson framför här. Här handlar det om nedläggning av olika myndigheter och centralisering i allra högsta grad om det skulle bli verklighet. Jag tar gärna till mig den kritik som Margareta Andersson tar upp här, och debatterar den. Men det finns nog också lite grann att göra för Margareta Andersson, lite att driva inom alliansen så att man inte får en politik som går åt totalt andra hållet jämfört med vad regeringen faktiskt driver här när det gäller att försöka utlokalisera och berika hela landet med statlig verksamhet.

Fru talman! Jag håller med Sven-Erik Österberg om att utlokaliseringen är bra. Jag tror att den också kommer att innebära att det blir människor som har större kompetens på många olika ställen i det här landet. Jag vet att vi här har en del att diskutera också i Allians för Sverige. Det här är frågor som vi över huvud taget behöver diskutera mycket mer i samhället. Just utlokaliseringar, att folk flyttar och att nya människor kommer in i myndigheterna, tycker jag också är väldigt viktigt. Samtidigt är det så att det inom myndigheterna, inom länen, blir en centralisering. Jag vet inte om regeringen tittar på det eller hur man hanterar de här frågorna. Eller är myndighetsansvaret så stort? Har då regeringen en tillräckligt kraftfull styrning av myndigheterna så att man kan genomföra den politik som man säger sig vilja föra? När jag pratar med skattemyndigheten i Vetlanda säger de att ja, vi kommer förmodligen att avvecklas. Men man kommer inte att lägga ned oss utan man avvecklar oss successivt, bakvägen på något sätt. Det tycker jag också är ett osjyst sätt att hantera saker och ting. Till slut blir det så få anställda att man varken kan upprätthålla säkerhet, arbetsmiljö eller något annat. Jag tycker att det vore ärligare att säga: Vi ska lägga ned de här myndigheterna. Vi ska ha dem på ett ställe. Då kan man få en politisk diskussion på ett annat sätt. Det är likadant med kronofogdemyndigheten. Jag fick ett remissvar från höglandskommunerna, i höglandssamarbetet. Där oroar man sig för Kronofogdemyndigheten i Eksjö. Man påpekar diverse svårigheter och problem, inte minst att mycket tid kommer att gå åt inom myndigheten för att åka fram och tillbaka. Lokalkännedomen kommer att minska. Personalrekrytering och tandemrekrytering är något som jag tog upp i min interpellation. Det kommer att krävas mycket mer åkande, och det blir en miljöfaktor att räkna med när man ligger mycket tid på vägen. Jag kan se på polismyndigheten, som är centraliserad till Jönköping i stor utsträckning. Visserligen finns det kontor på flera ställen men beordringen av utryckning sker från Jönköping. Man känner inte till varje del av länet så som man gjorde i de gamla polismyndigheterna, när man var närmare människorna. Jag tycker att det är fantastiskt bra att man kan gå in och få ut blanketter. Man kan få svar på väldigt många frågor med den elektroniska utveckling som vi har haft. Det är väldigt bra, och det underlättar arbetet för många människor. Jag har utnyttjat det själv också och tycker att det är en fördel, en service som är jättefin. Sedan kommer det speciella frågor. Det kan gälla smådetaljer. Det kan vara stora frågor för den enskilde, men det kan vara små frågor som inte hanteras särskilt ofta. Då har inte det här elektroniska systemet svar på detaljfrågorna, och då sitter man där i alla fall. Då är det oerhört viktigt att det finns en myndighetsnärvaro ända ute i varje kommun. Det samarbete som man har prövat, samverkan mellan olika statliga myndigheter, är något som jag verkligen vill understryka att det är väldigt viktigt. Jag tycker att det är väldigt bra. Jag tycker att det kan utvecklas till en samverkan även med landsting och kommuner. Vi har väldigt mycket att tjäna på det, om inte annat på så sätt att inte människor hamnar mellan stolarna utan att man får den hjälp och service man behöver på olika sätt. Det tycker jag behöver utvecklas mycket mer. Det tror jag däremot skulle kunna vara något som både människor och myndigheter skulle tjäna på.

Fru talman! Jag skulle vilja säga att Visamprojektet, som jag hänvisade till tidigare och som jag besökte uppe i Norsjö i höstas, är ett lysande exempel på hur man kan jobba vidare med statlig närvaro och verksamhet, inte minst i glesbygden. Där kan man i och för sig söka detta på elektronisk väg. Det uppfattar jag att Margareta Andersson och jag har en samsyn om och tycker är bra. Det löser frågor för väldigt många på ett enkelt sätt. Men där finns också personal fysiskt närvarande, vilket gör att man kan besöka myndigheten och också få hjälp med det som fallerar, som man inte kan klara av med en elektronisk kontakt med myndigheten på ett positivt sätt. Jag skulle rekommendera Margareta Andersson att besöka ett sådant här Visamprojekt om hon inte redan har gjort det. Det visar kanske lite grann av den moderna myndigheten, och kanske framtidsmyndigheten, som också står människorna väldigt nära - utan att för den sakens skull skapa någon ytterligare kostnad genom att man samverkar över myndighetsgränser. Jag tycker att det är ett positivt exempel. Sedan är det här alltid ett avgörande man måste göra. Däremot måste regeringen, och det har även riksdagen sagt, det råder det väl egentligen inga delade meningar om, se till att de skattemedel som vi tar in ska användas på ett så effektivt sätt som möjligt. Det var ju Gustav Möller som myntade ett uttryck för 50-60 år sedan då han sade att varje skattekrona som inte används effektivt är en stöld från svenska folket. På något sätt måste vi som politiker alltid ha det med oss också. Det har också gjort att vi har ställt stora krav på myndigheterna för att se till att de är kostnadseffektiva, att de använder sina resurser på ett bra sätt. Det är där man hamnar lite emellan, där man via centralisering och användning av nya tekniker också på papperet kan visa att man sparar resurser jämfört med om man skulle ha en fysisk närvaro på alla platser där man har haft det tidigare. Det är där den här konflikten finns som man på bästa sätt måste hantera. Sedan kan man säga att myndigheter också styr sig själva väldigt mycket. Normalt sett lägger vi oss inte i detalj i hur myndigheter hanterar sin verksamhet. Man har sina regleringsbrev. Man har sin uppgift och man ska nå sitt mål. Ett område där regeringen har varit synnerligen kraftfull och satt sig över myndigheter är just utlokaliseringen. Det är ju inga myndigheter som själva har velat utlokalisera sig. Det ska man ha klart för sig. Det finns fog för att säga att vi inte vill utlokalisera i det korta perspektivet. Man tappar naturligtvis tempo, man tappar personal och man tappar i service till svenska folket under en övergångstid. Däremot är jag absolut övertygad om att när Konsumentverket väl är på plats i Karlstad och har börjat fungera kommer myndigheten att fungera lika bra i Karlstad som den fungerar i Stockholm. Processen dit är naturligtvis inte helt problemfri, vare sig för myndigheten som helhet eller för de enskilda medarbetarna. Det måste man också ha med i processen när man tittar framåt. Den statliga utredningen, Ansvarskommittén, har till uppgift att se hur staten samordnar sig och företräder sig själv på det regionala planet gentemot medborgarna, enskilda människor, företag, kommuner och landsting. Där har jag en stor förväntan på att Ansvarskommittén kommer fram till en rad olika förslag på hur staten kan bli tydligare och öppnare gentemot människorna på det regionala planet. Myndigheter är väldigt olika organiserade, och detta blir inte alltid tydligt. Där finns det en arbetsuppgift. Både jag och Margareta Andersson kan vara med i diskussionen och påverka våra ledamöter i Ansvarskommittén att komma med bra förslag så att riksdagen så småningom kan fatta ett bra beslut i den här frågan.

Fru talman! Jag tror att många av de här processerna är väldigt bra. Jag tror att det är bra att flytta myndigheter ibland. Den verksamhet man håller på med ställs då på sin spets. Man kanske lite oftare skulle vända upp och ned på allt och fråga sig: Vad håller vi på med? Kan vi vända det här? Kan vi använda den lilla skalan i stället? Kan den vara effektivare ibland? Jag är övertygad om att det finns mycket kompetens som vi tappar när vi inte tar till vara de kunskaper och den erfarenhet som är utlokaliserad och finns ute bland människor. Jag håller med Sven-Erik Österberg om att när myndigheterna har kommit ut och kommit över den rangerbangård som omlokaliseringen innebär kommer det att fungera bra. Boverket och Jordbruksverket fungerar bra utlokaliserade från Stockholm sedan flera år. Jag är övertygad om att det kommer att bli så även med de andra myndigheter som är på väg härifrån. Jag tror också att regeringen kanske måste utnyttja regleringsbreven ännu mer och vara ännu tydligare när det gäller ansvaret för att vi ska ha en fungerande regionalpolitik. För mig är regionalpolitik inte bidrag, utan det är att se till att hela Sverige ska leva, att man ger utvecklingsmöjligheter, att man ger möjlighet för tandemrekryteringar, att man ser till att det fungerar överallt i hela Sverige och att människor och företag kan växa och utvecklas på ett positivt sätt i hela Sverige. Då krävs det att regering, riksdag och hela myndighetssystemet går före med att samarbeta, utveckla, omlokalisera och ibland vända synen på sin egen verksamhet och utgå från den enskilda människan som finns på olika ställen i landet och som behöver service.

Fru talman! Jag gjorde ett antal besök under hösten på 24-timmarsdelegationen. Man hade en rad informationsträffar. Man diskuterade naturligtvis inte bara den elektroniska informationen utan myndighetsnärvaro och hur det fungerar ute i landet. Vid sådana tillfällen trycker jag alltid på service till invånarna och vad myndigheter faktiskt är till för. Myndigheter har egentligen bara en uppgift och det är att se till att leva upp till det åtagande man har i regleringsbrev och se till att man verkställer det gentemot svenska folket. Det är därför vi har våra myndigheter. Det är en självklarhet, men jag tror att man kan upprepa det ofta för att stämpla fast det ordentligt. Jag tycker att Margareta Andersson och jag har samma uppfattning på många områden. Jag är inte alls förvånad efter de diskussioner vi har haft i andra frågor tidigare. Jag har stor respekt för Margareta Anderssons ambitioner att jobba vidare på det här området. Jag vill avsluta med att säga att det finns en myndighet som faktiskt jobbar för att hela Sverige ska leva och som har till uppgift att i olika remissomgångar påpeka vad som är viktigt för att hela Sverige ska leva, nämligen Glesbygdsverket. Jag konstaterar att den borgerliga allians som Margareta Andersson jobbar i föreslår att den myndigheten ska läggas ned. Det tycker jag är väldigt märkligt utifrån det här resonemanget. Jag vill uppmana Margareta Andersson att ta en ordentlig kamp i alliansen. Jag tror att Margareta Andersson och jag är betydligt mer överens om hur vi ser myndigheterna i framtiden än vad Margareta Andersson är med sina alliansbröder och -systrar.