de förtroendevaldas roll i samband med strejker

Fru talman! Jörgen Johansson har frågat mig hur jag avser att agera för att tydliggöra de förtroendeval- das roll och skyldigheter i samband med strejker som direkt berör den förtroendevaldes ansvarsområde. Jag vill inledningsvis klargöra att jag i egenskap av statsråd inte kan uttala mig om vem som är att betrakta som strejkbrytare i det enskilda fallet. En grundläggande princip i den svenska arbets- marknadsmodellen är att staten så långt som möjligt ska förhålla sig neutral i konflikter mellan arbetsgiva- re och arbetstagare. Staten har lagreglerat vissa grundläggande spelregler för arbetskonflikter. Själva rätten att vidta stridsåtgärder är grundlagsfäst. Regler om bland annat varsel och fredsplikt finns i medbe- stämmandelagen. Arbetsmarknadens parter agerar inom ramen för dessa spelregler. Aktörerna i en ar- betskonflikt ska dessutom följa god sed på arbets- marknaden. Det innebär bland annat att dessa aktörer ska respektera de grundläggande reglerna för arbets- konflikter, respektera varandras roller och inte heller försvåra lösningen av en konflikt. Vem som är att definiera som strejkbrytare är en fråga för den organisation som vidtagit stridsåtgärder. Frågan är inte lagreglerad och därmed är inte heller strejkbryteri något rättsligt fastställt begrepp. Det är parterna som fastställer reglerna för arbetskonflikter, liksom eventuella undantag och dispenser. I det kommunala huvudavtalet finns bland annat en så kallad undantagskrets angiven som omfattar förvalt- ningschef eller motsvarande samt arbetstagare som företräder arbetsgivaren i kollektivavtalsförhandling- ar. Vidare undantas visst skyddsarbete. Med hänsyn till att strejkbryteri helt faller under arbetsmarknadsparternas ansvarsområde har reger- ingen inte för avsikt att vidta någon åtgärd för att tydliggöra de förtroendevaldas roll i samband med arbetskonflikter.

Fru talman! Jag tackar för svaret på min interpel- lation, om det nu är ett svar. Min fråga till statsrådet handlade om hur statsrådet avsåg att agera för att tydliggöra de förtroendevaldas roll i samband med strejk. På den frågan har statsrådet svarat att han inte avser att vidta någon åtgärd. Jag tycker att det är märkligt. Sveriges riksdag är Sveriges lagstiftande försam- ling. Är det så att inte ens våra statsråd kan referera lagen och tydliggöra den är vi verkligen illa ute. När jag läste svaret första gången funderade jag om det var ett statsråd eller en LO-företrädare som gav sva- ret. Jag blev uppriktigt sagt besviken över svaret. Ett förtroendemannauppdrag är ett hedersuppdrag. Det är ett uppdrag att på befolkningens vägnar fullgö- ra en uppgift. Människor blir valda i allmänna val för att fullgöra det här förtroendeuppdraget. I dag kan vi konstatera att många som fullgör sitt uppdrag blir förföljda. Deras anhöriga blir förföljda. En av orsakerna är att de tydliga signalerna om vad som är rätt och fel i den här frågan inte ges. Det var det som jag ville klara ut med min interpellation. Hemma i min kommun förföljs till exempel tek- niska nämndens vice ordförande när han hämtar pos- ten och kör den till rådhuset. Av någon oförklarlig anledning är hans hjul lösskruvade när han kommer ut från rådhuset och ska åka därifrån. En annan för- troendevalds sjuåriga dotter, notera sjuåriga dotter, blir kallad djävla svartfotsunge i skolan. Är det så här vi ska ha det? Det är alltså människor som i allmänna val blivit valda för att fullfölja en uppgift som behandlas på det här sättet. Och ingen kan eller vill ge de rätta signa- lerna om vad som är rätt och fel och hur man ska agera i de här sammanhangen. Statsrådet säger att det är upp till parterna att klara konflikten, och det är givetvis rätt. Vilka är då parter- na? Den ena parten är givetvis Kommunal i det här fallet. Men vem är den andra? Ja, det är givetvis kommuner och landsting. Det är de som är arbetsgi- vare. Vilka är det då personifierat? Vi kan konstatera att ansvaret för den kommunala verksamheten ligger hos våra förtroendevalda. Det är våra förtroendevalda som är arbetsgivare. En arbetsgivare kan aldrig be- traktas som strejkbrytare i en konflikt. Det är så jag tycker att statsrådet kanske borde ha svarat på den här frågan. En arbetskonflikt är en strid mellan två olika be- rättigade parter. Det här är en självklarhet i svenskt arbetsliv. Förtroendevalda i styrelser och nämnder är de anställdas motpart och kan därför lika lite som andra arbetsgivare, exempelvis inom det privata när- ingslivet, vara neutrala i en arbetskonflikt. På många håll i landet har kommunalare, förtroendevalda och medier frågat sig vad som egentligen gäller på det här området. Statsrådet tänker inte ge svaret, trots att lagen är tämligen tydlig, som jag ser det. Det är ändå tur att det finns några som rätar ut frågetecknen. Det har Kommunförbundet gjort och gett klara riktlinjer. Man har bland annat skrivit till Kommunals ordförande och betonat detta. Man skri- ver: Vi förutsätter att båda parter, med respekt för varandras roller, agerar i överensstämmelse med vad som är god sed och praxis vid en arbetsmarknadskon- flikt. Herr talman! Jag är övertygad om att fadern till den sjuåriga flickan som blev kallad djävla svartfots- unge knappast är nöjd med vad hans partikamrat statsrådet svarar på min interpellation. Viss tröst kanske den här personen kan få från en annan parti- kamrat han har, nämligen Åke Hillman, som mycket tydligt har sagt att det är den förtroendevaldes uppgift att ta sitt ansvar och fullfölja sitt uppdrag. Jag är som sagt besviken över svaret på min inter- pellation.

Fru talman! Inte menar väl Jörgen Johansson att jag i egenskap av statsråd från riksdagens talarstol ska döma vem som är strejkbrytare och var gränserna för strejkbryteri går? Det skulle vara mig helt främman- de. Som part, vare sig jag var arbetsgivare eller ar- betstagare, skulle jag bli djupt upprörd och orolig om det i riksdagens kammare avgjordes vad som är strejkbryteri eller inte i en arbetsmarknadskonflikt. Det kan självfallet inte vara på det sättet. De personer som Jörgen Johansson refererade till, och som hade sagt mycket bättre saker än vad jag gjorde, är ju i själva verket företrädare för parterna. Det är också just de som ska tala om vad de tycker gäller. Frågorna är dessutom reglerade i huvud- och för- handlingsavtal mellan parterna, och de är de som förfogar över svaren, över tolkningar och över re- kommendationer som ges ut. Det har Kommunför- bundet, Landstingsförbundet och Kommunal gjort. Ett svar kan jag ge Jörgen Johansson, och det gäller om någon blir utsatt för brott av något slag. Då ska det naturligtvis anmälas i laga ordning. Detta är såvitt jag vet reglerat i brottsbalken, och jag utgår från att ingen anser att det tillhör god arbetsmark- nadssed. Parterna har gett sina rekommendationer, och parterna bedömer var gränserna går när det gäller undantag och dispenser. Kommunalarbetareförbundet har uttalat vad det tycker att en arbetsgivare är och vilka roller de förtroendevalda som arbetsgivare kan ha enligt de seder och de interna regelverk som finns på arbetsmarknaden. Detta har Kommunal uttalat, och det är inte min uppgift som ansvarig minister att döma i de här frå- gorna i en arbetsmarknadskonflikt.

Fru talman! Det är inte fråga om att döma, och det är inte heller det som jag har varit ute efter i min fråga, utan det gäller att en minister klart ska tydlig- göra hur man ser på den lagstiftning som har beslutats i den här salen. Det är ändå så att förvaltning i kom- mun utövas utifrån förtroendevalda. I dagens nummer av Metro står det bland annat så här: Vi måste öka trycket på politikerna, säger Elisa- beth Hammarstedt, ordförande för Kommunal i Stockholm. Nu finns ingen press på arbetsgivarna från politikerna. Detta visar att man här inte har rollerna klara för sig. Det sätts i det här sammanhanget likhetstecken mellan arbetsgivare och politiker, och det är en tolk- ning som jag tycker att det vore på sin plats att göra av ministern. Det är inte fråga om att döma utan om att tolka den förnyelse av kommunallagen som gjor- des 1991, då man mycket tydligt betonade att förvalt- ningen i kommuner och landsting även fortsättnings- vis ska styras av politiker som har rätt att anställa personer till sin hjälp. Det är den bedömningen jag skulle vilja få. Det gäller inte att ge sig in på sakfrågorna om vad som är rätt och fel i konflikten mellan Kommunal och Kom- munförbundet och Landstingsförbundet. Jag vill få en tolkning av den lag som är beslutad i den här försam- lingen.

Fru talman! Jag ber här att få hänvisa till Kom- munals avtalsombudsman Håkan Pettersson, som i en artikel har klargjort Kommunalarbetareförbundets uppfattning i de här frågorna. Han anser att det inte finns någon exakt gräns för strejkbryteri. Han anser att ordförande i kommuner- nas olika nämnder är att betrakta som arbetsgivare. Som sådan har man rätt att ingripa om följderna an- nars kan bli allvarliga, men det betyder inte att någon under strejkens första timmar får åka ut och öppna tippen. Det bör användas väldigt sparsamt. Detta har Kommunals avtalsombudsman uttalat. Jag tänker inte för min del göra någon som helst tolk- ning av strejkbryteri i en enskild arbetsmarknadskon- flikt.

Fru talman! Det är inte det som det är fråga om, utan det är som sagt fråga om att svara på vem som är arbetsgivare i en kommun eller i ett landsting. Som jag ser det är det här en fråga om sunt förnuft. Vi måste i det här sammanhanget skapa en situation mellan parterna som har vettiga mellanmänskliga former. Vi måste få parterna att acceptera varandra och låta var och en acceptera de åsikter som var och en har. Så är det faktiskt inte i dag. Jag återkommer till att vi faktiskt har en lagstift- ning som har beslutats i den här salen om vilka som är arbetsgivare i kommuner och landsting. Det är de förtroendevalda. Arbetsgivare i det privata näringsli- vet är en part och har rätt att arbeta. Det ska naturligt- vis ske med sunt förnuft, men det gäller att få till stånd samarbetsformer, så att man inte - mycket tydligt uttryckt - pratar skit om varandra. Vi ska försöka få förtroendevalda människor att vara kvar som förtroendevalda i våra kommuner och landsting. I dag är det faktiskt så att många av de människor som är valda ombud överväger att lämna sina uppdrag på grund av den situation som förelig- ger.