Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Den demokratiska situationen i Turkiet

Interpellationsdebatt 8 juni 2009
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 13

Carl Bildt (M)

Anf. 24 Carl Bildt (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jacob Johnson, Anne Ludvigsson och Yilmaz Kerimo har var för sig tagit upp den bristande respekten för mänskliga rättigheter i Turkiet och pekat på flera konkreta exempel på detta, bland annat gällande minoritetsrättigheterna, och frågat mig vilka initiativ Sverige kommer att ta, också i ljuset av det stundande EU-ordförandeskapet, som enskild stat och inom EU för att sätta press på Turkiet att förbättra situationen. Jag väljer som sagt att besvara frågorna i ett sammanhang. Det är viktigt att komma ihåg att Turkiet genomgått stora positiva förändringar sedan 1999 då landet gavs EU-kandidatstatus. Reformprocessen, för vilken det framtida EU-medlemskapet har varit och förblir en primär drivkraft, har bidragit till att Turkiet mer än någonsin tidigare närmat sig europeisk standard i fråga om respekt för grundläggande fri- och rättigheter. Samtidigt måste man konstatera att den höga reformtakt som föregick och möjliggjorde öppnandet av EU-förhandlingarna 2005 har saktat av. Den turkiska regeringen behöver nu fokusera brett på att återigen accelerera reformprocessen. Premiärminister Erdogans förnyade löften om att ingjuta energi i den processen behöver förstås följas av fler konkreta reformåtgärder, liksom till exempel president Güls uttalande att det finns en historisk möjlighet att lösa den kurdiska frågan. För att ett EU-medlemskap ska bli möjligt måste Turkiet fullt ut anpassa sig till EU:s gemensamma politiska normer och värderingar, samt till det tekniska regelverket. Respekten för mänskliga rättigheter, minoritetsrättigheter och fullgod rättssäkerhet utgör grundläggande villkor. Sverige och EU fortsätter också att kontinuerligt påtala detta för företrädare för den turkiska regeringen såväl på plats i Turkiet som i andra forum. Senast i samband med Associeringsrådet mellan EU och Turkiet den 19 maj, där jag själv deltog, uppmanades Turkiet bland annat att ta ytterligare steg för att garantera personer som tillhör en minoritet fullständiga demokratiska, politiska och kulturella rättigheter, i överensstämmelse med relevanta internationella konventioner och EU-praxis. Såväl den bredare kurdiska frågan som fallet med Mor Gabrielklostret nämndes i det sammanhanget. Det påpekades även att det är viktigt att man antar de konstitutionella ändringar som aviserats av den turkiska regeringen, bland annat för att bringa lagstiftning om förbud av politiska partier i linje med europeiska normer. Att Turkiet genomför ytterligare konkreta reformer för att uppfylla det politiska kriteriet och upprätthålla takten i de tekniska förhandlingarna är nödvändigt för att säkerställa momentum i EU-processen. Samtidigt får det inte råda några oklarheter kring att EU står fast vid sitt löfte att erbjuda Turkiet fullvärdigt EU-medlemskap när alla kriterier för detta har mötts. Under ordförandeskapshalvåret kommer Sverige att gentemot Turkiet och inom Europeiska unionen, i olika former och sammanhang, föra en politik som tar fasta på allt detta.
Jacob Johnson (V)

Anf. 25 Jacob Johnson (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Låt mig inledningsvis tacka utrikesminister Bildt för svaret. Min interpellation ställdes i slutet av april, så det har gått en tid sedan dess. Dessutom behandlas nu samtidigt två andra interpellationer som också handlar om situationen för de demokratiska rättigheterna, eller ska vi säga bristen på demokratiska rättigheter, i Turkiet. Det är bra att vi är flera som debatterar denna viktiga fråga, bland annat för kurderna i Turkiet. Det kan också passa bra att vi har denna debatt dagen efter valet till EU-parlamentet eftersom frågorna om kurdernas rättigheter är så intimt kopplade till Turkiets medlemsansökan till EU. Det kommande svenska ordförandeskapet ger Sverige ett unikt tillfälle att lyfta denna fråga. I våra interpellationer kritiserar vi den turkiska staten för de förföljelser av kurdiska företrädare som fortsätter i Turkiet, nu senast framför allt exemplifierat av de godtyckliga arresteringar av representanter för det demokratiska samhällspartiet DTP som har genomförts efter kommunalvalet i Turkiet i slutet av mars. Jag deltog som frivillig valövervakare den 29 mars tillsammans med andra vänsterpartister, och jag vet att även Anne Ludvigsson och andra socialdemokrater deltog liksom många andra frivilliga från partier och organisationer för mänskliga rättigheter från många olika länder i Europa. Vi kunde på plats observera såväl olika oegentligheter för att försvåra DTP:s deltagande i valet som att DTP kunde försvara sin position och ytterligare stärka den i stora delar av de kurdiskt dominerade sydöstra delarna av landet - detta trots att regeringspartiet AKP satsade stort och bland annat försökte vinna storstaden Diyarbakir. Men man misslyckades med detta, och i stället kunde DTP trots allt vinna ett stort antal nya borgmästarposter. Detta resultat skulle kunna ses som ett begränsat men dock framsteg för kurdernas demokratiska rättigheter i Turkiet. Men dessvärre, och typiskt för förhållandena i Turkiet, följdes valet av omfattande arresteringar av DTP:s förtroendevalda politiker. En turkisk författningsdomstol i Diyarbakir dömde till exempel två folkvalda borgmästare, Osman Baydemir och Nejdet Atalay, till tio månaders fängelse i slutet av april. Det är inte heller en tillfällighet att arresteringar genomförs just då samtal om en fredlig lösning på den kurdiska frågan aktualiseras av DTP och andra organisationer. Mina frågor till utrikesministern handlar om hur Sverige under sitt ordförandeskap kan agera för att Turkiet ska respektera utslagen av parlamentariska val inklusive att inte arrestera eller förfölja politiska motståndare på oklara grunder och hur Sverige kan stödja en fredsprocess mellan den turkiska staten och företrädare för den kurdiska befolkningen. I sitt svar hänvisar Carl Bildt till premiärminister Erdogans förnyade löften om att ingjuta energi i Turkiets reformeringsprocess samt till president Güls uttalande om att det finns en historisk möjlighet att lösa den kurdiska frågan. Utrikesministern säger vidare i sitt svar att Sverige och EU fortsätter att kontinuerligt påtala för företrädare för den turkiska regeringen att respekten för mänskliga rättigheter, immunitetsrättigheter och fullgod rättssäkerhet utgör grundläggande villkor. Herr talman! Tyvärr måste jag tolka Carl Bildts undvikande svar så att Sverige inte är berett att ta något särskilt initiativ i frågan utan nöjer sig med till intet förpliktande allmänna uttalanden. Det beklagar jag. Kurderna och demokratin i Turkiet är inte betjänta av sådana halvkvädna visor. Gå från ord till handling, utrikesministern!
Anne Ludvigsson (S)

Anf. 26 Anne Ludvigsson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Åhörare! Jag vill börja med att tacka för svaret. Det var ett diplomatiskt svar, men ministern har ju möjlighet att bli tydligare under debatten. Under gårdagen var det val i flertalet av EU:s medlemsländer. Det var demokratiska val under lugna, högtidliga former utan polis och militär och val där valresultatet respekteras. Det är så vi är vana vid att det ska vara, och det är så vi vill att det ska vara. Också min snart 90-åriga mor kunde gå till valurnorna såsom det ser ut i Sverige. Så är det tyvärr inte i hela Europa. Under kommunalvalet i Turkiet i mars förekom stora brister i hur valet genomfördes. Valfusk förekom med oroligheter som följd. Polis och militär är som sagt givna inslag i samband med val. Tyvärr fick också flera människor sätta livet till. Precis som föregående talare sade arresterades i valets efterdyningar flera hundra politiker, främst från det kurdiska partiet DTP. Av dem sitter flera i fängelse, bland annat tre vice ordförande - Bayram Altun, Kamuran Yuksel och Selma Irmak. Dessutom handlar det om två borgmästare. Borgmästaren från Diyarbakir, Osman Baydemir, som jag tror att också utrikesministern känner till och kanske har träffat, är anklagad för att han har använt ordet gerilla vid hänvisning till PKK i något sammanhang. Nejdet Atalay, borgmästare i Batman, är anklagad för att ha talat på kurdiska när han informerade inför kommunalvalet i mars. Raden av liknande exempel kan göras lång. Även parlamentariker har hotats av åtal. Även barn har kallats till förhör, och barn har fängslats. Det här är enligt min mening inte acceptabelt. Det visar på bristen på demokrati, på mänskliga rättigheter och på rättssäkerhet i Turkiet. Jag kan nämna att i går, medan vi gick till valurnorna, gick åter människor till vallokalen i byn Giremira i sydöstra Turkiet. Det var i den byn jag befann mig den 29 mars, då det utbröt skottlossning under eftermiddagen. Valet har ogiltigförklarats av AK-partiet, och därför blev det omval i går. Det förekom oroligheter även i går - skottlossning om jag är rätt informerad - men valet genomfördes. Jag hoppas att det inte blir fler omval. Det här visar ändå att demokratin segrar till slut. Jag hoppas definitivt också att det inte leder till fler arresteringar. Jag vill i det här sammanhanget göra klart att vi socialdemokrater står helt och fullt bakom ett fullvärdigt turkiskt EU-medlemskap när Turkiet uppfyller de krav som ställs. Jag vill fråga ministern hur han kommer att agera för att Sverige och EU ska bli ännu tydligare med att alla politiska partier, inklusive dem i alliansregeringen, och alla i EU står bakom ett fullvärdigt medlemskap. Jag tror att det är oerhört viktiga signaler. Det handlar också om att mänskliga rättigheter, inklusive kurdernas rättigheter, inte kan lösas med våld och arresteringar och fängslande av DTP-politiker, fackföreningsmedlemmar och advokater. Demokratiska partiers rätt att verka fritt är också viktigt att påtala.
Yilmaz Kerimo (S)

Anf. 27 Yilmaz Kerimo (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Det var inga riktigt konkreta svar, men ministern berör i alla fall punkterna i min interpellation. EU har under många år kritiserat Turkiet för dess behandling av landets nationella minoriteter. Ändå fortsätter Turkiet med sina kränkningar. Det senaste exemplet är tre byar runt omkring Sankt Gabrielklostret i Midyat. Staten själv vill också ta över landområden som har tillhört Mor Gabriel i 1 600 år. Trots att Mor Gabrielklostret har dokument som bevisar dess äganderätt godkänner myndigheterna konfiskering av marken. Sankt Gabrielklostret är en symbol och ett hopp för assyrier/syrianer runt om i världen för att de ska kunna återvända någon gång när demokrati existerar i Turkiet. På detta sätt vill man återigen avskräcka assyrier/syrianer från att återvända till sina hemtrakter. Feodalsystemet är mycket starkt i området, och den turkiska staten uppmuntrar återigen ockupation av mark som tillhör assyrier/syrianer. Agerandet står i strid med alla internationella åtaganden och konventioner som Turkiet har förbundit sig att följa. EU måste i medlemskapsförhandlingarna med Turkiet ännu tydligare än hittills markera att Turkiet måste skydda sina minoriteter och deras egendom. Turkiet har tagit en del positiva steg de senaste åren för demokrati och mänskliga rättigheter. Sedan hösten 2005 förhandlar Turkiet om medlemskap i EU. Trots detta fortsätter förföljelse och misshandel av etniska minoriteter i landet. Jag har själv vid flera tillfällen uppmärksammat frågan på flera olika sätt, bland annat hos turkiska ambassaden i Stockholm, hos ansvarigt utskott och parlamentariker i Ankara, hos de berörda guvernörerna i Turkiet samt hos UD i Sverige och svenska ambassaden i Ankara. Men hittills har det varit förgäves. Ockupationen fortsätter, och ingen gör något, varken från svenskt eller från turkiskt håll. Nu måste Sverige agera och sätta press på Turkiet. Det krävs att vi går från ord till handling för att få Turkiet att agera som en rättsstat genom att omedelbart ge de ockuperade egendomarna till sina rättmätiga ägare. Frågan är fortfarande lika aktuell, och något måste göras. I ett land som vill bli medlem i EU måste demokratin, yttrandefriheten och alla människors lika värde oavsett bakgrund respekteras. Turkiet måste leva upp till de kriterier för medlemskap i EU som antagits i Köpenhamn, inte bara i papper utan i även i handling. Människor måste kunna yttra sig utan att bli åtalade för sina åsikter. Arat Dink, son till den mördade armeniske journalisten Hrant Dink, dömdes nyligen tillsammans med den ansvarige utgivaren Serkis Seropyan till ett års villkorlig fängelsedom för att ha "skändat den turkiska identiteten". Domen baseras på 301 § i den turkiska brottsbalken. Det krävs en ny författning där 301 § är borta för att Turkiet ska kunna uppfylla kraven enligt Köpenhamnskriterierna. Listan kan göras lång. Orhan Pamuk åtalades för sina åsikter. Den syrisk-ortodoxa prästen Yusuf Akbulut åtalades för sina åsikters skull. Man kan, som sagt, göra en lång lista. Min fråga till utrikesministern är: Hur avser utrikesministern att agera för att visa för den turkiska staten att Sverige och EU inte accepterar Turkiets fortsatta brott mot mänskliga rättigheter och förtryck av minoritetsgrupper?
Carl Bildt (M)

Anf. 28 Carl Bildt (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Låt mig börja med att säga det som är relativt uppenbart och som har påpekats av samtliga tre interpellanter mer eller mindre men som i alla fall förtjänar att återfinnas i protokollet, nämligen att vi har en mycket bred enighet i denna riksdag om de grundläggande elementen i den svenska politiken vad gäller Turkiet. Vi ser en fortsatt reformprocess i Turkiet som synnerligen angelägen och synnerligen viktig från det allmänna europeiska perspektivet samt ett turkiskt medlemskap i Europeiska unionen när Turkiet, på samma sätt som alla andra länder som ansöker om medlemskap, fullt ut har respekterat alla de åtaganden och alla de förpliktelser som ligger i medlemskapet i Europeiska unionen. Om detta råder bred enighet. När vi om några veckor övertar ordförandeskapet i Europeiska unionen för en sexmånadersperiod är det självklart att den politik som vi kommer att företräda är Europeiska unionens politik, inte nödvändigtvis enbart Sveriges politik även om de råkar sammanfalla. Vi har bland annat ett gemensamt ordförandeskapsprogram för 18-månadersperioden tillsammans med Frankrike och Tjeckiska republiken där det handlar om att fortsätta att driva anslutningsprocessen för Turkiet vidare. I detta ligger också att med mycket stor uppmärksamhet följa utvecklingen i de olika avseendena för att se till att man fullt ut tillgodoser eller efterlever de krav som ligger i det som så vackert tekniskt heter de olika kapitlen. Det är det som jag avser att göra. Får jag dock säga någonting om de konkreta fallen. Det är det som Yilmaz Kerimo tar upp vad gäller Mor Gabriel-klostret, som har diskuterats vid flera tidigare tillfällen och som svenska ambassaden och andra ambassader i Ankara följer mycket noga. Det är en juridisk konflikt för ögonblicket där det föreligger olika tolkningar. Jag kan bara notera att Mor Gabriel-klostret nyligen har vunnit en betydelsefull rättegång i en turkisk domstol. Det innebär inte att frågan är för evigt avgjord - det återstår, såvitt jag förstår, flera andra rättsliga processer. Men det faktum att det förs rättsliga processer och att man också vinner dessa rättsliga processer är i sig ett positivt tecken. Låt mig också notera att premiärminister Erdogan har varit mycket tydlig gentemot dem som måhända har en tendens att vilja fördriva icke-muslimer från Turkiet. Han har sagt att sådant är jämställt med fascism och någonting som måste motarbetas med all kraft. Det är klart att det är ett betydelsefullt uttalande. Den kurdiska frågan, som vi redan har diskuterat, eller i största allmänhet situationen i sydöstra Turkiet hör till det mest krävande som den turkiska staten står inför. Det handlar både om den turkiska statens identitet, Atatürk, Lausannefördraget och allt detta och om den förändring från en gammal syn till den mer moderna europeiska syn som måste komma. Till detta kommer att det från PKK:s sida har förts en terroristisk och väpnad kamp, med 30 000 döda, som har skapat en bitterhet och skapat låsningar som gör att frågan inte är alldeles lätthanterad. Detta till trots rör den sig faktiskt framåt. Jag tycker att vi har anledning att notera de framgångar som har skett, samtidigt som det då är extra viktigt att vi försöker driva på i de olika fall som Jacob Johnson har tagit upp och som över huvud taget har förekommit i diskussionen här. Jag har egentligen inga invändningar mot den beskrivning som ges av utvecklingen vare sig av Jacob Johnson eller av Anne Ludvigsson vad gäller detaljerna i det som pågår. Sedan handlar det om att steg för steg förbättra läget. Jag fäster viss vikt vid den process som nu är på gång. Vi har alla har refererat till president Güls uttalanden. Det har sin grund i att han tycker sig se signaler som kan tyda på att man står inför ett genombrott vad gäller en fredsprocess i regionen. Skulle det ske, och vi har signaler från både politiskt och militärt håll - de som normalt säger andra saker i Turkiet säger nu saker som är mer tilltalande ur vår gemensamma utgångspunkt - skulle det självklart vara någonting mycket positivt. Jag kan bara försäkra att vi från Sverige kommer att göra vad vi kan för att vara pådrivande i den processen.
Jacob Johnson (V)

Anf. 29 Jacob Johnson (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Man måste ju säga att Carl Bildt är konsekvent i sin välvilliga men ganska oprecisa hållning när det gäller att Turkiet måste leva upp till EU:s krav på demokrati och mänskliga rättigheter. Men även en svensk utrikesminister måste kunna tänka nytt och utnyttja det momentum som det svenska ordförandeskapet innebär för den kurdiska frågan. Det krävs en hel del för att lyckas. Jag är övertygad om att utrikesministern känner till problemen med den så kallade djupa staten i Turkiet. Det kan sägas vara en stat i staten bestående av inflytelserika sammanslutningar som underrättelsetjänsten, militären, rättsväsendet men även maffian. Den djupa staten kräver trohet mot nationalism, korporatism och statliga intressen. Den använder våld och andra påtryckningsmedel för att bekämpa dem som hotar deras intressen, till exempel företrädare för kurderna. Det är inte uteslutet att det var företrädare för denna djupa stat som agerade mot företrädare för DTP efter kommunalvalet, eftersom DTP:s framgångar hotade de reaktionära värderingar som den djupa staten står för. Den djupa statens våldsanvändning och hot om våld är närvarande överallt i Turkiet. Ett litet exempel på det fick jag själv erfara under en taxifärd i Diyarbakir vid mitt besök som valövervakare. En helt bagatellartad episod vid ett stoppljus föranledde en polisman framför oss att med vapen hota vår taxichaufför och i övrigt uppträda på ett för mig helt främmande och mycket aggressivt sätt. Det finns tyvärr en våldskultur inom den turkiska staten som i grunden måste ifrågasättas och utrangeras. Det är också så att den turkiska staten, som är snabb att anklaga politiska motståndare för terrorism, själv i stor utsträckning har använt och fortsätter att använda terrormetoder mot till exempel företrädare för DTP. Det är därför glädjande att kunna notera att Turkiet nu med stöd av EU ska utbilda ett stort antal läkare och jurister i hur de ska kunna identifiera och juridiskt behandla tortyrfall som förekommer i Turkiet. Det är förhoppningsvis ett steg framåt och ett exempel på ett framgångsrikt påverkansarbete för de mänskliga rättigheterna i Turkiet som organisationen HRFT, Human Rights Foundation of Turkey, bedriver, hittills och förhoppningsvis även i framtiden med svenskt stöd via Sidas landprogram för Turkiet. En annan viktig demokratifråga i Turkiet, där det finns mycket att önska, är massmediesituationen. Vi vet att många tidningschefer drabbas av hot i sin publicistiska yrkesroll. För att klara sin uppgift i en demokrati måste journalister kunna granska obekväma saker utan att riskera fysiska hot eller få sin egendom skadad. Så är ofta inte fallet i Turkiet. I somliga fall har det lett till att massmedier valt att avstå från att bevaka till exempel kurdfrågan. Även här är det viktigt med fortsatt svenskt stöd till organisationer som värnar yttrandefriheten i Turkiet. För övrigt anordnas ett seminarium om dessa frågor här i riksdagen nu på onsdag. Arbetet mot tortyr och för en fristående granskande press i Turkiet är två exempel på arbete för demokrati i Turkiet som Sverige har stött och bör fortsätta att stödja. Framför allt vill jag återigen rikta en stark uppmaning till utrikesministern att under det svenska ordförandeskapet lyfta den kurdiska frågan i samtal med Turkiet och företrädare för den kurdiska oppositionen. Det kurdiska folket måste få sina rättigheter erkända och också fastslagna i den turkiska grundlagen. Avslutningsvis: Är utrikesministern beredd att driva detta krav under det svenska ordförandeskapet?
Anne Ludvigsson (S)

Anf. 30 Anne Ludvigsson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Turkiets väg till EU-medlemskap är för närvarande lång, tror jag, och som jag ser det onödigt krokig. Vi är många som är besvikna över att reformarbetet har avstannat eller går väldigt långsamt och dessutom att de lagar och reformer som införs brister i implementeringen. Men det har ju att göra med hela det turkiska samhällets uppbyggnad efter Ottomanska rikets fall. Det är en våldsmentalitet och också en räddhågsenhet för oliktänkande som finns i hela samhället. Jag vill påtala att inga dörrar ska stängas för Turkiet, men för att komma in genom dörrarna ska man uppfylla alla de krav vi ställer. Där måste vi vara oerhört tydliga när det gäller alla människors lika värde och respekten för mänskliga rättigheter. President Güls uttalande om att det finns en historisk möjlighet att lösa kurdfrågan nu ser jag naturligtvis som ett väldigt positivt tecken. Men jag vet också att president Gül tidigare har sagt: Kurdernas sak är vår. De orden har inte följts av handling, men jag kan ändå se att de kanske följs av lite mer handling den här gången, eftersom president Gül har träffat DTP-ledaren Mr Ahmet Turk. Det har, om jag är rätt informerad, även president Obama gjort vid sitt besök i Turkiet. Turkiets dilemma - det är positivt och negativt - är att det samtidigt kommer skarpa uttalanden från premiärminister Erdogan och höga generaler om att framgångarna för DTP är mycket farliga för den turkiska statens rättssäkerhet. Om man inte respekterar människors tro på demokratins principer och en fredlig kamp för mänskliga rättigheter och fria val är det en fara för den turkiska staten. När man möter fredlig kamp med att åtala och fängsla människor och med att hota med stängning av partier, tidningar, radiokanaler och organisationer, ja då är det en fara för den turkiska staten. Jag återkommer till mina frågor: Kommer utrikesministern, precis som president Gül och president Obama, att träffa partiledaren för DTP? Kommer regeringen att ta vara på den möjlighet som Sverige har under ordförandeskapet att ta på sig ledartröjan? Man behöver inte alltid dölja sig bakom att det är hela EU som ska hänga med, utan man kan ta på sig lite ledarskapströja och vara tydlig med att reformer för demokrati och mänskliga rättigheter går hand i hand med medlemskapsförhandlingarna. Sverige har en stor och djup tradition av att stå upp för mänskliga rättigheter. Dessutom har Sverige ett stort förtroende i Turkiet. Så det finns en unik möjlighet här för Sverige att använda sig av - jag skulle inte vilja uttrycka det så, men jag hittar inget bättre uttryck just nu - både piska och morot. Kommer Sverige, utrikesministern och hela den svenska regeringen att ta vara på de här möjligheterna? Och kommer utrikesministern och kanske, vad vet jag, statsministern att få till ett möte med företrädare för DTP?
Yilmaz Kerimo (S)

Anf. 31 Yilmaz Kerimo (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Utrikesministern säger att vi är eniga om det vi har sagt tidigare. Visst är vi eniga i ord, men det är i handling det brister. Jag tycker att utrikesministerns agerande hittills har varit mycket passivt. Man säger att man delar de demokratiska principerna och följer scheman, men det är bara i ord, inte i handling. Andra länder som Tyskland och Frankrike har agerat mycket starkare för att visa att Turkiet måste vara en riktig demokrati innan det kan bli medlem. Missförstå mig inte. Jag är också för att Turkiet ska bli medlem i EU - det är klart - men först när de uppfyller de demokratiska krav som har ställts på dem enligt Köpenhamnskriterierna. Det är där det brister, och det är där som det bara är ord. Turkiet har skrivit under nästan alla papper för att bara visa på papper. Men det finns ett annat Turkiet, sydöstra Turkiet, Mesopotamien och Betnahrin. Det är där det brister. Konflikten med Moldavien är bara ett exempel. Det är inte bara en juridisk konflikt - det är egentligen en politisk konflikt. Assyrier/syrianerna, de kristna som lämnade Betnahrin och Mesopotamien för 30 år sedan för att leva i demokrati i Sverige, vill nu när det blivit lite bättre i Turkiet återvända för att bygga upp sina gamla egendomar. Men det har varit ockuperat av kurdiska feodalherrar och byvakter som är köpta av staten. Man har inte fått den hjälp man behöver för att kunna återvända. Tack vare pressen från EU-länderna har man i alla fall lyckats vinna i en rättegång, men det finns en lång lista på massor av byar som tillhör kristna som är ockuperade. Jag kommer att överlämna en lista till utrikesministern på 16 sidor som sedan kan vidarebefordras till de berörda i Turkiet. Jag undrar om utrikesministern har besökt sydöstra Turkiet och Mesopotamien. Jag har läst att Carl Bildt har varit i Turkiet ofta och att han tog emot ett pris i Ankara den 2 maj för förståelse för Turkiet och EU-länderna. Det är bra, men man ska också åka till sydöstra Turkiet där det brister, där minoriteterna har det jättesvårt, både kurderna, assyrier/syrianerna och alla andra kristna grupper. Nyligen åkte även vår statsminister Reinfeldt till Turkiet. Det är bra att på plats ha en dialog med de berörda. Men då åker man till Konya där det inte finns några konflikter vad gäller minoriteter och de uppenbara fel som finns. I stället för att åka till sydöstra Turkiet - Mardin-Midyat och Diyarbakir - för att på plats höra på båda sidor åker man till Konya för att bara höra om det som är gott och inga kritiska röster. Abdullah Güls uttalande om att man nu ska lösa den kurdiska frågan och minoritetsfrågorna är bara positivt, men det är som sagt bara ord. Det pågår fortfarande, som föregående talare har sagt, arresteringar av dem som inte tänker som AKP, regeringspartiet i Turkiet. Många kurder som är politiker och valda av folket sitter nu arresterade, och Osman Baydemir, som var borgmästare i Diyarbakir, ska åtalas liksom Abdullah Demirbas och många andra. Man måste gå från ord till handling och besöka ett annat Turkiet, sydöstra Turkiet och Mesopotamien, för att på plats se de brister som finns. Turkiet är inte bara Istanbul och Ankara. Är ministern beredd att resa till sydöstra Turkiet för att på plats höra på minoriteter, kurder, assyrier/syrianer och andra kristna grupper, och få en riktig bild av det sanna Turkiet.
Carl Bildt (M)

Anf. 32 Carl Bildt (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag har varit i sydöstra Turkiet, dock icke i egenskap av utrikesminister. Men jag har ju en historia från perioden väl före den som utrikesminister. På frågan om jag kommer att ha tid att åka dit under ordförandeskapsperioden är nog svaret ett relativt entydigt nej. Jag har en kalender som inte tillåter någonting, höll jag på att säga. Det är väl en överdrift. Den tillåter en hel del, men den är relativt överbelamrad med andra saker. Statsministerns besök hos Konya togs upp. Det var ett utomordentligt uppskattat besök både i Turkiet och av väldigt många turkar som har kommit hit till Sverige genom åren. Det är mycket viktigt att vi har en nära relation med Turkiet. Det faktum att vi har det breda stödet i riksdagen, som jag nämnde tidigare, är också en förutsättning för den nära relationen. I detta ligger också att vi för en kontinuerlig, tydlig och mycket nära dialog med olika turkiska företrädare om precis de här frågorna. Vi kan föra den dialogen för att vi har en trovärdighet i vårt grundläggande stöd för den turkiska anslutningsprocessen och den turkiska demokratiseringsprocessen. Där är våra möjligheter, som vi också utnyttjar, betydligt mycket större än de möjligheter som finns från andra länder som kanske väsnas lite mer och ifrågasätter Turkiet på ett sätt som gör att Turkiet vänder sig mot dem och inte lyssnar. Vi har fört mycket grundläggande och djupa diskussioner både om dessa och om andra nästan ännu känsligare frågor i den turkiska omvandlingsprocessen med premiärminister Erdogan. Med president Gül förde jag diskussioner när han var utrikesminister, med utrikesminister Babacan så länge han var det; han är nu förste vice premiärminister, med utrikesminister Davutoglu, med Europaminister Bagis. Vi har diskuterat med alla om hur vi ska kunna lirka fram dessa frågor på olika sätt i kombinationen mellan kraven från EU:s medlemsstater och den interna politiska processen i Turkiet som ibland är relativt komplicerad när det ska genom ett parlament där inte alla är fullt så reforminriktade. Efter kommunalvalet har vi bland annat uppmanat Turkiet att ta itu med de konstitutionella frågeställningarna. En del håller på att ske, till exempel vad gäller ombudsman och att man gör om bestämmelserna för partibildning i enlighet med Venedigkommissionens regler. Man ska också sänka spärren till parlamentet som ju är fullständigt orimligt hög. Sänker man den till mer rimlig europeisk nivå innebär det inte minst att kurdiska företrädare kommer att få helt andra möjligheter i det demokratiska systemet. Man har, vilket Jacob Johnson var inne på, den så kallade djupa staten - vad det nu är. Vi vet alla att det pågår omfattande och känsliga rättegångar i Turkiet mot just den typ av fenomen som var mycket påtagliga för några år sedan. Huruvida de finns eller i vilken utsträckning de finns kommer bland annat dessa rättegångar att visa. Det faktum att dessa rättegångar sker tillhör de sundhetstecken som vi ser i den inte alldeles okomplicerade turkiska samhällsomvandlingen från den typ av auktoritär nationalism som vi alla har refererat till i mer eller mindre explicita ordalag till den typ av öppen demokrati enligt europeiskt snitt som alla strävar efter. Sverige kan vara och är också en betydelsefull aktör i detta arbete. Jag kan försäkra er att vi utnyttjar de möjligheter vi har tack vare det förtroendekapital vi åtnjuter för att i dessa och andra frågor göra vad vi kan för att driva på utvecklingen i Turkiet. Det har vi gjort och kommer att fortsätta göra också med de måhända begränsningar som kan ligga i ett sex månaders EU-ordförandeskap. Det finns dock en tid både före och framför allt efter detta ordförandeskap.
Jacob Johnson (V)

Anf. 33 Jacob Johnson (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Den kurdiska frågan är en varböld men också en stor möjlighet i den komplicerade större regionala situationen i Mellanöstern. Det gäller Turkiet men även andra delar. En fredlig lösning på den kurdiska frågan skulle bidra till stabilitet och fred i denna utsatta region och få en stor betydelse. Därför är det viktigt att Sverige, som har särskilda möjligheter under sitt ordförandeskap, agerar. Det är vi nog eniga om, med tanke på vår grundläggande positiva inställning till ett turkiskt medlemskap i EU - vilket även Vänsterpartiet ställer upp på om Turkiet uppfyller de så kallade Köpenhamnskriterierna - men även mot bakgrund av de goda och utbredda kontakter som Sverige har med företrädare för olika kurdiska organisationer och partier. I min hemstad Uppsala bor det många kurdiska politiska flyktingar som har stora förhoppningar att Sverige under sitt ordförandeskap kan bidra till att denna fråga får en positiv utveckling. Jag vädjar därför återigen till utrikesministern att utnyttja detta tillfälle. Jag beklagar den tidsbrist som Carl Bildt anför för att inte kunna besöka sydöstra Turkiet. Detta är inte direkt någon ny fråga. Ett besök borde ha kunnat planeras in under en halvårsperiod med tanke på att det har en symbolisk betydelse att det sker under ordförandeskapet. Som utrikesministern påpekade är det positivt att det pågår ett arbete för att sänka spärren. Den är ett stort hinder i dag eftersom den är så hög; jag tror att den är 10 procent. Det är vi också eniga om. Utrikesministern svarade dock inte på den avgörande frågan om hur han ser på det krav som jag ställer på att den turkiska grundlagen borde ses över så att kurdernas rättigheter tillgodoses.
Anne Ludvigsson (S)

Anf. 34 Anne Ludvigsson (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Turkiet är ett fantastiskt land med ett historiskt kulturarv utan motstycke. Turkiet har en mångfald av etniska grupper och kulturer, fantastiska människor, fina och entusiastiska ungdomar och barn som är värda ett gott och utvecklande liv oavsett etnicitet eller kön. Unga män är värda ett bättre öde än att bli dödade i strider mellan militär och PKK. Hade jag i detta sammanhang kallat PKK en gerillagrupp i stället för något annat hade jag blivit arresterad och kanske hamnat i fängelse. Dessa ungdomar finns kanske i vår framtida europeiska gemenskap; jag hoppas verkligen det. Herr talman! Vi vet att den process som ett lands EU-medlemskapsförhandlingar för med sig är positiv för rättssäkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter. Turkiet måste göra upp med sin historia för att kunna komma vidare. Är man välvillig kan man se lite signaler om att detta är på gång. Det är viktigt att EU och regeringen på alla sätt stöder denna process, med början kanske klart och tydligt under ordförandeskapsåret. Det är också viktigt att vi tillsammans utvecklar det civila samhället. Det är en skyldighet för alla EU:s medlemsländer att ha samarbete med organisationer i Turkiet för att utveckla det civila samhället. Samtidigt är det viktigt att regeringen följer upp rättssäkerheten i den rättsliga process mot de fängslade DTP-politiker med flera som nu pågår. Jag har två frågor, varav den första är som förut. Kommer Carl Bildt att ha samtal med DTP-företrädare? Kommer Carl Bildt att bli den andre utrikesministern från Sverige som besöker sydöstra Turkiet, Kurdistan? Jag hoppas det. Det blir kanske inte under ordförandeskapsåret, men man kan ge signaler och planera in en resa.
Yilmaz Kerimo (S)

Anf. 35 Yilmaz Kerimo (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det är bra att statsministern besöker Konya; det har jag inget emot. Det är uppskattat och bra att man har en dialog med turkarna. Men i ett läge där demokratin brister, som i sydöstra Turkiet, Mesopotamien, borde man kanske prioritera annorlunda om man har ont om tid och besöka just Mesopotamien hellre än Konya om man vill ha en sann bild av det verkliga Turkiet. Det är dock bra att man har en dialog med alla grupper; det ska man ha. I fallet Mor Gabriel tycker jag att utrikesministern har varit mycket passiv. Jag har själv varit i kontakt med vår ambassad i Ankara. Där har man gjort sitt bästa inom ramen för sina möjligheter. Det är också ekonomiska problem. En rättegång har man i varje fall vunnit mot byarna. Men nu har staten anmält Mor Gabriel för att staten efter lantmäteriets beslut vill ta över landområden. Det är viktigt att utrikesministern agerar. Jag kan visa papper på att man har betalat skatt för dessa områden sedan 1937. Alla papper visar att det tillhör Mor Gabriel. Ändå har staten anmält. Det blir rättegångar den 17 juni och den 24 juni efter vilka vi hoppas få ett beslut efter tio omgångar. Är utrikesministern beredd att agera lite starkare i detta fall så att det kan bli ett prejudikat för andra fall? Jag har en lista på fler fall som gäller ockupation.
Carl Bildt (M)

Anf. 36 Carl Bildt (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Yilmaz Kerimo vet mycket väl att den svenska ambassaden i Ankara följer detta fall mycket nära, och kommer att fortsätta att göra det. Det faktum att man har vunnit en rättsprocess visar att den rättsliga vägen är den riktiga att gå fram i det här fallet. Jacob Johnson påpekade att det finns en vidare regional dimension av den kurdiska frågan. Det är alldeles rätt och något som vi ofta glömmer bort. Här fanns det ett tag risk för att vi skulle få direkta konflikter som hade att göra med situationen i norra Irak och det som inträffar där. Jag tycker att det finns anledning att ge lite pluspoäng i Ankara för att det finns en försoningspolitik mellan Ankara och Erbil på ett sätt som kanske framstår som närmast unikt. I ljuset av den retorik och de tongångar som var för fyra fem år sedan är det en remarkabel utveckling. Förutsättningarna för stabilitet i Mesopotamien, för att använda det korrekta gamla historiska uttrycket, är att man kan förena det turkiska, förena det kurdiska och också förena det arabiska. Det handlar då om att överbrygga rätt djupa historiska motsättningar och se till att man i hela detta vida område - nu är jag på bägge sidor om gränsen - respekterar de olika typer av kristna minoriteter som har funnits där i tusentals år och som framför allt i Irak riskerar att klämmas i en konfrontation som kan komma att bli förödande. Där spelar Turkiet en viktig roll. Jag håller med om att grundlagen måste ses över. Jag tycker att det är mycket viktigt att, som Anne Ludvigsson sade, stödja det civila samhället. Vi gör väldigt mycket från svensk sida. Även det arbete som utförs härifrån - från riksdagens olika partier, från riksdagens ledamöter och från riksdagen själv - är av central betydelse för att vi gemensamt ska kunna hjälpa till att utveckla den turkiska demokratin och lösa de problem som vi har identifierat i denna debatt.

Dokument

den 29 april

Interpellation

2008/09:484 Den demokratiska situationen i Turkiet

av Jacob Johnson (v)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Den 1 juli blir Sverige ordförandeland i EU. Statminister Fredrik Reinfeldt besökte nyligen Turkiet och uttalade sig enligt DN otvetydigt för vikten av ett turkiskt EU-medlemskap. Reinfeldt menade att EU ”inte har råd att förbise Turkiets unika möjligheter att förena olika kulturer med varandra”.

Turkiets närmande till EU-medlemskap inleddes under Bülent Ecevits tid som premiärminister och har intensifierats under AKP-regeringens tid under ledning av Erdogan som premiärminister och Gül som utrikesminister. Man har genomfört ett antal reformer som avser att förbättra förhållandena när det gäller demokratiska och mänskliga rättigheter i landet samt situationen för de nationella minoriteterna som lever i Turkiet. Förändringar i lagstiftningen har skett, men när det gäller tillämpningen av dem finns åtskilligt mer att önska.

Reformerna är på intet sätt okontroversiella i Turkiet. Starka turknationalistiska krafter, dit militären kan räknas, är motståndare till de nya lagarna och till förslagen om ytterligare reformer. Särskilt kritisk är man till en förändring när det gäller behandlingen av den kurdiska minoritetens grundläggande fri- och rättigheter.

Detta exemplifierades återigen i samband med de turkiska lokalvalen den 29 mars. Demokratiska samhällspartiet (DTP) gick starkt framåt i de sydöstra kurdiska delarna av landet. Detta trots att AKP satsade stort och med olika, ibland diskutabla, medel försökte vinna storstaden Diyarbakir och andra städer i de kurdiska delarna av Turkiet. Men DTP inte bara försvarade sina positioner utan gick stärkta framåt i valet och vann bland annat ett stort antal nya borgmästarposter i regionen.

Enligt uppgift reagerade den turkiska staten på DTP:s framgångar med att genomföra 300 arresteringar av DTP:s förtroendevalda politiker. Den 21 april dömde en turkisk författningsdomstol i Diyarbakir två folkvalda DTP-borgmästare, Osman Baydemir och Nejdet Atalay, till tio månaders fängelse.

Det är inte heller en tillfällighet att arresteringarna genomförs just då samtal om en fredlig lösning på den kurdiska frågan aktualiserats av DTP och andra organisationer. Arresteringarna har motiverats med stöd i turkisk lagstiftning som i praktiken innebär att varje oppositionell yttring från kurdisk sida kan slås ned och stämplas som terrorism. Det är djupt beklagligt att Turkiet inte verkar vilja se samtal under fredliga former och inte är beredda att tillmötesgå kurdernas krav om sina mänskliga och demokratiska rättigheter.

Samtidigt som kränkningar av kurdernas rättigheter sker på hemmaplan arbetar den turkiska regeringen för att stänga den kurdiska tv-kanalen Roj-tv, som sänds från Danmark. På så vis försöker Turkiet på ett avgörande sätt begränsa möjligheten för kurder i Turkiet att ta del av tv på sitt eget språk.

Sedan flera år tillbaka söker Turkiet medlemskap i EU. För att ett medlemskap ska bli aktuellt måste man uppfylla Köpenhamnskriterierna och upphöra inskränkningarna av de mänskliga rättigheterna för landets minoriteter.

Vänsterpartiet har i en motion till riksdagen om det svenska ordförandeskapet i EU bland annat tagit upp den kurdiska frågan. Vi anser att Sverige ska utnyttja sina goda kontakter med företrädare för såväl den kurdiska befolkningen i Turkiet som den turkiska regeringen. Vi har därför föreslagit att Sverige under sitt ordförandeskap ska ta initiativ till en konferens om frågan med deltagare från kurdiska organisationer verksamma i Turkiet, företrädare för Turkiet, Sverige och andra EU-länder. Syftet med denna konferens är att få i gång en fredlig process för att tillgodose kurdernas rättigheter i Turkiet.

Jag vill fråga utrikesminister Carl Bildt:

1. Vad avser utrikesministern att göra för Sveriges del som enskild stat och inom EU för att Turkiet ska respektera utslagen av parlamentariska val?

2. Vad avser utrikesministern att göra för Sveriges del som enskild stat och inom EU för att förhindra att företrädare för lagligt verksamma politiska partier inte arresteras eller förföljs på oklara grunder?

3. Vad avser utrikesministern att göra för Sveriges del som enskild stat och inom EU för att förhindra ökad polarisering mellan de turkiska och kurdiska folkgrupperna i Turkiet?

4. Vad avser utrikesministern att göra för Sveriges del som enskild stat och inom EU under det svenska ordförandeskapet för att stärka möjligheterna till försoning och dialog mellan kurdiska organisationer och den turkiska regeringen?

5. Vad avser utrikesministern att göra för Sveriges del som enskild stat och inom EU under det svenska ordförandeskapet för att de hinder undanröjs, som ökade spänningar och krigföring innebär när det gäller Turkiets möjligheter att utveckla mänskliga rättigheter, demokrati och förbättrade förhållanden för etniska minoriteter?