Den digitala klyftan

Herr talman! Monica Green har frågat mig vad jag avser att göra för att minska den digitala klyftan. Åren 2009 och 2010 placerar sig Sverige på första plats i fem internationella jämförelser av bredbandsuppkopplingar och IT-användning. Antalet personer som använder Internet i Sverige ökar, och andelen som saknar tillgång minskar. Det är inte ett problem att Sverige har många Internetanvändare. Det är inte heller ett problem att många användare är mycket avancerade. Visst finns det de som inte riktigt har tillgång till, eller kunskap om, hur man använder den nya tekniken. Men det är i sig inte ett problem att några går före. Utmaningen är i stället att öka innanförskapet. Ensamhushåll, äldre och lågutbildade är sämst representerade bland Internetanvändarna. Orsakerna varierar men för höga kostnader, funktionsnedsättning, tekniska svårigheter och låg användbarhet hos produkter och tjänster likväl som bristande intresse framträder som vanliga hinder. Förutsättningarna för att fler ska tillkomma som Internetanvändare blir bättre för varje år. Tekniken blir faktiskt enklare att använda, alternativen på marknaden ökar och det tillkommer nyttiga, roliga och användbara tjänster. Även om det blir bättre kan mer göras för att tekniken ska komma i människans tjänst med fokus på tillgänglighet och användbarhet utifrån den enskilde individens behov och förutsättningar. Alla som vill ska kunna ta del av informationssamhället. Det finns ett gemensamt ansvar i samhället för att stärka den positiva utvecklingen. Också regeringen har ett ansvar för det. En av de viktiga förutsättningarna är tillgången till bredband. Det finns fortfarande en geografisk klyfta, med vita fläckar, i vårt land. Det ska gå att koppla upp sig var som helst, när som helst, i hela landet. Det är i grunden en både demokrati- och rättighetsfråga. Därför ska Sverige ha bredband i världsklass. Den ambitionen blir bara mer och mer aktuell. Målet är fortsatt att 90 procent av alla hushåll och företag ska ha tillgång till minst 100 megabit per sekund i bredbandshastighet år 2020. Sverige kommer att svara på EU-kommissionens nyligen satta mål för strategin digital agenda för Europa. I budgetpropositionen har regeringen aviserat att det kommer att utarbetas en digital agenda för Sverige. Det är min avsikt att ta fram en sammanhållen strategi för att tillvarata fördelarna med digitaliseringen av samhället, i form av en digital agenda för Sverige. Hur vi kan få en större andel av befolkningen att använda digitala tjänster, inte minst bland de grupper som i dag har en mycket låg användningsgrad, kommer i det sammanhanget att vara en väldigt viktig fråga.

Herr talman! Jag vill också hälsa IT-ministern välkommen till interpellationsdebatterna. Vi har redan hälsat på varandra i en frågestund om samma fråga som vi nu debatterar, nämligen den digitala klyftan. Jag tycker precis som IT-ministern att det inte är något problem att några går före. Det har inte varit ett problem att Sverige har gått före och legat i framkant när det gäller att satsa på både telefoni och IT i hela landet. Men det blir ett problem i takt med att rika blir rikare och fattiga blir fattigare. Det är inget fel att bli rik, men det är fel att det blir väldigt stora klyftor och att vi får det tvåtredjedelssamhälle som nu rycker fram. Om det då också innefattar att de människor som står utanför inte har tillgång till Internet blir det ett ännu större problem för dem, för då hamnar de ännu längre bort; då lämnar vi dem bakom oss. Jag tror förstås inte att IT-ministern kan lösa alla sociala problem genom att se till att alla får tillgång till en smart telefon som också är en dator, utan det måste nog hela regeringen ta ett ansvar för. Det gäller bland annat det vi diskuterade tidigare med Ulf Kristersson om att sjuka och så vidare ska kunna vara med i samhället. Men IT-ministern kan göra mycket för att se till att de som ännu inte tagit steget in i IT-samhället gör det. Det är många vackra ord vi får höra av IT-ministern, och det är bra att ministern är ambitiös. Men det gäller också att gå från ord till handling, för om klassklyftorna ökar och tvåtredjedelssamhället rycker fram blir det en oroande framtid. Då börjar Sverige likna många andra länder där inte alla är med längre. Vi behöver ett kunskapslyft för IT. Vi måste se till att vi förenklar användningen, att hela samhället är med och att det blir möjligt att se en samhällsnytta för alla. Vi behöver alltså ett nationellt kompetenslyft så att de äldre och de som Anna-Karin Hatt beskriver som lågutbildade och andra personer som ännu inte tagit steget in ser nyttan av det, för det gäller att prata om det positiva med att man på nätet kan betala resor, musik och film, att man kan få del av vård och omsorg i sitt hem och att man kan tala med sin läkare om man befinner sig i glesbygd och att man kan kommunicera med andra som är i samma situation. Vi behöver alltså en folkbildning värd namnet, som satsar på alla. Att skolan gör sitt är viktigt. Vi hade under vår tid vid regeringsmakten något som vi kallade för ITiS, alltså IT i skolan. Vi genomförde också en reform, som vi kallade pc-reformen, som gjorde det möjligt för alla att skaffa sig en dator i hemmet, och det ingick även viss utbildning. Det gjorde att Sverige kom väldigt snabbt i framkant och att vi fick en hög andel av befolkningen som använde sig av datorer. Men nu gäller det att se till att alla hänger med. Folkbildning nämnde jag. Biblioteken kan säkert också göra väldigt mycket i den här folkbildningssatsningen liksom studiecirklar för äldre, folkhögskolorna och olika satsningar på socialkontoren som gör att de som ännu inte har sett nyttan av IT-samhället kommer att göra det. Vi behöver gå från ord till handling.

Herr talman! IT ger människans förmåga vingar, sade Carl Bildt visionärt på 90-talet. Målsättningen var att Sverige skulle vara det mest uppkopplade landet år 2010, och nu är vi det enligt World Economic Forum. Sverige toppar även många andra internationella rankningar när det gäller både bredband och IT. Och vi blir bättre och bättre här i Sverige på att använda den nya tekniken. Till exempel har andelen företag med minst tio anställda som har tillgång till bredband ökat från 89 procent 2008 till 95 procent 2009. När det gäller målet att IT ska bidra till förbättrad livskvalitet har andelen av befolkningen som har tillgång till Internet i hemmet ökat från 88 till 89 procent från 2008 till 2009. Andelen individer som uträttat bankärenden över Internet under året har ökat från 65 till 71 procent 2009. Jag förstår att många kan känna sig utanför informationssamhället. Den tekniska utvecklingen går mycket fort, och man undrar ofta hur man ska hinna med alla de nya trenderna och nya prylarna som man ska ha. Men faktum är att om vi inte tillåter entusiasterna att vara före alla andra kommer hela samhället att stagnera. Om vi klipper vingarna på pionjärerna kommer de inte att lyfta våra drömmar. Politikens roll är att utöva ledarskap och skapa förutsättningar för marknaden så att den kan erbjuda lösningar. Att låsa sig politiskt vid en viss teknisk lösning och dumpa miljarder kronor i någonting som senare säljs för en krona kan inte vara den smartaste lösningen. Det hoppas jag att även Monica Green kan instämma i. Herr talman! Vi måste alltid sätta människan före systemet. Vi måste anpassa tekniken till människan och inte tvärtom. Vi måste inse att människor är olika och använder tekniken på olika sätt och i olika utsträckning. Det finns många olika lösningar för att få tillgång till Internet. Flera teleoperatörer lanserar nu i dagarna 4G som möjliggör snabb elektronisk kommunikation. Nu gäller det att inte upprepa gamla misstag som den tidigare regeringen gjorde. Vi måste sträva efter teknikneutralitet. Detta skapar långsiktighet, rättvisa och sund konkurrens, och det kan också öka e-inkluderingen. Det krävs en ansvarsfull politik även på IT-området. I stället för att bara beklaga sig över den digitala klyftan, som oppositionen gör, vill vi utnyttja den potential som IT ger oss för bättre skola, vård och offentlig förvaltning. Lösningen är inte alltid att lova mer till alla. Vi ser helheten, vi ser samhällsproblemen och vi försöker lösa dem. Och vi fortsätter att arbeta för att IT ska ge fler människors förmåga vingar. Herr talman! Jag hoppas att de här aspekterna tas upp av IT-ministern i den aviserade digitala agendan för Sverige.

Herr talman! Låt mig börja med att hålla med Eliza Roszkowska Öberg om att det är oerhört glädjande att vi steg för steg och på vissa områden faktiskt ganska snabbt ser hur det digitala innanförskapet ökar. Låt mig också säga att jag är glad att Monica Green inser att staten varken kan eller ska göra allt. Jag är den första att gärna lyfta fram att det finns många viktiga aktörer som gör viktiga insatser när det gäller att öka just det digitala innanförskapet. Vi har stiftelsen Punkt SE, som har arbetat länge med just de här frågorna. Vi har Seniornet, som gör stora insatser för att hjälpa äldre att komma ut i den digitala världen. Vi har biblioteken, som Monica Green nämnde, som är viktiga inte minst för dem som kanske inte har eller anser sig ha råd att ha en egen dator med Internetuppkoppling hemma. Det är viktigt att biblioteken finns och att det finns allmänt tillgängliga datorer där. Studieförbunden, som finns i hela vårt land och som har en många gånger omfattande verksamhet, gör också viktiga insatser för att se till att förbättra och öka människors förmåga att ta del av det nya digitala samhället. Men vissa saker kan och ska staten göra. Vi kan samla marknadens aktörer, denna skiftande flora av aktörer, som alla ska bidra till att öka det digitala innanförskapet. Vi kan bidra med att sätta mål som är gemensamma och som vi alla kan sikta mot, till exempel i form av den digitala agenda för Sverige som jag har lovat att återkomma till och som Eliza Roszkowska Öberg nämnde. Vi kan bidra till att satsa på viktiga spjutspetsprojekt. Jag tar vid där genom att nämna det omfattande arbete som sker på PTS och som alla inte känner till. Vi har ett omfattande arbete med e-inkludering vad gäller tjänster för personer med funktionsnedsättning. Varje år satsar vi 148 miljoner kronor från statens håll på olika typer av projekt för att hitta ny teknik och nya tekniska lösningar som kan hjälpa människor som annars hade haft svårare att delta i det digitala samhället. Det kan handla om strömmande talböcker. Det kan handla om taltidningar i mobiltelefonen. Under 2010 har myndigheten gjort ett ganska innovativt arbete. Man har haft en innovationstävling på temat Arbete och utbildning, där företag, organisationer, privatpersoner och forskare har fått delta och peka ut angelägna projekt som syftar just till att öka möjligheterna för personer med funktionsnedsättning. Alldeles snart kommer man att utlysa en ny sådan tävling med ett nytt tema. Vid sidan av PTS arbete gör Handisam på regeringens uppdrag flera olika saker. Man har sammanställt rapporten Rätt från början , som är en handlingsplan som överlämnades i augusti 2009. På basis av den har regeringen så sent som i september i år givit Handisam i uppdrag att lämna förslag på en framtida struktur för hur vi ska kunna följa och följa upp arbetet när det gäller e-tillgänglighet. Som Monica Green säkert känner till pågår det inom ramen för Bredbandsforum ett arbete i en av arbetsgrupperna som syftar till att stärka möjligheterna, inte minst för funktionshindrade, att ta del av det nya digitala samhället.

Herr talman! Jag vill tacka för de här inläggen. Jag noterar att många känner sig nöjda och tycker att vi är fantastiska. Och vi ska vara både glada och stolta över hur långt vi har kommit, men vi måste också våga se problemen, för annars kan vi inte rätta till dem. Vi måste också våga se de utmaningar vi står inför. När klassklyftorna ökar och tvåtredjedelssamhället rycker fram kommer det också att bli ett större problem för de människor som har stått utanför IT-samhället hittills. De kommer att få en ännu högre tröskel för att ta sig in i IT-samhället om vi inte gör någonting åt det. Vi måste alltså se till att det underlättas för fler. Jag lyssnade på Eliza Roszkowska Öberg som säger att vi är så fantastiska och att hon är nöjd. Det låter nästan som om hon är minister, men det är ju så att hon får stödja ministern här i dag för att visa att vi är bra. Jag har inget emot att tala om att Sverige är bra på många olika sätt. Jag känner till PTS arbete eftersom jag själv har suttit i den styrelsen. Vi jobbade då bland annat fram Tolken i fickan, som var ett väldigt bra instrument och fortfarande är det för funktionshindrade. Det handlar om att man kan få saker översatta på ett bra sätt. Problemet är att det fortfarande finns väldigt många som står utanför, och risken är att det blir fler om vi inte gör någonting åt det. Vi måste se till att fler blir delaktiga i informationssamhället. Det är ju faktiskt så att Punkt SE i sin årliga rapport i år har pekat på att svenskarna känner oro för att köpa med kreditkort. Man känner inte den tillit som man borde göra. Det finns också många som fortfarande står utanför. Problemen kvarstår alltså. Några sticker iväg nu. Det har jag ingenting emot. Några får gärna använda tekniken, ny teknik, mycket mer, och några kan vara det som vi kallar för försökspersoner och så vidare och pröva sig fram med tekniken. Men vi får inte glömma dem som ännu inte tagit steget in. Även om det är några som sticker iväg framför oss måste vi se till att bredden kommer med och att fler får möjlighet så att inte klyftorna ökar ännu mer så att det blir en avgrundsdjup skillnad och att det blir ett oerhört svårt steg att ta senare om några har stuckit iväg. Vi måste alltså ge fler möjlighet. Vi måste skynda på möjligheten för äldre. Vi måste skynda på möjligheten för nyanlända och för dem som ännu inte känner sig hemmastadda i vårt svenska språk. För dem är det ju en ännu större möjlighet att använda informationstekniken, kanske på sitt eget hemspråk eller sitt modersmål, till att komma in i samhället snabbare. Det gäller att visa på möjligheterna, för det är enorma fördelar med att använda sig av IT-samhället. Om vi bara underlättar för de personer som fortfarande står utanför så kommer de att få möjlighet till ett fantastiskt språng och få en stor möjlighet till att vara delaktiga i det samhälle som vi nu bygger på. Det är alltså ett demokratiproblem om inte alla känner sig delaktiga. Fler och fler går in i IT-samhället, och om då 10 procent, 15 procent eller kanske så mycket som 20 procent känner att de inte är delaktiga blir det ett demokratiproblem. Vi måste se till så att alla följer med nu, ministern!

Herr talman! En viktig förutsättning för e-samhälle och e-inkludering, som vi kallar det, är fungerande och säker IT-infrastruktur. Där tycker jag att även det som vi har börjat diskutera är viktigt, nämligen att också Internetuppkoppling ska omfattas av kraven på samhällsomfattande tjänster. Här pratar vi om kravet på en megabit per sekund. Vi börjar använda Internet tidigare och tidigare i våra liv. Nu är det så att varannan femåring redan har surfat på nätet. Då är det viktigt att även skolan är duktig på att förmedla IT-kunskaper. Från Moderaternas sida vill vi införa en nationell IT-strategi för skolan där IT integreras i undervisningen. På så sätt kan delaktigheten i e-samhället också öka. Nästan alla unga i de välutvecklade länderna använder Internet. Faktum är dock att Sverige här är väldigt unikt när det gäller användandet av Internet bland pensionärer. Där ligger vi väldigt bra till. Monica Green säger många vackra ord om alla insatser för IT-kompetens i samhället, folkbildningsinsatser, riktade insatser i skolor och på bibliotek. Däremot talar hon inte särskilt mycket om hur detta ska finansieras. Förslagen låter vackra och många kan tycka att det är bra med sådana idéer, men man måste också ta ansvar och ha finansiering för idéerna. Den finansieringen ser jag inte i Socialdemokraternas skuggbudget.

Herr talman! Jag vill bara kort informera Sveriges riksdag och Monica Green om att Internet och webben inte är något som kommit fram genom en statlig utredning. Internet, och särskilt webben, har inte utvecklats eller vidareutvecklats av någon statlig utredning eller byråkrat vid någon myndighet, utan det är entusiaster som suttit hemma och gemensamt tagit fram riktlinjer för hur Internet ska se ut. Detsamma gäller WAI-riktlinjerna som är de viktigaste riktlinjerna för hur personer som är blinda eller har andra funktionsnedsättningar kan surfa på nätet. De standarderna är inte satta av någon myndighet, politiker eller liknande, utan det är just entusiasterna, de som vet hur tekniken fungerar, som ser till att det fungerar. Jag som webbdesigner kan med rätt hög trovärdighet säga att tekniken går framåt. Snarare behöver vi mer frihet, att marknaden får bestämma mer i stället för att bestämma mindre. Det vi ser är till exempel att de olika webbläsarnas monopol bryts ned av att nya aktörer dyker upp, och på så sätt blir webben ännu mer tillgänglig, ännu bättre och till för alla. Vi talar ofta om den svenska modellen på arbetsmarknaden. Vi tycker att det är fantastiskt att staten inte lägger sig i och att arbetsmarknadens parter själva får komma överens. Varför kan vi inte ha det på samma sätt på webben, att Internetleverantörerna, tjänsteleverantörerna och konsumenterna själva kommer överens om vilka spelregler som ska gälla på nätet? Jag tycker att vi har en rimlig princip på arbetsmarknaden, och det vore en rimlig princip att ha även för tillgänglighet på webben.

Herr talman! Alla som vill ska kunna delta i det digitala samhället. Det har både regeringen och riksdagen uttalat. Om man ska lyckas med det är en av de viktigaste sakerna att konstatera att de tjänster som vi utvecklar för Internet måste utgå från användarnas behov. Om man gör det kan man ganska snabbt konstatera att även om man till att börja med utvecklar för dem som kanske har speciella behov, till exempel för funktionshindrade, blir den typen av lösningar snart var mans egendom. Som exempel kan nämnas engreppsblandaren som i dag finns i nästan vartenda badrum, kulspetspennan och, för den delen, fjärrkontrollen som det finns alldeles för många av i vartenda hem. Alla dessa har utvecklats för funktionshindrade. På samma sätt är det med våra tjänster. Samtidigt är det viktigt att göra rätt från början för då blir det mycket mer kostnadseffektivt. Det gäller att se till att vi får trygga och tillgängliga lösningar som fungerar för många och gör dem enkla att använda i det digitala samhället. Jag skulle vilja säga till Monica Green: Varför skämmas över det faktum att 85-90 procent av svenskarna i dag använder Internet regelbundet för att leva delar av sina liv i det digitala samhället? Det är inte ett problem att vi i Sverige är bland de bästa när det gäller bredbandsuppkoppling och IT-användning. Varför skämmas över det? Att några går före är inte ett problem för dem som ännu inte har kommit med. Tvärtom, de som kallas early adopters är de som gladeligen ofta bär utvecklingskostnaderna och ser till att vi andra, som kanske inte är lika snabba på den senaste bollen, kan köpa lösningarna lite senare och till ett mer överkomligt pris. Allt fler blir delaktiga i det digitala samhället. Eliza Roszkowska Öberg gjorde inledningsvis en förträfflig genomgång där hon visade hur detta sker på område efter område. Egentligen tror jag att svaret på hur vi ska lyckas få fler att delta i det digitala samhället är ganska enkelt. När den information som människor behöver finns på Internet, när den är tillgänglig och enkel att använda, kommer man att söka sig dit även om man kanske inte har de allra bästa förutsättningarna för att delta i det digitala samhället. Där kan vi från statens sida göra en del. Vi kan föregå med gott exempel. Vi kan städa framför egen dörr. Vi kan se till att våra svenska myndigheter är föregångare när det gäller att erbjuda e-tjänster som är användarvänliga och fungerar. Jag kommer redan i morgon att tala med myndighetscheferna på e-förvaltningsdagarna och berätta om regeringens syn på att ta nya kliv för att se till att vi får bra e-förvaltningstjänster, sådana som sätts i människors tjänst. Monica Green tar upp en viktig fråga, nämligen att man ska känna sig trygg och säker på Internet. Man måste ta ansvar för sin egen trygghet på Internet på samma sätt som man tar ansvar för sin egen trygghet i hemmet. Man skaffar sig en villaförsäkring och en bilförsäkring för att skydda sig mot inbrott och stöld hemma. På samma sätt får man ta ansvar för sin säkerhet på nätet. Vissa saker måste dock staten göra. Ett sådant område är e-legitimationerna. Där gör vi nu en kraftansträngning för att se till att det ska finnas säker signering och identifiering på Internet som gör att människor vågar använda sig av nätet för att lösa en del av sin privatekonomi. Som jag var inne på inledningsvis kommer flera av dessa frågeställningar att vara helt centrala när jag nu fortsätter arbetet med att ta fram en digital agenda för Sverige.

Herr talman! Jag skäms inte ett endaste dugg för att Sverige ligger i framkant eftersom jag varit med om att bygga ut bredband i Sverige, eftersom vi varit med om att göra de reformerna, eftersom vi infört både hem-pc-reformen och IT i skolan. Jag är stolt över det, och jag är stolt över att Sverige är ett IT-samhälle. Men när klyftorna i samhället nu ökar med den borgerliga kalla politiken blir jag orolig för dem som ännu inte tagit steget in i IT-samhällets alla fantastiska tjänster. Jag är orolig för att klyftan för att kunna ta sig in ska bli ännu större. Hur ska Anna-Karin Hatt göra med uteliggarna? Ska det bli en reform för att de ska få en liten dator i fickan? Hur ska Anna-Karin Hatt göra med de äldre som ännu inte har insett möjligheten? Hur ska Anna-Karin Hatt lösa problemet med att fler och fler blir fattiga? När vi får ett tvåtredjedelssamhälle och vi ännu inte har en lösning så att alla kan vara med i IT-samhället blir problemet mycket större. Sedan är jag både glad och stolt över att Sverige ligger i framkant, och har legat i framkant under väldigt lång tid. Vi måste fortsätta att ligga i framkant. Vi måste fortsätta att hela tiden erövra nya marknader, våga göra nya försök och underlätta. E-legitimation är en fantastisk möjlighet för att kunna betala räkningar. Naturligtvis måste vi vara glada över dem som vill försöka satsa. Vi ska underlätta även för dem, men vi får inte lämna människor i sticket.

Herr talman! Jag är glad att Monica Green känner sig stolt över den utveckling som skett i Sverige, och jag instämmer gärna i det. Sanningen är att i en lång rad undersökningar placerar sig Sverige väldigt långt fram. År 2010 blev Sverige utsett till den starkaste digitala ekonomin i världen i The Economists Intelligence Units mätning. I World Economic Forums senaste mätning är vi världens näst mest konkurrenskraftiga ekonomi, efter Schweiz. I olika mätningar över hur uppkopplade länderna i världen är brukar Sverige hamna direkt efter Sydkorea och Japan när det gäller snabba Internetförbindelser, vilket inte är en liten sak med tanke på hur vår geografi ser ut. I flera internationella mätningar gällande e-förvaltning går vi steg för steg framåt. Det är hedrande att Monica Green är så engagerad när det gäller människor som lever i samhällets utkant. Nära där jag bor finns det ett ungkarlshotell som drivs av Hotellhem. De har i samarbete med Punkt SE bedrivit ett väldigt lyckat projekt för att öka det digitala innanförskapet. Går man in på deras hemsida kan man läsa om deras resultat. Där kan man läsa om Helene, som kände sig som ett barn på julafton när hon för första gången hade klarat av att betala en räkning med hjälp av en Internetbank. Där kan man läsa om den projektdeltagare som var lyrisk över att ha återknutit kontakten med sina barn och barnbarn tack vare att han hade fått använda Internet. Detta var inte tanken från början - tanken var att de skulle få datorer för att hitta fasta bostäder och fasta hem, men sanningen är att det man uppnådde var att man återupprättade människors värdighet, deras digitala hemkänsla ökade, och man såg till att de gick från utanförskap till medborgarskap.