Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

den nya MR-lagstiftningen i Turkiet

Interpellationsdebatt 30 maj 2005
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Laila Freivalds (S)

Anf. 5 Laila Freivalds (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Sten Lundström har ställt frågor till mig om vilka initiativ jag avser att vidta med anledning av den nya lagstiftningen om mänskliga rättigheter i Turkiet. Frågorna berör tillämpningen av de nya lagarna och hur detta redovisas av Turkiet, steg för att ytterligare utveckla demokratin och rättssäkerheten, de etniska minoriteternas rättigheter samt förföljelsen av oppositionella. Jag välkomnar att respekten för mänskliga rättigheter i Turkiet uppmärksammas. Trots betydande framsteg under senare år, bland annat på lagstiftningsområdet, återstår det mycket att göra. De nu aktuella exempel Sten Lundström nämner erinrar om att reformerna också måste genomföras ute i samhället, och genomsyra det. Det gäller bland annat regeringens uttalade nolltolerans mot tortyr, kvinnors rättigheter, yttrande- och föreningsfriheten. Det gäller också kurdernas och de religiösa minoriteternas rättigheter. Förföljelser av företrädare för oppositionella partier och grupper måste upphöra. Jag noterar samtidigt att situationen under de senaste två tre åren märkbart har förbättrats. Det var också därför som Europeiska rådet i december bedömde att Turkiet tillräckligt uppfyllde kraven för att medlemskapsförhandlingar ska kunna inledas. Utvecklingen har alltså gått i rätt riktning, och det är uppenbart att EU-processen och Turkiets utsikter om ett framtida medlemskap har bidragit till detta. Inom ramen för EU-samarbetet, inte minst i samband med förhandlingarna med Turkiet, kommer Sverige att fortsätta bevaka att landet genomför sina åtaganden. Ett medlemskap i EU förpliktar, och det blir en viktig uppgift för såväl oss som för övriga medlemsstater att följa hur respekten för mänskliga rättigheter efterlevs. Konkreta resultat på det området kommer att vara en förutsättning för att framsteg ska kunna göras i förhandlingarna. Jag vill också framhålla att EU-kommissionen nära följer hur respekten för mänskliga rättigheter utvecklas i Turkiet. En utförlig rapport kommer även fortsättningsvis att avlämnas varje år. Rapporten är en viktig värdemätare på tillståndet i Turkiet. Sverige och EU:s övriga medlemsstater kommer att studera den noga. Inte minst i detta sammanhang ligger det också i den turkiska regeringens intresse att noggrant redovisa metoder och resultat i genomförandet av nya lagar. I vår bilaterala relation med Turkiet kommer vi att fortsätta att lyfta fram respekten för mänskliga rättigheter. Det sker, liksom hittills, i den löpande politiska dialogen. Jag välkomnar i detta sammanhang också det breda engagemang som finns här i riksdagen, och de ökande parlamentariska kontakterna. Vi kommer också att fortsätta verka aktivt för att Turkiet ska kunna leva upp till kraven för EU-medlemskap. Inom ramen för regeringens program för ökade kontakter med det turkiska samhället planeras ett utökat utvecklingssamarbete med bland annat fortsatt stöd för utbildning av domare och åklagare. Möjligheterna ska också öka för enskilda organisationer i Sverige att samarbeta med turkiska partner kring frågor som rör mänskliga rättigheter, demokratins kultur och utvecklingen av det civila samhället. Vi ser ett särskilt värde i att genom breda folkliga kontakter arbeta för att främja en turkisk EU-anpassning. Jag hoppas att vi i den processen också ska kunna engagera många i Sverige med egen bakgrund i Turkiet. System- och attitydförändringar tar tid. Från regeringens sida kommer vi att långsiktigt fortsätta arbeta för att på olika sätt föra Turkiet närmare EU och ett fullvärdigt medlemskap. Vårt stöd för detta välkomnas av den turkiska regeringen. Det ger oss också goda förutsättningar att föra en konstruktiv dialog om hur vi gemensamt kan främja ökad respekt för de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Då Sten Lundström, som framställt interpellationen, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav tredje vice talmannen att Alice Åström i stället fick delta i överläggningen.
Laila Freivalds (S)

Anf. 5 Laila Freivalds (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Sten Lundström har ställt frågor till mig om vilka initiativ jag avser att vidta med anledning av den nya lagstiftningen om mänskliga rättigheter i Turkiet. Frågorna berör tillämpningen av de nya lagarna och hur detta redovisas av Turkiet, steg för att ytterligare utveckla demokratin och rättssäkerheten, de etniska minoriteternas rättigheter samt förföljelsen av oppositionella. Jag välkomnar att respekten för mänskliga rättigheter i Turkiet uppmärksammas. Trots betydande framsteg under senare år, bland annat på lagstiftningsområdet, återstår det mycket att göra. De nu aktuella exempel Sten Lundström nämner erinrar om att reformerna också måste genomföras ute i samhället, och genomsyra det. Det gäller bland annat regeringens uttalade nolltolerans mot tortyr, kvinnors rättigheter, yttrande- och föreningsfriheten. Det gäller också kurdernas och de religiösa minoriteternas rättigheter. Förföljelser av företrädare för oppositionella partier och grupper måste upphöra. Jag noterar samtidigt att situationen under de senaste två tre åren märkbart har förbättrats. Det var också därför som Europeiska rådet i december bedömde att Turkiet tillräckligt uppfyllde kraven för att medlemskapsförhandlingar ska kunna inledas. Utvecklingen har alltså gått i rätt riktning, och det är uppenbart att EU-processen och Turkiets utsikter om ett framtida medlemskap har bidragit till detta. Inom ramen för EU-samarbetet, inte minst i samband med förhandlingarna med Turkiet, kommer Sverige att fortsätta bevaka att landet genomför sina åtaganden. Ett medlemskap i EU förpliktar, och det blir en viktig uppgift för såväl oss som för övriga medlemsstater att följa hur respekten för mänskliga rättigheter efterlevs. Konkreta resultat på det området kommer att vara en förutsättning för att framsteg ska kunna göras i förhandlingarna. Jag vill också framhålla att EU-kommissionen nära följer hur respekten för mänskliga rättigheter utvecklas i Turkiet. En utförlig rapport kommer även fortsättningsvis att avlämnas varje år. Rapporten är en viktig värdemätare på tillståndet i Turkiet. Sverige och EU:s övriga medlemsstater kommer att studera den noga. Inte minst i detta sammanhang ligger det också i den turkiska regeringens intresse att noggrant redovisa metoder och resultat i genomförandet av nya lagar. I vår bilaterala relation med Turkiet kommer vi att fortsätta att lyfta fram respekten för mänskliga rättigheter. Det sker, liksom hittills, i den löpande politiska dialogen. Jag välkomnar i detta sammanhang också det breda engagemang som finns här i riksdagen, och de ökande parlamentariska kontakterna. Vi kommer också att fortsätta verka aktivt för att Turkiet ska kunna leva upp till kraven för EU-medlemskap. Inom ramen för regeringens program för ökade kontakter med det turkiska samhället planeras ett utökat utvecklingssamarbete med bland annat fortsatt stöd för utbildning av domare och åklagare. Möjligheterna ska också öka för enskilda organisationer i Sverige att samarbeta med turkiska partner kring frågor som rör mänskliga rättigheter, demokratins kultur och utvecklingen av det civila samhället. Vi ser ett särskilt värde i att genom breda folkliga kontakter arbeta för att främja en turkisk EU-anpassning. Jag hoppas att vi i den processen också ska kunna engagera många i Sverige med egen bakgrund i Turkiet. System- och attitydförändringar tar tid. Från regeringens sida kommer vi att långsiktigt fortsätta arbeta för att på olika sätt föra Turkiet närmare EU och ett fullvärdigt medlemskap. Vårt stöd för detta välkomnas av den turkiska regeringen. Det ger oss också goda förutsättningar att föra en konstruktiv dialog om hur vi gemensamt kan främja ökad respekt för de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Då Sten Lundström, som framställt interpellationen, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav tredje vice talmannen att Alice Åström i stället fick delta i överläggningen.
Alice Åström (V)

Anf. 6 Alice Åström (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret. Tyvärr har det under det senaste året kommit flera signaler om övergrepp i Turkiet när det gäller mänskliga rättigheter. Det ligger i allas vårt intresse att se till att den nya lagstiftningen i Turkiet också implementeras i verkligheten. Jag ska lyfta fram några exempel som kommit fram under den senaste tiden, till exempel från ordföranden för det kurdiska partiet Dehab. Dess kommitté för rättvisa och mänskliga rättigheter har i en rapport meddelat att under de två första månaderna 2005 dog fem människor i Sirnak till följd av tortyr. Det finns en lång lista med MR-brott som begåtts mot Dehabmedlemmar i en rad städer runtom i Turkiet. Men det är inte bara Dehabpartiets medlemmar som drabbats av MR-brott. Det har även förekommit incidenter där unga pojkar varit inblandade. Till exempel utsattes två pojkar, 12 och 14 år, som under det kurdiska nyårsfirandet den 21 mars släpat den turkiska flaggan på marken, för hårda repressalier från militärledningens sida. De sågs som landsförrädare och skulle läxas upp. Det här är oroväckande tecken. Det finns också andra oroväckande tecken. Människorättsorganisationen IHD har publicerat en rapport om kränkningar av de mänskliga rättigheterna år 2004. Enligt den rapporten var antalet personer som utsattes för tortyr 1 040 år 2003. Åren 2002, 2001 och 2000 var antalet tortyrfall 876, 862 respektive 594. Detta tyder på att vi ser en utveckling som snarare går åt fel håll. Med anledning av detta vill jag ställa en fråga till utrikesministern, som i sitt svar säger att man ser en utveckling åt rätt håll i Turkiet. De här siffrorna, som kommer i olika rapporter, tyder snarare på att vi den senaste tiden har fått en utveckling som går åt felaktigt håll. Därför vill jag fråga utrikesministern hur man lyfter fram den här frågan i EU. Den utförliga rapport som kommer att avlämnas varje år är givetvis viktig, men det går inte att vänta på en rapport varje år, utan man måste reagera. Min fråga är: Hur kommer utrikesministern att agera i EU för att man omedelbart, vid varje tillfälle då sådana här rapporter kommer, också tar en dialog med den turkiska regeringen för att sätta press så att vi får en utveckling i positiv riktning? Avslutningsvis vill jag ställa ytterligare en fråga. Det ökade samarbetet tycker jag är väldigt viktigt. Hur kommer utrikesministern att agera för att det ska bli ett samarbete med olika etniska grupper, med olika oppositionspartier och med olika grupper i Turkiet? Det är viktigt att man får en bred dialog mellan Sverige och Turkiet på alla olika plan.
Laila Freivalds (S)

Anf. 7 Laila Freivalds (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! MR-organisationer, EU-kommissionen och en rad andra organisationer följer med stort intresse utvecklingen i Turkiet. Det tror jag att vi alla gör. Organisationerna är faktiskt överens om att det går åt rätt håll i Turkiet. Till exempel slår MR-organisationer och andra organisationer fast att tortyr inte längre är en systematisk företeelse. Men det sker fortfarande, och varje sådant enskilt fall är oacceptabelt. Det krävs en fortsatt utveckling för att genomsyra hela samhället. Ända ned till minsta polisstation ska man ha fått klart för sig vilka principer och normer som ska gälla i Turkiet i framtiden. Det är svårt att diskutera de enskilda fall som Alice Åström nämner. Vi har inte tillräcklig information för att kunna avgöra vad som är sant i varje enskilt fall. Men det finns motstridiga uppgifter. Det är naturligtvis viktigt att vi inte bara kontrollerar detta någon enstaka gång och gör enstaka nedslag. Det krävs en löpande dialog med Turkiets företrädare. Min kollega, utrikesminister Gül, leder en reformkommitté i Turkiet, som ska driva utvecklingen framåt. Med den har EU möten varje vecka för att stämma av hur utvecklingen går. Det finns ett intensivt arbete som pågår oavbrutet. Man följer alla enskilda incidenter som inträffar och rapporter om hur utvecklingen går. Alice Åström framhåller att man måste samarbeta med olika typer av grupper - etniska och politiska - och det är en självklarhet för Sverige. När vi nu utvidgar vår kontaktyta gör vi det utifrån en mångfald både på den svenska och den turkiska sidan. Olika grupper i Sverige ska ha möjlighet att utnyttja de resurser som ställs till förfogande för att knyta kontakter och fördjupa samarbetet med motsvarande grupper i Turkiet.
Alice Åström (V)

Anf. 8 Alice Åström (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag tackar utrikesministern för detta svar, framför allt det som gäller vikten av mångfald i kontakterna och breda kontaktytor. Jag tror att det är ett sätt att utveckla en dialog och stärka både MR-organisationer och politiska organisationer till att utveckla Turkiet i mer demokratisk riktning, där man hela tiden tar steg. Jag vill poängtera att de signaler som kommer från många håll är oroande. I de kontakter som jag har får jag ofta möta dessa övergrepp som sker. Jag vet att det finns stora förhoppningar hos många grupper i Turkiet om att EU-medlemskapet och möjligheten till förhandlingar ska leda till förändringar. Det gör kanske att man fokuserar mer på de övergrepp som fortfarande sker. Det finns stora förhoppningar. Därför är det viktigt att man fortsätter att sätta press och att man uppmärksammar allting. Jag ska ta upp ytterligare en fråga, som inte fanns med i interpellationen men som också är en signal som tyder på att man i Turkiet går i felaktig riktning. Den turkiska högsta domstolen har beslutat att lärarorganisationen Egitim Sen ska upplösas. Den företräder ungefär 200 000 medlemmar gentemot myndigheter och arbetsgivare. Bakgrunden är att man i sina stadgar och policydokument försvarar rätten till modersmålsundervisning för alla barn och allas rätt att utvecklas utifrån sin kulturella bakgrund. Högsta domstolen anser att detta strider mot republiken Turkiets konstitution, där det står att alla undervisning ska ske på turkiska. Detta är också en oroande signal. Man förbjuder en organisation som också är ett lärarfack för att den uttrycker något som vi tycker är fullständigt självklart här i Sverige och som också EU betonar som självklart: Man ska få prata sitt modersmål och få utveckla sin egen kulturella särart. Detta är ytterligare ett fall som gör mig oroad. Det här vill jag att utrikesministern också ska ta med sig. Jag vill också betona frågan om rättsväsendet i Turkiet. Där behövs det verkligen en utveckling. Jag vet att Sverige är aktivt när det gäller stöd för utbildning av domare och åklagare och för att man ska stärka rättsväsendet. Men det finns också signaler om att kvinnors rättigheter inte alls betonas på samma sätt. Man ser inte kvinnors rättigheter och kvinnors skydd mot våld och mot sexuella övergrepp som särskilt viktiga i rättsväsendet. Därför vill jag också fråga utrikesministern: Hur agerar man i kontakterna med Turkiet när det gäller att försvara kvinnors rättigheter, och hur betonar man detta i utbildningen, när man nu från svensk sida är inblandad i utbildningen av det turkiska rättsväsendet?
Laila Freivalds (S)

Anf. 9 Laila Freivalds (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det är naturligtvis viktigt att den turkiska regeringen intensifierar sitt reformarbete. Det är viktigt att de ger de rätta signalerna till omvärlden om att arbetet fortsätter. Det är fortfarande mycket kvar att göra. Det handlar just om sådana saker som Alice Åström tar upp: rätten för barn att få undervisning på sitt eget språk och rätten att utveckla sin kultur. Det handlar om religiösa minoriteters rättigheter, och där väntar vi på en ny lag om religionsfrihet, för det är något vi förväntar oss av Turkiet. Kvinnors rätt är oerhört central. När vi nu utarbetar vårt breddade program för att öka kontakterna med olika delar av det turkiska samhället betonas naturligtvis just kvinnornas rättigheter och ställning mycket starkt från svensk sida. Över huvud taget är denna fråga något som vi betonar starkt eftersom den handlar om så fundamentala rättigheter i ett samhälle. I den utveckling som Turkiet genomgår är detta en av de viktigaste frågorna, vid sidan av detta med religiösa minoriteters rättigheter, kulturella skillnader och så vidare. Detta är substansen i det samarbete med Turkiet som vi nu utvecklar.
Alice Åström (V)

Anf. 10 Alice Åström (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Avslutningsvis vill jag peka på de problem som finns. När kommissionen fattade sitt beslut ansåg inte vi i Vänsterpartiet att Turkiet hade nått så långt att man egentligen uppfyllde Köpenhamnskriteriet. Men nu har man tagit ytterligare steg, och under hösten kommer förhandlingar att inledas. Då är det viktigt att man lyfter fram och betonar dessa frågor. I alla de kontakter jag har haft med olika grupper betonar man också vikten av att Turkiet ska få börja förhandla och kunna bli fullvärdig medlem i EU. Där tror jag att vi alla har ett gemensamt intresse av att se till att Turkiet får dessa möjligheter. Därför är det så viktigt att lyfta fram de mänskliga rättigheterna och de övergrepp som sker, för det är till gagn både för Turkiet som land och för de grupper som i dag utsätts för förtryck i Turkiet. Där har vi alla ett gemensamt intresse av kontakter och dialog, så att vi kan se till att man tar ytterligare ett steg och i verkligheten implementerar den lagstiftning som man har antagit. Då kan man få ett fungerande samhälle där alla har lika rättigheter.

Dokument

den 11 maj

Interpellation 2004/05:579

 av Sten Lundström (v) till utrikesminister Laila Freivalds om den nya MR-lagstiftningen i Turkiet

Ordföranden för det kurdiska partiet Dehaps kommitté för rättvisa och mänskliga rättigheter, Orphan Mirogolu, meddelar i en rapport att fem människor i Sirnak dött till följd av tortyr under de två första månaderna 2005. Det är de grövsta brotten begångna mot Dehapmedlemmars mänskliga rättigheter som han rapporterar.

Sedan följer en lång lista av MR-brott som begåtts mot Dehapmedlemmar i en rad städer såsom Erzincan, Bursa, Aydin, Diyarbakir, Bitlis, Siirt, Mardin, Mus, Urfa, Mersin, Izmir, Manisa, Antep, Kars och Istanbul. Detta inträffar alltså vid en tidpunkt då Turkiet genomfört en rad förändringar i den turkiska lagstiftningen som ansetts så genomgripande att landet beviljats förhandlingsdatum för ett medlemskap i EU.

Men det är inte bara Dehappartiets medlemmar som drabbats av MR-brott begångna av turkiska myndigheter. En nationalistisk, för att inte säga chauvinistisk, våg sveper över Turkiet. Två pojkar, 12 och 14 år gamla, släpar den turkiska flaggan på marken under det kurdiska nyårsfirandet den 21 mars. Militärledningen förklarar för nationen att landsförrädarna ska "läxas upp". Med andra ord: ytterligare våldsdåd är att vänta. Majoriteten av medierna deltar i den nationalistiska hysterin.

Anhöriga och vänner till fängslade har under decennier delat ut flygblad till stöd för fängslade vänner och familjemedlemmar utanför fängelseportarna. Plötsligt samlas en folkmassa. Lynchstämning mot flygbladsutdelarna uppstår. Polisen lyckas skydda dem, men anklagar dem sedan för att de förorsakat lynchstämning. Ingen i lynchmobben ställs inför rätta.

Författaren Orhan Pamuk talade i en schweizisk tidning om det folkmord på armenier, assyrier/syrianer och kaldéer, som inträffade i det ottomanska riket 1915 och under de närmast följande åren. "Ingen vågar tala om det, därför måste jag göra det", förklarade Pamuk. Sedan dess har Pamuk utsatts för hotelser av militärer och andra myndighetspersoner. Guvernören i Isparta har sänt ut uppmaningar till samtliga skolor och bibliotek att bränna Pamuks böcker @ en uppmaning som i alla europeiska länder väcker fasaväckande minnen till liv. Enligt den nya turkiska strafflagen är det straffbart att tala om det som hände 1915 som ett folkmord. Likaledes är det enligt 35 § i strafflagen förbjudet att säga att Turkiet borde lämna Cypern.

Människorättsorganisationen IHD har publicerat en rapport om kränkningar av de mänskliga rättigheterna under 2004. Enligt denna rapport var antalet personer som utsattes för tortyr 1 040 under 2003. Under 2002, 2001 och 2000 var antalet tortyrfall 876, 862 respektive 594. Antalet utomrättsliga avrättningar under 2004 var 47 och 44 år 2003. Antalet åtalade för olämpliga politiska yttranden har likaledes ökat.

Det turkiska rättsväsendet fungerar på ett sätt som skapar rättsosäkerhet.

Nazime Ceren Salmanoglu, 16 år, och Fatma Deniz Polattas, 19 år, anklagades i mars 1999 för att tillhöra PKK. De våldtogs, hängdes i armarna och misshandlades. Under tortyr tvingades de medge att de var medlemmar i PKK. Dessa bekännelser låg till grund för långa fängelsedomar. Nazime frigavs i slutet av förra året på grund av ändringar som vidtagits i den turkiska brottsbalken. Fatma Deniz Polattas är fortfarande fängslad.

Fyra poliser åtalades senare för tortyren. Rättegången sköts upp 30 gånger. Rättsprocessen och utredningarna har varit undermåliga. Grundliga psykiatriska bedömningar bekräftade tortyr och våldtäkt. Domstolen avvaktade därefter under 28 månader rapporter från Turkiets rättsmedicinska institut. Domstolen avfärdade sedan fallet "i brist på bevis". Minst en medlem i ledningen för det institut som utfört den rättsmedicinska undersökningen har tidigare fått disciplinära straff för att ha mörklagt tortyr. I ett så korrupt system skapas inget förtroende för myndigheter och domstolar.

Den assyrisk/syrianska och kaldéiska minoriteten i landet utsätts på olika sätt för diskriminering och förföljelser. Turkiska staten genomförde 1984 konventionsstridiga konfiskationer av fastigheter tillhörande dessa minoriteter. Man har omvandlat kyrkor till moskéer. År 2000 förstörde myndigheterna i Midyat ett helt kvarter med omkring 50 historiskt värdefulla hus tillhörande assyrier, syrianer, armenier och greker. Stiftelser av armenier, assyrier/syrianer och kaldéer behandlas inte på samma sätt som turkiska utan diskrimineras på olika sätt.

De brott mot mänskliga rättigheter jag räknat upp vittnar om ett utifrån europeisk utgångspunkt djupt liggande och allvarligt systemfel när det gäller den turkiska statens sätt att fungera. Det handlar inte bara om att ändra i lagböckerna. Det som står i dem måste också tillämpas. Sker inte detta är de ändringar som genomförts i den turkiska lagstiftningen på senare tid inte något som man kan fästa något avseende vid i samband med kommande förhandlingar inför ett turkiskt medlemskap i EU.

Jag vill fråga utrikesministern:

1.Vilka initiativ avser utrikesministern att vidta för Sveriges del och inom EU för att förmå den turkiska regeringen och dess myndigheter att tillämpa den lagstiftning som nyligen togs för att förbättra situationer när det gäller mänskliga rättigheter i landet?

2.Vilka initiativ avser utrikesministern att vidta för Sveriges del och inom EU för att förmå Turkiet att ta ytterligare steg när det gäller att utveckla demokratin och rättssäkerheten?

3.Vilka initiativ avser utrikesministern att vidta för Sveriges del och inom EU för att förmå den turkiska regeringen och turkiska myndigheter att tillgodose de etniska minoriteternas rättigheter när det gäller rätten till liv, arbete och egendom?

4.Vilka initiativ avser utrikesministern att vidta för Sveriges del och inom EU för att förmå den turkiska regeringen och dess myndigheter att upphöra med förföljelserna av oppositionella partier och grupper?

5.Vilka initiativ avser utrikesministern att vidta för Sveriges del och inom EU för att Turkiet i framtiden redovisar metoder och resultat när det gäller implementeringen av den nya MR-lagstiftningen?