Den oroande utvecklingen i Life Science-branschen

Herr talman! Ingela Nylund Watz har frågat mig om jag och regeringen står fast vid sin uppfattning att det inte behövs någon nationell strategi för life science i Sverige sedan Vinnova presenterade sin rapport Global Trends with Local Effects. Som jag svarade Ingela Nylund Watz i februari arbetar regeringen med omfattande insatser för att stärka life science-området. Vinnova och andra myndigheter presenterar återkommande rapporter som ger oss kunskap om näringslivets utveckling inom life science-området och andra områden. Dessa rapporter fungerar som underlag till regeringens arbete. Ingela Nylund Watz menar att rapporten Global Trends with Local Effects pekar på förändringar i näringslivsstrukturen med fokus på negativa sådana. I det sammanhanget vill jag påtala att utländskt ägande i sig inte är negativt. Snarare visar rapporten att majoriteten av företagen som fått utländska ägare har fortsatt att investera i Sverige. Det tyder på att vi har ett bra och konkurrenskraftigt näringslivsklimat i Sverige. De exempel som ligger bakom den negativa trenden i antal anställda beror på att ett fåtal företag gjort större neddragningar som till exempel Astra Zeneca. För Astra Zenecas del handlar neddragningen om att det pågår en strukturomvandling inom de stora läkemedelsbolagen globalt där de minskar sin interna forskning och utveckling och i större utsträckning väljer att arbeta i samarbetsprojekt med aktörer utanför företaget. Avslutningsvis vill jag säga att regeringen har gjort omfattande insatser som är viktiga för life science-sektorn. Arbetet som pågår ligger också i linje med mitt arbete med Nationella innovationsstrategin som regeringen presenterade parallellt med forsknings- och innovationspropositionen. Ett av målen med detta arbete är att förbättra förutsättningarna för innovation inom hela samhället såväl inom näringsliv och offentlig sektor som inom civilsamhället.

Herr talman! Ingela Nylund Watz har frågat mig om jag och regeringen står fast vid sin uppfattning att det inte behövs någon nationell strategi för life science i Sverige sedan Vinnova presenterade sin rapport Global Trends with Local Effects. Som jag svarade Ingela Nylund Watz i februari arbetar regeringen med omfattande insatser för att stärka life science-området. Vinnova och andra myndigheter presenterar återkommande rapporter som ger oss kunskap om näringslivets utveckling inom life science-området och andra områden. Dessa rapporter fungerar som underlag till regeringens arbete. Ingela Nylund Watz menar att rapporten Global Trends with Local Effects pekar på förändringar i näringslivsstrukturen med fokus på negativa sådana. I det sammanhanget vill jag påtala att utländskt ägande i sig inte är negativt. Snarare visar rapporten att majoriteten av företagen som fått utländska ägare har fortsatt att investera i Sverige. Det tyder på att vi har ett bra och konkurrenskraftigt näringslivsklimat i Sverige. De exempel som ligger bakom den negativa trenden i antal anställda beror på att ett fåtal företag gjort större neddragningar som till exempel Astra Zeneca. För Astra Zenecas del handlar neddragningen om att det pågår en strukturomvandling inom de stora läkemedelsbolagen globalt där de minskar sin interna forskning och utveckling och i större utsträckning väljer att arbeta i samarbetsprojekt med aktörer utanför företaget. Avslutningsvis vill jag säga att regeringen har gjort omfattande insatser som är viktiga för life science-sektorn. Arbetet som pågår ligger också i linje med mitt arbete med Nationella innovationsstrategin som regeringen presenterade parallellt med forsknings- och innovationspropositionen. Ett av målen med detta arbete är att förbättra förutsättningarna för innovation inom hela samhället såväl inom näringsliv och offentlig sektor som inom civilsamhället.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret. Jag tycker att det är väldigt klargörande, måste jag säga. Det är tydligt att regeringen inte anser att det behövs någon ytterligare nationell kraftsamling kring den svenska life science-branschen. Detta beklagar jag djupt. Dess värre verkar det som att regeringens bild av branschens status och läge i Sverige inte alls stämmer överens med verkligheten, eller för den delen med stora delar av branschens bild av läget. Vinnovas rapport Global Trends with Local Effects pekar ju på allvarliga risker som, om inget görs, kommer att leda till att ytterligare företag lämnar Sverige och att framtida investeringar riskerar att hamna i andra länder. Det är en verklighet som har flåsat oss i nacken under den senaste tiden i och med Pfizers bud på Astra Zeneca. Herr talman! Den globala strukturomvandling som nu sker inom läkemedelsindustrin är omfattande. Varningsklockorna för vad som skulle kunna komma att ske har klingat ganska länge och under de senaste åren ökat i kraft. Bara i Sverige har vi förlorat 4 000 jobb. Det är 4 000 arbetstillfällen inom en av de mest tunga, kunskapsintensiva branscherna. Det handlar om forskningsjobb där Sverige har investerat mycket offentliga medel via universitetsutbildning och forskningsanslag. Anser inte statsrådet att detta är ett problem eller en allvarlig varningssignal? Jag tycker det. Det här är också en bransch med höga kostnader och extremt långa utvecklingstider. Att framställa ett nytt läkemedel tar i genomsnitt tolv år och kostar 6 miljarder utan garantier för marknadstillträde. Det gör den här branschen helt unik. Men det innebär också att de satsningar som vi i Sverige väljer att göra här och nu sannolikt inte kommer att bära frukt förrän inom mycket lång tid. Därför lever branschen farligt just nu. I själva verket halkar vi efter. Precis som branschen vill vi ingenting hellre än att vi nu samlar ihop oss. Branschen har gång på gång efterlyst och framfört önskemål om en rejäl långsiktig samverkan mellan näringslivet, staten och akademin. Men regeringen har varit ganska kallsinnig till detta. För mig är det obegripligt, och jag undrar därför: På vilket sätt skulle en strategisk, långsiktig samverkan för branschens utveckling vara skadlig enligt regeringen? Herr talman! För att life science i Sverige ska kunna återta förlorad mark krävs det att alla berörda politikområden ger sitt stöd. Inte minst handlar det om vilka förutsättningar som ges till svensk hälso- och sjukvård. Dess värre har sjukvården i dag inte tillräckligt med resurser för att på allvar bidra med möjligheter till kliniska prövningar. Sjukvården har som en följd av politiska prioriteringar blivit helt produktionsinriktad - det har vi debatterat tidigare - och klarar nu inte längre sitt utvecklingsuppdrag till fullo. Därför har vi nu, enligt Vetenskapsrådet, halkat ned från tredje till sjätte plats när det gäller klinisk forskning. Hälso- och sjukvården är ett exempel - och kanske det allra viktigaste exemplet - på ett politikområde som måste sättas i fokus i arbetet med att utveckla life science i Sverige. Och jag undrar: Varför har regeringen inte kommit med några substantiella förslag som gör det möjligt för svensk hälso- och sjukvård att bli mer attraktiv för kliniska prövningar och därigenom bidra till branschens utveckling?

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret. Jag tycker att det är väldigt klargörande, måste jag säga. Det är tydligt att regeringen inte anser att det behövs någon ytterligare nationell kraftsamling kring den svenska life science-branschen. Detta beklagar jag djupt. Dess värre verkar det som att regeringens bild av branschens status och läge i Sverige inte alls stämmer överens med verkligheten, eller för den delen med stora delar av branschens bild av läget. Vinnovas rapport Global Trends with Local Effects pekar ju på allvarliga risker som, om inget görs, kommer att leda till att ytterligare företag lämnar Sverige och att framtida investeringar riskerar att hamna i andra länder. Det är en verklighet som har flåsat oss i nacken under den senaste tiden i och med Pfizers bud på Astra Zeneca. Herr talman! Den globala strukturomvandling som nu sker inom läkemedelsindustrin är omfattande. Varningsklockorna för vad som skulle kunna komma att ske har klingat ganska länge och under de senaste åren ökat i kraft. Bara i Sverige har vi förlorat 4 000 jobb. Det är 4 000 arbetstillfällen inom en av de mest tunga, kunskapsintensiva branscherna. Det handlar om forskningsjobb där Sverige har investerat mycket offentliga medel via universitetsutbildning och forskningsanslag. Anser inte statsrådet att detta är ett problem eller en allvarlig varningssignal? Jag tycker det. Det här är också en bransch med höga kostnader och extremt långa utvecklingstider. Att framställa ett nytt läkemedel tar i genomsnitt tolv år och kostar 6 miljarder utan garantier för marknadstillträde. Det gör den här branschen helt unik. Men det innebär också att de satsningar som vi i Sverige väljer att göra här och nu sannolikt inte kommer att bära frukt förrän inom mycket lång tid. Därför lever branschen farligt just nu. I själva verket halkar vi efter. Precis som branschen vill vi ingenting hellre än att vi nu samlar ihop oss. Branschen har gång på gång efterlyst och framfört önskemål om en rejäl långsiktig samverkan mellan näringslivet, staten och akademin. Men regeringen har varit ganska kallsinnig till detta. För mig är det obegripligt, och jag undrar därför: På vilket sätt skulle en strategisk, långsiktig samverkan för branschens utveckling vara skadlig enligt regeringen? Herr talman! För att life science i Sverige ska kunna återta förlorad mark krävs det att alla berörda politikområden ger sitt stöd. Inte minst handlar det om vilka förutsättningar som ges till svensk hälso- och sjukvård. Dess värre har sjukvården i dag inte tillräckligt med resurser för att på allvar bidra med möjligheter till kliniska prövningar. Sjukvården har som en följd av politiska prioriteringar blivit helt produktionsinriktad - det har vi debatterat tidigare - och klarar nu inte längre sitt utvecklingsuppdrag till fullo. Därför har vi nu, enligt Vetenskapsrådet, halkat ned från tredje till sjätte plats när det gäller klinisk forskning. Hälso- och sjukvården är ett exempel - och kanske det allra viktigaste exemplet - på ett politikområde som måste sättas i fokus i arbetet med att utveckla life science i Sverige. Och jag undrar: Varför har regeringen inte kommit med några substantiella förslag som gör det möjligt för svensk hälso- och sjukvård att bli mer attraktiv för kliniska prövningar och därigenom bidra till branschens utveckling?

Herr talman! Regeringen vet hur viktig life science-sektorn är för Sverige. Därför har vi gjort väldigt stora satsningar. Vi arbetar också med en intensiv dialog och samverkan med de olika aktörerna inom life science. Jag vet inte vilken planet som Ingela Nylund Watz har varit på under det senaste halvåret, men följer man de dagliga medierna kan man konstatera att regeringen har varit oerhört offensiv genom att backa upp Astra Zenecas styrelses nej till det bud som Pfizer har lagt på Astra Zeneca. Vi har ägnat mycket arbetstid åt att ha dagliga kontakter med Astra Zeneca, omfattande kontakter med den brittiska regeringen och omfattande kontakter med fackförbund och ledning. Så sent som för två veckor sedan träffade jag samtliga fackförbund på Astra Zenecas forsknings- och produktionsanläggning. Anledningen till det är att regeringen ser detta som en mycket viktig bransch. Vi sätter stort värde på dialog, men det är inte bara dialogen som är viktig. Nationella innovationsstrategin pekar ut målet. Dessutom har regeringen gjort ett antal satsningar. Vi har bland annat genomfört en nivåhöjning på sammanlagt 9 miljarder sedan vi tillträdde när det gäller just life science. Det innebär en ambitionshöjning med 50 procent av de statliga insatserna till life science. Sedan regeringen kom till makten 2006 har vi fokuserat på life science. Vi har förstärkt branschen med miljarder och en gigantisk procentuell utveckling. Tillsammans med andra aktörer har vi sjösatt Sci Life Lab. I går presenterade utbildnings- och forskningsminister Jan Björklund att antalet utbildningsplatser på KTH i Södertälje ska fördubblas. Förra året invigde jag ett institut som inte kommer att jobba enbart inom life science, utan med process och katalys i Södertälje. Vi har också strategiska innovationsområden där life science är ett viktigt område som man kan söka medel ifrån för forskning och innovation. Totalt sett har regeringen lagt ned stora summor på life science. Vi har förstärkt den kliniska forskningen. Vi har öppnat upp möjligheten för testbäddar för att man ska kunna utveckla läkemedel och produkter i Sverige inom life science. Det är oerhört viktigt att det finns möjlighet till kliniska prövningar. Av den anledningen har vi satt ett stort fokus på detta i våra forsknings- och innovationspropositioner. Men vi behöver göra mycket mer. Vi i Sverige befinner oss i en globaliserad värld där vi utsätts för ett hårt konkurrenstryck. Av den anledningen följer regeringen utvecklingen noga. Vi har sänkt bolagsskatten kraftigt. Varför är det viktigt? Jo, Astra Zeneca betalar den högsta bolagsskatten i Sverige. Då är det klart att det är viktigt vilken bolagsskattesats som man har när bolagen överväger om de ska vara kvar i Sverige eller inte. Astra tillsammans med många av de mindre bolagen i Sverige är ju själva livsnerven för life science och forskning och utveckling. Astra har exempelvis över hundra olika samarbetsavtal med universitet och högskolor för att garantera samverkan på detta viktiga område. Avslutningsvis skulle jag vilja säga att regeringen följer detta mycket noggrant, och vi inte bara följer det utan vi för också, och har under lång tid fört, fysiska dialoger. Vi lägger miljarder på life science vad gäller forskning och strategiska utvecklingsområden. Vi inrättar institut. Vi fördubblade antalet utbildningsplatser så sent som i går. Jag kan med glädje läsa Dagens Nyheters debattsida i dag där det framgår att Wallenbergstiftelserna går in med ytterligare 1,7 miljarder under tio år till satsningar på spetsforskning inom life science. Det sker tillsammans med Södertälje kommun, Scania och Astra, och även regeringen är med på ett hörn.

Herr talman! Regeringen vet hur viktig life science-sektorn är för Sverige. Därför har vi gjort väldigt stora satsningar. Vi arbetar också med en intensiv dialog och samverkan med de olika aktörerna inom life science. Jag vet inte vilken planet som Ingela Nylund Watz har varit på under det senaste halvåret, men följer man de dagliga medierna kan man konstatera att regeringen har varit oerhört offensiv genom att backa upp Astra Zenecas styrelses nej till det bud som Pfizer har lagt på Astra Zeneca. Vi har ägnat mycket arbetstid åt att ha dagliga kontakter med Astra Zeneca, omfattande kontakter med den brittiska regeringen och omfattande kontakter med fackförbund och ledning. Så sent som för två veckor sedan träffade jag samtliga fackförbund på Astra Zenecas forsknings- och produktionsanläggning. Anledningen till det är att regeringen ser detta som en mycket viktig bransch. Vi sätter stort värde på dialog, men det är inte bara dialogen som är viktig. Nationella innovationsstrategin pekar ut målet. Dessutom har regeringen gjort ett antal satsningar. Vi har bland annat genomfört en nivåhöjning på sammanlagt 9 miljarder sedan vi tillträdde när det gäller just life science. Det innebär en ambitionshöjning med 50 procent av de statliga insatserna till life science. Sedan regeringen kom till makten 2006 har vi fokuserat på life science. Vi har förstärkt branschen med miljarder och en gigantisk procentuell utveckling. Tillsammans med andra aktörer har vi sjösatt Sci Life Lab. I går presenterade utbildnings- och forskningsminister Jan Björklund att antalet utbildningsplatser på KTH i Södertälje ska fördubblas. Förra året invigde jag ett institut som inte kommer att jobba enbart inom life science, utan med process och katalys i Södertälje. Vi har också strategiska innovationsområden där life science är ett viktigt område som man kan söka medel ifrån för forskning och innovation. Totalt sett har regeringen lagt ned stora summor på life science. Vi har förstärkt den kliniska forskningen. Vi har öppnat upp möjligheten för testbäddar för att man ska kunna utveckla läkemedel och produkter i Sverige inom life science. Det är oerhört viktigt att det finns möjlighet till kliniska prövningar. Av den anledningen har vi satt ett stort fokus på detta i våra forsknings- och innovationspropositioner. Men vi behöver göra mycket mer. Vi i Sverige befinner oss i en globaliserad värld där vi utsätts för ett hårt konkurrenstryck. Av den anledningen följer regeringen utvecklingen noga. Vi har sänkt bolagsskatten kraftigt. Varför är det viktigt? Jo, Astra Zeneca betalar den högsta bolagsskatten i Sverige. Då är det klart att det är viktigt vilken bolagsskattesats som man har när bolagen överväger om de ska vara kvar i Sverige eller inte. Astra tillsammans med många av de mindre bolagen i Sverige är ju själva livsnerven för life science och forskning och utveckling. Astra har exempelvis över hundra olika samarbetsavtal med universitet och högskolor för att garantera samverkan på detta viktiga område. Avslutningsvis skulle jag vilja säga att regeringen följer detta mycket noggrant, och vi inte bara följer det utan vi för också, och har under lång tid fört, fysiska dialoger. Vi lägger miljarder på life science vad gäller forskning och strategiska utvecklingsområden. Vi inrättar institut. Vi fördubblade antalet utbildningsplatser så sent som i går. Jag kan med glädje läsa Dagens Nyheters debattsida i dag där det framgår att Wallenbergstiftelserna går in med ytterligare 1,7 miljarder under tio år till satsningar på spetsforskning inom life science. Det sker tillsammans med Södertälje kommun, Scania och Astra, och även regeringen är med på ett hörn.

Herr talman! Jag vet inte om det är jag eller statsrådet som är på en annan planet. När jag lyssnar på branschens företrädare, som de senaste åren återkommande, bland annat genom Forska Sveriges ledning, efterlyst en nationell samling, helst blocköverskridande och långsiktig, kring satsningar på life science, förefaller det inte som att statsrådet eller regeringen uppmärksammat det. Det är helt uppenbart att den bild som regeringen och statsrådet lever med när det handlar om regeringens insatser för att samla ihop svensk life science är en helt annan än den som många av branschens företrädare har. Det verkar dess värre som om Christer Bengtsson, som är senior rådgivare inom utbildning, forskning och innovation vid Svenskt Näringsliv, får rätt när han i ett nyhetsbrev den 17 mars med anledning av Vinnovas rapport, som vi tidigare refererade till, menar att det verkar som om beslutsfattare i Sverige blivit blinda för andra länders framgångar. Visst är det så att regeringen gjort en hel del bra insatser, och det har jag berömt regeringen för. De flesta har vi varit överens om, till exempel satsningarna i forskningspropositionen. Problemet är att andra länder gör mer och på annat sätt. De kraftsamlar bättre. De markerar sina satsningar genom politiskt ledarskap på högsta nivå. Ett sådant arbetssätt har vår svenska regering medvetet eller omedvetet valt bort. Vi socialdemokrater anser att det är bråttom om vi i Sverige ska hänga med. Därför har vi förutom de satsningar som vi varit eniga med regeringen om, bland annat i samband med forskningspropositionen, lagt fram en lång rad ytterligare förslag för att stärka life science i Sverige. Låt mig nämna några av dem. Vi vill ha ett nationellt innovationsråd lett av statsministern, en blocköverskridande satsning och överenskommelse om forsknings- och innovationspolitiken, 2 miljarder till strategiska samverkansprogram där life science kanske är det viktigaste, 1 miljard till en innovationsfond för tidiga skeden, 1 miljard till stärkta inkubatorprogram, innovationskatapulter, program för testbäddar och demonstrationsanläggningar, innovationsvänliga upphandlingar för att uppmana till och hitta innovativa läkemedel, medicinsk teknik och behandlingsmetoder och inte minst, vilket regeringen helt har missat, 2 miljarder kronor mer än regeringen till att stärka svensk hälso- och sjukvård så att den kan vara mer mottaglig för tillgänglig forskningspersonal och kliniska prövningar. Dessutom vill vi att ersättningssystemen i sjukvården ska utvecklas så att de premierar forskning, utbildning och utveckling. Vi vill till och med gå så långt att vi förstärker hälso- och sjukvårdslagens krav om att förtydliga hälso- och sjukvårdshuvudmännens ansvar för klinisk forskning. Herr talman! Varningssignalerna har ljudit länge. Det är någonting som fattas när det handlar om svenska ambitioner att upprätthålla och helst ligga i framkant med life science i Sverige. Det som branschen kräver, och som många andra länder har gjort men som den svenska regeringen vägrar att ta till sig, är nationell kraftsamling, högsta politiska nivå på insatserna och långsiktighet. Det vore ett recept som skulle kunna föra Sverige ur det besvärliga läge vi befinner oss i. Det är obegripligt att regeringen inte förstår det.

Herr talman! Jag vet inte om det är jag eller statsrådet som är på en annan planet. När jag lyssnar på branschens företrädare, som de senaste åren återkommande, bland annat genom Forska Sveriges ledning, efterlyst en nationell samling, helst blocköverskridande och långsiktig, kring satsningar på life science, förefaller det inte som att statsrådet eller regeringen uppmärksammat det. Det är helt uppenbart att den bild som regeringen och statsrådet lever med när det handlar om regeringens insatser för att samla ihop svensk life science är en helt annan än den som många av branschens företrädare har. Det verkar dess värre som om Christer Bengtsson, som är senior rådgivare inom utbildning, forskning och innovation vid Svenskt Näringsliv, får rätt när han i ett nyhetsbrev den 17 mars med anledning av Vinnovas rapport, som vi tidigare refererade till, menar att det verkar som om beslutsfattare i Sverige blivit blinda för andra länders framgångar. Visst är det så att regeringen gjort en hel del bra insatser, och det har jag berömt regeringen för. De flesta har vi varit överens om, till exempel satsningarna i forskningspropositionen. Problemet är att andra länder gör mer och på annat sätt. De kraftsamlar bättre. De markerar sina satsningar genom politiskt ledarskap på högsta nivå. Ett sådant arbetssätt har vår svenska regering medvetet eller omedvetet valt bort. Vi socialdemokrater anser att det är bråttom om vi i Sverige ska hänga med. Därför har vi förutom de satsningar som vi varit eniga med regeringen om, bland annat i samband med forskningspropositionen, lagt fram en lång rad ytterligare förslag för att stärka life science i Sverige. Låt mig nämna några av dem. Vi vill ha ett nationellt innovationsråd lett av statsministern, en blocköverskridande satsning och överenskommelse om forsknings- och innovationspolitiken, 2 miljarder till strategiska samverkansprogram där life science kanske är det viktigaste, 1 miljard till en innovationsfond för tidiga skeden, 1 miljard till stärkta inkubatorprogram, innovationskatapulter, program för testbäddar och demonstrationsanläggningar, innovationsvänliga upphandlingar för att uppmana till och hitta innovativa läkemedel, medicinsk teknik och behandlingsmetoder och inte minst, vilket regeringen helt har missat, 2 miljarder kronor mer än regeringen till att stärka svensk hälso- och sjukvård så att den kan vara mer mottaglig för tillgänglig forskningspersonal och kliniska prövningar. Dessutom vill vi att ersättningssystemen i sjukvården ska utvecklas så att de premierar forskning, utbildning och utveckling. Vi vill till och med gå så långt att vi förstärker hälso- och sjukvårdslagens krav om att förtydliga hälso- och sjukvårdshuvudmännens ansvar för klinisk forskning. Herr talman! Varningssignalerna har ljudit länge. Det är någonting som fattas när det handlar om svenska ambitioner att upprätthålla och helst ligga i framkant med life science i Sverige. Det som branschen kräver, och som många andra länder har gjort men som den svenska regeringen vägrar att ta till sig, är nationell kraftsamling, högsta politiska nivå på insatserna och långsiktighet. Det vore ett recept som skulle kunna föra Sverige ur det besvärliga läge vi befinner oss i. Det är obegripligt att regeringen inte förstår det.

Herr talman! Kvaliteten i den svenska sjukvården är i dag i absolut internationell toppklass. Ett av skälen till det är att man väldigt tidigt etablerade starka samarbeten mellan forskning, sjukvård och forskande och utvecklande företag. Det som vi i dag kallar life science har uppstått genom den typen av nära samarbeten, vilka varit fruktbara på alla tre sidor - samhället, sjukvården och forskningen samt företagen. I dag är ett av svensk forsknings huvudområden just life science. Regeringens brist när det gäller att tala om forskning är inte så stor, men när det gäller att förstå och samordna den forskning som bedrivs finns däremot stora brister. Sverige har historiskt varit starkt, men de senaste åren har antalet kliniska prövningar minskat, inte minst för att samordningen inte fungerar. Sverige är ett litet land sett till den globala life science-scenen. Vi behöver insatser som stärker oss, kanske till och med som en del av ett kluster. Ett nordiskt kluster skulle behövas, säger branschen. Då handlar det inte om att göra insatser här och där, eller på några ställen, utan det behövs en samlad bild av vad som sker i hela Sverige. Den typen av samverkan skulle innebära att svensk life science kunde återta sin position. Problemet är att formerna för samarbete inte stått i fokus för regeringen. Det som branschen talar om, och det som Ingela Nylund Watz också tog upp, är bristen på former för samverkan. När det gällt sjukvården har regeringen varit upptagen av produktion men också av privatisering. När man slår sönder sammanhängande sjukvård slår man också sönder sammanhängande och fungerande forskningssamverkan. Den transnationella forskningen, som handlar om att kunna forska på hela sjukvårdskedjan, får det inte precis lättare när det är många huvudmän inblandade och när det inte alls är säkert att alla är lika intresserade eller har lika stora resurser för forskningsmedverkan. Det är ett av skälen till att svårigheterna blivit större och större. Det säger flera praktiker på forskningssidan men också på företagssidan, inom branschen. Det behövs nya enklare former för samarbete, för att forskande företag, sjukvård och akademi ska kunna samarbeta. I Göteborg finns norra Europas största universitetssjukhus, och det är helt oprivatiserat. Där finns ett stort samarbete mellan forskarna vid Sahlgrenska akademin och sjukvården. Där finns också Astra Zenecas forskningssajt med 2 000 anställda. Ett av deras bärande skäl till lokaliseringen där var just närheten till akademin och det stora sammanhållna sjukhuset. Det underlättar. Ändå säger de att det krävs mer av samordning, inte minst nationellt. Det är lite märkligt att höra ministern upprepa insatser som är så uppdelade och att inte se vikten av samordning för att kunna skapa det nationella klustret och därmed på bästa sätt ta vara på alla de förutsättningar vi har. Därtill krävs samarbete.

Herr talman! Kvaliteten i den svenska sjukvården är i dag i absolut internationell toppklass. Ett av skälen till det är att man väldigt tidigt etablerade starka samarbeten mellan forskning, sjukvård och forskande och utvecklande företag. Det som vi i dag kallar life science har uppstått genom den typen av nära samarbeten, vilka varit fruktbara på alla tre sidor - samhället, sjukvården och forskningen samt företagen. I dag är ett av svensk forsknings huvudområden just life science. Regeringens brist när det gäller att tala om forskning är inte så stor, men när det gäller att förstå och samordna den forskning som bedrivs finns däremot stora brister. Sverige har historiskt varit starkt, men de senaste åren har antalet kliniska prövningar minskat, inte minst för att samordningen inte fungerar. Sverige är ett litet land sett till den globala life science-scenen. Vi behöver insatser som stärker oss, kanske till och med som en del av ett kluster. Ett nordiskt kluster skulle behövas, säger branschen. Då handlar det inte om att göra insatser här och där, eller på några ställen, utan det behövs en samlad bild av vad som sker i hela Sverige. Den typen av samverkan skulle innebära att svensk life science kunde återta sin position. Problemet är att formerna för samarbete inte stått i fokus för regeringen. Det som branschen talar om, och det som Ingela Nylund Watz också tog upp, är bristen på former för samverkan. När det gällt sjukvården har regeringen varit upptagen av produktion men också av privatisering. När man slår sönder sammanhängande sjukvård slår man också sönder sammanhängande och fungerande forskningssamverkan. Den transnationella forskningen, som handlar om att kunna forska på hela sjukvårdskedjan, får det inte precis lättare när det är många huvudmän inblandade och när det inte alls är säkert att alla är lika intresserade eller har lika stora resurser för forskningsmedverkan. Det är ett av skälen till att svårigheterna blivit större och större. Det säger flera praktiker på forskningssidan men också på företagssidan, inom branschen. Det behövs nya enklare former för samarbete, för att forskande företag, sjukvård och akademi ska kunna samarbeta. I Göteborg finns norra Europas största universitetssjukhus, och det är helt oprivatiserat. Där finns ett stort samarbete mellan forskarna vid Sahlgrenska akademin och sjukvården. Där finns också Astra Zenecas forskningssajt med 2 000 anställda. Ett av deras bärande skäl till lokaliseringen där var just närheten till akademin och det stora sammanhållna sjukhuset. Det underlättar. Ändå säger de att det krävs mer av samordning, inte minst nationellt. Det är lite märkligt att höra ministern upprepa insatser som är så uppdelade och att inte se vikten av samordning för att kunna skapa det nationella klustret och därmed på bästa sätt ta vara på alla de förutsättningar vi har. Därtill krävs samarbete.

Herr talman! Jag har verkligen uppskattat Socialdemokraternas partiledares ton i den här debatten. Genom att inte göra partipolitik av detta har vi lyckats skapa bilden av att Sverige är en framgångsrik nation på life science-området, att vi har en omfattande och viktig forskning, att den kompetenta arbetskraft som jobbar på produktionsanläggningen för Astra i Södertälje och på forskningsdelen i Mölndal gör enastående insatser varje dag. Det tonläge som Socialdemokraterna valt på högsta nivå har gjort att vi skapat en bra bild i internationella medier för att locka internationella investeringar till Sverige. Det har gjort att vi för andra internationella bolag kunnat förmedla bilden av ett framgångsrikt Sverige, till exempel för Pfizer, för att även fortsättningsvis få gynnsamma investeringar till landet. Alla partier har ansvar för att tala väl om hur Sverige utvecklas inom life science-området. Jag säger inte detta för att jag är näringsminister. Jag säger det när jag pratar med fackförbunden, som jag träffade för två veckor sedan tillsammans med socialminister Göran Hägglund. De lyfter alla fram värdet i det arbete de gör med sina medlemmar varje dag. Jag säger det när jag träffar forskare som Mathias Uhlén. Han lyfter fram regeringens satsningar på Sci Life Lab, ett laboratorium i världsklass, och de insatser vi har gjort med en nivåhöjning och anslagsökning på 9 miljarder. Det har skett en 50-procentig ökning av de statliga anslagen bara på några år. Vi har gjort detta för att vi när vi kom till makten 2006 såg att antalet jobb inom life science hade minskat dramatiskt. Det berodde i stor utsträckning på den strukturomvandling som fortfarande pågår men som då hade varit särskilt tydlig. Stora bolag köpte upp varandra och rationaliserade bort jobb. Här behövde vi göra en stoppboll. Vi behövde förändra och förstärka samverkan och samarbete, satsa på forskning, utbildning och hela kedjan, inrätta mer insatser för klinisk forskning, till exempel kliniska prövningar, och öppna sjukhus och hälso- och sjukvård för att kunna testa nya produkter. Allt det där har gjorts under de senaste åren. Jag vill påminna interpellanterna om att det är viktigt att vi fortsätter att ha en blocköverskridande samsyn om vikten av att stärka Sverige som life science-nation. De insatser som Socialdemokraterna driver och som Ingela Nylund Watz räknade upp är i mångt och mycket väldigt bra. Det ligger också i budgetpropositioner och genomförandefaser att satsa på offentligt riskkapital, som vi ska debattera senare i kväll, kliniska prövningar och samverkan samt till exempel innovation. Jag är väldigt glad att även Socialdemokraterna ser värdet av detta. Låt oss nu kraftsamla för att stärka oss i världen som en stark life science-nation! Ingela Nylund Watz lyfter fram att vi ska vara långsiktiga och att det krävs en kraftsamling och offensiva satsningar. Jag menar att vi har gjort en hel del, men inte tillräckligt. Vi behöver förmodligen göra mer för att satsa på forskning och innovation. Sedan decennier tillbaka var detta eftersatt när vi kom till makten 2006. Det är därför vi har gjort de omfattande investeringarna. Vi har under de senaste åren börjat jobba genom samverkan i stället för att peka ut specifika branscher. Det som exempelvis rapporten från Vinnova pekar ut är inte enbart en branschsatsning på life science utan till exempel att man behöver arbeta med IKT tillsammans med life science för att utnyttja den nya tekniken och på det sättet utveckla produkter och tjänster. Det är alltså inte branschprogram utan samverkanslösningar genom till exempel strategiska innovationsområden, som vi lanserade för bara något år sedan.

Herr talman! Jag har verkligen uppskattat Socialdemokraternas partiledares ton i den här debatten. Genom att inte göra partipolitik av detta har vi lyckats skapa bilden av att Sverige är en framgångsrik nation på life science-området, att vi har en omfattande och viktig forskning, att den kompetenta arbetskraft som jobbar på produktionsanläggningen för Astra i Södertälje och på forskningsdelen i Mölndal gör enastående insatser varje dag. Det tonläge som Socialdemokraterna valt på högsta nivå har gjort att vi skapat en bra bild i internationella medier för att locka internationella investeringar till Sverige. Det har gjort att vi för andra internationella bolag kunnat förmedla bilden av ett framgångsrikt Sverige, till exempel för Pfizer, för att även fortsättningsvis få gynnsamma investeringar till landet. Alla partier har ansvar för att tala väl om hur Sverige utvecklas inom life science-området. Jag säger inte detta för att jag är näringsminister. Jag säger det när jag pratar med fackförbunden, som jag träffade för två veckor sedan tillsammans med socialminister Göran Hägglund. De lyfter alla fram värdet i det arbete de gör med sina medlemmar varje dag. Jag säger det när jag träffar forskare som Mathias Uhlén. Han lyfter fram regeringens satsningar på Sci Life Lab, ett laboratorium i världsklass, och de insatser vi har gjort med en nivåhöjning och anslagsökning på 9 miljarder. Det har skett en 50-procentig ökning av de statliga anslagen bara på några år. Vi har gjort detta för att vi när vi kom till makten 2006 såg att antalet jobb inom life science hade minskat dramatiskt. Det berodde i stor utsträckning på den strukturomvandling som fortfarande pågår men som då hade varit särskilt tydlig. Stora bolag köpte upp varandra och rationaliserade bort jobb. Här behövde vi göra en stoppboll. Vi behövde förändra och förstärka samverkan och samarbete, satsa på forskning, utbildning och hela kedjan, inrätta mer insatser för klinisk forskning, till exempel kliniska prövningar, och öppna sjukhus och hälso- och sjukvård för att kunna testa nya produkter. Allt det där har gjorts under de senaste åren. Jag vill påminna interpellanterna om att det är viktigt att vi fortsätter att ha en blocköverskridande samsyn om vikten av att stärka Sverige som life science-nation. De insatser som Socialdemokraterna driver och som Ingela Nylund Watz räknade upp är i mångt och mycket väldigt bra. Det ligger också i budgetpropositioner och genomförandefaser att satsa på offentligt riskkapital, som vi ska debattera senare i kväll, kliniska prövningar och samverkan samt till exempel innovation. Jag är väldigt glad att även Socialdemokraterna ser värdet av detta. Låt oss nu kraftsamla för att stärka oss i världen som en stark life science-nation! Ingela Nylund Watz lyfter fram att vi ska vara långsiktiga och att det krävs en kraftsamling och offensiva satsningar. Jag menar att vi har gjort en hel del, men inte tillräckligt. Vi behöver förmodligen göra mer för att satsa på forskning och innovation. Sedan decennier tillbaka var detta eftersatt när vi kom till makten 2006. Det är därför vi har gjort de omfattande investeringarna. Vi har under de senaste åren börjat jobba genom samverkan i stället för att peka ut specifika branscher. Det som exempelvis rapporten från Vinnova pekar ut är inte enbart en branschsatsning på life science utan till exempel att man behöver arbeta med IKT tillsammans med life science för att utnyttja den nya tekniken och på det sättet utveckla produkter och tjänster. Det är alltså inte branschprogram utan samverkanslösningar genom till exempel strategiska innovationsområden, som vi lanserade för bara något år sedan.

Herr talman! Själva grunden när vi försöker samla oss kring life science efter den besvärliga situation vi hamnade i för någon månad sedan har vi alltid stått för. Det handlar nämligen om att vi behöver ha långsiktighet, gemensamma tag och helst en blocköverskridande samsyn kring de nödvändiga satsningar vi behöver göra på life science. Det är välkommet att regeringen nu inser värdet av detta. Det vore ännu bättre om regeringen skulle vara så pass offensiv att man inviterade till en villkorslös diskussion om vilka förutsättningar vi måste ge den här branschen, när man nu sett att Socialdemokraterna sträcker ut handen. Statsrådet och regeringen har möjlighet att respondera på det som vår partiledare och vår gruppledare erbjudit regeringen. Det återstår att se om regeringen orkar med att gå hela vägen. Vi är helt eniga om att väldigt mycket som har gjorts av den här regeringen har varit bra. Nivåhöjningarna i forskningen har vi varit överens om. Vi har varit överens om ganska mycket vad gäller inriktningen på satsningar och utökade forskningsanslag på det medicinska området. Det som saknas är i grunden en vilja från regeringen att göra det här handslaget för att skapa långsiktighet, lyssna på branschen och försöka se helheten i politiken för life science. Ett av de stora problem som jag upplever att regeringen haltar i just nu, förutom detta med oviljan att samverka för en nationell strategi för life science, är att man helt har tappat bort sjukvården i detta sammanhang. Här är regeringen blank. Jag undrar återigen: Varför kommer man inte med några förslag på det här området?

Herr talman! Själva grunden när vi försöker samla oss kring life science efter den besvärliga situation vi hamnade i för någon månad sedan har vi alltid stått för. Det handlar nämligen om att vi behöver ha långsiktighet, gemensamma tag och helst en blocköverskridande samsyn kring de nödvändiga satsningar vi behöver göra på life science. Det är välkommet att regeringen nu inser värdet av detta. Det vore ännu bättre om regeringen skulle vara så pass offensiv att man inviterade till en villkorslös diskussion om vilka förutsättningar vi måste ge den här branschen, när man nu sett att Socialdemokraterna sträcker ut handen. Statsrådet och regeringen har möjlighet att respondera på det som vår partiledare och vår gruppledare erbjudit regeringen. Det återstår att se om regeringen orkar med att gå hela vägen. Vi är helt eniga om att väldigt mycket som har gjorts av den här regeringen har varit bra. Nivåhöjningarna i forskningen har vi varit överens om. Vi har varit överens om ganska mycket vad gäller inriktningen på satsningar och utökade forskningsanslag på det medicinska området. Det som saknas är i grunden en vilja från regeringen att göra det här handslaget för att skapa långsiktighet, lyssna på branschen och försöka se helheten i politiken för life science. Ett av de stora problem som jag upplever att regeringen haltar i just nu, förutom detta med oviljan att samverka för en nationell strategi för life science, är att man helt har tappat bort sjukvården i detta sammanhang. Här är regeringen blank. Jag undrar återigen: Varför kommer man inte med några förslag på det här området?

Herr talman! Näringsministern talar om att man ska öppna sjukvården, men det har inte gjorts, trots att det är det som är beskedet här i kväll. Ingrid Petersson, regeringens egen utredare, talar om att det behövs. I betänkandet från Utredningen om nationell samordning av kliniska studier talar Ingrid Petersson, som tidigare var director science relations vid Astra Zeneca, om vikten av att samordna utbildning, rådgivning och stöd hos olika aktörer, som näringsliv, sjukvårdshuvudmän och forskare, när det gäller kliniska studier. Hon föreslår också ett system för nationell samordning, precis det som vi efterfrågar. Detta var för ett halvår sedan, men vi har inte hört någonting efter det. Här ställs krav på att ganska snabbt lägga fram förslag om förbättring av de viktigaste utvecklingsområdena. Det kan handla om till exempel statistikinsamling för att stärka registerforskningen. Det kan också handla om nationellt stöd och samordningssystem samt en effektivare organisation av sjukvården för att adressera de problem som Sverige har fått i den sönderslagna och privatiserade sjukvården de senaste åren. Detta är åtgärder som inte är på låtsas. Det är åtgärder som behövs. Branschen ropar efter samordning, men regeringen säger att den redan gör tillräckligt. Vi hör inga förslag. Utredningen tillsattes efter sju och ett halvt år. Så lång tid tog det för regeringen att inse att någonting behövs. Men sedan har vi inte hört något mer. Det behövs åtgärder för samordning. Det säger branschen och regeringens egen utredare, men vi har inte hört några förslag.

Herr talman! Näringsministern talar om att man ska öppna sjukvården, men det har inte gjorts, trots att det är det som är beskedet här i kväll. Ingrid Petersson, regeringens egen utredare, talar om att det behövs. I betänkandet från Utredningen om nationell samordning av kliniska studier talar Ingrid Petersson, som tidigare var director science relations vid Astra Zeneca, om vikten av att samordna utbildning, rådgivning och stöd hos olika aktörer, som näringsliv, sjukvårdshuvudmän och forskare, när det gäller kliniska studier. Hon föreslår också ett system för nationell samordning, precis det som vi efterfrågar. Detta var för ett halvår sedan, men vi har inte hört någonting efter det. Här ställs krav på att ganska snabbt lägga fram förslag om förbättring av de viktigaste utvecklingsområdena. Det kan handla om till exempel statistikinsamling för att stärka registerforskningen. Det kan också handla om nationellt stöd och samordningssystem samt en effektivare organisation av sjukvården för att adressera de problem som Sverige har fått i den sönderslagna och privatiserade sjukvården de senaste åren. Detta är åtgärder som inte är på låtsas. Det är åtgärder som behövs. Branschen ropar efter samordning, men regeringen säger att den redan gör tillräckligt. Vi hör inga förslag. Utredningen tillsattes efter sju och ett halvt år. Så lång tid tog det för regeringen att inse att någonting behövs. Men sedan har vi inte hört något mer. Det behövs åtgärder för samordning. Det säger branschen och regeringens egen utredare, men vi har inte hört några förslag.

Herr talman! Låt oss lugna oss. Det som har gjorts är inte tillräckligt. Mer behöver förmodligen göras. Men faktum är att vi har ökat nivån med 9 miljarder. Det är en 50-procentig ökning av de statliga insatserna. Vi har öppnat hälso- och sjukvården för testbäddar. Mer behöver dock göras för att förstärka life science vad gäller både produktion och forskning i Sverige. I går presenterade vi fördubblade satsningar på forskning och utbildningsplatser i Södertälje. Förra året inrättade vi ett nytt forskningsinstitut i Södertälje efter att Astra Zeneca valt att lägga ned. I dag presenteras omfattande satsningar på 1,7 miljarder. Det handlar bland annat om att säkerställa att landets medicinska forskare får tillgång till teknik i världsklass, bygga upp biobanker och registerforskning, skapa ett bredare samarbete för utveckling av Sci Life Lab, utreda inrättandet av laboratorier i såväl Göteborg som Lund och Umeå och titta på karriärprogram för de bästa kliniska forskarna i samarbete med Kungliga Vetenskapsakademien. Det är några delar som har presenterats bara under de senaste timmarna. Vi arbetar frenetiskt i samverkan med fackförbunden och forskarsamhället. Vi har daglig kontakt med företagsledningarna för några av de största bolagen inom life science. Det gör vi för att vi tycker att life science är viktigt. Vi gör det också för att vi har gjort omfattande offentliga investeringar i den här sektorn. Den är viktig för vår export, våra skatteintäkter, jobben och forskningen. Därför har helheten i regeringen ett stort engagemang och gör stora insatser för att fortsätta att stärka sektorn.

Herr talman! Låt oss lugna oss. Det som har gjorts är inte tillräckligt. Mer behöver förmodligen göras. Men faktum är att vi har ökat nivån med 9 miljarder. Det är en 50-procentig ökning av de statliga insatserna. Vi har öppnat hälso- och sjukvården för testbäddar. Mer behöver dock göras för att förstärka life science vad gäller både produktion och forskning i Sverige. I går presenterade vi fördubblade satsningar på forskning och utbildningsplatser i Södertälje. Förra året inrättade vi ett nytt forskningsinstitut i Södertälje efter att Astra Zeneca valt att lägga ned. I dag presenteras omfattande satsningar på 1,7 miljarder. Det handlar bland annat om att säkerställa att landets medicinska forskare får tillgång till teknik i världsklass, bygga upp biobanker och registerforskning, skapa ett bredare samarbete för utveckling av Sci Life Lab, utreda inrättandet av laboratorier i såväl Göteborg som Lund och Umeå och titta på karriärprogram för de bästa kliniska forskarna i samarbete med Kungliga Vetenskapsakademien. Det är några delar som har presenterats bara under de senaste timmarna. Vi arbetar frenetiskt i samverkan med fackförbunden och forskarsamhället. Vi har daglig kontakt med företagsledningarna för några av de största bolagen inom life science. Det gör vi för att vi tycker att life science är viktigt. Vi gör det också för att vi har gjort omfattande offentliga investeringar i den här sektorn. Den är viktig för vår export, våra skatteintäkter, jobben och forskningen. Därför har helheten i regeringen ett stort engagemang och gör stora insatser för att fortsätta att stärka sektorn.