den psykiatriska vården

Fru talman! Chatrine Pålsson har frågat mig om jag avser att vidta några konkreta åtgärder under innevarande år för att ge den psykiatriska vården bättre förutsättningar samt om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av Socialstyrelsens iakttagelser och kritik i Arvikafallet. Regeringen har konstaterat att det finns brister inom den psykiatriska vården. Regeringen tillkallade därför förra hösten en nationell psykiatrisamordnare med uppgift att bland annat se över frågor som rör arbetsformer, resurser, personal och kompetens inom vård, social omsorg och rehabilitering av psykiskt sjuka och psykiskt funktionshindrade. Samordnaren ska utifrån denna genomgång identifiera och analysera problem samt föreslå åtgärder som kan ge positiva effekter på vården av personer med psykiska sjukdomar eller funktionshinder. Arbetet genomförs i bred dialog med landsting, kommuner, Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet, berörda myndigheter, statliga kommittéer och brukarorganisationer. Samordnaren ska tillsammans med kommuner, landsting och berörda statliga myndigheter också formulera strategier för kvalitetsutveckling i syfte att samordna och stärka utvecklingsarbetet. Detta innebär att psykiatrisamordnaren för en nära dialog med huvudmännen i ett gemensamt åtgärds- och förbättringsarbete som bör kunna resultera i förbättringar även på kort sikt. Jag kan inte specifikt kommentera omständigheterna kring den fruktansvärda tragedin i Arvika. På ett generellt plan vill jag dock markera att vården och omsorgen om personer med psykisk sjukdom eller funktionshinder måste ges ökad uppmärksamhet och prioritet. Med syfte att stärka landstingens och kommunernas arbete med att åtgärda förekommande brister samt skapa förutsättningar för verksamhetsutveckling inom den psykiatriska vården kommer fortsatta diskussioner att föras med Vänsterpartiet och Miljöpartiet om hur det i 2004 års vårproposition aviserade resurstillskottet ska fördelas. Regeringen kommer att återkomma med förslag om hur resurserna ska fördelas i samband med budgetpropositionen i höst. Avslutningsvis vill jag klargöra att jag följer det utvecklingsarbete som psykiatrisamordnaren nu genomför i samverkan med huvudmännen med stort intresse. Jag förutsätter att psykiatrisamordnaren inom ramen för sitt arbete tar del av de rapporter och dylikt som publiceras och utifrån dem tar ställning till om åtgärder är påkallade. Psykiatrisamordnaren kommer med utgångspunkt i den problemanalys som nu genomförs också att lämna de förslag till författningsändringar och förtydliganden i gällande regelverk som anses påkallade.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka socialministern för svaret. Det innehåller i sak en redovisning av vad som pågår. Det är många vackra ord, men enbart ord räcker inte. Jag tänkte att vi skulle vara överens åtminstone om verklighetsbeskrivningen. Jag har ett antal gånger lyft fram den här frågan. 2003 ställde jag en skriftlig fråga om vilka åtgärder som skulle vidtas för att råda bot på de stora brister som finns inom psykiatrin. Då blev svaret den gången att arbetet med den nationella handlingsplanen för sjukvården fortsätter och att några ytterligare åtgärder inte är aktuella. Men sedan inträffade flera uppmärksammade våldsdåd, och det blev en omfattande debatt ute i samhället. Det gjorde att regeringen tillkallade Anders Milton som psykiatrisamordnare. Jag hälsade det förslaget med glädje och trodde att det skulle bli bra. Men sedan har det väl egentligen inte hänt så väldigt mycket. Om jag har förstått saken rätt åkte Anders Milton till regeringen inför vårbudgeten, och han sade åtminstone att han skulle begära pengar. Jag tror att det var någon miljard. Jag hade hoppats att i årets budget få se att det fanns några pengar som Anders Milton skulle kunna använda till sina projekt eller till sina idéer. Men de saknades. Om jag har hört rätt har Anders Milton sagt att regeringen nog ville men att samarbetspartierna opponerade sig. Jag vill fråga om detta är sanningen. Det som regeringen i stället gör är att under innevarande år föreslå att kommuner och landsting ska få 2,6 miljarder mindre. Det har Lars Gustafsson och Lars Engqvist diskuterat. Jag säger ingenting i sak eftersom det är riktigt att samtliga har varit överens om att detta ska fördelas - även pensionspengarna. Men att det ska ske under innevarande år och de facto får effekter för kommuner och landsting blir uppseendeväckande dråpslag för kommuner och landsting. Man kan ju inte planera sitt arbete om man under innevarande år får miljontals kronor mindre, och ganska många miljoner. I mitt eget landsting i Kalmar län är det 22 miljoner kronor. Det är ganska mycket pengar. I en interpellationsdebatt med mig i oktober 2003 efterlyste socialministern eftertanke och att vi behöver fundera på var resurserna ska tas. Då tycker jag naturligtvis att det behövs eftertanke och funderingar. Men läget är ju akut. Det finns ju människor i dag den 7 maj som är i stort behov av att få psykiatrisk vård. Vi hinner inte vänta år efter år. Dessa människor är i ett akut läge. Och det är därför som jag många gånger har sagt att vi behöver ha både långsiktiga och kortsiktiga lösningar. Jag tycker att det är förskräckligt att det inte händer någonting. Det går månad efter månad, och det är lätt för oss som är friska att säga att det kommer, att det blir bättre och att regeringen satsar. Ändå är det precis tvärtom. Jag hoppas att det ska komma något förslag som de som är akut sjuka och i behov av vård i dag ska kunna bli tröstade med.

Fru talman! Det är fullt möjligt för Chatrine Pålsson att ta reda på hur det ligger till. Som riksdagsledamot kan Chatrine Pålsson exempelvis vända sig till Anders Milton och ta reda på vilket arbete som just nu utförs. Det hålls en rad möten, konferenser och så vidare med alla ansvariga inom psykiatrin ledda av regeringens psykiatrisamordnare. Det tas en rad initiativ av sjukvårdshuvudmännen och av kommunerna och landstingen för att förbättra situationen. Sjukvårdshuvudmännen är ytterst ansvariga, och det är viktigt att samordna för att driva på detta. Jag tror inte att det har hållits så många möten och diskussioner om omedelbara förbättringar av psykiatrin på många år som det har gjorts under Anders Miltons ledning den här våren. Vi bad Anders Milton framföra synpunkter på hur mycket resurser som skulle avsättas för att förstärka psykiatrin. Han angav att det enligt hans bedömningar behövdes ungefär en halv miljard kronor för att snabbt kunna förstärka resurserna. I regeringens vårproposition avsätts 4 miljarder kronor allmänt till förstärkningar till kommunerna. 1,7 miljarder av dem är inte preciserade, men vi är överens om att de ska gå till psykiatrin, till vårdgaranti och till förstärkningar av missbruksvården. Det betyder att det finns utrymme för just en satsning på en halv miljard kronor för att förstärka psykiatrin, som vi har talat om. När Chatrine Pålsson tar till väldiga brösttoner kan jag bara konstatera att det är precis samma summa som Kristdemokraterna föreslår att vi ska satsa på psykiatrin. Det är vi alltså överens om. Det är en halv miljard kronor, och det grundar sig på Anders Miltons bedömning. Det som vi inte har preciserat är exakt hur fördelningen av dessa 1,7 miljarder ska se ut. Men vi är alldeles överens med Vänsterpartiet och Miljöpartiet om att vi ska se till att kommunerna och landstingen, framför allt landstingen eller den psykiatriska vården, får de resurser som behövs. Vi kommer också att ange vilka villkor som ska gälla för fördelningen av dem och vilken roll psykiatrisamordnaren själv ska spela när det gäller fördelningen av resurser. Vi vet att det inte är någon poäng med att bara lägga in det i det generella stödet eftersom situationen ser olika ut på olika ställen. Det är i huvudsak storstäderna som har de allvarliga problemen när det gäller psykiatrin. Men det finns också andra landsting som har mycket allvarliga bekymmer och som behöver extra stöd. Resurserna är alltså avsatta. Vi kommer att precisera fördelningen av dessa pengar i anslutning till budgetpropositionen. Arbetet är på gång. Det sker otroligt mycket för att förstärka svensk psykiatri just nu, och det behövs sannerligen.

Fru talman! Jag är naturligtvis väldigt glad för dessa 1,7 miljarder; det vill jag uppriktigt säga. Det jag är ledsen för är att man drar in 2,6 miljarder i år. Det gör inte Kristdemokraterna. Vi lägger till de pengarna. Vi tycker att det är oanständigt att under pågående verksamhetsår dra in så mycket pengar från kommuner och landsting. Jag tycker fortfarande det, och det är det som är skillnaden. När det gäller hur det ser ut i landet vet jag att storstäderna har jätteproblem, Lars Engqvist. Men Arvika i Värmland är ingen storstad. Jag vet att alla beklagar det som hände - jag ska säga det. Men det handlar på något sätt om vårdplatser. Jag kan, apropå den bedömning som vi ska göra gemensamt, bara konstatera att mellan 1985 och 2002 har drygt 15 000 vårdplatser försvunnit inom psykiatrin. Då är inte den enorma förändring som skedde i början av 1980-talet medräknad. Jag har också pratat med Anders Milton, som jag tror att Lars Engqvist vet. Vi är överens om att det behövs mer vårdplatser. Ofta är det så att människor som kommer till psykiatrin med vårdintyg från sin egen husläkare eller allmänspecialist inte får någon vårdplats, utan vårdintygen till och med rivs, inte för att man är säker på att personen är frisk utan för att det inte finns några platser. Sanningen att säga har vi också en invandrarpolitik och flyktingpolitik som gör att oerhört många människor mår så dåligt att de vårdas på våra psykiatriska kliniker i dag, i väntan till exempel på besked om de får stanna i landet. Självklart ska de här människorna ha vård, men vi måste också se till att det är behoven som styr om människor ska få vård eller inte. I går kom skrivelsen Utveckling inom den kommunala sektorn i min brevlåda här i riksdagen. Det var intressant läsning, och inför debatten i dag slog jag upp Psykiskt funktionshindrade på s. 60 i skrivelsen. Där står: "Ca 55 procent av kommunerna kartlägger inte behoven på ett tillfredsställande sätt och ca 60 procent har inte utformat tillräckliga informationsinsatser. - - - I januari 2002 hade ca 19 000 personer med psykiska funktionshinder insatser från kommunerna. I samband med Socialstyrelsens utvärdering av psykiatrireformen" - som vi alla vet kom 1995 - "uppskattades att ca 35 000 personer mellan 18 och 65 år skulle ha behov av socialtjänstens och/eller psykiatrins insatser." Det här är ju en redovisning från regeringen. Det bevisar än en gång att det finns oerhört stora brister. Naturligtvis har kommunerna ett stort ansvar och landstingen likaså. Men de måste ha tillräckliga resurser för att kunna att leva upp till detta. Vi vet att Bosse Ringholm och regeringen har dragit in pengar som kanske socialministern har velat ge, men det är nettotillskottet som räknas. Vi vet alla i vår privata ekonomi att får vi ökade utgifter som är lika stora som den inkomstökning som vi får blir nettot noll. Vad ska vi göra nu?

Fru talman! I anslutning till de tragedier som hände förra året i Arvika och i Stockholm diskuterades det politiska ansvaret ganska noggrant och mycket eftertänksamt. Jag menar att vi som sitter i regeringen och i riksdagen faktiskt också har ett ansvar för vad som händer inom den psykiatriska vården. Vi har anledning att ställa oss frågan: Hade vi kunnat göra någonting annat än det vi har gjort? Vilka är bristerna egentligen? Fanns det någonting i vår tanke och i våra beslut som inte stämde med verkligheten? Men framför allt har vi ett ansvar att ställa frågan: Vad kan vi göra för att förbättra situationen och garantera att det inte upprepas? Kristdemokraterna satt i regeringen när psykiatrireformen presenterades och är således direkt ansvariga för förslaget. Kristdemokraterna ledde sjukvården i det största landsting vi har i Sverige, nämligen i Stockholm, under en fyraårsperiod fram till för ett och ett halvt år sedan. Jag skulle vilja fråga Chatrine Pålsson: Vilken diskussion förs hos Kristdemokraterna om Kristdemokraternas del av ansvaret för vad som har hänt? Hur resonerar ni? Var det fel tänkt i psykiatrireformen? Gick man för långt när det gäller att ersätta den slutna vården med öppen vård? Varför blev det inga nya vårdplatser i Stockholms läns landsting när Kristdemokraterna var ansvariga?

Fru talman! Jag ska direkt säga till Lars Engqvist att jag känner att vi är medansvariga. Jag tillhörde dem som var kritiska till att stänga slutenvårdsplatser utan att det fanns något annat uppbyggt. Jag kallades ofta för bakåtsträvare och konservativ, och det är jag ibland. Men jag vet att det är människors behov av vård som är viktigare än trender. Det vågar jag ställa mig upp och säga. Tyvärr fick jag rätt. Det har jag sagt i mitt eget landsting i Kalmar län där antalet vårdplatser i Västervik reducerades enormt. Visst ska vi ta bort vårdplatser, och visst ska vi bygga upp så att människor inte ska vårdas i slutna vårdformer då det inte behövs, men det måste ske med förnuft och med patientens behov som utgångspunkt. Självklart ska vi alla som politiker ta ett gemensamt ansvar när det går snett. Samtidigt måste vi ta ett gemensamt ansvar och förändra när det som vi trodde skulle bli bra inte blev så bra. Det ska inte behöva dras i långbänk, utan där ska vi säga: Detta beslut blev inte så bra, men låt oss för all del förändra detta så att människor som i dag har stora vårdbehov kan få det, inte om tio år utan nu. Då tror jag inte att receptet är att plocka av kommuner och landsting 2,6 miljarder kronor under innevarande år, Lars Engqvist. Jag hoppas och tror, fastän socialministern kanske inte kan säga det här och nu, att det också är smärtsamt för socialministern. Jag bestämmer inte ensam i riksdagen, socialministern bestämmer inte ensam i regeringen. Det förstår jag - ni är väl 22 statsråd. Men låt oss framöver se till att vi gör det bästa både långsiktigt och kortsiktigt. Jag vill vara med.

Fru talman! På en punkt tycks Chatrine Pålsson och jag vara helt överens. Den nuvarande psykiatriska vården saknar slutenvårdsplatser. Jag tror att det är en alldeles speciell form av slutenvårdsplatser som saknas, nämligen sådana som kan kallas för korttidsplatser. Det är för många som kommer till psykiatrin med missbruksproblem eller med ett komplicerat problem som behöver utredning. Det finns inte plats inom psykiatrin för att ta emot dessa. För att sådana ska kunna byggas krävs en resursökning. Jag är, måste jag säga, stolt över att regeringen avsätter pengar och också ger besked om att vi nu för till pengar för psykiatrin. Vi kommer att tillföra pengar för psykiatrin. Jag gladde mig verkligen åt att Kristdemokraterna hade uppfattat signalen från Anders Milton precis på samma sätt som vi. Det krävs att vi långsiktigt - och detta är bara början - stärker psykiatrin med en halv miljard. Så på den punkten kommer vi att vara överens. Sedan är vi också överens om att vi bör diskutera detta mycket eftertänksamt. Det är inte alla gånger som trenderna är de riktiga. Kanske gick det för fort. Kanske gick reformen för fort. Vi har för få slutenvårdsplatser, och vi behöver öka dem. Vi bör också se över regelverket och hela lagstiftningen mot bakgrund av vad som har hänt.