den 23
januari
Interpellation 2005/06:214 av Rigmor Stenmark (c) till
samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin (s)
Den svarta bostadsmarknaden
Det svenska hyressättningssystemet innebär att
hyror sätts utifrån bruksvärdessystemet. Det svenska systemet motsvaras inte av
några andra system i andra länder. I det svenska systemet bestäms inte hyrorna
genom lagreglering utan genom förhandlingar. Detta innebär att hyrorna inte
nödvändigtvis behöver följa kostnadsutveckling eller ”bruksvärde”. I Stockholm
tar detta sig uttryck i att det är relativt billigt att bo i innerstaden,
jämfört med vad det skulle kosta på en mer oreglerad marknad, och relativt dyrt
att bo i förorten.
Det
reglerade hyressättningssystemet, tillsammans med en stark bytesrätt för den
som innehar en lägenhet, gör att den som har kommit över ett
förstahandskontrakt sitter på en potentiell förmögenhet. Viljan att lämna ifrån
sig ett sådant kontrakt är liten och kan leda till stora inlåsningseffekter på
bostadsmarknaden.
Framför
allt drabbas alla de som är outsiders, det vill säga de som står utanför
bostadsmarknaden i dagsläget. Här återfinns inte minst de svaga grupperna i
samhället. Trots bruksvärdessystemets goda intentioner har vi en långt gången
såväl etnisk som ekonomisk segregering på bostadsmarknaden i dag.
När
systemet ställer upp hinder försöker folk ofta komma på sätt att ta sig förbi
dessa. För den som har de ekonomiska resurserna och vill bo centralt finns det
då oftast en möjlighet att skaffa boende via den svarta marknaden.
Fastighetsägarna i Stockholm har nyligen i en rapport gjort en uppskattning av
den svarta bostadsmarknaden i Stockholm. Man gör i sin rapport bedömningen att
den svarta fastighetsmarknaden uppgår till ca 1,2 miljarder kronor och att ca 4 000
hyresrätter säljs varje år.
Endast
en bråkdel av lägenheterna, 0,5 %, förmedlas via fastighetsägare eller
bostadsförmedling; det stora flertalet nya hyresgäster får sina lägenheter
genom byten. Fastighetsägarna i Stockholms enkätundersökning visar att
fastighetsägare och förvaltare uppskattar att så mycket som hälften av alla
lägenhetsbyten i Stockholms innerstad kan vara olagliga.
Framför
allt bidrar den stora svarta bostadsmarknaden till att göra det mer accepterat
att ordna sitt boende på detta sätt. Undersökningar visar att det inte minst
bland ungdomar, en av de grupper som drabbas hårdast på rådande bostadsmarknad,
finns en alltför stor acceptans för och beredskap att köpa lägenhet svart.
Regeringen
har alltför länge blundat för problemet. Myndigheternas agerande mot denna typ
av brottslighet har varit alldeles otillräckligt och inte lyckats stävja den
svarta marknadens utbredning. Samtidigt har man inte velat ta tag i de mer
grundläggande problemen som har sitt ursprung i det reglerade
hyressättningssystemet.
Med
anledning av vad som anförts ovan blir min fråga till ministern:
Vad
avser ministern att göra för att göra slut på den
svarta bostadsmarknadens utbredning?