Den turkiska regimens expansiva utrikespolitik

Interpellationsdebatt 23 oktober 2020

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 36 Utrikesminister Ann Linde (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Amineh Kakabaveh har under rubriken "Den turkiska regimens expansiva utrikespolitik" ställt flera frågor som jag inledningsvis kommer att redogöra för. Hon frågar om jag och regeringen avser att kräva att HDP:s företrädare i Turkiets nationella parlament och kommunala församlingar samt Selahattin Demirtas och Figen Yüksekdag omedelbart försätts på fri fot och får möjlighet att utföra sina politiska uppdrag, om jag och regeringen kommer att kräva frigivning av alla politiska fångar, såsom advokater, läkare, forskare, journalister och demokratikämpar, om jag och regeringen avser att fördöma Turkiet för dess i det närmaste slentrianmässiga bombningar av civila i irakiska Kurdistan och Syrien, där många har dödats och många kvinnor våldtagits för att de har kämpat mot Daish/Isis, om jag och regeringen avser att i EU ta upp ett fördömande av Turkiets ständiga bombningar i irakiska Kurdistan och Syrien samt om jag och regeringen avser att i EU och FN ta upp Erdogans folkrättsvidriga militarisering av Rojava och irakiska Kurdistan samt Turkiets aggressiva uppträdande i Azerbajdzjan, Libyen, Cypern och Grekland.

Regeringen ser med största allvar på utvecklingen i Turkiet. Det gäller inte minst den bristande respekten för mänskliga rättigheter, demokratin och rättsstatens principer. Det är inte acceptabelt att oppositionspolitiker frihetsberövas, avsätts och ersätts på godtyckliga grunder. Särskilt drabbat är det prokurdiska oppositionspartiet HDP. Fri opposition är en förutsättning för ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle. Detta framför vi kontinuerligt till turkiska företrädare i Stockholm, i Ankara och på andra ställen där vi möts.

Jag besökte Ankara i förra veckan. Vid mitt möte med utrikesminister Çavusoglu tog jag upp vikten av respekt för grundläggande rättigheter samt oron för Turkiets agerande i sitt närområde.  Jag nämnde särskilt den utsatta situationen för folkvalda representanter, särskilt kurdiska politiker, människorättsförsvarare, minoriteter och fackliga företrädare. Jag framförde att den svenska regeringen ser allvarligt på arresteringar som gjorts. Detta gjorde jag också offentligt i medier.

I Ankara träffade jag även partiledarna för HDP, Mithat Sancar och Pervin Buldan, samt CHP:s partiledare Kemal Kılıçdaroglu. Vi diskuterade bland annat arresteringen av oppositionspolitiker. Jag framförde Sveriges stöd för att med fredliga och demokratiska medel påverka utvecklingen i Turkiet.

Jag träffade också civilsamhällesorganisationer för att tala om specifika utmaningar på områdena yttrandefrihet, rättsstatens principer, hbtqi-personers och kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter samt fackliga rättigheter.

Sverige agerar även lokalt för att uppmärksamma förändringsaktörers utsatta situation. De svenska utlandsmyndigheterna i Turkiet bevakar bland annat rättegångar, exempelvis mot fängslade oppositionella och folkvalda parlamentariker. Det gäller till exempel rättegångar som ägt rum mot de båda ledarna för HDP, Figen Yüksekdag och Selahattin Demirtas, samt Osman Kavala. Vi har i olika sammanhang krävt deras frigivning. Sverige har i EU-sammanhang särskilt lyft fram att flera borgmästare från partiet HDP frihetsberövats och ersatts under den senaste tiden. Vi lyfter också fram Turkiets kränkningar av de mänskliga rättigheterna inom ramen för internationella forum som EU och Europarådet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellanten nämner Turkiets agerande i Irak och Syrien. Det är mycket oroande att Turkiets relationer med kurdiska grupper fortsätter att försämras, även ur ett regionalt perspektiv. Regeringen har tydligt fördömt Turkiets militära offensiv i kurdiskdominerade nordöstra Syrien under hösten 2019, som orsakade stort lidande i områden som nyligen befriats från Daish. Såväl Sverige som EU har fördömt den turkiska militära offensiven på syriskt territorium. Den är ett brott mot FN-stadgans våldsförbud och strider mot folkrätten. Den har spelat Daish i händerna, fått stora humanitära konsekvenser och stört och komplicerat den FN-ledda politiska processen. Den kurdiska gruppen och minoriteterna i området, såsom assyrier, syrianer och yazidier, måste skyddas. Vi kräver ett turkiskt tillbakadragande.

Turkiets militära aktivitet i norra Irak har allvarliga konsekvenser för civila i området liksom för regional säkerhet, däribland i Syrien, östra Medelhavet, Irak och Libyen. Vi lyfter också upp detta med turkiska företrädare.

Vad gäller Azerbajdzjan har Europeiska rådet nyligen tydligt uttalat sig mot extern inblandning i konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan och gett sitt fulla stöd till samordförandena av OSSE:s Minskgrupp. Sverige står bakom detta uttalande.


Anf. 37 Amineh Kakabaveh (-)

Fru talman! Tack, utrikesministern, för ett ambitiöst och väldigt tydligt svar! Tack för att du också stod emot de påhopp som du fick i mötet med utrikesministern i Turkiet.

Det behövs verkligen mod och solidaritet med kvinnokampen vad gäller Turkiets aggression mot kurderna särskilt i Rojava och mot kurderna i Turkiet. Det är kvinnor som kämpar sida vid sida med sina bröder och pappor i kampen mot Daish och islamism och för demokrati och mänskliga rättigheter. Det är viktigt.

Det är också väldigt viktigt att markera mot Turkiets expansiva och aggressiva utrikespolitik mot många länder i regionen. Det vill också utvidga sin politik i andra länder. Det gäller till exempel nu konflikten i Azerbajdzjan och Armenien.

De regioner där Turkiet i dag verkar är redan konfliktfyllda. Det är redan tusentals människor som dagligen är på flykt både inom sina egna hemländer men också i andra länder. Därför menar jag att det är väldigt viktigt att Sverige som land men också inom EU markerar hårdare mot Erdogans aggressiva politik.

Han bryr sig inte så mycket om vad andra säger. Han begår brott i sitt eget land och mot sitt eget folk. Han har fängslat 5 000, de flesta oppositionella politiker, folkvalda i HDP och deras ledare. Nu ska enligt Erdogan immuniteten hävas för sju ledamöter, och Pervin Buldan är en av dem som står på hans lista.

Erdogans mål är att helt enkelt förbjuda och bannlysa HDP. Han vill ha majoritet i parlamentet för att ändra konstitutionen för att han ska få mer makt. Det enda som nu hindrar det är HDP. Det är oppositionellt och vill inte vara tillsammans med CHP. Erdogan vill ha majoritet för att förändra Turkiet, och därför vill man att HDP inte ska finnas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Historiskt i Turkiet var det ett parti där kurder och socialister var med. Först sätts de bakom bommar och galler, och sedan förbjuds partiet. De grips och torteras i fängelser och så vidare.

Jag hoppas verkligen att utrikesministern kommer att kräva frigivning av de politiker som i dag behövs i Turkiet. Selahattin Demirtas, Figen Yüksekdag, alla ledamöterna, borgmästarna, kommunpolitikerna och fullmäktigeledamöterna behövs i ett demokratiserat Turkiet.

Förra hösten hade vi en debatt här i kammaren. Utrikesministern lovade att offentligt kräva frigivning av samtliga och särskilt av Selahattin Demirtas och Figen Yüksekdag.

Min fråga är: Kommer utrikesministern att fortsatt offentligt i dag i kammaren kräva att de och politikerna i HDP ska friges?


Anf. 38 Utrikesminister Ann Linde (S)

Fru talman! Jag är helt överens med Amineh Kakabaveh om att utvecklingen i Turkiet fortsätter att vara djupt oroande. Jag framförde detta mycket tydligt och vikten av respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatens principer när jag träffade utrikesminister Çavusoglu i veckan.

Oppositionspolitiker, journalister, fackföreningsmedlemmar och civilsamhällesaktivister sitter alltjämt frihetsberövade på otillbörliga grunder. Så sent som i september gjordes ytterligare arresteringar av oppositionspolitiker. Detta har regeringen tydligt och offentligt flera gånger kritiserat.

I våra samtal med företrädare för Turkiet betonar vi tydligt att en fri opposition, respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatens principer är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle.

Vår kritik gäller inte minst situationen för det prokurdiska oppositionspartiet HDP och dess förre partiledare Selahattin Demirtas och Figen Yüksekdag. Vi kräver deras frigivning - vilket jag nu återigen officiellt säger i denna kammaren - och har framfört det i olika sammanhang. Det är också en förutsättning för att kunna utveckla Turkiets relation med EU.

Jag nämnde den utsatta situationen för folkvalda representanter, och särskilt kurdiska politiker, människorättsförsvarare, minoriteter och fackliga företrädare. Jag framförde också att den svenska regeringen ser allvarligt på de frihetsberövanden som har gjorts.

Som jag nämnde träffade jag i Ankara också partiledarna för HDP, Mithat Sancar och Pervin Buldan och CHP:s partiledare Kemal Kılıçdaroglu. Vi diskuterade bland annat oppositionspolitikernas mycket utsatta situation och de många frihetsberövanden som har skett. Jag framförde Sveriges stöd för att vi med fredliga och demokratiska medel ska kunna påverka utvecklingen i Turkiet.

Jag träffade också representanter för civilsamhällets organisationer på en rad områden. Det var facket, kvinnoorganisationer, organisationer för hbtq-personer och advokatorganisationer. Deras berättelser är väldigt upprörande att lyssna till.

Också genom vår ambassad och vårt generalkonsulat i Istanbul visar vi solidaritet med och stöd för oppositionspolitikerna och MR-försvararna. Det gör vi exempelvis genom att vi bevakar rättegångar. Vi har också medverkat för att andra länder ska uppmärksamma de fallen och närvara vid rättegångar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har i olika sammanhang krävt deras frigivning. Jag har också i EU-sammanhang uppmärksammat de förundersökningar som har inletts mot politiker och personer som har kritiserat Turkiets militära offensiv i nordöstra Syrien.


Anf. 39 Amineh Kakabaveh (-)

Fru talman! Tack, utrikesministern, för redogörelsen!

Jag är väldigt glad över och vill berömma utrikesministern för det mod hon har haft och det arbete hon gör för mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter och kurdernas rättigheter i Turkiet, i Syrien och så vidare.

Vi vet att terrorstämplingen av PKK egentligen är grundorsaken till den konflikt som Turkiet har startat mot kurderna i alla områden. Det finns kurder i fyra länder. Man har i varje fall startat krig i tre av länderna mot irakiska Kurdistan. Man bombar och har bombat sedan mitten av 80-talet och 90-talet. Tusentals byar är förstörda, och människor är på flykt. Oskyldiga människor, civila och barn, dör.

I Syrien har man också begått krigsbrott. Amnesty International har till exempel fördömt den utomrättsliga avrättningen av den kurdiska kvinnliga politikern Hevrin Khalaf. Sådant har skett flera gånger i namn av att bekämpa terrorism.

Det finns en lista på terroristorganisationer i bland annat EU men också hos Interpol. Jag vet att dessa frågor lyfts upp var sjätte månad i EU, och länderna kan säga sitt.

I Sverige har vi lagar som säger att vi inte terrorstämplar frihetskämpar och människor som kämpar för sina mänskliga rättigheter. Det är självklart att de organisationer som begår brott måste fördömas; det måste jag säga.

Men om vi inte arbetar för att lyfta PKK från terrorlistan kommer kurderna ständigt att vara föremål för Turkiets krig, invasion och fängslanden oavsett vilka partier som startas. Vi har sett genom historien de senaste 20 åren hur många gånger kurderna och HDP har bytt namn och stängts. Nu håller man på att lyfta immunitet för till exempel ledaren och de andra sju ledamöterna. Det är Pervin Buldan, som utrikesministern har träffat. Den andre ledamoten är Garo Paylan, och den tredje är Meral Danıs Bestas. Hüda Kaya är den fjärde, Hakkı Saruhan Oluç är den femte, Sezai Temelli den sjätte och Serpil Kemalbay den sjunde ledamoten. Samtliga är riksdagsledamöter som jag. Det är alltså som om någon skulle ta bort min immunitet, och det här sker i Turkiet inför våra ögon.

Min fråga är: Kommer utrikesministern att kämpa för att denna terrorstämpling tas bort och för att parterna ska sitta i fredssamtal? Samtalen påbörjades redan före valet 2015, då kurderna fick majoritet - eller i alla fall över 13 procent, vilket var tillräckligt för att komma in i det turkiska parlamentet. Då valde Erdogan helt enkelt att gripa och slakta dem som ett parti. Kommer vi inte att kämpa för detta?

Det spelar ingen roll vilket parti man än startar; i Turkiet kommer man att vara föremål för fängslande, förbud och lyft immunitet. De kommer att bli kallade för terrorister. Det här vill jag verkligen få ett besked av utrikesministern om.


Anf. 40 Utrikesminister Ann Linde (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! I den här frågan har vi helt olika syn. Sverige och EU anser att PKK är en terroristorganisation. Den har varit terroristklassad sedan 2002 med sanktioner. Det finns inte en chans att Sverige skulle driva frågan att ta bort PKK från listan. Men vi ser allvarligt på Turkiets agerande i landets närområde. Turkiet rör sig allt längre bort från EU och de internationella åtagandena.

Jag skulle vilja säga någonting om Turkiets agerande i Irak och Syrien. Vi, både EU och Sverige, har fördömt Turkiets militära offensiv i det kurdiskdominerade nordöstra Syrien under hösten 2019. Den orsakade stort lidande. Den gav möjlighet för Daish att se att detta har spelat dem i händerna. De kurdiska grupperna och de minoriteter som finns i området, assyrier, syrianer och yazidier, måste skyddas.

Vi vill se ett turkiskt tillbakadragande, och det har jag också inskärpt både i mitt möte med min turkiske motpart och offentligt på en presskonferens i Ankara. Den turkiska militära offensiven i norra Irak har fått allvarliga konsekvenser för civila i området och för den regionala säkerheten. Därför är det viktigt att Turkiet agerar i enlighet med folkrätten och i full respekt för Iraks suveränitet.

Europeiska rådet gjorde vid sitt möte den 1-2 oktober klart att om Turkiet agerar konstruktivt för att stoppa olaglig verksamhet i östra Medelhavet som påverkar Grekland och Cypern ska rådet anta en positiv politisk agenda i relationen mellan EU och Turkiet. EU har samtidigt beredskap att använda alla tillgängliga medel om Turkiet fortsätter att agera proaktivt och i strid med folkrätten.

Jag framförde detta till min turkiske kollega och sa att Sverige vill se en nedtrappning av det spända läget i östra Medelhavet. Vi delar den oro som EU:s höge representant har haft i frågan.

Det är motstridiga signaler som nu kommer från Turkiet, och det är givetvis inte bra. Vi vill se en utveckling i riktning mot dialog och avspänning. Vi måste ha en fredlig dialog i enlighet med internationell rätt. Men om EU:s dialog med Turkiet inte skulle ge resultat är vi beredda att överväga ytterligare åtgärder mot Turkiet.


Anf. 41 Amineh Kakabaveh (-)

Fru talman! Tack för svaret, utrikesministern! Det är bra att man för dialog, och det är klart att man vill lösa varje konflikt i den här världen med dialog. Man skulle vilja få slut på vartenda krig med pennor och tänkande. Men så är tyvärr inte fallet - inte för Erdogan.

Erdogan sitter där och bestämmer och ockuperar land efter land. Han vill vara den sultan som fanns i Ottomanska riket. Och ingen fördömer honom och ställer honom inför rätta. Han borde ställas inför rätta, för han begår krigsbrott och brott mot folkrätten.

Men en organisation som har begått brott är något oproportionerligt gentemot en stat som begår brott. Det är väldigt olyckligt att man inte strävar efter att de båda parter som faktiskt satt vid samma bord och försökte förhandla får fortsätta med det. Men Erdogan ogillade dem för att de, det vill säga kurderna, genom demokrati ville komma in i parlamentet. Alla kurder är inte bara PKK, och vare sig vi vill eller ej representerar PKK vanliga människor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har kritiserat PKK för deras brott, men deras ledare sitter 20 år i fängelse. Och vad gör Turkiets president? Jo, han ockuperar och bombar och kallar alla för terrorister. Vad gör vi i Europa och Sverige? Vi ger mer ammunition till Erdogan för att han ännu mer ska kunna rättfärdiga sina invasioner, sitt mördande och sin lynchning av kvinnor och politiker. De som bekämpat och besegrat Daish våldtas. Han bombar dem, för han säger att de är terrorister. Men han är tydligen inte själv terrorist när han med Natos bomber bombar, ockuperar, mördar och våldtar.

Det där är väldigt olyckligt. Konflikten kommer inte att lösas så länge man inte löser konflikten mellan PKK och Erdogan.


Anf. 42 Utrikesminister Ann Linde (S)

Fru talman! Som jag sa tidigare har interpellanten och Sverige och regeringen inte samma syn på PKK. Vi anser att de ska vara kvar på sanktionslistan för begångna terrorbrott.

Men jag delar som sagt interpellanten Amineh Kakabavehs stora oro för den försämrade situationen i Turkiet, inte minst när det gäller massavskedanden, massarresteringar och kränkningar av mänskliga rättigheter. Yttrande- och mediefrihet, politisk opposition och en välfungerande rättsstat är förutsättningar för att man ska kunna ha ett inkluderande och demokratiskt samhälle. Detta har jag också framfört i Turkiet.

I Sveriges kontakter med Turkiet kommer regeringen att oförtröttligt fortsätta att kräva att mänskliga rättigheter respekteras. Det finns ingen militär lösning på konflikten i Syrien. Detta gäller oavsett om vi väljer att titta på Turkiets agerande i nordöstra Syrien eller på konflikten i sin helhet. Det enda sättet att få slut på våldet och skapa en hållbar fred i landet är genom en FN-ledd politisk process.

Sverige kommer att fortsätta att följa och agera på utvecklingen i nordöstra Syrien. Vi kommer också att fortsätta att bidra till att lindra det lidande och den nöd vi ser i Syrien och i drabbade grannländer. Vi gör detta genom vårt omfattande humanitära bistånd till den regionala Syrienkrisstrategin, som nu uppgår till 1,8 miljarder svenska kronor.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2020/21:68 Den turkiska regimens expansiva utrikespolitik

av Amineh Kakabaveh (-)

till Utrikesminister Ann Linde (S)

 

Turkiets president Erdoğan uppträder som en sultan i ett pånyttfött osmanskt rike. I dag finns hans trupper i Libyen, på Balkan och i Somalia. De har invaderat delar av Rojava och tagit staden Afrin. I irakiska Kurdistan bombar hans flygstridskrafter civila under förevändningen att de jagar terrorister. Nyligen, den 28 september, sägs det att Turkiet har skickat 4 000 elitsoldater till Azerbajdzjan i konflikten med Armenien. Samtidigt inleder Erdoğan en territoriell konflikt med Grekland, där den gamla Cypernkonflikten fräschas upp för att Turkiet ska kunna kräva delar av Egeiska havet där det visat sig finnas olja men som man tidigare inte visat något särskilt intresse för från turkisk sida. President Erdoğan för en expansiv och aggressiv utrikespolitik. Det är ett klassiskt agerande för en regering vars största problem egentligen är att dess ekonomi befinner sig i en kris som man till varje pris vill dra befolkningens uppmärksamhet ifrån. Bördan av denna aggressiva utrikespolitik tvingas Turkiets befolkning att bära. 

Målet för president Erdoğan är inte fred. För hans del handlar det om expansion och aggression på andras bekostnad. 

Kritiska röster har höjts. Människor som uttrycker sitt missnöje mot regimens politik stämplas dock som terrorister och fängslas. Folkvalda politiker i parlamentariska församlingar som hyser andra uppfattningar än Erdoğan, som ledarna för HDP, Selahattin Demirtas och Figen Yüksekdag med flera, har spärrats in i säkerhetsfängelser. I sydöstra Turkiet har folkvalda kommunpolitiker ersatts med militärer. Vi läser varje dag att regimkritiska advokater, musiker, författare och folkvalda politiker hungerstrejkar i protest mot fruktansvärda fängelseförhållanden där coronapandemin härjar under bedrövliga sanitära förhållanden. Nyligen dog den framstående kurdiske advokaten och hungerstrejkande människorättskämpen Ebru Timtik. 

Den 25 september arresterades och fängslades 82 folkvalda oppositionspolitiker från HDP. De arresterades för att ha deltagit i demonstrationerna den 6–7 oktober 2014 då de protesterade mot IS/Daishs belägring av staden Kobane i Rojava i norra Syrien, där kurdiska styrkor som skyndat till Kobanes försvar lyckades bryta belägringen och driva bort IS/Daishs terrorister – ett ingripande som fick ett så stort internationellt stöd att FN senare gjorde den 1 november till World Kobane Day. Det torde alltså stå klart att Erdoğan och Turkiet stod på fel sida när det gällde försvaret av Kobane och inte delar världssamfundets syn på IS/Daish.

Den turkiska militären bedriver en alldeles egen terrorverksamhet riktad mot landets egen befolkning. I Catakdistriktet i Van arresterades militären Servet Turgut, 55 år, och Osman Siban, 50 år, av turkisk militär och var försvunna i två dagar. Det framkom senare när de återfunnits, illa skadade och omhändertagna på ett sjukhus, att de förts bort med helikopter och torterats ombord, varefter man helt sonika bara kastat ut dem – ett manér likartat det som förekom i Argentina på diktatorn Videlas tid.

Målet för president Erdoğan är inte heller mänskliga rättigheter. I stället kränker han dem. 

De som uttrycker åsikter som misshagar den nye sultanen/presidenten arresteras och döms som terrorister. De påstås alltså ha bedrivit terrorism inte genom några terroristiska handlingar utan för att ha givit uttryck för sina åsikter, som han påstår är ett hot mot statens enhet och integritet. Det är diktaturens språk! Att flera av dem som arresterats är folkvalda och medlemmar i demokratiska församlingar saknar betydelse för Erdoğan eftersom han med suverän arrogans deklarerat att demokrati är inte målet för honom. President Erdoğan har i praktiken skapat ett sultanat åt sig själv och tillskansat sig diktatorisk makt.

En statschef med en stat som inte tål kritik, avskaffar demokratin och bryter mot mänskliga rättigheter kommer dock att en dag att kväva sig själv, eller som den svenska poeten Maria Wine en gång uttryckte saken: Alla diktatorer drunknar förr eller senare i sina egna stövlar. Men innan detta sker kommer många människor ha fått utstå svåra lidanden, och det är vad som just nu sker i Turkiet eftersom det nya Osmanska rikets sultan/president inte har fred, demokrati eller mänskliga rättigheter som mål för sin politik utan endast makt för egen räkning. 

För Sverige och EU, som anser sig vara försvarare av fred, demokrati och mänskliga rättigheter, torde det vara en självklar uppgift att kräva att alla HDP-politiker och människorättsaktivister i Turkiet friges.

Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde: 

 

  1. Avser ministern och regeringen att kräva att HDP:s företrädare i Turkiets nationella parlament och kommunala församlingar samt Selahattin Demirtas och Figen Yüksekdag omedelbart försätts på fri fot och får möjlighet att utföra sina politiska uppdrag?
  2. Kommer ministern och regeringen att kräva frigivning av alla politiska fångar, som advokater, läkare, forskare, journalister och demokratikämpar? 
  3. Avser ministern och regeringen att fördöma Turkiet för dess i det närmaste slentrianmässiga bombningar av civila i irakiska Kurdistan och Syrien, där många har dödats och många kvinnor våldtagits för att de har kämpat mot Daish/Isis?
  4. Avser ministern och regeringen att i EU ta upp ett fördömande av Turkiets ständiga bombningar i irakiska Kurdistan och Syrien?
  5. Avser ministern och regeringen att i EU och FN ta upp Erdoğans folkrättsvidriga militarisering av Rojava och irakiska Kurdistan samt Turkiets aggressiva uppträdande i Azerbajdzjan, Libyen, Cypern och Grekland?