Digital radio

Fru talman! Berit Högman har frågat mig vilken strategi som finns bakom mitt och regeringens agerande beträffande införande av digital radio. I och med den nya radio- och tv-lagen, som trädde i kraft i augusti 2010, infördes nya regler om digitala kommersiella radiosändningar. Enligt lagen beslutar regeringen om vilket sändningsutrymme som får upplåtas för digital kommersiell radio. Myndigheten för radio och tv fördelar därefter tillstånd efter ett ansökningsförfarande. Regeringen beslutade i oktober 2010 om sändningsutrymme för kommersiell digital radio i hela landet. Myndigheten för radio och tv förbereder nu en tillståndsprocess med anledning av regeringens beslut. Regeringen tillsatte vidare i juni i år en utredning om radio och tv i allmänhetens tjänst inför nästa tillståndsperiod, Public service-kommittén. I kommitténs uppdrag ingår bland annat att ta ställning till en eventuell övergång från FM till digital radio. Kommittén ska bedöma och lämna förslag om när och hur en sådan övergång i så fall ska genomföras och hur den ska finansieras samt bedöma om Sveriges Radios roll i digitaliseringen av radiomediet behöver tydliggöras. Bedömningarna ska ha ett lyssnarperspektiv. Kommittén ska följa det arbete som Myndigheten för radio och tv utför när det gäller tillståndsgivning för digital kommersiell radio. Kommittén ska redovisa sitt uppdrag senast den 1 september 2012, och förslagen kommer därefter att beredas i sedvanlig ordning. Det beslut om sändningsutrymme som regeringen fattat och den tillståndsprocess för digital kommersiell radio som Myndigheten för radio och tv förbereder syftar inte till att fastställa ett slutdatum för FM-sändningarna. Utgångspunkten för denna process är att de digitala ljudradiosändningarna ska bedrivas parallellt med och komplettera de analoga ljudradiosändningarna. FM-nätet är i dag fullt utnyttjat, och digitala ljudradiosändningar erbjuder en möjlighet att få fler radiokanaler i hela landet, vilket den kommersiella radion har efterfrågat. När det gäller den långsiktiga frågan om en eventuell övergång från FM till digital radio och frågan om SR:s roll i digitaliseringen kommer Public service-kommitténs arbete att utgöra en del av underlaget för regeringens fortsatta överväganden. Regeringen har i flera sammanhang uttalat att utvecklingen av marksänd digital ljudradio bör vara marknadsdriven. Detta innebär att de kommersiella aktörerna på radiomarknaden deltar och att parterna samverkar bland annat beträffande val av teknisk standard. Sveriges Radio bör inte ensamt driva utvecklingen av digitala ljudradiosändningar. Mervärdet av digital marksänd radio måste också klart framgå för konsumenten. De mått och steg som regeringen hittills vidtagit när det gäller utvecklingen av digital radio är ett uttryck för detta synsätt.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! För mer än ett år sedan beslutade regeringen om sändningsutrymme för digital kommersiell radio. Regeringen har varit tydlig med att utbyggnaden av digitalradio ska var marknadsdriven och att Sveriges Radio och kommersiell radio bör samverka vid val av teknisk standard. Det är där knepigheterna kommer in. Precis som kulturministern säger ska det när det gäller Sveriges Radio hanteras i Public service-utredningen. I juni fastställde Myndigheten för radio och tv en strategi för den kommersiella radion. I november hade vi den värsta snabba hanteringen från radio- och tv-myndigheten. På fyra dagar, från torsdag till måndag, fick intressenterna möjlighet att yttra sig i den här frågan till radio- och tv-myndigheten. Det handlade om utkast till verkställighetsföreskrifter och konsekvensanalys. Avsikten var, enligt vad som stod på Myndigheten för radio och tv:s hemsida, att utlysning av tillstånd skulle ske i december i år. Redan där uppstår en otakt mellan public service och kommersiell radio. Konkurrensverket och Post- och telestyrelsen hade ingenting att erinra. Det hade däremot hela radiobranschen och Sveriges Radio. De svarar ungefär så här: Nu går det i otakt. Vi behöver ha en gemensam plan för detta arbete. Om jag har förstått det rätt meddelade Myndigheten för radio och tv för en vecka sedan att det inte blir någon utlysning ens för den kommersiella radion. Det väcker många funderingar. Det kunde väl Myndigheten för radio och tv ha räknat ut innan, med tanke på att det var känt att radiobranschen och Sveriges Radio hade sin ståndpunkt om en önskvärd armkrok redan från början när det gäller teknikval och en önskan att regeringen skulle ha en tydlig strategi för hur det skulle gå till. Kulturministern måste väl inse poängen med en gemensam strategi. Vad är motsatsen till det? Jag kan inte se hur vi ska få fram en marknadsdriven utveckling av digitalradio om det inte finns en gemensam strategi. Vad är det för budskap konsumenterna ska få? Måste man bestämma om man vill lyssna på Sveriges Radio eller på kommersiell radio vid inköp av radioapparat? Ska vi ha två radioapparater hemma och två i bilen? För konsumenterna, för den kommersiella radion och för Sveriges Radio är det önskvärt med en gemensam strategi. Kommer det efter denna spännande höst att bli en mer gemensam strategi?

Fru talman! Jag vill tacka interpellanten för en interpellation som är intressant eftersom den handlar om ett viktigt medium, nämligen radio. Jag vill också tacka ministern för ett uttömmande svar på den tekniska ingången som interpellanten har valt för att diskutera utvecklingen av radions framtid. I ministerns svar läser jag till min glädje att man lyfter fram att utvecklingen av marksänd digital ljudradio bör vara marknadsdriven. Det får mig att påpeka att det finns en intressant historik när det handlar om radion. Vi kan backa ganska exakt 50 år tillbaka, nämligen till 1961. Då etablerades en radiosändning, Radio Nord, från en båt på internationellt vatten. Det är intressant att reflektera över. På den tiden hade vi ett radio- och tv-monopol som underhölls av framför allt den dåvarande socialdemokratiska regeringen eftersom man var rädd för mångfald. Det är glädjande att höra att interpellanten och ministern nu snarare diskuterar hur man ska kunna öppna för fler alternativ. Utvecklingen av det tekniska kunnandet gör att man får möjlighet till fler utsändningarna. Vid den tiden, 1961, bedrev regeringen bokstavligt talat och på alla fronter ett krig mot entreprenörer som försökte etablera ett enda alternativ till den enda statliga radioutsändningen som medborgarna hade att lyssna till. Efter ett år lyckades man tyvärr skriva in i lagen att det var förbjudet att bedriva alternativa radioutsändningar. Detta är den viktiga frågan att diskutera när det gäller strategi: Vilken ideologi ska ligga bakom det som vi arbetar för? Jag hoppas att man i denna kammare kan enas över partigränser och blockgränser om att det handlar om mångfald och inte om den enfald som förevar för 50 år sedan. Inom det socialistiska blocket finns det tyvärr en fäbless för att vilja ifrågasätta en mångfald av entreprenörer inom radio och tv. I början av 80-talet hade vi fortfarande ett monopol. Då kom hotet från rymden, ansåg den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Med Maj Britt Theorin i spetsen ville man förbjuda paraboler för privat bruk. Kan ni som lyssnar på den här debatten tänka er att ledande socialdemokrater så sent som i början av 80-talet förespråkade ett förbud mot att äga paraboler och ta emot sändningar från rymden? Debatten har blivit alltmer liberal och gått allianspartiernas väg. Socialdemokraterna uttalar inte längre något kramande av monopolet. Tekniken har ju vällt över oss i vågor. Den senaste diskussionen om digitalisering handlade om tv-nätet. Det är intressant att läsa protokollet från debatten här i kammaren riksåret 1996/97 om kulturutskottets betänkande nr 17. Från borgerligt håll lyfte man fram värdet av mångfald. Enligt min tolkning av protokollet hade Socialdemokraterna då insett betydelsen av mångfald, medan vänsterpartisterna fortfarande ifrågasatte mångfald och ville ha en statlig kontroll över såväl tv som radio. Jag hoppas att vi genom detta inlägg kan få en historik som lyfter fram och betonar värdet av den viktiga diskussionen. Det handlar om hur ideologin styr strategin för att utveckla såväl radio- som tv-medier. Det måste naturligtvis handla om att öppna för en mångfald i stället för att öppna för en enfald.

Fru talman! Jag tycker att det är roligt att Finn Bengtsson också kommer in i debatten och påminner om ett skäl till att jag en gång valde att engagera mig politiskt, det vill säga att vi ville bryta det statliga radio- och tv-monopolet. Jag tycker att konkurrens alltid är att föredra. Jag var inte så gammal när Radio Nord sände, men jag kommer trots allt ihåg delar av diskussionen. Man skickade till och med ut militär på vattnet för att stoppa Radio Nord. Det utdömdes också hårda straff för dem som låg bakom de här sändningarna. Jag tycker att det är roligt att Socialdemokraterna även i denna fråga har närmat sig oss borgerliga. Sedan kan vi glädjas åt att radion har ett starkt förtroende hos lyssnarna och att man också vinner nya lyssnargrupper. Jag vet att den kommersiella radion och Sveriges Radio har ett samarbete inte bara när det handlar om att diskutera standard för en eventuell digitalisering utan också när det gäller hur man ska kunna behålla de unga lyssnarna. Vi i regeringen har också gjort en hel del för att underlätta för den kommersiella radion. Vi har sänkt koncessionsavgifterna, som har varit höga. Den kommersiella radion tycker fortfarande att de är höga, men vi har trots allt sänkt dem. Vi har underlättat deras verksamhet genom att gå dem till mötes, bland annat när det gäller önskemål om sponsring och innehåll som har varit hårt reglerat tidigare genom en kulturminister som hade en annan politisk färg än jag har. Jag står fast vid att den här utvecklingen bör vara marknadsdriven. Den verksamhet som bland annat Sveriges Radio har haft har varit mycket kostsam och inte fått det intresse hos radiolyssnarna som man kanske hade hoppats på. Redan i dag lägger svenska hushåll ned mycket pengar på medier. Det är mycket bra, men det är, och det var också Berit Högman inne på, förenat med höjda kostnader att helt och hållet byta teknik. Jag ska inte kommentera hur en av våra myndigheter har agerat. Det har hänt mer än en gång att det kommit hot från bland annat Berit Högmans parti om att anmäla mig till konstitutionsutskottet om jag yppar den minsta lilla synpunkt på vad någon av myndigheterna gör. Jag har noterat att man också har haft en dialog med den kommersiella radion. Man har lyssnat på den kommersiella radion och skjutit fram denna process så att man inte behöver ha in svaren förrän efter det att Public service-kommittén har lagt fram sitt betänkande. Det tycker jag är bra.

Fru talman! Jag tror inte att Finn Bengtsson och jag har samtalat här i kammaren tidigare. Jag är en stark public service-vän. Jag tror att det finns skäl till att det är ett public service-företag som kammar hem de bästa placeringarna vare sig det gäller tillit och förtroende eller journalistpris. Det förhindrar mig dock inte att se möjligheterna i en digitalisering av radion, och det finns många skäl till det. Men jag försöker däremot se det i ett konsument- och medborgarperspektiv. Jag kan inte ens efter den här debatten förstå hur den marknadsdrivna utvecklingen ska gå till och hur den ska se ut, särskilt inte när man inte tidsätter hur långa de parallella processerna ska vara. Hur länge ska vi ha dubbla system? Hur mycket kommer det att kosta? Vilket ansvar tar staten och regeringen för att göra systemen hanterbara och genomskinliga såväl för kommersiella intressen som för public service? Och framför allt: Vad kommer det att kosta? Jag får nöja mig med de svar som jag har fått i dag. Jag har mina frågor kvar. Vi får hoppas att vi kan återkomma till detta när Public service-utredningen lägger fram sitt betänkande. Jag har förstått av det kulturministern har sagt att det med all sannolik inte händer någonting i den här frågan förrän dess. Och skulle det göra det har jag möjlighet att lämna en ny interpellation.

Fru talman! Jag är glad att höra Berit Högmans intresse för att expandera med ny teknik på radions område. Vi ska dock komma ihåg att under 90-talet när man valde att digitalisera tv-utsändningarna var det inte helt utan födslovåndor och en hel del barnsjukdomar innan allt detta kom på plats. Jag tror att det förslag som regeringen har, och som ministern ger i sitt svar, på den tekniska lösningen med olika parallella processer, givet att man noga bevakar att man får en marknadsdriven utveckling på lyssnarnas villkor, ligger till grund för att det är, enligt mitt sätt att se det, den mest omdömesgilla strategin. Låt mig lite kort ta upp det som Berit Högman säger när det gäller ideologin. Jag är också en stor vän av public service. Jag lyssnar nästan enbart på radions kanal 1, men man ska komma ihåg att Radio Nords sändningar ledde fram till att melodiradion skapades. På den tiden, för 50 år sedan, var Sverige hjälplöst efter. Vi var ett stenåldersland när det gällde radion. Ungdomar fick lyssna på en eller två nya musiklåtar i veckan. Att de spelade skvalmusik på Radio Nord ledde fram till att melodiradion sedan skapades. Vi kan också konstatera att frihet i etern skapar ett utrymme för ett viktigt snabbare flöde av information. När vi hade radiomonopol i Sverige var Radio Nord den första som rapporterade om ryssen Gagarins rymdfärd. Det var också den första radiokanalen som upplyste oss om invasionen vid Grisbukten på Kuba och även om Dag Hammarskjölds död. Jag tror att det är viktigt att slå fast i en sådan här debatt, även om den handlar om teknik, att tekniken aldrig får sättas över det ideologiskt viktiga med att mångfald sprider kunskap fortare och är en garant för demokratin. Den får aldrig motarbetas eller ge styrkeförhållanden där inte samtliga kommer till tals på lika villkor.

Fru talman! Jag tolkade Berit Högman så att det var hennes sista replik. Jag kan konstatera att vi alla välkomnar ny teknik och allt som kan ge radiolyssnarna större möjligheter och en större mångfald. Det är också möjligt genom det nya frekvensutrymme som finns och som än så länge är oanvänt. Det finns naturligtvis ett intresse inte bara från de kommersiella bolagen utan också från Myndigheten för radio och tv att använda detta frekvensutrymme innan andra får upp ögonen för det. Det är inte statens eller regeringens uppgift att detaljstyra. Jag hoppas att den här debatten fortsätter inte bara här i kammaren utan framför allt bland radiolyssnarna och allmänheten. Hur vill de att radion ska fungera? Har de intresse av den nya tekniken? Är de beredda att betala för den? Jag hoppas det eftersom det finns många fördelar med det digitala. Det Berit Högman var ute efter i sin interpellation var just att Myndigheten för radio och tv och de kommersiella bolagen där skulle gå i takt med Public service-kommittén. Jag tolkar beskedet från Myndigheten för radio och tv så att man nu också gör det och att det får bli en samlad strategi.