diskriminering av romer på fastighetsmarknaden

Fru talman! Carlinge Wisberg har frågat mig dels om jag avser att vidta åtgärder som innebär att en bättre rättslig prövning sker av arbetsplatsolyckor, dels om jag avser vidta några åtgärder så att företags- bot används oftare när Arbetsmiljöverkets föreskrifter inte följs. Att de svåra olyckorna i arbetslivet fortfarande är så många och att de så sällan leder till rättslig påföljd är mycket allvarligt. Det är viktigt att lagföringen av arbetsmiljöbrott blir effektivare för att man ska kunna upprätthålla respekten för reglerna om arbetsmiljön. Regeringen varken kan eller bör dock ingripa i domstolarnas dömande verksamhet för att t.ex. på- verka hur ofta man använder en viss påföljd. Företagsbotsutredningen lade 1997 fram förslag om effektiviserat sanktionssystem gällande juridiska personer (Straffansvar för juridiska personer, SOU 1997:127). Förslaget innebär att det nuvarande sys- temet med företagsbot ersätts av ett system där juri- diska personer kan dömas till straff för brott begång- na i verksamheten. Betänkandet bereds för närvaran- de i Justitiedepartementet. Insatser har gjorts i form av utbildning riktad till åklagare, men detta har inte varit tillräckligt. Åkla- garna och polisen har en mycket stor arbetsbörda. Förbättrad utbildning för poliser och åklagare är ett viktigt medel. Att motverka arbetsskadorna är en mycket högt prioriterad uppgift både ur mänsklig och samhälls- ekonomisk synpunkt. Min mening är att en effektiv metod för att förebygga arbetsolyckor är att Arbets- miljöinspektionen gör bedömningar på platsen och också ställer krav. När det behövs ska kraven drivas igenom med beslut om föreläggande som kan kombi- neras med hot om vite. På detta sätt når man inte bara brister som lätt kan fastställas av en domstol - t.ex. att det fattas en ar- betsmiljöplan - utan kan även ställa exakta krav som gäller innehållet i planen. Mer komplicerade brister i arbetsmiljön kan ofta medföra stora bevissvårigheter inför domstol, vilket gör åklagarnas uppgift ännu svårare. Organisatoriska brister orsakar inte bara ohälsa utan kan givetvis också vara skuld till många olyckor. Arbetsmiljötillsyn som gäller arbetsorganisatoriska frågor kräver en kompetensuppbyggnad hos Arbets- miljöverket. Fr.o.m. i år har Arbetsmiljöverket till- förts en nivåhöjning av anslaget med 70 miljoner kronor som ska användas för personalförstärkning samt metod- och kompetensutveckling, främst med inriktning mot organisatoriska frågor. I januari 2000 tillsatte jag på regeringens uppdrag en arbetsgrupp inom Regeringskansliet med uppgift att analysera den stora ökningen av arbetsbetingad ohälsa som har samband med stress och andra fakto- rer. Slutrapporten kommer inom kort och kommer att innehålla förslag som syftar till förbättring av det förebyggande arbetsmiljöarbetet. För mig är det viktigt att öka Arbetsmiljöverkets möjligheter att förebygga olycksfall och ohälsa på grund av arbetet. Den ökade vikten av arbetsmiljöfrå- gorna medför ett behov av förstärkt tillsyn som kom- plement till rådgivning och andra åtgärder.

Fru talman! Frågeställningen avser inte att rege- ringen ska ingripa i domstolarnas dömande verksam- het. Frågan gäller om regeringen, mot den bakgrund som här har redovisat, anser det angeläget att se över befintlig lagstiftning för att utröna om det finns behov av att ytterligare tydliggöra ansvarsförhållandet. Dagens Arbetes genomgång av den här frågan och det här problemet är inte någon upplyftande läsning, vilket också de kommentarer som man kan läsa i artikeln pekar på. Det handlar om alltifrån bristande tillsyn och kontroll till ett, som jag tycker, bristfälligt engagemang från de rättsvårdande myndigheternas sida. Inte ens det sedan länge ikraftvarande delega- tionssystemet för arbetsmiljöfrågor tycks fungera. Man kan utläsa att det inte ens i alla lägen påtalas om det saknas en tydlig delegationsordning vid de in- spektioner som görs. Det är något som jag tycker att man måste beteckna som mycket allvarligt i till- synsarbetet. Sammantaget pekar detta på stora brister när det gäller internkontrollen på arbetsplatsen. Den politiska slutsats som man kan dra är att lagstiftningen på det här området behöver skärpas. Om den rättsliga pro- cessens resultat, att så få undersökningar genomförs och än mindre leder till åtal, beror på bristande kom- petens i stället för på bristande engagemang, som jag har antytt, är det ju också en politisk fråga. Frågan som då måste besvaras är: Beror det på organisatio- nen, eller beror det på bristande resurser? I båda fal- len förefaller det mig som om det måste till politiska initiativ för att åstadkomma en förändring. Statsrådet hänvisar i sitt svar till att riksdagen inom en nära framtid kan förvänta sig förslag på hur arbetsmiljöarbetet i stort ska kunna stärkas och för- bättras. Jag ska inte här kommentera de förslagen, då jag endast har tagit del av dem via medierna. Men det tycks mig i alla fall som om det i de här fallen, när olyckan redan har skett, inte skulle få någon avgöran- de betydelse för de saker som vi nu utbyter tankar om. Jag tror att den mest genomgripande förändring som kan leda till en annan utveckling är att genomfö- ra det förslag, som statsrådet hänvisade till, som re- dan funnits länge i lugn och ro hos Justitiedeparte- mentet. Det förslaget handlar om möjligheten att föra talan mot juridisk person. Det vore det mest effektiva och preventiva medlet. Det är självfallet så att statsrådet Sahlin inte har ett direkt ansvar på det här området utan ett mer indi- rekt ansvar. Men eftersom Näringsdepartementet har ansvaret för arbetsmiljöfrågorna - och de här fallen är en konsekvens av brister på arbetsplatserna - vore det naturligt att denna frågeställning blev föremål för kontakter med Justitiedepartementet i samband med framtagande av förslag som berör arbetsmiljöarbetet. Eftersom det förslag, som jag också kunnat ta del av i medierna, som ska komma beträffande arbetsmiljön saknar tankegångar om en förändrad lagstiftning vad gäller ansvarighetsfrågan vid arbetsolycksfall med den här utgången, skulle jag vilja ställa en fråga till statsrådet. Kan vi förvänta oss att det kommer ytterli- gare initiativ från regeringen som går i riktning mot att juridisk person kan ställas till ansvar i dessa fall?