djurskyddstillsyn i samband med tävling med djur

Fru talman! Cecilia Widegren har frågat mig dels vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att se till att relativt begränsade ärenden inte tar fem år att bereda, dels vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att följa Sveriges riksdags tillkännagivande om att regeringen bör se över 33 § i djurskyddsförordningen och tillämpningen av denna paragraf med syfte att förenkla systemet med förordnande av tävlingsveterinärer vid hästtävlingar och minska de kostnader för tävlingsarrangörerna som är förknippade med detta system. Av 33 § i djurskyddsförordningen framgår att det vid offentlig tävling med djur ska finnas en veterinär som förordnats av Djurskyddsmyndigheten. Arbete som ban- och tävlingsveterinär innebär myndighetsutövning. Lagstöd saknas i dag för att uppdraget ska kunna delegeras till enskilda veterinärer eller till annan organisation. Veterinärerna är därför anställda av Djurskyddsmyndigheten. I juni 2001 fick Jordbruksverket uppdraget att se över 33 § i djurskyddsförordningen med syftet att kartlägga eventuella problem med tillämpningen. I oktober samma år avrapporterade verket uppdraget. Mot den bakgrunden har Jordbruksverket och senare Djurskyddsmyndigheten genomfört vissa förändringar för att underlätta och förbättra djurskyddstillsynen vid tävlingar. En arbetsordning med manualer för tävlingsveterinärer har beslutats, åldersgränsen för tävlingsveterinärer har höjts för att öka antalet tillgängliga veterinärer, och utbildningar av tävlingsveterinärer har genomförts. I maj 2004 framförde Djurskyddsmyndigheten till Jordbruksdepartementet i en skrivelse att man då inte hade intrycket att det var ett stort problem för tävlingsarrangörerna att engagera tävlingsveterinärer och att klagomålen från privata veterinärer mot statlig anställning vid tävlingstillfällena ebbat ut. I olika sammanhang har det emellertid till departementet framförts att det finns problem med att engagera veterinärer för tävlingar med djur, med kompetensen hos veterinärerna och med kostnaderna för veterinärernas medverkan vid tävlingarna. Mot den bakgrunden fick Djurskyddsmyndigheten i slutet av juli förra året i uppdrag att närmare studera strukturen på veterinär medverkan vid tävlingar och att konstatera om, och i så fall vilka, problem som finns. Detta för att kunna bedöma behovet av eventuella åtgärder och hur dessa i så fall bör utformas. Utgångspunkten för uppdraget var en bibehållen djurskyddsnivå. I slutet av oktober rapporterade Djurskyddsmyndigheten uppdraget. Myndigheten konstaterar att tävlingsarrangörerna anser att djurskyddsläget är gott vid tävlingar och att den veterinära närvaron i många fall kan reduceras. Stora delar av veterinärkåren anser å andra sidan att den veterinära tillsynen bör utökas. Djurskyddstillsynen och dopningskontrollen på trav- och galoppbanor anser Djurskyddsmyndigheten fungerar bra. På övriga tävlingar med hundar och hästar anser myndigheten att dagens system har flera brister såsom höga kostnader för den veterinära medverkan och i vissa fall bristande veterinär tillgänglighet och kompetens hos veterinärerna. På vissa tävlingar finns ingen veterinär tillsyn, och dopningskontrollen är otillräcklig. För att förbättra situationen föreslår Djurskyddsmyndigheten ett antal åtgärder. Rapporten har nu varit ute på remiss. Remisstiden gick ut den 1 mars men ett par av remissinstanserna fick något förlängd tid. I dagarna ska därför arbetet med remissammanställningen påbörjas. När sammanställningen är klar om några veckor kan vi utifrån denna bedöma om det är lämpligt att gå vidare med Djurskyddsmyndighetens förslag till förändringar.

Fru talman! Det är viktigt att regeringen har respekt för den svenska demokratins högborg riksdagen och de tillkännagivanden som ges från detta hus. I det här fallet är det allianspartierna och dessutom en majoritet av församlingen här som har givit ett tillkännagivande. Jag har ställt liknande frågor förut skriftligt till ministern, och jag har fått liknande svar. Att en så enormt begränsad fråga som detta ändå är kan i den byråkratiska världen ta så väldigt lång tid kan inte kännas tillfredsställande för någon, och inte ens för jordbruksministern. Det var anledningen till att jag ville ha det här samtalet. Det är utifrån demokratisk synpunkt men också utifrån det reella självklara innehållet. Jag ska läsa upp några av de frågor som det handlar om så att man ser hur begränsat det faktiskt är. Det handlar om att kartlägga omfattningen av tävlingar med djur som har veterinär medverkan. Det handlar om i vilken omfattning veterinär tjänstgöring under hela tävlingar respektive delar av tävlingar är rimlig. Det handlar om hur många veterinärer som tas i anspråk och i vilken omfattning dessa veterinärer har särskilda kunskaper om de aktuella djurslagen. Det handlar om att undersöka kostnaden för deltagarna och arrangörerna i olika typer av tävlingar på det veterinära området och identifiera och beskriva eventuella problem. Detta är problem som parlamentet i det här fallet har uppmärksammat genom att ge ett tillkännagivande till regeringen. När en så begränsad frågeställning som det här ändå är hanteras under så lång tid blir man något fundersam över den byråkratiska väg som den måste ta. Vi kan tycka att frågan är något begränsad, men för de människor som dagligdags eller varje vecka håller på med detta är det inte så begränsade frågor. För dem är det viktiga och avgörande frågor. Framför allt är det kvalitetsfrågorna och kostnadsfrågorna som har spelat en stor roll. Det gäller inte minst de lokala och regionala tävlingarna, som ofta berör unga människor, ofta unga tjejer, där det ofta finns knappa resurser. Då är det något förvånansvärt att det ska ta så lång tid innan det händer något på de punkter som tillkännagivandet berörde för ett antal år sedan. Är ministern nöjd med att det tar så lång tid på ett så begränsat område, eftersom vi har ett antal andra områden som är något större och något vidgade? Så lång tid vill vi väl ändå inte att det ska ta.

Fru talman! Det är klart att vi från regeringens sida har respekt för riksdagen och riksdagens tillkännagivanden. Det har pågått ett arbete i den här frågan. Cecilia Widegren tycker att det har tagit för lång tid. Jag är själv en otålig natur, och jag kan också tycka att man kan ha ambitionen att klara av ett sådant här utredningsarbete på kortare tid. Samtidigt vill jag framhålla att det inte är så att det inte har hänt någonting under tiden. Jag redovisade i mitt svar att de ansvariga myndigheterna inom ramen för den gällande lagstiftningen har vidtagit ett antal åtgärder. Det handlar om att öka tillgängligheten till veterinärer genom att höja åldersgränsen. Den har höjts i två omgångar, nu upp till 70 år. Det har påverkat möjligheten att få veterinärer till tävlingarna. Myndigheten har också arbetat med kompetensnivån och satsat på utbildning. Man har också underlättat den veterinära tillsynen genom att ta fram en arbetsordning och en manual kopplad till arbetsordningen. Det har väsentligen underlättat och förbättrat arbetet med veterinärer som tjänstgör i samband med tävlingar. Cecilia Widegren säger att det här är en så liten fråga. Jag håller inte riktigt med om det. Det är en otroligt viktig fråga. Det handlar om djurskyddet. Det är det som är utgångspunkten. Sedan vill vi utifrån utgångspunkten det goda djurskyddet och de ambitioner som vi har i vår djurskyddslagstiftning se till att vi får ett trovärdigt, effektivt och fungerande system. Det som har varit ett av problemen i det här sammanhanget, en fråga som vi måste hantera, är att det handlar om myndighetsutövning. Det är inte bara så att man kan tycka och tänka och göra lite hur man vill med uppdragen till veterinärerna, utan det handlar om myndighetsutövning. Det är en ingång som har gjort att det har blivit lite mer komplicerat att lösa den här frågan. Nu är vi i läget att vi har ett förslag från Djurskyddsmyndigheten. Det har remissbehandlats. Jag ser att vi har goda förutsättningar att ta ställning till hur vi nu ytterligare ska förbättra den veterinära medverkan i samband med de här tävlingarna. Givetvis ska vi utifrån de givna kraven på djuromsorgen se till att det blir ett system som är bra för de berörda arrangörerna och bra för föreningarna, för jag har stor förståelse för att det i många fall är föreningar som inte har en sådan ekonomisk situation att de kan lägga mycket pengar på den här tillsynen. Men samtidigt måste vi ha förståelse för att det måste vara en rimlig ersättning till de berörda veterinärerna.

Fru talman! Det var härligt att se ett engagemang i slutet på inlägget här och framför allt respekten för de tävlingar på olika nivåer som det här handlar om. Det är bra att det också finns en ödmjukhet inför frågorna. Även om de är begränsade får de inte gå i maskineriet hur länge som helst innan man kommer till skott på ett antal områden. Låt mig inte förlänga den här aftonen. Det är många som vill gå hem - oj, hur kunde jag landa så rätt? Låt mig i stället fråga, så att jag slipper ställa en skriftlig fråga till, när detta arbete avses vara avslutat. Eftersom jag den 8 december 2004 fick ungefär samma svar som jag fick i dag, undrar jag när avsikten är att man ska komma till skott. Inför det arbetet vill jag skicka med att den nya myndigheten - som är en mycket ivrig myndighet precis som vi är ivriga i våra ämbeten - inte bör ta sig alltför stora administrativa kostnader och annat som gör att vi inte når de kostnadsfördelar, den enkelhet, kvalitet och så vidare som vore lämpligt. När avser ministern att komma till skott inom det här området? Jag ställer frågan för att vi ska veta om tillkännagivandet har sprungit hela vägen från det här huset över till regeringen och också ut i verkligheten.

Fru talman! Jag har ännu inte tagit del av alla remissinstansernas synpunkter, så jag kan inte riktigt värdera om det finns några större svårigheter som har rapporterats från remissinstansernas sida. Med den reservationen bedömer jag att vi kommer att kunna hantera den här frågan tämligen snabbt och att det i vart fall inte ska ha gått så långt in på hösten innan vi har löst frågan och lagt fram våra förslag.