E-sportens möjligheter till likvärdiga utbildningar

Interpellationsdebatt 12 november 2015

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 143 Statsrådet Aida Hadzialic (S)

Fru talman! Rickard Nordin har frågat mig vad jag kommer att göra för att ge e-sporten samma förutsättningar som andra sporter att kunna starta utbildningar på gymnasienivå.

Jag vill inledningsvis uppehålla mig något kring vad e-sport egentligen är. E-sport är en förkortning av elektronisk sport och ett samlingsnamn för organiserade tävlingar som utförs på datorer. De tävlande spelar olika sorters dator- och tv-spel mot varandra. Många av spelen är lagspel. Tävlingar sker på lokal, regional, nationell och internationell nivå. För de skickliga spelarna finns möjlighet till mycket höga prispengar, bland annat på grund av sponsorer från spelbranschen.

För mig är det viktigt att alla elever ska kunna utvecklas och få stimulans i gymnasieskolan. Gymnasieskolan ska finnas till för alla elever. För elever som är duktiga i idrott finns i dag möjligheten att kombinera en gymnasieutbildning med idrottsträning som syftar till att utveckla en internationell elit. Det är Statens skolverk som beslutar om var elitidrottsutbildningar får anordnas efter förslag från Svenska Riksidrottsförbundet eller godkännande av ett specialidrottsförbund. Jag är övertygad om att detta ansökningsförfarande gynnar utbildningarnas kvalitet.

Riksidrottsförbundet är svensk idrotts samlande organisation som ska stödja, leda och företräda idrotten. Enligt förbundets stadgar är idrott fysisk aktivitet som vi utför för att kunna ha roligt, må bra och prestera mer. På förbundets webbplats kan man läsa om idrottens samhällsnytta och hur regelbunden motion främjar hälsan. Riksidrottsförbundet har 71 självständiga medlemsförbund. E-sport är inte anslutet till ett förbund som i sin tur ingår i Riksidrottsförbundet. Skolverkets bedömning är därför att e-sport i dagsläget inte är att betrakta som en idrott, varför elitidrottsutbildningar i gymnasieskolan inte kan ha inriktning mot just e-sport.

Det betyder dock inte att datorspel inte hör hemma i skolan. Tvärtom ser jag en stor potential i att använda datorspel för att utveckla kunskaper, förmågor och värden hos elever, och jag ser det även som ett pedagogiskt verktyg för lärare. Det finns också stora förväntningar på att skolan ska ge eleverna en god digital kompetens. Regeringen har därför gett Skolverket i uppdrag att föreslå nationella it-strategier för skolväsendet.

När det gäller gymnasieskolan och vuxenutbildningen ska Skolverkets förslag bland annat innehålla möjlighet att med hjälp av it stimulera elevernas nyfikenhet, kreativitet och andra entreprenöriella kompetenser som efterfrågas i arbetslivet och som underlättar fortsatta studier.

Regeringen har också gett en särskild utredare i uppdrag att vid behov föreslå hur gymnasieskolans nationella program fortlöpande ska kunna anpassas till förändringar på arbetsmarknaden och i samhället (dir. 2015:31). Uppdraget ska redovisas senast den 30 juni 2016. Jag vill avvakta och se vad utredningen kommer fram till innan jag verkar för att regeringen ska föreslå några större förändringar på gymnasieskolans område, men jag är övertygad om att digitala kunskaper och kompetenser kommer att ha en viktig roll i framtidens gymnasieskola.


Anf. 144 Rickard Nordin (C)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Tyvärr visar svaret vilken oförståelse ministern har för vad e-sport är och vilka möjligheter som finns. På detaljnivå kan man säga att e-sport handlar om långt mycket mer än enbart spel på datorer. Att jämföra dataspelande i lärandet och it-strategier i skolan med e-sport är lite grann som att jämföra geografi i skolan med orienteringsgymnasier. Det är helt olika saker vi talar om.

Det är oroväckande att regeringen gör sina bedömningar utifrån vad Skolverket tycker när det gäller vad en fristående organisation har för regler och riktlinjer för vilka som får vara medlemmar i den. Det är en organisation som vi inte kan kräva politiskt ansvar av. Det är en organisation som helt kan sätta upp sina egna regler. Förutom att det politiska inflytandet saknas har man dessutom ett egenintresse av att hålla andra och nya medlemmar utanför eftersom man fördelar statsbidrag till de medlemmar man har, och att då ta in fler medlemmar är såklart inte intressant. Hur demokratiskt tycker ministern egentligen att det systemet är?

Eftersom ministern bygger sina svar på den organisationen antar jag att ministern är beredd att ta ansvar för de regler som finns. Eller är ministern beredd att ändra på reglerna?

Låt mig ge ett exempel. För att vara ett medlemsförbund behöver du exempelvis ha en struktur som består av en lokal, en regional och en nationell organisation. E-sporten fungerar inte så. Som spelare kan du ha både lagkamrater och motståndare i Stockholm, Sydney, Singapore och Seoul samtidigt. Du behöver inte agera på din lokala arena. Du är betydligt större än så.

Att byråkratisera något för byråkratiserandets skull, något som faktiskt fungerar, känns helt fel och helt förlegat, speciellt som e-sporten hjälper människor att överbrygga gränser, vilket vi definitivt behöver i dessa tider.

Precis som ministern säger handlar idrott om fysisk aktivitet. Det skriver jag under på. Det är inte det frågan gäller. Här handlar det om likvärdiga utbildningar för olika typer av sporter, bland annat e-sporten.

Ministern hänvisar till fysisk aktivitet. Ställer ministern då upp på att de kriterierna också ska gälla för den som vill starta ett dartgymnasium, som i dag är en del av Riksidrottsförbundet? Det är en sport som snarast handlar om koncentration och som kräver en god grundfysik för att kunna utövas.

Precis samma sak gäller för e-sport. I e-sport ska du fatta ungefär 500 beslut per minut och agera på kanske hälften av dem. För att klara av det krävs att du är alert både fysiskt och mentalt. Detsamma kan man hävda om sporter som boule och varpa, som också finns. I bilsport använder du till stor del simulatorer för att testa bilar och banor, kanske mycket mer än vad du faktiskt kör vid de stora tävlingarna. Vad är då skillnaden, anser ministern, mellan e-sport och annan sport som utövas på det sättet?

Det skulle vara intressant att höra vad ministern tycker om de motsägelser som jag velat lyfta fram och om ministern är intresserad av att göra något åt det för att e-sport ska få möjlighet att bli en gymnasieutbildning på lika villkor.


Anf. 145 Statsrådet Aida Hadzialic (S)

Fru talman! Tack, än en gång, Rickard Nordin! Det är viktigt att poängtera att digitaliseringen av skolan i olika former välkomnas av regeringen. Det kan få skilda uttryck, bland annat genom att ha en nationell strategi för hur vi ska använda pedagogiska verktyg som gör skolan mer it-anpassad. Men det kan också handla om enskilda gymnasier och program som på ett eller annat sätt har ett digitalt uttryck, exempelvis e-sport.

Jag är positiv till själva fenomenet och formen och uppmuntrar gärna den sortens verksamheter, men jag vill ändå hålla mig till gällande regelverk och de kvalitetskrav som vi har. Det finns faktiskt ett regelverk för hur olika idrottsgymnasier och program ska komma till.

Det är ett rättssäkert system. Det är också ett system som ska främja kvaliteten. Vi kan inom det regelverket arbeta med den här frågan.

Jag litar på den bedömning som Riksidrottsförbundet och Skolverket gör. Jag tycker dock inte att det känns riktigt bra när det kommer anklagelser om att Riksidrottsförbundet har dolda intentioner eller mörka intressen. Det är lite starkt att hävda sådana saker och anklaga organisationer utan att ha belägg för det. Jag litar på att de gör ett korrekt och rättssäkert jobb, och jag vill följa det regelverk som finns, helt enkelt.

Återigen: Jag är positiv till själva fenomenet och vill verkligen uppmuntra digitala uttryck inom skolan på alla sätt och vis.


Anf. 146 Rickard Nordin (C)

Fru talman! Jag förstår att statsrådet vill hålla sig till regelverket. Men när regelverket inte är anpassat efter verkligheten och inte fungerar i dagens samhälle med den folkrörelse som e-sporten faktiskt är - inte en "företeelse" - är det kanske dags att ändra på regelverket.

Statsrådet säger också att det är rättssäkert. Problemet är att om jag inte håller med om ett beslut som Riksidrottsförbundet fattar, hur kan jag få det överprövat? Vem vänder jag mig till för att utkräva ansvar? Vilken domstol vänder jag mig till? Vilken politiker vänder jag mig till, som jag kan rösta bort i nästa val? Det skulle vara intressant att höra.

Jag säger inte att Riksidrottsförbundet gör en felaktig bedömning utifrån sina stadgar och grunder, men kanske borde politiken göra sina egna bedömningar av vad som är lämpligt att ha som gymnasieutbildning och inte.

I statsrådets svar talas det också om att utveckla en internationell elit. Då får jag meddela statsrådet att vi för bara några dagar sedan fick en världsmästare i Hearthstone. Vi har elitlag i League of Legends, Counterstrike, Starcraft med mera. Många av de internationella världsstjärnorna är svenskar, men ändå finns inte möjligheten! Jag lovar dessutom att de tjänar betydligt mer än 99 procent av dem som någonsin har gått på ett idrottsgymnasium i Sverige. Man kan fundera på vad som är rimligt att ha som gymnasieutbildning och inte.

Finalerna i de här eventen fyller hela arenor. De har betydligt fler tittare på tv än vad exempelvis innebandy-VM hade, som gick här i Sverige för inte så länge sedan. Då kan vi jämföra vad vi ger för stöd till den sporten utbildningsmässigt och vad vi ger till e-sporten.

Det ska sägas att det finns e-sportsgymnasier i dag. De finns som utökad kurs. Men de har inte samma möjlighet att bedriva en bra och kvalitetssäkrad utbildning, för man får inte lika mycket tid och stöd som andra sporter får i de gymnasieutbildningar som finns. Det tycker jag är väldigt tråkigt.

Jag återkommer till min fråga. Kommer ministern att vara beredd att, när en utredning kommer, också pröva om e-sporten kommer att få samma möjligheter som andra sporter att faktiskt starta utbildningar? Jag är också mycket nyfiken på att få höra om jag på något sätt kan låta överpröva det beslut som Riksidrottsförbundet fattar utifrån sina regler om jag känner att det inte stämmer, och vem ska jag ställa till svars för att få en rättssäker prövning?


Anf. 147 Statsrådet Aida Hadzialic (S)

Fru talman! Tack än en gång, Rickard Nordin! Jag ska börja med att göra dig glad. När vi blickar in i framtiden ska jag säga att jag är villig att se över hur det här systemet fungerar och är lyhörd inför nya utvecklingar. Jag tycker att vi ska ha ett utbildningssystem som speglar både det föränderliga arbetslivet och det civila samhället och även idrotten och sporten, hur den än manifesterar sig.

Det jag hänvisar till är dock det regelverk vi har här och nu. Jag tycker att vi ska följa det. Jag tycker inte att vi ska avvika från gällande rätt. När det gäller frågan om överklaganden ska vi följa den förvaltningsrätt som gäller och det regelverk som gäller för Skolverket.

Jag förstår att det finns ett uppdämt behov här. Det jag kan säga här i talarstolen är att jag tar med mig frågan till departementet och kikar på det hela och för gärna en vidare dialog med Rickard Nordin om detta. Han pekar på något väldigt intressant som jag tror att vi har anledning att titta vidare på.


Anf. 148 Rickard Nordin (C)

Fru talman! Tack, statsrådet, för den öppningen! Jag kommer definitivt att följa frågan och ser fram emot de överläggningar som jag väntas bli inbjuden till.

Självklart ska vi följa de regelverk som finns. Det är därför vi har regelverk. Men när de regelverken inte fungerar är det kanske dags att se över dem och förändra dem, så att de speglar den verklighet vi lever i.

Det låter väldigt bra att regeringen är beredd att se över det hela. Jag kommer att vara den förste i kö för att trycka på så att också e-sporten kan få de gymnasieutbildningar som man har rätt till, enligt min åsikt.

Det finns otroligt mycket engagemang här. Detta är människor som många gånger inte engagerar sig på andra ställen, men här engagerar de sig. De är tränare och ledare. Vi har en otrolig potential när det gäller att skapa förebilder på det nät som finns. Där har vi många gånger problem med att nå ut. Men här kan vi få in vuxna som är med på ett helt annat sätt, och vi kan få ut mycket bra av detta. Detta handlar ju inte bara om människor som sitter där hemma och spelar, utan det finns ett otroligt socialt engagemang. Många har mycket av sin bekantskapskrets i den här folkrörelsen, och då måste vi ta vara på det. Politiken får inte vara stelbent och tråkig och bara spela efter de gamla spelreglerna, utan vi måste anpassa oss till verkligheten.

Jag ser fram att regeringen kommer att göra detta genom den öppning som gymnasieministern ger här. Det är jag mycket glad för.


Anf. 149 Statsrådet Aida Hadzialic (S)

Fru talman! Tack, Rickard! Jag vet inte om det var ett uttryck för din Göteborgshumor att du talade om att följa spelreglerna. Det var i alla fall väldigt roligt.

Jag vill än en gång tacka dig för interpellationen. Du belyser en viktig fråga. Den är viktig även för mig. Jag kände till det här fenomenet sedan tidigare, men jag ska villigt erkänna att det absolut inte var på det djupare vis som jag nu har fått förståelse för frågan efter din interpellation. Du har definitivt väckt en viktig frågeställning.

Det jag refererar till är den nuvarande lagstiftningen och regelverken. Jag respekterar självfallet vad Skolverket och Riksidrottsförbundet säger, men jag tycker att det är viktigt att vi i skolan speglar den utveckling som finns på olika håll. Jag är villig att föra en vidare dialog med dig om detta för att vi ska se vad som kan eller inte kan göras, i alla fall så att vi tar tag i frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellation 2015/16:76 E-sportens möjligheter till likvärdiga utbildningar

av Rickard Nordin (C)

till Statsrådet Aida Hadzialic (S)

 

Det går inte att starta idrottsgymnasier på vilken grund som helst i Sverige i dag. Det är i grunden rimligt, men det finns samtidigt en hel del problem med det förfaringssätt som finns.

Beslut om var idrottsutbildning vid riksidrottsförbund får anordnas och hur många platser de får omfatta fattas av Skolverket. Beslutet fattas efter förslag från Riksidrottsförbundet. Alla ansökningar om att anordna idrottsutbildning vid riksidrottsgymnasium granskas av Riksidrottsförbundet. Det är endast idrotter som är representerade bland de specialidrottsförbund som ingår i Riksidrottsförbundet som är aktuella i sammanhanget. Det går också att starta en nationellt godkänd idrottsutbildning och av 5 kap. 27 § gymnasieförordningen framgår att en utbildning där ämnet specialidrott ingår får godkännas som en nationell idrottsutbildning om den har en tydlig elitidrottskaraktär och ett etablerat samarbete med ett specialidrottsförbund som är relevant för utbildningen.

Det är därför helt omöjligt att starta en utbildning på gymnasienivå utan att Riksidrottsförbundet samtycker, eller åtminstone tycker att sporten är accepterad. Hur Sveriges utbildningssystem ser ut beror alltså på en fristående organisations vilja.

Det är naturligt för en sådan organisation att vilja begränsa antalet sporter som får chansen att ansöka om att bli medlemmar och det finns därför tydliga kriterier om förbund på olika nivåer med mera som måste uppfyllas. Speciellt nya former av organiserad sport har svårt att uppfylla detta. E-sporten är ett tydligt exempel, där det inte är relevant att tala om geografiska indelningar och lokala förbund.

Det blir därför – på grund av gamla stelbenta regler, som upprätthålls av en utomstående aktör – omöjligt att starta e-sportutbildningar annat än som utökad kurs på gymnasienivå. Det finns redan nu ett antal skolor som gjort just så  – alltså använder möjligheten till utökade kurser för att kunna ha e-sportsinriktning – men det är rimligt att e-sporten ges samma förutsättningar som annan sport för att kunna leva och verka inom utbildningsväsendet. E-sport är en stadigt växande folkrörelse med hundratusentals utövare, där möjligheterna att livnära sig på sin sport är betydligt större än i många andra sporter som finns som medlemmar i Riksidrottsförbundet. Att ett medlemskap där ska hindra utbildningar från att startas hämmar inte bara e-sporten utan cementerar också gamla invanda föreställningar om vad som är accepterat och inte.

Min fråga till statsrådet Aida Hadzialic blir därför:

 

Vad kommer statsrådet att göra för att ge e-sporten samma förutsättningar som andra sporter att kunna starta utbildningar på gymnasienivå?