Ekologisk produktion av livsmedel

Fru talman! Jacob Johnson har frågat mig genom vilka ekonomiska åtgärder jag avser att verka för att den jordbruksmark på vilken certifierad ekologisk produktion bedrivs ska öka från 7 till 20 procent till år 2010 samt att 25 procent av den offentliga konsumtionen ska utgöras av ekologiska livsmedel. Jacob Johnson har dessutom frågat mig hur jag anser att omfördelningen av medel från anslag 44:6 Åtgärder för att främja ekologisk produktion till anslag 43:14 Konkurrenskraftig livsmedelssektor samt anslag 44:3 Miljöförbättrande åtgärder gynnar omställning av det svenska jordbruket till ekologisk produktion. Den kraftigaste stimulansåtgärden för ekologisk produktion som vi har i dag är den miljöersättning för ekologiska produktionsformer som finns inom ramen för landsbygdsprogrammet. Här betalar vi varje år ut ca ½ miljard kronor till jordbrukare som bedriver ekologisk produktion. Om produktionen är certifierad som ekologisk är ersättningen högre. För offentlig konsumtion av ekologiska livsmedel är det främst offentliga aktörer som har ett ansvar att ställa krav i samband med upphandlingar. Det är viktigt att beslutsfattare på lokal och regional nivå ger sina tjänstemän mandat och medel att köpa in ekologiska livsmedel. Regeringen har i budgetpropositionen för 2008 föreslagit att anslag 43:14 ska finansiera åtgärder inom ramen för en livsmedelsstrategi för hela Sverige. Regeringen arbetar för närvarande med den närmare innebörden i förslaget. Regeringen ser dock inte att det bara är genom statliga ekonomiska åtgärder som man kan och ska verka för en ökad produktion och konsumtion av ekologiska produkter. Enbart statliga medel kan inte driva på utvecklingen. Utvecklingen måste komma från de aktörer som verkar på marknaden, och konsumenternas efterfrågan är helt avgörande för utvecklingen. Arbetet med regelförenklingar, dialog med näringen, konsumenternas påverkan och initiativ från näringen själv är viktiga medel för att nå de uppsatta målen. En ekologisk produktion som är baserad på statliga stöd är inte hållbar i längden. Det huvudsakliga syftet med medlen inom anslag 44:6 har varit dels att främja utvecklingen av marknaden för ekologiska livsmedel, inklusive offentlig konsumtion, dels att försöks- och utvecklingsverksamhet med ekologiskt jordbruk ska kunna bedrivas för att uppnå miljökvalitetsmålen. Denna typ av verksamhet kommer även fortsättningsvis i stor utsträckning att kunna bedrivas, men med finansiering från andra anslag.

Fru talman! Jag har frågat jordbruksministern hur han vill främja ekologisk produktion och konsumtion av livsmedel samt om motivet till att regeringen väljer att ta bort öronmärkt stöd för ekologisk produktion i statsbudgeten. Jag vill inledningsvis tacka för hans svar, även om jag inte är särskilt nöjd med innehållet. Ekologisk odling innebär jordbruk i samspel med naturen. Genom att utnyttja naturliga processer ersätter man användningen av kemiska insatsmedel som bekämpningsmedel eller konstgödsel. Ekologiskt lantbruk är ett sätt att nå en uthållig produktion genom kretsloppssträvan och genom att utnyttja naturliga processer för att bevara jordens bördighet och motverka skadeangrepp, till exempel via växelbruk. Den biologiska mångfalden gynnas också av ekologisk odling. I det ekologiska jordbruket ingår också att djur ska få utlopp för sina naturliga beteenden, bland annat genom att få gå fritt och vistas ute. Låt mig inledningsvis understryka att det knappast saknas motiv för att främja ekologisk produktion och konsumtion av våra livsmedel. Vi får dagligdags en jämn ström av rapporter om det konventionella jordbrukets påverkan på miljö och klimat samt dess bidrag till övergödningen av sjöar, vattendrag och hav. Det gäller också hur vår stigande köttkonsumtion leder till miljö- och hälsoproblem samtidigt som djurtransporterna ter sig alltmer orimliga och rent av oacceptabla. Olika försök i Sverige och Finland har visat att kväveförlusterna till grundvattnet från ekologisk odling kan minska med så mycket som 70-75 procent jämfört med konventionell odling. Vidare kan lantbrukets påverkan på klimatet i form av utsläpp av växthusgaser minska från det konventionella jordbrukets ca 900 kilo per capita och år till drygt hälften, ca 500 kilo per capita och år, om man kombinerar ekologisk odling med en övergång till mer grönsaker i kosten samt lokal produktion och distribution. Jag är övertygad om att det är i den riktningen vi måste gå vid en omställning av lantbruket. Ändå är det bara en liten del av det svenska jordbruket som är ekologiskt odlat och certifierat. Vi måste verka för att nå målen om minst 20 procent. Även produktionen av griskött, matfågel, mjölk, ägg och kött ska öka. För att stimulera utvecklingen av marknaden och en hållbar utveckling är målet att 25 procent av livsmedelsproduktionen i offentlig sektor ska vara ekologisk till 2010. Samtidigt sker det en ökad efterfrågan på ekologiska livsmedel så att ekologiska livsmedel måste importeras. Att handeln med ekologiska produkter blir alltmer globaliserad strider egentligen mot en av grundtankarna, nämligen att de ekologiska produkterna ska vara regionalt producerade och inte belastas med långa transporter. Nu har regeringen dragit in anslag för att stödja ekologisk produktion. Jag vill ställa några mer precisa frågor till Eskil Erlandsson. Menar Eskil Erlandsson att den ekologiska produktionen sammantaget får ökade anslag via statsbudgeten eller samma anslag som tidigare, eller är det en neddragning totalt sett? Om det är så, hur tänker sig jordbruksministern att ekologisk produktion gynnas av denna neddragning? Vilka ytterligare metoder vill ministern använda för att stimulera ekologisk produktion och konsumtion?

Fru talman! Även den här interpellationen är en angelägen fråga att diskutera. Låt mig konstatera att det inte går att kommendera fram vare sig produktion eller konsumtion. Det måste bygga på ett intresse från producenter att producera men också ett intresse från en konsumentgrupp att konsumera en producerad vara eller produkt. Samhället kan ställa upp med lite smörjmedel. Det gör samhället i den här frågan på flera olika sätt. Bland annat finns, som jag nämnde i mitt interpellationssvar, en mycket stor mängd pengar avsatt för producenter att användas vid produktion enligt ekologiska metoder. Det är över ½ miljard kronor, fru talman. Därtill har vi i budgetpropositionen föreslagit att vi för Sverige ska plocka fram en samlad livsmedelsstrategi där de stora, men framför allt de små och medelstora, företagen ska kunna presentera sig och sin produktion. Men vi ska också involvera de organisationer, föreningar och sammanslutningar som finns i olika produktionsinriktningar - däribland de som företräder den ekologiska produktionen. Därtill kan vi konstatera att vi för inte alltför länge sedan hade en besvikelse på marknaden. Besvikelsen gällde att konsumenternas intresse för att konsumera det som var ekologiskt framställt inte var så stort som produktionen. Nu har vi det omvända förhållandet, vilket är roligt och glädjande på alla sätt som tänkas kan. Det innebär i sin tur att marknaden tar tag i detta. Som exempel kan jag nämna, Jacob Johnson, att Arla höjde sin merbetalning för ekologiskt producerad mjölk i januari innevarande år då den var 50 öre till 77 öre. Det är ganska mycket pengar för en mjölkproducent. Möjligheterna finns. Gör vi något på den konventionella sidan? Ja, vi har faktiskt gjort något mycket ovanligt i vår gemensamma jordbrukspolitik i Europa. Vi har infört skatt på produktionsmedel. Vi har skatt på handelsgödsel, Jacob Johnson, och vi har skatt på bekämpningsmedel! Vi straffar alltså den konventionella produktionen medan vi gynnar med ½ miljard den ekologiska produktionen.

Fru talman! Jag hävdar fortfarande att det är anmärkningsvärt att regeringen tar bort öronmärkningen av anslaget att främja ekologisk produktion. Det innebär bland annat att främja marknaden, som just ska driva fram en ökad efterfrågan och därmed en ökad produktion. Jordbruksministern säger vidare att medlen behövs för att utarbeta - omprioritera - en livsmedelsstrategi för hela Sverige. Det är marknaden och konsumenterna som är viktiga aktörer när det gäller ekologisk produktion och konsumtion av livsmedel. Fru talman! Inte heller vi från Vänsterpartiet hävdar att det enbart är statliga medel som ska driva på utvecklingen. Givetvis måste marknadens aktörer ta sitt ansvar. Men ett minskat statligt stöd till ekologisk produktion tycker vi knappast gynnar möjligheterna att nå målet till 2010. Det kan vara på sin plats att i den här debatten peka på den offentliga sektorns ansvar som marknadsaktör - inte minst den statliga sektorn som vi representerar. Det här är något som vi diskuterade i kammaren under förra riksmötet i samband med behandlingen av handlingsplanen för miljöanpassad offentlig upphandling. Det är en handlingsplan som grundar sig på Naturvårdsverkets rapport från några år tidigare. Det framkom där att 60 procent av de upphandlingsansvariga alltid eller oftast ställer miljökrav vid offentlig upphandling. Enligt den statistiken hamnar de statliga myndigheterna betydligt efter de övriga aktörerna, 40 procent jämfört med kommunernas 70 procent och landstingens 80 procent. De statliga myndigheterna hamnar efter i statistiken även när det gäller andelen utbildad personal i miljöanpassad offentlig upphandling, 19 procent jämfört med kommunernas 43 procent och landstingens 86 procent. Här krävs särskilda insatser så att även de statliga myndigheterna ska ta sitt ansvar. Det är något som jordbruksministern och hans regeringskolleger har möjlighet att påverka. Man borde kunna kräva att de statliga myndigheterna ska ligga längst fram av de tre stora offentliga aktörerna, vilket alltså till exempel skulle innebära att andelen myndigheter som använder miljökrav vid upphandling borde fördubblas jämfört med läget 2004. Ministern hänvisar till den kommande livsmedelsstrategin, och han berörde i sitt anförande vilken inriktning den kan komma att få. Det gäller båda stora och medelstora företag och olika intressenter, till exempel den ekologiska produktionen. Kommer frågan om ekologisk produktion och konsumtion att vara en central del i regeringens kommande livsmedelsstrategi? Kommer regeringens strategi att lyfta fram frågorna för att ytterligare påskynda den ekologiska produktionen och konsumtionen för att vi ska nå de miljöeffekter vi debatterar i dag?

Fru talman! Jag måste igen inför kammaren poängtera att det på produktionssidan icke är fråga om att ändra, dra ned på eller minska möjligheterna att få bedriva ekologisk jordbruksproduktion i Sverige. Det är exakt samma möjligheter kommande år som har funnits sedan några år tillbaka. De möjligheterna omfattar alltså så mycket som ½ miljard kronor. I landsbygdssammanhang räknar vi det så att 70 procent av pengarna i landsbygdsprogrammet är avsatta till miljöåtgärder av olika slag, inkluderande möjligheter för ekologisk produktion i jordbruket. Med det är vi Europaledande. Det finns inget annat land som har lagt en så stor andel av sitt landsbygdsprogram på den här saken som Sverige har gjort. På den andra sidan, alltså möjligheterna att utbilda inköpare och att få upp intresset i tillverkningsled, förädlingsled och så vidare, har vi lagt samman de pengar som tidigare fanns till en pott för att kunna ta fram en samlad strategi vad gäller livsmedel i Sverige och för Sverige. Vi har gjort det med de pengar som står till vårt förfogande på det här området. Vi har gjort det därför att vi är angelägna om att särskilt gynna småskaligt, närproducerat och ekoproduktion. Vi tror att det här arbetssättet kan leda till synergieffekter så att vi får än mer fart på den verksamhet som både Jacob Johnson och jag är angelägna om att vi ska fortsätta att utveckla. Här finns en utvecklingsmöjlighet för såväl producentledet som förädlingsledet och industriledet. Låt mig därtill konstatera, då jag tycker att det är intressant i sammanhanget, att den här regeringen har valt att i sin budgetproposition lägga 9 nya miljoner kronor på att få fram möjligheter till mer småskalig slakt så att djuren inte får så långt att åka och så att det blir möjligt att ta till vara den nischproduktion som bland annat handlar om att producera ekologiskt eller närproducerat, lokalframställt och lokalförädlat. Låt mig allra sist, fru talman, konstatera att vi i dag importerar ekologiska produkter. Det är alltså inte fråga om att vi nu behöver tända så mycket mer eld på några brasor, för brasorna är redan tända. Nu gäller det att få fart på produktionen så att vi kan tillgodose den efterfrågan som finns i det svenska folkhushållet.

Fru talman! Ja, ministern, det finns ett relativt omfattande produktionsstöd för ekologisk produktion. Men vad regeringen har gjort är att ta bort stödet för marknadsbefrämjande åtgärder med motivet att det ska utarbetas en livsmedelsstrategi. Om en sådan livsmedelsstrategi kommer att innehålla - det svarade inte ministern på - åtgärder för ekologisk produktion och konsumtion och vilken roll den kommer att ha i livsmedelsstrategin är det lite konstigt att man då tar bort de särskilda pengar som fanns för de marknadsbefrämjande åtgärderna. Vi är från Vänsterpartiet besvikna på regeringens prioritering i den här frågan. Vi anser att det här är viktigt. Inte minst gäller det vad vi har talat om tidigare, alltså bristerna inom statens och den offentliga sektorns upphandling av miljöprodukter. Ministern pratade om stödet till den småskaliga slakten, och det är naturligtvis någonting som vi i Vänsterpartiet också värnar om, att vi kan utveckla den lokala produktionen. Det är en del av en omställning för att minska jordbrukets negativa miljöpåverkan på olika sätt, framför allt naturligtvis att minska långa transporter. Vi får återkomma till frågan. Jag tackar även denna gång ministern för debatten.

Fru talman! Även jag vill tacka för debatten. Det är alltid trevligt att debattera över huvud taget och speciellt med Jacob Johnson. Jag måste återigen repetera att den livsmedelsstrategi för Sverige som vi nu ska ta fram kommer till väldigt stora delar att handla om understödjande åtgärder och marknadsbefrämjande åtgärder för ekologisk produktion, för småskalig livsmedelsförädling, för närodlat och för lokalt framställda produkter i vårt land, därför att vi har möjligheter att utöka vår produktion. Det är detta som jag vill uppnå, nämligen att vi ska kunna producera det som marknaden efterfrågar.