En förstärkt konsumentvägledning

Fru talman! har frågat mig dels hur jag avser att agera för att möta riksdagens tillkännagivande om att stärka och utveckla den kommunala konsumentvägledningen, dels om jag avser att verka för att alla Sveriges konsumenter ska ha ett likvärdigt konsumentskydd, oavsett var i landet man bor, och i så fall hur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill börja med att tacka Angelica Lundberg för frågan. Det är inte sällan komplicerat att vara konsument i dag, och många konsumenter är därför i behov av information och vägledning.

Ett stort antal konsumenter får hjälp av Konsumentverkets konsumentupplysningstjänst Hallå konsument. Men konsumenter i särskilt behov av stöd är ofta mer hjälpta av förebyggande och personligt anpassade insatser. De kommunala konsumentvägledarna utgör därför ett viktigt stöd för i synnerhet dessa konsumenter. Men som Angelica Lundberg framhåller drar många kommuner ned på resurserna till kommunal konsumentvägledning.

Min företrädare Lena Micko har haft ett flertal möten med företrädare för kommuner och civilsamhället, liksom med enskilda konsumentvägledare, för att diskutera stödet till konsumenter. Så sent som i oktober bjöd hon tillsammans med Sveriges Kommuner och Regioners ordförande in förtroendevalda och kommunala förvaltningschefer till ett seminarium om konsumentvägledning i syfte att öka förståelsen för vilka frågor som konsumentvägledningen kan hantera och belysa de utmaningar som finns med att erbjuda stöd och hjälp till särskilt utsatta konsumenter.

Men fler aktörer behöver engageras i arbetet med att stötta sårbara konsumenter. Konsumentverket har därför fått i uppdrag att identifiera och stödja olika samhällsaktörer, bland annat inom det civila samhället, som har förutsättningar att hjälpa konsumenter i särskilt behov av stöd med att ta till vara sina intressen i samband med köp och med att hantera privatekonomiska problem.

Personer med mer omfattande ekonomiska problem kan i första hand få hjälp via de budget- och skuldrådgivare som finns i alla kommuner. Regeringen tar frågan om överskuldsättning på stort allvar och har nyligen tillsatt en utredning som ska föreslå åtgärder som motverkar riskfylld kreditgivning och överskuldsättning.

Jag följer noga utvecklingen på området. Och ytterligare åtgärder kommer att övervägas av regeringen, bland annat med anledning av riksdagens tillkännagivande om att regeringen bör se över hur den kommunala konsumentvägledningen kan stärkas och utvecklas.

Fru talman! Överskuldsättningen i samhället ökar, vilket är bekymmersamt. Det drabbar den enskilda och kan leda till svårigheter att erhålla lån och att få och behålla en bostad. Överskuldsättning medför även lidande och psykisk ohälsa. Enligt en rapport från Konsumentverket från 2015 har var sjätte skuldsatt person försökt ta sitt liv. Ångest och depression är kraftigt överrepresenterat i gruppen skuldsatta jämfört med befolkningen i stort. Dessutom drabbas samhället, och kostnaderna beräknas till mellan 30 och 50 miljarder varje år.

Sverigedemokraterna har med anledning av detta, och på grund av regeringens saktfärdighet på området, tagit fram ett kraftfullt åtgärdsprogram mot överskuldsättning. Det är 20 förslag för att på riktigt vända trenden och ta itu med problematiken kring ökad skuldsättning.

En central del i vårt åtgärdsprogram är det förebyggande arbetet. Preventivt stöd och rådgivning till konsumenter gällande krångliga avtal, eller vägledning inför lånebeslut, minskar risken för överskuldsättning. Enligt en studie från Göteborgs universitet får varje konsument i genomsnitt tre problem per år med något som de köpt, och överskuldsättning till följd av konsumtion ökar kraftigt. Här spelar den lokala konsumentvägledningen en stor roll. Konsumentvägledning brukar ses som ett förfilter till budget- och skuldrådgivning. Men till skillnad från budget- och skuldrådgivning, som är obligatoriskt för kommunerna, är tillhandahållande av konsumentvägledning frivilligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tjänsten Hallå konsument är ett jättebra komplement till den lokala konsumentvägledningen för enklare ärenden och för den som kan tillgodogöra sig digital information. Tyvärr har dock fler och fler kommuner valt att lägga ned den lokala tjänsten med hänvisning till just Hallå konsument.

Den nationella tjänsten kan dock aldrig ersätta möjligheten till fysisk kontakt med en vägledare som har lokal förankring, som känner till det lokala näringslivet och som kan ge specialiserat stöd inom ett antal områden samt göra juridiska bedömningar. Detta är viktigt, speciellt för äldre konsumenter och konsumenter i behov av särskilt stöd.

Med anledning av detta har jag frågat statsrådet hur han kommer att agera för att möta riksdagens tillkännagivande om att stärka och utveckla den kommunala konsumentvägledningen. Det är något som bör ske skyndsamt med tanke på den utveckling vi ser.

Fru talman! Jag blir dock lite orolig när statsrådet i sitt svar anför att regeringen kommer att överväga ytterligare åtgärder. Om regeringen inte har för avsikt att tillgodose riksdagens önskemål bör den rimligtvis underrätta riksdagen om detta samt ange av vilka skäl.

Om Max Elger och hans regering däremot tänker tillgodose riksdagens uttalade önskemål, vad är då anledningen till att det ännu inte finns något pågående arbete med detta tillkännagivande? Anser inte statsrådet att frågan är viktig?

Fru talman! Jag redogjorde nyss för regeringens arbete som har föranletts av de tillkännagivanden som ligger på vårt bord. Men om man vill vidta ytterligare åtgärder ligger det i sakens natur att dessa först bör övervägas. Eftertanke är underskattat när man formulerar sin politik.

Regeringen har genomfört ett flertal åtgärder för att motverka den överskuldsättning som Angelica Lundberg lyfter upp. Vi har tagit bort kredit som förval vid köp på nätet. Det har lett till att ökningstakten för just konsumtionslånen har minskat. Vi har också infört ett räntetak för högkostnadskrediter som begränsar hur stora utgifterna för ett lån kan bli.

Jag tror dock - och det här är viktigt - att det viktigaste sättet att motverka överskuldsättning är att bidra till att människor faktiskt kan försörja sig. Roten till problemet här är fattigdom, ekonomisk utsatthet och svårigheten att få det att gå ihop. Det handlar i grunden om att bekämpa arbetslöshet, att bistå långtidssjuka och inte minst att bidra i den ekonomiska utsatthet som en funktionsnedsättning kan innebära.

Här går dessvärre en tydlig skiljelinje mellan regeringen och Sverigedemokraterna. Åtgärdsprogram i all ära, men i den budget som Sverigedemokraterna nyss beslutade om tillsammans med moderater och kristdemokrater beslutades att funktionsnedsatta som lever på aktivitetsersättning ska betala högre skatt än andra. Det är en funkisskatt. Varför är det bra? Och hur bidrar inte denna funkisskatt till problematiken med överskuldsättning?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! När jag som ledamot av Sveriges riksdag kallar statsråd till kammaren för interpellationsdebatt gör jag det för att få svar på en fråga i ett visst ämne. Jag gör det inte för att lyssna på statsrådets utläggningar om andra politikområden eller påhopp på Sverigedemokraternas politik i budgetfrågan.

Min fråga var: Tänker regeringen eller tänker regeringen inte följa riksdagens uppmaning om att utveckla och stärka den kommunala konsumentvägledningen? Det är en enkel ja-eller-nej-fråga. Jag skulle uppskatta om statsrådet kan tänka sig att svara på den.

I dagsläget saknar 115 kommuner helt konsumentvägledning, och ett antal kommuner erbjuder bara någon eller några få timmar per vecka. Endast 79 årsarbetskrafter arbetar med konsumentvägledning åt hela Sveriges befolkning.

Med tanke på hur kommunernas ekonomi ser ut är det inte konstigt att sådant som inte är obligatoriskt ryker i diverse sparpaket och handlingsprogram i våra kommuner. Det är synd, eftersom konsumentvägledningen är ett förfilter till budget- och skuldrådgivning, som i sin tur kan vara ett förfilter till insatser från socialtjänsten. Det är inte heller sällan de grupper som är sårbara som konsumenter som har störst behov av en personlig kontakt med en konsumentvägledare.

Eftersom samhällskostnaderna för överskuldsättningen är höga skulle det vara en vinst även för samhället med mer lokal konsumentvägledning. Om en enda konsument räddas från överskuldsättning motsvarar det troligtvis kostnaden för en lokal konsumentvägledare.

Neddragningen på konsumentvägledning innebär också en ojämlikhet mellan Sveriges invånare. Vilket stöd man får kan bero på vilken sida av kommungränsen man bor på. För att konsumentstödet ska vara likvärdigt i hela landet, oavsett vilken kommun man bor i, bör staten ta ett mer övergripande ansvar för att den kommunala konsumentvägledningen utvecklas och stärks.

Man skulle till exempel kunna göra vägledningen obligatorisk. Men i stället för en påtvingad vägledning skulle det vara intressant att undersöka om ett bidrag, likt det som ges för energi- och klimatrådgivning, kan stärka de kommuner som väljer att satsa på lokal konsumentvägledning. Tillsammans med information till kommunerna om hur och varför lokal konsumentvägledning är en tillgång kan det troligen bidra till ökad tillgänglighet och ett mer likvärdigt stöd oavsett var i landet man väljer att bo.

Även om jag välkomnar den utredning om överskuldsättning som statsrådet nämner riskerar förslagen i den utredningen, som kan läggas på riksdagens bord tidigast 2023, att vara mer av samma uddlösa och urvattnade politik som vi har sett hittills. Det duger inte. Därför undrar jag hur statsrådet tänker agera för att alla Sveriges konsumenter ska ha ett likvärdigt konsumentskydd oavsett var i landet man bor. Jag undrar också om statsrådet kan tänka sig att verka för ett statligt stöd till de kommuner som väljer att satsa på konsumentvägledning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Det är mycket angeläget att vi har en väl fungerande konsumentvägledning i hela landet. Det som är förbryllande på den här punkten är att den budget som just nu råder på området är beslutad av sverigedemokrater, moderater och kristdemokrater i förening, och de bidrag som Angelica Lundberg nämner som ska gå till konsumentvägledning finns inte med där. Jag tittade noga, men jag hittade ingenting.

Jag vidhåller att den problematik vi ser när det gäller överskuldsättning och problem på området i grund och botten handlar om försörjning. Jag beklagar att jag inte får svar på min fråga om varför man har genomfört en särskild skatt för mycket utsatta människor, en funkisskatt, i den budget där man alltså inte har avsatt några pengar till konsumentvägledning.

Det är riktigt att de kommunala resurserna minskar. Det förefaller som att vi är överens om att kommunerna borde ge prioritet till den här arbetsuppgiften. Det förefaller emellertid inte som att Sverigedemokraterna när det kommer till kritan är beredda att avsätta pengar till detta syfte, eftersom de lyser med sin frånvaro i den budget som riksdagen i höstas fattade beslut om.

När man studerar de kommuner där Sverigedemokraterna sitter i kommunstyrelsen kan man inte heller se att de utgör något undantag. Vissa saknar helt konsumentvägledning. Andra har nyligen lagt ned den, medan några naturligtvis satsar. Bilden är splittrad.

Jag har redogjort för regeringens politik på det här området. Jag inledde vår diskussion med detta. Det handlar om att i samverkan med SKR försöka uppmuntra till ytterligare insatser, och det har vi gjort. Det handlar om Konsumentverkets insatser centralt, som Hallå konsument, som ju är tjänster som är välfungerande och mycket uppskattade. Det handlar också om att samverka med civilsamhället. Regeringen tänker alltså självklart bidra till att fortsatt hantera riksdagens tillkännagivande; det ligger faktiskt i sakens natur.

Låt mig avslutningsvis ställa en fråga. När jag lyssnar på Sverigedemokraterna om vikten av konsumentvägledning tycker jag att det låter alltigenom sympatiskt, men när det kommer till kritan avsätter ni inga pengar, Angelica Lundberg. När ni får genomföra en budget är resultatet noll kronor. Varför förhåller det sig på det sättet?

Fru talman! Vi i Sverigedemokraterna avsatte pengar till lokal konsumentvägledning i vår budget. När vi sedan samarbetade med Moderaterna och Kristdemokraterna om en gemensam budget var det ett av förslagen där vi tyvärr fick ge vika, och jag beklagar det. Stöd till lokal konsumentvägledning fanns däremot inte med i Socialdemokraternas budget. Om Socialdemokraterna nu är så uppenbart ivriga att stödja den här processen, statsrådet, varför hade ni inte med det i er budget? Sverigedemokraterna hade som sagt det. Det har statsrådet alltså missuppfattat lite.

Vad gäller de kommuner där Sverigedemokraterna styr är det så att en majoritet av dem lyckligtvis fortfarande har konsumentvägledning. Två av dem har det inte, och där har nedläggningen skett innan Sverigedemokraterna kom till makten. Jag beklagar det, men med tanke på de kostnader som regeringen har övervältrat på kommunerna i form av en jättestor invandring, åtaganden inom LSS och så vidare förstår jag att kommunerna har det tufft. Det kanske inte är så konstigt att man i det läget väljer att skära ned på sådant som inte är obligatoriskt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att lokal konsumentvägledning är viktigt. Att stödet ska vara detsamma oavsett var i landet man bor borde också vara självklart. Därför är det rimligt att staten tar ett större ansvar, och här har regeringen inte gjort tillräckligt. I stället för minskade resurser borde vi gå i motsatt riktning. Riksdagens uttryckliga mening är att den kommunala konsumentvägledningen ska utvecklas och stärkas, och nu är det dags att regeringen tar tag i den frågan och påbörjar ett arbete för att uppfylla riksdagens önskemål.

Jag tackar statsrådet för debatten. Det var vår första debatt i den här kammaren, men jag skulle gissa att det inte blir den sista. Jag tror att vi får anledning att återkomma i den här och andra frågor under våren.

Fru talman! Jag vill tacka Angelica Lundberg för den här diskussionen. Jag tycker att den har varit informativ och lärorik.

Jag har kunnat redogöra för de insatser regeringen gör för att stärka konsumentvägledningen, inte minst genom Konsumentverkets insatser men också i samverkan med SKR och genom stöd till civilsamhället.

Vi har även lärt oss ytterligare några grundläggande saker om Sverigedemokraterna. Vi har lärt oss att de inte ser den ekonomiska utsatthet som funktionsnedsatta lever med som ett problem som bidrar till överskuldsättning utan att de är helt contents med att belägga dessa människor, som lever i utsatthet, med en särskild skatt - den så kallade funkisskatten.

Vi har också lärt oss att Sverigedemokraterna när det väl kommer till kritan och de förhandlar med moderater och kristdemokrater genast gör avkall på insatserna för konsumentvägledning till förmån för andra insatser av moderat och kristdemokratisk kulör. Det är klart att detta är viktig information till hela svenska folket: Det man hör från Sverigedemokraterna behöver inte se dagens ljus, utan man ska lyssna mer noggrant på Moderaterna.

Slutligen hoppas jag verkligen att vi får anledning att återkomma till denna och andra diskussioner. Konsumentfrågorna är mycket angelägna frågor - där förefaller vi i grunden vara mycket eniga - som Sverige mår bra av att diskutera och driva vidare.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.