En infrastruktur för kontanter

Herr talman! Roland Gustbée har frågat mig vilka initiativ jag och regeringen är beredda att ta för att underlätta för alla som är beroende av att använda kontanter.

Digitaliseringen av ekonomin medför många möjligheter och nya lösningar. Samtidigt är den snabbt minskande användningen och hanteringen av kontanter en utmaning för många människor. Staten har därför tagit på sig ett ansvar för grundläggande betaltjänster på de orter där behovet av grundläggande betaltjänster inte tillgodoses av marknaden. Varje länsstyrelse ska årligen bedöma om samhällets behov av grundläggande betaltjänster är tillgodosett. Som ett led i detta arbete har regeringen gett Post och telestyrelsen resurser och uppdraget att, tillsammans med bland annat Länsstyrelsen i Dalarnas län, ge stöd till länsstyrelserna i deras arbete med att utforma och genomföra olika insatser. Sedan 2012 arbetar länsstyrelserna med regionalt anpassade lösningar med bland annat betaltjänstombud. Det finns i dagsläget 27 statligt finansierade betaltjänstombud runt om i landet där det är möjligt att betala räkningar, ta ut pengar och lämna dagskassor. Länsstyrelserna arbetar även nära Sparbankernas Riksförbund och Svenska Bankföreningen med dessa frågor.

Därutöver fortgår på regeringsnivå samtal med bankerna och andra aktörer om deras ansvar för ett fungerande kontant- och betalsystem i hela riket. Sedan regeringen tillträdde har jag haft flera möten med representanter från bankerna i syfte att föra diskussioner och samarbeta kring hur kontanthanteringen i samhället ska kunna fungera bättre. Slutsatsen av dessa rundabordssamtal är bland annat att bankerna bör informera om de möjligheter och tjänster som de erbjuder och att det finns ett behov av konkreta åtgärder i form av utökat samarbete och samförståndslösningar mellan banker samt mellan banker och butiker/handlare. Svenska Bankföreningen och Sparbankernas Riksförbund åtog sig att gemensamt följa upp rundabordssamtalen för att försöka få till stånd samförståndslösningar och andra åtgärder. Det fortgår därför löpande samtal och informationsutbyte i denna fråga. Bankerna har ett grundläggande ansvar att se till att deras kunder har möjlighet att sköta sin ekonomi på det sätt de själva väljer.

Slutligen vill jag även ta upp att regeringen nyligen beslutat om en parlamentarisk kommitté som ska genomföra en översyn av det penningpolitiska ramverket och riksbankslagen. I kommitténs uppdrag ingår bland annat att utreda de legala förutsättningarna och formerna för kontantförsörjningen och kontanthanteringen samt i synnerhet Riksbankens ansvar i dessa frågor.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.

Den här interpellationen handlar om infrastruktur för kontanter. Innan jag går in på varför sådan infrastruktur är så viktig vill jag belysa varför kontanter är så viktiga än i dag.

Det viktigaste argumentet för fortsatt kontantanvändning är att kontanter kan användas av alla. Många människor i Sverige har inte tillgång till kontokort, Swish, bankgiro och andra betalningssätt. Det rör sig om äldre som kan ha svårt att ta till sig ny teknik. Det handlar om nyanlända som inte har fått ett personnummer och därmed inte kan öppna ett konto i en svensk bank eller teckna ett telefonabonnemang som krävs för att göra elektroniska transaktioner. Det handlar om människor som har gått i personlig konkurs och därför nekas betalkort. Och det kan röra sig om barn som vill kunna gå till affären och handla en liter mjölk åt mamma men inte kan göra det, eftersom de är för unga för att ha ett betalkort.

För ideella föreningar och andra mer informella organisationer är kontanter ett smidigt betalningsmedel. Det kräver ingen investering i kortterminaler och inget besök på banken för att ordna med avtal, och så länge transaktionerna är små krävs det heller inga dyra säkerhetsanordningar för kontanterna. Även för privatpersoner som någon gång ställer upp ett bord på loppis eller säljer barnets urvuxna cykel är kontanter ett smidigt alternativ för att ta emot betalning.

När det gäller mindre transaktioner går det också betydligt snabbare att betala med kontanter än med kort. Att betala i parkeringsautomaten eller köpa en glass går mycket snabbare med kontanter än med kort.

Herr talman! Så länge de här argumenten finns för att bibehålla kontanter och inte göra oss helt beroende av elektroniska betalningssätt behövs också en infrastruktur för dessa kontanter. Den som vill använda kontanter måste på ett enkelt och ekonomiskt sätt kunna sätta in kontanter i banken, så att dessa förvaras tryggt och blir åtkomliga med andra betalningssätt. Allt färre bankkontor tar emot kontanter, och en del av dem tar bara emot vissa valörer.

Svenska banker är en del av vår infrastruktur. De gör oftast stora vinster, men de skyddas också av staten när det går dåligt, exempelvis genom insättningsgarantin. Därför tycker jag att det är rimligt att staten ställer motkrav. Ett sådant krav skulle kunna vara att bankens kontor ska hantera kontanter.

De åtgärder som statsrådet redovisar uppfattar jag som steg i rätt riktning. Men det är ganska långt kvar till att vi får tillgång till kontanttjänster i bank över hela landet. Även ganska stora orter saknar den möjligheten i dag. Jag undrar därför om statsrådet är nöjd med hur infrastrukturen för kontanter ser ut i dag.

Herr talman! Jag vill tacka Roland Gustbée för interpellationen om en viktig fråga.

Det här är ett område där jag tror att det finns förutsättningar att hitta gemensamma lösningar. Jag tror att det finns en bred samsyn i Sveriges riksdag mellan alla partier om att det här är en fråga som är oroande och där vi behöver hitta handlingsvägar framåt. Det finns inte en enda enkel lösning som löser alla problem på en gång, utan vi behöver jobba med många olika verktyg parallellt.

Som jag konstaterade i svaret är det en fråga där vi agerar. Vi avsätter resurser till Post- och telestyrelsen för att kunna komplettera de privata aktörerna på de orter där man inte har ett fullt ut fungerande betalningsväsen och därför inte kan använda kontanter. Vi gör också en översyn varje år av hur situationen ser ut i de olika delarna av Sverige för att kunna komplettera med ytterligare åtgärder. Betaltjänstombuden byggs ut och kommer att finnas på fler platser runt om i landet.

Som Roland Gustbée pekar på i sitt inlägg finns det grupper i dag som har problem om de inte kan använda kontanter, och det måste vi ta på allra största allvar.

Vi försöker också att skapa möjlighet för fler att ta del av det elektroniska utbudet av betalningstjänster. Vad gäller till exempel personer i personlig konkurs, som Roland Gustbée nämnde, har vi en ny skuldsaneringslag, som ger en möjlighet för många fler att lyfta sig ur skuldsättning och delta på samma sätt som alla vi andra i det ekonomiska systemet.

Vi har också ett nytt betalkontodirektiv, som håller på att omsättas i svensk lag. Här kommer vi att se till att många fler än tidigare får tillgång till betalkonton med grundläggande betalningstjänster.

På område efter område arbetar vi för att alla ska ha en möjlighet att delta i ekonomin och sköta sin ekonomi på ett effektivt sätt.

Jag vet också att det pågår ett intensivt arbete inom exempelvis pensionärsorganisationer med att utbilda och ge vägledning i hur man kan använda nya betalningsmetoder.

Vi måste också se att det finns problem kopplat till kontanthantering. Ett exempel är att om man går omkring på gator och torg med stora belopp i kontanter medför det en rånrisk och även en risk för den fysiska säkerheten. Då kan elektroniska betalningslösningar, när de är möjliga att använda, vara ett på många sätt säkrare sätt att sköta sin ekonomi. Men då måste vi också se till att det finns fysiska förutsättningar, till exempel infrastruktur.

Roland Gustbées inlägg andas lite grann att det finns en inriktning att vi helt ska göra oss av med kontanter. Jag kan genast säga att det inte finns någon sådan politisk målsättning från regeringen, och jag har inte heller inte sett någon sådan från riksdagen. Tvärtom håller Riksbanken på att föra ut en ny serie sedlar och mynt till svenska folket, och det om något är väl ett tecken på att kontanter är viktiga i vårt samhälle och att de kommer att fortsätta att finnas under lång tid framöver.

Det kan verka som en enkel lösning att ställa krav på att alla bankkontor ska hantera kontanter överallt. Det finns dock en parallell process där man lägger ned bankkontor i hela landet. Som många debattörer har lyft upp finns det en risk att ett krav på att alla bankkontor ska tillhandahålla kontanter överallt kan öka takten på nedläggningen av bankkontor och därmed ge ännu sämre tillgång till banktjänster överlag. Det är en risk som måste tas på allvar och som behöver redas ut. Därför är det en bra process att ha en parlamentarisk utredning som tittar på dessa komplexa frågor och försöker hitta en brett förankrad lösning med riksdagens partier.

Herr talman! Jag delar statsrådets åsikt att det krävs en mix av olika betalmedel. För större summor är elektroniska transaktioner absolut att föredra, och rånrisken har ju inte avtagit med tiden trots att det är mindre kontanter i omlopp.

Ett alltför stort beroende av elektroniska transaktioner riskerar dock att bli integritetskränkande. Varje transaktion med kort registreras. Det är naturligtvis bra för Skatteverket och för butiker, som får kontroll på sina transaktioner. Men det ökar också företagens kontroll av kunderna och deras konsumtionsmönster.

Det är fullt möjligt för butiken att registrera en kunds köpmönster och därefter rikta marknadsföring till kunden baserat på detta. Det tror jag att vi alla har upplevt i olika sammanhang. När man handlar på Ica får man tips om att de har extrapris på just sådant som jag köper.

För den som lagligt eller med illegala medel kommer åt kortföretagens databaser är det lätt att kartlägga en persons rörelsemönster. Risken ska inte överdrivas, men den är reell.

Teknik är heller aldrig hundraprocentig. Ibland slutar systemen fungera, och ibland är de inte heltäckande. Vi som åker med SJ regelbundet har säkert varit med om att kassasystemet är nere och att det därför inte går att handla i bistron. Man har gjort sig alltför beroende av de elektroniska transaktionerna. Inte ens den som har kontanter får lov att handla. Och på många platser i landet finns inte bredband eller mobiltäckning.

Risken för sabotage finns också. Inte minst i dagens säkerhetspolitiska läge oroar detta. Slår man ut betalsystemen i ett land som gjort sig helt beroende av dessa behövs det inga kanoner för att tvinga detta land till eftergifter.

Precis som statsrådet nämnde har vi nyligen fått nya sedlar och mynt i Sverige. Det är utmärkt. De är svårare att förfalska och lättare att känna igen. Desto märkligare är det då att inte bara banker slutar acceptera kontanter utan att man mer och mer i butiker, restauranger, kollektivtrafik med mera vägrar ta emot detta betalningsmedel. Det betyder att man i praktiken stänger ute delar av befolkningen från att nyttja samhällelig service och detta på ett sätt som annars skulle anses vara diskriminerande.

Anser statsrådet att det är problematiskt att vissa grupper får svårare att nyttja dessa tjänster och stängs ute från både privat och offentlig samhällelig service?

Herr talman! Jag tackar Roland Gustbée för ett värdefullt inlägg. Jag delar många av de synpunkter som Roland Gustbée lyfte fram. Det finns utmaningar som vi behöver möta i den ganska snabba utveckling vi ser mot alltmer digitala betalningslösningar.

Jag möter människor i min vardag som inte använder kontanter över huvud taget längre och som ofta är nöjda med det. De tycker att det minskar krånglet och att det är effektiva betalningslösningar.

Vi ser också att övergången till digitala betalningslösningar skapar möjligheter för helt nya och innovativa lösningar. Den finansteknologiska sektorn, som växer snabbt i Sverige, har mycket anknytning till att man har mer och mer av digitala betalningslösningar och kan också knyta till sig nya lösningar och nya tjänster.

Men det finns också utmaningar som vi behöver bemöta. Jag ser det som problematiskt att människor känner sig tvingade att använda betalningslösningar som de inte är bekväma med eller att de upplever att vardagen blir besvärlig och krånglig för att de har långa transportvägar och varken kan sätta in eller ta ut kontanter på ett enkelt sätt längre. Här behöver vi skapa en möjlighet att brygga över de utmaningar vi står inför.

Integritetskränkningen är dubbeleggad. För dem som inte känner sig bekväma ska det finnas möjlighet att använda sig av kontanta betalningslösningar, vilket regeringen också arbetar för. Samtidigt är det nog många som uppskattar att få mer skräddarsydda erbjudanden som passar ens personliga preferenser. Det finns alltså delar av befolkningen som är mer positiva till detta.

Vi försöker som sagt se till att det finns infrastruktur i hela landet så att man ska kunna använda sig av digitala betalningslösningar. Har man bra tillgång till bredband eller mobilnät kan det underlätta vardagen även för människor på landsbygden. De slipper transportera sig långa sträckor till bankkontor och liknande. Vår bredbandsstrategi är därför inriktad på att hela befolkningen ska ha god tillgång till bredband och med en högre kapacitet än vad det tidigare målet var. Vi har avsatt mycket resurser för att kunna öka takten i bredbandsutbyggnaden.

Det finns en problematik i att tvinga på privata aktörer vilka marknadsmodeller de ska använda sig av och att till exempel ställa krav på varenda aktör som är verksam och hanterar finansiella transaktioner att de måste använda kontanter.

Till exempel har man i kollektivtrafiken i Stockholm och på många andra ställen valt att avstå från kontanter för att inte äventyra personalens säkerhet och utsätta den för rånrisk. Man har kommit fram till fungerande betalningslösningar för resenärerna och samtidigt skapat en bättre arbetssituation för arbetstagarna.

Detta måste vi respektera, och det har ofta skett i samförstånd mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Att i detta läge gå in med en hårdhänt lagstiftning och kräva att alla i samhället måste ta kontanter vid alla tillfällen upplever jag som en ganska långtgående åtgärd - en åtgärd som jag inte heller hade utgått från att Moderaterna skulle vara företrädare för i riksdagen.

Det är bättre att vi i en utredning tittar på Riksbankens roll i kontantförsörjningen. Riksbanken ger ju ut sedlar och mynt, och nu kommer vi att titta brett på vilken roll Riksbanken har för att dessa sedlar och mynt ska kunna användas av människor i hela landet.

Herr talman! Jag vill tacka Per Bolund för debatten i en mycket angelägen fråga.

Kontanter är ett viktigt komplement till andra betalningssätt. De är tillgängliga för alla - gammal som ung och svensk medborgare som papperslös. De är lätta att använda, de fungerar vid strömavbrott och de är motståndskraftiga mot sabotage och hackare. De fungerar till och med på kalfjället och i tunnlar.

För att alla dessa fördelar ska komma till sin rätt måste banker och butiker acceptera kontanter. Inte heller jag är beredd att lagstifta för att tvinga fram detta, men det vore bra om näringen inser vad man gör när man utesluter en stor del av sin potentiella kundkrets.

Vi måste vara beredda att ställa hårdare krav på banker och övrigt näringsliv - det är jag övertygad om. Jag tror inte att hittills vidtagna åtgärder, som statligt finansierade betaltjänstombud, räcker. Det är många hyfsat stora orter som i dag varken har en bank som hanterar kontanter eller ett betaltjänstombud. Vi får se vad översynen av det penningpolitiska ramverket ger.

Jag hoppas på en fortsatt konstruktiv debatt.

Herr talman! Jag vill tacka Roland Gustbée för en givande debatt. Detta är angelägna frågor, och jag möter många människor i mitt arbete som är bekymrade över utvecklingen och som ser att den har skapat hinder och problem i deras vardag.

Regeringen kommer att fortsätta att följa frågan noga. Vi kommer årligen att få rapporter från länsstyrelserna om hur det ser ut i deras delar av landet och därmed kunna komplettera med ytterligare åtgärder.

Jag vill vara tydlig med att jag hoppas och trycker på hårt för att vi ska få en samförståndslösning där de ekonomiska aktörerna tar ett större ansvar för frågan. Jag upplever att man inte riktigt har tagit det ansvar som man behöver ta för att alla kunder ska kunna använda sig av de betalningsmetoder de själva väljer. Roland Gustbée formulerar det som ställa hårdare krav på bankerna. Det gör jag och regeringen också. Vi ändrar bland annat lagstiftningen så att fler ska kunna få tillgång till betaltjänster och betalkonton.

Vi har även en pågående dialog med bankerna där vi har varit tydliga med att vi förväntar oss mer handling och att de ska vara mer aktiva och bidra till lösningar på detta område. Vi har också varit tydliga med att peka på att vi nu har en utredning som är beredd att ta fram lagförslag som kan få ganska långtgående konsekvenser för bankernas verksamhet.

Om bankerna i stället i samförstånd tar fram ett bättre fungerande regelverk och samarbetar för att ge svenska folket tillgång till de betalningslösningar människorna själva väljer tror jag personligen att det vore en mycket bättre väg att gå.

Jag hoppas att bankerna i Sverige tar sitt ansvar och är beredda att vidta åtgärder för att tillgodose svenska folkets behov av olika former av betalningslösningar i hela landet. Detta kommer jag att fortsätta att trycka på för och ställa krav på från regeringens sida i kommunikationen med bankerna.

Överläggningen var härmed avslutad.