En ny, stabil och trygg sjukförsäkring

Fru talman! Tobias Krantz har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta, på kort och på lång sikt, i syfte att reformera den svenska sjukförsäkringen. Inledningsvis vill jag först säga att sjukförsäkringen ska ha som mål att bevara tryggheten för den som drabbas av sjukdom eller skada. Samtidigt ska den ge motiv och möjlighet att återgå till arbete, och det bästa instrumentet för att utjämna orättvisor är därför att ge alla en chans att komma in på arbetsmarknaden. Detta gäller såväl män och kvinnor som grupper med olika förutsättningar i övrigt. Alliansregeringens mål är bland annat att Sverige ska bli ett land med full sysselsättning eftersom arbete inte bara är individens främsta ekonomiska grundtrygghet utan också den ekonomiska grund varpå hela vårt samhälle vilar. Den trygghet som arbete ger måste emellertid kompletteras med ett långsiktigt, stabilt sjukförsäkringssystem, inte minst nu när vi lever i en tid då den internationella konkurrensen blir allt hårdare för svenska företag och jobb och därmed leder till stora förändringar på arbetsmarknaden. Det är då alldeles särskilt angeläget att människor känner en trygghet i sin vardag och därför törs bejaka förändringar och utveckling. Under den senaste tioårsperioden har de svenska sjuktalen varierat kraftigt över tid samtidigt som de har varierat på en hög nivå. Antalet långtidssjukskrivna har nått nivåer helt utan tidigare motsvarighet, sjukskrivningar som för alltför många personer har blivit en väg ut ur arbetslivet. Regeringen har såväl en långsiktig som en kortsiktig reformstrategi. För att även i det korta perspektivet underlätta för människor att komma tillbaka till arbete har regeringen föreslagit och kommer att föreslå ett antal förändringar av socialförsäkringssystemet. Vi behöver ekonomiskt utrymme för att bland annat kunnat sänka skatterna för människor med låga och genomsnittliga inkomster och därmed stärka drivkrafterna till arbete. Det av den tidigare regeringen höjda inkomsttaket i sjukförsäkringen har till exempel återställts från tio till sju och ett halvt basbelopp. I syfte att minska både fusk och överutnyttjande har vi vidtagit åtgärder. Vi kommer också att vidta ytterligare insatser. Vid årsskiftet avskaffades också arbetsgivarnas skyldighet att finansiera 15 procent av sjukpenningkostnaderna, den så kallade medfinansieringen för anställda som är heltidssjukskrivna. I september 2004 beslutade den dåvarande regeringen att tillsätta en särskild utredare med uppgift att göra en genomgripande analys av socialförsäkringarna i ett brett perspektiv. Utredningen skulle under utredningstiden ta fram material och information som underlag till en bred och folkbildande debatt om dagens och framtidens socialförsäkring och publicerade därför löpande ett antal skrifter. Utredaren redovisade sin utredning den 1 november 2006. I direktivet, som den dåvarande regeringen beslutade om, angavs bland annat att nästa steg i syfte att reformera sjukförsäkringen skulle vara en parlamentarisk utredning. Företrädare för de partier som utgör den nuvarande regeringen föreslog dock, redan då den särskilda utredaren tillsattes, att man i stället omgående skulle tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att lämna förslag till en reformerad sjukförsäkring. Regeringen har i den senaste budgetpropositionen aviserat att det snarast möjligt ska tillsättas en parlamentarisk utredning angående en reformerad socialförsäkring. En översyn och reformering av socialförsäkringssystemet är ett omfattande arbete som måste få ta den tid som behövs, eftersom ambitionen är att ett reformerat system måste utmärkas av både stabilitet och långsiktighet samt omfattas av flertalet. De viktiga och grundläggande frågor som Tobias Krantz ställer kommer givetvis att finnas med i det arbete som nu ligger framför mig och regeringen samt den parlamentariska utredning som ska arbeta med dessa frågor.

Fru talman! Först ber jag att få tacka statsrådet för svaret. Socialförsäkringen är ett viktigt liberalt bidrag till den moderna välfärdsstaten, och socialförsäkringen bygger på några enkla principer. För det första finns det ett samband mellan avgifter och förmåner. För det andra är avgiften proportionell i förhållande till inkomsten, och ersättning ges utifrån det inkomstbortfall man får. För det tredje omfattar försäkringen alla. Socialförsäkringen har då några unika egenskaper som många av oss tycker är mycket tilltalande. Den bidrar till en riskutjämning. Den omfördelar mellan dem som har en stor risk att exempelvis bli sjuka och dem som har en liten risk att bli sjuka. Det leder till att personer som ligger i högriskgrupper också har rätt att få en försäkring till någorlunda rimliga villkor och att inga människor ställs utanför rätten till exempelvis en sjukförsäkring. Dessutom ska man komma ihåg att socialförsäkringen också indirekt är ett viktigt bidrag i den generella välfärdspolitiken eftersom den omfördelar mellan mer välbeställda människor och mindre välbeställda människor eftersom de som oftast använder sjukförsäkringen är sådana som har lägre inkomster medan de som oftast inte använder dem är de med högre inkomster. Så det sker också en ekonomisk omfördelning mellan rika och fattiga, om man så vill. Folkpartiet slår vakt om trygga och stabila socialförsäkringar. Under de senaste åren har vi dock sett att socialförsäkringen har utsatts för en hel del problem och utmaningar. Det handlar för det första om det jag skulle kalla en strukturell kostnadskris. Vi har sett hur sjukskrivningen har gått upp. Vi har sett hur antalet förtidspensionärer har växt. Anna Hedborgs socialförsäkringsutredning som socialförsäkringsministern refererar i sitt svar visar att på 30 år har antalet människor som lever på sociala ersättningar tredubblats. Antalet förtidspensionärer har tredubblats. Inte minst är det unga människor som i allt större utsträckning i dag hamnar i förtidspension. Den samlade skulden till landets förtidspensionärer uppgår till över 730 miljarder kronor, en fjärdedel av den svenska bruttonationalprodukten. Det är mycket anmärkningsvärda och allvarliga siffror. För det andra har vi också fått en förtroendekris för socialförsäkringen. Jag tror att många människor känner en oro över om sjukförsäkringen eller socialförsäkringen finns där när de behöver den. Det skapas också ett minskat förtroende på grund av fusk och överutnyttjande i de socialförsäkringssystem som vi har. Jag tror att det finns en allmän samstämmighet om att det är nödvändigt med reformer av den svenska socialförsäkringen. I min interpellation angav jag tre utgångspunkter som jag tror är viktiga när man ska reformera den svenska socialförsäkringen. Det handlar om att det ska vara en trygg försäkring för den enskilda individen. Den ska uppmuntra arbetslinjen. För det tredje ska det vara en samhällsekonomiskt hållbar lösning på sikt. Jag noterar i svaret att statsrådet delar de här utgångspunkterna för ett kommande reformarbete och hälsar det med stor tillfredsställelse och stor glädje. Jag kan möjligen tycka att statsrådet är något blygsam när det gäller att beskriva vad regeringen gör i det korta perspektivet för att bland annat bekämpa överutnyttjande och fusk i socialförsäkringssystemen. Det är väldigt viktigt för tilltron till socialförsäkringssystemen i det långa perspektivet. Jag skulle avslutningsvis vilja ställa två frågor till socialförsäkringsministern. Den ena är: Vilka övriga åtgärder finns på regeringens agenda när det gäller att i det korta perspektivet stärka legitimiteten för de svenska socialförsäkringarna? Och för det andra: När det gäller det långa perspektivet, kan statsrådet möjligtvis lätta något på förlåten om vad statsrådet tänker sig framåt när det gäller ny reformerad sjukförsäkring? Jag skulle gärna exempelvis se ett mer fristående system med tydligare koppling mellan avgifter och förmåner och också att det blir tydligare för den enskilde vad man betalar för och vad man har rätt att få ut av systemet. Ett blått kuvert har vi i Folkpartiet talat om att man borde ha. På samma sätt som man får ett orange kuvert från Försäkringskassan när det gäller pensioner skulle man få ett blått kuvert när det gäller sjukförsäkringen. Hur ser statsrådet på det?

Fru talman! Som Tobias Krantz avslutar med är det ett viktigt och väsentligt område som nu diskuteras när det gäller socialförsäkringsfrågorna. Det berör väldigt många människor, och det är därigenom viktigt när det gäller trygghet och stabilitet. När vi debatterade frågeställningen i samband med regeringens budgetläggning under hösten så anförde en folkpartistisk företrädare att detta bara är början på ett systemskifte. Vi diskuterade då sjukförsäkringsfrågan och socialförsäkringsfrågan i sin helhet. När vi nu följer debatten och diskussionen efter regeringsskiftet kan vi se att det har gjorts en hel del förändringar på det här området. Socialförsäkringsministern talar själv om återställandet av taken i försäkringssystemen från tio till sju och ett halvt basbelopp. Vi kunde också i debatten höra Tobias Krantz partikollega och minister i regeringen Lars Leijonborg uttrycka att när ekonomin så tillät skulle taken i systemen återställas till tio basbelopp. Man ansåg att legitimiteten i systemen förutsatte höga ersättningsnivåer. Med anledning av det och den debatt som Tobias Krantz lyfter fram när det gäller ett tryggt, säkert och stabilt system vill jag egentligen ställa frågor till såväl interpellanten som socialförsäkringsministern. Med anledning av uttalanden från ministerns sida och från regeringskollegans sida när det gäller taken i socialförsäkringssystemen: Tänker regeringen återställa taken i socialförsäkringssystemen till tio basbelopp under mandatperioden? Det måste naturligtvis vara min fråga till socialförsäkringsministern med anledning av kollegan Lars Leijonborgs uttalande om när ekonomin så tillåter. Vi kan i dag se väsentligt sänkta kostnader när det gäller sjukförsäkringen. Vi ligger i dag på sådana nivåer att skäl borde finnas för att höja legitimiteten, att låta de hundratusentals människor som ramlar utanför en normal ersättningsnivå kring 80 procent och landar på betydligt lägre ersättningsnivåer återigen känna en trygghet och stabilitet i systemen. Till Tobias Krantz som interpellant och som vill lyfta fram ett starkt och tryggt system måste jag ställa frågan: När tänker Tobias Krantz leva upp till partiordföranden Lars Leijonborgs uttalanden om att när ekonomin så tillåter lyfta upp taken till tio basbelopp och se till att 80-procentsnivån ska gälla för de många människor som i dag sett att ersättningen har landat under 80 procent i systemen och i den ersättning de har att leva av när de hamnat i ohälsa eller på annat sätt landat utanför arbetsmarknaden?

Fru talman! Till Tobias Krantz vill jag säga att mycket av det jag sade inledningsvis naturligtvis kommer att debatteras i en utredning. Jag kan beklaga att den utredningen har blivit ungefär en månad försenad, men vi är nu i slutet på diskussionen om direktiven. Jag kan samtidigt beklaga att den utredningen inte kunde sättas i gång under den socialdemokratiska regeringen när riksdagen faktiskt beslutade om en parlamentarisk utredning, något som Socialdemokraterna och den dåvarande ansvariga ministern helt förbisåg så till den mildra grad att man dessutom blev KU-anmäld. Man gick faktiskt emot ett av riksdagens beslut, att få en parlamentarisk utredning. Men nu är livet som det är. Den nuvarande regeringen tänker faktiskt leva upp till det riksdagsbeslut som en gång har fattats, och där måste vi naturligtvis ta med de här aspekterna. Det känns bra att kunna få skriva de direktiven nu utifrån ett synsätt som jag ser blir alltmer påtagligt, nämligen hur viktigt det är med samverkan mellan aktörer inom sjukförsäkringen, att man är beroende av varandra. Vi ser arbetsmarknaden och sjukförsäkringen lite grann som kommunicerande kärl. Självklart måste detta också få ges uttryck i direktiv till en utredning. Så det finns en möjlighet att i stället för att komma fram med en slätstruken utredning kunna komma ett steg vidare. Jag håller med Tobias Krantz om att det ska vara de här kriterierna, att vi ska ha rätt ersättning till rätt person, och den ska levereras i rätt tid. Det ska vara en robust försäkring som håller, som man kan lita på, precis som Tobias Krantz säger. Det ska vara en socialförsäkring där man ser på arbetsförmågan snarare än arbetsoförmågan. Alla ska känna en trygghet i detta, och alla ska införlivas i detta. Det är självklart utgångspunkten. Jag kan hålla med Tobias Krantz. Anna Hedborg har i den här förutredningen bekräftat att socialförsäkringen många gånger inte bara har varit till för sjuka personer och arbetsskadade utan varit en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det är något som ett tryggt sjukförsäkringssystem absolut inte har råd med. I vilket fall som helst har våra barn och barnbarn inte råd med en skuld på 730 miljarder kronor, som Tobias Krantz sade. Med den demografi vi har framför oss måste vi garantera ett tryggt och robust system som folk kan lita på och få ersättning ifrån när de blir sjuka eller får en arbetsskada samtidigt som det inte släpper in personer som har en arbetsförmåga. Det är just därför som alliansregeringen, vilket jag sade i en tidigare interpellation, har lagt fram en mängd åtgärder för att hjälpa i synnerhet dem som står långt från arbetsmarknaden att på olika sätt ta sig tillbaka i arbete. Jag träffar många unga personer som är väldigt olyckliga över att den långa tiden i handläggning och sjukskrivningsprocess har inneburit att man i dag har en förtidspension. Till Göte Wahlström vill jag också kort säga att jag hänvisar till Jan Edling, LO-utredaren, som ser just det här sambandet mellan arbetslöshet och långtidssjukskrivningar. Det är för att komma till rätta med långtidssjukskrivningarna och för de sjuka och arbetsskadades skull som vi fokuserar på arbetsmarknaden. Vi ser nu för första gången hur arbetslösheten och även ohälsotalen går ned. Det är första gången på 40 år. Det gläder jag mig åt, och det hoppas jag att även Göte Wahlström gör.

Fru talman! Jag noterar att jag fick några frågor från Göte Wahlström. Jag ska svara på dem, även om det enligt regeringsformen, riksdagsordningen och annat som vi har att följa, är statsrådet och inte interpellanten som ska svara på frågor. Men jag tycker inte att man ska hålla så hårt på de reglerna här, så jag tänker svara på Göte Wahlströms frågor. Det stora och grundläggande problemet med de senaste årens utveckling när det gäller sjukförsäkringen och socialförsäkringssystemet i sin helhet är att bristen på åtgärder från den dåvarande socialdemokratiska regeringen lett till en verklig risk för ett systemskifte om ingenting görs. Vi såg en kostnadsexplosion när det gäller sjukskrivningarna, både de korta och de långa, och vi har sett en kostnadsexplosion när det gäller förtidspensionering. Precis som statsrådet sade förtidspensionerades ett antal hundra eller kanske tusentals människor i veckan under den socialdemokratiska regeringens tid. Detta är naturligtvis inte hållbart. Vilken regering som helst, oavsett politisk färg, måste ingripa mot en sådan utveckling, både av mänskliga och av statsfinansiella skäl. Den stora risken för ett systemskifte när det gäller socialförsäkringssystemen handlar om att man inte gör någonting, och det var det som den socialdemokratiska regeringen gjorde. Den nuvarande regeringen försöker vidta ett antal åtgärder både på kort och lång sikt, och för min del handlar det om att bevara och utveckla och bygga vidare på de välfärdssystem vi har. Det handlar alltså inte om att skapa något systemskifte - tvärtom. Det handlar om att bygga vidare på de system vi har enligt de principer vi alla kan komma överens om. Det handlar om att vi alla ska omfattas av försäkringen och att det ska finnas ett samband mellan avgifter och förmåner, att vi ska betala proportionellt mot inkomsten och att vi får ersättning utifrån inkomstbortfall. Man ska inte behöva utsättas för bedömningar av vilken risk man löper för att bli sjuk i syfte att avgöra vilken premie man måste betala in eller vilken ersättning man ska få om man måste utnyttja försäkringen. Det är dessa grundvalar jag står bakom och som jag är övertygad om att regeringen i sin helhet står bakom. När det gäller ersättningsnivåerna är det ingen hemlighet att Folkpartiet har tagit en stark ställning i den offentliga debatten för en nivå på ungefär 80 procent av inkomsten när man blir sjuk och inte kan arbeta. Den uppfattningen står vi fast vid, och det är också regeringens uppfattning. När det gäller taken var det här en åtgärd som regeringen tvingades vidta eftersom Socialdemokraterna under så många år hade misskött socialförsäkringssystemen. Vi hamnade i en svår akut ekonomisk kris, och då var regeringen tvungen att göra detta. Det var inget som Folkpartiet gjorde med lätt hjärta, men vi accepterade det ändå, eftersom vi behövde se till att dämpa kostnadsexplosionen i socialförsäkringssystemen och också skapa möjligheter till offensiva åtgärder för att få människor i arbete - något som den gamla socialdemokratiska regeringen också hade misslyckats med. Självfallet vore det önskvärt att kunna höja taken i socialförsäkringssystemen så att fler omfattas av försäkringen och får ut 80 procent av sin inkomst. Det är självklart en ambition för Folkpartiets del. Jag hoppas också att regeringen kan komma dithän. Men då handlar det också om att lösa de strukturella kostnadsproblemen och många andra problem som finns med socialförsäkringarna. Där måste Socialdemokraterna svara på frågan vilka åtgärder de tänker vidta för att bekämpa fusk och överutnyttjande och andra kostnadsproblem i socialförsäkringen. Det som Socialdemokraterna gjort hittills i opposition har varit att bekämpa alla förslag som den nya regeringen har lagt fram när det gäller att försöka komma till rätta med de problem som finns. Upp till bevis, Göte Wahlström! Till sist vill jag ge statsrådet en chans att utveckla sina tankar kring att öka tydligheten i informationen till försäkringstagare. Vi har som sagt lanserat tanken om ett blått kuvert från Försäkringskassan som talar om vad som betalas in till sjukförsäkringen och vad man får ut, på samma sätt som man i dag får ett orange kuvert när det gäller pensionerna. Hur ser statsrådet på detta?

Innan Göte Wahlström kommer upp kan jag passa på och säga att man faktiskt får ställa frågor till medinterpellanter bara man håller sig till ämnet. Göte Wahlström gjorde alltså helt rätt.

Fru talman! Jag kan i alla fall glädja mig åt färgen på ett blått kuvert, Tobias Krantz. Låt oss diskutera hur detta ska vara! Jag vill inte alls föregripa en kommande utredning, för meningen med en utredning är ju att ta reda på var man ska hamna. Men självklart måste vi diskutera hur vi ska göra systemen tydligare. Man ska veta vad man har rätt till. Man ska känna en trygghet. Men man ska också veta att det inte är acceptabelt med fusk och överutnyttjande. Det är inte acceptabelt att använda våra trygghetssystem för personer som har en arbetsförmåga men som på grund av arbetsmarknadspolitiska åtgärder får förtidspension. Detta är inte acceptabelt. Tydlighet kan vi ha åt väldigt många håll, och jag har absolut inget emot att tydligheten blir större. Till Göte Wahlström vill jag säga att jag förvånas lite. Ni höjde till tio basbelopp två månader innan valet. Det var så mycket valfläsk så att det nästan osade. Vad vi gjorde i stället var att sänka skatten för att de med låga inkomster som har det tufft skulle få mera pengar kvar i plånboken. Jag kommer som jag ser det i dag inte att medverka till att diskutera höjda skatter, vilket jag har förstått att Socialdemokraterna är inne på när det gäller att återställa för de här personerna. Min ambition är att de som har låga inkomster ska få ännu mer pengar över i plånboken. Inte minst ska vi hjälpa dem som i dag har en arbetsförmåga tillbaka till arbetet. Det är den största hjälpen. Vi har också höjt bostadstillägget, och vi gör det möjligt för dem som har varit utanför arbetslivet att försöka komma tillbaka genom att de får behålla mer av detta bostadstillägg än de fick med den förra regeringens politik. De fick nästan inte en krona över när de gick från förtidspension tillbaka till arbete med lön därför att marginaleffekterna var så höga. Vi ska i stället hjälpa just den gruppen som har arbetsförmåga att rehabiliteras och komma tillbaka. Vi har förslag på koordinatorer. Vi har tagit bort medfinansieringen för arbetsgivare så att arbetsgivare inte ska utesluta dem som har stått långt borta från arbetslivet på grund av sjukdom - med risk för att arbetsgivare ska stå för kostnaderna. Vi ger i dag samma möjligheter till de personer som har varit borta länge som de som inte har varit sjuka. Sjukskrivningsintyg från dag ett gäller för dem som har varit sjuka ofta med upprepad korttidsfrånvaro. Det är ett sätt att hjälpa personer i tid. I mitt arbete som företagssköterska har jag varit med om detta vid ett flertal tillfällen, och jag vet hur rätt och riktigt detta är. Det handlar inte om förkylningar eller vinterkräksjuka utan det handlar om att vi tar ett medmänskligt ansvar och reagerar i tid. Vi utvecklar och stärker företagshälsovården på olika sätt. Det gäller också sjukskrivningsprocessen. Vi skickar inte bara med 1 miljard kronor ut till landstingen, som den förra regeringen gjorde, utan vi säger också att landstingen ska förbinda sig att ge en god rehabilitering. Det finns riktlinjer, och fusk är inte acceptabelt. Vi gör insatser på arbetsmarknaden för att hjälpa personer tillbaka till arbetslivet igen. Det finns en mängd olika åtgärder för att stödja och hjälpa personer tillbaka till arbetslivet eller för att de inte ska hamna i ohälsa. På dessa nio månader har det hänt långt mycket mer. Jag var också med under den ekonomiska krisen i början av 90-talet. Det var fem månader efter det att Socialdemokraterna var tvingade att lämna in och vi övertog makten. Det var en klar följd av detta. Den diskussionen ska vi lämna därhän. Jag upprepar återigen att regeringen gör mycket på många olika områden. Det är jag stolt över.

Fru talman! Tack så mycket för klarläggandet av det konstitutionella läget i interpellationsdebatten. Det bjuder jag på. Jag har aldrig påstått, Göte Wahlström, att Sverige befinner sig mitt uppe i en djup ekonomisk kris. Jag sade att socialförsäkringssystemen har en djup strukturell kris. Jag tycker inte att man kan komma till någon annan slutsats när man ser de höga nivåerna på antalet långtidssjukskrivna under senare år. Det är först de senaste åren som de har sjunkit lite grann. Det finns också många förtidspensionärer. Inte minst under den gamla socialdemokratiska regeringens tid vid makten sköt antalet förtidspensioneringar i höjden. Det har skapat en stor strukturell kris i socialförsäkringssystemet. Sverige befinner sig inte i någon djup ekonomisk kris, men socialförsäkringssystemet har stora problem. Det är det vi måste attackera. Jag vill avslutningsvis passa på att ge några utgångspunkter för Folkpartiets del när det gäller en kommande uppgörelse om socialförsäkringssystemet. Jag hoppas att vi kan få en bred uppgörelse kring socialförsäkringssystemet, precis som statsrådet gav uttryck för i sitt svar. Det är viktigt - precis som med pensionssystemet där vi lyckades enas, med lite grann olika utgångspunkter från allra första början, om en uppgörelse som är långsiktigt hållbar. Jag tror att vi kan enas om vi visar god vilja från olika håll. Några utgångspunkter från vårt håll är att det ska vara tydliga samband mellan avgifter och förmåner i systemet, att det ska vara tydligt för den enskilde vad som betalas in och betalas ut från hans eller hennes sjukförsäkring och att det gärna ska vara ett självständigt system som ligger utanför statsbudgeten så att man kan lita på att de pengar som betalas in till sjukförsäkringen också går till sjukförsäkringen när man behöver dem. Det ska sättas in tydliga åtgärder för rehabilitering. Där nämnde statsrådet företagshälsovårdens viktiga roll. Det är några utgångspunkter för vårt arbete. Jag hoppas att vi ska kunna enas om detta, och jag ser fram emot det kommande arbetet på den punkten.

Fru talman! Tack för det samtal, eller vad vi ska kalla detta, som vi har haft. Jag känner ändå att vi har det gemensamt att vi anser att vi inte stillatigande kan se på den stora mängd ohälsa som finns i vårt land. Jag får ibland frågan: Vad är det viktigaste jag tänker göra för att minska ohälsan? Vi kan väl konstatera att det inte är en sak. Det är en mängd saker som behöver göras för att minska utanförskapet och ohälsan. Det handlar om sjukskrivningsprocessen där vi har ett vänta-och-se-perspektiv i det här landet. Vi har haft alldeles för långa handläggningstider. Det har per automatik varit långtidssjukskrivningar och utanförskap, dörren har låsts och det har varit svårt att komma ut. Vi har inte haft en arbetsmarknad som har anpassat sig till de personer som har varit utanför länge. Vi måste se till att värna socialförsäkringen så att människor känner trygghet och tillit. Fusk och överutnyttjande ska inte kunna förekomma. Trots hettan i diskussionen tror jag att vi kan vara överens om att vi har en socialförsäkring som ska utvecklas och att det ska vara möjligt för människor att känna tilltro till den. Samtidigt ser jag att det finns en mängd olika aktörer inom socialförsäkringen. Som LO-utredaren Jan Edling skriver finns det ett samband mellan arbetslöshet och långtidssjukskrivningar. Om det går att stödja arbetsmarknaden och ge lämpliga och riktiga jobb till de människor som behöver dem kommer också ohälsan att minska. Här behövs en stor mängd olika insatser för att hjälpa och stödja människor. Det är det jag tror att vi kan enas om.