Ensamkommande barn som försvinner

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 24 november 2015

Interpellation: Ensamkommande barn som försvinner

Interpellation 2015/16:77 av Christina Örnebjär (FP)

Interpellation 2015/16:77 Ensamkommande barn som försvinner

av Christina Örnebjär (FP)

till Statsrådet Åsa Regnér (S)

 

Just nu kommer fler människor än någonsin tidigare till vårt land för att söka asyl. Det är en utmaning som ska mötas med medmänsklighet, ödmjukhet, beslutsamhet och ansvar. Barnkonventionen förpliktar oss att sätta barns bästa i första rummet. Just för att utmaningarna nu är extra stora är det särskilt viktigt att vi prioriterar barns skydd och säkerhet.

Det finns dock alltför mycket som tyder på att vi inte gör tillräckligt. Sverige har fått kritik från både FN:s barnrättskommitté och Barnombudsmannen för att vi gör för lite för att skydda de ensamkommande barnen. De senaste åren har omkring 300 barn per år försvunnit, enligt Migrationsverket. Under 2014 försvann 347 ensamkommande flyktingbarn. Av dem hade i våras 58 återfunnits. De flesta barn som försvinner är tonåringar, men det förekommer också att barn i förskoleåldern försvinner.

Denna statistik bygger dock på barn som i något skede kommit till Migrationsverkets kännedom. Nu kommer rapporter om att barn försvinner redan på centralstationen i Malmö eller vid färjeterminalen i Trelleborg, innan de ens registrerats.

Kunskapen om vad som händer med de försvunna barnen är begränsad, men både Rädda Barnen och en kartläggning från Länsstyrelsen i Stockholm pekar på att det förekommer att de utsätts för människohandel, dels för sexuella ändamål, dels för att utnyttjas i stöldverksamhet, tiggeri och tvångsarbete. Andra lever som gatubarn. En representant för socialjouren i Stockholm säger att försvunna ensamkommande barn är ”ett utvecklingsområde”.

Behovet är akut av särskilda, samordnade, insatser för att förebygga att barn försvinner och samlade insatser för att hitta dem. Det är också angeläget att de barn som kommer tillbaka följs upp, dels för att se om det finns mönster i försvinnandena, dels för att de som farit illa ska kunna få det stöd de behöver.

Jag vill därför fråga statsrådet Åsa Regnér:

  1. Vad gör statsrådet just nu för att förebygga att barn försvinner?
  2. Vad gör statsrådet för att på lång sikt förebygga att barn försvinner?
  3. Vad gör statsrådet för att försvunna barn ska hittas?
  4. Vad gör statsrådet för att återfunna barn ska följas upp?