Ersättning under arbetslivsintroduktion och behov av statistik

Herr talman! Gunvor G Ericson har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att statistik ska föras kontinuerligt om ersättningsnivåer för dem som går emellan försäkringarna samt angående antal sjukskrivna och nollklassade. Hon har vidare frågat mig vilka initiativ jag kommer att ta för att säkerställa att majoriteten av dem som lämnar sjukförsäkringen och går över till arbetslivsintroduktionen ska få en högre ersättning än tidigare. Låt mig börja med att säga att en av de viktigaste frågorna för regeringen när den tillträdde i oktober 2006 var att minska det omfattande utanförskapet på arbetsmarknaden som till stor del bestod av sjukfrånvaro. Den tidigare sjukförsäkringen, som lämnade människor i passivitet och utanförskap, har ersatts med en reform som betonar människors förmåga och där alla som vill och kan arbeta också ska ha en möjlighet att göra det. Vi har nu skapat en övergång från sjukförsäkringen till arbetsmarknadspolitiken så att tidigare sjukskrivna med arbetsförmåga kan få det stöd de behöver från Arbetsförmedlingen. Jag vill framhålla att det är viktigt med ett personligt mottagande och ett individuellt stöd hos Arbetsförmedlingen. Syftet med arbetslivsintroduktionen är att ge deltagarna hjälp att klargöra sina resurser och förutsättningar för att öka möjligheterna att återgå i arbete. Regeringen har också gjort det möjligt för deltagarna att direkt efter avslutad arbetslivsintroduktion kvalificera sig till jobb- och utvecklingsgarantin eller jobbgarantin för ungdomar, inom vilka deltagarna bland annat kan ta del av arbetslivsinriktad rehabilitering. Ytterligare resurser har avsatts till lönebidrag samt till trygghets- och utvecklingsanställningar. Många som hittills deltagit i arbetslivsintroduktionen har gått vidare till andra arbetsrelaterade insatser. En del har även börjat arbete, till exempel med lönebidrag och nystartsjobb. Beträffande statistiken vill jag klargöra att Försäkringskassan redan i dag har möjlighet att följa vilka personer som beviljas olika förmåner och under hur lång tid ersättning utbetalas. Från och med den 31 januari 2011 införs ändringar i lagen (2002:546) om behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten, vilka möjliggör en effektivare uppföljning av bland annat arbetslivsintroduktionen. Regeringen har infört en särskild schablon för fastställande av ersättningen till de personer som går från sjukförsäkringen till Arbetsförmedlingen. Schablonen innebär att fler personer får rätt till arbetslöshetsersättning eller motsvarande aktivitetsstöd. Emellertid är arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen två skilda system, och bedömningar och beräkningar sker på olika sätt i de två systemen. En utgångspunkt vid regeländringarna har varit att personer som är inskrivna hos Arbetsförmedlingen och som får arbetslöshetsersättning eller aktivitetsstöd ska ha samma ersättningsnivå oavsett om de kommer från sjukförsäkringen eller inte. Regeringen har också tillsatt en parlamentariskt sammansatt kommitté som ska analysera samspelet mellan sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. Regeringen följer och analyserar utvecklingen för denna grupp noga och avser att återapportera resultaten till riksdagen. Regeringen har också begärt in kontinuerliga redovisningar från myndigheterna enligt uppdrag i regleringsbrev. Mot bakgrund av detta har jag för närvarande inte för avsikt att vidta några ytterligare åtgärder.

Herr talman! Jag tackar för svaret, men man kan undra om den ena ministern i regeringen inte vet vad den andra gör. Här säger ministern att inga ytterligare åtgärder behövs, men i går ändrade sig regeringen efter Miljöpartiets påpekande och socialförsäkringsministern sade då att ni åter ska ta fram fakta från Försäkringskassan om situationen om de utförsäkrade. Jag välkomnar det och kommer att jaga er med blåslampa tills jag får se dessa siffror. Ministern säger att det viktigaste var att minska utanförskapet. Men vad har ni åstadkommit? Har det blivit ett ökat innanförskap? Är det innanförskap när man är utförsäkrad från sjukförsäkringen och hänvisad till Arbetsförmedlingen, därtill i ovisshet om sin ekonomi? Det ni har gjort är att flytta människor från en passivitet till en annan passivitet men med mindre pengar. De som har blivit utförsäkrade hänvisas till så kallad arbetslivsintroduktion. Det här är något som oroar många människor, inte minst eftersom man inte ens vet hur ens ekonomiska framtida situation kommer att se ut även om det finns en viss schablonberäkning. Att ekonomisk och social trygghet är hälsofrämjande är välkänt inom folkhälsoforskningen. Den som mister sin sjukersättning mister också rätten till särskilt bostadsbidrag. Den som blir utförsäkrad bollas över till Arbetsförmedlingen, och då har man alltså inte rätt till bostadsbidrag till exempel. Många är de som nu har kommit in i den åtgärd som kallas fas 3. Där är det många människor som upplever passiviteten och utanförskapet lika stort. Det enda som skiljer är att man har en mycket lägre ersättning. Det är en politisk prioritering som ni har valt att göra. Ministern säger i svaret att det är många som har gått vidare till arbetsrelaterade insatser. Fakta är dock att hälften har ansökt om att åter bli sjukskrivna. Av dem som utförsäkrats vid årsskiftet har 43 procent också blivit beviljade att komma tillbaka till försäkringen eftersom de är så sjuka och har kraftigt nedsatt arbetsförmåga. Några av dem kan inte längre få någon ersättning av Försäkringskassan eftersom de under tiden de varit i arbetslivsintroduktion har förlorat rätten till sjukpenninggrundande inkomst. Hur många dessa är vet vi inte riktigt eftersom regeringen inte har efterfrågat statistik. Ministern hänvisar till att Försäkringskassan redan i dag har möjlighet att föra statistik. Ja, men de utför ju de uppdrag som regeringen efterfrågar, och det har ni inte gjort. Fram till april 2010 fanns det statistik men inte efter det. Nu lovade som sagt socialförsäkringsministern i går att fakta ska tas fram, och det är bra. Låt mig ge ett exempel på hur det kan slå i verkligheten för enskilda individer. En person som har haft sjukersättning och som gått över till Arbetsförmedlingens arbetslivsintroduktion förlorar direkt sitt bostadsbidrag. När sedan personen återförs till Försäkringskassan, efter arbetslivsintroduktionen, definierar även Försäkringskassan henne som arbetslös och tar då inte hänsyn till tidigare ersättningsnivå, utan taket i arbetslöshetsförsäkringen gör att inte en högre ersättning än sjukförsäkringen kan betalas ut. Hon, en kvinna strax under 50 år, har förlorat 6 000 per månad på denna tremånadersresa mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Hur tänker arbetsmarknadsministern att löftet som den förra ministern gav ska hållas, det vill säga att majoriteten av dem som lämnar sjukförsäkringen och går över till arbetslivsintroduktion ska få en högre ersättning än tidigare? Det var faktiskt det den förra arbetsmarknadsministern sade.

Herr talman! Jag anser att de reformer vi har gjort på det här området i huvudsak är bra och hjälper människor att komma tillbaka. Det var inte bra med den situation vi hade tidigare, när vi hade världens friskaste befolkning som också var mest sjukskriven. Särskilt illa var det för många kvinnor som fanns i systemen men som varken fick hjälp, stöd eller rehabilitering. För att svara på interpellantens frågor kan jag understryka att deltagarna i arbetslivsintroduktionen får samma ersättningar som om de hade gått direkt till Arbetsförmedlingen utan att först passera Försäkringskassan och sjukförsäkringssystemen. Det är också så att min kollega, socialförsäkringsminister Ulf Kristersson, håller på med en översyn av sjukförsäkringsreformen. I detta ingår att närmare titta på situationen när den enskilde går från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen efter att ha uppnått den maximala tiden i sjukförsäkringen. Enligt Försäkringskassans uppföljning i mars 2010 hade hälften av deltagarna fått mer eller lika mycket aktivitetsstöd som i sin tidigare ersättning. Det pågår också ett interdepartementalt arbete mellan Arbetsmarknadsdepartementet och Socialdepartementet i de här frågorna. Det som också är angeläget är den socialförsäkringsutredning som nu sitter och som kommer att lyfta in frågor som ni själva aktualiserar och som finns tydliga i direktiven. Jag tror också att Gunvor G Ericson ingår i den utredningen. Avslutningsvis beskriver också det regleringsbrev till Försäkringskassan som regeringen har beslutat om kraven på uppföljning och analys av de nya reglerna. Det är ett viktigt påpekande i det här sammanhanget.

Herr talman! Inte heller jag är nöjd med den passivitet som har funnits i sjukförsäkringen. Men jag är inte heller nöjd med den passivitet som finns hos Arbetsförmedlingen i dag, i arbetslivsintroduktionen eller i det som kallas fas 3. Det stämmer att jag sitter med i den parlamentariska socialförsäkringsutredningen som riksdagen beslutade skulle tillsättas i december 2004. Det är alltså på tiden att den äntligen kommer i gång. Men det är fortfarande ett bekymmer att vi har problem som vi behöver ta itu med nu, och det finns inte på propositionslistan för denna vår att regeringen avser att lägga fram några förslag som gäller den här gruppen människor - tyvärr. De siffror som bland annat RUT redovisade från Försäkringskassan visar att vid övergången från sjukförsäkring till aktivitetsstöd hade 39 procent av de berörda fått höjd ersättning, 45 procent hade fått sänkt ersättning och 16 procent hade fått en förändring med mindre än 100 kronor per månad. Det var alltså inte merparten. Jag kan också konstatera att den arbetsmarknad vi har i dag inte alls ser ut på det sätt som när de här försäkringarna en gång infördes. Det är viktigt att vi funderar över hur vi ska göra. Ska vi fortsätta lappa i ett i grunden sjukt system, eller ska vi faktiskt våga tänka nytt? Det är krångligt att byta mellan olika a-kassor, och de differentierade avgifterna som regeringen har infört har gjort att väldigt många människor har lämnat systemet. Den egentligen försäkringstanken, att det är många som delar på risken, urholkas när så många lämnar arbetslöshetsförsäkringen. Sjukförsäkringen är också dåligt anpassad till dagens verklighet. Människor bollas mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, till slut utan vare sig rehabilitering eller möjlighet att jobba. Den som aldrig har kommit in på arbetsmarknaden och som heller inte har arbetsförmåga får inte rätt till sjukförsäkring annat än om det går att intyga att personen inte har någon arbetsförmåga för resten av sitt liv - en hård dom att ge en 19-åring som kanske nyss har avslutat gymnasiet. Vi måste nog våga tänka lite nytt här. Det här systemet har också gjort att människor som förlorar den ekonomiska grund de haft inte vet vad de ska ta sig till. Konsekvensen har blivit att många sökt försörjningsstöd, men det får man inte om man äger sin bostad eller lever tillsammans med en partner. Det här drabbar inte bara individen utan även barn och anhöriga. Det kan dessutom förvärra psykisk sjukdom, vilket är kliniskt belagt. Jag har pratat om det tidigare i den här talarstolen. Docent Henrik Nybäck och legitimerade psykologen och psykoterapeuten Katarina Sörngård har i Läkartidningen väl beskrivit ett fall från den kliniska verkligheten. De visar att individer med neuropsykiatriska handikapp vid den här typen av stress kan gå in i allvarliga tillstånd som kan leda till en form av apatiskt tillstånd. Jag menar att det behöver vidtas åtgärder dels nu men också på lång sikt. Den parlamentariska socialförsäkringsutredningen ska lägga fram sitt slutbetänkande i maj 2013. Det är ganska lång tid innan vi kommer dit, och på vägen fram till dess behöver vi se över de akuta reglerna och hur människor hamnar i kläm och bollas mellan de olika försäkringarna. Ministern pekar i svaret på att personer som är inskrivna hos AF har samma ersättningsnivå oavsett om de kommer från sjukförsäkringen eller ej. Menar ministern att regeringen eftersträvar att harmonisera de två försäkringarna?

Herr talman! Jag tror att det viktiga är att gå tillbaka till grunderna för den här reformen. Det handlar om att se människor och att ge människor hjälp individuellt. Det jag har kunnat följa på nära håll och tycker fungerar väldigt bra är den individuella hjälp som man har gett människor i arbetslivsintroduktionen. Jag tycker att Arbetsförmedlingen under de faktiskt ganska tuffa förutsättningar de ändå har haft med den stora krisen och det som har hänt på arbetsmarknaden har haft förmågan att verkligen hjälpa och stötta människor. Det är självklart så att ekonomin är viktig för att man ska kunna påbörja en process för att komma tillbaka på arbetsmarknaden. Som jag sade i mitt första inlägg ses detta över i den stora socialförsäkringsutredningen. Det görs också en översyn inom Socialdepartementet hos socialförsäkringsministern där det ingår att titta närmare på situationen för de enskilda som går från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen. Det är också så, det tror jag att Gunvor G Ericson har helt rätt i, att vi får tänka nytt, omvärdera och lyfta upp på bordet för att se hur vi ska kunna ha en långsiktigt bra sjukförsäkring och en långsiktigt bra arbetslöshetsförsäkring. Hur ska de här systemen fungera så att de blir transparenta och tydliga? De som inte har varit inne i de här systemen och tittat kan kanske utgå från att det är enkelt att räkna fram olika ersättningar, men det är det inte. Jag tycker att alla våra system ska vara transparenta och enkla att förstå för medborgarna så att man vet att blir jag sjuk händer det här, blir jag arbetslös händer det här och det här är den ersättning som finns. Där tror jag inte att vi har någon annan uppfattning. Jag tror att vi får vänta och se vad den utredning som genomförs i både det korta och det långa perspektivet kommer fram till och framför allt titta på hur vi får långsiktiga lösningar som så många som möjligt av riksdagens partier kan ställa sig bakom. Då tror jag att vi har mycket att vinna.

Herr talman! Jag återkommer till den fråga som jag ställde i slutet av mitt förra inlägg, eftersom jag tycker att det är intressant att notera att ministern pekar på att det är två olika försäkringar. Som det fungerar i dag är det två olika stuprör, men det är inte heller svart eller vitt vad som är arbetsförmåga. Man behöver ha ett hälsofrämjande perspektiv, menar jag. Det är inte hälsofrämjande att rycka undan ekonomi och sociala förutsättningar för människor. Då ser man väldigt snävt. Inte ens sättet man räknar ut rätten till ersättning på är detsamma i dag. Man räknar ut sjukpenninggrundande inkomst på ett sätt och rätten till ersättning från arbetslöshetsförsäkring eller ersättning enligt schablon på ett annat sätt. Det är inte lätt för människor att förstå om man ens har fått rätt ersättning eftersom det är så otroligt svårt att sätta sig in i de här systemen, inte bara för enskilda individer utan dessutom för handläggare på dessa båda myndigheter när de ska förklara för den enskilda individen vad som kommer att inträffa. Jag tror att det är nödvändigt att vi ser över de här försäkringarna, och jag skulle gärna vilja få ett svar från ministern som visar vilken vision ministern har när det gäller samordning eller harmonisering av de här systemen.

Herr talman! Tack för frågan! Gunvor G Ericson är mycket initierad och kunnig i de här frågorna. Jag kan inte i dagsläget uttala mig om visionen för de här systemen. Det är en fråga för Socialförsäkringsutredningen. Där får ni lyfta de frågorna och diskutera och analysera vad som ger bäst effekt. Det jag kan ställa mig bakom är att det ska vara transparens, tydlighet och förutsägbarhet som i all annan lagstiftning. Det är också väldigt viktigt att människor som blir sjuka eller arbetslösa förstår hur det fungerar och att det ska vara ett effektivt hanterande av skattepengar. Man ska också kunna förutse. Ett led i rehabiliteringen är att man har grundförutsättningarna tryggade så att man inte behöver oroa sig över dem. Där tror jag att vi kan vara bättre både när det gäller information och system. Därmed vill jag tacka för debatten.