Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

etik och moral i Sveriges agerande på lantbruksområdet

Interpellationsdebatt 12 april 2005
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 11

Ann-Christin Nykvist (S)

Anf. 103 Ann-Christin Nykvist (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Staffan Danielsson har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att med förbud eller skärpta regelverk driva pälsdjursnäringen ut ur Sverige, om jag i så fall avser att vidta åtgärder för att förbjuda användningen eller importen av berörda pälsar i och till Sverige, om jag delar bedömningen att pälsdjur och hönsfåglar får det totalt sett sämre när importen ersätter eller tränger tillbaka den svenska produktionen samt vilka åtgärder jag i så fall avser att vidta inom EU och globalt för att förhindra detta. Det är glädjande att Staffan Danielsson anser att hållande och uppfödning av djur ska ske med så goda förhållanden för djuren som möjligt. Det är också bra att Staffan Danielsson anser att Sverige ska vara mycket starkt pådrivande i EU när det gäller arbetet för att lyfta fram minimikraven för djurhållning. Det har Sverige också varit under hela vårt medlemskap. Under vårt ordförandehalvår lyckades vi till exempel förhandla fram förbättrade djurskyddsregler för främst suggor och gyltor. Kommissionen betraktade detta som en "revolution för Europas grisar". Ett annat exempel är den möjlighet vi haft att påverka genom att delta i en expertgrupp som gett råd till kommissionen i arbetet med att arbeta fram förslag till gemensamma regler om skydd av slaktkycklingar. Sverige ligger generellt sett i den internationella täten när det gäller djurskydd och djurhållning. I Sverige ser vi det som självklart att djuren behandlas väl och inte utsätts för onödigt lidande. Regeringens strävan är att utvecklingen i alla avseenden - inklusive djurhållningen - ska vara miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbar. I denna strävan måste vi alltid vara beredda att göra de avvägningar som krävs när motstridiga intressen föreligger. Det är viktigt att i detta sammanhang beakta näringens konkurrenskraft. Det är alltför generaliserande att påstå att svenska, strängare djurskyddsregler alltid leder till att produktion med djur slås ut eller minskar och att djuren på andra håll i världen alltid hålls under sämre villkor. Vi kan till exempel konstatera att det föds upp betydligt fler kycklingar i Sverige i dag än för tio år sedan. När det gäller nötkreatur har Danmark mer detaljerade anvisningar än Sverige, och man anvisar dessutom i många fall större utrymmen. Ett annat exempel är Nederländerna, som är en storproducent av slaktsvin och som i stort sett har samma krav på utrymme för grisar som vi. När det gäller minkuppfödning och frågan om etik och moral anser jag, i likhet med Pälsdjursnäringsutredningen (SOU 2003:86), att det finns klara indikationer på att minknäringen för närvarande inte uppfyller djurskyddslagens intentioner. Enligt min mening skulle det vara oetiskt att inte införa bestämmelser som innebär att minkarnas behov av naturligt beteende kan tillfredsställas. Inom Jordbruksdepartementet utarbetas för närvarande en promemoria med förslag till skärpningar av djurskyddslagsstiftningen med avseende på pälsdjursuppfödning. Förslagen kommer att syfta till att minkar i fångenskap ska kunna bete sig naturligt. Det är ofrånkomligt att skärpningar av detta slag påverkar lönsamheten i pälsdjursnäringen. Regeringens avsikt är att de företag som tvingas lägga ned sin verksamhet ska ges ekonomisk ersättning. Vi kan inte hindra att bland annat produkter av päls importeras till Sverige, även om de producerats på ett sätt som strider mot principerna för den svenska djurskyddslagstiftningen. Det vore emellertid orimligt om detta förhållande skulle leda till att vi sänkte våra ambitioner på djurskyddsområdet i Sverige. Tvärtom bör Sverige visa vägen, såväl inom EU som globalt, mot ett bättre djurskydd. Detta är också vägledande för Sveriges hållning när djurskyddsfrågor diskuteras inom EU och i andra internationella forum.
Staffan Danielsson (C)

Anf. 104 Staffan Danielsson (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det sista jordbruksministern sade, att vi ska visa vägen för ett bättre djurskydd genom att lägga ned vår produktion och öka importen, är ingen bra väg, tycker jag. Sverige har över 20 % av den arbetsföra befolkningen utanför arbetsmarknaden. Företag flyttar ut sin produktion i förfärande stor utsträckning, och industrijobben minskar allra mest. Jag är övertygad om att det behövs en mångfald av arbeten i Sverige, även inom basnäringar och industri, och att Sverige måste intensivt ta till vara alla möjligheter att skapa nya jobb och bevara befintliga. Jag ser fram mot en ny regering som sätter arbetet för att öka sysselsättningen främst. I dag är situationen som den är. Det finns en uppfödning av pälsdjur i Sverige där sammantaget kanske 2 000 personer får sin försörjning. Djuren har det bättre än på andra håll i världen, och det finns goda möjligheter att förbättra uppfödningen ytterligare. Flera av de här företagarna har utanför lagens råmärken trakasserats för att sluta. Nu behövs inte detta längre, utan det ska verkställas på politisk väg av den socialdemokratiska regeringen med stödpartier. Det ska tydligen inte ske med motivet att uppfödningen av minkar är oacceptabel av etiska skäl - det skulle ju strida mot grundlagen vad gäller stadganden om näringsfrihet och äganderätt - utan i stället genom att skärpa djurskyddslagen långt mer än vad forskningen föreslår, så att skinnen blir dyra och ingen köper dem, så att efterfrågan av just de svenska skinnen försvinner. Och simsalabim! Då går uppfödarna i konkurs och tvingas avveckla i andra former, och Sverige har förlorat ännu en näringsgren. Det talas om att en del pälsdjursfarmare ska få viss ekonomisk kompensation och erbjudas hjälp för omställning. De lär väl komma in i kön på plats 678 000 eller så, kan jag tänka mig. De tre partierna i vänsterkartellen ska ta sitt samhällsansvar även för de kommuner som drabbas, utlovar jordbruksministern. Det här kostar kanske sammantaget 500 eller 1 000 miljoner, samtidigt som en näringsgren med åtskilliga hundra miljoner i årsomsättning försvinner. Det måste vara ett rikt land med hög etik som kan tillåta sig att slå ut en hel näringsgren för dyra pengar, samtidigt som pälsar fortsätter att säljas genom import från andra länder där djuren har det sämre, samtidigt som den redan höga arbetslösheten i Sverige späds på ytterligare. Jag hoppas att jordbruksministern, som på uppdrag av sin partikongress och kanske Miljöpartiet håller i yxan, kanske något kan förstå hur dessa företagare och övriga arbetare i näringsgrenen känner sig i dag, kanske även den oro som sprider sig till andra näringsgrenar som redan omgärdas av fördyrande regelverk, som bidragit till minskade marknadsandelar och kraftigt ökad import, till exempel vad gäller höns, kycklingar och grisar. Jag har fått tydliga, trista svar på mina båda första frågor. Svaret på den första frågan är: Ja, regeringen avser att driva den svenska pälsdjursnäringen ut ur landet genom förbudsliknande skärpta regelverk. Jordbruksministern är något otydligare i sitt svar än vad departementet var i sitt pressmeddelande, där det tydligt talas om att avsikten är att uppfödarna ska drivas att sluta. Svaret på den andra frågan är: Nej, regeringen avser inte att förbjuda användningen eller importen av minkpälsar i landet, utan användningen och importen fortsätter. På min tredje fråga vill däremot jordbruksministern inte erkänna att världens pälsdjur, höns eller grisar uppenbarligen får det avsevärt sämre om produktionen förbjuds eller minskar där de har det bäst, i Sverige, och att Sverige i stället importerar skinn, kycklingar och griskött från länder där djuren har det lite eller betydligt sämre. Driv skärpta regelverk eller förbud i EU, jordbruksministern! Det skulle jag respektera. Men som Sverige nu handlar, tycker jag att det är dubbelmoral och tvivelaktig etik. Tack för svaret, men ett mycket trist sådant!
Lars-Ivar Ericson (C)

Anf. 105 Lars-Ivar Ericson (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! I samband med en resa till Grekland hade jag ett samtal med grekiska lantbrukare. De berättade att Grekland får EU-stöd till en olivodling som de skulle kunna klara utan stöd. De får bidrag för att odla en tobak som är så dålig att den bara kan säljas till Ryssland. Sedan sade de att nu planerade de att börja föda upp minkar med hjälp av EU-stöd. De undrade varför vi i Sverige inte vill föda upp minkar längre. Det förefaller orimligt att vi ska upphöra med eller minska vår pälsdjursuppfödning i Sverige och att den sedan ska tas över av greker som är nybörjare på området. Den svenska minknäringen bedrivs seriöst. Det kan jag som västbleking verkligen intyga. Den har ett detaljerat regelverk att följa, och minkfarmerna kontrolleras regelbundet av myndigheterna. Svenska minkfarmare är seriösa djuruppfödare. Vi i Centerpartiet vill framhålla att deras näring ska respekteras och inte försvinna därför att regeringspartierna vill tvinga fram en avveckling av minknäringen. Jag rekommenderar ministern att ta ett samtal med partikollegan Christer Skoog. Han kan berätta om den upprördhet som finns på Listerlandet. Denna upprördhet finns inte bara hos minkfarmarna. Ett avvecklingsbeslut drabbar också foderproducenterna hårt. Vart ska allt fisk- och slaktavfall ta vägen? En mängd arbetstillfällen skulle försvinna. Vi är många som tycker att ministern ska visa handlingskraft och tala mera med de miljöpartister, vänsterpartister och socialdemokrater som antingen vill förbjuda eller komplicera minknäringen genom bestämmelser om att minkarna ska kunna bada och simma i sina burar. Det är många experter som är skeptiska till en sådan bestämmelse. De menar att minken inte har nedärva behov att vistas regelbundet i vatten. Jag tycker att det är naivt att tro att minkarna skulle må bättre av att växa upp i norra Grekland än i Blekinge. Vad vill ministern säga till de 145 socialdemokrater som vid partikongressen i Västerås 2001 backade och ville ha minknäringen kvar? Har ministern några uppmuntrande ord till alla dem som i dag får sin inkomst genom pälsdjursnäringen? Enbart i Sölvesborgs kommun är det 500 personer som på ett eller annat sätt är helt beroende av minknäringen. Ska det som agronomen Sture Larsson uttrycker som ett ofattbart stolleprov signerat miljörörelsen bli verklighet? I går träffade jag en veterinär som har följt verksamheten vid en av Sveriges största minkfarmar. Han sade att svenska minkskinn är de finaste i hela världen. Han berättade också att på 50-talet födde varje hona fyra ungar per år. Nu är det sju-åtta ungar per år. Detta om något är väl ett bevis på att våra svenska minkar får en god omvårdnad och att det här är en näring som vi ska ta vara på bättre än vad som nu kan bli fallet.
Cecilia Widegren (M)

Anf. 106 Cecilia Widegren (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Låt mig börja med att säga att det är en mycket välskriven interpellation. Staffan Danielsson har lagt fram orden på ett mycket bra sätt. Det är inte bara Centerpartiet som står bakom detta, utan de fyra borgerliga partierna är överens i den här frågan. Alliansen kommer att visa handlingskraft. Det är jag helt övertygad om i det här fallet. Regeringen säger att pälsdjursnäringen ska bort, och till nästan vilket pris som helst om jag tolkar detta rätt. Målet är att strypa näringen med hårdare burkrav när ett näringsförbud formellt sett inte kan införas. Jag vet inte om det handlar om bara burkrav eller om de ska bada eller något annat. Forskningen ska i alla fall inte få vara rådande, och inte vetenskapen heller. Här ska politiken säga sitt på ett område som år 2005 kan tolkas vara lite väl politiserat. Det är en verklighet som många känner till mycket bättre än politikerna. Jag noterar att regeringens budgetförhandlare säger så här: Vi har ställt så höga krav att det ska bli totalt olönsamt att driva minkfarmar i Sverige. De ska bort. Jag uppfattar att det nästan är till vilket pris som helst. Min första fråga till statsrådet är: Är det till vilket pris som helst som den här näringen indirekt ska förbjudas i Sverige? Skälen till detta kan vi säkert diskutera länge och mycket. Jag utgår från att skälet är makten. Det är makten som gäller, och regeringen vill sitta kvar till vilket pris som helst. Det är det här som krävs för regeringsinnehavet. Precis som Staffan Danielsson sade är det väldigt många, nästan 1,4 miljoner, människor i dag som är utanför arbetsmarknaden på ett eller annat sätt. De saknar ett jobb att gå upp till i morgon bitti eller i morgon eftermiddag. I det här fallet skulle det också handla om ytterligare årsarbetstillfällen. Det är tusentals människor som direkt eller indirekt är berörda när man av politiska skäl vill plocka bort en näring som, som ni har hört själva, kanske är i världsklass. Skälen till detta har vi också förstått. De är politiska. Det handlar om maktbegär. Det handlar om drygt 500 miljoner kronor som omsätts varje år på olika sätt i den direkta näringen. Det mesta av detta går på export. 98 % går på export. Restprodukterna handhas av fjärrvärmeverk. Biprodukter från broilerindustri och fiskindustri berörs också av den här näringen, men glöms kanske bort i helheten. Det är många fler som är berörda, och det är många fler frågor man måste svara på när man vill plocka bort en näring på det här sättet. Är det inte meningen att ansvarig myndighet ska se till att vi får en driftig forskning? Det ville utredningen, men i dag nekas tyvärr svensk pälsdjursindustri en forskning i Sverige av de egna myndigheterna. Det vore intressant med synpunkter på den frågan också. Är det statsrådet själv som ska fundera ut vilka mått och regler som främjar ett naturligt beteende hos de här djuren? Det vore intressant att höra vad grunden ska vara för det som ska komma i detta pm. Sedan är det intressant att höra om statsrådet tycker att Sverige är en isolerad ö vad gäller de frågorna. Eller vill man arbeta med de här sakerna på EU-nivå? Näringen säger att man är villig att acceptera ett gemensamt regelverk och kan jobba för det. Vi vet också att det används EU-pengar i dag för att stötta den här näringen i Grekland, Polen och Baltikum. Det finns ett antal EU-länder som får stödpengar för att sätta i gång den här verksamheten. De kommer ju inte att ha de tuffa krav som vi redan i dag har i Sverige. Jag hoppas att ministern nu väljer att svara på ett antal frågor så att vi får en bra diskussion framöver.
Ann-Christin Nykvist (S)

Anf. 107 Ann-Christin Nykvist (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det är en väldigt mörk bild som Staffan Danielsson tecknar när det gäller förutsättningarna för jordbruket. Jag tror att Staffan Danielsson kan bli lite gladare nästa vecka när vårpropositionen presenteras och vi får veta hur det går i svensk ekonomi och vilka åtgärder som generellt kommer att vidtas för att öka möjligheter till sysselsättning och minska arbetslösheten. Sedan tecknar Staffan Danielsson också en väldigt mörk bild av konkurrenskraften och förutsättningarna för svenskt jordbruk. Det verkar som om Staffan Danielsson har glömt vad vi har gjort under det gångna året och vad som har trätt i kraft den 1 januari i år. Det är en jordbrukspolitik som står på flera ben, konkurrenskraft för svenskt jordbruk, en levande landsbygd och solidaritet med andra länder. Där jobbar vi också med kostnadsbilden för svenskt jordbruk bland annat när det gäller skattesidan, villkor för företagande och satsningar på miljö och landsbygdsutveckling. Som jag sade i mitt svar till Staffan Danielsson är jag glad över att vi delar synen att vi ska arbeta för ett gott djurskydd inom EU och att Sverige ska var drivande i internationella sammanhang när det gäller djuromsorgsfrågor. Då blir jag ganska förvånad över Staffan Danielssons och Cecilia Widegrens syn på att det skulle vara så att vi inte skulle kunna ha ett gott djurskydd bara för att om vi har starka krav på djurskydd i Sverige så skulle produktionen ske i andra länder och då skulle djuren ha det sämre. Det är ju bara om vi har ett bra nationellt regelverk och en bra djuromsorg i Sverige som vi kan ha en trovärdighet när vi ska driva de här frågorna inom EU. Det hänger ihop, att gå före och visa på att vi har höga krav när det gäller djuromsorgen och möjligheterna att också få genomslag för våra uppfattningar inom EU. Vi arbetar nu i departementet på en promemoria där vi ska utveckla hur vi ser på kravet utifrån djurskyddslagstiftningen och kravet på att djuren ska ges ett utrymme för ett naturligt beteende. Det finns en hel del underlag som kommer att vara utgångspunkt för ställningstagandena i departementet när det gäller studier och erfarenhet. När det gäller den fråga som lyftes om tillgång till vatten finns det studier som visar att när minkar får välja mellan en miljö berikad med vatten och en miljö som inte är berikad med vatten så väljer minkarna den vattenberikade miljön. Men vi återkommer från Jordbruksdepartementets sida med en promemoria där vi kommer att utveckla detta och även ersättningsfrågorna. Den promemorian kommer givetvis att remissbehandlas. Här har nämnts 145 socialdemokrater som inte ville ha en utfasning av pälsdjursuppfödningen i Sverige. Vi tar demokratiska beslut i mitt parti. Det fanns en majoritet för utfasning av minknäringen på den socialdemokratiska partikongressen, och det är det beslut som vi följer. Vi har dessutom haft ett rådslag kring de här frågorna under det senaste året, och där har medlemmarnas uppfattning i den här etiska frågan och djurhållningsfrågan tydligt visat att det här är den linje som gäller.
Staffan Danielsson (C)

Anf. 108 Staffan Danielsson (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jordbruksministern säger att det bara är om vi har en bra djuromsorg för minkarna som vi trovärdigt kan driva bättre villkor för minkarna i EU. Men vi ska ju inte ha några minkar i Sverige! Det är ju det som kongressbeslutet säger! Jag får inte det här att gå ihop ett dugg. Det här kommer att försämra förhållandena för världens minkar. Vi kommer att köpa in skinnen, använda dem och sitta där med skammen att ha drivit ut världens bästa minkuppfödning från landet - tycker jag. Jag är mycket oroad över den svenska livsmedelsproduktionens konkurrenskraft. Den utsätts för en mycket hård och växande priskonkurrens utan de strängare svenska djurskyddsreglerna, vare sig dessa medvetet, som för pälsdjursnäringen, eller omedvetet kan resultera i utslagning och import. Jag hoppas att rätt snart få diskutera de här frågorna djupare med jordbruksministern - jordbruksministern var inne på det - för situationen är enligt min uppfattning mycket allvarlig. Det har gjorts vissa förbättringar, men det behövs mycket mer. Jag anser att det är en tragedi när världens bästa livsmedelsproduktion i Sverige delvis är på väg utomlands, och det är mycket trist när regeringen nu väljer att i praktiken gå vägen att förbjuda pälsdjursnäringen. Jag hoppas att vi kan förhindra det tillsammans i alliansen med stöd från den medborgerliga opinionen. Ser jag då inga etiska problem med att genom animalieproduktion framställa kött eller skinn? Vore det inte etiskt bättre att äta vegetabiliskt, och att till exempel, för att ta ett annat område, varken tillverka stridsflygplan eller ha ett försvar? Jag vet att det finns mycket känsliga samveten i de tre vänsterpartierna. Jo, visst ska vi diskutera var gränserna går för människans hållande av djur, och visst ska vi ha en bra djurskyddslag i världsklass som säkrar goda förhållanden för djuren - självklart! Men vi har en ny värld med friare handel och konkurrens över gränserna. Läget är stenhårt för svenskt näringsliv. Jag tror inte att vi på en allt friare marknad kan gå långt före med våra regelverk. Vi ska ligga i täten, men inte långt före - i varje fall inte om resultatet blir att våra regelverk får allt färre djur att tillämpas på, samtidigt som lagar i andra länder med lägre krav får alltfler djur att tillämpas på. En blind kan se att detta inte gagnar djurens välfärd i världen, tvärtom. Jordbruksministern anser att det är helt okej att bedriva minkuppfödning, bara uppfödningen blir så dyr att den upphör. Alltså är ju regeringens förbudsskäl av etisk karaktär, men av rädsla för grundlagens bestämmelser väljer man taktiskt att agera via djurskyddslagen i stället. Jag ser ändå framför mig en grundlagsprövning av den här frågan och vad som nu sker, vilket möjligen kan ge näringen en strimma av hopp ändå. Sverige är ju en del av Europa och en del av EU. Frågan om pälsdjurens uppfödning, regelverken kring denna och ett eventuellt förbud borde rimligen drivas och diskuteras tillsammans i EU och med våra grannländer. Om Sverige skulle komma fram till att vi i Europa bör sluta med pälsdjursuppfödning har vi en linje, och då tycker jag att vi driver den i EU och försöker få med oss Europa i att få bättre regler. Där kan vi vara med och hjälpa till med bättre regler. Europarådet har antagit rekommendationer för pälsdjuren som Sverige uppfyller. EU-kommissionen följer frågan men avser inte att ta några initiativ den närmaste framtiden. Pälsdjursutredningen, som jordbruksministern inte följer, föreslog att Sverige skulle samagera med de nordiska länderna och ge näringen tid till år 2010 att ytterligare förbättra uppfödningen, vilket kommer att ske, är möjligt och pågår, och då kan en utvärdering ske och man kan ta ställning till förbud eller ej. Regeringen går emot allt detta och vill till stora kostnader driva hela näringen utomlands, och det är beklämmande. Agera inom EU och med de nordiska länderna i stället, jordbruksministern!
Lars-Ivar Ericson (C)

Anf. 109 Lars-Ivar Ericson (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Den svenska modellen på jordbruksområdet kan ses som tilltalande ur miljösynvinkel och etisk synvinkel. Men vart leder egentligen den här modellen? Svenska jordbrukare kan lika lite som någon annan yrkeskategori leva på luft. Om näringen inte ska tappa ytterligare marknadsandelar så måste sunt förnuft in i politiken. Orimliga krav och produktionsskatter måste avskaffas. Om vi ska komma i fas med övriga länder så måste Sverige sluta leka Bror Duktig. Vill vi ha kvar svenskt jordbruk och svensk djurhållning så måste regeringen besinna sig. Det är många minkfarmare, lantbrukare och andra människor på landsbygden och över hela Sverige som väntar otåligt på ett maktskifte 2006, och jag antar att jordbruksministern inte har samma längtan utan vill sitta kvar också nästa mandatperiod. Då vill jag påminna om hur Socialdemokraterna förr var noga med att säga: I vårt parti så lyssnar vi på rörelsen! Jag undrar: Lyssnar ministern på rörelsen, Christer Skoog och de andra, eller överröstas deras åsikter av framfusiga djurrättsaktivister och andra som nu tycks vilja lamslå en viktig näringsgren i Blekinge och Skåne? Jag antar att ministern på plats har informerat sig om minknäringens bekymmer och glädjeämnen och inte som sin företrädare undvikit att besöka dessa minkfarmer. Om inte så skulle vara fallet så ställer jag gärna upp och guidar, och då vill jag också översätta det listerländska tungomålet, när det kanske uttrycks så här: Det kan aldrig vara klokt att stoppa det enda vi kan leva av här runtom Sillspörr!
Cecilia Widegren (M)

Anf. 110 Cecilia Widegren (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Statsrådet säger att vi kommer att bli glada i nästa vecka när vi får vårpropositionen. Jag undrar om de 1,4 miljoner människor i arbetsför ålder som söker jobb blir gladare i nästa vecka. Jag skulle inte tro det. Jag tror heller inte att man i jordbruket blir gladare nästa vecka, när man vet att uppgörelsen, anledningen till att vårpropositionen över huvud taget kan läggas fram nästa torsdag, är just ett indirekt näringsförbud inom jordbrukssektorn i Sverige. Jag tror inte att jordbrukarna blir gladare då. Vi är alla överens om att vi ska ha ett gott djurskydd, men grunden till den här debatten är inte det goda djurskyddet som ligger i världsklass. Det handlar om att utgångspunkten för detta är att det ska fattas beslut om ett indirekt näringsförbud i den här kammaren med så tuffa regler att verksamheten försvinner ur landet. Det säger regeringens egen budgetförhandlare. Det är ju faktum i dag. Det har ingenting med djurskyddet att göra. Att då bemöta våra frågor med det goda djurskyddet håller inte i längden eftersom vi vet att det inte är det som det handlar om. Regeringen vill med sina samarbetspartner få ut den här näringen ur landet till vilket pris som helst. Ansvarig myndighet säger nej till forskning fastän regeringens egen utredning tycker att det vore lämpligt med mer forskning. På tal om vatten säger också regeringens egen utredning att man inte instämmer i det krav som tidigare framställts på området. Det nuvarande kunskapsläget ger inte stöd för en slutsats att simning är ett biologiskt beteendebehov hos minkar. Regeringens egen utredning säger detta. Jag undrar fortfarande vad man ska grunda detta framtida pm på, om inte statsrådet själv kommer att göra en del forskning för att få ned detta på ett papper. Hade det varit så att man samtidigt krävde ett importförbud i Sverige, att vi inte skulle ha pälsar, så vore det en sak. Men det blir på något sätt som om man tror att Sverige är en isolerad ö, vilket det inte är. Makten kostar en del pengar. Omställningen kommer också att kosta en del pengar. Den här utredningen pratar om att det på fem år skulle kosta 1 miljard att fasa ut näringen. Är det värt det att sitta kvar vid makten, med flera arbetslösa och 1 miljard för att få ut en av världens bästa näringar ur landet?
Ann-Christin Nykvist (S)

Anf. 111 Ann-Christin Nykvist (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Visst har jag träffat minkfarmare. Det känner jag som en plikt när vi arbetar med de här frågorna, att möta minkfarmare. Jag kommer också inom några veckor att besöka Listerlandet och träffa företrädare för näringen. Jag har givetvis en stor förståelse för att de som arbetar inom pälsdjursuppfödningen känner en oro och bekymmer. Därför är det naturligt att också träffa de företagarna. Detta ska vara en ansvarsfull åtgärd när det gäller att utifrån djurskyddslagstiftningen fasa ut minknäringen i dess nuvarande form. Det är därför vi har bestämt att det ska utgå ekonomisk ersättning och en möjlighet till omställningsstöd för de företagare som vill det och även ett stöd till regionerna. Jag har liten förståelse för Staffan Danielssons resonemang att det vi gör nationellt inte skulle hänga ihop med vårt agerande inom EU. Vi talar om att skärpa kraven på en näring utifrån djurskyddslagstiftningen. Det handlar inte om någonting annat. Vi är inte ensamma inom EU om att arbeta med frågor kring minkuppfödning. Storbritannien har gått före, och där har man redan vidtagit åtgärder mot minkuppfödning. Man har gjort det på ett ansvarsfullt sätt, och de berörda företagarna har fått ersättning. Det handlar om att fasa ut pälsdjursuppfödningen i dess nuvarande form utifrån den djurskyddslagstiftning som vi har. Jag skulle också vilja kommentera de frågor som har tagits upp när det gäller jordbruksnäringen som sådan. Jag har stor respekt för de lönsamhetsproblem som finns inom jordbruksnäringen. Jag ser som min huvuduppgift att arbeta på att stötta näringen och skapa bättre förutsättningar för näringen. Jag hade så sent som i förra veckan ett seminarium tillsammans med LRF där vi fokuserade på kostnader för svenskt jordbruk. Vad vi då kunde konstatera var att det är ett antal faktorer som är bestämmande för kostnadsbilden. Djurskyddslagstiftningen är bara en mycket liten del av det som utgör kostnaderna i produktionen. Det som också är värt att notera är att kostnadsbilden skiljer sig mycket åt för enskilda företagare. Där finns det mycket vi kan göra, både från näringens sida och från regeringens sida. Det ska vi hantera. Sedan finns det också en intäktssida som vi ska arbeta med. Även om jag har stor respekt för lönsamhetsproblemen så ser jag möjligheter. Jag ser också möjligheter att utveckla näringen på olika sätt.
Staffan Danielsson (C)

Anf. 112 Staffan Danielsson (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag hoppas få diskutera detta djupare med jordbruksministern inom kort, för det är mycket viktiga frågor. Storbritannien, England hade 16 minkfarmare. De producerade 100 000 skinn och importerade 1,7 miljoner. De har köpt ut sina och tvistar fortfarande om nivån på ersättningen. Där har vi fortfarande inte sett vad regeringen kommer med. Jag är inte imponerad av Storbritanniens agerande i den frågan. Att fasa ut i nuvarande form är en ansvarsfull åtgärd, sade ministern. Jag vill uppmana er: Besinna er i regeringen! Ta ledarskapet och ta en match med något stödparti som ställer orimliga krav! Vilken signal ger det här till svenskt näringsliv och svenska folket, i ett läge när vi behöver öka jobben mer än något annat? Det finns fungerande, bra företag som har en fungerande, bra uppfödning. Vi är överens om att djurhållningen i Sverige ska ligga i täten internationellt. Om våra producenter lyckas öka sin produktion och sina andelar på marknaderna ökar djurens välfärd i världen. Om den svenska djurhållningen minskar och tappar marknadsandelar eller förbjuds så minskar djurens välfärd i världen. Så enkelt är det, jordbruksministern. Det är oerhört svårbegripligt att en socialdemokratisk regering som påstår sig värna sysselsättning och industrijobb väljer att driva en hel näringsgren ut ur landet. Jag tycker att det som nu sker handlar om strutspolitik. Det finns inga intellektuella motiv för det. Det är fel. Det är nog maktpolitik, som Cecilia Widegren sade så klarsynt. Det kan kanske inte jordbruksministern säga, men jag kan säga det. Jag vill till slut vädja till jordbruksminister Nykvist: Driv gärna era krav med full kraft inom EU för bättre djurhållning för minkarna, och vi kan säkert stödja mycket där. Men gå inte ensidigt före och driv en hel näringsgren ur landet samtidigt som världens burhållna minkar får det allt sämre.
Ann-Christin Nykvist (S)

Anf. 113 Ann-Christin Nykvist (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag förstår inte riktigt Staffan Danielssons resonemang att höga svenska krav när det gäller djurskyddslagstiftning skulle innebära att djuren får det sämre. Jag menar att det är en väldigt kortsiktig syn på hur vi ska bygga en bra djuromsorg inom EU och internationellt. Vi måste visa att vi går före, att vi har en god vilja att förbättra djuromsorgen. Sedan sägs att detta bara skulle vara maktpolitik. Jag vill erinra om att det finns ett kongressbeslut inom det socialdemokratiska partiet. Jag har själv lett ett rådslag under 2004 som förstärkte bilden av vad vi vill inom det socialdemokratiska partiet när det gäller djuretik och god djuromsorg. Avslutningsvis: När det gäller signalen till det svenska folket är jag alldeles övertygad om att Staffan Danielsson underskattar det svenska folkets stöd för en god djuromsorg och en stark djurskyddslagstiftning.

Dokument

den 8 mars

Interpellation 2004/05:447

 av Staffan Danielsson (c) till statsrådet Lena Sommestad om etik och moral i Sveriges agerande på lantbruksområdet

Människan har i alla tider varit allätare. Människan jagar, och människan håller djur för att erhålla föda eller för andra ändamål, till exempel ull eller skinn.

Så är fallet i Sverige, inom EU, i Europa och i världen.

Självfallet ska allt hållande av djur och uppfödning av djur ske med så goda förhållanden för djuren som möjligt. Sverige ligger här i den internationella täten, djuren har det bättre i Sverige än på de allra flesta andra håll. Detta gäller till exempel för kor och grisar, för kycklingar och höns, samt även för pälsdjur.

Djurens villkor utanför Sveriges gränser är sannolikt på väg att förbättras, men det går långsamt och på många håll är avståndet till den svenska verkligheten långt.

Sverige är med i EU, och där sker ett arbete för att lyfta minimikraven för djurhållning från till exempel djurskyddssynpunkt. Detta är mycket bra, och här är och ska Sverige vara mycket starkt pådrivande.

Samtidigt har vi en alarmerande utveckling där den svenska livsmedels- och lantbruksproduktionen är oerhört pressad av den hårda konkurrensen, och där produktionen har minskat och riskerar att minska ytterligare kraftigt. EU:s jordbruksreform frikopplar ersättningarna från kravet på produktion. Samtidigt ger de svenska regelverken en dyrare produktion och tillsammans med det svenska allmänna kostnadsläget leder detta till att lönsamheten pressas och till att alltfler lägger ned sin produktion.

I Sverige är vi överens om att den svenska djurhållningen ska ligga i den internationella täten. Om våra producenter lyckas öka sin produktion och sina andelar på marknaderna ökar djurens välfärd i världen. Och tvärtom, om den svenska djurhållningen minskar och tappar marknadsandelar så minskar djurens välfärd. Därtill ökar i så fall också det internationella jordbrukets miljöpåverkan, eftersom det svenska jordbruket ligger långt framme även på det området. Självklart innebär också en minskning av det svenska lantbruket att det öppna landskapet hotas, liksom att sysselsättning och skatteintäkter minskar i Sverige.

Regeringen arbetar nu tillsammans med sina stödpartier för att förbjuda den svenska pälsdjursuppfödningen. Detta kan ske genom förbud, eller genom att sätta upp så höga djurskyddskrav att uppfödarna drivs i konkurs eller till att upphöra med sin produktion. Även den svenska produktionen av ägg och kycklingar har högre krav på sig än i vår omvärld, och även här riskerar nu den minskande produktionen och ökande importen att totalt sett försämra hönsfåglarnas situation i världen.

Om Sverige skulle välja att förbjuda pälsdjursuppfödning eller att på annat sätt driva den ur landet, eller om vi sätter upp så ambitiösa regler för hönsen att uppfödningen kraftigt minskar, vad blir då resultatet?

Kommer svenskarna att förbjudas att inhandla pälsar, eller förbjudas att köpa finska ägg eller thailändska kycklingar?

Nej, sannolikt är detta varken möjligt eller kanske önskvärt.

I stället kommer importen att öka, i stället för svenska pälsar kommer importerade pälsar att ta över marknaden, och i stället för svenska höns och kycklingar riskerar importen att ta över alltmer av marknaden.

Samma utveckling riskerar också framöver att ske vad gäller andra djurslag.

Självfallet skulle Sverige förlora mycket produktion och sysselsättning på landsbygden och i förädlingsindustrin om vi själva driver fram en förbjuden eller minskad lantbruksproduktion i olika avseenden.

Jag lämnar detta nu därhän och vill i stället diskutera etiken i en sådan här utveckling.

Vad är själva poängen med att förbjuda eller minska en djurhållning i Sverige som ligger främst i världen, samtidigt som konsumtionen i Sverige fortsätter som tidigare, fast nu importerad från uppfödningar i Europa, Sydamerika eller Asien där djuren lever under avsevärt sämre villkor?

Uppenbarligen kommer det man vill förändra i Sverige att leda till att en uppfödning med stränga djurskyddsregler slås ut eller minskar, samtidigt som marknaden ökar för en uppfödning på andra håll i världen där djuren hålls under sämre villkor. Ett svenskt agerande som ger dessa effekter försämrar således den totala situationen för de djur vars förhållanden man säger sig vilja förbättra.

Kan det vara en god etik att vilja förbättra något om resultatet blir det helt motsatta?

Borde inte i stället ansträngningarna inriktas på att med all kraft inom EU och internationellt driva fram bättre regelverk för djurskyddet, eller ett eventuellt totalförbud för viss uppfödning om den bedömningen görs?

Jag vill fråga statsrådet:

1.Avser statsrådet att vidta åtgärder för att med förbud eller skärpta regelverk driva pälsdjursuppfödningen ur Sverige?

2.Avser statsrådet i så fall att vidta åtgärder för att förbjuda användningen eller importen av berörda pälsar i och till Sverige?

3.Om statsrådet delar bedömningen att pälsdjur och hönsfåglar får det totalt sett sämre när importen ersätter eller tränger tillbaka den svenska produktionen, vilka åtgärder avser i så fall statsrådet att vidta inom EU och globalt för att förhindra detta?