EU-information

Herr talman! Rigmor Stenmark har frågat utrikesministern om ministern avser att se till att de lokala EU-kontoren i Sverige ges förutsättningar att fortsätta sitt arbete med att föra ut information om EU-frågor till allmänheten. Jag besvarar den frågan i egenskap av ansvarig minister för EU-frågor. EU-frågorna är numera en integrerad del av svensk politik. God information om EU-relaterade frågor är naturligtvis mycket viktig för medborgarnas möjligheter att delta i det offentliga samtalet och påverka besluten. Regeringen tillsatte därför en särskild utredning om allmänhetens tillgång till EU-relaterad information. Utredningen överlämnade sitt betänkande (SOU 2002:96) i oktober 2002. Dess viktigaste konstaterande var att det även i fortsättningen fanns behov av en central EU-upplysning för allmänheten, under riksdagens huvudmannaskap. Utredningen föreslog att denna skulle få en tydligare identitet och förbättrad tillgänglighet. Regeringen tillstyrkte detta, vilket riksdagen informerades om i budgetpropositionen för år 2004. Riksdagen beslutade sedermera i enlighet med detta. EU-upplysningen vid Sveriges riksdag har fått ökade resurser för att bland annat kunna bygga upp en egen hemsida på Internet, som nu är i drift. EU-upplysningen arrangerar och medverkar i utbildningar och kurser i EU-frågor och i informationssökning. En viktig uppgift i detta sammanhang är ta fram trycksaker och att delta i nätverk av vidareinformatörer, exempelvis lärare, bibliotekarier och journalister, för att nå ut till så stora grupper som möjligt i landet. Det sker redan i dag ett samarbete med nationella, regionala och lokala organisationer som informerar om EU-frågor. Detta samarbete kommer att behöva utvecklas framöver. Regeringskansliet, de politiska partierna, svenska myndigheter, organisationer och Europaparlamentets och kommissionens representation svarar alla för informationsinsatser om EU-relaterade frågor. Dessa aktörer har skilda behov av att komma ut med information till olika målgrupper. Informationsinnehållet kan variera beroende på vem som är avsändare. Regeringen informerar löpande om sina ståndpunkter i EU-frågor genom olika kanaler. Ett viktigt instrument är Regeringskansliets nya hemsida på Internet, som även omfattar EU-representationen i Bryssel. Mycket information lämnas dessutom i särskilda skrifter, departementspromemorior, samt skrivelser och propositioner till riksdagen. Jag instämmer med Rigmor Stenmark i att Carrefourkontoren och Info Point Europa, som finansierats av såväl lokala partner som medel från EU-kommissionen, har haft en viktig roll vid sidan av andra informatörer i det svenska samhället. Kommissionen har nu valt att bygga upp ett nytt nätverk med lokala EU-kontor, Europe Direct. Efter den upphandling som skett enligt gällande regler har kommissionen offentliggjort resultatet av sin upphandling. Det finns på representationens hemsida. Det innebär att det ska skapas ett ökat antal delfinansierade kontor med god geografisk spridning. Staten kommer även att ge fortsatt stöd till de lokala EU-kontoren genom gedigen och relevant informationsservice via bland annat EU-upplysningen. Regeringskansliet, EU-nämnden, EU-upplysningen och eu2004-kommittén har också en regelbunden konstruktiv dialog och samarbete med Europaparlamentets och kommissionens representation i Sverige. Det ger möjlighet till samverkan vid enskilda informationsinsatser och till informationsutbyte, vilket även kommer de lokala EU-kontorens verksamhet till gagn. (Meningsyttringar från åhörarläktaren)

Herr talman! Tack, ministern, för svaret. När Margot Wallström var i riksdagen för ett tag sedan för att informera oss var det precis i samma veva som man hade påbörjat förhandlingen om hur det i fortsättningen skulle bli med de lokala kontoren Carrefour och Info Point, som finns utspridda över landet, och också om hur man skulle belysa och besluta om på vilket sätt man skulle informera vidare i Sverige. Hon var väldigt tillmötesgående och förstod att de här kontoren hade fyllt en mycket viktig uppgift och att det nu gällde att hitta en fortsättning på detta. Kontoren var 17 stycken till antalet. Med de nya kontoren blir det, vad jag förstår, 23 kontor utspridda över hela Sverige. Det är ju en förbättring, så jag hälsar med tillfredsställelse att det blir så. Men nu är frågan hur man vid de här kontoren kommer att ges möjligheter att jobba på ett ännu bättre sätt än vad man kunde tidigare. Det skulle jag vilja höra ministern beröra ännu djupare än i det svar som vi nyss hörde. Ministerns svar är bland annat: "Staten kommer även att ge fortsatt stöd till de lokala EU-kontoren genom gedigen och relevant informationsservice via bland annat EU-upplysningen." Min fråga är: Vad innebär det konkret? Handlar det om tryckta broschyrer? Handlar det om personella resurser? Handlar det om utställningsskärmar? Det är ju väldigt bra hjälpmedel, men man måste, tror jag, ute direkt bland människorna i Sverige, ha lokala kontor där det finns människor som kan möta så att vi får en dialog. Jag och många med mig önskar innerligt att alla svenskar ska känna i själ och hjärta att vi verkligen är européer. Vi är européer. Vi är med nu. Då måste alla vara med i diskussionerna. Man måste känna att man är med i beslutsfattandet och vet vad det är som vi egentligen gemensamt har att besluta om, vad vi beslutar om här på nationell nivå och vad man beslutar om i EU. Detta är ju inte minst viktigt för våra ungdomar, de som står i startgropen till vuxenvärlden och är på väg att utbilda sig för framtiden. De måste få veta vilka rättigheter och skyldigheter de har. Då vet jag att de tidigare lokala EU-kontoren har varit ute i skolor. De har varit ute direkt bland människorna. Man har fått ställa sina frågor, och man har fått korrekta svar. Jag blir lite bestört när jag till exempel hör att ungdomar väljer bort språk i dagens skola. Språk är nyckeln till framtiden. Jag tror att det är oerhört viktigt att ungdomarna också blir införstådda med att det är en chans att få lära sig detta. Våra svenska ungdomar får inte bli förlorare bara för att de inte känner till sina möjligheter att till exempel studera ett år utanför det här landet. Jag vet att de personer som jobbar direkt ute i skolorna, direkt ute i företagen, ute bland fullmäktigeledamöter, direkt mot människorna, gör ett enormt arbete. Det arbetet måste få fortsätta på Europakontoren, Europa direkt. Det är det jag nu kanske känner en liten oro för, alltså hur det kommer att bli. I svaret kan jag läsa att det handlar väldigt mycket om hemsidor. Det handlar väldigt mycket om broschyrer. Det kan man nästan läsa indirekt. Men jag hoppas att det också handlar om nationella resurser, att det också ges resurser så att man kan anställa folk. Man kan också bli lite förvånad eller undrande över hur det kommer att bli när man har ett EU-kontor som berör hela Norrbotten. Det är inte så konstigt om inte Norrbotten och norra Sverige då känner sig helt delaktigt i EU-frågorna. Jag skulle vilja ha lite mer kött på benen när det gäller hur ministern ser på det.

Herr talman! Interpellanten och jag är överens om hur viktigt det är att vi kan få ut mer information om EU:s arbete samt EU:s organisation och verksamhetsformer. Det sker ju på många sätt, som jag också har nämnt i mitt interpellationssvar. Jag är medveten om att det inte bara räcker med skriftlig information eller information via nätet. Det är ofta den muntliga kommunikationen som är den viktiga. Därför är våra folkrörelser viktiga bärare av den här informationen. Många av dem som nu får stöd - det är som Rigmor Stenmark också sade ett utökat stöd eftersom det är betydligt fler kontor som kommer att få stöd i framtiden - är också organisationer som bygger på folkrörelsemedverkan på olika håll i landet. I och med att det är fler kontor täcker vi också in geografin i Sverige mer intensivt. Det täcker från söder till norr och från öster till väster. Det blir ännu fler kontor i fortsättningen. Självfallet är det så att det stöd de kommer att kunna få via statens insatser och på annat sätt delvis handlar om det ekonomiska. De får en ganska god grundfinansiering via de pengar som EU-representationen bland annat ställer till förfogande. Men det handlar naturligtvis också om att de kommer att få del av det material som finns, skriftligt material och annat material, som kan utnyttjas i fortsättningen. Det finns alla möjligheter att förvänta sig att vi kommer att kunna få ut mer kunskap om EU-arbetet i framtiden. Sedan vill jag än en gång understryka att det är det lokala initiativet som är alldeles avgörande. Det hjälper inte hur mycket vi än ställer till förfogande centralt i form av informationsinsatser eller material om vi inte får till stånd den lokala dialogen. Där är det naturligtvis så att vi som politiska partier har ett stort ansvar. Många organisationer har också ett stort ansvar. De ska komplettera den information som kommer via de lokala Europa direkt-kontoren i fortsättningen.

Herr talman! Jag vet inte om jag blev så väldigt mycket klokare, men jag tror att vi är ganska överens om att det är viktigt med information och om att det är viktigt med korrekt information. Det handlar till exempel inte, som vi diskuterade när vi hade debatten med Margot Wallström här i riksdagen, om hur krökta gurkorna är eller om hur stora jordgubbarna är. Det handlar ju om vardagsfrågorna. Jag skulle önska att EU-frågorna debatterades mycket mer kring köksbordet hemma hos människor, att man diskuterade detta med varandra. Det är ju människors vardag det handlar om. Vi är som sagt var européer. Det måste komma in i själ och hjärta hos människor så att det inte handlar om dem där borta och vi här hemma utan att det är vi tillsammans. Då måste det skapas mötesplatser där frågorna ventileras. Den direkta kontakten kan aldrig ersättas av aldrig så fint informationsmaterial. Det måste komma en chans att debattera, att få ställa frågorna och att frågorna också får konkreta och riktiga svar. Det är bra med folkrörelseengagemanget och den kontakten, men ibland känner jag att man också behöver en neutral, saklig information som människor kan ta till sig på ett allvarligt sätt. Jag menar inte att vi inte är seriösa i folkrörelserna. Men ibland behöver även vi få möjlighet att diskutera med andra och få våra frågor bemötta. När det gäller EU-frågorna har vi ju en allvarlig läxa att lära oss, både vi som är förtroendevalda på nationell nivå och även regeringen, av vad som hände i EU-valet och i EMU-omröstningen. Jag tycker att vi inte nådde ut till folket. Vi nådde inte ut. Jag var inte ensam om att få höra då, och jag får höra än i dag: Varför ska jag rösta i EU-valet? Varför ska jag ta ställning till om vi ska ha EMU eller inte? Jag begriper inte. Jag kan inte ta ställning. Det måste oroa även ministern och, inte minst, regeringen. Jag förstår att det kanske är en anledning till att man nu har tillsatt en minister som har det direkta ansvaret för EU-frågor. Det tycker jag är bra. Det hälsar jag också med tillfredsställelse. Men jag hoppas nu att vi får den här seriösa debatten lokalt förankrat, inte bara här uppe i Stockholm utan utspritt över hela landet. EU-kommissionär Margot Wallström har ju mött sympatier när hon har varit ute, och det är bra. Hon sade också att man inte måste älska EU, men man måste faktiskt inse att man är europé. Man måste ta till sig de frågorna. När det gäller de nya kontor som nu kommer undrar jag hur ministern kommer att följa det arbetet. Kommer man att följa arbetet kontinuerligt och kommer ministern också att göra en översyn? Kan man till och med tänka sig att tillsätta en arbetsgrupp över partigränserna och ute i kommunerna, gärna tillsammans med folkrörelserna och med regeringen, för att få den här biten? Debatten har ju startat. Precis i dag fick vi - eller jag öppnande det i dag, jag tror att det kom den 7 mars - ett EU-mejl om debatten om EU:s nya fördrag ute på en hemsida: www.europaportalen.se. Jag var inne och tittade på den, och jag tycker att det är intressant. Men jag vet också att det är många svenskar, många av våra äldre, som inte har tillgång till Internet och som över huvud taget inte tycker att det är intressant. De vill mer ha den direkta diskussionen. Men jag tyckte att det var intressant att just så här på kvinnodagen kunna läsa om hur man diskuterar kvinnors situation ute i Europa. Inte minst det kan väl väcka frusna kvinnohjärtan och manshjärtan för att man ska kunna få en solidaritet med våra medsystrar ute i Europa. På samma sätt kan också ungdomar få solidaritet med ungdomar om man lär sig språket, om man är ute och får chansen.

Herr talman! Rigmor Stenmark och jag har inga delade meningar om behovet av EU-information, och det handlar naturligtvis både om information och om kommunikation. Informationen kan skötas på många olika sätt, bland annat via de här lokala informationskontoren. Däremot kan man inte utgå från att de lokala informationskontoren kan ha ansvaret för kommunikationen. Den tycker jag att vi som företrädare för de politiska partierna, som riksdagsledamöter och som fullmäktigeledamöter i andra parlamentariska församlingar, måste ta ett stort ansvar för. Jag hälsar också med tillfredsställelse alla partier som gör olika aktiviteter och tar olika initiativ för att få i gång mer diskussion kring EU-frågor. EU-frågor är, som Rigmor Stenmark sade, en normal del av vardagen på vissa områden. På andra områden tycker vi inte att EU ska lägga sig i vår vardag, utan den ska vi sköta själva. Men där EU finns med ska vi naturligtvis ha med det i köksbordsdiskussionen, i våra föreningsmöten och i alla andra sammanhang. Men det måste i första hand vara partierna som tar ett stort ansvar på det området, och gärna partierna i samverkan med studieförbund och andra folkrörelser av olika slag. Det är också glädjande att se att nästan alla de lokala informationskontor som har sökt stöd också får möjlighet att få stöd och därmed få i gång sin verksamhet. Jag delar också uppfattningen att vi inte enbart kan förlita oss på Internet. Internet når inte alla i vårt land. Det måste också finnas annan information, både skriftlig och muntlig information. Där är folkrörelsemodellen den absolut överlägsna i sammanhanget. Vi bör därför gemensamt göra många saker för att förbättra informationsaktiviteterna. Vi kan till exempel göra det i samband med den diskussion som vi nu har om fördraget som ska behandlas i riksdagen i höst. Vi kan göra det i samband med den diskussion som ständigt sker om EU-kommissionens arbetsprogram och som diskuteras också här i riksdagen. Vi kan göra det i samband med den diskussion som normalt sker i anslutning till det så kallade europeiska rådet, det vill säga toppmötena som sker flera gånger per år och då det sker stora diskussioner om Europas ekonomi, sysselsättning, arbete, miljöfrågor, sociala frågor, som vi från svensk sida särskilt har lyft fram, och inte minst jämställdhetsfrågorna. Det har ju varit en stor svensk vinst i EU-samarbetet att vi även i fördraget har fått in jämställdhetsfrågorna och att det är en av de stora och viktiga landvinningarna i det nya fördraget kring jämställdheten. Det är bra en dag som denna, den 8 mars, att vi kan konstatera att vi nu har ett EU-fördrag framför oss där vi har varit framgångsrika från svensk sida att markera att sysselsättning, jämställdhet och miljöfrågor är helt centrala EU-frågor för framtiden. Och det är klart att vi då har ett ansvar att också föra ut den informationen till våra medborgare. Den kanske vi som är verksamma i politiken känner till. Men alla medborgare är inte medvetna om att vi har fått den här stora framgången och fått in stora svenska frågor om jämställdhet, miljö och sysselsättning i EU-fördraget. Det är också en viktig diskussion som vi har att föra ut under åren framöver.

Herr talman! Tack än en gång. Men jag fick inget svar på om man tänker göra en översyn, en utvärdering, när dessa nya kontor har verkat ett tag. Det tror jag är väldigt viktigt. Jag hoppas innerligt att ministern tar sig en rejäl funderare på hur nationen Sverige ska arbeta med dessa EU-frågor ute i de lokala EU-kontoren eftersom det faktiskt är något nytt som nu kommer. Man byter lite grann. Men jag tror att man växlar över och kanske har med sig samma människor. Det är väldigt viktigt att man lyssnar av hur de vill förändra och förbättra. Det är väldigt viktigt. Jag vill än en gång påpeka att det är för våra svenska medborgares skull som vi måste få den här chansen att mötas och debattera. Man måste också nationellt ta ett ansvar. Regeringen och EU-ministern måste ta ett speciellt ansvar. Man kan inte bara säga att det är de politiska partierna eller folkrörelserna som ska göra det. Vad vet egentligen svenska folket om partiernas ställningstaganden kring EU? Det är förvånansvärt lite. Och vad vet man om EU-fördraget, och hur ska man få mer kunskap om EU-fördraget? Och vad vet man egentligen om regeringens ställningstagande? Jag måste vara självkritisk. Vad vet man om Centerpartiets inställning i dessa frågor? Jag önskar till exempel att alla visste att Centerpartiet anser att Europaparlamentet är en viktig politisk nivå för att hantera frågor om fred, handel, brottsbekämpning och miljö och våra idéer om demokrati, om delaktighet, om jämställdhet, inflytande och medansvar. Det är också byggstenar, anser vi, i det europeiska samarbetet. Och vårt starka demokratiska engagemang innebär också att vi med samhällskritiska ögon granskar och lägger fram förslag på hur detta samarbete ska ske. Det är därför som vi säger att vi ska ha ett smalare men vassare EU. Men vi kan aldrig ta bort tanken att vi ska vara européer. Det bygger på ett samarbete där man har respekt för alla människor, deras delaktighet och deras känsla att kunna påverka. Jag håller på lite för länge, men jag blir så engagerad. Och jag skulle önska att alla blev det i den här frågan.

Herr talman! Regeringen kommer självfallet att lyssna på de synpunkter och erfarenheter som görs ute på dessa Europa direkt-kontor i fortsättningen, och vi ska ta till oss de synpunkter som de kan ha på hur både riksdag och regering kan medverka till att de kan få bättre förutsättningar för sin information. Däremot är det varje lokalt kontor och varje lokal organisation som själv bestämmer hur man vill engagera sig. Varken regering eller riksdag kan gå in och bestämma hur man ska sköta sin organisation. Det ser jag snarare som en styrka i stället för att vi skulle ha haft en rad statliga filialer ute i landet. Jag ser det som en styrka att det finns ett lokalt engagemang som ibland kommer från kommuner, ibland från folkrörelser och ibland från andra organisationer. Vi ska naturligtvis uppmuntra och hjälpa dem i den dialogen i fortsättningen.