Finansiering av nya isbrytare

Fru talman! Maria Stockhaus har frågat mig hur jag ska införliva de tillkännagivanden som riksdagen beslutat rörande finansiering av nya isbrytare och Sjöfartsverkets verksamhets- och finansieringsform.

Förnyelsen av isbrytarflottan är ett arbete som pågått under ett antal år. Regeringen har både 2016 och 2020 gett Sjöfartsverket i uppdrag att inkomma med främst kostnadsberäkningar när det gäller förnyelsen av den svenska isbrytarflottan. Sjöfartsverket genomför nu tillsammans med finska Trafikledsverket ett designarbete för nya isbrytare som ska vara klart under första kvartalet i år. Jag ser fram emot Sjöfartsverkets slutredovisning av detta arbete, och regeringen avser att först därefter återkomma till hur denna investering ska finansieras.

Anskaffning av isbrytare ingår i Sjöfartsverkets investeringsplan för 2022-2024, som riksdagen har godkänt. Dessutom har ändamålet för utvecklingsanslaget på utgiftsområde 22 utvidgats i budgeten till att även omfatta investeringar i isbrytarflottan.

Vad gäller tillkännagivandet om att utreda Sjöfartsverkets verksamhets- och finansieringsform kommer regeringen i närtid att återkomma med besked om hur detta ska hanteras.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

Så många som 130 dagar om året kan det finnas behov av isbrytning från Gävle och norrut. Redan i dag går mycket gods både ut och in med fartyg i norra Sverige, och behoven av transporter kommer att öka med alla de spännande industriinvesteringar vi ser i norra Sverige. Luleå hamn hanterar till exempel redan i dag 8-9 miljoner ton per år, och man räknar med att bara H2 Green Steels etablering kommer att göra att volymen ökar till 16 miljoner ton per år. I fartyg räknat innebär det en ökning från mellan 600-700 fartyg upp till 1 000 fartyg per år.

De isbrytare som i dag är i tjänst har många år på nacken och borde enligt ursprungskalkylen från när de inköptes vara uttjänta i dag, men tack vare renoveringar har man förlängt deras livstid. Nu börjar dock tiden rinna ut för de isbrytare vi har i drift i dag. Går isbrytarna sönder och behöver reparation finns det inte längre reservdelar på grund av att fartygen är så gamla. Skulle det behövas reservdelar måste dessa specialtillverkas, vilket tar tid. Då ligger isbrytarna stilla.

Frågan om nya isbrytare är ju inte ny, precis som infrastrukturministern tog upp i sitt anförande. Den 30 oktober 2017 presenterade Sjöfartsverket en förstudie för omsättning av isbrytarna; man hade tidigt insett att detta är helt nödvändigt. Där satte man upp en tydlig målsättning om att den första nya isbrytaren skulle levereras vid årsskiftet 2020/21. Det var ett år sedan. I dagsläget finns det inte några beslut om finansiering, vilket skapar osäkerhet och oro hos transportköpare, hos sjöfarten och hos företag.

Fru talman! De investeringar vi ser i norra Sverige är fantastiska och spännande ur många aspekter, men de är naturligtvis också utmanande, inte minst för infrastrukturen, i och med att mängden transporter av både människor och gods kommer att öka där uppe. Alla transportslag kommer att behövas, och om företag ska våga lita på sjöfarten för viktiga transporter måste de vara säkra på att isbrytningen fungerar.

När företag står inför stora investeringar är en viktig faktor att logistiken fungerar. I dagsläget har transportköpare och näringsliv vid ett flertal tillfällen signalerat att de är oroliga för hur isbrytningen ska lösas i framtiden.

Med de högt ställda klimatmål som vi är överens om i Sverige är investeringar i nya och betydligt mer klimatvänliga isbrytare viktiga när det gäller de bränslen som isbrytarna drivs med. De nya isbrytarna kommer också att bryta bredare rännor, vilket möjliggör för större fartyg.

Det svar jag fick från statsrådet gav fortfarande inget tydligt besked om hur finansieringen av nya isbrytare ska lösas. Vad är regeringens svar? Näringslivet behöver verkligen ett svar - eller rättare sagt hade man behövt ett svar för länge sedan för att kunna känna tillförsikt när det gäller sjöfarten i norra Sverige.

Fru talman! När det gäller näringslivets tillförsikt får jag säga att den är väldigt god. Man hade inte investerat närmare 1 000 miljarder i norra Sverige om det hade funnits en väldigt stor oro i den här frågan.

Faktum är att det nu görs investeringar i en utsträckning vi inte sett motstycke till tack vare att regeringen har bedrivit en nyindustrialiseringsstrategi. Detta är fjärran från den tid då vi hade en moderat statsminister som sa: In Sweden, the industry sector is basically gone. Jag kommer ihåg hur arg jag var den dagen och hur frustrerad jag var när en moderatledd regering struntade i den industriella produktionen i Sverige och tusentals arbetslösa inom bilindustrin.

Sedan dess har vi, efter regeringsskiftet 2014, systematiskt satsat på att utveckla Sveriges industriella kapacitet. Nu har vi den gröna industriella revolutionen på plats, med över 1 000 miljarder i investeringar i norra Sverige och med investeringar även i övriga Sverige. Detta är bra; det skapar jobb, hopp och framtidstro.

Då är infrastrukturförutsättningarna förstås jätteviktiga. Det handlar till exempel om Norrbotniabanan, som en moderatledd regering en gång i tiden plockade bort men som vi nu bygger därför att den är viktig. Jag förutsätter att vi i nationell plan behöver titta extra på hur vi kan utveckla Malmbanan och annan infrastruktur.

Vi har nyligen gett klartecken för byggstart för Malmporten i Luleå hamn, som nu i samarbete med Luleå kommun och LKAB blir en fördjupad hamn med bättre kapacitet tack vare att den här regeringen valt att prioritera en sådan investering vid sidan av satsningarna i Göteborgs hamn.

Kvar finns naturligtvis frågan om isbrytarkapaciteten, där vi sedan länge har gett tydliga besked: Vi ska förnya isbrytarflottan. Vi är tydliga i uppdraget till Sjöfartsverket, och vi inväntar nu deras slutrapport.

Detta är också ett samarbete med Finland. När arbetet med designfasen är klart får vi se vilka kostnadsberäkningar som ska ligga till grund för finansieringsmodellen.

I det här läget har en del uttalat sig tvärsäkert om hur finansieringsmodellen ska vara - pengarna ska tas från nationell plan eller genom att vi lånar upp dem. Jag tycker att det viktiga är det tydliga besked som regeringen ger: Vi ska förnya isbrytarflottan. Det är ingen tvekan om detta.

Jag har själv färdats med en av de äldre isbrytarna, och även om det är fascinerande att åka och se hur isen bryts inser man att detta är fartyg som börjar bli ordentligt daterade. Det är också skälet till att vi nu behöver förnya isbrytarflottan.

Tack och lov finns det ett väl fungerande samarbete med Finland och Estland, så det har hittills - vad vi känner till - inte uppstått några bristsituationer. Men det är klart att alla inser att vi behöver förnya isbrytarflottan.

En viktig del är att hålla kostnadskontrollen och att se till att det är rätt kvalitet och rätt underlag som gäller för de beställningar som sedan ska göras. Här finns ett flertal olika intressenter som vill vara med och bidra.

Jag kan försäkra Maria Stockhaus om att det här är ett arbete som pågår för fullt. Vi väntar nu på slutunderlaget från Sjöfartsverket för att sedan kunna gå vidare. Självklart ska isbrytarflottan kunna förnyas.

Fru talman! Infrastrukturministerns eventuella tydlighet verkar inte ha gått fram, för det har ju kommit ett antal skrivelser från många oroliga transportköpare och större företag gällande hur isbrytningen ska lösas. Det är ingen idé att investera en massa pengar i Luleå hamn om man inte kommer att kunna köra båtar dit på grund av att isbrytningen inte fungerar.

Det finns som sagt ett tillkännagivande, och det finns en majoritet i riksdagen som tycker att det är rimligt att isbrytarna finansieras inom nationell plan. Det hade varit ett tydligt besked om detta hade lagts in när Trafikverket lade fram sitt förslag. Nu har ju inte regeringen kommit med sitt slutgiltiga förslag än, så hoppet är väl inte ute om att man ska kunna lösa finansieringen på det här sättet.

Fru talman! Vi är överens om att vårt transportsystem behöver utnyttjas mer effektivt. Där finns det mycket att göra, till exempel att bygga så att det går att köra längre tåg på järnväg och längre och tyngre lastbilar på våra vägar.

Sjöfarten är ett underutnyttjat trafikslag. Vi har alla förutsättningar att utnyttja allt det vatten som omger oss på ett mycket bättre sätt, inte minst därför att det skulle kunna avlasta väg och järnväg. Detta är ett både klimatsmart och effektivt sätt att transportera gods på.

Här i riksdagen är det tydligt att en majoritet av partierna ser sjöfartens potential, men man kan undra hur det ser ut på andra sidan vattnet i Rosenbad. Sverige har höga farledsavgifter och höga kostnader för lotsning, och trots kapitaltillskott aviserar Sjöfartsverket höjningar av farledsavgifterna för nästa år. Det kommer tydliga signaler från både branschen och Sjöfartsverket själva om att situationen inte är hållbar, särskilt inte om man vill flytta över transporter till sjöfarten.

Sjöfartsverket finansieras i dag helt och hållet av avgifter. Det har gjort att vi i dagsläget har höga avgifter som riskerar att avskräcka från överflytt av godstransporter från land till sjö och hav.

Fru talman! En majoritet i den här kammaren har slagit fast att Sjöfartsverkets organisation och finansiering behöver ses över. Vi ser att det behövs förändringar på detta område om sjöfarten ska uppnå sin fulla potential. Jag får ärligt säga att regeringens hantering av tillkännagivanden, det vill säga majoritetsbeslut i den här kammaren, på infrastrukturområdet inte imponerar. Detta tillkännagivande om Sjöfartsverkets finansiering beslutades det om i här kammaren för cirka två år sedan.

Fru talman! I ärlighetens namn upplever jag att Socialdemokraterna i synnerhet bortser från det faktum att den här regeringen, liksom den förra, inte har majoritet här i riksdagen.

Många har fått till svar att de tillkännagivanden som finns om Sjöfartsverket bereds på Regeringskansliet, trots att tillkännagivandet kom för snart två år sedan. Det har inte ens kommit så mycket som direktiv till en utredning.

Sverige skulle kunna ha en ljus framtid som sjöfartsnation och ännu bättre utnyttja potentialen i allt vatten som redan finns på plats. Detta verkar dock förutsätta en annan regering, som lämnar besked och tar tag i de problem som branschen och transportköpare lyfter.

Nu sa infrastrukturministern i sitt svar att han ber att få återkomma i närtid med besked kring Sjöfartsverket. Det är ju alltid något jämfört med att bara säga att ärendet bereds.

Jag och många med mig väntar på besked, och jag undrar därför när infrastrukturministern avser att återkomma. Vad menas med närtid?

Fru talman! Jag tackar Maria Stockhaus för engagemanget och för ständigt bra diskussioner och debatter. Jag är övertygad om att Maria Stockhaus och jag är överens om vikten och behovet av att förnya isbrytarflottan. Detta är viktigt.

Närtid är närtid. Det råder ju en pandemi, men vi arbetar så intensivt vi kan i Regeringskansliet med ett flertal olika insatser, alltifrån att skjuta till mer resurser än någonsin till infrastrukturen till att titta på de olika förutsättningar som finns för att förnya isbrytarflottan. Vi lyssnar naturligtvis också på de olika tillkännagivanden som finns. Jag har ju lång erfarenhet av riksdagen och är väldigt mån om att hålla en god relation med riksdagen och följa de tillkännagivanden som finns. För mig är detta väldigt viktigt.

Låt mig däremot säga att jag blev förvånad när företrädare i riksdagen så tydligt sa att finansieringen ska ske i nationell plan. Jag utesluter inte att det blir så, men man måste vara medveten om att det innebär att anskaffning av nya fordon ska ske i stället för en investering i vägar, hamnar eller järnvägar. Det är ändå så att det är ett ställningstagande. Jag utesluter inte att detta kan bli ett faktum, men finansiering i nationell plan kommer att innebära att det som konsekvens blir mindre utrymme till annat. Ibland finns möjligheten att anskaffa till exempel nya fordon med andra finansieringsmodeller.

Det viktigaste - och det är väl det som är regeringens utgångspunkt - är att vi behöver se till att vi får ett ordentligt underlag från Sjöfartsverket som talar om hur stora isbrytarna ska vara, hur mycket stål det går åt och hur framdriften ska ske, inte minst med tanke på minskad klimatpåverkan. Det här är ju fartyg som ska finnas under väldigt lång tid, och det är en ganska tuff utmaning att se till att så pass starka motorer samtidigt kan drivas på hållbara bränslen.

Naturligtvis handlar det också om vilka funktionskrav som ska finnas givet klimatförändringarna. Jag vill vara tydlig. En del tror att klimatförändringarna innebär ett minskat behov av isbrytare. Jag tror inte att det är så. Den kunskap jag har inhämtat visar att det snarare är så att de skiftningar vi ser i klimatet åtminstone de kommande 10-15-20 åren kan komma att innebära större utmaningar för isbrytning, när isen både smälter och fryser lite tuffare än tidigare. Det talar för vikten av att ha en bra isbrytarkapacitet.

Detta är självklart. Inte skulle regeringen lägga så stora resurser som vi nu gör, inte minst på fördjupningen i Luleå hamn och Malmporten, om det inte vore så att vi kraftigt vill öka användningen av sjöfarten. Det är därför vi har en ekobonus som även har breddats. Det är därför vi har gjort stora insatser för sjöfarten. Den behövs ur klimatsynpunkt. Det är ett väldigt klimatsmart och effektivt transportsätt. Det är också så att det finns utrymme på sjön. I ett läge när det är trångt på spåren och fullt på vägarna är sjöfarten en fantastisk resurs.

Därför gläds jag åt det starka engagemang som har funnits för sjöfarten under ett antal år. Från regeringens sida har vi gjort en ordentlig kraftsamling med Godstransportrådet, inbjudan till möte med alla Sveriges hamnar och den nationella samordnaren för sjöfart. Vi har flerdubblat forskningssatsningarna på sjöfarten och kan se hur både Stena och Wallenius nu investerar mer än någonsin i att skapa en hållbar sjöfart. Under COP 26-mötet i Glasgow alldeles nyligen kunde vi anta Clydebank-deklarationen, som innebär gröna korridorer i Europa för sjöfarten. Låt oss fortsätta det engagemanget!

Jag har all respekt och förståelse för att det ibland är frustrerande att vara i opposition och inte i regeringsställning. Men jag är också angelägen om att både ha en bra dialog och vara tydlig med att isbrytarflottan ska förnyas. Vi inväntar det underlag som Sjöfartsverket arbetar med. Sedan kommer regeringen att ge besked.

Fru talman! Jag tycker att det är intressant att infrastrukturministern försäkrar att han är mån om en dialog med riksdagen och trafikutskottet. Jag kan tycka att det är ganska skralt med det. Det är min erfarenhet från mina dryga två år i trafikutskottet. Jag upplever inte att vi har haft några diskussioner på den nivå som infrastrukturministern hänvisar till.

Det vi delar är ett engagemang för sjöfarten. Det är väl en bra utgångspunkt, för potentialen är stor. Vi har väldigt mycket vatten, och vi skulle kunna utnyttja det bättre och ge tydligare besked till sjöfarten om man kände att det finns en plan för finansiering av isbrytarna. Jag tror att just behovet av en tydlig markering var anledningen till att vi lade in det här och fick ett tillkännagivande om att det skulle finansieras via nationell plan.

På Näringslivets Transportråds vårmöte 2021 diskuterades isbrytarna. Då var Miljöpartiets representant ärlig med att Miljöpartiet i förhandlingarna kring den nya infrastrukturpropositionen och planen var tydligt med att partiet ville att isbrytarna skulle finansieras inom ramen för infrastrukturplanen men att det var något som Socialdemokraterna inte var intresserade av.

En majoritet här i riksdagen har varit tydlig med att vi anser att de nya isbrytarna ska finansieras i den nationella planen. Tyvärr struntade regeringen i detta när man gav Trafikverket direktiv till den nya planen. Jag får erkänna att det inte är ofta jag håller med Miljöpartiet, men just i det här fallet hade jag önskat att infrastrukturministern valt att lyssna på dem.

Vid samma tillfälle fick infrastrukturministern frågor kring detta med isbrytarna i plan. Då sa han att riksdagen bara tar ställning till ramarna och att det är regeringen som bestämmer innehållet. Det är sant. Nu har regeringen chansen att visa att man lyssnar på riksdagen och därför lägger in finansieringen av isbrytarna i den nationella planen när man kommer med sitt förslag.

Fru talman! Jag noterar att Moderaterna vill lyfta ur stambanorna men lyfta in isbrytarna. Det är ju ett intressant ställningstagande. Återigen: Det viktiga är att vi får en förnyelse av isbrytarflottan - låt oss då återkomma till vad som är en lämplig finansieringsmodell när vi har underlaget! Med all respekt för vad ledamoten Stockhaus säger tror jag att det djupt inne i Näringslivets Transportråd, Moderaterna och många andra inte är finansieringsmodellen som är det viktigaste utan det faktum att vi har ett bra underlag och att vi förnyar isbrytarflottan. Det är det som är viktigt.

Jag har själv varit och tittat på det som jag tror är den modernaste isbrytaren i världen, den finländska Polaris. Det är en fantastisk isbrytare, må jag säga. Jag hoppas att vi får se något liknande byggas snart, så att vi kan förnya den svenska isbrytarflottan. Men vi ska ändå ha respekt för att det är ett åtagande i mångmiljardklassen. En ny isbrytare kostar kanske 1 ½, 2 eller fler miljarder beroende på vilka krav och specifikationer vi har, och vi ska förnya ett flertal isbrytare. Då måste man vara väldigt noggrann. Man kan inte bara höfta fram ett ställningstagande, utan man måste veta alla kostnadsberäkningar. Det är viktigt.

Jag tar detta som ett erbjudande från Maria Stockhaus och Moderaterna om en än tätare samverkan i ett antal frågor. Jag har inga bekymmer med att ha ett närmare utbyte i viktiga infrastrukturfrågor. Arlanda-Bromma är någonting som ligger i närtid, men det finns naturligtvis också ett antal andra frågor. Låt oss hitta ett tillfälle och ses! Jag tycker att det är viktigt i långsiktiga frågor för Sverige. Vare sig vi pratar försvaret, pensioner, energi eller för den delen infrastruktur hade det varit bra att få ett bredare samråd i Sverige. Tyvärr har vi haft en polariserad tid. Min uppfattning efter alla mina år i politiken är att vi snarare behöver mindre konflikter och mer samling, inte minst när det gäller infrastruktur.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.