Finansieringen av den svenska skolan

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 26 maj 2009

Interpellation: Finansieringen av den svenska skolan

Interpellation 2008/09:509 av Pertoft, Mats (mp)

den 13 maj

Interpellation

2008/09:509 Finansieringen av den svenska skolan

av Mats Pertoft (mp)

till utbildningsminister Jan Björklund (fp)

Den ekonomiska krisen drabbar kommuner och landsting hårt. Enligt Konjunkturinstitutets prognos kommer kommunsektorns underskott att uppgå till 12 miljarder 2010.

En stor del av dessa nedskärningar kommer att drabba barnen. I genomsnitt utgör kostnaderna för skola och barnomsorg 40 procent av kommunernas kostnader. Om regeringen inte skjuter till mer pengar är det våra barn som kommer att få ta smällen. Återigen. För det var precis det som hände efter 90-talskrisen.

I januari och februari varslade kommunerna 1 250 personer. Det är nästan lika många som under samma period 1992, då 1 590 personer varslades om uppsägning. Av dem som varslats under årets första två månader arbetar 312 personer inom utbildningsbranschen. Det rör sig om historiskt höga nivåer, och varslen har fortsatt under mars och april. Lärarfacken har uppskattat antalet lärare som varslats plus varsel som är på gång till hela 1 300.

En stor del av varslen beror på kommunernas försämrade ekonomi. En del beror på att barnkullarna blir mindre och att det därför behövs färre lärare ett antal år framöver. Men den huvudsakliga anledningen är ekonomin, eftersom man under goda tider väljer en något högre lärartäthet några år framför att göra sig av med kompetent personal.

90-talets ekonomiska kris tilläts drabba barnen hårt och konsekvenserna av det ser vi än. Detta får inte upprepas. Under 90-talet minskade personaltätheten dramatiskt både inom barnomsorgen och i skolan. År 1990 gick det 4,5 barn per barnskötare i förskolan, 1998 hade detta ökat till knappt 6 barn. Detta ledde till större barngrupper, från 14 barn per grupp 1990 till 17 och 2001 var den i genomsnitt hela 17,5 barn i en grupp. På fritidshemmen närapå fördubblades gruppstorlekarna under samma tid.

Krisen slog också hårt mot barnen i skolan. Grundskolans totala kostnader minskade med 15 procent under 90-talets första år, samtidigt som antalet grundskoleelever ökade med 17 procent under samma period. De undervisningsrelaterade kostnaderna minskade med 12 procent under 90-talet. Lärartätheten sjönk med 20 procent. Lärartätheten minskade även i gymnasieskolan men inte lika dramatiskt.

Dessa dramatiska nedskärningar innebar naturligtvis att eleverna fick sämre undervisning. Andelen elever som slutade grundskolan utan fullständiga betyg ökade kraftigt mellan 1990 och 1997. Det skedde en kraftig ökning av antalet elever på IV-programmet i slutet på 90-talet, från strax under 6 procent till drygt 9 procent.

Min fråga till ministern är:

Hur kommer ministern att agera för att säkerställa finansieringen av den svenska skolan i den pågående ekonomiska krisen i syfte att säkra skolans resultat och elevernas kunskaper?