Fiskvandringsvägar

Herr talman! Wiwi-Anne Johansson har ställt två frågor till mig: för det första om jag avser att ta initiativ till att en snabbutredning tillsätts och återkomma med ett lagförslag om hur kraftbolagen ska åläggas att bygga fiskvandringsvägar, för det andra om jag avser att agera för att värna våra älvars miljö och fisken genom att motverka en kraftfull utbyggnad av småskalig vattenkraft. Som interpellanten framhåller berör dessa frågor två problemområden, nämligen vår energiförsörjning och vår miljövård i vatten. Jag är övertygad om att Wiwi-Anne Johansson instämmer i att klimatförändringen ställer höga krav på åtgärder för att minska energiförbrukningen, likaså i att vi skapar hållbara produktionslösningar där alternativa energikällor och ny teknik utvecklas och blir konkurrenskraftiga. I vårt land har vi tillgång till vattenkraft som är en mycket värdefull tillgång för produktion av förnybar el. Vattenkraften kan både lagras och regleras och har länge spelat en central roll för Sveriges elförsörjning. Utbyggnaden av vattenkraften skedde i en tid då kunskapen om och hänsynstagandet till effekterna på omgivning och miljö inte var lika goda som i dag. Medel har därefter avsatts och åtgärder har vidtagits och vidtas för att återskapa och förbättra bland annat fiskens vandringsvägar. Men jag är enig med interpellanten om att mer kan och ska göras. Ambitionsnivån framgår till exempel tydligt av miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag. Enligt dagens bestämmelser i miljöbalken ska vattenkraftsproducenter vidta sådana åtgärder att fiskens vandring och överlevnad säkras om nyttan av anordningarna överstiger kostnaden. När det gäller vattenkraftverk med äldre tillstånd som omprövas så är tillståndshavaren skyldig att till förmån för bland annat det allmänna fiskeintresset tåla mellan 5 och 20 procents förlust utan ersättning. Dessa bestämmelser utgör ett gott skydd för miljön och för skapandet av fiskvandringsvägar. Miljöbalkens miljökrav gäller även vid utbyggnad av småskalig vattenkraft. Prövningen av om en utbyggnad ska få äga rum sker i domstol i varje enskilt fall, och det är inget som regeringen kan eller bör lägga sig i. Mot bakgrund av målsättningen att öka andelen elproduktion från förnybara energikällor har regeringen givit Miljöprocessutredningen i uppdrag att utreda behov och konsekvenser av en ändring av bestämmelser i miljöbalken i syfte att främja en så god produktionskapacitet som möjligt i existerande vattenkraftverk. Detta minskar behovet av andra typer av utbyggnader. När Sverige nu strävar efter att främja en god produktionskapacitet i vattenkraftverken vill jag framhålla att det är mycket viktigt att detta sker utan att det skadar arbetet med att nå miljökvalitetsmålen eller det allmänna och enskilda fiskeintresset. Genom det vattensystemperspektiv som EG:s ramdirektiv för vatten kräver finns det dessutom goda förutsättningar att på ett samlat sätt tillgodose både elproduktionsintresset, miljömålsintresset och fiskeintresset. Ett annat problem som har funnits sedan lång tid tillbaka är att många vattenverksamheter drivs utan tillstånd eller enligt äldre tillstånd som beslutats innan miljöbalken trädde i kraft. Avsikten är att tillstånden för dessa verksamheter ska omprövas. Denna omprövningsprocess går dock långsamt. Detta är något vi vill åtgärda. Miljöprocessutredningen har därför fått i uppdrag att utreda behovet av regeländringar så att förutsättningar för omprövning av äldre vattendomar förbättras. Utredningen ska även se om myndigheterna har kompetens och resurser för en effektiv tillsyn och för en initiering av omprövningsprocesser. Även behovet av ändrade regler med anledning av riksdagens tillkännagivande om fiskvandringsvägar omfattas av uppdraget. Också möjligheten att utnyttja så kallade bygdemedel ska ses över. Utredningen ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 december 2008.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Miljöministern inledde med att tala om klimatförändringarna, att vi måste minska elförbrukningen och samtidigt skapa hållbara lösningar för elproduktion. Mot det resonemanget har jag givetvis inget att invända. Så långt är vi överens, men sedan blir det lite svårare. När man kokar ned det handlar det ju egentligen om vem som ska betala för vad och vad det är vi ska exploatera för att skaffa mer energi. Miljöministern säger ju att vi ska minska elproduktionen. Då blir det väldigt svårt att tycka att det är okej att bygga ut den småskaliga vattenkraften, något som innebär väldigt stora ingrepp i småskaligt fiske, inom naturresurser. Det är ju ganska försumbart med tanke på att det ett normalår i dag kan ge 1,7 terawattimmar och att branschen själv räknar med att potentialen är en knapp fördubbling om vi tänker på att vi i dag, enligt Energimyndigheten, producerar 140 terawattimmar. Energimyndigheten räknar också med att vi fram till år 2009 ökar förbrukningen till 154 terawattimmar så att vi kan exportera. Det är egentligen det jag vill diskutera; om det är det rimliga. Det är alltså försumbart vad gäller elproduktionen i vårt land men en katastrof för fiskar och andra vattenlevande djur. Miljöministern säger att medel har avsatts och tillförts för att återskapa fiskens vandringsvägar. Det må så vara att det har gjorts en del men det går ju aldrig, och det vet säkert miljöministern också, att helt återskapa miljön för fisken eller för andra vattenlevande djur. Genom kraftverksbygget försvinner ju för alltid den forsande och strömmande vattenmiljön. I stället ersätts den av betongvallar och turbiner. Särskilt i de små vattendragen, som ofta korttidsregleras, försvinner 80-90 procent av fisken på grund av det här. Jag har ett tydligt exempel. Jag var för inte så länge sedan i Sollefteå. Man kan tydligt se i Ångermanälven att det står en kö av laxar, jättestora laxar. En del fiskare tycker att det är jättebra att ta upp dem, men de kommer ingenstans. Det är det som är problemet. Där har ingen byggt några laxtrappor. De kommer ingenstans. Däremot kom timret i väg förr, så det är klart möjligt att göra detta. Jag träffade också föreningen Rädda Röån, vars medlemmar faktiskt har all anledning att återigen befara att vattenkraft ska byggas ut i Röån. En anledning till detta är att regeringen nu har gjort det riktigt ekonomiskt fördelaktigt att bygga ut den småskaliga vattenkraften genom att ge ekonomiskt stöd via de gröna certifikaten. Det gäller inte bara Röån. Det är drygt 40 andra vattendrag som också hotas. Då säger miljöministern att man bara kan göra detta om nyttan av anordningen överstiger kostnaden, och det är precis här som elcertifikaten kommer in, för de fördubblar ju nästan vinsten i produktionen. Det innebär att den här subventionen av vattenkraft minskar nyttan av att åtgärda. Det kostar mer att åtgärda detta med fisken. Det är ju så att fiskvandringsvägar aldrig kan kompenseras. Genom elcertifikaten kommer man att bygga ut mer. Jag har inte riktigt fått svar på frågan om detta är vad man avser för den försumbara elutvinning som man ändå får av att bygga ut den småskaliga vattenkraften.

Herr talman! Det är säkert 20 år sedan jag första gången påpekade problemet med vattenkraften och dess negativa inverkan på fiskvandringar. Den här frågan är uppe lite då och då, men än så länge tycker jag inte att den har varit riktigt het. Vattenkraften behövs självfallet, men vissa åtgärder måste vidtas, för kraften ställer till väldigt stora problem för fiskvandringarna. Nu är det så att man i Fridafors, i Mörrumsån, tänker bygga ett nytt kraftverk som ska ersätta det gamla som finns där. Nu kräver väldigt många intressen att en laxtrappa ska byggas där. I ett domslut i miljödomstolen i Växjö har det beslutats att Öresundskraft, bolaget som vill bygga det planerade kraftverket, måste planera för en sådan trappa men att de däremot inte behöver bygga någon. Det här är ett fiskevatten av riksintresse, och ett stopp i Fridafors kommer onekligen att påverka fisket negativt. Utan en laxtrappa vid sidan av verket kommer stora förluster att göras i vattenkraftverkets turbiner. Vid sidan av att producera el kommer även verket, om inget görs, att producera fiskfärs av en ansenlig mängd. Och detta bara fortsätter vid alla landets turbiner. Fiskrekryteringen försvåras och till och med omöjliggörs. Samtidigt som detta tillåts ske stoppar man det småskaliga, kustnära, skonsamma fisket efter dessa värdefulla arter. Jag har hört i ditt svar att ambitionen är att det här ska åtgärdas. Men har du som miljöminister någon möjlighet att påskynda tillkomsten av sådana här fiskvandringsvägar så att det går lite snabbare? Det är ju så, som du säger i ditt svar, att det här kommer att ta tid. Men det måste påskyndas så att det här slöseriet med fisk på något vis upphör. Nu är det som sagt minst 20 år sedan jag första gången stod i en talarstol och påtalade problemet. Det får inte ta 20 år till innan åtgärderna kommer att sättas in.

Herr talman! Först vill jag säga till Wiwi-Anne Johansson att i flera delar av frågorna är vi överens. Det gäller dels att det är mycket viktigt att säkerställa att vid förändringar och utbyggnad av vattenkraft ska också åtgärder vidtas som säkrar fiskens vandring och överlevnad, dels att vi också ska göra förändringar i lagstiftningen som gör det möjligt att uppfylla riksdagens beställning till regeringen som vi gemensamt beslutade om under den förra mandatperioden här i riksdagen. Däremot vill jag också vara tydlig om att med de bestämmelser som gäller i dag i miljöbalken har vattenkraftsproducenterna skyldighet att genomföra åtgärder för att säkra fiskens vandring och överlevnad. Det är i domstol de tillstånden prövas och också i domstol som man i varje enskilt fall avgör vilka villkor som ska gälla. Nu ska ju bestämmelserna omprövas. Nu ska nya tillstånd prövas och besluten snabbas på. Det är därför som vi också har sett till att få fram nya förslag från Miljöprocessutredningen även om dessa förslag kommer först i december i år. Jag vill vidare vara tydlig om att det är fel att ge bilden av att de små vattenkraftverken nu står inför en stor utbyggnad. Det sker en viss utbyggnad, inte alls dramatisk. När det gäller vattenkraften som helhet är det inte heller någon stor utbyggnad som förestår. Däremot föreligger det en omprövning av tillstånden för de verksamheter som redan är i gång, och där vill vi få de här förbättringarna. Det har också varit uppe i Högsta domstolen och prövats vad de nya reglerna faktiskt innebär. I domen där kunde man konstatera att det är skadorna och olägenheterna för miljön som överväger i lagprövningsprocessen. Därför är det i grunden också mycket restriktiva bestämmelser som gäller. Rune Wikström ställde frågan till mig om vi kunde påskynda tillkomsten av fiskvandringsvägar. Dels är ju själva initiativet att se över lagstiftningen ett sådan steg, dels är de pilotprojekt som pågår med uppdrag till länsstyrelserna andra exempel på åtgärder som vi genomför. Vi kommer också att återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder som ger ytterligare möjligheter till följd av de förslag som utredningen lägger fram framöver.

Herr talman! Det var trevligt att få lite medhåll, åtminstone i sakfrågan, av Rune Wikström, moderat. Det är inte alltid så. Sedan vänder jag mig till miljöministern. Alla kraftbolag åläggs i lag att man ska bygga och se till att det finns vandringsvägar. Jag har tittat på flera ställen. I Ångermanälven vid Sollefteå finns det till exempel inga laxtrappor. Där finns ingenting. Sedan säger miljöministern, när det gäller den småskaliga vattenkraften, att det inte ska till någon stor utbyggnad. I svaret sade miljöministern också att beslut om en sådan utbyggnad fattas i domstol. Det är ingenting som regeringen kan eller bör lägga sig i. Det är precis det som regeringen har gjort. Genom att införa de gröna certifikaten gör man det mycket mer ekonomiskt fördelaktigt. Då sätts den normala prövningen ur spel. De här subventionerna läggs i vågskålen när man ska beräkna vinsten. Och då pratar jag om vinst för redan i dag väldigt penningstinna kraftbolag som Vattenfall, Fortum, Eon, Statkraft med flera. Då gynnas de i miljödomstolarna. Den här subventionen behövs ju inte. Jag kan inte förstå detta. Man har helt ändrat åsikt. Tidigare var det bara Socialdemokraterna som ville ha gröna certifikat. Sedan gäller det de äldre tillstånden. Ja, det finns jättemånga problem. Det är också väldigt dyrbara och långa processer för att ompröva vattendomar. Därför kanske man skulle kunna förenkla processen när man tittar på vattendrag efter vattendrag. Det skulle kunna vara ett sätt att se hur det hela hänger ihop. Miljöministern säger att det är en omprövningsprocess som går långsamt, och det är någonting man vill åtgärda. Det är jättebra, men då kan ju också kraftföretagen med sina miljardvinster vara med och betala för de ökade resurser som behövs på Fiskeriverket, på Kammarkollegiet, på Naturvårdsverket, för att inte tala om länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet. Det handlar alltså om att prioritera resurser till detta. Då kan ju kraftbolagen vara med och betala för detta. Det som också behövs, tycker jag, är ett politiskt uppdrag till myndigheterna att göra en kartläggning av alla vattendomar. Man skulle kunna göra en prioriteringslista och se i vilken ordning som de bör omprövas och verkligen se till att en fullständig omprövning görs inom till exempel en femårsperiod. Och pengarna till detta skulle kunna tas där pengarna finns, hos kraftbolagen. Jag tycker att det är läge för miljöministern att gå hem och göra om och ta bort möjligheten att använda de gröna certifikaten, så att de rika kraftbolagen inte ska bli ännu mer rika och naturvärdena bli allt färre. Det är naturvärden som vi aldrig kan återskapa hur många vandringsvägar vi än ser till att skapa för fiskarna. Bygg inte ut! Förstör inte det som ännu inte är förstört!

Herr talman! Ministern måste ha förståelse för att kustens fiskare har väldigt svårt att få den här ekvationen att gå ihop. Man hindrar fiskarna i det småskaliga kustfisket från att fiska. Sedan fortsätter massakrerna i kraftverken. Ministern måste ha en förståelse för att kustens fiskare har svårt att förstå det. Men nu får vi hoppas att den utredning som är tillsatt kommer fram till någonting positivt så att det går att sätta in snabba åtgärder, så att det blir ett slut på de här massakrerna.

Herr talman! Wiwi-Anne Johanssons uppmanar mig att ta bort de gröna elcertifikaten till utbyggnaden av mindre vattenkraft. Jag delar inte den uppfattningen. Jag tycker tvärtom. I ett läge när Sverige ska göra en utbyggnad av den förnybara energin ska vi ta vara på alla möjligheter att göra det inom de ramar som miljön sätter. Fördelen med den väg vi nu väljer är att vi också gör ändringar i bestämmelserna i miljöbalken, så att vi får en så god produktionskapacitet som möjligt i existerande vattenkraftverk. Poängen är just att ta vara på de vattenkraftverk som redan har byggts och utnyttja den produktionen bättre. På det sättet får vi fram mer förnybar energi men minskar behovet av andra typer av utbyggnader. Jag tycker att det är en klok väg att gå. Den är bra för miljön. Den är bra för uthållig energiförsörjning och just för det miljömässigt riktiga målet att bygga ut den förnybara energin. Sedan tycker Wiwi-Anne Johansson att kraftbolagen ska vara med och betala för åtgärder. Det tycker jag i grunden också. Men det sker ju just genom lagstiftningen. Nu kommer dessutom omprövningar att ske av gamla tillstånd. Då prövas också möjligheten att omfördela kostnader, att lägga på en större kostnad. Men det är beslut som enligt lagstiftningen tas i domstolen. Jag tycker att det är en riktig ordning att det är så. Jag kommer inte att vilja att vi skapar parallella system där man å ena sidan fattar beslut i domstol och å andra sidan låter regeringen eller andra organ ingripa och bestämma om andra regler. Möjligheten att påskynda besluten ligger framför allt i att skapa till exempel en omprövning av alla vattendomar inom ett vattensystem i ett sammanhang. Det är möjligt i de sammanhang där parterna är överens om det. Naturvårdsverket har fått medel för att främja en sådan utveckling i områden. Nu kommer vi att följa deras möjligheter att snabba på den typen av process. Till sist vill jag bara till Rune Wikström säga: Det låter sig sägas att det sker massakrer av fisk i vattenkraftverken. Jag tycker att det ska bli ett nöje att följa med Rune Wikström och lyssna på hur Rune Wikström låter i de lägen när han försvarar de beslut som Moderaterna är med och fattar både i regeringen och i riksdagen. Då kanske det inte är lika enkelt att uttrycka sig så lättvindigt och att låta som att det är ministerns uppfattning. Det är regeringens och riksdagsmajoritetens uppfattning.

Herr talman! När det gäller att vi ska vara med och bidra till förnybar energi har vi säkert inte olika uppfattningar. Men om man ska massakrera, enligt Rune Wikströms sätt att uttrycka det, en massa fisk på vägen dit tycker jag kanske inte att det är det ultimata sättet att göra det på, eftersom man förstör så mycket och åstadkommer så lite. Det var väldigt tråkigt att höra att det är ministerns bestämda uppfattning att vi ska ha de gröna certifikaten. Det är ju just genom de gröna certifikaten som det blir intressant att bygga ut den småskaliga vattenkraften. Jag tycker förresten att man ska utnyttja de befintliga vattenkraftverken bättre, där naturvärden redan är förstörda. Det är helt okej. Men ministern sade också att kraftbolagen är ålagda att se till att det finns fiskvandringsvägar. Varför kan vi då hitta ett antal sådana ställen där det inte finns? Är det så att miljödomstolen och vattendomarna i så fall är så generösa att man tillåter att detta inte sker? Då borde väl miljöministern tycka att det är intressant att titta över dem, för då borde det vara fel någonstans. Jag ser inte att till exempel föreningen Rädda Röån i den här diskussionen har någon anledning att bli mindre rädd för att man ska bygga ut där. Det finns en annan dimension också. Många av de här småskaliga vattenkraftverken finns i norra delarna av Sverige, där man skulle behöva utveckla fisketurism, där man har stort behov av nya jobb. De möjligheterna försvinner om man låter bygga ut den småskaliga vattenkraften. Det tycker jag vore väldigt tråkigt.

Herr talman! Wiwi-Anne Johansson säger att vi inte har olika uppfattning om utbyggnaden av förnybar energi. Just i den här debatten har Wiwi-Anne Johansson använt mesta delen av tiden till att säga att hon faktiskt har lägre ambitionsnivå när det gäller en del av den förnybara energin. När det gäller massaker av fisk tror jag att det har framgått av den här debatten att inte jag heller accepterar någon allmän massaker av fisk. Däremot tyckte jag att det var ett vårdslöst sätt att uttrycka sig med tanke på hur processen ser ut när det gäller att fastställa vattendomar. Jag noterar att just det uttryckssättet var något av en favorit för Wiwi-Anne Johansson. När det gäller kraftbolagens skyldighet att betala är det bara att konstatera att när man omprövar äldre tillstånd är tillståndshavaren skyldig att betala till det allmänna fiskeintresset och tåla en förlust på mellan 5 och 20 procent utan ersättning. Det är just den bestämmelsen som möjliggör att ålägga kostnader. När det gäller möjligheten att åstadkomma mer vandringsvägar vid alla vandringshinder har vi varit överens om här i riksdagen, allianspartierna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, att ge möjlighet att pröva byggandet av vandringsvägar för fisk vid alla vandringshinder. Den frågan ligger nog hos Miljöprocessutredningen att föreslå åtgärder kring. Det väntar jag på för att sedan kunna lägga fram förslag till åtgärder här i riksdagen. Jag hoppas att vi ska hitta en bra lösning med utredningens hjälp.