Förändringarna i skatteutjämningssystemet

Herr talman! Lars Johansson har frågat mig om jag och regeringen har grundat vårt ställningstagande på uppgifter och påståenden från de moderata kommunalråden i Stockholm län, samt om jag överväger att dra tillbaka miljarden inför skrivandet av propositionen i höst. Jag vill inledningsvis framhålla att regeringen står bakom de principer som ligger till grund för systemet för kommunalekonomisk utjämning och som även Lars Johansson pekar på. Kommunerna och landstingen ska ges likvärdiga förutsättningar att bedriva sin verksamhet. Det innebär att vi måste ha ett utjämningssystem som så långt det är möjligt anpassas när förutsättningarna förändras. Den parlamentariska kommitté som bland annat har sett över den del av systemet som avser att utjämna för kostnadsskillnader har i detta hänseende gjort ett gediget arbete. Vid remitteringen av kommitténs betänkande framfördes dock synpunkter som måste beaktas i den fortsatta beredningen av förslagen. Bland annat Statskontoret har framfört kritik mot hur kommittén hanterat den del av uppdraget som avsåg att analysera frågan om inkomstutjämningens eventuella inverkan på den ekonomiska tillväxten. Mot bakgrund av detta remitterades från Finansdepartementet i december 2012 en promemoria med förslag till förändringar i inkomstutjämningen som skiljer sig från kommitténs förslag. För att ingen kommun och inget landsting ska förlora på den föreslagna förändringen av inkomstutjämningen skjuter regeringen dessutom till ca 1 miljard kronor. Remisstiden för promemorian har nyligen gått ut, och beredningsarbetet med en lagrådsremiss har nu påbörjats inom Regeringskansliet.

Herr talman! Jag tackar så mycket för svaret från Peter Norman. Detta är en mycket intressant diskussion eftersom regeringen i sitt interpellationssvar säger: "För att ingen kommun och inget landsting ska förlora på den föreslagna förändringen skjuter regeringen dessutom till ca 1 miljard kronor." Jag begriper inte hur regeringen resonerar. Skatteutjämningssystemet har som utgångspunkt att skapa så likvärdiga förutsättningar som möjligt för landets olika kommuner genom en inkomstutjämning mellan de kommuner som har en stark skattekraft och de kommuner som har en låg skattekraft. Man ska också titta på kostnaderna i de olika kommunerna som varierar. Utifrån detta ska man sätta ihop ett system som gör att det blir så likvärdiga förutsättningar som möjligt för kommunerna. Det ska alltså vara opåverkbara faktorer. Detta innebär naturligtvis, genom de beslut som vi har tagit i riksdagen, att de kommuner som har stark skattekraft får vara beredda att lämna över resurser till de kommuner som har svag skattekraft. Därför kan man inte göra som regeringen säger här. Då fungerar inte systemet. Jag är fortfarande förvånad över att Peter Norman inte vill säga någonting om det som har hänt. Faktum är att de kommuner som enligt detta förslag ska få 1 miljard kronor blir överkompenserade. De är redan i en situation att de har låg kommunalskatt. Stockholms stad som får närmare 500 miljoner kronor extra med detta förslag har den lägsta skatten av alla kommuner i Sverige. Dessutom fick de ett överskott förra året på 3 miljarder kronor. Samtliga av de andra kommunerna som finns med bland de cirka tio kommuner som ska få en 1 miljard att dela på går med överskott, och de har låga kommunalskatter. Däremot har Dorotea, som jag tog upp i min interpellation, en helt annan situation. År 2012 var landstings- och kommunalskatten i Dorotea 33 kronor och 30 öre. De hade alltså jämfört med Täby drygt 3 kronor - ungefär 3:50 - mer i kommunalskatt. För en inkomsttagare med 300 000 kronor blir det drygt 10 000 kronor mer i skatt. Deras situation är sådan att de faktiskt för innevarande år har höjt skatten med 1 krona för att klara sin ekonomi. Det är situationen. Det förslag som den eniga utredningen hade lagt fram för över ett år sedan har ännu inte blivit genomfört. Vi hade förväntat oss att det skulle kunna genomföras från den 1 januari i år. Det gör att kommunerna med låg skattekraft tvingas till skattehöjningar på grund av regeringens senfärdighet. Dessutom lägger regeringen fram förslag om att tillföra dem som redan är överkompenserade 1 miljard ytterligare. Det är en väldig orättvisa. Det kommer att skapa en enorm debatt om systemets legitimitet. Man kan heller inte längre säga att det innebär att man utjämnar. Det gör inte regeringen. Regeringen ökar snarare nu med sin politik skillnaderna. Det är det allvarliga i situationen. Om man ska tala om att man ska ha ett skatteutjämningssystem som skapar likvärdiga förutsättningar ska man dra tillbaka den promemorian och genomföra det förslag som den eniga utredningen hade arbetat fram.

Herr talman! Tack så mycket för interpellationen. Vi har talat om detta förut, och vi kan tala om det igen. Det är en viktig fråga. Den innehåller många dimensioner som ska tas i beaktande. Jag är dock glad att vi har fått ett förslag som beaktar de marginaleffekter som finns och skapar likvärdiga förutsättningar för tillväxt, något som är viktigt för alla kommuner. Det finns många sätt att se på detta. Jag har därför tagit mig friheten att ta fram en alternativ interpellation som jag tänkte läsa upp. Herr talman! Våren 2011 föreslog en parlamentarisk utredning ett antal viktiga förbättringar i det kommunala utjämningssystemet för att kommunerna ska ha så lika förutsättningar som möjligt att bedriva verksamhet. Skatteutjämningen handlar om att utjämna opåverkbara kostnader och utjämna skattekraften mellan landets kommuner. Det är därför glädjande att regeringen nu landat i ett förslag där den parlamentariska utredningens förslag i huvudsak genomförs, exempelvis förändringar i kostnadsutjämningen men också att inkomstutjämningsavgifterna sänks. Jag har stor förståelse för att det har varit en utmaning att landa i förslaget, inte minst då flera moderatdominerade kommuner får det sämre i förhållande till nuvarande system. Nu ser jag fram emot att lägga frågan om den kommunala skatteutjämningen på hyllan för att i stället rikta in mina interpellationer på andra viktiga samhällsproblem där jag hoppas att vi kan nå fram i en minst lika välavvägd politik. Till detta vill jag i detta replikskifte dock anföra att vi kan ha olika synpunkt på marginaleffekternas betydelser för incitament. Det kan gälla både individer och företag i form av företagsskattesats och även kommuner i form av marginaleffekter i det kommunala utjämningssystemet. Jag har full respekt för att vi har olika uppfattningar. Jag tror att det är viktigt för drivkrafterna för individer, företag och även kommuner att man får någonting tillbaka, eller får en hyfsad stor del tillbaka, när man får en inkomstförstärkning. Det är möjligt att Lars Johansson har en annan uppfattning och anser att det inte spelar någon större roll om man har incitament eller inte. Här kan det finnas en skiljelinje som jag accepterar och respekterar. Vi kan tycka lite olika. Tittar man internationellt finns det en väldigt stor studie genomförd av två personer som heter Persyn och Algoed vid universitet i Leuven. De har som i många andra internationella studier kommit fram till att utjämning som är så omfattande har allvarliga negativa effekter på tillväxten. Skadeverkningarna är större i svaga kommuner som får större bidrag. Därför leder en stor utjämning på sikt till ökade regionala klyftor. Jag saknar tillväxtperspektivet i den kritik som riktas mot förslaget. Om man har uppfattningen att incitament inte spelar någon roll för kommuner förstår jag att man kommer fram till Lars Johanssons ståndpunkt. Men jag hävdar att så inte är fallet.

Herr talman! Det var ett intressant inlägg. Frågan är: Var skapas tillväxten i Sverige? Jag är inte övertygad om att tillväxten skapas där skatten är lägst. Vi kan ta ett exempel. Jag gick in på hemsidan och tittade efter på Danderyds kommun, som är en av de kommuner som har den lägsta kommunalskatten. Den har ungefär samma skatt som Stockholms stad, 29:45. Vad är det för tillväxt där? Det visar sig när man går in och tittar att 40 procent av dem som är sysselsatta i Danderyd jobbar på Danderyds sjukhus eller inom kommunen. Det har jag alls ingenting emot. Men att säga att det är en sådan enorm tillväxt i Danderyds kommun i övrigt är ytterst tveksamt. När jag tittar på Stockholms stads beskrivning av den tillväxt som är i Stockholms stad att det är en väldigt kraftig tillväxt under de kommande åren. Man räknar med enormt stor befolkningsökning. Det gör också andra kommuner i Stockholmsregionen med nuvarande system. Det är ingen här som säger: Vi kommer inte att få befolkningsökning i Stockholm på grund av att vi är med och betalar till skatteutjämningssystemet, tvärtom. De andra kommunerna har däremot nu enorma problem ute i landet. Vi kan titta på gruvnäringens möjlighet att expandera. I till exempel Ludvika, Pajala och andra ställen i Norrland och i Bergslagen har de jättehöga kommunalskatter. De har jättestora problem att klara finansieringen. De har inga överskott i sin kommunala kassa. För att klara det som nu måste ske i form av att bygga bostäder, kommunal service, skolor och liknande som de behöver bygga ut för att de ska få människor att bo där det tidigare har varit avfolkningsbygd måste man göra nya investeringar i kommunal service. De kommer att tvingas att låna eller att höja kommunalskatten. Det tycker jag att regeringen skulle ha funderat på när man hade utredningen. När man ser en uppgång på vissa ställen i Sverige på grund av det som sker i gruvområdet borde man kanske hitta ett system som gör att man kan stödja kommunerna så att de verkligen klarar den expansion som behövs. Det är vad man ska ha fokus på, inte att överkompensera de kommuner som redan har en låg kommunalskatt. Hur kan statsrådet motivera att Stockholms stad som hade ett överskott förra året på 3 miljarder i det här förslaget ska få ett tillskott på 466 miljoner kronor? Hur kan man motivera det? Vad är det för ökning? Ska det bli en ännu mer kraftig befolkningsökning i Stockholms stad? Är det tanken? Nej, regeringen måste tänka om. Ni är ute på en farlig väg när ni försöker laborera i systemet. En enig utredning med kommuner från Stockholmsregionen, Västra Götalandsregionen, Skåne, Norrland och så vidare har alla varit med och resonerat och kommit fram till: Vi ska skapa så likvärdiga förutsättningar som möjligt. Den tillväxt som Stockholmskommuner och inte minst moderata kommunalråd talar om har ingen substans. Det har ingen betydelse. De har inte fått gehör inom Sveriges Kommuner och Landsting för den åsikten. Varför följer nu regeringen de råden från ett litet antal kommuner som redan har en överkompensation? Jag kan inte riktigt förstå vad det skapar för ökad tillväxt i hela Sverige. Syftet är att öka sysselsättningen i hela landet och ta till vara möjligheterna i de delar av landet som har haft en svag utveckling.

Herr talman! Jag har i tidigare debatter här i kammaren noterat att statsrådet Norman inte ens i herr Björklunds skola är i närheten av att kunna framlägga någon doktorsavhandling i ämnet kommunalkunskap. I dag var han innovativ och tänkte sig att riksdagens kontrollmakt av regeringen också skulle omfatta regeringen, så att regeringen skulle interpellera sig själv. Det blir möjligen lite enklare att hantera riksdagen så. Jag tror att det tekniska uttrycket skatteutjämning egentligen är Moderaternas lackmustest. Det handlar om att alla landets 290 kommuner ska kunna leva. De har olika förutsättningar. Några bär på oerhörda rikedomar i form av vattenkraft, malm, industriell tillverkning av lastbilar, pappersmassa eller vad det kan vara. Men de har inkomster och strukturella förutsättningar som gör att de avviker från andra. Det har funnits ett politiskt intresse i vårt land över partigränserna av att kommunerna ska ha hyggligt likvärdiga förutsättningar att bedriva barnomsorg, äldreomsorg och skola. Detta är Moderaternas lackmustest i den meningen att färgen på papperet som dras upp i propositionens dröjande alltid blir blått. Moderaterna avslöjar att man egentligen när det gäller skatteutjämning är intressepartiet för välbärgade i storstaden. Det är inte bara jag som socialdemokrat som säger det. Jag kan återge vad 9 av 13 kommuner i Jönköpings län, flertalet med moderat kommunstyrelseordförande, säger. Dessa kommuner ställer sig mycket avvisande till denna förändring av Utjämningskommitténs förslag. Det är en förändring som tillför ytterligare en miljard kronor till redan ekonomiskt välmående kommuner. Man tillför en miljard till kommuner med en utdebitering som ligger 2,04 procentenheter lägre än rikets vägda genomsnitt. Moderata kommunalråd ute i landet protesterar mot den moderatledda regeringens politik - intressepolitiken för välbärgade i storstad. Man ska inte ställa kommun mot kommun. Men man ska ställa upp lika förutsättningar som ska gälla. Den manipulation som Norman föreslår i ett enigt kommittéförslag handlar bara om att rädda väljarstöd och majoritetsförhållanden i de rikaste kommunerna i landet. Andra kommuner, som bär upp stora delar av näringslivet i meningen sysselsättning och som skapar bytesbalansöverskott, kämpar med svåra strukturproblem. 42 av dem fick höja skatten inför innevarande år. Då svarar Norman med att vänta med skatteutjämningen, och när han säger något är det en miljard till de mest välbärgade. Det är inte en politik för hela landet, herr talman.

Herr talman! Utredningen gjorde ett gott arbete i att kartlägga de förändringar som har skett i Sverige de senaste åren. Det har skett stora förändringar, mycket beroende på den maxtaxa på dagis som vi införde för ett antal år sedan. Den har lett till ett helt annat beteende hos småbarnsföräldrar och därigenom förändrat förutsättningarna för kommuner och landsting att verka på ett annat sätt än tidigare. Därför var det bra att man gjorde en genomgång av effekterna. Som jag har sagt tidigare accepterar regeringen detta och tycker att det är bra. Däremot beklagar jag att utredningen inte har beaktat tillväxtaspekterna. Jag kan också notera - inte med överraskning men med lite ögonbrynshöjande - det fullständiga ointresse som Lars Johansson och Peter Persson ägnar incitamentseffekterna. Jag hade en hypotes att så var fallet som jag härmed verkligen fick bekräftad. Socialdemokraterna anser inte att incitament är viktigt. Det spelar ingen roll vilken skattesats man har vare sig för individer, företag eller kommuner. De kommer i alla fall att agera precis som om det inte spelade någon roll. Vi tror att det spelar roll. Vi tror att det är viktigt. Jag vill hävda att vi har stöd i internationell forskning för detta. Det här beaktades inte av kommittén, vilket jag beklagar. Jag tycker att lackmustestet är om Socialdemokraterna kan medge att incitament över huvud taget spelar roll för individer, för företag eller för kommuner. Låt mig dessutom säga, vilket Lars Johansson var inne på, att Sveriges Kommuner och Landsting tillstyrker de förändringar i inkomstutjämning och strukturbidrag som föreslås. Detta görs av en enig styrelse i SKL. Så är det, och inte på något annat sätt. Förbundet har inga synpunkter på att regeringen väljer att sänka inkomstutjämningsgraden och därmed inkomstutjämningsavgiften för de kommuner och landsting som överstiger 115 procent av rikets medelskattekraft då regeringen tillskjuter medel för finansieringen och denna förändring. Det är det som är sanningen - ingenting annat.

Herr talman! Det kanske inte är så konstigt. Det kostar dem ju inget eftersom denna miljard inte tas från några andra kommuner. Den tillförs från statskassan. När det finns olika politiska partier i SKL kan det vara så att man tycker: Åkej, om staten vill skjuta till en miljard så får det vara upp till staten! Men jag som riksdagsledamot, som har ansvar för hela budgeten, tycker att det är en olycklig utveckling att man på detta vis skjuter till en miljard. Därför har jag valt att ha denna debatt med statsrådet. Jag tror inte att man kommer runt den principiella frågan, nämligen att man överkompenserar de kommuner som redan har låga kommunalskatter jämfört med de andra kommunerna, som är i betydligt större behov av en utjämning för att kunna få ned sina kommunalskattenivåer. Det är det som är den stora och viktiga frågan. Det kom upp en frågeställning om ointresse för tillväxt. Vi har inte alls något sådant. Men ta då fram en riktig utredning som går igenom detta - en parlamentarisk utredning med representanter för olika partier som får diskutera vad det är som skapar tillväxt i Sverige! Det ska inte vara någon enskild promemoria eller några underlag som Finansdepartementet har arbetat fram och som vi inte har fått ta del av. Låt oss titta på detta gemensamt. Vad är det som skapar tillväxt? För min del är jag helt övertygad om att det som skapar tillväxt är det som har att göra med hur människor lever och bor i olika kommuner, forskning och utveckling, vilka industrier som ges möjlighet att utvecklas och vilka tjänsteföretag som ges möjlighet att utvecklas. Det är detta, och att det finns en bra kommunal service runt allt detta, som skapar förutsättningar för tillväxt. Det har jättestor betydelse. Det är därför jag menar att det leder fel när man överkompenserar de kommuner som redan har låg kommunalskatt och dessutom bevisligen har visat att de gör stora överskott, vilket de andra kommunerna, med höga skatter, inte gör.

Herr talman! Innan jag kom till riksdagen var jag kommunalråd i 19 år. Jag känner åtskilliga kommunalråd i detta land i 290 kommuner. Jag har aldrig träffat någon som inte har brunnit för att utveckla sin kommun, att åstadkomma fler jobb, att ge förutsättningar för en bättre välfärd och att kunna ha omsorg om barnen och de gamla. Har Peter Norman gjort det? Anser Peter Norman att de kommuner som har en medelskattekraft över 100 jobbar hårdare och sliter mer och att de som har en medelskattekraft under 100 är nonchalanta och tänker att staten fixar detta? Har statsrådet den synen på landets kommunpolitiker? Det skulle vara intressant att få det bekräftat. Han säger ju mellan raderna att de rikaste ska kompenseras därför att vi utjämnar förändrade förutsättningar framför allt i benägenheten att använda barnomsorg. Sedan säger Norman: Ingen kommun och inget landsting ska förlora på den föreslagna förändringen. Kan Norman garantera att det han säger i sitt interpellationssvar här och nu i kammaren stämmer? Kommer ingen kommun och inget landsting att förlora på den utjämningen som föreslås i propositionen som läggs fram i Sveriges riksdag? Kan han garantera det? Den frågan ställer jag jämte frågan om huruvida han har träffat något kommunalråd som bara sitter och väntar på miljarder från regeringen eller som inte är besjälad av sitt uppdrag.

Herr talman! Jag är glad att jag och Lars Johansson nu är överens om SKL:s remissvar och vad de tycker. Det var bra att vi redde ut detta missförstånd. Lars Johansson öppnar för att vi ska ha en utredning om tillväxt. Samtidigt säger han: Jag är helt övertygad om att. och så kommer de vanliga argumenten. Jag ser därför ingen öppning i frågan över huvud taget. Till Peter Persson vill jag säga att jag tror att incitament fungerar på individer, på företag och på kommuner. Om vi till exempel skulle ha en företagsbeskattning på 100 procent i Sverige tror jag att det skulle påverka svensk företagsamhet. Jag tror att företagen skulle flytta ifrån Sverige. Om man skulle ha en marginalskatt på inkomster på individnivå på 100 procent tror jag att det skulle få effekter på arbetsutbudet i Sverige. Jag tror också att marginaleffekter i kommuner får effekter för hur beteendet i kommunerna fungerar. Det är den verklighetsbild jag har. Vi kan ha olika verklighetsbilder, och jag har respekt för det. Men att säga att det spelar någon som helst roll tror jag är att göra det väldigt lätt för sig. När det gäller frågan om någon ska förlora eller inte säger jag att ingen kommun ska förlora jämfört med utredningens förslag. Det står i interpellationssvaret, och det säger jag nu också. Det är det jag kommer att garantera i propositionen i höst. Jag vill vara tydlig och säga att regeringen slår fast att kompensationen ska införas. Förslag om detta kommer att ingå i propositionen 2014. Förslag till förändringar i utjämningssystemet kommer att lämnas i en särproposition. Dessutom har regeringen gett Statskontoret i uppdrag att löpande följa upp utjämningssystemet. Därmed kommer systemet att kunna anpassas allteftersom förändringar i samhället påverkar förutsättningarna för kommuner och landsting att bedriva sina verksamheter.