Företagens ansvar på ockuperad mark

Fru talman! Bodil Ceballos har frågat mig om jag i EU avser att verka för ett investeringsförbud i de av Marocko och Israel ockuperade områdena, och om jag avser att verka för att stoppa svenska företag från att etablera sig i ockuperade områden, alternativt lämna dessa. Regeringen uppmanar svenska företag att agera ansvarsfullt, oavsett var i världen de är verksamma. OECD:s riktlinjer för multinationella företag, de tio principerna i FN:s Global Compact samt FN:s ramverk och vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter utgör viktiga internationella ramverk inom området. I FN:s ramverk och vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter tydliggörs bland annat att företag har ett ansvar för att respektera mänskliga rättigheter, och de bör vidta åtgärder för att mildra och hantera den eventuella inverkan på de mänskliga rättigheterna som deras verksamhet kan ge upphov till. Det finns inget förbud mot att handla med produkter från israeliska bosättningar, men EU och Sverige har en skyldighet att se till att de inte ges tullfrihet eller andra tullförmåner under associeringsavtalet mellan EU och Israel, vilket innebär en viss inskränkning av investerings- och handelsmöjligheterna. Enligt en teknisk överenskommelse mellan EU och Israel märks israeliska produkter med postnumret för tillverkningsorten. Vid införseln i ett EU-land kontrolleras postnumret, och produkter från bosättningar beläggs med den tull som generellt gäller för import till EU från tredjeland. Regelbundna kontroller av att dessa tullregler följs har gjorts av både EU-kommissionen och enskilda länder. Marocko har enligt folkrätten inte rätt att utnyttja de naturresurser som finns i Västsahara för egen vinning. Utvinning eller användning av förnybara resurser för sahariernas väl kan enligt folkrätten tillåtas, men principen om rätten till självbestämmande föreskriver att saharierna ska kunna påverka hur sådan utvinning sker och att de ekonomiska fördelarna måste komma befolkningen till godo. Mot den bakgrunden röstade Sverige nej till EU:s fiskeavtal med Marocko 2006. Sverige har även under 2011 röstat emot att ge EU-kommissionen mandat att förlänga det protokoll som enligt svenskt synsätt är den mest problematiska delen av avtalet. Några tillstånd från EU-kommissionen eller Fiskeriverket för medlemsländernas fiske i västsahariska vatten, vare sig i enlighet med EU:s avtal eller genom privata avtal, finns i dag inte. Svenska myndigheter har dock inte jurisdiktion över fartyg som är utflaggade från Sverige. Jag är stolt över att de svenska företagen ligger så långt fram inom CSR-området. Det frivilliga engagemang som svenska företag visar upp genom sitt ansvarsfulla företagande runt om i världen innebär en långsiktig konkurrensfördel, samtidigt som det bidrar till stora förbättringar inom många områden på de marknader där de finns etablerade. Jag menar att det är detta engagemang som vi, tillsammans med våra politiska ansträngningar, ska bygga vidare på. Vi behöver mer dialog, transparens och öppenhet - snarare än slutenhet, isolering och bojkott. Sammantaget har jag därför i nuläget inga planer på att driva några krav på fullödiga investerings- eller etableringsförbud.

Fru talman! Miljöpartiet har de senaste åren väckt flera motioner och frågor om svenska och europeiska bolags verksamheter utomlands där den sociala och miljömässiga hänsynen brister. Svaren är ständigt desamma. Det är ingen positionsförflyttning alls från ministerns sida, och jag tycker att det är beklagligt. Ministern säger i dag, precis som tidigare, att hon är stolt över att de svenska företagen ligger så långt fram inom CSR-området och att det frivilliga engagemang som svenska företag visar upp genom ansvarsfullt företagande runt om i världen innebär en långsiktig konkurrensfördel, samtidigt som det bidrar till stora förbättringar inom många områden på de marknader där de finns etablerade. Ministern har bara delvis rätt. Det finns många svenska företag som uppträder exemplariskt, och det ska vi vara stolta över. Men det går inte att generalisera på det vis som ministern gör. Det finns nämligen företag som inte gör det, trots att de är svenska och därmed per automatik tydligen anses uppföra sig väl. Faktum är att det finns svenska företag som är under utredning för folkrättsbrott, bland annat ett i samband med oljeutvinning i till exempel Sudan. Det finns svenska företag som sätter i system att lägga uppdrag på entreprenad i det land de befinner sig i och därmed kan undandra sig ansvar för både miljöförstöring och kränkningar av mänskliga rättigheter. Det finns svenska företag vars underleverantörer anlitar barnarbetare och där arbetstagare tvingas arbeta under slavliknande former. Och det finns företag som säljer övervakningsutrustning, eller telekomutrustning som kan användas för övervakning, till diktaturer - många gånger i strid med företagens egna etiska regler. Det är bra om vi inte blundar för verkligheten. Företagens uppdrag är att skapa vinst till ägarna. Många företagsledningar har därutöver etiska riktlinjer, ett slags etisk kompass, vid sidan av vinstintresset, men alla har det inte. Dess värre verkar regeringen också ha tappat sin kompass eftersom den så okritiskt stöder nämnda företag och agerar dörröppnare åt vissa av dem i olika länder. Fru talman! Det är varje persons ansvar att respektera de mänskliga rättigheterna. Som land bör Sverige se till att det finns regelverk och rutiner för att underlätta för svenska företag att respektera internationell rätt. Genom bindande regler kan vi bäst garantera att företag inte begår brott utomlands. Så länge regelverket är frivilligt och inte förenat med några som helst sanktioner är det lätt att gömma sig bakom vackra ord och välformulerade etiska regler på papper i en pärm. Men bakom varje företag och bakom varje regering står just personer - och det är hos personer den etiska kompassen måste fungera. När det gäller företag på ockuperad mark hänvisar ministern till en teknisk överenskommelse om postnummer. Det finns tyvärr ett problem inbyggt i systemet, och det är att postnumren inte alltid stämmer. Airport City där varor samlas upp eller assembly line där varor som består av sammansatta komponenter oberoende av var de kommer ifrån är en postkod till exempel. Det finns inga garantier för att beståndsdelar i varan inte kommer från ockuperad mark. Ett av de svenska företag som kritiserats är Sodastream. Deras produkter inryms, enligt de uppgifter jag har, i en så kallad assembly line. De organisationer som försökt få svar från Sodastream hur det står till med ursprunget har nekats de uppgifterna. Personligen kan jag tycka att den som har rent mjöl i påsen glatt borde visa upp det. Det skulle visa att företaget använt den etiska kompassen och ändrat beteende. Regeringen vill ha transparens. Det vill jag också, men i det fallet brister det uppenbart med transparensen, trots att företaget är svenskt. Med postkodssystemet läggs hela kontrollarbetet på Tullverket, och de har en hel del annat att kontrollera också, kan man tycka. Jag kvarstår därför vid tanken att det behövs ett bindande regelverk för både svenska och europeiska bolag som agerar i andra länder, inte minst i dessa områden.

Fru talman! Jag vill börja med att berätta lite grann om vad regeringen gör inom CSR-området. Vi har en specifik ambassadör just för frågor om Corporate Social Responsibility. Vi lyfte upp frågan och hade en specifik konferens om detta under vårt ordförandeskap 2009. Vi har under min tid som statsråd varit i Kina och skrivit under ett samarbetsavtal med Kina för att kunna driva frågan om CSR. Jag ser att det här är ett otroligt viktigt verktyg för att kunna göra skillnad i verkligheten. Det är inte bara att använda sig av vackra ord när vi sitter på olika möten ute i världen eller att driva en politik här hemma och kritisera, utan det gäller att i stället tänka: Hur gör vi bäst skillnad för de människor som lever i länder där det sker förtryck och där det sker kränkningar mot mänskliga rättigheter? Då är jag övertygad om att vi gör bäst skillnad genom mer handel och mer öppenhet, inte bojkott, isolering och slutenhet. Vi ska naturligtvis inte handla med allt och med alla. Att vi följer FN-sanktioner, EU-sanktioner och vapenembargon är självklart för Sverige och den svenska regeringen, dessutom att vi följer de begränsningar som finns för handeln med Västsahara och ockuperade områden i Israel som vi enats om inom EU. Men jag måste fortfarande få trycka på vikten av att också kunna finnas i svåra länder. Vi har vidare varit i gulfländerna där det sker ett stort förtryck när det gäller mänskliga rättigheter. Vi har även där anordnat en CSR-konferens just för att trycka på de här frågorna för att få också den delen av världen att förstå att detta är väldigt viktigt, och inte minst viktigt för företagen. Vi har också planer på att göra detta i Turkiet, som är ett annat land där det sker kränkningar, inte minst av arbetstagares rättigheter. Dessutom handlar det om miljöhänsyn, och det sista benet är antikorruption. Jag ska vara väldigt tydlig och säga att regeringen anser att CSR ska vara företagsägt och företagsdrivet. Vad vi sedan kan göra är naturligtvis att underlätta för den här typen av frågor. Vi ska hela tiden lyfta upp frågan när vi samarbetar med andra länder och när vi reser till andra länder. Vi kan också hjälpa till att lyfta upp frågan i OECD, där Sverige har varit drivande i att få ytterligare ett ben. Förutom de fyra vi redan har med mänskliga rättigheter, arbetstagares rättigheter, att jobba mot korruption och att visa miljöhänsyn har vi hårt drivit frågan om vikten av frihet på nätet. Vi var väldigt glada över att detta kunde beslutas på det senaste mötet i OECD i slutet av maj 2011. Jag ska också kort kommentera frågan om att finnas i svåra länder med olika företag. Bodil Ceballos tog upp frågan om telekom och övervakning. Ja, det är tveeggade verktyg, och det är svåra bedömningar. Men jag vill också säga att det var oerhört viktigt att det fanns telekom inte minst med det som skedde under den arabiska våren. Hade inte människorna haft tillgång till nätet, Facebook, Twitter och Youtube hade de aldrig kunnat göra det som vi nu har sett, vilket vi alla tycker är fantastiskt.

Fru talman! Jag börjar där handelsministern slutade. Ja, telekom var väldigt bra under den arabiska våren. Men när de oppositionella i Syrien menar att telekom och svensk telekomutrustning också kan användas av regimen för att punktmarkera dem, sedan hitta dem och fängsla dem måste vi tänka om. Då måste vi tänka i nya banor. Då kan vi inte bara fortsätta som tidigare. Där är jag mycket kritisk till hur regeringen agerade. Jag vill återkomma till företagen på ockuperad mark. I Palestina har flera företag använt sin etiska kompass och avslutat verksamheter efter uppmärksammanden på hemmaplan. Alla vill väl någonstans ha konsumenternas goda minne, och man vill kunna fortsätta att sälja produkter. Så fungerar det i Sverige men kanske inte i alla EU-länder. EU-domstolens beslut att Israels associationsavtal med EU inte ska gälla produkter som är tillverkade på Västbanken eller på ockuperade områden i allmänhet är ett steg i rätt riktning, men vi tycker inte att det är tillräckligt. Ett investeringsförbud i ockuperade områden vore den naturliga fortsättningen och skulle göra det svårare att upprätthålla illegala bosättningar och bygga nya sådana på ockuperat område. Någonstans måste vi ändå sätta den pressen på Israel att det ska bli en tvåstatslösning. Bosättningarna är den allra värsta avarten i det som sker på Västbanken eller över huvud taget i Palestina nu. När det gäller Västsahara har den svenska livsmedelshandeln visserligen varit lyhörd för konsumenternas krav och försöker undvika inköp som misstänks komma från ockuperad mark, men det är svårt att veta då ursprungsmärkningen är bristfällig. Eftersom Marocko anser att Västsahara är Marocko blir ursprungsmärkningen naturligt Marocko. För konsumenterna är det väldigt svårt att veta, och risken är att konsumenterna väljer bort alla marockanska produkter till men för de marockanska producenterna för att kunna följa sin egen etiska kompass, när man vet att man inte är säker på att det inte kommer från Västsahara. När det gäller Västsahara pågår för närvarande i EU en glidning i beskrivningen av Västsahara som ett ockuperat område till "territorium som de facto administreras av Marocko". Det är mycket oroande eftersom det innebär en indirekt acceptans både av ockupationen och av synen att produkter från västsahariskt territorium är marockanska. Ursprungsmärkningen är avgörande när det gäller just Västsahara och Palestina. Där tycker jag att vi ska underlätta för konsumenterna här i Sverige och i resten av EU att kunna veta varifrån produkterna kommer. Det postkodssystem som man har innebär att det är Tullverket här hemma som ska sköta kontrollen. När postnumret inte talar om varifrån varan verkligen kommer utan bara var den har satts ihop har vi inte ett system som faktiskt fungerar. Det blir ett väldigt stort problem för oss konsumenter och också för Tullverket.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag är glad över att svenska företag förändrar sig när det kommer tryck från konsumenterna, precis som Bodil Ceballos säger. Då har det fungerat i praktiken. Då har företagen insett vikten av CSR och hur man faktiskt stärker sitt varumärke. Det är också något som vi ser i dag. Fler och fler företag ser detta som viktigt. Jag ser själv en stor skillnad sedan jag startade med de här frågorna 2007 fram till i dag. De stora företagen går ofta i bräschen, men fler och fler mindre och medelstora företag ser också det här som en av sina absolut viktigaste frågor. Den andra sidan av den är att konsumenterna blir mer upplysta och ställer högre krav på de produkter som finns. Det är precis så det ska fungera. Jag tycker att det verkligen är framsteg i verkligheten. Då har det fungerat. När det handlar om frågan huruvida Sverige skulle kunna införa investeringsförbud eller importförbud är det inte riktigt så enkelt. Sverige kan inte ensidigt införa vare sig import- eller investeringsförbud eftersom det är en gemenskapskompetens. Utländska direktinvesteringar är en del av den externa handelspolitiken, och EU har befogenhet - till och med exklusiv sådan - att besluta om foreign direct investments från EU. Vidare indikerar EU-fördraget att sanktioner mot andra länder beslutas enhälligt och genomförs genom EU-förordningar, vilket underförstått innebär att Sverige inte kan fatta egna beslut i den frågan. Jag skulle vilja ställa frågan till Miljöpartiet och Bodil Ceballos: Hur ser Miljöpartiet på hur vi bäst gör skillnad när det handlar om länder där kränkningar av mänskliga rättigheter sker? Det handlar om länder som befinner sig i konflikt och om länder som är diktaturer där människor ständigt förtrycks. Är Miljöpartiets recept att vi ska ha investeringsförbud och förbjuda handel med dessa länder liksom med ockuperade områden?

Fru talman! Nu är det jag som ställer frågor i dag. Den fråga som ministern ställde nu kommer hon förmodligen att få svar på i morgon när vi har utrikespolitisk debatt. Nu inser inte alla att konsumenterna har rätt till upplysning. Alla inser inte att man måste uppföra sig. Det är därför som det behövs bra regelverk, så att man kan stoppa de företag som inte uppför sig. Jag har inte sagt att ministern ska driva att bara de svenska företagen ska ha investeringsförbud. Ministern måste naturligtvis driva den frågan på EU-nivån, så att fler - alla - europeiska företag har investeringsförbud i de ockuperade områdena. Det räcker inte med att vi har det. Dessutom sköter sig kanske de svenska företagen någorlunda bättre än många av de andra, för i Sverige har vi många gånger upplysta konsumenter medan vi inte har samma situation i de andra länderna. Därför har Sverige också ett extra stort ansvar. CSR är bra, men det är inte tillräckligt. Det är inte tillräckligt eftersom inte riktigt alla har förstått att man för att fortsätta vara ett bra, konkurrenskraftigt företag faktiskt måste hålla sig till de reglerna. Sådan är inte situationen. När det gäller sanktioner stoppar faktiskt Sverige ibland sådana. Senast handlade det inte om ockuperade områden utan om Syrien, där alla EU-länder var för tuffare sanktioner för telekomsektorn, utom Sverige som lade in sitt veto, vilket innebar att det inte blev en tuff sanktion mot Syrien i det fallet. Till och med USA har tuffare sanktioner när det gäller telekomsektorn. Jag tycker fortfarande att ett bindande regelverk är det som vi ska eftersträva. Jag håller inte med ministern om att allt redan är bra som det är.

Fru talman! Den svenska regeringen driver frågan om CSR på svensk nivå, på EU-nivå och inom OECD. Jag vill till och med gå så långt som att säga att vi driver den på global nivå eftersom vi också befinner oss i flera av de länder där förtryck sker just för att genom CSR kunna göra skillnad på riktigt. Jag kan ta Kina som ett tydligt exempel. Den svenska regeringen, både den nuvarande och den tidigare, har rest till Kina, träffat våra kolleger och naturligtvis alltid tagit upp frågan om kränkningar av mänskliga rättigheter. Det gör att man förstår att Sverige inte accepterar sådant. Vi accepterar inte kränkningar av mänskliga rättigheter. Jag tror dock att det gör ännu större skillnad med det samarbete som vi har i praktiken, där svenska företag möter kinesiska företag och man för första gången bland kinesiska företag tar frågan i sin mun på riktigt: Hur gör vi skillnad, hur ser vi till att man inte kränker mänskliga rättigheter och att det finns rätigheter för arbetstagarna? Det har jag själv sett med egna ögon. Det är skillnad, framför allt när det gäller företag som handlar med andra länder, för man får influenser och goda förebilder utifrån. Svenska företag är utmärkt goda förebilder. Återigen måste vi komma tillbaka till grundfrågan: Hur gör vi bäst skillnad i verkligheten? Jag är övertygad om att det är genom att vi handlar med andra länder, genom att vi har öppenhet och genom att vi har dialog och kontakter. För den skull är det absolut på sin plats med skarp kritik i de fall det behövs, men jag ser fortfarande CSR som det riktigt operativa verktyget när det handlar om mänskliga rättigheter.