Försäkringskassa utan förseningar
Interpellationsdebatt 27 januari 2009
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenCristina Husmark Pehrsso (M)
- Hoppa till i videospelarenGunvor G Ericson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenVeronica Palm (S)
- Hoppa till i videospelarenKalle Larsson (V)
- Hoppa till i videospelarenMatilda Ernkrans (S)
- Hoppa till i videospelarenLars Gustafsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenGunnar Axén (M)
- Hoppa till i videospelarenLars-Arne Staxäng (M)
- Hoppa till i videospelarenSolveig Zander (C)
- Hoppa till i videospelarenHelena Rivière (M)
- Hoppa till i videospelarenSiw Wittgren-Ahl (S)
- Hoppa till i videospelarenCristina Husmark Pehrsso (M)
- Hoppa till i videospelarenGunvor G Ericson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenVeronica Palm (S)
- Hoppa till i videospelarenKalle Larsson (V)
- Hoppa till i videospelarenMatilda Ernkrans (S)
- Hoppa till i videospelarenLars Gustafsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenGunnar Axén (M)
- Hoppa till i videospelarenLars-Arne Staxäng (M)
- Hoppa till i videospelarenSolveig Zander (C)
- Hoppa till i videospelarenHelena Rivière (M)
- Hoppa till i videospelarenSiw Wittgren-Ahl (S)
- Hoppa till i videospelarenPeter Hultqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenKurt Kvarnström (S)
- Hoppa till i videospelarenCristina Husmark Pehrsso (M)
- Hoppa till i videospelarenGunvor G Ericson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenPeter Hultqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenKurt Kvarnström (S)
- Hoppa till i videospelarenCristina Husmark Pehrsso (M)
Protokoll från debatten
Anföranden: 29
Anf. 1 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Gunvor G Ericson har frågat mig vilka initiativ jag är beredd att ta för att människor ska kunna få ränta vid försenade utbetalningar och hur jag avser att komma till rätta med det stora ekonomiska underskottet i myndigheten och verka för att servicenivån hos Försäkringskassan ökar och att förseningar av utbetalningar inte förekommer.
År 2005 blev Försäkringskassan en nationellt sammanhållen myndighet. Den dåvarande regeringen och ledningen för Försäkringskassan tog inför omställningen fram en plan för det arbetet.
Så här i efterhand kan jag konstatera att allt inte har fungerat enligt denna ursprungliga plan. De senaste två åren har vi därför tvingats skjuta till sammanlagt 1 400 miljoner kronor för att hantera omställningsarbetet.
Man kan förstås se detta som ett misslyckande. Samtidigt är det viktigt att inse att de beräkningar och analyser som gjordes då - inför omställningsarbetet - inte tog hänsyn till vid denna tidpunkt okända faktorer.
Regeringen har i flera steg stärkt Försäkringskassan och gett myndighetens ledning möjlighet att på ett bra sätt genomföra regeringens reformer och myndighetens förändringsarbete. Under 2007 gjorde regeringen en särskild satsning om 700 miljoner kronor på Försäkringskassan. Under 2008 och 2009 får Försäkringskassan ytterligare nästan 500 miljoner för reformerna inom sjukförsäkringen. Myndigheten har också fått resurser för reformerna inom tandvården respektive barn- och familjepolitiken. För 2008 förstärkte alliansen - jämfört med s-v-mp:s sista budget - Försäkringskassans resurser med mer än 650 miljoner kronor.
Att 2009 skulle bli ett tufft år har jag vetat om - det har Försäkringskassan informerat mig om. Myndighetens rapportering till mig har visat att 2009 kan hanteras inom befintliga ramar. I mina möten med styrelsen och gd, senast i november 2008, har budskapet till regeringen varit att läget är under kontroll.
I prognosen till regeringen den 30 oktober 2008 redovisade myndigheten ett resursbehov om 7 175 miljoner kronor för 2009. Det är knappt 2 procent, eller 135 miljoner, över myndighetens anslag.
Nu visar det sig, i Försäkringskassans prognos från den 19 januari 2009, att Försäkringskassans beräknar resursbehovet 2009 till 740 miljoner kronor, jämfört med 135 miljoner. Det är mer än 10 procent över det beslutade anslaget om 7 039 miljoner.
Naturligtvis arbetar jag och mitt departement intensivt för att se till att Försäkringskassan klarar sitt uppdrag. Vi har nyligen tillsatt en ny generaldirektör för myndigheten. Hon ska nu ta fram lämpliga åtgärder för att hantera de utmaningar som Försäkringskassan står inför. Jag ska träffa styrelsen i morgon för att få läget redovisat för mig.
Vidare kommer en ny myndighet - Inspektionen för socialförsäkringen - att redan den 1 juli 2009 stärka granskningen av socialförsäkringsområdet. Den som anklagar regeringen för att vara passiv har inte tagit del av de åtgärder som har vidtagits och som kommer att vidtas under året som kommer.
Jag vill också säga att mediebilden av Försäkringskassan ofta blir orättvis. Den övervägande delen av Försäkringskassans verksamhet fungerar - i många fall bättre än tidigare - men får sällan någon uppmärksamhet. Det är viktigt att påpeka att i de ärenden där det finns ett beslut, vilket är i majoriteten av alla ärenden, kommer ersättningen på utsatt tid.
Samtidigt är det viktigt att inte glömma bort hur akut situationen var efter sommaren 2008 inom bland annat bostadsbidraget och föräldrapenningen. Jag har löpande diskussioner med Försäkringskassans ledning om hur detta nu ska rättas till och hur Försäkringskassan säkerställer att det inte upprepas. För nästan alla ärendeslag var nivåerna i december 2008 klart bättre än de var 2006 när s, v och mp lämnade över regeringsmakten till alliansen. Nu får nio av tio sin ersättning inom en månad. Så korta har handläggningstiderna aldrig varit. Det intensiva arbete som gjorts av Försäkringskassans personal har gett resultat.
Handläggningstiderna kan bli kortare och rättssäkerheten måste stärkas. Det är viktigt för socialförsäkringens legitimitet. För mig handlar socialförsäkringen i allra högsta grad om att rätt ersättning ska gå till rätt person - i tid!
Anf. 2 Gunvor G Ericson (Mp)
Fru talman! Tack för svaret! Jag tackar också för att jag får debattera här i kammaren med Cristina Husmark Pehrsson. Det är många av oss i oppositionen som önskar att få debattera med ministern i medierna, vilket av olika orsaker inte alltid har varit möjligt.
År 2007 tog den moderatledda regeringen initiativet att besluta om ränta vid återkrav. Människor som får en felaktig utbetalning får alltså betala ränta på pengarna när de betalar tillbaka. Med den situation som nu har drabbat många enskilda vore det inte mer än rätt att också staten betalar ränta på försenade utbetalningar.
Ministern svarar inte på min fråga i interpellationen: Vilka åtgärder tänker ministern vidta? Om det är rimligt att ränta får tas ut av Försäkringskassan vid återkrav är det väl också rimligt att Försäkringskassan å sin sida har skyldighet att betala ränta till enskilda när dessa personer drabbas av förseningar på grund av felaktiga beslut eller i övrigt bristande handläggning hos Försäkringskassan.
Det här löser inte de allvarliga problemen på Försäkringskassan, men det skulle åtminstone ge någon kompensation och skapa incitament för Försäkringskassan. Be om ursäkt! Betala tillbaka pengarna med ränta!
Människor far illa. De som behöver vara i kontakt med Försäkringskassan får vänta länge i telefonköer. De får dålig service. Det råder oklarheter om hur reglerna påverkar, och de får inte sina utbetalningar i tid.
JO och Statskontoret har kommit med dräpande kritik. Jag tycker att svaret på mina frågor visar att ministern vill komma undan lindrigt och slippa kritik.
Det fattas nästan 1 miljard. Ska Försäkringskassan spara in det kan inte servicen förbättras. I sitt svar till mig redovisade ministern mer pengar, men faktum är att anslaget 2006 var 7,6 miljarder. Anslaget 2008 var 6,9 miljarder.
Smekmånaden för regeringen kan inte vara mer än två år. Det är ni som har ansvaret. Jag tycker att det är osmakligt att ministern försöker göra en tidigare gd till syndabock. Det spelar ingen roll om generaldirektören heter Curt eller Adriana. Regeringen har ansvar. Ministern kan inte gömma sig och påstå att hon inte har fått information ännu och inte heller att den största reformen av socialförsäkringssystemet skulle kunna verkställas under loppet av tre veckor.
Jag menar att regeringen bär ett stort ansvar för förseningarna. Regeringen har uppenbarligen ett sätt att ta ansvar för Försäkringskassan som är kostnadsdrivande. Informationen fanns tillgänglig. Försäkringskassan sade i sitt remissvar angående genomförandet av regelförändringarna den 1 juli att det inte skulle fungera. Jag läser innantill: "Myndigheten kan redan nu konstatera att det krävs mer tid för en grundlig analys av Försäkringskassans möjligheter att administrera det föreslagna regelverket. För att Försäkringskassan ska kunna tillämpa reglerna krävs även att andra aktörers insatser sker i tid. - - - Risken är att den enskilda hamnar i kläm och står utan försörjning. - - - Försäkringskassan avstyrker därför ett ikraftträdande den 1 juli 2008. Mot bakgrund av att omfattande förtydliganden i regelverket behöver göras och då konsekvenserna för Försäkringskassans administration och arbetssätt behöver utredas är Försäkringskassan inte i nuläget beredd att föreslå ett annat datum för ikraftträdandet."
Anf. 3 Veronica Palm (S)
Fru talman! Varje dag den här hösten har vi sett resultatet av regeringens usla politiska handlag när det gäller Försäkringskassans verksamhet. Varje dag har vi sett hur föräldrar som är hemma med sina små barn inte får ut föräldraförsäkringen och inte kan betala räkningarna. Varje dag har vi sett hur pensionärer med små ekonomiska marginaler inte får ut det bostadstillägg som de är berättigade till. Varje dag ser vi hur sjuka människor med rätt till sjukersättning inte kan få den i tid. Det är resultatet av regeringens dåliga handlag med myndigheter. Det är enskilda människor som drabbas varje dag. Det slår mot välfärdens kärna, och det är ett hot mot den svenska modellen.
Ministern väljer att blunda för detta, att skylla ifrån sig, att säga att det beror på omorganisationer i Försäkringskassan, att det kan vara generaldirektören eller någon annan som är ansvarig. Misslyckandet går att läsa i JO:s granskning som redovisades i går med anledning av att det har kommit in mer än 500 anmälningar under hösten. Det talar sitt tydliga språk.
Regeringen har försatt Försäkringskassan i en ohållbar situation. Försäkringskassan klarar inte av att värna en av de viktigaste delarna i välfärdssamhället, nämligen våra gemensamma välfärdsförsäkringar.
Det ger två effekter. Den ena är den jag började med, nämligen att de enskilda människorna, sjuka, föräldrar och pensionärer, drabbas ekonomiskt. Den andra är att det undergräver förtroendet för våra gemensamma välfärdsförsäkringar. Det undergräver förtroendet för den svenska modellens kärna.
Regeringen har försatt Försäkringskassan i den här situationen genom att dra undan resurser, minska anslagen och gröpa ur budgeten till den myndighet som ansvarar för verksamheterna och samtidigt med andra handen lägga på mer uppgifter, ökad administration, nya IT-system, en krånglig jämställdhetsbonus, ett nytt regelverk och VAB-intyg som ska springas med mellan dagis och Försäkringskassan och granskas.
De som drabbas är de enskilda individer som inte får ut sina rättmätiga ersättningar i tid. Det är socialförsäkringsministern som är ansvarig för att se till att Försäkringskassan får resurser och möjligheter att genomföra sitt uppdrag. Det går inte att lägga ansvaret på någon annan.
(Applåder)
Anf. 4 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Låt mig, kanske lite överraskande, börja med att hålla med Cristina Husmark Pehrsson på en punkt. Det görs en hel del bra arbete på Försäkringskassan. Det finns väldigt många människor som arbetar och som är hängivna och skickliga i sitt arbete. De försöker att göra ett bra arbete och hjälpa människor trots svåra förutsättningar. Det är värdefullt att säga det i en tid när Försäkringskassan i allmänhet får väldigt mycket kritik. Det är viktigt att lyfta fram att mycket av det arbete som de som är anställda utför är värdefullt och viktigt.
Men det är inte det den här diskussionen handlar om. Den här diskussionen handlar inte heller om vad som har hänt under tidigare regeringskonstellationer, under tidigare majoriteter, vilket ministern tycks tro. Den här diskussionen handlar om en mycket akut politisk situation som märks rakt in i vardagen för en massa människor runt om i vårt land. Den märks genom att man inte får pengarna att räcka i slutet av månaden därför att de pengar man skulle ha haft inte har kommit in på kontot. Det handlar om pensionärer som inte har råd att betala hyran eller barnfamiljer som inte har råd att köpa den mat som man behöver till sin familj.
Det här är en svår situation. Det inser alla. Det här är någonting som man inte vill ska hända. Jag tror inte att ens Cristina Husmark Pehrsson tycker att det är en trevlig situation som hon eller någon av oss önskar. De avgörande frågorna här är: Vad gör man i en sådan situation? Tar man sitt politiska ansvar? Kommer man med åtgärder och försöker förbättra situationen? Eller väljer man att blunda och skylla på någon annan? Det är de avgörande frågorna som vi i dag har att ta ställning till.
Jag ska gärna lyssna på diskussionen en stund till, men av vad jag hittills har hört från Cristina Husmark Pehrsson förstår jag att det är det senare man väljer. Den tidigare generaldirektören redovisade inte rätt uppgifter. Den förra majoriteten efterlämnade för dåliga siffror. Det är någon annan som gjorde fel.
Jag frågar: Har inte Cristina Husmark Pehrsson något eget ansvar? Har inte den sittande regeringen något ansvar utöver de ganska små saker som man här har berättat att man tänker göra?
Jag tror att vi borde ge ett väldigt tydligt och klart besked i dag. Det beskedet är att de människor som drabbas av försenade utbetalningar och får sin vardag förstörd av detta för det första förtjänar en ursäkt. Det borde inte vara något problem. Det borde inte behöva bli en prestigefråga att säga: Vi är ledsna för att det har blivit som det har blivit.
Det andra är: Vad gör vi när människor får försenade utbetalningar? Ja, vi ersätter det förstås. Det borde vara det självklara svaret. Här har redan förespråkats att man borde ge ränta på de pengar som betalas ut för sent. Jag tycker att det är dags att ta ett steg till. Jag tycker att man ska få ränta efter en månad, men efter två månader förtjänar man faktiskt ett skadestånd för att man har blivit så vårdslöst hanterad i processen och inte har fått pengar. Man har kanske varit tvungen att ta ett snabblån för att täcka hyran.
Cristina Husmark Pehrsson borde i dag ge beskedet: Okej, vi återkommer med ett förslag om att ränta utbetalas. Vi återkommer med ett förslag om att skadestånd ska utgå efter två månader om man har fått en försenad utbetalning. Låt oss ta den här situationen på allvar i stället för att ha ett slags politisk diskussion om vad som har hänt förut eller vems fel det egentligen är.
Mina konkreta och direkta frågor är: Är ministern beredd att ge ränta på försenade pengar? Är ministern beredd att utbetala skadestånd till dem som får sina försenade utbetalningar? Är ministern ytterst åtminstone beredd att släppa prestigen och be de människor som drabbas av regeringens politik om ursäkt?
Anf. 5 Matilda Ernkrans (S)
Fru talman och ansvarig minister! Jag har till kammaren tagit med mig en kopia på en av dagens tidningar hemma i Örebro län. Där står det om långa köer och dålig ordning. Bemanningen förstärks nu på servicekontoren, säger man här. I den här artikeln berättas om ett exempel på hur det har sett ut i Sverige under hösten och vintern. Det är bedrövligt. Det är långa köer, ingenstans att sitta och inga skyltar som visar vad som är Försäkringskassan och inte. En engagerad medarbetare på Försäkringskassan säger: Det har varit rörigt, och vi har försökt så gott vi har kunnat. Det har varit så här ända sedan i december.
Cristina Husmark Pehrsson! I stället för att gång på gång säga i olika situationer att du inte haft korrekta underlag och inte riktigt vetat hur det har sett ut hade det ju räckt att besöka något av de servicekontor som finns runt om i Sverige. Det hade räckt med ett besök, och du hade fått bilden klar för dig av hur det ser ut i dag i den blå alliansens Sverige. Det hade räckt för att du skulle ha kunnat ta ansvar för den politik som du är med och genomför. Man kan inte sola sig i glansen när det går bra och gömma sig bakom byråkrati när det går sämre. Det är stötande, och det är oansvarigt.
Jag hoppas att vi i den här debatten kommer att få se det här ansvarstagandet, för det är ju ni som i jobbkrisens Sverige skickat ut en halv miljon människor utanför a-kassan och sett till att enbart 20 procent av landets löntagare faktiskt får 80 procent i arbetslöshetsersättning, om de ens får det. Det är ju ni som har infört nya, krångliga sjukregler som sätter människor på undantag, och det är ni som mitt i en omorganisation har infört just de här sjukreglerna, som har infört en jämställdhetsbonus som är så krånglig att ingen förstår den, som har infört vårdnadsbidrag och som har infört nya regler om när föräldrar har rätt att få ut sin ersättning när det gäller vård av barn - man ska nu springa med intyg fram och tillbaka till dagis för att få ut sin ersättning.
Det är ni som är ansvariga för det här, den blå alliansen. Det är ni som har satt Försäkringskassan och de människor som har rätt att få sin försäkring i rätt tid på undantag. Det hoppas jag att du som ansvarig minister faktiskt tänker ta ditt ansvar för, inte bara för de människor som har rätt att få ut sin socialförsäkring när de har rätt att få den utan också för de människor som sliter och försöker jobba dubbelt så mycket med mindre resurser och ökade krav, alla de engagerade medarbetare som finns på Försäkringskassan.
Jag hoppas att du kan ge besked till alla dem, inte bara dem som i mitt hemlän, Örebro, vill känna trygghet i en gemensam socialförsäkring. Tänker du, ministern, ta ansvar för det ministern har ansvar för, eller tänker du gömma dig bakom byråkrati och genom att skylla ifrån dig på andra?
(Applåder)
Anf. 6 Lars Gustafsson (Kd)
Fru talman! Jag håller helt med: Det är ministern som är orsak till att vi har förtidspensionärer som går tillbaka till att arbeta igen. Det är ministerns fel att barnfamiljer har möjlighet till valfrihet i barnomsorgen. Det är många fina fel som ministern har. Dessutom har hon lyckats sänka sjuktalen till historiska nivåer. Det är väldigt tråkigt att det är färre som behöver anlita Försäkringskassan - detta sagt för att nu sätta saker på sin rätta position.
Service hos myndigheter är viktigt och har varit eftersatt i Sverige. Det vet vi om. Det gäller många myndigheter. Skatteverket är en av de myndigheter som verkligen har gjort en väldigt stor omställning, som har lyckats och får mycket god kritik för detta, under svåra och pressade omständigheter med ständigt nya skatteregler från tidigare regeringar. Nåväl, det lyckades dem.
Omställningar görs inte vid beslutsdatumet - det hoppas jag att ni har insett - utan det sker en dialog med den myndighet som ska göra det. I annat fall måste myndigheten vara lomhörd för vad vi sysslar med i den här kammaren, och det tror jag inte att man är.
Det är också så att nya reformer inte kan användas som ett skäl för brister när man samtidigt minskar bemanningen på grund av semestertid. Tänk om varuhandeln skulle dra in personalen när det var julhandel! Hur skulle det se ut? Det är viktigt att man ibland i sådana här debatter kommer ned till vad det handlar om. Den eventuella kritiken mot Försäkringskassan och utbetalningarna ska ju handla om just detta och inte om allting annat.
En organisationsomställning är en process, inte en tidpunkt. För medborgarna är service hos Försäkringskassan den enskilt största upplevelsen av hur myndigheten fungerar. Det är där kontakten är, och det är därför besluten omfattar dem.
Nu är det så att det inte bara är politiker som beslutar om organisationen. Det brukar vi lämna över till myndigheter i Sverige. Nya reformer måste givetvis kunna hanteras, särskilt om belastningen av antal sjukskrivna de facto minskar. Det finns all anledning att fundera på vilken syn på den egna organisationen och det egna uppdraget man har. Tilltron till myndighetsanslagets storlek som den enda mätaren på funktion är rätt infantil.
Det är givetvis inte den enskilda handläggaren som jag åsyftar. Försäkringskassans ekonomi, kontroll av kostnader samt budgetprognoser är i första hand en ledningsfråga som inom alla andra verk.
Ränteersättning har föreslagits, men något konkret förslag om hur det ska se ut har vi inte hört talas om.
Kristdemokraterna anser att det finns skäl för att även myndigheter kan avkrävas ersättning vid oskälig fördröjning, men givetvis måste detta utredas för att inte kollidera med annan lagstiftning. Att göra detta retroaktivt tror jag är väldigt svårt för någon att föreslå. Möjligtvis kan vi i framtiden göra detta, och jag tror att det finns ett intresse hos många partier för att se hur vi i framtiden kan få ett system där vi ökar kravet på myndigheter precis som andra företag som vi kan ställa krav på att återbetala eller ge ersättning om en oskälig fördröjning har inträffat, om det inte är force majeure. Och någon stormen Gudrun har vi inte haft den senaste tiden som har drabbat just Försäkringskassan.
Anf. 7 Gunnar Axén (M)
Fru talman! Jag tycker att det är bra att vi har den här debatten i dag för det ger oss en möjlighet att reda ut saker och ting och hur det verkligen förhåller sig. När man lyssnar lite grann till dem som har varit uppe i talarstolen tidigare från oppositionen låter det som om det skulle vara kris, kaos och katastrof överallt på Försäkringskassan och som om ingen människa får ut sina ersättningar i tid.
Det råder ingen tvekan om att det efter sommaren och i början av hösten var alldeles för långa, helt oacceptabelt långa, handläggningstider på Försäkringskassan. Det råder det ingen tvekan om. Men frågan är: Hur ser det ut i dag?
Tittar vi då på de ärendeslag som omfattar många människor och där förseningarna var stora i början av hösten och slutet av sommaren kan vi konstatera att när det gäller sjukpenning handlades 89 procent av ärendena inom 30 dagar i december, jämfört med till exempel 2005, då det var 71 procent av ärendena som handlades inom 30 dagar.
När det gäller tillfällig föräldrapeng handlades 86 procent inom 30 dagar i december. År 2005, då oppositionen satt vid makten, var det 82 procent som handlades inom 30 dagar.
När det gäller bostadstillägg för pensionärer var det hela 96 procent av de ärendena som handlades inom 30 dagar i december, vilket kan jämföras med 78 procent under det sista året då oppositionen styrde här i landet.
Det har alltså skett en klar förbättring av handläggningstiderna under hösten. Jag vill också dra mig till minnes att vi hade generaldirektören, den förre generaldirektören Curt Malmborg, i utskottet i höstas, i mitten av november, och han redovisade vilka åtgärder man hade vidtagit och att handläggningstiderna var på väg ned till rimliga nivåer. Jag vill minnas att utskottet tämligen unisont lät sig nöja med de beskeden då.
På samma sätt som man försöker ställa ministern till svars för de långa handläggningstider som var tidigare skulle man kanske hylla ministern för att handläggningstiderna har kommit ned till historiskt låga nivåer i december månad.
Jag skulle framför allt vilja hylla dem på Försäkringskassan som genom ett hårt och tufft arbete under hösten, i en redan svår och pressad situation, jobbat för att få ned handläggningstiderna till de rekordkorta nivåer som de befinner sig på i dag. De har gjort ett fantastiskt arbete och ska ha all heder av det.
Därmed borde vi egentligen kunna lägga frågan om handläggningstiderna åt sidan så länge och titta på den del som rör det kraftiga underskott som i december, visade det sig, prognostiserades på Försäkringskassan. Som jag sade hade vi generaldirektören på besök i utskottet i mitten av november. Han förklarade sig då vara nöjd med den budget som var anslagen för innevarande år. Bara en dryg månad senare pratar man om ett underskott på kanske 700 miljoner kronor.
Vad det beror på återstår för Försäkringskassan att analysera och svara på, men vi kan konstatera att i den sista budget som oppositionen lade fram, budgetpropositionen för 2006, kalkylerade man med ett anslag som var 650 miljoner kronor lägre för 2008 än vad vi sedermera anslog. Totalt har alliansregeringen anslagit ytterligare 1,4 miljarder kronor till Försäkringskassan. Om oppositionen hade fått styra skulle Försäkringskassans läge alltså ha varit klart sämre än i dag.
Anf. 8 Lars-Arne Staxäng (M)
Fru talman! År 2005 beslutade den tidigare regeringen, vad jag förstår - jag var inte med på den tiden - i ganska stor enighet med oppositionen att låta Försäkringskassan bli en nationell myndighet. Det är viktigt att framhålla att den nuvarande regeringen tvingas skjuta till sammanlagt 1,4 miljarder för att hantera detta omställningsarbete under de senaste två åren.
Så sent som den 30 oktober 2008 redovisade Försäkringskassan ett resursbehov på 7 175 000 000. Om man ska jämföra budgetar fattades det enligt Försäkringskassan 135 miljoner så sent som den 30 oktober 2008. Enligt dagens nummer av Svenska Dagbladet har inte ens Erik Åsbrink, som är ordförande i Försäkringskassan, haft någon aning om detta. Som Gunnar Axén redovisade fick vi motsvarande kunskap av generaldirektören för Försäkringskassan.
Det är viktigt att ha detta perspektiv i minnet när man hör oppositionen ta till brösttoner, vill jag påstå, mot allt elände som just nu finns. Det är riktigt att det funnits stora problem under sommaren och även under hösten, i september. Och det finns fortfarande problem. Lika viktigt är det dock att komma ihåg att det blivit mycket, mycket bättre. Det finns siffror på detta från Försäkringskassan som mycket tydligt visar att väldigt många av hanteringsärendena löses. Så mycket som 90 procent av ärendena löses inom Försäkringskassan. Av den eländesbeskrivning som vi fått höra låter det som om alla ärenden går fel. 90 procent är bra mycket bättre än 75 procent, som det var 2005 under den tidigare regeringen. Det har alltså skett en förbättring.
Samtidigt ska det sägas att varje fall är ett fall för mycket. Det är klart att det måste bli mycket bättre. Det är allas ambition, också den nuvarande alliansregeringens, vilket är viktigt att få fram.
Det har diskuterats om vi ska betala ränta för försenad utbetalning. Personligen känner jag att det kanske kan vara en väg att gå, absolut, men då får vi också fundera på vilka regler vi ska sätta upp för det. Ska man få ränta efter en månad, två månader, sex veckor? I så fall ökar vi på byråkratin ytterligare, eftersom personalen då måste sitta och räkna på detta. Vi måste se på helhetsperspektivet. Det är möjligt att vi kan hitta en lösning.
När det gäller miljarden är det ganska självklart att vi inte bara kan trycka på knappen om vi inte fått kunskap om att miljarden fattas. Först måste Försäkringskassan göra sitt undersökningsarbete och se vad det är som har gått fel eftersom man i oktober 2008 inte kände till detta och nu redovisar ett stort underskott, ett underskott på 1 miljard.
Anf. 9 Solveig Zander (C)
Fru talman! Det är en oerhört intressant interpellation vi fått på vårt bord i dag, och jag vill därför tacka Gunvor G Ericson för att hon ställt den. Det är viktiga saker som tas upp i interpellationen.
Att det är förseningar i utbetalningarna känner vi alla till. Vi undrar dock vad alla dessa förseningar beror på. Vår minister har inte haft tid att besöka vartenda försäkringskassekontor, men vi riksdagsledamöter har gjort många studiebesök, vill jag påstå. Av Försäkringskassan i mitt hemlän, som jag besökte sent i höstas, fick jag veta att de försenade utbetalningarna bland annat berodde på att man inte fick in alla handlingar i tid. Det kan man varken belasta ministern eller Försäkringskassans generaldirektör för, och inte heller Försäkringskassans personal. Förseningarna beror på alla de parter som är inblandade i processen med att lämna in handlingar till Försäkringskassan.
Dessutom är det viktigt att titta på beslutet att göra en omorganisation av Försäkringskassan; den var nödvändig eftersom det inte fungerande tidigare. När man beslutade att genomföra processen kan man nog säga att man valde fel process. Att rätta till någonting som redan har startat är svårare än att vara med från början. Det är oerhört viktigt att vi inser det. När vi fått information av generaldirektören om hur det går med omorganisationen har vi fått höra att det fortskrider och att det är positivt.
Den första information jag som ny riksdagsledamot, liksom de övriga ledamöterna i utskottet, fick av Försäkringskassan var en redogörelse för hur de tänkt sig att det hela skulle gå till och vad de hade för planer när det gällde resultatet. Det lät väldigt bra. Vi fick informationen senhösten 2006. Det fanns alltså ingen anledning för mig, eller ens för ministern, att då reagera på att någonting skulle ändras, och uppenbarligen inte heller för oppositionen; de sade nämligen ingenting då. Jag som riksdagsledamot tror på ledningen för Försäkringskassan när de redovisar för mig hur utvecklingen fortskrider.
Det är angeläget att påminna om att generaldirektören besökt utskottet vid flera tillfällen och att vi, inte minst jag, då ställt frågor om varför det inte finns lokalkontor i varje kommun, vilket man sagt ska finnas. Nu börjar de bli klara och komma till stånd. Det kommer att underlätta hanteringen när människor har möjlighet att personligen besöka kontoret och få hjälp. Då kommer också tiden för handläggning att minska.
Gunvor G Ericson har även tagit upp frågan om att man ska kunna få ersättning när myndigheten gör fel. Jag tycker att det är bra att detta tas upp och hoppas verkligen att det ska bli möjligt. Jag undrar dock hur Gunvor G Ericson tycker att det ska gå till. Jag skulle vilja höra om de funderat på något förslag.
Slutligen vill jag nämna att i Gunvor G Ericsons interpellation sägs att 1 774 klagomål rörande handläggningen av ärenden kommit in. Samtidigt vet vi att det varje år sker 60 miljoner utbetalningar från Försäkringskassan. Det betyder att man klagar på 0,03 procent av alla ärendena.
Anf. 10 Helena Rivière (M)
Fru talman! När man hör allt detta prat om misslyckande skulle man kunna tro att inte en enda människa får ut sina ersättningar. Men så är det inte, som Solveig Zander sade. Av de 60 miljonerna går nio av tio utbetalningar ut i rätt tid till rätt person på rätt grund.
Jag skulle vilja uppehålla mig vid grunden. Försäkringskassan är inte vilken utbetalningscentral som helst. De människor som ansöker om ersättning ska prövas och undersökas. Det är inte bara att leverera ut från kassan. Grundprincipen är att den som har arbetsförmåga ska använda den. Sjukpenningen är till exempel inte en allmän rättighet. Man ska ha arbetat, och man ska ha haft en inkomst för att få sjukpenning.
På det stora hela fungerar Försäkringskassan fantastiskt väl. Förseningarna i utbetalningarna i somras berodde till stor del på att det var många ansökningar om bostadstillägg för pensionärer. Då måste grunderna prövas: vilka tillgångar och egna resurser pensionärerna har. Det tar tid, och det är viktigt att det blir rätt.
Kritiken från oppositionen mot de sena utbetalningarna pekar snarare på ett underliggande problem: att människor inte har tillräckliga egna resurser, att de har beskattats för hårt och att de är alltför beroende av Försäkringskassan för sin försörjning.
Anf. 11 Siw Wittgren-Ahl (S)
Fru talman! Jag vill också tacka Gunvor G Ericson, som har väckt den här debatten. Jag begärde ordet när jag hörde att man gick upp till försvar och inte ville ta sitt ansvar för det som händer på Försäkringskassan.
Klädsamt nog sade Lars-Arne att varje fall är bekymmersamt. Jag vet inte om ni har varit i situationen att ni har varit sjuka och behövt Försäkringskassans pengar för att betala hyran, om ni vet hur det känns att inte ha de pengarna på banken.
Varje människa som pengarna inte kommer till när den räknar med det, den är inte bara sjuk. Den har heller ingen ekonomi. Det måste vi tala om för svenska folket att vi inte accepterar.
Moderaterna med Gunnar Axén i spetsen hänvisar i debatten till att det var sämre på vår tid. Men det hjälper väl inte för dem som inga pengar har i dag? Det var sämre på min mammas tid. Alla hade inte mat då. Men det hjälper väl inte dem i dag som ingen mat har? Man kan inte diskutera på det sättet. Jag vill säga det. Vi som sitter här tjänar rätt bra, men de människor som inte gör det och är beroende av Försäkringskassans pengar tycker jag att det är viktigt att vi tar på stort allvar.
Man kan tycka mycket om journalister, men jag tror inte att alla journalister som skriver i Aftonbladet, Svenska Dagbladet och andra tidningar ljuger om de fall som de hittat. Det tror jag inte. Ni säger att det har blivit bättre, men det är därför Gunvor G Ericson har begärt en debatt och vi har begärt en debatt om Försäkringskassan. Jag tycker att det förtjänar respekt. Att människor i dag inte får ut sina pengar ska vi ta på stort allvar.
Det förvånar mig att man sticker huvudet i busken, för våra pengar behöver komma till sin rätt i dag för att man ska få fart. Det är inte mycket man får många gånger när man går på Försäkringskassans pengar, men det är viktigt att folk kan handla sin mat. Det är viktigt att man kan sköta sig och så.
Det är lite upprörande att man vill skylla ifrån sig och säga att det var sämre på vår tid. Jag vill säga till Försäkringskassans personal som hör detta att vi inte lägger det på dem. Vi som politiker har ansvar för Försäkringskassan. Det är det ansvaret vi försöker få regeringen att ta.
Jag vet inte om den nya generaldirektören gör ett bättre jobb genom att sitta och svara i tv i dag, för ansvaret faller på regeringen, inte på generaldirektören. Det är regeringen som har det yttersta ansvaret. Den har tillsatt styrelsen. Cristina Husmark Pehrsson, som är minister på detta område, har utsett en generaldirektör. Cristina Husmark Pehrsson hade också ansvaret för den förre generaldirektören.
Det står i svaret på den interpellation som Gunvor G Ericson lämnat in att man nu i efterhand ser att det inte fungerar. Vad jag tycker är konstigt om man är ansvarig för ett så stort verk är att man inte tittar över verket, kallar generaldirektören och pratar med revisorerna, speciellt om man är ny.
Ännu underligare blir det när man säger att Cristina Husmark Pehrsson inte har kunnat resa runt och prata med personalen på Försäkringskassan. Vi stiftade en lag som alla var överens om och som innebar att förtidspensionärerna kunde arbeta upp till 40 000 och slippa betala skatt. Detta åkte Cristina Husmark Pehrsson land och rike runt och förklarade för förtidspensionärerna. Men pratade ni aldrig med personalen på Försäkringskassan, så att de fick tala om hur det var? Jag har lärt mig att man inte bara ska prata. Det är väldigt viktigt att man också lyssnar på vad folk säger, Cristina Husmark Pehrsson.
(Applåder)
Anf. 12 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Jag är ledsen att Siw Wittgren-Ahl inte litar på Försäkringskassans ledning och styrelse.
Jag har besökt otroligt många försäkringskassor under de här två åren. Jag tror att vi kan lämna den diskussionen åt sidan.
Jag kan instämma med Kalle Larsson. Vi kan vara överens, du och jag. Det är inte acceptabelt om man inte får sina pengar i tid. Vi är alla lika bekymrade över detta. Det är inget som någon vill ska hända. Vi är helt överens om detta.
Jag har några kommentarer till de inlägg som har gjorts.
I interpellationen skriver Gunvor G Ericson: "Våren 2007 beslutade riksdagen på förslag från regeringen om ränta vid återkrav." Ja, men varför gjorde vi det? I stället för att skylla ifrån sig kan Gunvor G Ericson beakta historien, som jag tydligen inte får berätta om här utan att det kallas att skylla ifrån sig: Ni hade gjort det själva innan dess, och ni gjorde det utan lagligt stöd. Ni lät Försäkringskassan ta ränta på felaktiga utbetalningar utan lagligt stöd. Ni sade inte ett ord om att Försäkringskassan skulle betala pengar till dem som inte fick sina pengar. Ni hade chansen. Ni hade infört det. Ni drog in miljoner kronor på ränta på felaktiga utbetalningar från Försäkringskassan utan lagligt stöd. Vi stoppade detta omedelbart. Skulle jag nu be om ursäkt? Utan lagligt stöd tog ni pengar från människor på grund av felaktiga utbetalningar. Vi sade: Stopp och belägg! Ska det ske ska det ske med lagligt stöd.
Gunvor G Ericson! Detta är röstfiskeri och kortsiktiga politiska poäng! Ni hade möjligheten att införa detta. Ni gjorde det inte. Dessutom tog ni in pengar från medborgare utan lagligt stöd. Vi satte stopp för det. Vi införde åtminstone en lag.
Jag är beredd att diskutera ränta. Det säger jag inte bara nu; det är inget nytt. Det har vi sagt ända sedan vi införde det här. Låt oss följa detta! Inte minst mina kolleger i alliansen har fört in diskussionen i Regeringskansliet. Diskussionen finns där. Jag är beredd att ta upp den intensivare igen.
Kom inte och säg något! Ni hade chansen! Ni gjorde det inte. Utan laglig rätt tog ni in miljoner kronor från människor på grund av felaktiga utbetalningar. Det hade ni inte rätt till. Detta tycker jag att Gunvor G Ericson borde be svenska folket om ursäkt för. Vi har åtminstone laglig rätt.
Det var det ena.
Utan att skylla ifrån mig kan jag beskriva historien om hur det var 2005, när denna riksdag beslöt att slå ihop 21 länskassor till en myndighet. Vad ni glömde bort var tillsynen. Varför, Gunvor G Ericson och ni i s och v, tillsatte ni inte en tillsynsmyndighet? Försäkringskassan är en myndighet som har ansvar för 435 miljarder kronor, gör 60 miljoner utbetalningar om året, tar 15 miljoner beslut och betalar ut 1,2 miljarder kronor dagligen sju dagar i veckan - utan någon tillsyn.
Tala om för mig varför ni tog bort Riksförsäkringsverket när ni lade ihop försäkringskassorna? Varför tog ni bort tillsynen? Nu inför vi den 1 juli en kraftfull tillsynsmyndighet som ska utöva tillsyn över Försäkringskassans 435 miljarder kronor. Den har haft en internkontroll, men jag tycker inte att det räcker. Det blir mer rättssäkert på det viset.
Vi kan konstatera att handläggningstiderna i dag är kortare än år 2005, och budgeten är förstärkt jämfört med år 2005. Vad är det för fel med detta, Gunvor G Ericson?
Anf. 13 Gunvor G Ericson (Mp)
Fru talman! Jag blir förvånad och också ganska illa berörd när jag hör Cristina Husmark Pehrsson tala om historien. Berätta historien rätt! Ni införde en lag, men ni yrkade faktiskt avslag och sade nej när vi ville utreda förslag om ränta.
När ni lade fram propositionen om ränta år 2007 för att göra lag om det sade vi: Stopp och belägg, utred så att det åtminstone blir rätt åt båda håll, om vi nu absolut ska genomdriva detta i lag. Det ville inte ni göra.
Jag går tillbaka till där jag var i mitt första inlägg. Vi talade om hur det kan vara möjligt att ni inte visste om att det var besvärligt. I flera av remissyttrandena angående den stora omorganisationen och nya regelförändringen sade man: Gör inte regelförändringen nu mitt uppe i omorganisationen. Ändå drev ni igenom beslutet den 4 juni 2008. Det skulle börja gälla den 1 juli. Försäkringskassan fick drygt tre veckor på sig till en omorganisation.
Regeringens schabbel och klantighet skapar stora problem för enskilda människor. Är det en del i regeringens politik för att göra trygghetssystemen allt sämre och mindre pålitliga? Misstanken att det bara är ett annat sätt att försämra än att minska ersättningarna är svår att bortse från. Är krisen i Försäkringskassan en medveten politik som bygger på en ideologisk hållning, eller handlar det om ren inkompetens?
Jag tycker fortfarande att man kan be om ursäkt och betala tillbaka pengarna med ränta. Tillsätt en utredning så att vi kan ta fram detaljerna för hur det ska vara. Vi föreslog det. Vi gjorde en gemensam reservation från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet när propositionen lades fram år 2007. Det sade ni nej till.
Jag var i går hos Försäkringskassan i Sörmland och träffade handläggare. De gillar sitt jobb. Men det finns gränser för kärleken till jobbet. Många har jobbat väldigt länge. De flesta jag träffade hade jobbat 20-30 år. Det fanns en rookie i gänget. Hon hade jobbat två och ett halvt år.
De fackliga organisationerna skrev på DN Debatt i söndags om den massiva kritiken från de anställda och dramatiskt försämrade villkor. Det är väl inte konstigt att det blir försämringar när man genomför en sådan stor förändring.
Jag håller med alla dem här som har sagt att Försäkringskassans personal gör så gott de kan med de förutsättningar de har. De ska ha ett stort tack och en eloge för att de verkligen försöker.
De handläggare jag träffade berättade hur många ärenden de har. De hinner inte engagera sig på det sätt som de vill. De hinner inte göra de kontroller de behöver göra. Vissa av dem hade 140-160 personer per handläggare. Det är önskvärt att ligga på nivån 60-70 för att verkligen kunna ge en bra service.
Kvalitet tycks vara: Nu är det fort som gäller. Det behövs kvalitet. Människor ska kunna känna att ett trygghetssystem finns där när de behöver det. De ska inte behöva känna oro för om de över huvud taget har någon ekonomi nästa vecka.
En tjej sade till mig: Jag kan inte fokusera på min rehabilitering när jag inte vet om jag är försörjd när de 550 dagarna har gått ut. Det kan inte regeringen skylla på Försäkringskassan. Det är vi här i riksdagen som har fattat beslut om det. Det var den moderatledda majoriteten som drev igenom de regelförändringarna.
Anf. 14 Veronica Palm (S)
Fru talman! Kritiken är stor. Den kommer från mig, den samlade oppositionen, medborgare, handläggare, Justitieombudsmannen och Statskontoret. Det är två huvudlinjer i kritiken. Den ena handlar om resurser och den andra om ökat arbete. Det sammantaget ger fruktansvärda effekter för varje enskild människa som drabbas.
Jag vill kort citera ur Statskontorets rapport som kom för tre veckor sedan: "Kostnaderna för förändringsarbetet uppgår - - - till totalt ca 700 miljoner kronor för åren 2007 och 2008. Försäkringskassans förvaltningsanslag har samtidigt minskat med ungefär lika mycket." Ni tar pengar från Försäkringskassan och förutsätter att den ska göra samma jobb.
Här blir det svårt. Jag ska försöka reda ut för kammaren vad ministern säger. Ministern säger att den tidigare regeringen inte tog hänsyn till okända faktorer i omorganisationen. Men, Cristina Husmark Pehrsson, vilka är de okända faktorerna?
Det är en tandvårdsreform som inte fungerar och ger äldre det stöd till den tandvård som de behöver. Det är VAB-intyg som man ska springa med för att jaga föräldrar som har snoriga ungar. Det är en jämställdhetsbonus som inte ökar jämställdheten utan bara ökar byråkratin. Det är en sjukskrivningsprocess som är fruktansvärd som kastar människor rakt ut från välfärdssystemen.
Det har den här regeringen infört. Det är inte bara en dålig och orättvis politik. Den gör också att Försäkringskassan inte kan göra sitt jobb. Jag vill under min sista minut av talartiden vädja till Cristina Husmark Pehrsson: Ge Försäkringskassan möjlighet att göra ett bra jobb och att ge människor pengar i rätt tid.
(Applåder)
Anf. 15 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Det är i ärlighetens namn möjligt att det är jag som börjar bli gammal, men jag känner att den politiska dramaturgi som utspelar sig just nu är onödig. Cristina Husmark Pehrsson erkänner att det inte är som det ska. Ministern är inte nöjd med läget. Det tycker jag är ett välkommet ställningstagande. Men det räcker inte med att stanna där.
Jag hör att Cristina Husmark Pehrsson säger: Vi kan fundera på det där med ränta, och jag är inte motståndare till det. Men låt då beskeden blir tydligare. Ge den ursäkt som många väntar på och säg till var och en som har blivit drabbad av de felaktiga utbetalningarna: Jag är ledsen. Det är nästa steg.
Medge att vi faktiskt behöver utreda hur en ränta ska kunna ges till de människor som har fått försenade utbetalningar. Säg också det som Vänsterpartiet tycker borde vara självklart om att människor får ett skadestånd om förseningen är mer än två månader.
Då behöver vi inte bara bråka om det som hänt tidigare. Det har vi rätt att göra om olika förslag och de politiska diskussioner vi behöver ha här. Då kanske vi också kan komma någonstans. Vi kanske kan ta frågan på det allvar som jag tror att många människor ute i landet tycker att den förtjänar.
Det ska inte bara bli en diskussion fram och tillbaka om vem som gjorde rätt eller fel tidigare. Det är ingen tvekan om att det också har begåtts fel under tidigare majoriteter. Låt mig vara den förste att erkänna det. Men det är inte huvuddebatten i dag.
Huvuddebatten i dag är att det fortfarande begås misstag och att människor fortfarande behandlas illa. De drabbas dessutom på många sätt värre därför att de har så små marginaler utifrån den politik som regeringen i övrigt för.
Därför är min kvarvarande fråga: Är du beredd att be dem som drabbats om ursäkt? Är du beredd att säga att vi faktiskt ska utreda möjligheten att ge ränta till den som har fått en försenad utbetalning? Är du beredd att medge att de kanske också ska ha ett skadestånd?
Anf. 16 Matilda Ernkrans (S)
Fru talman! Det är den blå alliansen och regeringen med Cristina Husmark Pehrsson som är ytterst ansvariga. Det är ni som har förändrat villkoren i dagens Sverige. Det är ni som har valt skattesänkningar i miljardklassen och ökad ojämlikhet framför rättvis fördelning och ansvar för våra socialförsäkringar.
Det är ni som väljer att bortse från den verklighet som finns väl dokumenterad: försenade utbetalningar, långa köer, ingenstans att sitta, för lite personal och många oroliga människor. Det är ni som gömmer er bakom byråkrati och skyller ifrån er på andra, inte minst Försäkringskassan.
De var själva urtydliga med att det inte fanns någon möjlighet att mitt under en omorganisation sjösätta nya och hårdare sjukregler, jämställdhetsbonusar, vårdnadsbidrag och intyg för att få ut sin VAB-tid.
Detta valde den blå alliansen medvetet att bortse ifrån när ni applåderade igenom de nya, hårdare, sjuka sjukreglerna. Det var fort som gällde framför kvalitet, och nu har ni mage att skylla på andra. Ni har tydligen inte heller tid att besöka de människor ni har ansvar för.
Ni tar inte ansvar för er egen politik. Det är skattesänkningar för de mest välbeställda som har fått gå före solidaritet och rättvis fördelning. Ta ansvar för detta!
Anf. 17 Lars Gustafsson (Kd)
Fru talman! Jag tycker att jag fick ett ganska klart bekräftande av Cristina Husmark Pehrsson hur det går när man inte har lagligt stöd i de åtgärder man vidtar, innan man inför saker och ting, så jag tror att det är väldigt viktigt att saken är utredd på ett korrekt sätt.
I höstas fick jag ett mejl från en person som var orolig för de nya sjukskrivningsreglerna. Orsaken var att han hade fått en whiplashskada 1989. Han var fortfarande sjukskriven och hade inte fått någon hjälp på 20 år. Vem som ska be om ursäkt tycker jag faktiskt att vi ska tala tyst om.
Som jag sade i mitt inledningsanförande tror jag att det är nödvändigt att vi tittar på hur vi kan hjälpa människor. Den situation som har varit är fullständigt ohållbar för många människor. Människor med långa lidanden har placerats utanför, utan någon möjlighet att komma tillbaka till arbetet.
Vi behöver inte skylla olika regeringar för detta, men det är uppenbart att regelverket inte har varit som det ska vara för att vi ska kunna hjälpa de människor som vi är betalda för att sitta här och besluta om. Det upprör mig mycket mer.
Jag känner många personer som har varit i den situationen. Jag har berättat om uteliggare som inte får jobba i korvståndet. Jag har berättat om många andra sociala fall som skulle ha kunnat få hjälp i tid och som den här regeringen försöker hjälpa genom att staga upp Försäkringskassans effektivitet och organisation.
Försäkringskassan är en serviceinrättning för människorna - inte för oss, inte för det här käbblet. Det är en inrättning som ska serva människorna utifrån den tid och de behov som är nu. Då hjälper det förstås inte att utbetalningarna är försenade, men det hjälper inte heller att man går i månader och år utan att få hjälp med sin värk och sina problem, eller att man inte får besked om man ska vara sjukskriven eller förtidspensionerad, eller att man inte får hjälp att komma tillbaka. Ändringarna i Finsamreglerna som Kurt Kvarnström och jag känner mycket väl till har varit alldeles förödande, och det var Socialdemokraterna tillsammans med andra som ändrade och lade ned verksamheten.
Detta gör mig mycket upprörd. Jag tycker att vi ska sluta uppmana varandra att be om ursäkt. Vi kan alla här be om ursäkt!
Anf. 18 Gunnar Axén (M)
Fru talman! Utifrån en del inlägg från oppositionen förstår jag att jag kanske uttryckte mig otydligt förut, så låt mig upprepa ett och annat.
Det är helt oacceptabelt om utbetalningar blir försenade på grund av en lång utdragen handläggning hos Försäkringskassan. Det är aldrig acceptabelt när människor hamnar i kläm på grund av att Försäkringskassan inte har handlagt ett ärende tillräckligt snabbt. Vi ska dock veta att en del ärenden drar ut på tiden på grund av felaktigt ifyllda blanketter, att blanketter inte har kommit in i tid och så vidare.
Vad jag pekade på var hur det ser ut med handläggningstiderna i dag. I december handlades nio av tio sjukpenningfall inom 30 dagar. År 2005 var det sju av tio. Stod Veronica Palm här i riksdagens talarstol då och protesterade lika högljutt som i dag? Nej.
I december handlades nio av tio tillfälliga föräldrapenningfall inom 30 dagar. År 2005 var det åtta av tio. Stod Matilda Ernkrans här i riksdagens talarstol då och protesterade lika högljutt som i dag? Nej.
I december handlades nästan tio av tio bostadstillägg till pensionärer inom 30 dagar. År 2005 var det åtta av tio. Stod Siw Wittgren-Ahl här i riksdagens talarstol då och protesterade lika högljutt som hon gör i dag? Nej.
Vad man protesterar emot nu är de utdragna handläggningstiderna under sensommaren och i början av hösten. Vi är helt överens om att det var en helt oacceptabel situation. Men vi fick också förklaringar från Försäkringskassans före detta generaldirektör i utskottet i november. Hela utskottet lät sig nöja med dessa förklaringar om varför och vilka åtgärder man hade vidtagit. I övrigt hördes inga protester då.
Anf. 19 Lars-Arne Staxäng (M)
Fru talman! Ja - det har varit betydande problem 2008.
Ja - det har blivit mycket bättre sedan september 2008.
Ja - man klarar faktiskt upp emot 90 procent av ärendena inom 30 dagar nu på senare tid.
Ja - det kan bli mycket bättre, även om många på Försäkringskassan redan i dag gör ett jättebra arbete.
Ja - socialförsäkringsministern och alliansregeringen ser mycket allvarligt på den uppkomna situationen på Försäkringskassan.
Anf. 20 Solveig Zander (C)
Fru talman! Diskussionen rör handläggningstider, och vi har hört oerhört många säga att dessa sena utbetalningar accepterar vi inte.
Då ställer jag mig frågan: Om vi hade haft en kontrollmyndighet som hade studerat detta, hade det då sett annorlunda ut? Förmodligen hade det gjort det, men det hade den förra regeringen, som ministern sade, inte tänkt på. Alltså finns det ingen kontrollmyndighet. Den kommer inte att träda i kraft förrän vid halvårsskiftet detta år - tack vare den nuvarande regeringen. Men det är historia, och det får man inte säga, även om det i det här sammanhanget har en oerhört vital betydelse att vi får en kontrollmyndighet till Försäkringskassan.
Det andra är att man inte får införa nya reformer för att man gör en omorganisation inom myndigheten. Nej - det vi skulle ha gjort, säger oppositionen, är att låta det vara som förut eller tillsätta en socialförsäkringsutredning.
Då undrar jag: Hade vi haft de minskade sjuktalen som faktiskt är nu och som fortsätter att minska om vi inte hade genomfört den sjukvårdsreform vi har nu utan bara en socialförsäkringsutredning? Hade antalet förtidspensionerade fortsatt att minska, vilket det gör nu? Det tycker jag att man ska ta sig en funderare på.
Dessutom har jag ställt en fråga till Gunvor G Ericson och också till Kalle Larsson. Har ni något förslag på hur det skulle gå till med den här räntan eller skadeståndet? Ni förefaller ju ha tänkt på det oerhört mycket, men det är lätt att säga och svårt att komma med konkreta förslag.
Anf. 21 Helena Rivière (M)
Fru talman! Om Försäkringskassan kunde välja mellan att betala ut alla ansökningar i tid eller att gå igenom alla ansökningshandlingar så att ansökningarna blir riktigt behandlade undrar jag vad oppositionen skulle välja. Det låter som om det absolut viktigaste är att allt kommer i tid. Nu kommer nio av tio utbetalningar i tid. Det är inte den absoluta, totala katastrof som ni talar om.
Försäkringskassan är inte bara kassa, som jag sade. Försäkringskassan besitter också ett moraliskt kapital som är att värna legitimiteten i systemet och upprätthålla lagar och regler. Det är så legitimiteten upprätthålls. Alla underlag måste kontrolleras, och felaktiga utbetalningar måste krävas tillbaka. Det är en sida av problemet som ni går förbi.
Solidaritetens moraliska budskap är alltid att vi ska göra vårt bästa. Vi ska be om hjälp när vi behöver, men vi ska inte släppa det egna ansvaret.
Anf. 22 Siw Wittgren-Ahl (S)
Fru talman! Vi diskuterar handläggningstiderna på Försäkringskassan, och det är viktigt att man får sin ersättning när man ska ha den. Det är viktigt, Helena Rivière, därför att man i regel betalar en hyra eller har lån som måste betalas, så att det inte blir som för flickan i Aftonbladet i dag som kanske måste gå från hus och hem därför att det tar för lång tid att utreda, precis det du pekar på.
Det var också precis det som Försäkringskassan pekade på: Vi kommer inte att hinna göra detta jobb. Försäkringskassan sade det. Det är bland annat därför vi är upprörda, för att vår minister, som egentligen är er minister, Cristina Husmark Pehrsson, moderat, inte lyssnade på Försäkringskassan, inte hörde detta utan kom med nya uppdrag. Det är det vi diskuterar. Vad har hänt? Varför vägrar man att se problemet och säger att det har blivit bättre? Det hjälper inte den som står utan pengar till hyran eller står utan pengar till mat.
Man ska ta sitt ansvar. Det var det sista Helena Rivière sade. Det är det som den borgerliga regeringen säger till alla oss andra: Ni ska ta ert ansvar. Men här tar man uppenbart inte sitt ansvar.
Cristina Husmark Pehrsson slutar med att säga: Har inte Siw Wittgren-Ahl något förtroende för Försäkringskassans styrelse eller dess gd? Det är inte min styrelse, Cristina Husmark Pehrsson. Det är inte intressant om jag har något förtroende för den. Det är Cristina Husmark Pehrsson och regeringen som har tillsatt den. Det intressanta är om svenska folket kommer att ha ett förtroende för Försäkringskassan. Det är därför vi står här. Vi vill värna en försäkringskassa, men vi vill också ha en regering som kan styra ett verk och inte som det är nu när allt bara rasar.
Anf. 23 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! I Aftonbladet i dag är rubriken Bottenkassan. "Nu riktar Justitieombudsmannen (JO) mycket allvarlig kritik mot kassan.
- Jag har full förståelse för att vårt förtroende fått sig en törn, säger Försäkringskassans generaldirektör Adriana Lender."
Lite längre ned i texten står följande: "Sedan anmälningarna mot kassan i höstas stigit med 65 procent inledde Justitieombudsmannen . en granskning av verksamheten.
Den är nu klar och kritiken är svidande.
I beslutet slås fast att Försäkringskassan varit för långsam, erbjudit för dålig service och dessutom varit för svår att nå.
- Försäkringskassan hade helt enkelt inte lagt ned tillräckligt med eftertanke inför omorganiseringen" säger JO.
Det här går ju inte att prata bort, även om det låter här som om i stort sett allting är frid och fröjd och att problemen är på väg att lösas. Men verkligheten uppfattas ju som en annan av både JO och en rad personer som är kunder hos Försäkringskassan.
Själv har jag träffat många personer och haft många telefonsamtal om de här frågorna där människor har reagerat och känt sig misshanterade och felbehandlade. Tendensen till lite grann av skönmålning av utvecklingen som en del alliansföreträdare inklusive ministern har tycker jag vittnar om en viss brist på verklighetsförankring i sammanhanget.
Då är frågan: Går det att på något sätt finansiera en omläggning av Försäkringskassan? Går det att hjälpa till i den situation som råder i nuläget? Självklart förstår jag att inledningsfrasen i det här sammanhanget är att det inte finns några pengar och att de har anslag så att de klarar sig. Men det kanske inte heller är riktigt med sanningen överensstämmande. Det kanske behövs att man på något vis går in med ett extra stöd i sammanhanget.
Är det så att man kan expandera Regeringskansliet med 250 personer, vilket man gjorde 2008, öka krishanteringen med 35 personer och tillsätta 8 för EU-information är det i alla fall ett tecken på att det finns vissa resurser för att expandera administrativ byråkratisk verksamhet i det här landet. Det tycker jag ändå att man kan konstatera.
Är det dessutom så att regeringen ska ha 1 miljard extra för att ytterligare expandera Regeringskansliet under det kommande året är det rätt enkelt att konstatera att man i regeringen tydligen anser att det finns slantar för att expandera viss byråkratisk verksamhet i Regeringskansliet. Den här miljarden begär man trots att det finns ett anslagssparande där man kan disponera 1 miljard.
Det här är rätt uppseendeväckande. Här expanderar man Regeringskansliet och kräver ytterligare medel för att expandera ännu mer. Man säger att orsaken är ordförandeskapet i EU som nu väntar. Men det här visar också att man skulle kunna titta på om man verkligen behöver alla de här pengarna. Skulle man inte kunna gå tillbaka för att se över och konstatera att det som händer inom Försäkringskassan är så pass allvarligt att man kanske måste minska lite på de byråkratiska, administrativa expansionsfunderingarna. Det kanske är så att det krävs lite effektivisering i den administration där ministern sitter och inte bara en hejdlös expansion som får pågå hur som helst medan försäkringstagarna ska dra åt svångremmen och pensionärerna skattediskrimineras.
Jag tycker nog att det finns en stabil hemläxa att göra för regeringen, särskilt efter JO:s konstaterande: Försäkringskassan hade helt enkelt inte lagt ned tillräckligt med eftertanke inför omorganisationen. Det är ytterst ett regeringsansvar.
(Applåder)
Anf. 24 Kurt Kvarnström (S)
Fru talman! Jag hade tänkt avstå från att delta i den här debatten. Det har sagts väldigt mycket, men det är också mycket som är osagt.
Det är mycket diskussion om en historia som går långt tillbaka i tiden i stället för den historia som är mycket viktigare och som den här interpellationen egentligen handlar om. Vad har hänt när man har infört mängder med nya regler? Vad hände under hösten?
Det är sällan en myndighet skriver så starkt i sitt remissyttrande som Försäkringskassan har gjort om hur man ser på den stora förändring av sjukförsäkringen som den borgerliga majoriteten här i riksdagen applåderade igenom, hur kritisk man var till att över huvud taget kunna klara av att genomföra den. Det är klart att man inte klarar av hela den administration och den förändring som kom i det läget. Det borde regeringen ha insett. Det är det som är den stora orsaken till den här debatten.
Det är naturligtvis helt oacceptabelt att det tar så här lång tid. Det tror jag att vi alla i grunden är överens om. Men de signaler, den debatt och de förslag som vi i alla de här delarna har lagt fram har man från regeringens sida helt nonchalerat liksom från de borgerliga ledamöterna i utskottet och i kammaren. Alla de förslag vi har fört fram när det gällt att förändra en del av de här sakerna har ju avslagits.
Det förefaller inte heller som om vi i den här debatten får något ytterligare svar från ministern när det gäller de framställningar som finns i interpellationen. Ministern väljer att prata om helt andra saker. Vi har hört nästan till leda, vill jag påstå, om den rehabiliteringskedja som så att säga är lösningen på alla de här problemen. Jag har personligen inte sett mycket av rehabiliteringskedjan, och jag tror att det är få människor som över huvud taget har sett något av den.
En viktig del som Lars Gustafsson nämnde är den finansiella samordningen. Där har man lyckats med konststycket att till och med minska resurserna i stället för att fortsätta att bygga ut för de allra svagaste i vårt samhälle. De resurserna har man med hjälp av sin budgetteknik lyckats reducera under innevarande år. Det går bra att stå här i talarstolen och prata om att rehabiliteringen och stödet för människorna har gått framåt, men gå ut och träffa de människor som har behov av stödet. De ser inget av det i dag. De ser inget ökat ansvar hos de enda som ska ha ansvaret i dag, nämligen arbetsgivarna. Man har lutat sig mot reglerna och sagt att arbetsgivarna kommer att sköta det på ett bra sätt. Det ser vi inget av i dag.
Bekymret för människorna är att de inte får de pengar de har rätt till i tid.
Ränta på försenade pengar har diskuterats i vår framställning och i diskussionen och debatten. Den frågan har helt nonchalerats av den borgerliga regeringen. Här önskar jag mig att ministern, med det som har sagts hittills, kommer med ett klargörande.
Under dessa dryga två år har vi fått veta att det inte finns tid att utreda men att regelförändringar måste genomföras. Det har vi mött i flera olika situationer, inte minst när det gäller förändringar i sjukförsäkringen. Det har inte funnits utrymme att prata om en socialförsäkringsutredning. Det hade funnits utrymme för en sådan under lång tid om det hade funnits någon vilja. I grunden finns inte viljan, utan regeringen har för avsikt att fortsätta att driva den politik som i grunden sparkar på de allra svagaste i vårt samhälle och gynnar dem som har det bra ställt.
(Applåder)
Anf. 25 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Jag förstår att oppositionen känner sig lite panikslagen. Man kan se hur vänsteralliansen får lägre Sifosiffror. Ni känner att ni måste tala om för svenska folket vad som gäller. Vad kommer de att få vänta sig när det gäller sjukförsäkringen av s, v och mp? Vad händer med förtidspensionerna? Kommer ni att återkalla dem för de nästan 3 000 människor som vill gå ut i arbete? Kommer ni att förändra den reform som folk applåderar? Folk väntar på besked. Jag förstår att ni känner er panikslagna och försöker hitta en anledning att ta en diskussion och ta till brösttoner.
Ska vi gå tillbaka till vad det här handlar om? Det är fråga om människor som inte fick sina ersättningar i tid. Det handlar speciellt om i somras. Då var det dåligt med utbetalningarna. Det var alldeles på tok för långa handläggningstider. Människor fick inte pengar att betala mat, blöjor och hyra. Vi är helt överens om att det är oacceptabelt och att det inte får gå till så. Att säga att det har med sjukförsäkringsreformerna att göra är fel. Vi ser nu att handläggningstiderna aldrig har varit så korta som de är nu. De är långt mycket kortare än de var när ni hade ansvaret för Försäkringskassan. Då var handläggningstiderna mycket längre. Nu är de kortare. Dessutom har vi genomfört en sjukförsäkringsreform som ska hjälpa människor. Jag tror inte att jag återigen behöver hänvisa till analyserna i Anna Hedborgs utredning för varför vi har gjort detta. Där står det: Att vara sjukskriven är att gå ned i ett svart hål av väntan. Jag har inte stillatigande kunnat ta del av detta.
Vad gör då regeringen åt de långa handläggningstiderna? Det är väl det som alla egentligen väntar sig att jag ska svara på, i stället för att vi ska börja diskutera en mängd andra saker som ni försöker föra in i debatten. Jag kan lova dem som lyssnar och tittar att jag inte accepterar dessa långa handläggningstider. Jag vet att Försäkringskassan inte gör det heller. Det är därför personalen har jobbat något så oerhört under detta halvår. Man har tagit in massor av extra arbetskraft för att komma till rätta med detta. Nu har vi historiskt korta handläggningstider. De har nästan aldrig någonsin varit så korta. Det har jag papper på om någon vill titta på det. När ni hade regeringsmakten var handläggningstiderna mycket längre.
Jag har funderat inför morgondagens samtal med Försäkringskassan och styrelsen. Jag ska nu få en sann bild av hur situationen ser ut. Varken ni eller jag vet ordentligt förrän styrelsen och generaldirektören har förklarat situationen.
Jag har tittat på budgeten. När jag tittar på er budget för 2006 och vår budget för 2008 och 2009 kan jag klart se krona för krona att vi har lagt långt mycket mer pengar i budgeten än vad ni har gjort. Jag kan ge exempel, men jag ska inte tråka ut dem som tittar. Jag kan bara säga att det finns papper på att vi kan jämföra alliansbudgeten och Socialdemokraternas, Vänsterns och Miljöpartiets budget. Jag kan konstatera att i den treårsplan ni lade fram fattas många miljoner. Vi gav 500 miljoner mer än ni 2007. Då hade vi inte ens lagt fram förslag om reformerna. Vi gav 750 miljoner mer än ni 2008, det vill säga för innevarande år. För nästa år har vi precis lagt fram förslag om det som Försäkringskassan vill ha i sin budget.
Vill Gunvor G Ericson och övriga ändra svensk grundlag, som säger att jag som minister kan styra med resurser, regleringsbrev och uppdrag? Är det er uppfattning att jag ska gå in och styra i Försäkringskassans verksamhet? Jag ser fram emot att få reda på det nu, och därmed ska svensk grundlag förändras.
Anf. 26 Gunvor G Ericson (Mp)
Fru talman! Sverige har i dag en klimatkris, en jobbkris och en otrygghetskris.
Anledningen till att jag ställde interpellationen var att jag ville ta reda på vad ministern vill göra för att se till att människor ska få ränta vid försenade utbetalningar. Hur avser ministern att komma till rätta med det stora ekonomiska underskottet? Jag är övertygad om att servicenivån påverkas av hur ekonomin för Försäkringskassan ser ut.
Vi har under debatten pratat mycket om det som har varit och vems fel det är. Jag är ganska trött på den typen av debatt. Vi är här och nu. De människor som inte får hjälp är inte hjälpta av att vi säger att det minsann var värre förr. Vi måste ta ställning till hur det är nu.
Om vi ser på statistiken började sjuktalen minska 2003. Sedan har det blivit lägre och lägre sjuktal. Det är bra, och det är vi överens om.
I regleringsbrevet från regeringen till Försäkringskassan står det att det ska lämnas en ekonomisk rapport den 19 januari 2009. Jag hoppas att Cristina Husmark Pehrsson har fått rapporten och tar del av den på ett bra sätt.
Jag hörde en viss antydan från både Solveig Zander och Lars-Arne Staxäng om att man skulle kunna tänka sig att betala ränta. Låt oss här i dag komma överens om att ministern också svarar på min fråga om räntan, det vill säga ja till att tillsätta en utredning. Vi hade ett sådant förslag i en motion 2007. Jag hoppas att ministern ändå skulle vilja säga att en utredning ska tillsättas så att det blir åtminstone någon kompensation för de människor som inte får sina pengar i tid.
Anf. 27 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Ett stenhårt och tuffare regelverk mot sjukskrivna och en illa sjösatt omorganisation inom Försäkringskassan, att man har struntat i varningarna från Försäkringskassans ledning om att åtgärdstakten är för hög och bristande resurser är orsaken till att vi står här i dag och för denna diskussion. Jag noterar att ministern inte kommenterar den skarpa kritik som JO har riktat när det gäller situationen inom Försäkringskassan och effekterna för allmänheten. Det är anmärkningsvärt att vi hittills inte har hört någon kommentar på den punkten.
Det har skett och kommer att ske en administrativ expansion inom Regeringskansliet. Man är beredd att plussa på med ytterligare 1 miljard trots att det finns ett anslagssparande på 1 miljard som kan användas. Det tyder på att det finns rätt rejält med resurser om viljan finns att lösa bland annat Försäkringskassans problem med vad som behövs under omorganisationstiden.
Men det vill inte ministern heller kommentera och diskutera.
Man kan ändå notera att på den ena sidan finns det resurser, och på den andra sidan ska det dras åt rejält. På den andra sidan är det sjuka, svaga människor i samhället som drabbas, och på Regeringskansliet har vi regeringen och dess egen administration. Jag tycker att det ger en rätt tydlig bild av hur balansen ser ut i den statliga förvaltningen, vilka frågor som prioriteras, vad som är angeläget att lösa och vad som inte är angeläget att lösa.
Jag tycker att ministern kanske skulle kosta på sig att försöka kommentera det läget, för det är faktiskt en rätt så uppseendeväckande expansion när man talar om att man vill ha 1 miljard till och man redan har expanderat rejält 2008.
Anf. 28 Kurt Kvarnström (S)
Fru talman! Inledningsvis vill jag gärna kommentera ministerns sätt att prata opinionssiffror. För mig och för oss är det här en mycket viktigare fråga: Det är människors väl och ve. Den här debatten handlar över huvud taget inte om opinionssiffror, utan det handlar om de människor vi möter i vardagen, de människor vi möter när vi är ute i olika sammanhang i vårt samhälle. De lider väldigt illa av de regler som ni har skapat. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att det är på det sättet.
Jag missade det i mitt förra inlägg, men jag vill ge en stor eloge till den personal som jobbar inom Försäkringskassan. De har gått igenom en enorm omställning under det år som har varit och gör ett fantastiskt jobb. Det kan vi nog vara överens om. Men det räcker inte till. Det är möjligt att den omorganisation man genomför har gått alltför fort, och ovanpå det väldigt drastiska förändringar i sjukförsäkringen.
Handläggningstiderna är historiskt korta, säger ministern. Ja, det är väl väldigt positivt om det är på det sättet. Men det är i skenet av att vi har fått en sjukförsäkring där människor efter rätt så kort tid kvoteras ut ur sjukförsäkringen - de finns inte ens kvar i den sjukförsäkring som ni har skapat. Det är klart att statistiken på olika områden då blir väldigt bra.
Jag vill påstå att redan från 2003, när vi förändrade regelverken i de här sammanhangen och såg mer till människorna, började sjukfrånvaron minska. Den kommer att fortsätta att minska förhoppningsvis.
Men den stora frågan är: Varför har man den här attityden till de här viktiga frågorna? Jag skulle vilja ställa frågan: Hur många är det egentligen som har sorterats ut ur den sjukförsäkring ni nu har skapat från halvårsskiftet och som inte längre finns i den sjukförsäkring vi i dag pratar om?
Anf. 29 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Ja, handläggningstiderna är historiskt korta. Jag har inte hört någon som gläder sig åt att människor i dag nu i alla fall får sin ersättning i rätt tid, att handläggningstiderna är enormt mycket bättre än de var under den tidigare regeringens tid.
Försäkringskassan har fått fler miljoner kronor i budgeten av denna regering än vad den förra regeringen hade skrivit in. Man kan gå till budgeten och titta på det, för det är med sanningen överensstämmande. Vi har 1,2 miljarder kronor mer i budgeten till Försäkringskassan än vad ni har avsatt i er budget. Jag tycker att vi kan glädjas åt detta.
Vad som var bekymmersamt var sommarens handläggningstider. Vi är ju överens om att det inte får vara så. Det vet både jag och ni, och det vet Försäkringskassan. Det ska aldrig upprepas.
Jag har fortfarande inte fått något svar, och får det tydligen inte heller i den här debatten, varför ni inte ville ha en tillsynsmyndighet över Försäkringskassan. De betalar ut 1,2 miljarder kronor dagligen, och det finns ingen tillsyn. Det är rättsosäkert. Hur kunde den förra regeringen göra denna stora omorganisation utan att ha en myndighet som tittar över alla dessa pengar?
Budgeten, handläggningstiderna med mera är alltså viktigt.
Jag kan inte fråga Gunvor Ericson nu eftersom hon inte har någon replikrätt, och därför hoppas jag att jag så småningom i nästa debatt ska få svar på om Gunvor Ericson står för meningen "Vårt långsiktiga mål är en ekonomi utan ränta" i Miljöpartiets partiprogram 2006.
Interpellation
2008/09:250 Försäkringskassa utan förseningar
av Gunvor G Ericson (mp)
till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)
Försäkringskassan har genomgått en stor förändring. 21 länsorganisationer och en statlig myndighet har slagits ihop till en gemensam myndighet. Kontor har stängts och flytt har skett till nya lokaler. Antalet anställda har minskat från 17 000 till 13 000 de senaste åren. Många anställda har bytt arbetsuppgifter och nya medarbetare har rekryterats. Mitt upp i denna omorganisation beslutade den moderatledda majoriteten den 4 juni 2008, i riksdagen, om en ny sjukförsäkring med ikraftträdande den 1 juli 2008. Mindre än en månad mellan beslut och genomförande är en mycket kort tid.
Försäkringskassans budget är på drygt 7 miljarder kronor. Försäkringskassan fattar ett stort antal beslut varje år som berör många enskilda människor, närmare bestämt ungefär 60 miljoner beslut om utbetalningar av olika ersättningar. Förra året betalade de ut ersättningar till de svenska hushållen på drygt 437 miljarder kronor. Av 100 kronor som användes för privat konsumtion kom 23 från socialförsäkringarna. Det är en betydande del av ekonomin och därför viktigt för många människor att kunna lita på systemet.
Att minska antalet anställda med 4 000 är en kraftig neddragning, säkert till viss del en planerad effektivisering, men samtidigt som omorganisationen pågick sattes en ny sjukförsäkringsreform i sjön på mycket kort tid.
Att regeringen genomför en sjukförsäkringsreform mitt i denna gigantiska omorganisation har lett till de långa väntetiderna för utbetalning.
Våren 2007 beslutade riksdagen på förslag från regeringen om ränta vid återkrav. Lagändringarna började gälla den 1 juli 2007 och sedan dess har Försäkringskassan kunnat kräva ränta vid återkrav av socialförsäkringsförmåner. Det innebär att personer som är skyldiga att återbetala en socialförsäkringsförmån och som har kommit överens med Försäkringskassan om en avbetalningsplan eller har fått anstånd med betalningen ska betala ränta. Personer som inte återbetalat ett återkrävt belopp i rätt tid ska betala dröjsmålsränta med en högre räntesats. Försäkringskassan ska kunna helt eller delvis ta tillbaka kravet på ränta.
Miljöpartiet var redan 2007 starkt kritiskt till förslagets ensidiga syn på rätt till ränta och vi ser effekten nu. När människor får vänta på pengarna kostar det inte Försäkringskassan något extra, men den enskilda individ som kanske har fått ta lån för att klara sina utgifter får ingen ränta på ersättning som inte utbetalats i tid. Blir individen återbetalningsskyldig då har däremot Försäkringskassan rätt att ta ut ränta enligt ovan nämnda lag.
Miljöpartiet föreslog att om ränta ska få tas ut av Försäkringskassan vid återkrav är det också rimligt att Försäkringskassan å sin sida ska ha skyldighet att betala ränta till enskilda när dessa har drabbats av försenade utbetalningar på grund av ett felaktigt beslut eller i övrigt bristande handläggning hos Försäkringskassan. Detta är enligt vår mening av stor vikt för att rättssäkerheten i och tilltron till socialförsäkringssystemet ska upprätthållas.
Från juli till december 2008 hade 1 774 klagomål som rör handläggningar registrerats hos Försäkringskassan, där en stor del handlar om just sena utbetalningar. Det kan jämföras med samma period året innan då knappt 1 000 personer hade liknande klagomål.
Drygt 100 fler personer begärde också skadestånd hos Försäkringskassan under 2008 än året innan.
JO skrev den 3 september 2008 till Försäkringskassan för att be om deras yttrande angående alla de klagomål som inkommit. Det gäller dels de långa handläggningstiderna hos Försäkringskassan, dels svårigheterna att komma i kontakt med handläggare. Klagomålen berör olika ärendeslag men främst sjukpenning, föräldrapenning och bostadstillägg till pensionärer. Många anmälare beskriver den oro och ilska de känner för att Försäkringskassans handläggningstid kan få ekonomiska konsekvenser för dem såsom svårigheter att betala räkningar i tid. Man kan också behöva förstå att dessa siffror är toppen på ett isberg.
På Försäkringskassan sliter personalen ont. Besvikna och arga människor får inte sina utbetalningar i tid. Under augusti var 140 000 utbetalningar, på grund av omorganisation, försenade. 30 000 hade fått vänta i över en månad. Socialförsäkringsutskottet har fått rapporter att det kommer att bli bättre men i medierna rapporteras att förseningarna fortsätter. I december får den som ansöker om bostadsbidrag eller underhållsstöd vänta i åtta veckor på att kassan fattar beslut. Den som är pensionär och vill ha bostadstillägg får vänta i sju veckor. Den som är sjuk mer än två veckor och ska ha sjukpenning får vänta i fem veckor. Den som fått barn och ansökt om föräldrapenning eller pension får vänta i fyra veckor.
Men att kassan har det tungt, menar jag, är inte främst deras eget fel utan regeringens ansvar. Mitt i deras omorganisation beslutade riksdagens borgliga majoritet att ändra reglerna i sjukförsäkringen. En stor förändring som krävde utbildning och nya rutiner för handläggare. Inte undra på att underskott nu pekar mot drygt 1 miljard för 2008. Det är mycket allvarligt om kassan nu ska spara ytterligare 900 miljoner kronor.
Det kommer inte att gå att genomföra samtidigt som servicen måste bli bättre.
Det är också anmärkningsvärt att informationen om det ekonomiska läget inte nått fram till oss i riksdagen när vi så sent som veckan före jul beslutade om budgeten för verksamheten. En budget som inte kommer att hålla för 2009 om acceptabel servicenivå ska kunna ges.
Jag vill därför fråga statsrådet:
Vilka initiativ är statsrådet beredd att ta för att människor ska kunna få ränta vid försenade utbetalningar från Försäkringskassan?
Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att komma till rätta med det stora ekonomiska underskottet hos Försäkringskassan?
Hur avser statsrådet att verka för att servicenivån hos Försäkringskassan ökar och att försening av utbetalningar inte ska förekomma?