Förstärkning av LAS

Herr talman! Helén Pettersson har frågat mig om jag har för avsikt att göra förändringar i LAS så att lagstiftningen återigen skyddar anställningen för Sveriges löntagare.

Annelie Karlsson har frågat mig om jag har för avsikt att vidta åtgärder för att LAS återigen ska skydda anställningen för löntagare.

Interpellanternas frågor ställs mot bakgrund av den nyligen meddelade domen i Arbetsdomstolen, där ett antal anställda i en butik blev erbjudna fortsatt anställning i en arbetsbristsituation men med ett lägre arbetstidsmått - så kallad hyvling.

En utgångspunkt i den svenska arbetsmarknadsmodellen är att arbetsgivaren har rätt att leda och fördela arbetet. Samtidigt innebär den svenska modellen också att arbetstagarorganisationerna har stor möjlighet och ansvar att säkerställa att arbetstagarnas intressen tas till vara, till exempel i en arbetsbristsituation.

Vid arbetsbrist är arbetsgivaren skyldig att om möjligt erbjuda skälig omplacering innan uppsägning får ske, i enlighet med LAS. Ett erbjudande om omplacering behöver inte ges i turordning och kan innebära försämrade villkor, till exempel i form av ett lägre arbetstidsmått. Om däremot uppsägning faktiskt sker måste arbetsgivaren tillämpa turordningsreglerna i LAS.

Heltid ska vara norm på arbetsmarknaden. Alla som jobbar i Sverige ska kunna leva på sin lön. Jag ser därför allvarligt på när enskilda hamnar i en situation där de har svårt att försörja sig och planera sin framtid, trots att de arbetar. Det gäller inte minst för kvinnor, som arbetar deltid i större utsträckning än män.

En risk med hyvling är att den kan inverka negativt på sysselsättningen och omställningsförmågan på svensk arbetsmarknad, om anställda tvingas gå ned i arbetstid utan reell möjlighet att ersätta den förlorade arbetstiden med annat arbete. Att det potentiella arbetsutbudet inte utnyttjas leder till samhällsekonomiska förluster.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mot bakgrund av den svenska modellens funktionssätt är det min förhoppning att arbetsmarknadens parter hittar en ändamålsenlig lösning av frågan. Regeringen följer utvecklingen av frågan om hyvling nära. Jag har också nyligen bjudit in berörda arbetsmarknadens parter för att informera mig mer om läget.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Begreppet "hyvling" som vi diskuterar innebär alltså att arbetsgivare sänker arbetstid för de anställda generellt på en arbetsplats. Det normala vid arbetsbrist har annars varit att man kallar facket till förhandling om de nedskärningar som man behöver göra, och till grund för de förhandlingarna ligger turordningsreglerna i LAS, lagen om anställningsskydd.

Detta är liksom ryggraden i den svenska arbetsmarknadslagstiftningen. Det är det som försäkrar arbetstagare mot arbetsgivares godtycke. Det är lagen som ger tryggheten att kunna påtala brister och problem på en arbetsplats utan att du för den sakens skull behöver vara den första som får gå vid arbetsbrist. Det är lagen som ger trygghet i anställning - trodde vi.

Arbetsbrist och uppsägningar kommer alltid att förekomma på arbetsmarknaden. Men lagen har varit garanten för att det sker under ordnade former. Med Arbetsdomstolens nya tolkning kan alltså hyvling av arbetstid ske utan facklig förhandling och utan hänsyn till turordningsregler, utan någon ordning och reda.

För de arbetstagare som drabbas av detta finns det alltså inte längre någon trygghet att finna i lagen och inga regler att luta sig emot. Jag anser att det är en stor lucka som har blottlagts i lagstiftningen.

Den anställda som drabbas har väldigt lite eller ingenting att sätta emot när detta sker. Hyvling är nämligen numera enligt Arbetsdomstolen likställt med omplacering, och vi vet att tackar du nej till en omplacering blir du av med din anställning, och du får dessutom karens i a-kassan. Ingen har råd att säga nej.

Enligt mig är arbetsbrist det enda rimliga sättet att se på behovet av att minska antalet arbetade timmar på en arbetsplats, och då ska det förhandlas. Det blir orimligt att se det på ett annat sätt.

Den svenska modellen vilar på lagstiftning i grunden och, utöver detta, kollektivavtal mellan parterna. Lagstiftningen är en grund som gäller alla på svensk arbetsmarknad. Kollektivavtalen gäller för de arbetsplatser där sådana avtal finns.

I dag finns det lite olika siffror på hur många människor som arbetar på arbetsplatser utan kollektivavtal i Sverige, men lågt räknat är det nog runt 500 000 som jobbar på arbetsplatser utan avtal. Då är lagen den enda regleringen. Att lämna över den här frågan till parterna kan därför möjligen, och jag menar verkligen möjligen, hjälpa dem som jobbar på arbetsplatser som omfattas av kollektivavtal. Men det är ganska många som kommer att stå utanför. Möjligheten att förhandla fram starka skrivningar om anställningstrygghet i kollektivavtal varierar också från bransch till bransch.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag välkomnar att ministern har bjudit in arbetsmarknadens parter för att diskutera hur de kan komma vidare och få skrivningar om detta, men jag anser ändå fortfarande att grundtryggheten i lagen om anställningsskydd behöver stärkas.

Herr talman! Tack för svaret, arbetsmarknadsminister Ylva Johansson!

Det domen i Arbetsdomstolen visar är att dagens lagstiftning bara skyddar anställningen som sådan och inte antalet timmar. Det har inte bara Handelsanställda nu fått erfara, utan det har också andra sedan domen föll i slutet av november fått erfara.

Arbetsgivare väljer att göra en omorganisation, och de kan helt godtyckligt halvera tjänsten för den man vill bli av med utan någon hänsyn till hur länge personen i fråga har jobbat och utan att ge någon tid för den enskilda att ställa om sig. Detta tillåter nu vår lagstiftning, och det är enligt mitt sätt att se det helt orimligt, vilket även Helén Pettersson beskrev i sitt inlägg.

Vi vet att berörda fackförbund kommer att göra vad de kan för att tillsammans med sina motparter reglera frågan i sina kollektivavtal. Men det viktiga är att det lagstiftaren tillåter ansvarar också lagstiftaren för. De företag som, precis som Helén Pettersson redogjorde för, herr talman, på grund av medvetna beslut eller okunskap står utanför kollektivavtalsmodellen kommer att kunna tillåtas att hyvla sina anställdas timmar på ett sätt som kanske framtidens kollektivavtal skulle kunna förbjuda.

De uppåt 15 procent av de anställda på den privata arbetsmarknaden som saknar kollektivavtal skulle vi på det sättet kunna göra rättslösa. Över en halv miljon anställda skulle vara utan skydd.

Lagstiftaren lägger bottenplattan, och parterna bygger på. Det är den ordningen vi har. Om man i förhandlingar ska få in nya skrivningar i avtalet gissar jag att det är en fråga som parterna inte kommer att vara helt överens om. Det visas ju i praktiken att arbetsgivare har haft en vilja att göra de här hyvlingarna, och det innebär i förhandlingen att fackföreningarna eventuellt kommer att behöva sälja någonting annat för att få in detta i kollektivavtalen. Så fungerar ju förhandlingar i praktiken.

Jag tycker att det är orimligt att fackföreningarna nu ska behöva strida för att få tillbaka den ordning som lagstiftningen har gett rätt till sedan 70talet. Lagstiftningen har tjänat oss väl. Den har skapat ordning och reda, och den har gett trygghet genom att löntagare har samma förutsättningar.

Som lagstiftare har vi inte alls haft någon ambition att ändra den delen, i alla fall inte vi socialdemokrater. Arbetsdomstolen har däremot gett oss anledning att se över lagen nu. Den måste stärkas för att återigen bli ett skydd för anställda. Lagen om anställningsskydd ska vara just lagen om anställningsskydd - inte bara lagen om anställning, som den har kommit att bli efter den här domen.

Jag hoppas att vi kan vara överens både om problembeskrivningen och om att det finns behov av att åtgärda det här.

Herr talman! Tack, Helén Pettersson och Annelie Karlsson, för att ni ställer en mycket viktig fråga!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Domen i AD har upprört många och är en fråga som diskuteras just nu. Jag har självklart tagit del av domen. Jag har ingen som helst anledning att recensera eller kommentera den, men det är alldeles klart att det finns olika perspektiv som man kan säga lite grann krockar med varandra.

Å ena sidan kan man vid en omorganisation inte alltid få ett jobb med samma eller motsvarande villkor som det förra. Det är ganska självklart. Å andra sidan är det i en situation med arbetsbrist naturligtvis olyckligt att erfaren arbetskraft inte kommer ut på arbetsmarknaden.

Vi har nu en situation i Sverige med över 100 000 lediga jobb. Här och nu talar vi mycket om handeln. Inom handeln vittnar arbetsgivare om hur jobbigt det är att hela tiden lära upp ny personal. Man skulle vilja ha mer erfaren personal att anställa. Det är klart att i en situation där erfaren personal i stället jobbar färre timmar kommer inte de övriga timmarna vare sig individen till del i form av lön och inkomst eller arbetsmarknaden till del i form av erfaren arbetskraft som kan utföra arbete. Jag tycker att situationen är bekymmersam, och det finns verkligen anledning att diskutera den här frågan.

Innan jag går vidare i min bedömning vill jag tala med de berörda parterna, inte minst de som varit involverade i den dom som är aktuell och som har föranlett interpellationerna. Jag har därför bett att få träffa Handelsanställdas förbund, KFO och Svensk Handel. De kommer alla vid olika tillfällen att komma till mig för att diskutera, och jag ser fram emot att ta del av deras syn på situationen och på utmaningar och möjligheter i branschen men också hur man ser på framtida vägar framåt för att kunna använda arbetskraften så väl som möjligt men också ge individen goda möjligheter till trygghet och försörjning.

Herr talman! Tack, ministern! Jag välkomnar verkligen de samtalen och det initiativ till samtal med parterna som ministern har tagit.

Som ministern säger har debatten kommit att handla mycket om just handeln. Jag vill göra ett medskick: Det här är en större fråga om mer än handeln. Det finns fler branscher, till exempel fastighetsbranschen och hotell och restaurang, och det finns ingenting som hindrar att man applicerar detta på precis vilken arbetsplats som helst eftersom det är en dom från Arbetsdomstolen som gäller generellt på svensk arbetsmarknad. Fler parter behöver nog involveras i detta.

En annan sak som ministern nämner i sitt svar är att detta också är en uppenbar jämställdhetsfråga. I de branscher där hyvling redan nu har blivit ett begrepp som man känner till, där jobbar många kvinnor. Man har lägre löner, mer av tillfälliga anställningar och sämre anställningsvillkor än i många andra delar av svensk arbetsmarknad. Hyvling har inte bara en direkteffekt i form av mindre inkomst just denna månad eller framöver utan kommer också att ha effekt på de framtida pensionerna, och de effekterna blir stora. Enda sättet att hantera de stora skillnaderna mellan kvinnor och män när det gäller pensioner är att vi tar tag i det redan för dem som är i arbetslivet så att kvinnor och män har samma villkor där. Det är en dimension som man behöver ta med sig in i de här samtalen.

Jag vill också understryka det som Annelie Karlsson tar upp i sitt inlägg om vad som händer när man för in nya frågor i kollektivavtal. Det gör man på bekostnad av någonting annat eftersom det är ett givande och ett tagande. Jag har svårt att försvara att man ska sälja någon av de rättigheter som man har lyckats förhandla sig till inom olika branschavtal för att täppa till ett hål i en lagstiftning som vi i denna lokal ansvarar för att den ska vara så stark som den är avsedd att vara. Det är också ett medskick.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om man inte täpper till för hyvling i lagstiftningen är det att acceptera att arbetstagare i vissa delar av svensk arbetsmarknad står helt utan anställningstrygghet. Det är att acceptera att godtycket får större utbredning på arbetsplatserna och att många människor blir helt beroende av att försöka få jobba extra timmar hos sin arbetsgivare för att få ihop vardagen och få en rimlig inkomst och därför alltid måste stå till arbetsgivarens förfogande. Det är inte alls så jag ser ett modernt arbetsliv och en modern arbetsmarknad.

Jag önskar verkligen arbetsmarknadsministern lycka till i samtalen som ska komma. Jag hoppas att de utvidgas. Men jag hoppas också att vi kommer att landa i ett förslag till en förstärkning av lagen om anställningsskydd så att den faktiskt blir ett reellt skydd för alla på svensk arbetsmarknad.

Herr talman! Det känns bra att vi har en arbetsmarknadsminister som precis som jag och Helén Pettersson ser behovet av stark lagstiftning. Det känns bra att vi är överens om att en stark lag om anställningsskydd kommer att behövas på den framtida arbetsmarknaden.

Jag har hanterat många ärenden genom åren som facklig företrädare där LAS har varit avgörande för de resultat som vi har fått i förhandlingar. Man har kunnat hänvisa till först in sist ut. Man har kunnat göra avtalsturordningar och skydda den kompetens som krävs för att företaget ska fungera. Det har funnits en självklar ordning som har gett stabilitet och trygghet åt de anställda. Det är den ordningen som vi måste se till att fortsätta ha på svensk arbetsmarknad. Det är en ordning som ett välfärdsland som Sverige förtjänar.

Jag har redan hört om privata vårdföretag i Helsingborg som har hyvlat på hemtjänsten. Man har hyvlat på vårdföretag i Halmstad. Man har hyvlat i Falkenberg. Det förekommer alltså redan nu en rörelse i alldeles fel riktning, vilket gör mig helt övertygad om det här behovet.

Jag träffade så sent som i går eftermiddag företrädare för Kommunal i Hässleholm hemma i min valkrets. De hade redan känt av att arbetsgivare hade läst domen och börjat använda sig av den. Jag vill med det understryka behovet för arbetsmarknadsministern. Människor ute i landet väntar på oss. Det är vi som ska skapa förutsättningar för en fortsatt trygg arbetsmarknad och skydda löntagares anställningar.

Jag tycker precis som Helén Pettersson att det är föredömligt att ministern träffar parterna. Jag ser fram emot ett gott resultat, och jag ser fram emot att vi kommer att kunna skydda anställda genom en stark lagstiftning även i framtiden.

Herr talman! Jag tar också del av den oro som Annelie Karlsson och Helén Pettersson ger uttryck för här. Det är många löntagare som känner oro för hur det ska bli i framtiden med deras jobb och deras arbetsplatser, och det gäller företrädesvis kvinnor och kvinnodominerade branscher.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För den som lyssnar på debatten är det viktigt att poängtera att ingen lagändring är gjord. Regeringen har inte ändrat LAS för att tillåta hyvling, utan det är en praxis och dom i Arbetsdomstolen som har visat att lagen tillåter detta. Så kan man säga att situationen är.

Som jag har sagt tidigare är jag inte beredd att här i dag ta ställning till och bedöma situationen. Jag vill tala med parterna innan jag gör det.

Låt mig ändå få göra en reflektion, nämligen att det faktiskt lite grann är två perspektiv som krockar. Vi har den svenska arbetsmarknadsmodellen med den svenska arbetsmarknadspolitiken, som faktiskt nästan bejakar att en del företag läggs ned eller att människor sägs upp för att omställning ska bejakas. Vi har en överenskommelse som har tjänat Sverige mycket väl om att inte till varje pris skydda arbeten utan att skydda löntagare genom att ha en trygghetsförsäkring vid omställning, genom att parterna tar ett ansvar genom omställningsavtalen, genom att ha en aktiv arbetsmarknadspolitik och genom att ha en solidarisk lönepolitik som utsätter alla arbetsgivare för samma eller liknande lönetryck, så att inte den som går dåligt subventioneras utan att ett förändringstryck faktiskt upprätthålls.

Denna modell har tjänat Sverige mycket väl, och den bygger på att när det är arbetsbrist blir personer arbetslösa och kan sugas upp av andra jobb på arbetsmarknaden.

Man kan säga att lagen om anställningsskydd är uppbyggd på ett annat sätt. Där är fokus att faktiskt undvika uppsägning och att reglera när uppsägning ändå måste ske - på vilket sätt och i vilken ordning.

Då kan man säga att dessa lite grann står i motsättning till varandra. Det är i varje fall lite olika perspektiv, och båda perspektiven är viktiga på arbetsmarknaden.

Det som vi nu har sett är att skyddet för att inte bli uppsagd också har kunnat användas i en situation då facken menar att det i själva verket handlar om en arbetsbristsituation och inte en omorganisation.

Det är alltså dessa två perspektiv, och jag är, som sagt, ännu inte beredd att ta ställning till hur jag ska bedöma detta. Men jag är bekymrad, och jag har inte heller tillräcklig kunskap för att säga hur omfattande problemet är. Men jag möter samma oro som interpellanterna, där många säger att de har hört eller befarar att det ska komma hyvlingsbeslut på deras arbetsplats. Detta är därför definitivt en fråga som regeringen har anledning att följa mycket noga.

Herr talman! Jag tackar ministern för detta. Det är inte alls konstigt att vi delar synen i fråga om grunden på svensk arbetsmarknad och hur den är uppbyggd. Men jag har kanske en lite annorlunda syn på lagen om anställningsskydd, och jag ser inte att den står i motsättning till den svenska modellens ibland något karga syn på företag, uppsägningar och annat. Lagen om anställningsskydd är nämligen en del av den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Ja, ibland måste folk sägas upp eftersom det ibland råder arbetsbrist på företag. Då ska man försöka omorganisera och minska personalstyrkan för att företaget ska kunna fortsätta att arbeta på samma villkor som alla andra. Men när dessa uppsägningar sker måste de ske med ordning och reda. Det måste finnas något slags grundtrygghet för de anställda, så att de vet att dessa uppsägningar går rätt till och att någon inte blir av med jobbet för att han eller hon kanske inte är den som arbetsgivaren sätter högst upp på sin privata lista över favoritpersoner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför ser jag att lagen om anställningsskydd verkligen snarare kompletterar den svenska modellen än står i motsats till den.

Vi delar, som sagt, den grundläggande synen på svensk arbetsmarknad. Men för att den svenska modellen ska fungera krävs det att vi har en fast och hållbar lagstiftning i grunden att arbeta utifrån när det sedan tecknas kompletterande kollektivavtal och annat.

När vi ser att det finns luckor i denna lagstiftning är det också vår skyldighet som parlamentariker i denna lokal att titta på vad vi kan göra för att stärka den.

Herr talman! Jag tänker inte bli så långrandig. Jag håller helt med Helén Pettersson i hennes beskrivning av lagstiftningen, och det behöver inte upprepas.

Men jag vill ändå passa på att tacka Ylva Johansson för svaret. Jag tror att vi kommer att få höra denna diskussion framöver, och jag kommer att följa resultatet av de partsgemensamma samtal som Ylva Johansson kommer att ha.

Jag tycker att det är otroligt viktigt att vi kan fastslå att lagen om anställningsskydd ska skydda just anställningen och inte bara vara en lag om anställning. Det är en viktig princip att det ska vara en lag om anställningens skydd och inte bara vara en lag om anställning. Jag hoppas att vi kommer att landa i att vi får en lagstiftning som återigen ser till att det är så det fungerar på svensk arbetsmarknad.

Herr talman! Låt mig göra ett förtydligande. Nej, LAS står definitivt inte i motsättning till den svenska arbetsmarknadsmodellen. Men det finns lite olika perspektiv i förhållande till hur vi hanterar omställning på arbetsmarknaden och skyddet för individens anställning.

Arbetsmarknaden förändras hela tiden, och nya utmaningar tillkommer hela tiden. Då är det klart att vi måste ha en lagstiftning som är relevant och robust i förhållande till de utmaningar och den situation som vi har i Sverige, där kollektivavtalen hanterar den flexibilitet och de snabba lösningar som krävs och som har tjänat Sverige väl. Det är en modell som den här regeringen vill behålla.

Jag vill tacka för debatten, som jag tror har varit klargörande för många som har lyssnat. Detta är definitivt en fråga som kommer att debatteras mer både här i kammaren och ute på arbetsmarknaden, och jag ser fram emot att fortsätta delta i denna diskussion.

Överläggningen var härmed avslutad.