Försvarsmaktens jämställdhetsarbete

Fru talman! Alexandra Anstrell har frågat mig om vilken bedömning jag gör av huruvida Försvarsmakten är en jämställd myndighet. Hon har vidare frågat mig hur jag avser att säkerställa att även kvinnor får tillgång till ändamålsenlig materiel och om jag har för avsikt att agera för att förbättra hela försörjningskedjan och därmed förbättra tillgången till relevant materiel för alla. Slutligen har hon frågat mig vilka åtgärder som jag, utöver i materielfrågan, avser att vidta för att främja jämställdheten inom Försvarsmakten.

Försvarsmakten ingår, tillsammans med 53 andra myndigheter, i regeringens utvecklingsprogram för jämställdhetsintegrering i myndigheter. Programmet syftar till att stärka myndigheternas arbete så att deras verksamhet ännu bättre bidrar till att uppnå de jämställdhetspolitiska målen. Jämställdhetsintegrering kräver ett långsiktigt utvecklings- och förändringsarbete och innebär att ett jämställdhetsperspektiv ska finnas med och beaktas i allt beslutsfattande, på alla nivåer och i alla processer. Det handlar i grunden om att bygga ett jämställt samhälle och att statliga myndigheter ska ge lika förutsättningar och service för alla, oavsett kön. Det är en fråga om rättvisa, men även om kvalitet och träffsäkerhet i offentligt finansierade verksamheter.

Förutom regeringens årliga styrning och myndighetens återrapportering av resultat avseende jämställdhetsintegrering hade Försvarsmakten uppgiften att i september i år inkomma med en inriktning för det fortsatta arbetet med jämställdhetsintegrering 2022-2025. Försvarsmaktens arbete inom området tar sin utgångspunkt i det samlade uppdraget för jämställdhet och jämlikhet. Det innefattar Agenda 2030, resolution 1325, jämställdhetsintegrering, likabehandling och icke-diskriminering samt att öka andelen kvinnor anställda vid myndigheten. I sin inriktning förhåller sig Försvarsmakten till samtliga jämställdhetspolitiska mål.

Jag delar frågeställarens syn på att det ska finnas personlig materiel till alla. Med den arbetsgivarpolitiska delegeringen är det myndigheten som är ansvarig för såväl personal- som utrustningsfrågor. Försvarsmakten har anskaffat specifik materiel till kvinnor och arbetar med att fördela och göra den tillgänglig. Regeringen har också bemyndigat införandet av ett nytt uniformssystem som är utprovat för att passa både kvinnor och män. Försvarsmakten har i uppgift att i samband med årsredovisningen för budgetåret 2021 särskilt redovisa vilka åtgärder som är vidtagna för att säkerställa att den materiel som anskaffas är ändamålsenligt utformad för såväl kvinnor som män. Jag vill inte förekomma denna redovisning, men det visar att jag och regeringen tar denna fråga på allvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen återaktiverade skyldigheten att genomföra grundutbildning med värnplikt 2017. Rekryteringsbasen till utbildningen omfattar nu hela befolkningen. Jag delar Försvarsmaktens bedömning att det är en av de viktigaste åtgärderna som vidtagits för att öka antalet kvinnor inom myndigheten. Sedan återaktiveringen har antalet kvinnor i grundutbildning enligt Försvarsmakten ökat från cirka 13 procent till drygt 20 procent. Lokalt är dessa siffror högre, som vid F 7 där antalet kvinnor i grundutbildning utgör cirka 40 procent. Antalet kvinnliga studerande som påbörjat officersprogrammet har ökat från cirka 15 procent till cirka 25 procent.

En utmaning för Försvarsmakten är att attrahera kvinnor till tjänstgöring och till att söka anställning i myndigheten. Att de kvinnor som kommer i kontakt med Försvarsmakten upplever ett bra bemötande och får rätt utrustning och god utbildning är avgörande för ett fortsatt engagemang i försvaret.

Min bild är att Försvarsmakten bedriver ett målinriktat och strukturerat arbete för att öka jämställdheten inom myndigheten. Arbetet inom jämställdhetsområdet tar tid, men de åtgärder som vidtagits under en längre period börjar ge resultat. Det är emellertid av vikt att arbetet fortsätter med oförminskad kraft.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Ministern säger följande i sitt svar till mig: "Att de kvinnor som kommer i kontakt med Försvarsmakten upplever ett bra bemötande och får rätt utrustning och god utbildning är avgörande för ett fortsatt engagemang i försvaret." Jag håller med, fru talman.

Ändå är det inte så de bemöts i dag. Jag har den senaste tiden mött kvinnor som berättar om trosor som skaver så att man hellre kvitterar ut kalsonger än trosor. Ministern talar om att kvantiteten ökar, men fler trosor som skaver är väl ändå inte lösningen?

År 2019 stod vi här i kammaren och debatterade ändamålsenlig materiel för kvinnor - att det ska finnas trosor och bh:ar utformade för att passa olika kvinnokroppar. Ändå finns det 2021, två år senare, fortfarande inte ändamålsenliga kläder för kvinnor inom Försvarsmakten.

Vi har precis hört talmannen berätta i sitt tal att vi firar att det är 100 år sedan kvinnor fick rösträtt. Det är 33 år sedan kvinnor fick börja lönearbeta inom Försvarsmakten. Ändå sägs det att leverans av nya underkläder, sådana som passar både en smal och en kurvig kvinna, fortfarande inte har något fastställt datum. En provkollektion via NSPA finns ute på brukartester. Processen från brukartester till leverans brukar ta upp till 5 år, så jag undrar om det här också ska ta 100 år.

Från svensk sida har vi jobbat länge med FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Det är något vi arbetar med också i utlandsstyrkorna.

Förra året hamnade Sverige på första plats när EU:s jämställdhetsorgan rankade jämställdheten i de 27 medlemsländerna.

Försvarsmakten har, som ministern var inne på, uppdraget att arbeta med jämställdhet och jämlikhet. Försvarsmakten beskriver också på sin hemsida ett systematiskt och brett arbete med att öka jämställdheten och jämlikheten inom myndigheten och med jämställdhet i militära operationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det dröjde länge innan kvinnor fick börja lönearbeta inom försvaret på samma villkor som männen, men nu är det också länge sedan - år 1989, då jag var 15 år. Det var då riksdagen fattade beslut om att även kvinnor skulle få tillträde till samtliga militära befattningar. Men kvinnor i försvaret är allt annat än ett nytt fenomen. Under flera hundra år har de bedrivit militärt arbete i olika former - som sjukvårdare, sömmerskor, mekaniker eller kockar.

Sakta men säkert har kvinnorna flyttat fram sina positioner. Ändå finns det i dag, 2021, inte ändamålsenliga kläder. Det finns i planeringen men faktiskt inte ute i alla verksamheter.

Andelen kvinnor ökar, och Försvarsmakten söker fler kvinnor. Samtidigt möts de av en verksamhet som inte är jämställd. Kvinnorna som kommer in är lösningsfokuserade och löser uppgiften. Men, fru talman, de ges inte samma förutsättningar.

Ministern talar om att det är en fråga om rättvisa men även om kvalitet och träffsäkerhet. Jag vet inte hur ministern menar att det ska bli mer träffsäkert eller ökad kvalitet om kvinnorna ute på förbanden hellre tar kalsonger än trosor. Är det här förutsättningarna, kläder som skaver, som ministern vill ge till dem som ska försvara Sverige?

Fru talman! Jag kan konstatera att vi har en ökning, då vi har beställt saker i rätt stor omfattning som levererats under åren 2019-2021.

Jag tar år 2021 som exempel: 1 375 värmeundertröja små storlekar, 2 000 t-shirt M/05, 1 295 värmeunderbyxa små storlekar, 3 300 värmeunderbyxa dam, 20 000 trosa M/16, 16 000 vante tunn vit PVC storlek 6. Sedan har jag en omfattande beställning av olika varianter av handskar. Vi har lågskor för kvinnor, vi har vapenrock parad dam olika modeller, byxor parad dam olika modeller. Det är tusentals saker som har beställts och levererats. Vi har exempelvis olika varianter av t-shirt: 27 000 t-shirt M/90 SS storlek 3-4, 22 000 t-shirt M/90 LS storlek 3-4, M/90 SS blå storlek 3-4.

Det genomförs alltså omfattande beställningar. När det gäller fördelningen är det kanske så att det finns ytterligare åtgärder som bör vidtas. Men jag menar att det faktiskt arbetas inom Försvarsmakten med de här frågorna. Det har levererats, leveranser pågår och det kommer fler leveranser. Jag brukar också fråga om det här i samband med olika förbandsbesök och få det bekräftat.

Det jag reagerar på är interpellantens sätt att debattera frågan ungefär som att inget har skett och ingen gör något. Det tycker jag är en felaktig bild och en felaktig beskrivning, både av Försvarsmaktens ambition och av det som sker i verkligheten. Bilden blir att det inte finns ett klädesplagg som passar.

Jag menar att man jobbar med det här. Man är inte ända framme. Det görs saker hela tiden. Det finns en medvetenhet om problematiken.

När det gäller rekryteringen är det något som det hela tiden arbetas med inom Försvarsmakten. Exempelvis när det gäller kvinnliga värnpliktiga under åren 2021-2022 har de ökat till 21 procent i hela Försvarsmakten. F 7 ligger på 40 procent, F 17 på 30 procent, A 9 på 28 procent, Trängregementet på 41 procent och Sjöstridsskolan på 39 procent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är positiva exempel som jag vill framhålla i det här sammanhanget. Jag är rätt övertygad om att vi framöver kommer att se en stegvis ökad andel av både värnpliktiga och fast anställd personal när det gäller kvinnlig representation.

Det görs alltså saker. Positioner flyttas fram. Det är inte stiltje i denna fråga, och myndigheten tar det hela på allvar.

Fru talman! Jag tackar ministern för det utökade svaret.

Det är naturligtvis massor av saker som beställs av Försvarsmakten till Försvarsmakten hela tiden. Man måste ändå ställa sig frågan om det som man beställer, det som ministern läser upp här, är ändamålsenlig materiel.

Jag vet ju att enligt handlingsplanen för jämställd materielförsörjning finns det saker som är på rull, men det tar väldigt lång tid. Som jag var inne på pratade vi om det i den här kammaren för två år sedan. Då hade det tagit drygt 30 år att få fram det här. Nu har det snart tagit 33 år.

Jag tänker att om det här hade gällt kalsonger hade problemet varit löst. Det sa också en man inom Försvarsmakten till mig häromdagen. Även män ser såklart de här problemen.

Jag har fått rapporterat att beställning av materiel sker men att brukartester kommer in så sent i processen att resultaten av testerna inte tas med i beställningen. Då är de ju inte till någon nytta.

En kvinna sa till mig häromdagen: Orden i munnen speglar inte verkligheten.

Jag fick höra berättelser om en bh med dragkedja fram som skaver vid rörelse och framför allt vid skjutövningar. Vid ett tillfälle skulle man skjuta med vapnet tryckt mot bröstbenet. Där, fru talman, var ju dragkedjan. Det tog flera veckor innan såren efter dragkedjeskavet läkte.

Ministern säger att materiel är på väg. Som jag sa tidigare: Det sa han även 2019.

Jag tänker, fru talman, att flera andra länder verkar kunna lösa de här problemen och uppgiften med ändamålsenliga kläder för båda könen. De finns alltså att tillgå någonstans i världen. Men i Sverige är detta ett utdraget problem, och jag kan egentligen inte förstå varför det ska behöva vara ett problem. I resten av samhället är det ju ganska enkelt att hitta kläder till både män och kvinnor.

Jag har under mandatperioden i försvarsutskottet mött människor på olika positioner inom Försvarsmakten och pratat om frågan om en uniform anpassad även till kvinnor. Samlat kan jag säga att de är frustrerade och känner sig ifrågasatta. Det finns till synes enkla åtgärder som kan vidtas och marginella investeringar som kan göras relativt Försvarsmaktens budget, men ändå går det inte att lösa problemet - efter 33 år.

Kan det sitta i processerna? Kan det sitta i kulturen? Det kan sitta i kulturen. Organisationskulturer är svåra att rå på; de äter strategier till frukost. Jag undrar: Vilka åtgärder avser ministern att vidta?

FOI:s rapport Karriärhinder för militära kvinnor berättar hur militära kvinnor möter andra barriärer för sina karriärer än män gör. Här är materielfrågan en punkt. Materiel för kvinnor behöver prioriteras baserat på faktisk problematik. Det handlar alltså inte om gnäll på utseende utan om hälso- och säkerhetsrisker. Nödvändiga åtgärder behöver vidtas för att förhindra att anställda och pliktade kvinnor utsätts för dessa risker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även Pliktrådet vittnar om problematiken kring kläder i sin rapport om skav, värk och underkläder åt värnpliktiga kvinnor. Den är alldeles ny, från i år. Där lyfter man upp samma problematik, men också att man på en del håll bara får ut fem par trosor eller kalsonger. Jag vet inte hur andra i den här kammaren gör, men jag är i alla fall uppfostrad att byta underkläder varje dag. Jag vet inte varför män och kvinnor skulle ha sämre hygien bara för att man är inom Försvarsmakten.

Det måste bli tydligt att kvinnor är lika välkomna som män. I dag signalerar materielen dessvärre något annat. Om man menar allvar med att man vill ha fler tjejer och kvinnor i Försvarsmakten måste man ta fram materiel som gör att vi kan prestera på lika villkor.

Fru talman! Jag har aldrig använt ord i de här sammanhangen som att jag skulle ha tyckt att någonting är "gnäll". Jag har inte heller motiverat återhållsamhet med argument om säkerhetsrisk eller något sådant. Jag vill inte bli förknippad med en debatteknik där man försöker måla på mig någon sorts bild som jag över huvud taget inte står för. De här frågorna är ingenting som förringas.

Det sägs att jag har sagt att materiel är på väg. Ja, det har jag sagt. Men jag har också sagt att det har levererats en hel del materiel. Jag räknade upp omfattande materielleveranser. Men när jag lyssnar på interpellanten är det som att detta inte skulle ha ägt rum eller att det saknar värde. Man måste väl kunna ta till sig och se att det faktiskt sker saker! Det är inte heller så att det här sker av sig självt, utan det sker genom beslut och avsättning av ekonomiska medel.

Jag säger inte att allt är bra och att alla problem är lösta, men man måste kunna ha en balanserad syn där man de facto tar till sig att det sker saker och att arbete utförs. Man måste också kunna respektera detta arbete.

Det här är inte bara svart och vitt, utan jag tror att sanningen ligger i att man inom Försvarsmakten vet att det här är ett problem. Man gör beställningar, och man avsätter medel. Det sker rätt omfattande leveranser. Det måste ske mer arbete med att fördela ut detta på förbanden, och det måste också göras ytterligare beställningar i framtiden. Det måste även föras dialog i dessa frågor och kring anpassningar.

Interpellanten ger bilden av att ingenting sker eller att det inte har skett någonting sedan 2019. Men redan 2019, i den debatt vi hade då, räknade jag upp omfattande beställningar som hade skett i Försvarsmakten. Och nu har det skett ännu större beställningar. Jag tycker att det är viktigt att få också detta sagt. Det har alltså levererats, och det kommer att levereras.

Verkligheten är att antalet kvinnor i Försvarsmakten har ökat både när det gäller civilanställda, fast anställd militär personal och värnpliktiga. Denna ökning kommer med största sannolikhet att fortsätta, och öka ännu mer, även i fortsättningen. Det är alltså inte på något sätt så att det inte tas in kvinnor eller att man inte tar till sig kvinnors villkor. Men mer måste som sagt göras.

Jag tycker att det är glädjande att vi får en bättre könsfördelning. Jag tycker att arbetsplatser med en blandning av män och kvinnor i regel blir bättre arbetsplatser än om det bara är det ena könet som dominerar. Jag ser detta bara som en positiv utveckling, och jag tror dessutom att det kommer att berika Försvarsmakten i dess utvecklingsarbete, precis som det berikar alla andra arbetsplatser i Sverige. Det är balansen som är det viktiga här, och här finns det en hel del mer att göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är i alla fall den uppfattning som jag står för. Vi för med kontinuitet resonemang med försvarsmaktsledningen om just dessa frågor. Vi har även i våra regleringar till Försvarsmakten direktiv om att de ska arbeta med de här frågorna, vilket de också gör.

Fru talman och ministern! Jag tycker ändå att det är bra att vi tydligt får höra att försvarsministern tycker att det är bra med både kvinnor och män inom Försvarsmakten.

Frågan är varför de inte får samma förutsättningar. Mer av samma löser inte problemet. Fler trosor med skavande sömmar löser inte problemet; då spelar det ingen roll hur många man beställer.

Om den så kallade feministiska regeringen saknar kunskap om förekommande materielrelaterade hälso- och säkerhetsrisker för kvinnor kan jag gärna lämna över Pliktrådets rapport. Jag kan också berätta att det finns massor av kloka kvinnor och män på plats i våra verksamheter som gärna delar med sig av sina erfarenheter.

I Pliktrådets rapport delar man med sig av nio punkter till förbättring, till och med. Det handlar inte om hjärnkirurgi, utan det handlar om att alla värnpliktiga, oavsett om de är kvinnor eller män, ska få ut sju par underkläder och att trosornas sömmar ska ses över så att de inte skaver. Numera finns ju så kallade seamlessmodeller att köpa. Man skulle kunna ha två olika modeller av trosor - en med längre ben för att undvika skavsår vid marsch och en med korta ben som även ska kunna passa om man har lite större låromfång. Det ska finnas en bh utan blixtlås så att man inte får skav. Detta är inga jättehöga krav, kan jag tycka, och detta har man slagits för i över 30 år.

Fru talman! Jag upplever inte att jag får ordentligt svar på någon av mina frågor. Eller så är det kanske ett tydligt svar jag får: att ministern faktiskt inte tycker att det här är någonting att göra något åt. Jag tycker att det här är tragiskt. Det är att inte ta ansvar.

Jag vill också passa på att säga att en könsneutral värnplikt inte per automatik betyder jämställdhet. Det räcker alltså inte; det är inte samma sak. En regering - oavsett om den är feministisk eller inte - borde ta mer ansvar än regeringen gör i dag. Orden i munnen speglar inte verkligheten.

Fru talman! Nu är ju inte jag någon hjärnkirurg, och jag vet inte om Alexandra Anstrell har den typen av ambitioner här i livet.

Däremot har jag redogjort för vad man konkret gör i form av omfattande beställningar, och jag tycker inte att interpellanten på något vis verkar sätta någon sorts värde på allt det arbete som genomförs på denna punkt. Hon väljer att bortse från att det skulle existera.

Jag har också haft kontakt med Pliktrådet. Jag har omfattande verksamhet när det gäller förbandsbesök, och där diskuteras en lång rad olika frågor när det gäller verksamhetsinriktning. Frågan om kläder och uniformer kommer också upp med regelbundenhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill påminna om att Försvarsmakten har en inriktning för arbetet när det gäller jämställdhetspolitiska mål. Jag ska inte gå igenom den i detalj nu, men rubrikerna är: jämn fördelning av makt och inflytande, ekonomisk jämställdhet, jämställd utbildning, jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet, jämställd hälsa och mäns våld mot kvinnor ska upphöra.

Inom ramen för alla de här punkterna är det sedan specificerat hur man ska jobba vidare inom respektive område.

Jag tycker att det är viktigt att man stegvis åtgärdar de olika problem som kan finnas i en så stor organisation som Försvarsmakten. Men jag vill faktiskt också framföra att jag tycker att det är bra att det sker framsteg när det gäller könsfördelningen och att det är fler kvinnor som kommer in i verksamheten. Jag tycker att det är bra att man stegvis försöker åtgärda de problem som finns.

Jag tycker inte heller att man ska ägna sig åt att svartmåla verksamheten i onödan och överdriva diskussionerna. Man ska ta till sig det som faktiskt sker i positiv riktning.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.