Försvarsmaktens vindkraftsstopp

Herr talman! Lise Nordin har frågat mig vad jag avser att göra för att Försvarsmakten ska följa regeringens instruktioner om "att bidra till att nå den nationella planeringsramen för vindkraft". I interpellationen anför Lise Nordin bland annat att utvecklingen av vindkraften hotas av att Försvarsmakten infört ett vindkraftsförbud runt sina flygplatser. Regeringen har en ambitiös energipolitik när det gäller utvecklingen av förnybar elproduktion. Vindkraftsproduktionen har under de senaste tolv månaderna nått upp till drygt fem terawattimmar, vilket är en femdubbling jämfört med vindkraftsproduktionen 2006. Frågor om etablering av vindkraft prövas i enlighet med gällande lagstiftning, framför allt plan- och bygglagen (2010:900) och miljöbalken. Vid en vindkraftsprövning ska Försvarsmakten lämna det yttrande som behövs för att hänsyn ska tas till det intresse myndigheten ska bevaka - riksintresset för totalförsvaret. Det är sedan prövningsmyndigheten - kommunen eller länsstyrelsen - som väger samman intressena och fattar beslut. Försvarsmakten har utrett frågan om vindkraftsutbyggnad vid militära flygplatser. Den 4 oktober 2010 beslutade Försvarsmakten om interna riktlinjer för hantering av remisser angående vindkraft inom militära flygplatsers influensområden. I beslutet redovisas i text och på kartor de områden - så kallade stoppområden - inom vilka Försvarsmakten anser att det av flygsäkerhetsskäl inte bör byggas vindkraftverk. Såsom en fristående statlig myndighet ansvarar Försvarsmakten för sin hantering av frågor om etablering av vindkraftverk i närheten av militära flygplatser. Försvarsmakten anser att vindkraftverk på olika sätt negativt kan påverka myndighetens verksamhet. Det kan vara störningar på radar- och signalspaning och på radiolänkstråk. Störningar av till exempel radarsystemen påverkar möjligheten att övervaka vårt luftrum. Övervakningen är nödvändig för att kunna förhindra kränkningar. Denna aspekt gäller främst i kustområdena. Enligt Försvarsmakten är huvudproblemet vid de militära flygplatserna ett annat. Av flygsäkerhetsskäl får det inte finnas höga objekt, till exempel telemaster och vindkraftverk, vid flygplatserna. Detta gäller både civila och militära flygplatser. Varje högt objekt vid en flygplats är ett hot mot flygsäkerheten. Försvarsmakten motiverar de så kallade stoppområdena i riktlinjerna i oktober 2010 med att inom dessa områden runt de militära flygplatserna finns för militär flygverksamhet specifika krav på hinderfrihet. Bland annat gäller att Försvarsmaktens piloter måste kunna flyga på mycket låga höjder. Piloten navigerar då från flygplanet och väjer själv för terrängformationer och höga objekt. När flera JAS 39 Gripen startar tillsammans - så kallad radarkolonn - ska piloterna direkt efter start låsa sin radar på det framförvarande flygplanet. Det finns då en risk att radarn av misstag i stället låser på till exempel ett vindkraftverk. Piloterna är medvetna om denna risk och ska alltid kontrollera att radarn verkligen låst på det framförvarande flygplanet. Detta är därför ingen för Försvarsmakten avgörande fråga mot etablering av vindkraftverk vid de militära flygplatserna. I december 2010 uppdrog regeringen åt Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, att i samråd med bland annat Försvarsmakten och Statens energimyndighet göra en internationell jämförelse av olika försvarsmakters, särskilt flygvapnets, verksamhet och vindkraftsutbyggnad vid militära flygplatser. I de fall FOI finner det lämpligt ska åtgärder föreslås för att underlätta vindkraftsutbyggnaden i Sverige samtidigt som Försvarsmakten kan utvecklas i enlighet med de mål och ekonomiska ramar som fastställts av riksdagen. Uppdraget ska redovisas senast den 30 november i år. I enlighet med sin instruktion - förordning (2007:1266) med instruktion för Försvarsmakten - redovisar Försvarsmakten varje år i årsredovisningen begärda uppgifter om bland annat myndighetens åtgärder för att bidra till att nå den nationella planeringsramen för vindkraft. Senast skedde detta i årsredovisningen för 2010, som lämnades till regeringen i februari i år. Regeringen har i sin tur lämnat en redovisning till riksdagen i budgetpropositionen för 2012 (prop. 2011/12:1, utgiftsområde 6, s. 47 f.). Regeringen redovisar bland annat att Försvarsmakten har svarat på ett stort antal remisser från exploatörer och enskilda i vindkraftsärenden. Vid hinder mot landbaserad vindkraft försöker Försvarsmakten peka ut alternativa lokaliseringar där vindkraftverken inte stör försvarets verksamhet eller anläggningar.

Herr talman! Jag tackar försvarsminister Sten Tolgfors för svaret på min interpellation. Sverige har under lång tid haft en mycket positiv utbyggnad av vindkraft, men vi ser i dag att Försvarsmakten är ett av de största hoten mot en fortsatt utbyggnad av den. Vi har sett att utbyggnadstakten avtagit och nu är ungefär hälften av vad den var för tio år sedan. Om utbyggnadstakten fortsätter att avta på samma sätt kommer Sverige att ha svårt att nå det planeringsmål om 30 terawattimmar som satts upp för vindkraften. Det beslut som Försvarsmakten fattat om att inte tillåta vindkraft inom en stor radie runt sina flygplatser har lett till att totalt 10 procent av Sveriges yta i dag är undantagen från vindkraft. Det är en yta ungefär lika stor som hela Danmark, och vi vet alla att Danmark lyckats mycket väl med att bygga ut vindkraften. Vi ser att Försvarsmaktens beslut leder både till att man sätter ett moratorium för all ny vindkraft och till att man, trots löften om motsatsen, fortfarande överklagar redan byggda vindkraftverk i dessa områden. Ett marknadsvärde för vindkraft på totalt ca 30 miljarder kronor är hotat av Försvarsmaktens vindkraftsstopp. Det innebär att ungefär 7 terawattimmar vindkraftsel är hotat. 7 terawattimmar kan jämföras med de ungefär 5 terawattimmar vi har i dag. Mer än all den vindkraft vi redan har är alltså hotad av Försvarsmaktens vindkraftsstopp. I denna fråga har försvaret i det närmaste veto. I miljöbalken fastslås att Försvarsmaktens intressen ska gå före andra intressen vad gäller de konflikter som kan råda i dessa områden. Trots den viktiga position som Försvarsmakten har här har man inte kunnat ge en rimlig förklaring eller motivering till varför man säger stopp till vindkraft. Det har tidigare påståtts att det handlar om att radarsystemen i JAS Gripen inte kan flyga runt vindkraftverk, men ingenjörerna på Saab Aircraft, som byggt systemet, säger: Om det är så att Försvarsmakten ser det som ett problem finns det säkert en lösning på det, men vi har inte fått någon beställning om detta från Försvarsmakten. Det tycks alltså inte finnas någon förklaring i radarsystemet, utan det finns en enkel teknisk lösning om Försvarsmakten vore intresserad av en sådan kompromiss. Tidigare har försvarsministern och Försvarsmakten sagt att det primära uppdraget är att skydda landets säkerhet och därmed inte ansett sig behöva bry sig om de konsekvenser som den här situationen lett till för vindkraften. På grund av det har man inte följt sitt eget regelverk. I § 5 b i regelverket för Försvarsmakten står det tydligt att man årligen ska redovisa myndighetens medverkan i beredningen av ärenden rörande vind- och vågkraft samt de åtgärder myndigheten vidtagit för att bidra till att nå den nationella planeringsramen för vindkraft. När Försvarsmakten har ett uppdrag att bidra till att nå det nationella vindkraftsmålet är det allvarligt att man i stället i dag är ett av de absolut största hindren för den utbyggnaden. Jag undrar på vilket sätt försvarsministern anser att försvaret i dag hjälper, snarare än stjälper, vindkraftsutbyggnaden. Det är mycket oklart på vilket sätt Försvarsmakten lever upp till de tydliga instruktioner den fått om att bidra till utbyggnaden av vindkraft. Jag vill be Sten Tolgfors förtydliga på vilket sätt Försvarsmakten följer sina instruktioner och bidrar till att lösa den konflikt som uppstått mellan vindkraften och Försvarsmakten.

Herr talman! Alliansen träffade en bra energiöverenskommelse under förra mandatperioden. Den ledde till ett likaledes bra riksdagsbeslut om en stor satsning på förnybar energi. Energi och förnybar energi är ju ett riksintresse för Sverige. Det är viktigt att alla myndigheter drar åt samma håll för att nå de höga målen för energi från till exempel förnybar vindkraft. Det är bra att Lise Nordin i sin interpellation lyfter fram regeringens instruktion till Försvarsmakten för att riksdagens vindkraftsmål ska kunna uppnås och bidra till detta. Samtidigt ska givetvis försvarets intressen väga tungt i olika slag av samhällsplanering, vilket också är inskrivet i miljöbalken; om olika riksintressen står mot varandra har försvarsintresset förtur av närmast vetokaraktär. Detta mycket starka mandat ger självfallet Försvarsmakten som myndighet ett särskilt ansvar för att ha ordentligt på fötterna och utnyttja denna särställning på ett omdömesgillt och ansvarsfullt sätt utan tvära kast. Givetvis ska flygsäkerheten komma i första rummet, men det känns märkligt att det skulle krävas ett förbud mot vindkraftverk på hela 10 procent av Sveriges yta. Det är, som Lise Nordin sade, en yta motsvarande hela Danmark. Den här frågan aktualiserades plötsligt den 1 april 2010 när Försvarsmakten lanserade fyramilsgränsen runt flygplatser, förbud mot nya vindkraftverk och kanske även rivning av många som redan uppförts, detta efter godkännande av försvaret. Jag ställde en interpellation till försvarsministern om det i november förra året, och vi hade en givande och bra debatt. Jag tror att den kan ha bidragit till att tankarna på rivning av tiotals eller hundratals vindkraftverk verkar ha lagts i malpåse, som väl är. Det är bra att Försvarsmakten i viss mån nyanserat sin fyrkantiga, plötsliga inställning till stoppområdet och börjat föra en mer konstruktiv dialog med enskilda, kommuner och andra som vill uppföra vindkraftverk. Det är också bra att regeringen genom förra näringsministern Maud Olofsson tillsatte en utredning, som försvarsministern hänvisar till, för att redovisa hur frågor om vindkraftverk och flygsäkerhet lösts i andra länder där utrymmena oftast är mycket mer begränsade än i Sverige. Det ska bli intressant att ta del av den; den kommer vad jag förstår den 30 november. När Försvarsmakten genom sitt miljöbalksveto motsätter sig nya vindkraftverk kan detta överklagas, vilket självfallet också kommer att ske, och då kommer ärendet snabbt till regeringen. Jag inser därför att försvarsministerns möjlighet att vara konkret i dessa frågor är mycket begränsad. Jag hoppas alltså att Försvarsmaktens tillnyktring i de här viktiga frågorna fortsätter och att det blir så få ärenden som möjligt som överklagas till regeringen, det vill säga att man hittar lösningar så att flyg och vindkraft kan samverka så mycket som möjligt. Självfallet utgår jag från att regeringen kommer att göra en klok avvägning mellan de två viktiga riksintressena - försvaret och den förnybara energin - när frågan överklagas till regeringen. Jag tycker att Lise Nordin har ställt en viktig interpellation. Tack för den, och tack, försvarsministern, för svaret!

Herr talman! Jag tycker också att detta är en viktig debatt. Precis som Lise Nordin sade är det stor risk för att utbyggnaden av vindkraft i Sverige håller på att stanna upp. Vi har Försvarsmaktens plötsliga inspel i frågan, men vi har också en mängd andra problem. Numera finns det ett kommunalt veto som gör att mängder av vindkraftsparker stoppas. Det finns en uttagsskatt för dem som producerar kooperativ vindel. Regeringen höjer inte elcertifikaten och sätter därmed inte upp en större andel förnybar energi och vindkraft som målsättning. Men nu pratar vi om Försvarsmakten. Då skulle jag vilja fråga försvarsministern: Om man vid en militär anläggning måste ha en radie på 4 mil där det inte får finnas vindkraftsturbiner, hur ska då våra JAS-plan kunna flyga omkring i andra områdena runt omkring i världen där det finns höga byggnader och kanske vindkraftverk? Beslutet är inte bara ett hot mot vindkraften, utan det underminerar hela trovärdigheten för JAS-planen. Man kan ju inte förvänta sig att de hela tiden ska flyga över en platt fotbollsplan eller en åker. Så ser ju världen ut! Jag skulle vilja att försvarsministern, även om det pågår en utredning, säger någonting om hur det ser ut i andra länder. Det här känns som en apart, begränsad svensk fråga. Är det på det viset är det faktiskt bara att sätta ned foten och säga åt Försvarsmakten: Nu får ni gilla läget - i det här landet bygger vi vindkraftverk! Avslutningsvis skulle jag vilja veta från försvarsministern: På vilket sätt verkar Försvarsmakten för att bidra till utvecklandet av förnybar energi? Nu känns det som att man bara motsätter sig allt hela tiden.

Herr talman! Oj, vad enkel världen är när man bara behöver titta åt ett håll och inte se helheten! I interpellationen säger Lise Nordin att det är fråga om ett moratorium för ny vindkraft. Samtidigt säger hon nu i debatten att det är mycket positiv utbyggnad. Kanske är det så att fakta tvingade oppositionen att backa. 260 procent sade Anders Borg i den förra debatten att vindkraftsutbyggnaden hade ökat med sedan den borgerliga regeringen kom till makten. Jag talade i interpellationssvaret om en femdubbling av effekten från vindkraft. Lise Nordin sade också att det saknas en tydlig motivering och argumenterar sedan för att det jag tar upp i mitt interpellationssvar - fellåsning av radar - inte är ett argument för Försvarsmakten, eftersom man är tränad att hantera det. Dessutom frågar Lise Nordin mig: På vilket sätt medverkar Försvarsmakten till att hantera de intressekonflikter som alla måste erkänna finns mellan höga byggnader och flygtrafik som åker på låg höjd? Men oppositionen ser inte ens att det finns en sådan intressekonflikt, utan man ska blicka åt bara det ena hållet och bortse från det andra. Tydliga riktlinjer om hur Försvarsmakten resonerar och om var hjälper både kommuner och privata intressenter när de gör sina val av var man vill lokalisera ny vindkraft. Det andra är samtal om alternativa lokaliseringar. Om det inte fungerar här, fungerar det där? Det tredje är komplettering av sensorer, i den mån det är problemet, vilket kan vara fallet för vindkraftverk som är baserade till havs. Så bidrar Försvarsmakten. Dessutom blandar interpellanten och de övriga deltagarna i debatten ihop två saker. Det ena är Försvarsmaktens riktlinjer, som handlar om nya prövningar av vindkraftverk. Det andra är att Försvarsmakten har överklagat i vissa fall, när man anser att plan- och bygglagen och regelverken inte har följts. Försvarsmaktens uppgift är att ta till vara totalförsvarsintresset. Det är ett av våra riksintressen, som ytterst baseras på lagstiftning. Det är Försvarsmaktens intresse. För de allra flesta vindkraftverk har Försvarsmakten inga synpunkter alls. Det är precis därför vi har kunnat få den här utbyggnaden. 260 procent pratade Anders Borg om. Jag pratar om utökad effekt i produktionen. Det har verkligen inte varit stillastående. Det har verkligen varit en betydande uppbyggnad. Men Försvarsmakten ska ändå lyfta fram inte minst flygsäkerhetsintressena. Vad är då de intressen som oppositionen skojar bort? Man måste kunna titta ut och själv navigera på mycket låg höjd för både terräng och hinder och kunna ta sig hem till hemmabasen under moln på låg höjd även i mycket dålig sikt, att sjunka ur moln, det vill säga att gå under dem för att kunna få visuell referens. Hur lågt man då kan gå beror på vilka hinder som finns på marken. Vindkraftverk är mycket svåra att upptäcka för piloter i dålig sikt. De roterande vingarna kan många gånger vara helt omöjliga att se, och man flyger i hastigheter på 700 till 1 000 kilometer i timmen. Talar vi dessutom om flygutbildning, till exempel på Såtenäs, är det självklart att om det handlar om oerfarna piloter är detta än svårare. Över land måste man kunna uppsöka marksikt, över hav ha en nödmetod att kunna gå ned mycket lågt för att sedan kunna landa i dåligt väder. Man kan flyga 100 meter över vattenytan. Man måste klara att kunna flyga 30 meter ovan mark och 20 meter ovanför havsytan. Då tror jag att var och en som tar seriöst på frågan förstår att det finns flygsäkerhetsintressen som man inte bara kan vifta bort eller avfärda med att Försvarsmakten inte är intresserad av vindkraft. Det handlar ytterst om människoliv och att värna säkra inflygningsvägar för flygplan, särskilt om de hamnar i problem. Där finns kärnan i Försvarsmaktens intresse.

Herr talman! Miljöpartiet delar bilden att flygsäkerheten inte ska riskeras. Men den här situationen tycks vara ett enbart svenskt fenomen. Nyligen besökte jag Brasilien tillsammans med näringsutskottet. Brasilien är ett land dit Sverige i dag vill sälja JAS Gripen. När jag frågade Försvarsdepartementet hur det skulle fungera, eftersom Brasilien är ett av de länder som bygger ut mest vindkraft, fick jag beskedet att det inte är något problem i Brasilien. I Brasilien klarar JAS Gripen att flyga runt vindkraftverk. Det verkar mycket underligt att JAS Gripen skulle kräva andra förutsättningar i Sverige än vad som krävs i de länder dit Sverige har sålt eller vill sälja JAS Gripen. Försvarsminister Sten Tolgfors nämnde Såtenäs som exempel. Såtenäs i Skaraborg är ett av de områden i hela landet som är värst drabbat av försvarets vindkraftsstopp. Där finns en stor förvåning över försvarets agerande. Man förstår helt enkelt inte det konsekventa när försvaret säger ja och när man säger nej till nya vindkraftverk. Jag fick besöka områden där försvaret nu har sagt nej till att bygga vindkraftverk precis bakom där det redan står vindkraftverk, längre ifrån själva flygplatsen. Människor förstår inte vad som styr Försvarsmaktens beslut, när man säger nej till vindkraft. Jag delar försvarsministers bild av att vindkraften i Sverige har byggts ut mycket positivt. Men vad vi ser är att utbyggnadstakten avtar. Vindkraften byggs ut i mycket långsammare takt i dag än tidigare. Det beror till stor del på det veto som försvaret har använt mot vindkraften. Branschorganisationen Svensk Vindenergi vittnar om att de inte alls känner igen situationen att försvaret har gått in aktivt och försökt hjälpa till att hitta alternativa placeringar. Deras bild är att försvaret säger nej och åter nej och att man inte får någon motivering. Som tidigare har nämnts i debatten har Försvarsmakten tydliga instruktioner där det står att man ska bidra till utbyggnaden av vindkraft. Jag får inget tydligt svar från försvarsministern på vilket sätt man bidrar. I det skriftliga svar som försvarsminister Tolgfors läste upp inledningsvis hänvisar man till att Försvarsmakten varje år i årsredovisningen redogör för vilka åtgärder man vidtar för att bidra till målet om vindkraft. Jag letade upp årsredovisningen för 2010, den senaste årsredovisningen. Men jag hittade inte ett enda ord om vindkraft i hela årsredovisningen. Jag undrar därför om man tar det här uppdraget på allvar. Som miljöpartist är jag mycket intresserad av att kunna nå en kompromiss, en lösning, så att flygvapnet och vindkraften kan samexistera. Jag ser därför mycket positivt på att de flesta andra länder har lyckats mycket väl med att låta de här två intressena mötas. Det tycks mycket underligt, som sagt, att det i Sverige skulle vara en helt annan situation där JAS Gripen inte klarar att flyga runt vindkraftverk. Utbyggnaden av förnybar energi blir ett allt viktigare intresse i Sverige. Det är därför nödvändigt att vi i den här kammaren kan diskutera hur vi kan få en lösning så att den förnybara energin kan få fortsätta växa och att vi kan fortsätta garantera flygsäkerheten. Att Försvarsmakten intar en ställning som allvarligt hotar vindkraftens utveckling är mycket svårbegripligt när vi ser att många andra länder klarar en samexistens mellan de här två intressena.

Herr talman! Försvarsministern har helt rätt i att det handlar om riktlinjer för prövning av nya vindkraftverk. Sedan handlar det om de fall där vindkraftverk har uppförts och Försvarsmakten i efterhand upptäcker detta och tycker att det har gått till på fel sätt. I början, när man vaknade upp och upptäckte att det byggdes mycket vindkraftverk, lät det ett tag som om väldigt många stod fel och skulle rivas till stora kostnader. Så har det inte blivit, och det välkomnar jag. Vad gäller riktlinjerna får man självfallet inte kompromissa med flygsäkerheten. Den står i första rummet. Det behövs givetvis områden där man inte bygger höga hus och vindkraftverk nära flygplatserna. Men hur stora behöver de här områdena vara? Behövs verkligen 10 procent av Sveriges yta? Har kanske Försvarsmakten, när man väl upptäckt vindkraftverken, utnyttjat sin starka ställning och tagit i för mycket, tagit ut för stora säkerhetsmarginaler? Och har man i de riktlinjer som man aktualiserade den 1 april förra året och fattade beslut om i oktober verkligen beaktat den instruktion som regeringen har givit, att man också ska bidra till vindkraftens utbyggnad? Här kan jag tycka att man tog i för mycket och att man nu måste backa igen. Den här ryckigheten är inte bra. Först godkänner man det allra mesta. Sedan är det väldigt svårt, och nu är man på väg till ett balanserat läge. För det handlar om - och det tror jag att vi är överens om i den här debatten - att förena försvarets berättigade intresse av flygsäkerhet och annat med respekten för att det är ett starkt riksintresse att vi klarar vår energiförsörjning även med vindkraft. Det ska, som sagt, bli intressant att läsa den rapport som kommer snart. Det ska även bli intressant när regeringen så småningom får slita några tvister i de här frågorna.

Herr talman! Det handlar självklart om att göra en avvägning mellan olika intressen som står mot varandra, men i det här fallet känns det som att det ena intresset har fått väga tyngst. Nu pratar vi om en yta som är stor som hela Danmark. Vi pratar om en utbyggnad av vindkraften som är mer än den samlade vindkraft som finns i hela Sverige i dag, sju terawattimmar. Självklart är det enormt mycket vindel som står på spel. Jag tror att försvarsministern har något att göra här. Försvarsministern är ju den som faktiskt kan lösa det här problemet. Det är en sak att vi står här i riksdagen och vill en himla massa. Det är också en sak att vi kanske nu har en miljöminister eller energiminister som ligger på en del. Men låt oss säga att försvarsministern verkligen säger till Försvarsmakten: Det här är inte riktigt proportionerligt. Det handlar om en radie av fyra mil. Det handlar om enormt stora ytor. Ni måste faktiskt hitta andra lösningar. Då är jag rätt säker på att vi skulle göra stora framsteg på det här området. Hittills tycker jag inte att vi har sett de framstegen. Det är precis som Lise Nordin visade här. När man granskar vad Försvarsmakten har gjort ser man att de faktiskt inte har erbjudit några konkreta lösningar i någon större omfattning. Det är det som är riktigt oroväckande. Att det måste ske någon form av avvägning är vi nog alla helt överens om.

Herr talman! Ytterst äger riksdagen landets lagar. Det är alldeles uppenbart hur vi hanterar plan- och bygglag till exempel och också miljölagstiftning. Det är inte politiker som jag som dömer av det. Det är heller inte Försvarsmakten som gör det, som myndighet. Försvarsmakten ansvarar för att värna riksintresset av totalförsvar. Sedan är det andra instanser som ska väga samman detta med andra intressen, riksintressen och annat. Försvarsmakten gör inte prövningen av ny vindkraft. Man gör sitt remissyttrande, sin bedömning. Sedan finns det en rättsordning för hur detta vägs av i vårt samhälle. Som Staffan Danielsson var inne på kan det i vissa fall slutligen landa i regeringen. Det är också fel att säga att vi inte alls bidrar till lösningar. Jag nämnde tre stycken tidigare. Det handlar om tydliga riktlinjer som gör det möjligt för kommuner och privata aktörer att förstå hur Försvarsmakten resonerar och var det finns problem geografiskt, att man kan vara med och anvisa alternativa lokaliseringar och att man kan hitta lösningar med alternativa placeringar av sensorer som kompletterar dem som eventuellt störs av vindkraften. Nu har jag sagt det två gånger i debatten. Sedan är det, tycker jag, intressant att höra det som Lise Nordin säger. Man är också för flygsäkerhet men avvisar totalt att detta är ett relevant perspektiv. Man tror att politiker bedömer bättre än de som sysslar med flygsäkerhet var det är farligt och var det är ofarligt att flyga och på vilka villkor det sker. Jag värjer mig mycket mot det, för om vi skulle följa det rådet och det sedan händer någonting vet man var ansvaret hamnar. Det är på den politiker som överprövar utan att ha den sakkunskapen i alla fall. Det här handlar inte om JAS Gripen, som Miljöpartiet gärna vill göra det till. Det handlar om flygsäkerhet. Det handlar också om helikoptrar som flyger lågt, om Herculesplan, om taktiska obemannade flygfarkoster och om Gripenflygplan. Om det här då inte är ett relevant perspektiv undrar jag varför inte Miljöpartiet driver vindkraftverk nära de civila flygplatserna, mycket närmare. Självklart är det så därför att man egentligen inser att det finns andra saker än bara vindkraften och intresset, som vi alla har, av att bygga ut den. Det är heller inte hur många vindkraftverken är som är problemet, utan det är var de står. Det är vad diskussionen handlar om. Jag vill också peka på att detta har haft en rättslig prövning. Miljööverdomstolen slog fast i april 2011 att man saknar anledning att ifrågasätta Försvarsmaktens beslut av den 4 oktober 2010 vad gäller Försvarsmaktens militära flygplatser, de krav den militära flygverksamheten ställer och att vindkraftsetablering på de aktuella platserna påtagligt skulle kunna begränsa flygverksamheten vid tillämpning av riksintresset för försvar enligt miljöbalken. Det här har alltså prövats. På samma sätt har förvaltningsrätten i Karlstad i september 2011 anslutit sig till Miljööverdomstolens bedömning och avslagit vindkraftsföretagens överklagande. Försvarsmakten har alltså vunnit rättsligt stöd för sitt beslut om riktlinjer i oktober 2010. Då blir det en ännu underligare politisk synpunkt, tycker jag, att säga att det är bara att jag river upp allt det här och ändrar så att det blir som oppositionen vill. Riktlinjer har tagits fram för att man ska vara tydlig med hur man resonerar, vilket kan vara till stöd för vindkraftsutbyggnaden. Det innebar också betydligt minskade områden för ett antal lokaliseringar, i Kallax, Visby, Uppsala, Karlsborg och Hagshult, något minskade områden för Såtenäs och Ronneby, men en oförändrad 40-kilometersgräns för Malmen och Vidsel. För de militära flygplatserna redovisar Försvarsmakten också både stoppområden och samrådsområden, där man redovisar motiv och bakgrund i fråga om hur man resonerar. Man berättar också om det jag talade om, behov av visuella referenser, lågflygning, start i radarkolonn, hindersbelysning för vindkraftverk i förhållande till exempelvis night vision goggles, mörkerseende och liknande. Ett antal sådana aspekter redovisas till stöd, tycker jag, för vindkraftsutbyggnaden.

Herr talman! Försvarsminister Sten Tolgfors tycks inte vilja kännas vid de delar av Försvarsmaktens instruktioner där det står att man ska ta hänsyn och bidra till utbyggnaden av vindkraft. Än en gång hänvisar försvarsministern till att försvarets enda intresse skulle vara landets säkerhet. Så är det inte längre, och det tycker jag är klokt, eftersom Försvarsmakten inte är det enda samhällsintresset längre, utan man bör kunna kompromissa med andra samhällsintressen. I Sten Tolgfors svar på min interpellation står det att Försvarsmakten i sin årsredovisning redovisar på vilket sätt man bidrar till detta mål. Jag ska än en gång be Sten Tolgfors förtydliga för mig, om jag har missat det, var i årsredovisningen detta nämns, för jag hittar inte ordet "vind" eller "vindkraft" en enda gång. Min bedömning är därför att Försvarsmakten inte tycks vara villig att över huvud taget ta i frågan om situationer där vindkraften stoppas på grund av Försvarsmaktens flygplatser. Jag delar Sten Tolgfors bild av att miljödomstolen brukar gå på Försvarsmaktens yttranden och det enbart. Därför innebär situationen att Försvarsmakten i dag har ett veto. Miljödomstolen väger inte alls olika samhällsintressen mot varandra, för den skrivningen, juridiskt, i miljöbalken är sådan att Försvarsmaktens intressen går före. Det är ett väldigt stort ansvar man har gett Försvarsmakten, och därför är det också väldigt viktigt att man kan var ödmjuk och se att det finns fler intressen. Det är inte alls så att Försvarsmakten enbart skriver ett remissyttrande kring sin egen ståndpunkt; det innebär de facto ett veto i de här frågorna. Jag vill slutligen upprepa att detta tycks vara ett svenskt fenomen. Situationen tycks inte finnas i något annat land, utan exempelvis i Danmark, Brasilien och USA tycks försvaret kunna samsas med vindkraftsutbyggnaden. Vad är det som gör att de svenska förutsättningarna omöjliggör att JAS Gripen kan flyga runt vindkraftverk? Vindkraft blir en allt vanligare företeelse i världen, och ett modernt flygvapen bör kunna hantera ett vindkraftverk. Slutsatsen blir att de svenska JAS Gripen är helt verkningslösa i alla länder som har vindkraftverk.

Herr talman! Det där är så klart inte ens seriöst. Det är givetvis så att det går att förena samhällets intressen för förnybar energi i form av vindkraft med Försvarets intressen. Detta är heller inte bara ett svenskt problem. En mast är en mast och ett hinder för flygplan, oavsett vilken flagga som sitter på flygplanet. Det är fråga om var masterna står, det vill säga om man är klok nog att inte bygga dem där de kan utgöra hinder för flygverksamheten. Årsredovisningen för 2010 består inte bara av ett huvuddokument, utan i en bilaga finns det 1 ½ sida från Försvarsmakten om vindkraft. Försvarsmakten har yttrat sig över 20 000 olika föreslagna verk. I 80 procent av fallen har man inte haft några synpunkter. Men här målas det upp som att detta är det stora hindret för vindkraftsutbyggnaden i Sverige i dag. Samtidigt har vi hört, både i den här debatten och tidigare, att vindkraften har byggts ut med 260 procent under den här regeringen. Det stärker inte riktigt ert case för att Försvarsmaktens värnande av flygsäkerhet skulle vara ett så oerhört omfattande problem som ni i oppositionen försöker göra gällande. Jag nämnde också tidigare att det här är ett flygsäkerhetsproblem och inte ett JAS 39 Gripen-problem. Vi har även helikoptrar som flyger lågt, och vi kan ha andra plan som hamnar i problem som gör att de behöver kunna ha visuell navigering och säkra inflygningsvägar. Det är grunden i resonemanget. Jag tycker att det är väldigt viktigt att inte som politiker säga till Försvarsmakten - som ska vara proffs på detta - att ni förstår inte flygsäkerhet, utan det gör jag bättre. Då tar vi på oss ett oerhört stort ansvar i politiken för saker som rimligen ligger lite utanför vårt eget specialistområde. Så är det i alla fall för mig. Det är självklart på det sättet att domstol tillämpar lag och riksdagen stiftar lag. Det är precis också vad Miljööverdomstolen gör. Försvarsmakten har att värna riksintresset. Vi har flera gånger redovisat att de också medverkar till alternativa lösningar, tydlighet kring vilka villkor man ser framför sig och också komplettering med andra sensorer för att ibland kunna medge en förenkling av vindkraftsutbyggnad.