Framtidens infrastruktur

Fru talman! Maria Stockhaus har frågat mig på vilket sätt jag i mitt arbete med den nya infrastrukturplanen tar höjd för teknikutvecklingen och pandemins påverkan på beteenden och transporter.

När regeringen gav Trafikverket i uppdrag att ta fram förslag till nationell plan ingick det att redovisa hur olika åtgärder och planförslaget som helhet påverkas av olika antaganden om hur omvärldsfaktorer och styrmedel utvecklas. Trafikverket aviserar bland annat att teknikutvecklingen förväntas leda till mer kostnads- och energieffektiva tillgängliga transportlösningar med mindre miljöpåverkan, vilket kan driva på transportefterfrågan. Samtidigt kan framför allt digitaliseringen leda till en minskad efterfrågan på vissa typer av transporter. Snabba förändringar i omvärlden kräver öppenhet och ett synsätt där digitaliseringen och teknikutvecklingen skapar nya förutsättningar och möjligheter för infrastrukturplaneringen.

Pandemin har haft en stor påverkan på transportefterfrågan, särskilt inom flyget och färjetrafiken till och från Sverige men också inom kollektivtrafiken. Trafikens utveckling är starkt kopplad till utvecklingen av samhället i stort. Det är för tidigt att säga exakt vilken effekt det haft, men regeringen har varit noga med att Trafikverket ska följa och analysera utvecklingen. Trafikverket har nu redovisat sitt förslag till ny nationell plan för 2022-2033, och det är ute på en bred remiss. Hur den slutliga planen kommer att se ut planerar regeringen att ta beslut om under våren 2022.

Fru talman! Tack, infrastrukturministern, för svaret! Vi befinner oss i en väldigt spännande tid just nu. Teknikutvecklingen går i rasande fart. Till exempel fick vi i dag på trafikutskottet en presentation av Swedish Aerospace Industries om utvecklingen av fossilfritt flyg. Elbilsförsäljningen exploderar med nya modeller. Det gäller numera också tunga lastbilar, där ny teknik som vi inte trodde var möjlig för ett par år sedan gör att även tunga lastbilar kommer att kunna köras på el.

Utvecklingen är positiv, och det finns anledning att känna viss hoppfullhet när det gäller möjligheten att alla trafikslag kan bli fossilfria. Den här positiva utvecklingen innebär att vi behöver tänka om när det gäller planering av infrastruktur. Om lastbilar, bilar och även flyg körs fossilfritt blir ju klimatargumenten för satsning på järnväg inte lika självklara.

Att bygga järnväg tar lång tid och ger också upphov till stora utsläpp under byggtiden. Satsningen på höghastighetsbanor som enligt Trafikverket blir klara efter 2045 kommer knappast att kunna arbeta bort den klimatskuld som byggs upp om övriga trafikslag då körs fossilfritt, vilket ju är vårt gemensamma mål.

Fru talman! Även om infrastrukturministern i sitt svar anger att Trafikverket har i uppdrag att ta hänsyn till teknikutvecklingen och förändrade beteenden syns väldigt lite av detta i det förslag som Trafikverket har tagit fram på regeringens underlag. Trafikverkets händer har också varit ganska bakbundna. Lagt kort ligger, har infrastrukturministern varit tydlig med. Det är en bra princip, men den kan inte gälla helt utan möjlighet till omprövning.

Möjligheten till omprövning har funnits vid tidigare framtagning av planer, men nu täppte regeringen till den, så Trafikverket hade inte denna möjlighet denna gång. När alla projekt blir avsevärt mycket dyrare än den kalkyl som utgjorde underlag för tidigare plan innebär det att utrymmet för nya projekt blir väldigt begränsat, vilket Trafikverket är tydligt med i sitt förslag.

Det hade med de stora förändringar som vi ser varit rimligt att ge Trafikverket en möjlighet till omprövning. Men trots skenande kostnader och helt nya förutsättningar fanns inga möjligheter till omprioriteringar.

Detta innebär inte att man ska göra det lättvindigt, men infrastruktur är något som man bygger för en väldigt lång tid framöver. Då får det inte gå prestige i hur man prioriterar. Där har vi moderater visat att vi är öppna för att ompröva våra beslut. Det gällde till exempel när kostnaderna för höghastighetsbanor sköt i höjden. Då valde vi att ompröva det, liksom vår ståndpunkt när det gäller Norrbotniabanan nu när vi ser att industrier etablerar sig i norr.

Fru talman! Det märks väldigt tydligt att Miljöpartiet satt i regeringen när direktiven till ny nationell plan skulle tas fram. Vägnätet tillåts förfalla, och alla pengar ska gå till järnväg trots att de allra flesta experter menar att det inte kommer att påverka våra utsläpp annat än marginellt.

Min fråga till infrastrukturministern - en följdfråga till mina tidigare frågor - är om regeringen kommer att göra omprioriteringar och göra mer satsningar på väg när man nu slipper förhandla planen med Miljöpartiet.

Fru talman! Det här är en viktig interpellation. Vi måste bygga in säkerhet och robusthet, och vi måste utstråla en känsla av trygghet när vi pratar om infrastruktur och teknikutveckling, både organisatoriskt och underhållsmässigt. Här finns det mer att önska av regeringen, och det kommer ständigt frågor om hur man ska lyckas med detta.

Våra pendlingståg behöver spår som det går att lita på, som är robusta och som klarar av varierande svensk väderlek. Vi har rätt att kräva ett Sverige där pendlande människor inte ska behöva stå och frysa på perrongen eller riskera att köra av vägen för att väglaget är alldeles för dåligt.

I dag är det precis tvärtom. På 130 mil statlig väg har hastigheten sänkts på grund av bristande underhåll. Flera hundra mil riskerar att gå samma öde till mötes de närmaste åren. Människor drabbas av kaoset i Mälardalen, först på grund av ett nytt digitalsystem och sedan på grund av sjukdom som har gjort att vart tredje tåg ställts in. Människor och företag drabbas av undermåliga spår, vägar och system, även i mitt Värmland. Detta borde vara oacceptabelt för regeringen.

Fru talman! Det här är viktigare för Moderaterna än höghastighetståg för 400 miljarder.

Det är inte så att det inte finns pengar till infrastruktur fram till 2035, utan vi pratar om uppemot 900 miljarder. Det handlar mer om att ha en politik som ser till att hela Sverige kan leva. Det handlar om att jobbpendlingen med tåg, buss och bil ska fungera. Inget annat är acceptabelt.

Trafikverket är mycket tydligt: Konsekvenserna av regeringens infrastrukturpolitiska proposition är sämre vägar och en ökad underhållsskuld när det gäller både väg och järnväg.

Regeringen väljer att underfinansiera underhållet med 33 miljarder kronor fram till 2035. Man underfinansierar för att bibehålla nuvarande standard, och det är inte infrastruktur för framtiden och den teknikutveckling vi behöver satsa på.

Fru talman! Så kan man inte hantera infrastruktur. Det är sju förlorade år som borde ha använts för att bygga ut flygplatser och stärka kommunikationer för alla oss som regelbundet pendlar eller reser utomlands. Det borde handla om resor, transporter och teknikutvecklingens utmaningar. Det regeringen har hållit på med är rent trams.

Hur har infrastrukturministern tänkt lösa dessa problem?

Jag ser en katastrofal framtid framför mig när det gäller infrastrukturen om denna regering får fortsätta leda Sverige.

Fru talman! Jag blandar mig också i denna debatt.

Rubriken på interpellationen är intressant: "Framtidens infrastruktur", och framtiden har vi ju runt hörnet.

Jag åkte upp till Mora på riksväg 26 för drygt en vecka sedan. Den ansluter ju till E45 vid Johannesholm. Jag rekommenderar infrastrukturministern att ta en tur på denna väg, för den faller bokstavligt talat i bitar. Men när man hör svaret ges en annan bild av det som sker.

Man ska vara klar över att de allra flesta bor, lever och verkar utanför storstäderna och att det är i dessa områden de stora pengarna genereras till vårt land. Industrin där ute är oerhört viktig för vår export. Människor lever och verkar längs exempelvis riksväg 26 och E45. Följer man vägen förbi Mora, Sveg, Östersund och Vilhelmina upp till Gällivare förstår man att det finns massor med resurser och människor som trots att det är glesbygd förser oss övriga med den viktiga skogsproduktionen.

I svaret sägs: "Trafikverket aviserar bland annat att teknikutvecklingen förväntas leda till mer kostnads- och energieffektiva tillgängliga transportlösningar med mindre miljöpåverkan, vilket kan driva på transportefterfrågan."

Jag var på ett åkeri för några dagar sedan som har ambitionen att köpa elbilar. De har Scania som leverantör och en tillverkare i Holland. De har räknat på att det ska gå att köra dessa kretsbilar på el. Bilarnas batterier har kapacitet för det. Men här uppstår ett bekymmer. Varken kommunen eller elbolaget har för avsikt att bygga ut elnätet så att det går att ladda dessa bilar. Det kommer inte att gå att köra med elbilar trots åkeriets ambition eftersom det saknas resurser att investera i nödvändig infrastruktur. El är ju också en viktig del i detta.

Man ställer stora och viktiga delar av landet åt sidan och gör inte de investeringar som behövs. I stället fokuserar man på snabba tåg mellan Stockholm och Malmö - och lämnar allt annat därhän. Det är mycket märkligt.

Tillbaka till riksväg 26. Jag tänkte att jag skulle stanna och fotografera de stora bitar som hade lossnat från vägytan. Men jag backade på det eftersom det var så mycket trafik och inte läge. Annars hade jag kunnat visa hur det ser ut på en av de viktigaste vägarna i inlandet, att den bokstavligt talat faller i bitar.

Regeringen måste se till att alla kan leva och verka i hela landet och inte komma med floskler och beskriva en verklighet som inte stämmer.

Fru talman! Jag tackar interpellanten och de övriga deltagarna. Det är alltid kul att prata infrastruktur, särskilt i ett läge där vi satsar 900 miljarder. Det är mer pengar än någonsin. Annat var det när vi hade en moderatledd regering med en finansminister som inte ville satsa på järnvägen. Man lät bli att satsa på infrastruktur. Det var viktigare med skattesänkningar.

Nu satsar vi mycket, och jag har just nu förmånen att ha hearingar med företrädare för regioner och kommuner, och häromdagen hade jag det med hela näringslivet och alla handelskamrar. De sa något som kan vara intressant för Maria Stockhaus att höra: De vill ha mycket mer järnväg. De ser att det har satsats för lite på järnväg tidigare och vill ha mer klimatsmarta transporter på järnväg. Detta är skälet till att vi i både nuvarande och kommande nationella plan gör stora och viktiga järnvägssatsningar. Det behövs.

Sverige har vuxit och har över 10 miljoner invånare. Fler åker tåg till jobbet, och fler företag än tidigare vill transportera sina varor med järnväg. Behoven är stora. Men det är trångt på spåren. Vi har slagit i kapacitetstaket. Då är det viktigt att bygga mer järnväg, vad än Moderaterna säger.

Jag är en stor entusiast när det gäller ny teknik. Jag har själv en bakgrund i fordonsindustrin, och jag är stolt över att vara i ett land där vi har den största elbilsförsäljningen i hela EU. Det är en kraftig ökning tack vare regeringens politik med både tuffa klimatkrav och bidrag till omställningen, men man måste ändå säga det smärtsamma: Det räcker inte. Det kommer att bli trångt på väg 40 - det är redan för trångt på vägen mellan Göteborg och Borås - om vi inte satsar på järnvägen eller på E6:an nere i Skåne, när Fehmarn Bält byggs och pressen på Öresundsbron blir att transporterna ska uppåt.

Jag skulle vilja fråga Maria Stockhaus: Hur kommer det att fungera om man säger nej till järnvägssatsningarna Göteborg-Borås eller Lund-Hässleholm? Att dessa satsningar stoppas är faktiskt kontentan av det som Moderaterna föreslår. Hur kommer det att se ut på E6:an? Ska den bli åttafilig, tiofilig eller tolvfilig? Hur kommer det att se ut på väg 40 - måste vi flerdubbla den också?

Tåg är kapacitetsstarkt och klimatsmart. Vi behöver se till att det byggs mer järnväg. Sedan har vi varit tydliga med att det ska ske i hela landet. De stambanor som vi nu talar om och som i debatten ofta benämns höghastighetståg är tre sträckor: Göteborg-Borås, Lund-Hässleholm och Ostlänken - Norrköping-Linköping-Nyköping. Det finns ett starkt stöd för att bygga dem. I regionerna har man till och med gjort åtaganden att bygga bostäder, och man vill öka den regionala pendlingen. Vi ramar in 107 miljarder för att fullfölja detta. Resterande delar går till satsningar i hela landet.

Även om Moderaterna nu säger att man är beredd att ompröva, som jag noterar att man sa i debatten, blir det lite jobbigt att ompröva infrastruktursatsningar varje år. Att hålla fast vid något och ha modet att fullfölja tidigare beslut om till exempel nya stambanor är viktigt om vi ska skapa förutsägbarhet och långsiktighet när det gäller så viktiga saker som infrastrukturen.

Det är viktigt att säga att vi också satsar mer än någonsin på vägar, vare sig det är vägar i Värmland eller vägar hemma hos mig i Småland: 197 miljarder i vägunderhåll. Detta gör vi för att både skogsindustrin och alla som bor i hela vårt land ska ha trygga och säkra vägar. Där finns mycket att göra efter år av underinvesteringar, men vi satsar därför att vi prioriterar infrastrukturen.

Fru talman! 900 miljarder låter som ofantliga summor pengar, men när man tittar på Trafikverkets underlag blir det tydligt att det inte blir så mycket kvar till nya namngivna projekt i och med kostnadsökningarna för de projekt som ligger i nuvarande plan och som man alltså över huvud taget inte får peta i. Detta säger Trafikverket tydligt i sitt underlag. Detta är en helt annan debatt som man också kan behöva ha. Det handlar om vad regeringen egentligen gör åt de skenande kostnaderna och de nio riksrevisionsrapporter som har kommit när det gäller processerna för hur vi investerar i infrastruktur.

Hur pandemin kommer att påverka vårt resande långsiktigt är lite svårt att överblicka i dagsläget. Infrastrukturministern kan ibland vara väldigt snabb med att använda pandemins effekter som ursäkt för att till exempel lägga ned Bromma flygplats i förtid, men om affärsresandet minskar borde det rimligen också påverka behovet av höghastighetståg. Det är ju affärsresenärer som reser mycket mellan Stockholm, Göteborg och Malmö.

Regeringen satsar stort på elektrifieringskommissionen och många miljoner på att underlätta elektrifiering av tunga transporter. Detta är vällovligt och nödvändigt om vi ska nå våra klimatmål. Det ger åtminstone sken av att regeringen ser den utveckling som sker inom transportsektorn.

Vi ser att tyngre fordon också elektrifieras och att exempelvis skogsindustrin tittar på att kunna köra tunga timmertransporter med elektrifierade fordon, ofta från skogen till en järnväg eller hamn. Den stora frågan är vilka vägar dessa transporter ska gå på. Om inte förändringar görs i planen kommer vägnätet att förfalla. Detta är Trafikverket väldigt tydliga med i sitt underlag. Då kan de tunga transporterna inte ta sig fram, även om de är elektrifierade.

Trafikverket fick i uppdrag att i förslaget till plan också lämna förslag på vilka projekt som borde prioriteras om ramen utökas med 10 procent. Det är ganska talande att i princip alla projekt på listan är vägprojekt. Sverige är i stort behov av nya vägar och inte minst upprustning av vägar i det befintliga vägnätet.

Fru talman! Vi vet ännu inte hur regeringens plan kommer att se ut. Infrastrukturministern har aviserat förändringar, och det är klart att planen kanske kan se annorlunda ut när Miljöpartiet inte ska vara med och förhandla. Men vi kan konstatera att det är inte särskilt många som är nöjda med det förslag som har gått ut på remiss. Det fanns höga förväntningar från många håll, men det mesta av pengarna äts upp av fördyrade projekt i den tidigare planen och av höghastighetsbanorna. Då är det inte så konstigt att besvikelsen är stor runt om i landet.

Många är beroende av bilen, och nu ser man att nödvändiga investeringar i nya vägar inte blir av, att vägarna på landsbygden förfaller och att hastigheterna sänks. Med de höjda drivmedelspriserna är det många som kommer att köpa elbil. Den utvecklingen är positiv, men det måste finnas vägar att köra på och möjligheter att ladda.

I sitt svar anger infrastrukturministern att Trafikverket har i uppdrag att följa och utvärdera den utveckling som sker efter pandemin och teknikutvecklingen. Min fråga är: På vilket sätt anser infrastrukturministern att Trafikverket har tagit hänsyn till teknikutvecklingen i sitt förslag till nationell plan?

Fru talman! I stället för att bygga höghastighetståg för 400 miljarder borde regeringen satsa på att rusta upp vägarna, säkra spåren och se till att det finns säkra vägar för både människor och transporter.

Det finns många brister som behöver åtgärdas och där man behöver stärka upp. Samtidigt ser vi fantastiska möjligheter som håller på att växa fram med en alltmer fossilfri fordonsflotta. Det är en utveckling som är driven av stora företag, akademi och forskare, fru talman. Vi talar om den första fossilfria färjan till Gotland, om möjligheten till ett fossilfritt inrikesflyg under andra delen av 2030-talet och om bussar drivna av exempelvis vätgas. Detta är bra saker som regeringen också borde prioritera och satsa på i stället för höghastighetståg.

Fru talman! Jag ser en regering som sätter prestige framför människors säkerhet och företags blomstrande. Vi var på besök i Molkom, där det är en livsfarlig korsning vid Nyeds kyrka. Sedan har vi sett på den olycksdrabbade vägsträckan Valnäs-Töcksfors, som regeringen inte gör något åt. Detta är två exempel där man behöver göra något för att säkra tryggheten för människor och transporter i stället för att prioritera det som jag tidigare har nämnt, nämligen höghastighetståg.

Jag vill veta hur ministern tänker agera för att åtgärda dessa vägar.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Framtidens infrastruktur måste gälla alla i vårt land. Det hjälper inte att bilindustrin kan leverera bilar som är eldrivna. Det åkeri jag pratade om, som hade ambitionen att elektrifiera sina transporter, skulle kunna gå och köpa en bil nu, utan vidare. Problemet är att det inte går att ladda den. Ett åkeri som inte kan ladda sina lastbilar är ju inget åkeri. Möjligtvis är det en utställningslokal.

Här har man missat viktiga delar i hela omställningsprocessen. I stället fokuserar man på höghastighetstågen.

Då försöker statsrådet att förminska de pengar som man faktiskt tänker lägga ut på detta och tar upp exemplet Göteborg-Borås. Ska tåget vända i Borås? Finns det ingen tanke om att det ska fortsätta därifrån?

Framtidens infrastruktur måste gälla alla. Trafikverket skriver själva i sin plan att vägarna kommer att vara sämre 2033 än vad de är i dagsläget. Det är inte hållbart om vi ska ha ett land där alla kan leva, verka och bo i hela landet, att vår industri inte fungerar i Dalarna, i Jämtland, i Västerbotten och för all del i Skaraborg eller i Västra Götaland i övrigt. Ni måste se till hela landet när det gäller infrastruktur.

Fru talman! Jag tackar interpellanten och övriga debattörer. Jag uppskattar engagemanget, och jag tycker att det är bra. Det är kul att vi har stora önskemål om svensk infrastruktur och att fler till och med vill satsa ännu mer. Jag hade önskat att Moderaterna hade haft den uppfattningen när de var i regeringsställning. Då satsade de inte. Det är i opposition som de vill lägga pengar på detta men inte när de hade chansen att regera. Då lät de bli att prioritera vägar.

Till Marléne Lund Kopparklint vill jag ändå säga - även om jag har förståelse för, uppskattar och tycker att jag kan känna igen mig ibland från diskussionen hemma i Småland i den som finns i Värmland - att om man vill satsa ännu mer på flera vägar ska man också vara medveten om att för hennes partikamrater Jonny Magnusson i Göteborg och Carl-Johan Sonesson i Malmö, ihop med näringslivet och regionerna, är de viktigaste satsningarna att fullfölja till exempel nya stambanor. De har pratat länge om detta. De ser nämligen vad som händer när Fehmarn Bält-förbindelsen byggs och Öresundsbron kommer att bli full med trafik. Det är fullt på E6:an. Södra stambanan är hårt belastad. Skåne riskerar att få en ganska stor trafikinfarkt om vi inte bygger mer järnvägskapacitet där.

Man måste ta nationellt ansvar. Det avkräver jag faktiskt Moderata samlingspartiet - att inte bara vara ett kluster med personer som talar för sin egen valkrets utan att som parti våga ta ställning för vad som är nationellt viktiga prioriteringar.

Just nu är nationellt viktiga prioriteringar för regeringen att satsa mer än någonsin på infrastruktur för att det behövs och att satsa mer än någonsin på vägunderhåll för att vägstatusen är dålig i delar av landet och behöver förstärkas. Man behöver nu vara väldigt tydlig med att vi behöver förstärka och göra insatser för vägunderhållet, både på det högtrafikerade och på det lågtrafikerade vägnätet.

Jag kommer själv från en ort med 800 invånare och vet hur viktigt det är att vägarna där fungerar. Och jag värjer mig mot en beskrivning där man ibland försöker ställa flera objekt mot varandra och säga att detta med nya stambanor minsann bara är någonting mellan storstäderna. Säg det till dem som bor i Hässleholm, Värnamo, Jönköping, Borås, Norrköping eller Linköping där man ser detta som en möjlighet att faktiskt öka arbetsmarknadsregioner och få bättre pendling och kanske dessutom frigöra kapacitet på Södra stambanan för mer gods.

Samma sak är det med Sydostlänken hemma i Småland där man nu satsar på den från Älmhult ned till Olofström och ned till Karlshamn och hamnen där. Då avlastar det Södra stambanan. För Ikea och för Volvo i Olofström är det otroligt viktigt, men också för de boende i regionen.

Det är klart att det är ett tufft ansvar för en regering att se till att göra nationella prioriteringar av alla de önskemål som finns, inte minst nu i ett läge där vi till skillnad från när Moderaterna hade makten får krav på att vi ska tidigarelägga investeringar eftersom det är en så stark industriell tillväxt.

Jag var med på den tiden när Moderaterna styrde det här landet. Då var det på grund av stora företagsnedläggningar som man skulle kompenseras med infrastruktursatsningar. Industrin var basically gone, sas det. Nu är det rekordinvesteringar i svensk industri, inte bara i norra Sverige. Nyligen hörde vi om nyheterna i Västsverige. Och som ett brev på posten kommer det önskemål om mer satsningar på infrastruktur. Det är därför som vi satsar mer. Det är därför som vi också är noggranna med att med den gröna industriella revolution som sker i Sverige måste vi följa upp med viktiga infrastrukturinvesteringar som är hållbara och klimatsmarta. En av de viktigaste delarna där är att ordentligt förstärka järnvägssystemet men samtidigt också arbeta med trafiksäkerheten på våra vägar, rusta upp dem och inte minst elektrifiera dem, vilket är en otroligt viktig del när vi kommer att elektrifiera hela transportsektorn.

Fru talman! Jag tycker att det är intressant att säga att man å ena sidan inte ska ställa objekt mot varandra och att det å andra sidan är en viktig uppgift för regeringen att prioritera. I min värld är just att ställa olika objekt mot varandra, utvärdera och titta på till exempel samhällsekonomisk lönsamhet det som man gör när man prioriterar, och det är det som vi behöver göra på ett bättre sätt och med ett bättre underlag än det som vi redan har i dag.

Att prata om att det är mer än någonsin ger sken av att det kommer att komma massor med nya investeringar. Men det stämmer inte. Tittar man på vad som händer ser man att lagt kort ligger. Man får inte peta i någonting i befintlig plan. Inga omvärderingar och omprioriteringar får göras, trots att det är någonting som Trafikverket i alla tider alltid har gjort. Men den här gången ska man inte få göra det. När kostnaderna skenar som de gör och vi har en regering som över huvud taget inte verkar bry sig om det eller göra någonting åt det eller titta på vad som är fundamentalt galet med Trafikverkets hantering av alla de infrastrukturmedel som de har till sitt förfogande innebär det i slutändan att det inte blir några nya projekt.

Det är lite olyckligt att det är som det är och att den nationella planen antas i juni ett valår. Det innebär att det finns ett ganska starkt incitament att hålla nere kalkylerna och trycka in så mycket som möjligt, precis som när Stefan Löfven i den förra valrörelsen var ute och klippte band i Uppsala och gav sken av att det där skulle byggas fyrspår. Nu ser vi att alla andra projekt blivit mycket dyrare så att detta skjuts på framtiden.

Det är ett väldigt olyckligt sätt att hantera viktiga investeringar på. Och det vore intressant att titta på alla processer så att vi får en bättre struktur när det gäller hur vi prioriterar och investerar i infrastruktur.

Nu har vi en minoritetsregering med ett väldigt svagt stöd här i Sveriges riksdag. Infrastrukturinvesteringar är långsiktiga. Min fråga till infrastrukturministern är därför hur han tänker förankra den nya planen i riksdagen.

Fru talman! Jag tackar Maria Stockhaus för initiativet till denna interpellation, och jag tackar övriga debattörer. Det är, som sagt, alltid kul att debattera infrastruktur. Och det är viktigt i ett läge då riksdagen har ställt sig bakom den ram som nu finns och som är historiskt stor. Jag noterar att Moderaterna i sitt förslag ville lägga mindre pengar på ny infrastruktur. Jag tror att det var ungefär 30 miljarder mindre. Och Kristdemokraterna vill lägga 50 miljarder mindre. Men å andra sidan - det ska jag säga eftersom Maria Stockhaus inte har möjlighet till ytterligare inlägg - ville de i stället prioritera ännu mer resurser till vägunderhåll, tror jag. Jag har respekt för det.

Det får vara så att vi har lite olika prioriteringar ibland när det gäller vad vi tycker är viktigast. Jag erkänner också att det är en tuff utmaning för oss att säkra kvaliteten i det som vi har och samtidigt med de tydliga klimatmål som vi har - att reducera utsläppen med 70 procent till 2030 och framför allt uppnå nettonoll till 2045 - nu måste våga fatta beslut som stöper om delar av transportsystemet. Det är därför som vi nu satsar mer än någonsin på elektrifiering. Jag leder elektrifieringskommissionen, och det är otroligt spännande att se hur snabbt det nu går att elektrifiera fordonsflottan men naturligtvis också de tunga fordonen framöver när vi bygger ut laddinfrastrukturen. Nu måste det på samma sätt säkerställas att vi nu får tillräcklig kapacitet i järnvägssystemen från Malmbanan, från Norrbotniabanan eller ned till Sydostlänken och Lund-Hässleholm. Det är otroligt viktigt.

Jag tycker att Maria Stockhaus har en viktig poäng i interpellationen som jag vill lyfta fram. Det handlar om hur förändringarna som vi har sett nu, inte minst under pandemin, kan komma att påverka framöver.

Jag är också teknikoptimist. Det är både Maria Stockhaus och jag. Jag gillar digitalisering och ny teknik. Men jag ser också hur digitaliseringen leder till minskat resande eller förändrat resande. Det kommer att kunna påverka behovet av infrastruktur och vilken typ av satsningar som vi ska göra framöver. Delar av det redovisar Trafikverket nu. Men jag tror att vi ska vara ärliga och säga att vi alla kommer att få följa detta och se på vilket sätt det påverkar utvecklingen av infrastrukturen framöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.