fri entré på de statliga museerna

Herr talman! Gunilla Tjernberg har ställt två frå- gor till mig angående fri entré på de statliga museer- na. Gunilla Tjernberg frågar mig vilka åtgärder jag avser att vidta dels för att fri entré-reformen inte kommer att innebära begränsningar i tillgängligheten genom minskade öppettider, dels för att fri entré- reformen ska komma barn och ungdomar i hela landet till del. Innan jag svarar på frågorna vill jag inledningsvis kommentera några av Gunilla Tjernbergs påståenden om reformen. Syftet med fri entré-reformen är att öka tillgäng- ligheten till kulturarvet för alla medborgare oavsett ålder, bakgrund, bostadsort eller plånbok. När det gäller frågor som rör bland annat till- gänglighet, pedagogik och ekonomisk kompensation i anknytning till reformen avser regeringen att göra en mycket noggrann uppföljning. Jag kan även informe- ra Gunilla Tjernberg om att museernas kompensation kommer att räknas upp varje år enligt gängse pris- och löneomräkningsmodell. Regeringen avser att återkomma med mer information angående fri entré- reformen i budgetpropositionen för 2004. Jag återgår nu till Gunilla Tjernbergs frågor. En ökad tillgänglighet med generösa öppettider är en förutsättning för att reformen ska uppnå sitt syfte, det vill säga att fler och nya besökare ska kunna ta del av museernas kulturarv. För att försäkra sig om att syftet med reformen uppnås kommer regeringen att utifrån flera aspekter göra en löpande uppföljning av reformen. De nationella museerna är hela Sveriges angelä- genhet. De är allas vår egendom, var vi än bor. Jag är övertygad om att fri entré på de statliga museerna bidrar till att öppna upp denna nationella tillgång för alla barn och ungdomar över hela landet, inte minst genom ökade besök från landets skolor. I det här sammanhanget bör det också nämnas att det finns nationella museer även utanför Stockholm, även om de inte är tillräckligt många: Marinmuseum i Ble- kinge, det nya Världskulturmuseet i Göteborg, som öppnar något senare, och Flygvapenmuseet i Linkö- ping. Skokloster är ytterligare ett exempel jag kan nämna.

Herr talman! Först vill jag tacka kulturministern för svaret på min interpellation. Låt mig inleda med att säga att arbetet för att långsiktigt bevara samlingarna, öka tillgängligheten till museerna och nå nya grupper som vill komma till museerna är väldigt viktigt. Det instämmer jag i. Vi i Kristdemokraterna var och är delvis positiva till regeringens förslag och nu också riksdagens be- slut om en satsning på gratis inträde för de statliga museerna. Självklart, herr talman, är det bra att så många som möjligt får tillgång till museernas verk- samhet. Vi vet också att ett inträde kan innebära ett hinder för många. Särskilt positivt är det för barn och ungdomar att få tillgång till vårt kulturarv. Jag tror nog att jag och kulturministern är överens vad gäller den delen. Men, herr talman, det är inte där problemet ligger, som jag ser det. Problemet, och det är också anled- ningen till min interpellation i dag, är att regeringen för att uppnå detta väljer fel väg, därav denna debatt. Regeringens och riksdagens majoritets väg, med fokusering på de statliga museerna, varav de allra flesta är placerade i Stockholm - jag är väl medveten om att vi har några utanför Stockholm, men de allra flesta är placerade i Stockholm - leder som jag ser det till en överhängande risk att slå hårt mot de icke stat- liga museerna, till exempel våra länsmuseer. De finns runtom i landet och får en mycket svår konkurrenssi- tuation. Sedan är det tillgängligheten. Ökad tillgänglighet beskrivs som ett av syftena med reformen, men för vem och för vilka? Jo, de som bor i eller i närheten av Stockholm och de som förväntas göra ett besök i huvudstaden. De får absolut del av den här reformen, det ser jag. Men det kan väl knappast beskrivas som alla medborgare, oavsett var man bor, som kulturmi- nistern säger i sitt svar. Ja, man kanske kan svara så. Men man kan också vända på det och säga att det här förutsätter någonting. Det förutsätter nämligen att man av olika skäl vistas i Stockholm. I Dagordning för kultur 2003-2006 skriver mi- nistern att barnen och ungdomarna ska ha en särskild prioritet i samband med fri entré-reformen på muse- erna. Men då blir ändå min fråga: Hur ska barnen och ungdomarna få särskild prioritet i just den satsningen, eftersom det är en reform som gäller alla? Varför inte, herr talman, erbjuda fri entré för alla barn och ungdomar upp till 18 år, men då också om- fatta länsmuseerna i hela landet, som vi kristdemo- krater föreslår? Det skulle möjliggöra ambitionen om ökad tillgänglighet och vara en reform som verkligen skulle komma barn och ungdomar i hela landet till del.

Herr talman! Jag delar båda företrädarnas syn- punkter på att syftet är okej. Men det skulle kunna gälla och gäller alla kulturområden, som jag ser det. Har man nu ytterligare 91 miljoner kronor till kultu- ren tycker jag att det är glädjande. Vi har ju de se- naste åren legat över regeringsförslaget när det gäller pengar till kulturen, men här talas det om ytterligare 91 miljoner. Då ifrågasätter jag om det här är det bästa sättet att använda dem. Jag vet att kulturminis- tern använde samma retorik när det gällde bokmoms- sänkningen en gång i tiden. Var det det bästa sättet att använda 700 miljoner, som var vad vi pratade om då. Det tyckte vi då. Jag delar Gunilla Tjernbergs uppfattning att det här skapar ett tryck som är rätt stort på många andra museer och en konkurrenssituation som jag är tvek- sam till. Jag gick in på Internet och tittade via Kulturnät Sverige på hur många museer som finns. När jag gjorde en skattning upptäckte jag att det finns över 400 museer i Sverige. Det är mycket glädjande att de finns. De är av olika karaktär. Det är statliga, det är regionala, det är lokala och det är privata museer. Reaktionerna från många av dem har varit väldigt negativa till det här förslaget, inte minst från privata museer här i Stockholm som upplever att det blir en egendomlig konkurrenssituation. Vi var i Värmland nyligen med kulturutskottet. Värmlands museum har inträdesinkomster på 1,7 miljoner. De tror inte med den ekonomi regionen har att de skulle kunna få kompensation om de tar bort entréerna. Landstingets och regionens ekonomi är inte av den klassen att man tror detta. Jag kan inte se varför inte varje museum utifrån sina förutsättningar skulle kunna få bestämma hur entréerna ska se ut. Man kan ha årstidsmässiga skillnader. Länsmuseet i Varberg har lägre entré under vinterhalvåret och hög- re under sommaren när det kommer många, inte minst utländska, turister till museet. Man har gratis entré för skolklasser som är från Halland, det regio- nala perspektivet. Jag delar Gunilla Tjernbergs uppfattning att det vore en reform att ha fri entré för besökare upp till 18 år. Men då måste man vara beredd att skicka ut peng- ar även till andra museer, till andra huvudmän, för att de ska kunna täcka de intäkter från entréavgifter som försvinner. De tar inte så mycket betalt. En del tar inte alls betalt för ungdomar upp till 18 år. Jag återgår till Varberg som ligger mig varmt om hjärtat, de tar 10 kr. Det är ingen stor förlust som de råkar ut för, men det ökar ändå trycket. Naturhistoriska riksmuseet har varnat för att de får så mycket folk att det inte blir någon upplevelse att komma dit om det blir gratis entré. Vad man betalar för är ju inte bara samlingarna, som jag delar kulturministerns uppfattning är allas vår egendom, man betalar för guide, man betalar för städning, man betalar för vakthållning. Varför skulle inte samma resonemang exempelvis kunna gälla teatern Dramaten? Byggnaden är självfallet gemen- sam egendom och vårt kulturarv. Då skulle det kunna vara gratis där också. Jag förstår inte riktigt varför man koncentrerar sig på de här museerna, som till stor del är placerade i Stockholm. Nu hade kulturmi- nistern lyckats hitta ytterligare ett som låg utanför Stockholm. Då är de fyra, eftersom Skokloster kom upp utöver de exempel som fanns i det i förväg utde- lade svaret. Men jag tycker inte att det här är en bra satsning och ser med oro på övriga museer, kanske ytterligare 400 utöver de 14 eller 15 som nu är aktuella.

Herr talman! Det vi diskuterar just nu är om vi, samtidigt som vi tycker att kulturen är för viktig för att vara en angelägenhet för ett fåtal, ska se till att den tröskel som vi har byggt upp på de flesta offentligt finansierade kulturinstitutionerna, nämligen entréav- gifterna, tas bort på ett område, nämligen när det gäller de statliga museerna. Vi skaver alltså ned en tröskel för att öppna dessa rum för en diskussion om vårt kulturarv, även om vår samtid, och skapar en demokratisk icke-kommersiell mötesplats. Jag tycker inte att problemet är, om jag ska spetsa till det, att det är för mycket folk på våra museer. Det är ett problem att det alltför ofta är alltför tomt på våra museer. När vi nu har lyckats skaffa ett utrymme för att genomföra reformen har reaktionerna varit oerhört positiva. Det har de varit från länsmuseihåll och från många andra håll. De flesta upplever detta som att en rörelse sätts i gång som skapar ett stort intresse för att besöka museer. Det kommer att smitta av sig såtillvi- da att privata museer, ideellt drivna museer och läns- museer också får en större publik och möter ett större intresse. Där är en entréavgift på 10-20 kr inte något stort hinder. Däremot att gå en hel familj på ett muse- um i Stockholm och betala flera hundra kronor för ett besök är definitivt ett hinder. All kulturkonsumtion är socialt feldoserad. Det finns mängder av unga, äldre och medelålders i den här regionen som aldrig har besökt museerna i Stock- holm. Försöksverksamheten på Historiska museet men också den fri entré-reform som har genomförts i Storbritannien har visat att många fler som inte har upplevt museer som en angelägenhet för dem söker sig nu till museerna. De får nya kunskaper och insik- ter. En sådan enkel åtgärd som att ta bort entréerna på ett antal statliga museer skapar förutsättningar för ett ökat allmänt museiintresse och för en diskussion om våra rötter och vår framtid. Det är ett fantastiskt till- fälle. Det har hittills inte varit en enda negativ reak- tion från länsmuseernas sida.

Herr talman! Jag ifrågasätter inte alls nödvändig- heten, behovet och värdet av att tillgängliggöra rum där vi kan diskutera, där vi kan ta del av och lära oss om vårt kulturarv, vår samtid, och därmed få en inspi- rerande framtidsdiskussion. Jag vill verkligen under- stryka att jag inte anser att den här debatten handlar om det. Det var inte heller utgångspunkten för min interpellation. Jag har svårt att förstå ensidigheten som jag tyck- er att förslaget och i dag riksdagsbeslutet ger uttryck för. Jag har inte lyckats bli övertygad om att detta enbart skulle gälla nationella museer. Jag förstår att mängden pengar är begränsad. Så är det. Därav menar vi kristdemokrater och jag att reformen ska få ett annat värde utifrån att barn och ungdomar ska priori- teras i hela landet oavsett var de befinner sig. Låt oss ta bort var man bor - man kan bo och resa. Vi vill nå den grupp som befinner sig i hela landet just då. Det är det min interpellation till stor del handlar om. Kulturutskottet har besökt Värmland och Karl- stads länsmuseum. Hela kulturutskottet, inklusive Marita Ulvskogs partikamrater, möttes av dessa frå- gor. Vi fick förklara och berätta hur det var tänkt. Visst finns frågorna. Vad handlar frågorna om? Det är följande. Kom- mer resurserna att räcka till det förväntade ökade behovet av personal? Kan man räkna med resursför- stärkningar som täcker inte bara de uteblivna inträ- desintäkterna utan också de ökade utgifterna som kan följa av beslutet? Kommer man att tvingas ändra öppettider för att klara genomförandet av reformen? Utskottet fick sådana frågor, och jag skrev ned dem. Frågorna visade på en tydlig oro. Visst finns frågorna, och de vill jag lyfta fram här i dag. Herr talman! Jag har fått svar på två frågor jag i min interpellation har ställt till kulturministern. På den första frågan fick jag svaret att en löpande upp- följning ska ske av reformen. Är det samtalen som sker med museerna som är den löpande uppföljning- en? Reformen har inte trätt i kraft, och jag försöker att få ihop detta. Hur kommer uppföljningen att se ut? På min andra fråga var svaret att det finns en för- hoppning från kulturministerns sida att många ska söka sig till Stockholm, till exempel med resor med skolklasser. Det är naturligtvis också Kristdemokra- ternas förhoppning men också att man ute i landet ska kunna ta del av länsmuseernas mötesplatser för att diskutera samtiden, historien och framtiden.

Herr talman! Jag har fått uppgiften att entréavgif- terna är den enda summan som är mer fri för museer- na. De är något som inte kan styras utan är en belö- ning till museerna om de ordnar bra utställningar. Då ser de att de får in mer pengar. Det är ett skäl till varför en del museer vill behålla entréavgifterna. Jag vet inte vilket öra som är slutet hos Marita Ulvskog, men jag skulle vilja rekommendera Jamtli- museet i Östersund. Jag har för mig att där var ett TV-inslag häromkvällen där man var kritisk till detta och var rädd för att man skulle bli tvungen att stänga någon avdelning. Om entréintäkterna tas bort kom- mer man inte att ha råd att driva verksamheten. Marita Ulvskog nämnde avgiften 10-20 kr ute i länen. Nej, avgifterna är högre. Länsmuseet i Varberg tar 50 kr för vuxna sommartid men 10 kr för barn. Jag tror att vi är överens om att barn och ungdomar är de blivande konsumenterna av kultur. Det är oerhört viktigt. Jag är övertygad om att vi har samma upp- fattning om att de ska ha möjlighet att följa med för- äldrar och liknande utan extra kostnad. Därför tycker vi att det vore jättebra om det var fri entré för barn och ungdomar upp till 18 år. Men detta ska inte bara gälla de 14-15 museerna. Vid sidan av undrar jag varför Vasamuseet inte är med i uppräkningen. Jag oroas över vad kulturministern sade i sitt svar, nämligen att en gängse pris- och löneomräkningsmo- dell ska användas för framtiden. Det har hittills visat sig inte riktigt fungera. Det är ständiga rationaliser- ingskrav, och då räcker inte modellerna för priser och löneförhöjningar som kommer från Finansdeparte- mentet - eller var de nu kommer från. Sedan får kul- turministern av och till ge tillskottspengar - om inte för att komma i kapp så för att ändå närma sig.

Herr talman! Här finns något intressant! Här har vi skapat möjligheter till en reform som verkligen går i den riktning som åtminstone sex partier i riksdagen står bakom, det vill säga att göra kulturen till en an- gelägenhet för alla. Sedan blir det marginalsynpunk- ter, som jag tycker låter lite gnälliga - för att vara lite precis. Jag förstår att Gunilla Tjernberg redovisar kritik som Värmlands museum hade när det gäller de natio- nella museerna och inte Värmlands museum. Är det så jag ska uppfatta det? Jag var nyligen på Värmlands museum, och de hade inga kritiska synpunkter på hur det här skulle påverka det egna museet. Det är inte så att folk låter bli att gå på Värmlands museum för att Nationalmuseum har fri entré. Däremot kanske det finns fler människor som blir väldigt intresserade av att gå också på Värmlands museum. Det blir en foku- sering på museer. Där finns spännande saker. Där händer spännande saker. Det är det som är dynami- ken. I Gunilla Tjernbergs hemlän har Västerbottens länsmuseum fattat beslut om att inte ta ut någon en- tréavgift. Man har valt att göra prioriteringar inom den kommunala och landstingskommunala budgeten som innebär att museet lyfts fram ytterligare. Bildmuseet, som också finns i Umeå, har haft fri entré länge, och det har inneburit väldigt mycket för diskussionen kring konst i en stad som Umeå. Det är inte så att staten går helt i fronten, utan vi är inspirerade av de väldigt goda erfarenheter av fri entré som finns i andra delar av landet. Min tro är att med denna kraftfulla signal, då många av de statliga museerna så småningom får fri entré, kommer man att fortsätta att hålla liv i denna vågrörelse. Det kom- mer att göra museerna till en del av bildningssamhäl- let, som blir jämlikare, som blir inspirerande, som lyfter det demokratiska samtalet och som också måste börja i våra kulturella rötter, våra kulturella arv. Jag förstår fuller väl om det finns museiinstitutio- ner som funderar kring pengar. Så är det inom kultur- sektorn i stort. Men det är väldigt lite av kritik som vi har mött när vi har haft den här nära dialogen med museerna inför införandet. Vi är inte färdiga med tidtabellen för det. Vi vill icke stressa museiinstitu- tionen när det gäller datum för införande, men sedan blir det en helt annan process när vi väl har infört en fri entré. Det är inte den dialog vi har i dag, utan då ska re- sultaten av det mätas, och pengarna ska täcka både bortfallet för fri entré och sådant som kan röra lokal- vård och museipedagogik. Att ta betalt för ambitiösa guidningsprogram kommer dessa museer självfallet att kunna göra om de vill. En del kommer att vilja göra det, men andra kommer inte att göra det. Det har framgått av den dialog vi hittills har haft.

Herr talman! Jag får i mitt sista inlägg lyfta upp ett par saker. Jag tog upp besöket i Karlstad med anledning av att frågorna ställdes. Kritik är naturligt- vis ett starkt ord - vad betyder ord? - när man kritise- rar en reform och tycker att det är jättedåligt. Men den diskussion som reformen har skapat är att olika museer har ställt ett antal frågor, och de frågorna mötte vi också i Värmland. Det kom fram från Soci- aldemokraterna vid det besöket att det här var ett första steg, så vi får väl se vad som blir ett andra steg och vad det betyder. Kristdemokraternas förslag, som är ett annat för- slag men med samma pengar i det första steget, är att låta barn och ungdomar - vi hade hellre sett det så - upp till 18 år få en gratis entré på nationella museer men också på länsmuseerna. Den inriktningen har sin utgångspunkt i det vi vill uppnå, att öka tillgänglig- heten för alla barn och ungdomar oavsett var man bor men också oavsett var man befinner sig. Visst är det så, herr talman, som kulturministern anför i sitt svar till mig, att de nationella museerna är hela Sveriges angelägenhet. Men min uppfattning är att även länsmuseerna är hela Sveriges angelägenhet. Jag trodde att vi var överens om att det är så. I dag är jag inte lika säker, och det beklagar jag. Jag vill bara avslutningsvis ställa en fråga till kulturministern. I budgetpropositionen står det så här: Den exakta omfattningen av fri entré-reformen kom- mer att bli föremål för ytterligare överväganden. Min fråga blir då: Vad innebär detta? Är det ett sätt att ändå öppna dörren för den här reformen till länsmu- seerna också? Eller betyder det något annat? Jag tackar för debatten.

Herr talman! Det är klart att en sådan här reform väcker frågor. Jag tror att vi har kunnat besvara en del av dem så här långt. Jag tror att vi kommer att kunna besvara nästan alla när vi lämnar budgetpropositionen i september i år. Länsmuseerna är naturligtvis kolossalt viktiga, men där har staten inte något ansvar. Det är länen och länsintressena som har ansvaret för länsmuseerna. Det statliga bidraget uppgår till ungefär 10 % av fi- nansieringen. Jag hoppas att många län ska göra som till exempel Västerbotten och bestämma sig för att museer är så viktiga och ska användas för hela be- folkningen att man tar bort entréavgiften. Andra mu- seer i andra län kommer kanske inte att göra det, och det är deras val. Jag tror att det här skapar en positiv utveckling även för länsmuseerna. De överväganden vi kommer tillbaka till är olika tidpunkter för när fri entré ska införas och dessutom statliga museer som inte omfattas av det. Vasamuseet har vi nämnt. Det beslut som togs i denna kammare när Vasamuseet skulle etableras på sin nya plats var att detta museum skulle vara avgiftsfinansierat. Vi tänker inte ändra på det beslutet. Det är alltså icke finansierat via statliga anslag.