Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

gemensamma operationer och tolkningen av Ottawakonventionen

Interpellationsdebatt 25 mars 2003
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anna Lindh (S)

Anf. 89 Anna Lindh (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Lars Ångström har frågat mig om jag har gjort bedömningen att Sverige inte under några omständigheter kommer att delta i en gemensam operation med någon stat som planerar för, tränar med eller använder antipersonella minor. Därtill har Lars Ångström frågat mig om jag i enlighet med förpliktelserna i Ottawakonventionen avser rapportera till Ottawakonventionens parter om hur Sverige har kommit fram till slutsatsen att Sveriges stridsvagns- minor med röjningsskydd är förenliga med konven- tionen samt vilka test och kriterier som legat till grund för denna slutsats. Lars Ångström har vidare ställt frågan om jag har gjort några bedömningar huruvida överföring av antipersonella minor över svenskt territorium av ett annat land som inte är part i konventionen är förbjuden enligt våra åtaganden under konventionen samt slutligen vilka åtgärder jag ämnar vidta för att se till att Bofors Defence redogör för hur många antipersonella minor som företaget behöver för test och utvecklingsprojekt samt att före- taget förstör resterande minor. Ottawakonventionen totalförbjuder användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor. Sverige ratificerade konventionen 1998 och stöder dess innehåll och syfte till fullo. Förbudet mot antipersonella minor är dock ännu inte universellt, och Sverige fortsätter att uppmana till en universell anslutning till Ottawakonventionen. Att delta i gemensamma militära operationer till- sammans med stater som inte har tillträtt Ottawakon- ventionen anses i sig inte bryta mot konventionen. Däremot, som Lars Ångström också hänvisar till i sin fråga, har jag tidigare sagt, och vidhåller fortfarande, att vårt deltagande i en gemensam militär operation där någon av de deltagande staterna använder antiper- sonella minor skulle kunna anses strida mot konven- tionens anda om vi inte på alla sätt motverkade an- vändandet av antipersonella minor. Detta innebär bland annat att vi aktivt verkar för att handlingsreg- lerna för en fredsbevarande operation, de så kallade rules of engagement, innehåller ett förbud mot an- vändning av antipersonella minor. Även om man inte generellt kan säga att röjnings- skyddade fordons- och stridsvagnsminor är jämförba- ra med antipersonella minor är det tydligt att också dessa typer av minor utgör stora risker för civila. De internationella regleringar som i dag finns beträffande dessa minor är inte tillräckliga och bör stärkas. Aktivt arbete pågår för närvarande, inom ramen för den så kallade 1980-års vapenkonvention där fordons- och stridsvagnsminor redan är reglerade, med att under- söka möjligheterna att stärka skyddet för civila ge- nom att minska riskerna med fordons- och strids- vagnsminor. Sverige deltar aktivt i detta arbete. Det stämmer att Sverige har valt att spara 13 948 antipersonella minor i enlighet med villkoren i Otta- wakonventionen. Anledningen till detta, vilken också redovisats för riksdagen, är att man på ett säkert sätt ska kunna utbilda svensk minröjningspersonal samt kunna utveckla effektiv och säker minröjningstekno- logi. Vi har utförligt redovisat antalet minor som kommer att sparas under en tioårsperiod samt deras syften för parterna i Ottawakonventionen. Vi kommer till parterna att årligen redovisa användningen av dessa minor. Kontakt kommer att tas med Bofors Defence avseende redovisning av de minor man för- fogar över för att utveckla minröjningsteknologi. Låt mig i detta sammanhang också påminna om betydelsen av utveckling av minröjningsteknik för att Sverige, andra givare och internationella organisatio- ner tillsammans med mindrabbade länder på ett ef- fektivt sätt ska kunna bidra till minröjning för att gemensamt uppfylla Ottawakonventionens humanitä- ra målsättningar. Då Lars Ångström som framställt interpellationen anmält att han var förhindrad att närvara vid sam- manträdet medgav tredje vice talmannen att Ingegerd Saarinen i stället fick delta i överläggningen.
Ingegerd Saarinen (Mp)

Anf. 90 Ingegerd Saarinen (Mp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag tackar utrikesminister Anna Lindh för svaret om gemensamma operationer och tolkningen av Ottawakonventionen. Jag ställde fyra frågor till utrikesministern, och jag vill gärna kommentera de svar som utrikesminis- tern har givit. I min första fråga undrade jag om utrikesministern gjort bedömningen att Sverige inte under några om- ständigheter kommer att delta i en gemensam opera- tion med någon stat som planerar för, tränar med eller använder antipersonella minor. Enligt min åsikt, som jag delar med ICBL, alltså den internationella kampanjen mot landminor, Hu- man Rights Watch samt flera andra länders regering- ar, skulle ett svenskt deltagande i en gemensam mili- tär operation där någon av de deltagande staterna använder antipersonella minor strida mot Ottawakon- ventionen, inte bara mot dess anda - detta oavsett om Sverige på alla sätt motverkade användandet av anti- personella minor eller ej. Jag anser därför att rege- ringen otvetydigt ska deklarera att Sverige inte under några omständigheter kommer att delta i en gemen- sam operation med någon stat som planerar för, tränar med eller använder antipersonella minor. I sitt svar på frågan upprepar utrikesministern vad hon tidigare sagt om att Sveriges deltagande i en gemensam militär operation där någon av de delta- gande staterna använder antipersonella minor skulle kunna anses strida mot konventionens anda om vi inte på alla sätt motverkade användandet av antipersonella minor. Utrikesministern svarar dock inte på min fråga om hon gjort bedömningen att Sverige inte under några omständigheter kommer att delta i en gemensam operation med någon stat som planerar för, tränar med eller använder antipersonella minor. Jag vill därför be utrikesministern igen att redovi- sa sin åsikt genom att svara på följande två frågor: Anser utrikesministern att ett svenskt deltagande i en gemensam militär operation där någon av de del- tagande staterna använder antipersonella minor stri- der mot Ottawakonventionen - detta även om Sverige på alla sätt hade motverkat användandet av antiperso- nella minor? Har utrikesministern gjort bedömningen att Sveri- ge inte under några omständigheter kommer att delta i en gemensam operation med någon stat som planerar för, tränar med eller använder antipersonella minor? Min andra fråga gällde huruvida utrikesministern kommer att rapportera till konventionens parter om hur Sverige har kommit fram till slutsatsen att Sveri- ges stridsvagnsminor med röjningsskydd är förenliga med Ottawakonventionen. Utrikesministern har fort- farande inte svarat på denna fråga. Jag vill därför återigen fråga utrikesministern om Sverige i den rapport som vi enligt förpliktelserna i Ottawakonventionen ska lämna in i april kommer att redogöra för hur Sverige har kommit fram till slutsat- sen att Sveriges stridsvagnsminor med röjningsskydd är förenliga med Ottawakonventionen samt vilka test och kriterier som legat till grund för denna slutsats.
Anna Lindh (S)

Anf. 91 Anna Lindh (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det är viktigt att Sverige i det inter- nationella arbetet kan samarbeta till exempel med Finland, ett av våra främsta samarbetsländer när det gäller den här typen av internationellt arbete. Det är också en av våra partner när det gäller krishantering i EU. Finland är av skäl som vi alla känner till inte medlem av Ottawakonventionen. En annan sak är ju att antipersonella minor där- emot inte ska användas vid någon av de övningar eller något av de engagemang som vi kan ha när det gäller fredsbevarande styrkor, gemensamma övningar eller liknande. Och det är självklart viktigt för Sveri- ge att fortsätta att arbeta för att antipersonella minor aldrig ska komma till användning. När det gäller fordonsminorna med röjningsskydd kommer Sverige att fortsätta att aktivt delta i interna- tionella forum för att försöka minimera de humanitära konsekvenserna. Här har vi nämligen ett område där det är väldigt oklart och där det finns väldigt många frågetecken kvar. Därför är det viktigt att vi försöker fortsätta att arbeta med de internationella reglerna, så att de blir tydligare och så att vi kan minimera de humanitära riskerna.
Ingegerd Saarinen (Mp)

Anf. 92 Ingegerd Saarinen (Mp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Min tredje fråga, som hade att göra med överföring av antipersonella minor över svenskt territorium, verkar utrikesministern ha glömt bort att svara på eftersom hon över huvud taget inte nämner den frågeställningen i sitt svar. Jag anser att regeringen otvetydigt ska deklarera att överföring av antipersonella minor över svenskt territorium av ett annat land som inte är part till Ot- tawakonventionen är förbjuden enligt Sveriges åta- ganden under Ottawakonventionen och att Sverige därför inte tillåter ett land som inte är part till kon- ventionen att överföra antipersonella minor över svenskt territorium. Jag vill därför igen fråga utrikesministern om hon anser att överföring av antipersonella minor över svenskt territorium av ett annat land som inte är part till Ottawakonventionen är förbjuden enligt Sveriges åtaganden under Ottawakonventionen. Min fjärde och sista fråga handlade om vilka åt- gärder utrikesministern ämnar vidta för att se till att Bofors Defence redogör för hur många antipersonella minor som företaget behöver för test och utveck- lingsprojekt samt att företaget förstör resterande mi- nor. Utrikesministern har svarat att kontakt kommer att tas med Bofors Defence avseende redovisning av de minor man förfogar över för att utveckla minröj- ningsteknologi. Det är positivt att utrikesministern avser att ta kontakt med Bofors Defence vad gäller redovisning av de minor som företaget förfogar över. Regeringen måste dock också kräva att Bofors endast behåller det minsta antal antipersonella minor som är absolut nödvändigt för planerad utveckling av minröjningsteknologi och att de minor som det inte finns detaljerad användningsplan för förstörs omedel- bart. Om så inte sker bryter Sverige mot Ottawakon- ventionen. Jag vill därför fråga utrikesministern om hon av- ser att kräva av Bofors att de minor som det inte finns en detaljerad användningsplan för förstörs omedel- bart.
Anna Lindh (S)

Anf. 93 Anna Lindh (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! När det gäller den sista frågan om Bo- fors Defence är skälet till att vi över huvud taget har minor kvar, precis som vi redogjort för tidigare, möj- ligheten att kunna fortsätta det viktiga arbetet med minröjning och att fortsätta att träna, öva och skaffa sig tekniker när det gäller minröjning. Sverige är ett av de länder som har kunnat göra stora insatser inter- nationellt just på minröjningsområdet. Självklart är det viktigt att Bofors Defence när de fortsätter att arbeta med detta måste uppfylla alla de redovisnings- krav som Ottawakonventionen ställer. Det är ett självklart krav från regeringen. Det finns inga skäl för Bofors Defence att inte på alla sätt försöka motsvara Ottawakonventionens regler. Överföring av minor över vårt territorium är yt- terligare en av de frågor som inte har diskuterats och utretts tillräckligt och som man fortfarande diskute- rar. Det finns ett par länder som har tagit ställning i den frågan. Andra länder i konventionen har inte gjort det. Därför är det viktigt att vi har en nationell utvär- dering av detta och dessutom diskuterar tillsammans med andra parter av Ottawakonventionen.
Ingegerd Saarinen (Mp)

Anf. 94 Ingegerd Saarinen (Mp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag finner att jag fortfarande inte har fått svar på om Sverige skulle kunna delta i en militär operation med länder som faktiskt skulle kunna an- vända antipersonella minor. Jag finner också att jag inte har fått svar på om länder får överföra antiperso- nella minor över svenskt territorium eller om Bofors ska förstöra de antipersonella minor som man inte kan redovisa för.
Anna Lindh (S)

Anf. 95 Anna Lindh (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Om det är så att Bofors Defence - det har funnits med i frågan - beslutar att lägga ned sin verksamhet så att man inte längre behöver minor för minröjningsprov är det klart att minorna ska förstöras under kontrollerade former. Så är det naturligtvis. Det ingår i det som jag svarade på, att man ska följa Ot- tawakonventionen. När det gäller överföring över svenskt territorium sade jag att det precis som i andra länder krävs att man diskuterar det ytterligare. Angående om man kan samarbeta i militära ope- rationer med länder som använder antipersonella minor så handlade mitt första svar just om det. Det är viktigt för oss att till exempel kunna delta i krishante- ringsinsatser och liknande ihop med Finland. Men det innebär inte att Finland eller andra länder i ett sådant läge skulle använda antipersonella minor. Självklart förutsätter vi att det i inga av de militära aktioner som vi deltar i används antipersonella minor. Däremot kan vi göra aktioner ihop med länder som inte är parter i Ottawakonventionen. Men de får inte använda anti- personella minor i dessa aktioner.

Dokument

den 10 mars

Interpellation 2002/03:224

 av Lars Ångström (mp) till utrikesminister Anna Lindh om gemensamma operationer och tolkningen av Ottawakonventionen

Svenskt samarbete med "minstater"

Ottawakonventionen förbjuder parterna till konventionen att använda, utveckla, tillverka, på annat sätt förvärva, lagra, bibehålla eller till någon direkt eller indirekt överföra antipersonella minor. Konventionen förbjuder också parterna att "hjälpa, uppmuntra eller på något sätt förmå någon att inlåta sig på verksamhet som är förbjuden enligt denna konvention".

En ouppklarad fråga vad gäller tolkningen av Ottawakonventionen handlar om deltagande i gemensamma militära operationer och betydelsen av "hjälpa". Organisationer som till exempel den internationella kampanjen mot landminor (ICBL) och Human Rights Watch samt flera länder som är parter till Ottawakonventionen har deklarerat att de anser att konventionen förbjuder deltagande i en gemensam militär operation med en icke-part som använder antipersonella minor.

Utrikesminister Anna Lindh har i en tidigare fråga från mig sagt att "vårt deltagande i en gemensam militär operation där någon av de deltagande staterna använder antipersonella minor skulle kunna anses strida mot konventionens anda om vi inte på alla sätt motverkade användandet av antipersonella minor".

Enligt min åsikt, som jag delar med ICBL, HRW, samt med flera andra länders regeringar, skulle ett svenskt deltagande i en gemensam militär operation där någon av de deltagande staterna använder antipersonella minor strida mot Ottawakonventionen, inte bara mot dess "anda", detta oavsett om Sverige "på alla sätt motverkade användandet av antipersonella minor" eller ej. Jag anser därför att regeringen otvetydigt ska deklarera att Sverige inte under några omständigheter kommer att delta i en gemensam operation med någon stat som planerar för, tränar med eller använder antipersonella minor.

Svenska stridsvagnsminor

Fordonsminor som är försedda med röjningsskydd eller känsliga tändningar som detonerar av en persons oavsiktliga handling fungerar som antipersonella minor och är därför förbjudna under Ottawakonventionen. Det är dock oklart vilka fordonsminor som faller inom denna kategori.

För att ytterligare skapa klarhet i vilka typer av fordonsminor med röjningsskydd eller känsliga tändningar som är förbjudna har alla parter till Ottawakonventionen uppmanats av konventionens standing committees att göra en inventering av sina förråd av fordonsminor med röjningsskydd och att identifiera problematiska minor för avrapportering till avtalets parter.

Anna Lindh har som svar på en tidigare fråga i riksdagen sagt att "regeringen anser att de stridsvagnsminor med röjningsskydd som innehas av Sverige är förenliga med Ottawakonventionen. Regeringen avser därför inte att göra en ytterligare inventering av fordons- och stridsvagnsminor med röjningsskydd."

För att följa uppmaningen från Ottawakonventionens standing committees bör regeringen nu redogöra för konventionens parter hur Sverige kom fram till slutsatsen att Sveriges stridsvagnsminor med röjningsskydd är förenliga med Ottawakonventionen. Regeringen bör bland annat redogöra för hur minorna testades samt vilka kriterier som användes för att avgöra om minorna var tillåtna under konventionen eller ej. Denna rapportering till parterna kan Sverige antingen göra vid möten med de så kallade standing committees eller i den så kallade artikel-7-rapporten om Ottawakonventionen som regeringen är skyldig att lämna in till FN i slutet av april varje år.

Förbud mot transport av minor

Ottawakonventionen förbjuder parterna till konventionen att använda, utveckla, tillverka, på annat sätt förvärva, lagra, bibehålla eller "till någon direkt eller indirekt överföra antipersonella minor". Konventionen förbjuder också parterna att "hjälpa, uppmuntra eller på något sätt förmå någon att inlåta sig på verksamhet som är förbjuden enligt denna konvention".

Ända sedan Ottawakonventionen trädde i kraft den 1 mars 1999 har stater som inte är parter till konventionen överfört minor som är lagrade i länder som är parter till konventionen samt flyttat dem över territorium som tillhör stater som är parter till konventionen för möjlig användning i väpnad konflikt.

Det är oklart hur Ottawakonventionen ska tolkas i fråga om förbudet att överföra minor och förbudet att hjälpa eller uppmuntra någon att inlåta sig på verksamhet som är förbjuden under konventionen. Flera länder som är parter till konventionen har deklarerat att de inte skulle tillåta ett land som inte är part till konventionen att överföra antipersonella minor över det egna territoriet eftersom de anser att detta är förbjudet enligt Ottawakonventionen.

Olagliga minor

Enligt Ottawakonventionen ska parterna förstöra samtliga lagrade antipersonella minor senast fyra år efter att konventionen trätt i kraft för landet. Sverige avslutade förstöringen av sina antipersonella minor i december 2001. Enligt Ottawakonventionen är det dock tillåtet att behålla antipersonella minor för utbildning, forskning och utveckling av minröjningskapacitet. Antalet ska dock inte vara högre än vad som är absolut nödvändigt för ändamålet i fråga.

I Ottawakonventionens obligatoriska artikel-7-rapport som Sverige lämnade in den 25 april 2002 står att Sverige totalt behåller 13 948 antipersonella minor som i enlighet med konventionens artikel 3 ska användas till utbildning, forskning och utveckling av minröjningskapacitet.

Av de 13 948 minorna är 9 948 minor i förvar hos Försvarsmakten. I artikel-7-rapporten redogörs för hur försvaret planerar att använda respektive förstöra dessa minor i utbildning och test under de kommande tio åren.

Av de 13 948 antipersonella minorna finns också 4 000 minor i förvar hos Bofors Defence. I Sveriges artikel-7-rapport står att dessa 4 000 minor ska användas till utveckling av minröjningsutrustning. I rapporten redogörs dock inte närmare för hur Bofors planerar att använda och förstöra dessa minor.

Det har nu kommit till min kännedom att Bofors i december 2002 beslutade att helt lägga ned verksamheten kring företagets minröjningsmaskin Mine-Guzzler. Bofors anser sig inte kunna fortsätta att arbeta med projektet eftersom det innebär en förlust för företaget, och har därför beslutat att lägga ned all verksamhet kring Mine-Guzzler.

Med tanke på att Mine-Guzzler var Bofors i särklass största projekt vad gäller minröjningsutrustning kan det nu när projektet är nedlagt omöjligt finnas anledning för Bofors att behålla 4 000 minor. Det tycks orimligt att Bofors skulle behöva 4 000 minor för de mindre projekt kring minröjningsutrustning som företaget eventuellt har kvar.

Sverige, vilket inkluderar Bofors, får enligt Ottawakonventionen endast behålla det antal minor som är absolut nödvändigt för utbildning eller utveckling och test av minröjningsutrustning. Det är därför viktigt att regeringen kräver att Bofors specificerar hur många minor som krävs för företagets utveckling och test av minröjningsutrustning. De minor som Bofors inte behöver för detta syfte måste omedelbart förstöras. Om så inte sker bryter Sverige mot Ottawakonventionen.

Har utrikesministern gjort bedömningen att Sverige inte under några omständigheter kommer att delta i en gemensam operation med någon stat som planerar för, tränar med eller använder antipersonella minor?

Avser ministern att nu i april i enlighet med förpliktelserna i Ottawakonventionen rapportera till Ottawakonventionens parter om hur Sverige har kommit fram till slutsatsen att Sveriges stridsvagnsminor med röjningsskydd är förenliga med Ottawakonventionen samt vilka test och kriterier som legat till grund för denna slutsats?

Har utrikesministern gjort några bedömningar huruvida överföring av antipersonella minor över svenskt territorium av ett annat land som inte är part till Ottawakonventionen är förbjudet enligt Sveriges åtaganden under Ottawakonventionen?

Vilka åtgärder ämnar ministern vidta för att se till att Bofors Defence redogör för hur många antipersonella minor som företaget behöver för test och utvecklingsprojekt samt att företaget förstör resterande minor?