Anf. 50 Gunilla Svantorp (S)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret på de båda interpellationerna, som har bakats ihop. I svaret kan vi bland annat läsa att det aldrig har varit så många män i vuxenutbildningen som nu - det är 37 procent, precis som statsrådet just sade - samt att man har gjort satsningar som attraherat fler män än kvinnor. Det gäller till exempel lärlingsutbildningen för vuxna och möjligheten för arbetslösa 20-24-åringar att läsa in det som fattas.
Jag tycker att svaret andas en nöjdhet över läget. Jag kan aldrig vara nöjd med att vi så långt tillbaka som vi ser har en så stor skevhet mellan könen när det gäller dem som läser vidare. Det livslånga lärandet handlar ju inte bara om att vidareutbilda sig till ett jobb. Det handlar också om att vidareutbilda sig inom sitt jobb. Där ser vi att männen är betydligt sämre än vad kvinnorna är.
Jag funderar ofta på vad regeringen egentligen har för ambitioner med vuxenutbildningen. Ses den som en reservdelsfabrik där man rättar till tidigare misstag, eller ses den som en viktig del för att förverkliga målsättningarna om det livslånga lärandet? Jag hoppas, fru talman, att statsrådet här kan utveckla sina tankar kring vuxenutbildningen lite mer, eftersom det är statsrådet som är ansvarig för denna del av utbildningen. Vi är många som är nyfikna på hur man ser på det livslånga lärandet och gärna med genusproblematiken i centrum, eftersom det är den fråga som jag har ställt i dag.
När jag fördjupade mig i Skolverkets lägesbedömning, för 2011, för vuxenutbildningen bestämde jag mig för att ställa de frågor som vi diskuterar i dag i kammaren. Det kan ju inte vara så att regeringen sätter upp ett antal mål och sedan pratar om målen men inte alls bryr sig om att följa upp vad som faktiskt händer på utbildningsområdet för vuxna.
I den här rapporten kunde jag till exempel läsa att siffran över andelen män och kvinnor inom vuxenutbildningen har sett ungefär likadan ut de senaste tio åren. Det är alltså två tredjedelar fler kvinnor som kompetensutvecklar sig. Det väckte min fråga och fundering. Och det finns många fler frågor och funderingar som väcks när man läser den här rapporten, så jag lär återkomma.
När det gäller yrkesvux och det faktum att den viktiga satsningen är på gång att fasas ut ställer jag mig så klart frågande till svaret, även om jag tror på statsrådets ord om att man har ändrat på det. Jag fick leta långt inne i verktygslådan innan jag hittade regeringsbeslutet från december 2011, tror jag att det var, som säger att man har ändrat det tidigare beslutet att inga nya deltagare får börja om de inte redan har börjat 2011 eller tidigare.
Eftersom detta var något som vi hade en stor diskussion om när vi fattade beslutet borde man ha sett till att fler känner till att man har ändrat förutsättningarna, för det var i alla fall något som inte vi visste någonting om. Min fråga handlade dock inte specifikt om vilka som har möjlighet att gå på yrkesvux utan mer om satsningen på yrkesvux över huvud taget, och det har inte statsrådet svarat ett dugg på i sitt svar.
Därför måste jag få fråga statsrådet om hon känner att uppdraget, som första gången beskrivs i budgetpropositionen för 2008-2009, nu är slutfört, eftersom man avser att fasa ut detta 2013. Har de personer som hade behov av yrkesvuxutbildning fått den, eller tror statsrådet möjligtvis att det finns fler personer som borde komma i fråga för denna satsning framöver? Om svaret på den frågan är ja, hur resonerade då regeringen när man valde att satsa över 5 miljarder kronor på att sänka krogmomsen i stället för att satsa de pengarna på att utbilda människor till jobb?