Hemtjänsttaxor

Herr talman! Eva Olofsson har frågat mig om jag avser att ta initiativ till en översyn av avgifterna för hemtjänst. Riksdagen antog 2001 de nya nationella bestämmelserna om avgifter inom äldre- och handikappomsorg. Ett syfte var att göra kommunernas avgiftssystem mer lika i vissa avseenden. Ingen skulle behöva söka försörjningsstöd för att hemtjänstavgiften var för hög. Enhetliga bestämmelser för beräkning av inkomst och avgiftsunderlag infördes. Nationella bestämmelser om förbehållsbelopp och högkostnadsskydd infördes också. Förbehållsbeloppet syftar till att tillförsäkra dem med låga disponibla inkomster ett tillräckligt ekonomiskt utrymme för normala levnadskostnader innan avgiften till kommunens äldreomsorg bestäms. Har den enskilde varaktiga merkostnader kan det ge rätt till ett högre förbehållsbelopp. Avgiftstaket syftar till att skydda dem med höga inkomster mot orimligt höga avgifter. Den enskilde har också rätt att överklaga kommunens beslut om avgift. De skillnader som finns mellan kommunernas avgifter för till exempel hemtjänst följer av de befogenheter kommunerna har enligt kommunallagen. Kommunala avgifter är ett viktigt styrmedel och bidrar också till finansiering av verksamheter. Kommunerna har således rätt att inom ramen för de nationella bestämmelserna ta ut avgifter för hemtjänst med förbehåll att avgifterna inte får överstiga kommunens självkostnad. Socialstyrelsens uppföljningar visar att reformens syften har uppfyllts. Ingen behöver avstå från att söka hemtjänst av rädsla för att inte ha tillräckligt med pengar för att klara sina normala hushållsutgifter. Ingen riskerar heller att drabbas av orimligt höga avgifter. Förändringarna i kommunernas avgiftssystem inträffade framför allt vid införandet av bestämmelserna. I de kommuner som infört en hög timtaxa eller enhetstaxa når de flesta redan vid en liten insats en avgiftsnivå som motsvarar hela det individuella avgiftsutrymmet. De länsrätter som har prövat avgifternas skälighet har bedömt att de understiger kommunens självkostnad. Det är följaktligen så att avgifterna i till exempel Göteborg, Vingåker eller någon annan kommun är resultat av lokala politiska beslut grundade på lokala prioriteringar och i allra högsta grad genomtänkta överväganden. Är det billigare att bo och leva i till exempel Vingåker än i Göteborg? Innebär en hög avgiftsnivå att kommunen kan satsa på en högre kvalitet? Vad vill man prioritera i nästa budget? Det kommunala självstyret är en lika självklar som väsentlig del av den svenska demokratin.

Herr talman! Jag har till äldreomsorgsminister Maria Larsson ställt frågan om hon mot bakgrund av de stora skillnaderna runt om i landet i hemtjänsttaxorna är beredd att ta initiativ till att se över dem. I det svar som ni hörde och som jag fått hänvisas helt och hållet till det kommunala självstyret. Jag är självklart inte nöjd med det. Bakgrunden till min interpellation är följande. När jag reste runt i landet och besökte äldreomsorg i olika kommuner träffade jag på alltför höga timavgifter och insåg att den avgift som finns i min hemstad Göteborg, 85 kronor i timmen, inte var en normal avgift utan ett undantag, bland de lägsta i landet. Vi i Vänsterpartiet bad då riksdagens utredningstjänst att titta på avgifterna i kommunerna för hemtjänsten. De visade på stora skillnader. Samma erfarenheter hade många pensionärer gjort som är organiserade i PRO. PRO gav ungefär samtidigt i uppdrag till journalisterna Börje Karlsson och Kari Molin att kartlägga hemtjänsttaxorna och larmen runt om i landets kommuner. Man kan läsa om resultatet i senaste PRO-tidningen. Det är ingen direkt rolig läsning, tycker jag. Väldigt många kommuner har i dag timavgifter mellan 200 och 300 kronor. Det finns många gånger lägsta-nivå-avgifter, och det är lite svårare att se vad det innebär. Dyraste kommunen är Sunne som har en avgift som är mer än fem gånger så hög, 435 kronor i timmen, som den lägsta avgiften på 77 kronor i Järfälla. Tänk dig att du är pensionär och börjar få lite svårt med de tyngsta sysslorna hemma - städning, handling, tvätt. I Sunne kostar då fyra timmars hemtjänst i månaden 1 695 kronor. Då får man ändå några tior i rabatt på grund av maxtaxa. Fyra timmar i Järfälla kostar 308 kronor i månaden. Skillnaden mellan 1 695 kronor i Sunne och 308 kronor i Järfälla är 1 387 kronor i månaden, eller 16 644 kronor på ett år. Det är mycket pengar för de flesta pensionärer. Jag tycker att skillnaderna i kommunerna i dag är orimliga, och det tycker också vår största pensionärsorganisation PRO. Staffan Werme, folkpartistisk ordförande i Sveriges Kommuner och Landstings beredning för primärvård och äldreomsorg, säger i PRO-tidningen att så stora skillnader riskerar att urholka legitimiteten i systemet. Jag är säker på att avgifter inte bara ger intäkter. Ibland är huvudsyftet med att införa höga timavgifter att styra bort människor från att använda hemtjänst även om de behöver det. Jag vill återigen fråga Maria Larsson: Ser ministern inte något problem med de stora skillnaderna? Är ministern inte beredd att göra någonting åt saken?

Herr talman! När Eva Olofsson reser runt i landet kan det kanske vara intressant att även titta på statistiken i respektive kommun. Den statistik som jag har att tillgå visar att både antalet och andelen äldre som har hemtjänst har ökat. Andelen som har hjälp i liten omfattning har också ökat. Att den avgiftsreform som vi har skulle ha medfört att äldre låter bli att söka hemtjänst kan inte ses i statistiken. Det är viktigt att påtala. Det stämmer att taxorna skiljer sig åt. Timtaxorna skiljer sig åt väsentligt mellan landets kommuner. Det är positivt. Jag tror att Staffan Werme är aktiv inom SKL, och SKL brukar göra en översyn av sina taxor, jämföra system och så vidare. Jag tycker att det är positivt om man har ett sådant förhållningssätt och närmar sig varandra. Samtliga kommuner uppfyller, såvitt jag har kunnat förstå och se, den lagstiftning som säger att de har rätt att bestämma taxor, men de får inte ligga över det som är självkostnadsnivån. Det är viktigt att säga att timtaxan, som Eva Olofsson i dag vill diskutera, inte är riktigt meningsfull att jämföra mellan kommunerna, för den säger inte någonting om hur snabbt en viss person når sitt individuella maximala avgiftsutrymme. Även i kommuner med låga timpriser når den enskilde ofta snabbt en avgift som motsvarar det personliga maximala avgiftsutrymmet. Tre timmars hjälp i månaden à 85 kronor, som i Göteborg, gör att alla som har ett avgiftsutrymme på 200 kronor får betala hela summan i avgift. Omvänt blir det så att i kommuner med hög timavgift får kommunen sällan den avgiften för särskilt mycket mer än några enstaka timmar eftersom vi även har ett högkostnadsskydd. I Vingåker får kommunen inte mer än 200 kronor av dem som har det avgiftsutrymmet, trots att en timme kostar 390 kronor. Det är ganska få kommuner som använder den gamla procentbaserade avgiftsmodellen, den som många kommuner använde tidigare. De är egentligen de enda som garanterar att inte försöka maximera avgiftsuttaget. Jag ser inte de oroväckande tendenser som Eva Olofsson ser. Jag ser att det finns stora skillnader i timkostnader, men merparten av våra äldre som har hemtjänst beviljad har ett betydligt större antal timmar och slår i taket om de har ett utrymme som sträcker sig ända upp till taket. Vi har alltså ett system där vi försöker begränsa så att ingen ska behöva betala för mycket - ett tak för att det ska finnas pengar kvar. Man kan säga att detta system, som Eva Olofsson och hennes parti för övrigt applåderade när det infördes, verkar fungera ganska väl.

Herr talman! Vi har absolut ingenting emot att vi har ett tak, en maxtaxa, så att man aldrig behöver betala mer än 1 696 kronor i månaden. Det är bra. Framför allt är det bra för dem som har mycket hjälp så att avgiften inte kan höjas kraftigt om någon behöver mycket insatser. Det är också bra att man inte längre behöver gå till socialkontoret och få försörjningsstöd för att man inte har råd att betala hemtjänstavgiften. Vi har ett förbehållsbelopp där man som ensamstående, efter att ha betalat skatt och hyra, ska ha kvar 4 787 kronor av pensionen att leva på. Ändå styr hemtjänsttaxorna. När pensionärerna och pensionärsrörelsen nu börjar uppmärksamma de höga timavgifterna, och också agera, beror det på att avgifterna styr hur man använder hemtjänst. Det finns de som ligger på gränsen och inte har förbehållsbeloppet. Då är det en väldig skillnad på att behöva betala 350 kronor i timmen jämfört med 80 kronor i timmen. Man kan få ganska många timmar innan man kommer upp i 1 696 kronor om man betalar 85 kronor i timmen. Däremot räcker det inte till många timmar om man betalar över 400 kronor i timmen, som var fallet i Sunne. Då räcker det bara till cirka fyra timmar. Varför är det så viktigt att tänka på hemtjänstavgifterna? När det börjar bli tungt att städa, tvätta och handla och man i början kanske har hjälp två timmar varannan månad eller en till två timmar i veckan är det bra att då ta emot hemtjänst och kunna känna att det är rimligt och att man har råd. Risken är annars att man inte tar emot den hjälp man behöver, och det kan resultera i att man snabbare behöver mer hjälp. Dessutom finns risk för att man faller eller skadar sig när man ska göra saker som man inte klarar av, och då kommer man att behöva mycket mer hjälp. Det är bra med tidiga insatser. En hög timavgift kan också avskräcka människor som faktiskt har rätt till avgiftssänkningen. Det är inte så lätt om man går in på kommunens hemsida och läser vad det kostar i timmen. Oj, tänker man, så dyrt det blir. Jag tror att många kommuner använder höga avgifter för att styra bort äldre människor som inte behöver så stora insatser. Det är ofta det man vill göra genom att sätta höga timtjänstavgifter; det handlar inte om att få in just de pengarna. Det som då händer är att en del människor blir utan. De som ligger mittemellan, i glappet mellan höga pensioner och att inte få avgiftssänkning, kan bli utan hjälp eller också skjuter man över den på anhöriga, på döttrarna. Det här är också en jämställdhetsfråga. Döttrarna får ett obetalt omsorgsarbete. Jag är rädd för att stödet i framtiden kommer att innebära att pensionärer med de lägsta pensionerna hänvisas till den kommunala hemtjänsten medan mer välbeställda pensionärer anses kunna köpa privata tjänster eller få hjälp på annat sätt. Vi riskerar att få en tudelning av äldreomsorgen som vi hittills inte har haft, vilket jag tror på sikt är mycket negativt. Det har inte gjorts någon uppföljning eller utvärdering sedan utvärderingen av avgiftsreformen och slutrapporten 2004. Jag har frågat Socialstyrelsen om de har någon statistik eller andra uppgifter och det visar sig att de i princip inte har någonting om hur det ser ut i kommunerna och hur avgifterna har utvecklats. Därför skulle jag vilja fråga Maria Larsson om inte uppföljning och utvärdering bör vara ett minimikrav så att man vet hur det ser ut i kommunerna när det gäller hemtjänstavgifter, att man alltså utvärderar den utveckling som är på gång.

Herr talman! Visst vet vi en del om vad som har hänt efter 2004. Det berättar Socialstyrelsen för oss. Antalet som har hemtjänst har ökat och totalt sett är det en högre andel av de äldre som har hemtjänst efter att avgiftsreformen genomfördes. Det är positivt att allt fler äldre får hjälp. Sedan finns det naturligtvis alltid skäl att efter en viss tid utvärdera reformer, men vi har inga indikationer på att människor i vårt land inte skulle ha råd eller möjlighet i och med den reform som infördes, den som också Eva Olofsson då tyckte var väldigt bra och som hon sade var ett steg mot ökad jämlikhet. Jag tycker att det är bra att det finns ett högkostnadsskydd. Jag tycker också att det är bra att det finns ett förbehållsbelopp så att man har utrymme för utgifter för personligt ändamål utan att det belastar avgifterna för hemtjänsten. Vi ser att det är olika avgifter i olika kommuner, men återigen: När det gäller utfallet för den enskilde är det inte relevant att enbart titta på timtaxan eftersom det är så mycket som spelar in. När andelen och antalet ökar ser vi att hemtjänsten kommer fler till del. Det som hänt är att vi fått en del privata serviceföretag som levererar tjänster till ett lägre pris än kommunens hemtjänst. Här kan vi se att en del då väljer annorlunda, men låt oss komma ihåg att kommunen bara får ta ut ett självkostnadspris. Ibland finns andra leverantörer som kan leverera till ett lägre pris, med samma servicefunktion, och då är det upp till den enskilde att välja vem han eller hon vill anlita. Detta har ökat och expanderat genom LOV. Jag ser positivt på att vi får ett antal ytterligare serviceföretag som vill leverera tjänster till äldre och skulle därför vilja fråga Eva Olofsson om inte hon också tycker att det är en positiv utveckling att vi får fler entreprenörer som, när det uppstår konkurrens, kan pressa priserna. Det kanske till och med gör att en del kommuner kan få anledning att se över sin organisation för att se om de har den bästa prisbilden och den bästa servicen. Det kan behövas en organisationsförändring både här och där. Som sagt är jag glad över utvecklingen att allt fler äldre får hemtjänst i vårt land. Men min fråga är: Vilket är syftet med Eva Olofssons översyn? Vill hon lagreglera på ett annorlunda sätt när det gäller hemtjänsttaxorna, eller är det så att Eva Olofsson också har respekt för det kommunala självstyret, som är en grundbult i den svenska demokratin?

Herr talman! Först vill jag svara att det är onödigt att börja diskutera maxtaxan och förbehållsbeloppet. Det är någonting vi hela tiden har varit för och aldrig har kritiserat. Vad vi diskuterar nu är om det räcker. Behöver man titta över detta mer? Ett första steg tycker jag är att utvärdera och titta. Jag vet också att fler med mindre insatser har fått hemtjänst. Men det finns ingen statistik över hur det slår i Sunne jämfört med i Järfälla eller i Göteborg, jämfört med en kommun som har tre gånger så hög avgift, eftersom Socialstyrelsen över huvud taget inte har uppgifter kopplade till taxor eller ens vet hur taxorna ser ut. De svarade mig att de inte fått något uppdrag att titta på detta och därför inte gör det. Det tycker jag är ett skäl till förändring. Ett första steg vore väl att ge Socialstyrelsen i uppdrag att titta på detta, så att man kan få ut uppgifter utan att behöva anställa två journalister som ägnar månader åt att gå igenom det och ta fram hur det ser ut i Sverige. För det första ska vi titta och utvärdera. Jag tycker att det vore väldigt bra om kommunerna tog sig själva i kragen och, som Staffan Werme sade, förde en dialog om huruvida det är rimligt med så här stora skillnader. Men om skillnaderna fortsätter att vara så här stora kommer det naturligtvis att bli ett ökat tryck på att man ska sätta någon form av tak på timavgiften. Det var så maxtaxan och det andra växte fram. Kommuner misskötte sig - inte alla, men tillräckligt många. Det är skillnad att få hjälp genom socialtjänstlagen. Det är en rättighet man har. Men det finns ingen rättighet att det ska finnas företag med hushållsnära tjänster. Jag tror inte heller att det är genom konkurrens vi ska få kommunerna att sänka sina avgifter, utan de må ta sitt ansvar för att äldreomsorgen ska vara ekonomiskt tillgänglig för de äldre i kommunerna. Det är bra att äldre, kvinnor och män, kan efterfråga hemtjänst när det börjar bli svårt att klara hemsysslorna och att den inte kommer först när man har försökt alldeles för länge, blivit alltför dålig och kanske till och med råkat ut för en olycka, till exempel ramlat när man städat själv.

Herr talman! Man kan naturligtvis göra fler uppföljningar, men Eva Olofsson har lite olyckligt bara siktat in sig på timbeloppet, vilket inte är det avgörande för flertalet personer, eftersom det finns andra system som reglerar i bägge ändar. Det jag tycker är riktigt viktigt, men som den tidigare regeringen tyvärr aldrig gjorde, är att fråga de äldre själva vad de tycker om hemtjänsten som de får levererad och hur de upplever den. Om jag jämför Göteborg och Vingåker kan jag se att man tycker att tryggheten är bättre i Vingåker än i Göteborg. Man tycker att hjälpens omfattning är bättre i Vingåker än i Göteborg. Det säger något om att kvalitetsaspekterna också är viktiga. Hjälpens utförande är bättre i Vingåker än i Göteborg när vi frågar de äldre själva. Det är för mig kanske det allra mest centrala: att de äldre är nöjda med den hjälp de får. Ingen ska behöva välja bort hemtjänst av ekonomiska skäl, men statistiken säger inte heller att så skulle ske. Ingen ska behöva använda sig av socialbidrag för att klara sin hemtjänsträkning. För mig är det också viktigt att biståndsbedömningen sker på ett likartat sätt. Det här är någonting som är väldigt olika, och där menar jag att kommunerna måste agera mer likartat. Därför ger vi nu ett uppdrag till Socialstyrelsen att ta fram riktlinjer för biståndsbedömningen, så att den sker på ett mer likartat sätt. Jag tror att olikheterna är betydligt större där än när det gäller hur mycket man betalar. Äldre ska också bestämma själva över hur hjälpen ska utformas och när den ska ges. Här stärker vi lagen genom den proposition som vi har lämnat till riksdagen den här veckan. Man ska ha möjlighet att bestämma vem som ska kunna hjälpa en. Man ska kunna välja leverantör. Det är en förändring som Eva Olofsson och hennes parti sade nej till när vi lade fram förslaget om LOV här i kammaren. Vi har börjat fråga de äldre själva i öppna jämförelser och brukarundersökningar. Vi har genomfört åtskilliga förbättringar när det gäller hemtjänstens insatser till äldre, och vi kommer att fortsätta det förbättringsarbetet.