Heroinförskrivning i Danmark

Herr talman! Morgan Johansson har frågat mig på vilket sätt jag tänker ta upp frågan om den nya danska narkotikapolitiken med den danska regeringen, på vilket sätt jag avser att agera så att den nordisk-baltiska överenskommelsen hålls samt på vilket sätt jag avser att agera så att respekten för FN-konventionerna upprätthålls. Jag vill först och främst framhålla att jag är mycket oroad över att heroinförskrivning blir ett inslag i allt fler länders narkotikapolitik. Jag beklagar att Danmark har valt denna väg. Även om läkarordinerat heroin inte formellt strider mot FN:s narkotikakonventioner är nog Morgan Johansson och jag helt överens om att vi inte vill se en sådan utveckling i Sverige. Att upprätthålla respekten för FN:s narkotikakonventioner är ledstjärnan för vårt agerande i den internationella narkotikadebatten. Att konventionerna är en grundval är klart och tydligt uttryckt i EU:s narkotikastrategi och handlingsplan liksom i det politiska manifest som antogs vid ministersegmentet vid förra årets möte i FN:s narkotikakommission. Här har Sverige varit aktivt drivande i att få in dessa referenser. Jag kan nämna att när det gäller diskussionerna om just respekten för konventionerna har vi haft ett starkt stöd från den danska regeringen. Den danska regeringen har i dagarna fått en ny sundhetsminister. Jag har ännu inte haft möjlighet att träffa honom, men jag kommer självklart att ta upp frågan om heroinförskrivning när vi träffas.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret som jag faktiskt tycker är ganska bra. Jag var kritisk till att de svenska aktionerna inte var starka när detta danska heroinprogram drog i gång för någon månad sedan. Men när jag läste detta svar och också hörde det läsas upp i kammaren är det tydligt att det här finns både ett klart avståndstagande från programmet och ett löfte om att statsrådet ska ta upp denna fråga med sin danska motsvarighet. Det tycker jag är bra. När ett nordiskt grannland lägger om sin narkotikapolitik på detta sätt är det en ganska stor sak som måste utlösa reaktioner och en rejäl debatt om narkotikapolitiken och statens roll och ansvar för den som har fastnat i ett missbruk. När någon fastnar i ett missbruk måste samhällets roll vara att ge hjälp, råd och stöd för att han eller hon ska bli fri från detta missbruk. Men statens roll kan inte vara att förse honom eller henne med mer och mer narkotika som bara kommer att innebära att individen successivt bryts ned. Det är i så fall en kapitulation. Om man tänker efter är det en orimlig strategi. Då skulle staten säga att den narkoman som inte kan sluta med narkotika eller som vi inte anser oss ha råd att ge vård ska i stället förses med statligt heroin och hållas i ett livslångt permanent drogberoende. Det är som att säga om en alkoholist att han eller hon inte kan sluta dricka och att det därför är lika bra att staten förser honom eller henne med brännvin livet ut så att han eller hon får dricka ihjäl sig. Det är en helt orimlig ståndpunkt. Samtidigt är det inte svårt att förstå hur Danmark har kunnat hamna i denna situation. Man har alltid haft en mer liberal syn på narkotika. Under den förra mandatperioden talade vi till exempel mycket med danskarna om cannabisförsäljningen i Christiania, och den försvann så småningom, åtminstone den öppna delen av den. Då träffade vi också till slut en nordisk överenskommelse där vi fick danska politiker, bland andra nuvarande statsministern Lars Løkke Rasmussen, att skriva under på att heroinförskrivning inte är någonting som vi borde använda vare sig i Danmark eller i något annat nordiskt land. Att man nu ändå har hamnat så snett i heroinfrågan tror jag delvis beror på att man egentligen aldrig har haft någon drogfri behandling att tala om. Man har nästan helt satsat på metadon. Det kan vara en nödvändig behandling för vissa, men om man inte erbjuder drogfri behandling i någon större skala skapar man bara större och större grupper av drogberoende. För en växande grupp bland dem kommer metadonet inte att vara tillräckligt, och då står man till sist i en situation där man anser att det är lika bra att ge dem heroin då det ju egentligen är det de vill ha. De sociala konsekvenserna av en sådan strategi kommer att bli mycket allvarliga. Jag skulle tro att det danska metadonprogrammet nu kommer att kollapsa. När nu möjligheten finns att få heroin kommer naturligtvis många att vilja ha det i stället. Allt färre kommer att vilja gå in för drogfrihet. Herr talman! Det finns alltså ett klart samband mellan låg ambitionsnivå i missbrukarvården och en liberalisering av narkotikapolitiken. Där ser jag en fara också i den svenska utvecklingen. På senare år har missbrukarvården skurits ned, till exempel statens missbrukarvård inom Statens institutionsstyrelse där man nu står inför stora neddragningar och uppsägningar, bland annat i min hemstad Lund. Det finns en risk att dessa nedskärningar utlöser en liberaliseringsdebatt också i Sverige. Vi tar ändå inte hand om de drogberoende och erbjuder vård; det är lika bra att vi ger dem heroin så slipper de stjäla - sådana inlägg finns redan nu i debatten. Det temat, missbrukarvården, återkommer vi till i en debatt på tisdag mellan statsrådet och mig.

Herr talman! När jag i går förberedde mig för den här debatten googlade jag den här "Lundadeklarationen". Även om jag jobbat lite grann med narkotikafrågor har jag nämligen inte kommit i kontakt med den tidigare. Det var ett ganska digert arbete - inte för att det var många träffar, det var ett drygt fyrtiotal, men för att de flesta träffarna inte rörde den Lundadeklaration som nämns i den interpellation vi just nu debatterar utan en helt annan deklaration. Många av de andra träffar jag fick var sådant som Morgan Johansson själv lagt upp, som denna interpellation - som finns ute på nätet - och andra debattartiklar. Efter lite sökande hittade jag dock den Lundadeklaration som det hänvisas till i interpellationen. Det var på regeringens hemsida, där den omnämns som ett letter of intent - inte översatt till svenska. Jag hittade också efter lite sökande den debattartikel som det hänvisas till i interpellationen. Det vi kan konstatera är att den Lundadeklaration som undertecknades av nordiska och baltiska ministrar 2003 inte har blivit speciellt spridd av tidigare ministär. Vi kan också konstatera att om man vill veta vad som står i den måste man veta var man ska leta. Det är inte lätt att hitta innehållet i den. Därför är det lätt för Morgan Johansson i dag att definiera vad som står där, när inte många vet vad som finns i den. Icke förty måste jag ge den tidigare folkhälsoministern Johansson kredit för att han gjorde detta. Det var en viktig fråga. Det danska försök med förskrivning av heroin som vi debatterar i dag är någonting som jag givetvis vänder mig emot, herr talman. Samtidigt kan man inte undgå att slås av tanken att en tidigare svensk minister vänder sig till en nuvarande svensk minister för att fråga vad en dansk minister gör för att visa vad han själv inte gjorde. I någon mening är det flera punkter i Lundadeklarationen som gås igenom. Det handlar exempelvis om det jag tycker är det viktigaste, nämligen att ha en god tillgänglighet till missbrukarvård. I Sverige kan vi se att vi har en ganska begränsad tillgänglighet till missbrukarvård, vilket jag tror är ett stort problem. Det finns många problem. Jag har ingen annan uppfattning i sak när det gäller Morgan Johanssons rädsla över att Danmark nu på flera ställen har inlett ett program med förskrivning av heroin. Jag tror att det kommer att bli problem ur behandlingssynpunkt precis på det sätt som Morgan Johansson beskriver: De personer som i dag kanske får annan substitutionsbehandling väljer att göra detta i stället. Går man till grundfrågan - om den nuvarande danska regeringen bidrar till att sprida eller göra det enklare att få tag i narkotika - tror jag dock att Morgan Johansson har helt fel. Mina erfarenheter är tvärtom att man i Köpenhamn, som har socialdemokratiskt styre, har velat få till legalförskrivning av hasch vilket den borgerliga regeringen har gått emot. Tittar man på den europeiska debatten ser man också att det inte är de konservativa eller liberala regeringarna i Europa som har drivit detta. De här frågorna drivs från vänsterhåll för att i någon mening kapitulera för de problem vi står inför. Jag accepterar inte detta. Och låt mig göra det klart, herr talman: Jag har ingen annan uppfattning än Morgan i sak, men när man debatterar de här frågorna bör man veta att de danska socialdemokraterna inte har bidragit till den linje som Morgan Johansson står för. Därför tycker jag att inte bara vår folkhälsominister ska prata med sina danska kolleger utan att även Morgan Johansson kan prata med sina partikolleger i Danmark så att vi får bättre ordning och mindre spridning av olika typer av narkotika över Sundet.

Herr talman! Låt mig först säga att jag är väldigt glad över den samsyn som råder kring narkotikapolitiken i Sverige - att vi ska ha nolltolerans, att det är oförenligt med våra narkotikapolitiska mål att exempelvis använda heroinförskrivning i Sverige, att den substitutionsbehandling vi har behövs och att det är vård och behandling som ska ges till missbrukare, inte hjälp att komma över droger på det sätt som jag menar att heroinförskrivning är. Det finns en uppenbar risk att detta raserar behandlingssystemet i Danmark. Jag tycker att det är att ge upp när man börjar med heroinförskrivning. Jag tycker att det är att ge upp när man börjar med injektionsrum. Jag är egentligen ännu mer bekymrad över utvecklingen i Norge än den i Danmark. I Norge har man nämligen tagit ytterligare steg. Jag har haft flera diskussioner, också med fysisk kontakt, med de nordiska ministrarna - dock inte med den nye danske sundhetsministern - där vi verkligen har gått i clinch med de här frågorna och våra olika synsätt på vad en människovärdig behandling är och vad det skickar för signaler i ett samhälle när man ger sig in på heroinförskrivning och injektionsrum. Där har vi olika syn; det är helt uppenbart. Jag tror att det behövs väldigt mycket mer av pågående diskussion. Jag har också haft en diskussion på Newsmill där både den norske och den danske ministern gick in med anledning av en artikel jag skrev om just injektionsrum och heroinförskrivning. Den här debatten behöver fortsatt föras. Den är angelägen att föra. Det har funnits en samsyn mellan de nordiska länderna när vi har agerat på både den internationella arenan och den europeiska arenan, och det är en brist att vi inte har kunnat vidmakthålla den. Därför finns det alla skäl att intensifiera den här debatten. Sedan håller jag naturligtvis inte med Morgan Johansson när han säger att missbrukarvården har skurits ned. Vi har satsat otroligt mycket på att försöka utveckla den. Detta ska vi ha en debatt om nästa vecka. Jag är dock glad att kunna säga att det har funnits ett enormt intresse av att ta till sig den strategi för missbrukarvården som Socialstyrelsen har tagit fram och hållit seminarier om runt om i landet: Vad säger forskningen? Vad är vetenskapligt grundade metoder? Hur ska vi arbeta? Det finns en receptivitet för detta ute i landet bland dem som levererar missbrukarvården, bland socialtjänstens folk. Detta är glädjande. Det finns en intention och en vilja att förbättra missbrukarvården. Nu har vi också en utredning som tittar över hela missbrukarvårdens organisation. Målsättningen är att kunna ge rätt insats till rätt person vid rätt tidpunkt. Att den som är i behov av behandlingen själv kan ha möjlighet till inflytande över när och hur insatser ska ges tror jag också är väldigt viktigt. Vi får inte heller glömma bort att det kring varje missbrukare finns en situation där familj, vänner och släktingar också är berörda av missbruket. Det är därför jag tycker att det är så sorgligt när länder tillåter sig att säga att staten fortsatt ska betala droger åt en person som har hamnat i missbruk.

Herr talman! Först vill jag säga några ord till Jan R Andersson. Du berättade om hur mycket du hade googlat på nätet. Det hade du inte behövt göra. Du hade kunnat gå direkt till mig och få pressmeddelandet, artikeln, hela letter of intent och deklarationen. Jag är nämligen en man som sparar mina papper, också från denna tid. Du hade kanske sparat lite arbete. Gör nu inte partipolitik av detta! Naturligtvis för också vi en diskussion med vår danska motsvarighet. Självklart är det så, på samma sätt som jag vill att man även på regeringsnivå för en diskussion med sina danska motsvarigheter. Jag tror att det är viktigt att vi, så många som möjligt, försöker sluta upp bakom både FN-konventionen och denna restriktiva narkotikapolitik. Vi ska inte gå in på den väg där vi successivt hamnar på ett sluttande plan där vi tillåter mer och mer och där drogproblematiken så småningom bara kommer att växa oss över huvudet. Jag tror att vi egentligen är ganska överens om detta, och jag tycker att det är lite onödigt att försöka göra partipolitik av just den frågan. Jag gjorde inte det i mitt inlägg. Tvärtom tyckte jag att svaret var ganska bra, och jag tycker också att den ambition man har när det gäller att ta upp frågan med de danska motsvarigheterna är bra. Jag ser fram emot att höra resultatet av statsrådets samtal med den danske ministern i denna fråga. Jag antar att vi får återkomma till den frågeställningen. Sedan har vi en dispyt när det gäller missbrukarvården som sådan, det vill säga vad som har hänt under dessa år. Den ska vi återkomma till på tisdag, men jag vill ändå nämna att vi just i dessa dagar har en aktuell fråga i min hemstad Lund. Lundens LVU-hem ska nämligen läggas ned. Det är en verksamhet, en vårdinrättning, som är till för unga kvinnor i åldrarna 16-19 år som har hamnat i ett missbruk och omhändertagits av samhället. Där är det så att staten, regeringen, har lagt ett mycket stort sparbeting på Statens institutionsstyrelse som denna myndighet nu måste dra in på något sätt. Deras lösning är att lägga ned ett stort antal behandlingshem, däribland Lundens LVU-hem. Jag tror att det är sammanlagt 150 jobb som hotas i verksamheten om dessa nedskärningar ska göras. Det var det jag syftade på, och det är det vi ska tala om under nästa vecka. Min bild är dock väldigt tydlig: Under dessa år har man talat en hel del om strategier i missbrukarvården, men pengarna har man inte klarat av att gå fram med. Därför ser vi dessa nedskärningshot. I dagens debatt pekar jag bara på risken för att det finns ett samband mellan låga ambitionsnivåer i missbrukarvården och att det blir vatten på kvarnen för dem som vill liberalisera narkotika. Man säger: Vi tar ändå inte hand om de drogberoende, så varför inte bara ge dem heroin? Då stjäl de i alla fall inte. Inslag som pekar åt detta håll finns redan i dag i den offentliga debatten. Därför måste ambitionsnivån när det gäller missbrukarvården vara väldigt hög. Jag tycker att den måste vara högre än vad den varit hittills, och där finns kopplingen mellan å ena sidan vården och å andra sidan narkotikapolitiken.

Herr talman! Anledningen till att jag redogjorde för sökresultaten på Google var att jag ville ge en bild av hur spridd denna deklaration är. Min bild var att den inte är spridd, och den är inte känd. Tar man en deklaration som varken är spridd eller känd är det klart att den inte får det genomslag man önskar. Det var lite grann den bilden jag ville ge. Sedan får jag givetvis ändå tacka Morgan Johansson för att han ville erbjuda mig dessa tjänster. Låt mig trots allt komma tillbaka till två delar. Jag börjar med Sis. Anledningen till att Sis har besparingar i dag är att man har ett minskat antal klienter. Det är inte så att man har sparat ned på kostnaden per klient, men i en situation där färre kommer till dem är det klart att de måste se över sin situation. Den debatten får väl fortsätta vid ett senare tillfälle, men jag tror inte att Morgan Johansson i grunden har någon annan uppfattning än att man om man inte har klienter måste anpassa sin verksamhet till detta. Låt mig ändå, herr talman, komma tillbaka till den danska modellen. Det blir lätt illusoriskt om socialdemokraterna säger att de genomförde en politik där de fick danskarna att sluta med spridning av olika typer av narkotika. Morgan Johansson skriver: "Vad hjälpte det till exempel att vi jagade haschförsäljare i Skåne när man kunde köpa cannabis öppet i Christiania?" Det är att ta på sig rollen som den person som går emot en liberalisering, samtidigt som Morgan Johanssons partikolleger öppet i Köpenhamn vill vara de som tar på sig rocken att vara de liberala krafterna för narkotika. Då, herr talman, kan jag inte undvika att ta upp detta. Givetvis bär också Morgan Johansson ett ansvar för vilken kommunikation han har med sina kolleger. Vad jag har förstått är det inte så långt, utan det handlar om ett telefonsamtal eller en 20-minutersresa för att kunna ta den diskussionen.

Herr talman! Ja, det börjar väl märkas att det är valår och att det finns en del som vill tala om både vad de har gjort för gott här i världen och lyfta upp frågor som finns på hemmaplan. Först ska jag säga något ord om Lundadeklarationen, som jag också har tittat på och som inte har någon större spridning. Det som var lite tråkigt med den kan jag tycka är att man inte tydligare skrev in vikten av att följa FN-konventionerna. Problemet med deklarationen är att Norge och Danmark känner sig helt oförhindrade att inleda förskrivning av heroin. Utifrån deras utgångspunkt har vi inte har kommit överens om något förbud, tyvärr. Jag skulle ha önskat att deklarationen hade varit kraftfullare och bundit upp bättre när man nu ändå gjorde arbetet, men tyvärr har den inte räckt till alls för att låta länderna välja den väg de har gjort. Det har de kunnat göra utan att hindras av deklarationen. När det gäller Lundens LVU-hem kommer vi att diskutera det närmare, men eftersom Morgan Johansson ändå åberopar detta i diskussionen måste jag också säga någonting redan här och nu. Det är inte så att staten lägger några besparingar på Statens institutionsstyrelse, utan det handlar om att kommunerna inte köper platser i den utsträckning de tidigare har gjort. Nu ökar det faktiskt igen, så det är en ljusning på gång. Men det har varit så under en lång rad år att kommunerna har köpt ett färre antal platser, och det är naturligtvis så att Sis då måste se över sin verksamhet. Det är precis det Sis har gjort, och då har man sett att man om man har större enheter kan bli mindre sårbar när det gäller upp- och nedgångar mellan olika år. Det är alltså anledningen till Sis förslag i detta avseende. Missbrukarvården med den strategi som är lagd och den kunskap som byggs ute i landet med hjälp av denna nya strategi tror jag kommer att vara väldigt värdefull inte minst med tanke på hur mycket verksamheter kommunerna har startat på hemmaplan. Det är viktigt att det finns kunskapsunderlag för att bedriva den på ett bra sätt. Det är också så att tillgången till substitutionsbehandling har ökat markant under denna mandatperiod. Det är en viktig framgångsfaktor och en viktig faktor för att kunna säga att heroinförskrivning inte är aktuellt i Sverige. Vi erbjuder substitutionsbehandling, men förskrivning av heroin på det sätt man gör i Danmark och Norge är inte aktuellt. Det finns naturligtvis ett direkt samband mellan hur man jobbar med tillgången till vård och behandling och hur man kan avvärja det som i dag diskuteras i form av eftergifter när det gäller harm reduction. Harm reduction definieras väldigt olika i olika länder, det vill säga vad man inkluderar i detta begrepp. När jag diskuterar harm reduction på internationell arena är jag noga med att säga: Berätta vad du menar! Vad inkluderar du i harm reduction, och vad exkluderar du? Detta begrepp har nämligen kidnappats lite av legaliseringsförespråkarna, och jag tror att det är väldigt viktigt att vi vid varje tillfälle som diskussionen finns uppe låter alla inblandade parter definiera begreppet. Heroinförskrivning och injektionsrum inkluderas definitivt inte i harm reduction.

Herr talman! Denna debatt började bra, men nu börjar jag bli lite besviken på Maria Larsson. Hon säger att Lundadeklarationen inte lyfter fram FN-konventionen. Det är inte sant, Maria Larsson. Jag har framför mig det pressmeddelande vi gick ut med den 24 september 2003. Där står: The joint strategy will build on a restrictive and considerate drug policy based on the UN drug conventions. Jag återkommer till själva deklarationen. Läs på lite, Maria Larsson, den deklaration som du påstår dig ha läst! I den artikel som vi publicerade 24 september 2003, alla de nordiska ministrarna, var vi ännu tydligare: Vi kan aldrig acceptera illegal användning av narkotika. Vi avvisar bestämt de krafter som till exempel vill legalisera cannabisanvändning eller låta staten dela ut heroin till narkomaner. Detta förband sig alla de nordiska ministrarna vid det tillfället att göra. Skälet till att jag nu tar upp den här debatten är att jag anser att Sverige bör försöka se till att hålla de andra nordiska länderna ansvariga inför det som de en gång har kommit överens om. Jag förhäver mig inte på något sätt när det gäller Christiania och haschförsäljningen. Det var inte jag som avskaffade den fria försäljningen av cannabis i Christiania. Vad jag gjorde var att när vi, de nordiska ministrarna, träffades i Lund satte jag mig med den danske ministern och talade om för honom att i Lund säger sig 40 procent av de ungdomar som provat narkotika ha köpt den i Danmark. Det är ett problem inte bara för Köpenhamn utan också för Sverige, och jag vill att du gör någonting åt det. Sedan tog det ett halvår, och man hade lagt ned det. Det var framför allt krafter i det danska samhället som verkade, det var inte genom våra påtryckningar. Men jag tycker att det är en poäng med att när man träffas ta upp frågan. Jag återkommer till Statens institutionsstyrelse på tisdag. Där vet vi att det var underbeläggning i somras, men nu är det överbeläggning. Det är många som vill köpa de här tjänsterna, men vi tar den diskussionen på tisdag.

Herr talman! Vad härligt, vi får anledning att ses igen och fortsätta diskussionen. Jag är glad för de insatser som Morgan Johansson gjorde under sin tid som folkhälsominister - låt mig säga det. Jag vet att Morgan Johansson var mycket aktiv i narkotikafrågan. Det var naturligtvis till fördel när man tog över att Sverige hade varit framme i debatten och hade varit aktivt. Jag vill påstå att det har vi verkligen fortsatt med. Jag är också glad över den samsyn som finns i narkotikafrågan på hemmaplan. Det underlättar för oss att vara tuffa och frimodiga i den internationella debatten. Det ska vi fortsätta med att vara. Jag skulle vilja säga att det står och väger internationellt just nu. Att vi finns som tydliga förespråkare för den restriktiva linjen, ett narkotikafritt samhälle, har stor betydelse. Det finns tack och lov de som kommer till vårt land för att titta på vad vi gör för att hämta hem det till sina länder och vara delaktiga i den internationella debatten. Jag ska gärna hålla upp Lundadeklarationen när jag träffar mina nordiska kolleger och säga: Detta har vi kommit överens om. Tyvärr är det, som jag sade, ingen som känner sig oförhindrad att införa både det ena och det andra med anledning av deklarationen. Det gör att diskussionen måste fortsätta. När det gäller missbrukarbehandlingen har det vidtagits ganska mycket åtgärder för att förbättra den både kortsiktigt, skulle jag vilja säga, och framför allt långsiktigt. Det ska vi återkomma till, och det ser jag fram emot. Till dess får jag önska en trevlig helg.