Hyresrättens ställning

Fru talman! Johan Löfstrand har frågat mig vad jag avser att göra för att förbättra balansen mellan de olika boendeformerna. Utgångspunkten för frågan är enligt interpellanten dels att det byggs för lite hyresrätter, dels att hyresrätten som boendeform skulle missgynnas av regeringen, som särskilt pekar på borttagandet av subvention som en förklaring. Innan jag besvarar frågan måste jag därför diskutera den verklighetsbeskrivning som Johan Löfstrand ger uttryck för. Att det byggs för lite tror jag att vi kan enas om - detta gäller såväl hyresrätter som bostadsrätter. Orsakerna till den minskning i bostadsbyggandet som vi nu ser är flera, och sambanden är ganska komplexa: den amerikanska bolånekrisen, som har fått konsekvenser för banker och finansinstitut världen över, ökad försiktighet hos långivarna och därmed kreditrestriktioner, minskad efterfrågan och konsumtion generellt samt varsel och uppsägningar som ytterligare försämrar framtidstron och därmed hushållens vilja att investera i ett nytt boende. Fru talman! Listan kan göras lång. Men krisen är allmän och drabbar inte någon särskild boende- eller upplåtelseform. Så till frågan om hyresrätten missgynnas av regeringen. Subventionerna till bostadsbyggande har tagits bort, vilket även påverkat förutsättningarna för bostadsrätten. Syftet är dock inte att angripa hyresrätten utan att skapa långsiktigt stabila villkor för en sektor som måste kunna leva på egna meriter och bygga för konsumenterna, och inte anpassa sig till hur man ska maximera de statliga stöden. Denna typ av subventioner kommer i längden inte konsumenterna till del utan är kostnadsdrivande och minskar företagens förmåga att verka på marknadens villkor. Johan Löfstrand pekar på borttagandet av den statliga fastighetsskatten som en orättvisa som gynnar dem som äger sin bostad. Skälet till denna reform var att den statliga fastighetsskatten i sig var orättvis och oförutsägbar. I stället infördes en kommunal, rimlig och förutsägbar fastighetsavgift som även gynnat hyresrätten. Jag har dock löpande hållit mig underrättad om hur parterna på bostadsmarknaden ser på villkoren för de olika boende- och upplåtelseformerna. Och givetvis är jag beredd att pröva sådana förslag som kan vara värdefulla för att främja en väl fungerande bostadsmarknad. Under den pågående krisen har vi dock kunnat läsa om hur bostadsrättsprojekt görs om till hyresrätt, vilket visar att utsikterna för hyresrätten inte är så dystra som interpellanten vill göra gällande. Självfallet följer jag och regeringen noga vad som händer på marknaden, även bostadsmarknaden, och överväger vilka insatser som kan komma att behövas för att stabilisera situationen. Avslutningsvis ser jag inget skäl till att nu vidta några åtgärder av sådant slag som Johan Löfstrand efterlyser.

Fru talman! Tack så mycket, statsrådet, för det svar jag har fått! Jag kan konstatera att den här debatten och andra debatter som jag har haft med bostadsministern om frågor rörande bostadspolitik har inletts med ett långt försvarstal, som har byggt på att alla de problem och de brister som kanske finns i det bostadspolitiska systemet och i den borgerliga bostadspolitiken definitivt inte har någonting med den borgerliga regeringen att göra. Normalt brukar statsrådet hävda att alla brister som finns är den tidigare socialdemokratiska regeringens fel. Den här gången är det finanskrisen. Min fråga och fundering är: Hur länge ska vi stå här i kammaren och höra att alla de problem och bekymmer som finns i samhället är någon annans ansvar? Det är aldrig regeringens ansvar, oavsett vilken fråga vi diskuterar. Vi har tidigare diskuterat kommunernas ekonomiska situation, och även där var det så att staten inte hade något ansvar och att regeringen inte hade något ansvar. Självklart spelar finanskrisen en stor roll för vad som händer i vårt samhälle, men politiken kan förändra saker. Och politiken kan påverka både bostadsbyggandet och balansen mellan upplåtelseformer. Vi har den här kammaren och Sveriges riksdag till att försöka påverka samhället. Borde inte den borgerliga regeringen ägna sig åt att på olika sätt påverka samhället i positiv riktning i stället för att stå passiv och titta på? Fru talman! Alla utom regeringen verkar se att det i dag finns skillnader mellan upplåtelseformer och att regeringen har bidragit till att skillnaderna har blivit större. Förändringen i fastighetsskattesystemet är en av de reformer som har missgynnat hyresrätten till förmån för ägandet. Då ska man inte tala om hur studentboendet speciellt har missgynnats i förhållande till både ägandet och andra hyresrättsboenden. Införandet av ROT-bidraget är ett annat exempel som tydligt visar att regeringen inte är intresserad av att skapa neutrala regler. Varför ska det vara så att det subventioneras om man vill renovera sin villa men att man inte får denna subvention om en hyresfastighet ska renoveras? Varför ska det vara så att om man får uppfarten till sin villa skottad ska det subventioneras medan man inte kan få skottning av trappan till en hyresfastighet subventionerad? Det finns många argument. När jag lyssnar på Mats Odell tolkar jag honom som att han inte ser att det finns några problem med balansen mellan upplåtelseformerna. Det verkar som att Mats Odell inte heller har lyssnat på alla de röster som nu hörs runt om i landet. Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna och SABO har gemensamt gått ut och krävt att man måste se över beskattningen av hyresrätten. Oppositionen i riksdagen har gång på gång debatterat och diskuterat olika förslag som kan innebära att vi får en översyn som kan leda till att vi får en större neutralitet och balans. Slutligen har ett antal kristdemokratiska bostadspolitiker som runt om i landet debatterat frågan om hyresrättens roll. Det har de gjort både i tidningen Bofast och i Kristdemokraternas egen tidning Kristdemokraten. De har tydligt markerat sitt missnöje med hyresrättens ställning. Min fråga till bostadsministern är: Har man uppmärksammat att det både i sina egna partiled och från oppositionen och ett antal andra intresseorganisationer finns en bild av att hyresrätten är missgynnad, och vad tänker statsrådet göra åt detta?

Fru talman! Återigen står vi här med bostadsministern. Som vanligt har han naturligtvis ingen skuld i att det knappt byggs några bostäder alls och framför allt att det är stora skillnader i upplåtelseformerna. Nej, bostadsministern har inte någon del av detta. Vit som snö, skulle man kunna säga att Mats Odell är i de här sammanhangen. Alltid finns det någon annan att skylla på. Det tycker jag är det mest intressanta. Men ansvarets dag kommer, Mats Odell, var så säker! Låt mig peka på två saker som jag vill ta upp i det här sammanhanget och som är verkligt stora skillnader. Jag har en god vän som tänker utnyttja ROT-avdraget till att byta ut fönster i sin villa som byggdes någon gång i mitten av 70-talet. Det är alldeles utmärkt. Det är ett bra sätt att använda ROT-avdraget på. Häromdagen satt jag med Sigge, min gamla ordförande i min före detta bostadsrättsförening. Det är en av Sveriges största bostadsrättsföreningar, bostadsrättsföreningen Porkala. Det är ganska dåligt med isoleringen av de 70-talsbestånd som finns där. Det är till och med så att man under åren fått tilläggsisolera ganska många fönster. Den föreningen skulle behöva byta ut alla sina fönster men kan naturligtvis inte göra det den här gången. Man skulle behöva göra det av två skäl. För det första är det ett problem för föreningen. För det andra skulle man spara energi och man skulle kunna uppnå ett av de andra målen. Det är det mål som regeringen nu har lagt fast om energieffektiviseringen. Det tycker regeringen inte är viktigt. Det viktiga är att de som har ett småhus kan göra detta men inte de som bor i flerbostadshus. Hur hänger detta ihop med regeringens politik där man säger att man strävar mot att det inte ska vara några skillnader mellan upplåtelseformerna? Det skulle jag gärna vilja ha svar på. Regeringen talar också i sitt svar om några av de bostadsprojekt som man inte fick sålda. Det stämmer att det var några. Vad jag vet var det tre, fyra eller kanske fem fastigheter här i Stockholm som togs över av de tre fullkomligt stormrika stora bostadsföretagen i Stockholms stad. Där har man sålt av bostadsrätter under många år. Det gjorde att de hade möjlighet att ta över. Detta, bostadsministern, måste väl ändå vara exempel på marginalen? Vi som stod i bostadskön i Stockholm blev naturligtvis glada när det tillfördes några hundra nya lägenheter. Men inte kommer väl detta att hjälpa till att lösa de besvär som finns i Stockholm men även på andra håll i landet? Vi bör vara klara över den saken. När tänker bostadsministern presentera de förslag som gör att antalet bostäder kommer att öka, att bostadsköerna minskar och framför allt att det uppstår en rättvisa när det gäller boendet?

Fru talman! Jag vill först tacka statsrådet för svaret. Ibland är det bra att ha lite perspektiv på tillvaron. I det här fallet vill jag erinra om att vi tidigare i dag har haft en debatt om en interpellation från Helene Petersson, en partikamrat till den nu aktuella interpellanten, om småhusindustrin och bostadsbyggandet. Där efterlystes förmåner för att stimulera bostadsbyggandet på småhusmarknaden så att flera av Sveriges medborgare även i framtiden kan förverkliga sin dröm om ett egnahem. Det är ganska intressant att ställa den interpellationen och de socialdemokrater som deltog debatten, Helene Petersson i Stockaryd och Göte Wahlström från Jönköping, mot interpellationsdeltagarna i denna debatt. Det går bara inte ihop. Det är två helt olika sätt att argumentera, fullständigt och kapitalt olika. Vad ska åhörarna på läktarna tro? Vilken är den socialdemokratiska politiken i den här frågan? Fru talman! Det var det ena jag ville säga. Det andra jag vill göra är en kommentar till interpellantens synpunkt på fastighetsskatten. År 2007 vidtogs en allmän fastighetstaxering av flerbostadshus. Om man läser om det kan man notera att enbart höjningen av fastighetsvärdet i flerbostadshus var 447 miljarder, tror jag det var. Om vi hade haft kvar fastighetsskatten som vi hade tidigare, hur mycket skulle dagens boende i flerbostadshus - de som Johan Löfstrand värnar om - betalat i fastighetsskatt? Det är lätt att räkna ut. Det är 0,5 procent, med Socialdemokraternas sätt att se, på merkostnaderna. Det är nästan 2 ½ miljard mer. Dessutom skulle det utgå på alla andra fastigheter. Det hade blivit en fastighetskatt på flerbostadshusen på över 3 miljarder mer än vad den är i dag. Det är den faktiska höjningen som de som bor i flerbostadshus har sluppit ifrån. Det är ungefär 3 miljarder kronor. Det är väl inte en så dålig fastighetspolitik som man har bedrivit. Men jag förstår att ni vill höja fastighetsskatten som alla andra skatter - det är helt klart - även om det inte kommer att gå att göra detta. Jag vill fråga Johan Löfstrand: Hur mycket tycker du att man ska höja fastighetsskatten för dem som bor i flerbostadshus? Det är en intressant fråga. Det är 1,6 miljoner lägenheter det handlar om. Tycker du att det var väldigt beklagligt att de slapp ifrån höjningen vid 2007 års allmänna fastighetstaxering som genomfördes, det vill säga att de slapp ifrån 2 miljarder i höjda fastighetsskatter? Det slår ändå ytterst på hyresnivån.

Fru talman! Det här är en intressant debatt. Också jag vill gärna tacka statsrådet för det utmärkta svaret. Johan Löfstrand och jag är båda från det goda länet Östergötland. Jag kan informera Johan Löfstrand om att moderaterna i civilutskottet i går och i dag var på resa i Östergötland för att studera den östgötska bostadsmarknaden. Vi besökte Linköping, Motala och Finspång och träffade privata fastighetsägare och kommunala fastighetsbolag. Jag kan meddela Johan Löfstrand att från alla tre kommuner rapporteras om planer på att bygga hyresrätter och andra typer av bostäder. Det privata företag vi träffade i Linköping planerar under åren 2009-2011 att bygga 500 bostäder, hyresrätter och bostadsrätter. Visst byggs det i Sverige, och visst finns det planer att bygga. I dag på förmiddagen var vi i Finspångs kommun, en kommun med ungefär 20 000 invånare i norra Östergötland. Den har under en lång följd av år haft problem med utflyttning. Man tappade 114 invånare år 2008. Där bygger man nya hyresrätter. Det kommunala bostadsföretaget bygger nya hyresrätter. Man gör det utan subventioner. Och det är till hyror som folk kan betala. Man bygger bostäder som folk vill bo i. Det var inga problem att hyra ut de här nya bostäderna. Och man har en kö, vilket gör att man överväger att bygga en andra etapp av detta projekt. Denna rapport är alltså från den östgötska verkligheten, och den visar att det går att bygga hyresrätter i dagens Sverige och att det går att bygga till hyror som folk kan betala. Apropå att vissa projekt har omvandlats från bostadsrätt till hyresrätt fick vi höra att det var en företeelse på marginalen i Stockholm. Jag kan då rapportera, återigen från den östgötska verkligheten, att i stadsdelen Ekängen i Linköping har ett dotterbolag till det kommunala bostadsbolaget Stångåstaden beslutat att göra om ett egnahemsprojekt till hyresrätter därför att man bedömde att marknaden var sådan att det var lämpligare. Det förekommer, och det illustrerar också att ryktet om hyresrättens död är betydligt överdrivet. Vi fick också höra av en tidigare talare att det knappt byggs någonting alls i Sverige i dag. Det kan då finnas skäl att ge lite perspektiv på det. Prognosen för 2009 säger att det kommer att byggas ungefär 16 000 bostäder i Sverige. Det är alldeles för lite. Det är en beklagligt låg nivå, samtidigt som det självfallet ska ses i ljuset av den internationella finanskrisen. Det kan då vara intressant att veta att 1998, när Socialdemokraterna styrde, byggdes det 12 700 bostäder. 1999 byggdes det 14 650 och 2000 byggdes det 16 800 bostäder. Om man gör lite statistik av detta kan man säga att åren 1999-2003, fyra år av socialdemokratiskt maktinnehav, byggdes det i snitt 19 360 bostäder per år. Under de två åren 2008 och 2009 får vi, om prognoserna håller, ett snitt på 19 250 bostäder per år. Så jag tycker att man ska vara försiktig när man tar till överord, som en del av mina meddebattörer gör här. Sedan får vi höra i ett högt tonläge att investeringsbidragen är avskaffade och att det är roten till alla problem. Man kan då fundera över vad som är den samlade oppositionens alternativ. I sitt budgetalternativ hade Socialdemokraterna med en treårssatsning med 450 miljoner per år i investeringsbidrag. Det sockrade man lite i sitt krispaket och lade på 500 miljoner till under ett par år. Samtidigt vill Vänsterpartiet bygga upp en bostadsfond på 100 miljarder kronor för investeringsstöd. Då funderar man om oppositionen har en samlad politik. Är det 100 miljarder i stöd eller 1 miljard? Och var är alternativet?

Fru talman! Jag tänkte börja med att kommentera den föregående debatten lite grann. Jag har suttit här i kammaren och lyssnat på ett antal debatter, och jag har också deltagit i några. Jag konstaterar att den minister som är här för att svara i huvudsak ägnar sig åt att ställa frågor till de övriga deltagarna. Det är ju inte riktigt det som de här debatterna är till för. Att däremot de övriga ledamöterna från allianspartierna eller majoritetspartierna ställer frågor till meddebattörerna tycker jag är korrekt. Men jag tycker att det vore väldigt bra om vi kunde få en sådan ordning att ministern faktiskt ägnade sig åt att svara på de frågor han får. Det skulle göra debatten mer intressant. Jag har läst ministerns svar, och som flera av debattörerna i den här och även i den föregående debatten har sagt försöker ministern påstå att det inte är regeringens fel på något sätt. Här har ministern hänvisat till den amerikanska bolånekrisen som en anledning till det minskade byggandet och även till den minskade efterfrågan. Även om Andreas Norlén i sitt föregående inlägg jämförde med en tidigare period kan man titta på perioden som var däremellan. Man kan ju välja sina statistikperioder. Om man jämför med den föregående mandatperioden är det ungefär en halvering av byggandet som vi har sett hittills. Och det mesta skedde faktiskt 2007, alltså ett och ett halvt år före finanskrisen, vilket gör att själva resonemanget om vad som skulle vara orsak förefaller, i alla fall för mig, att inte stämma. Ministern kan gärna upplysa mig om det finns någon tankelapsus i mitt sätt att se det. Men det är ju inte den amerikanska bolånekrisen som ligger bakom vad som hände i Sverige år 2007 och inte heller under första halvåret 2008, såvitt jag kan se. När det gäller vikande efterfrågan finns det, såvitt jag förstår, en ganska stor efterfrågan på bostadsmarknaden. Att det skulle vara så att konsumenterna är mindre intresserade av att skaffa bostäder i dag än till exempel 2005 och 2006 kan jag inte se. Jag skulle bara vilja kommentera en detalj till innan jag kommer till mina frågor. Det gäller fastighetsskatten. Ministern använder argumentet att den skulle ha varit orättvis och oförutsägbar. Om den var orättvis är en svår sak att diskutera. Det handlar ju om värderingar, så det kan man naturligtvis inte diskutera. Men när det gäller oförutsägbar sade ministern även i den förra debatten att det är viktigt att saker och ting är förutsägbara. Jag förstår inte riktigt det. Det var väl väldigt lätt att räkna fram var fastighetsskatten skulle hamna någonstans. Jag övergår nu till frågorna, och jag hade tänkt ställa ungefär samma frågor som tidigare ledamöter har ställt. Jag hoppas att vi får ett svar på hur regeringen ser på detta med att ROT-avdraget inte är möjligt att utnyttja för dem som bor i flerfamiljsbostäder. Det är en viktig fråga, så jag hoppas att vi får ett svar på den. Jag skulle också vilja ställa frågor till ministern när det gäller just det här med förutsägbarheten. Jag upplever att det finns ett väldigt tryck från aktörer, både byggföretag och fastighetsförvaltare, att få veta hur det kommer att bli. Vi har ju haft en utredning med anledning av en anmälan till EG-domstolen om de kommunala fastighetsbolagen och hyressättningen, och Sveriges Kommuner och Landsting kom med ett kompromissförslag till den Kockska utredningen. Jag skulle vilja veta vad som händer i departementet, och det är många som vill veta det. Finns det åtminstone en tidtabell, om man nu inte kan få något svar om innehållet?

Fru talman! Den här interpellationsdebatten handlar om hyresrättens ställning. Johan Löfstrand menar att regeringen har gjort det svårare att bygga hyresrätter och nämner då borttagandet av räntebidrag och produktionsstöd som skäl för det. Om man tittar på hur verkligheten ser ut tror jag att det är alldeles uppenbart att vi slopade produktionsstöden, 2,7 miljarder kronor. Jag kan väl påpeka att om Johan Löfstrand nu pläderar för att det ska läggas tillbaka har han inte sitt parti med sig, för i det budgetalternativ som ni har lagt fram är det 400 miljoner av de 2,7 miljarderna som ni lägger tillbaka på det här. Varför var det rätt att ta bort subventionerna? Jo, dels sparade vi 2,7 miljarder kronor, dels byggdes det under den period som de här stöden fanns ungefär hälften så många bostäder i Sverige som i resten av Norden. Det är en anledning så god som någon att ändra på den politiken. Produktionsstöden var kostnadsdrivande, och de ingick i alla kalkyler. Det gjorde att pengarna inte föll ut i fler eller billigare hyresrätter, utan pengarna gick rakt ned i fickorna på byggföretagen. Ovanpå det kände de inte något behov att pressa priserna för att bygga bostäder. Det gick ju så bra ändå när de fick de här subventionerna. Jag noterar att Johan Löfstrand inte köpte vår motivering 2007 och gör det inte i dag heller när jag lyssnar på honom. Då kan jag tipsa Johan Löfstrand om en internationell analys som har gjorts av den internationella lantmäteriorganisationen RICS, Royal Institution of Chartered Surveyors, som nyligen har publicerat sin senaste upplaga av European Housing Review. Vad kommer man då fram till? Jo, man kommer fram till att de omfattande regleringarna och stöden inom den svenska bostadssektorn har skapat en av världens mest komplexa och statsstyrda bostadsmarknader. Den svenska modellen har lett till ett system där de som redan är inne på marknaden gynnas kraftigt, medan de som står utanför marknaden missgynnas. Det har inte bara lett till oönskade sociala konsekvenser med bland annat långa bostadsköer, utan också till stora ekonomiska kostnader, till exempel omfattande svarthandel. De pekar också på att då bostadshyrorna inte har stigit i takt med efterfrågan samtidigt som priserna på egnahem och bostadsrätter har gått upp, har investeringar i nya hyresbostäder generellt sett blivit olönsamma. Man konstaterar också att Sverige år 2004 var ett av de länder i EU som hade lägst bostadsbyggande i förhållande till befolkningen. En anledning till det är att kostnaderna för bostadsbyggande då var de högsta i Europa - 55 procent över EU-genomsnittet enligt Eurostat 2005. Enligt OECD kan detta förklaras med en marknadsstruktur som har utvecklats i en era av höga subventioner för byggande, låga importnivåer och omfattande regleringar. Det här är alltså en politik som har prövats, och den har resulterat i ett alldeles för lågt bostadsbyggande. Regeringen kommer inte att gå tillbaka till den modellen, och jag tror inte heller att Socialdemokraterna själva kommer att göra det. Ert budgetalternativ tyder inte på det. Varför vill då Johan Löfstrand att den här regeringen ska göra det?

Fru talman! Vi har ju haft två timmar på oss att fundera och vässa våra argument sedan debatten avbröts före middagsuppehållet. Jag har i min interpellation lyft fram frågan om hyresrättens ställning på bostadsmarknaden. Under den första debattrundan låg fokus mycket på bostadsbyggandet. Jag diskuterar gärna byggandet av hyresrätter. Framför allt skulle jag gärna se att någon av mina borgerliga kolleger eller bostadsministern här från talarstolen lovade att vi 2014 kommer att kunna se att bostadsbyggandet har varit högre under den borgerliga mandatperioden än under mandatperioden innan då Socialdemokraterna styrde. Om byggandet av hyresrätter har ökat så explosionsartat kan det ju inte vara något problem att lova det. Jag har ställt frågan tidigare, men det har inte funnits några borgerliga företrädare som har velat ställa upp med ett sådant löfte. Med den vikande konjunkturen just nu är nog chansen ännu mindre. Jag diskuterar gärna bostadsbyggandet och framför allt byggandet av hyresbostäder. Om man läser Boverkets indikatorer ser man tydliga tecken på att bostadsbyggandet och framför allt byggandet av hyresrätter kommer att slå i backen ännu mer. Fru talman! Den fråga som jag egentligen ville att interpellationsdebatten skulle handla om var hyresrättens ställning gentemot andra upplåtelseformer. Ett trettiotal kristdemokratiska bostadspolitiker runt om i landet har träffats och debatterat frågan och har, framför allt i Bofast men även i Kristdemokraternas egen tidning Kristdemokraten, lyft fram en oro över att hyresrätten faktiskt är förfördelad. Jag delar de kristdemokratiska bostadspolitikernas oro för hyresrättens ställning. Jag skulle vilja höra hur bostadsministern ser på sina partikamraters kritik mot att hyresrätten har en underordnad ställning i förhållande till andra upplåtelseformer och den kritik som vi i oppositionen har lyft fram. I min interpellation lyfter jag fram förslag som rör införandet av fastighetsskatten, att ROT-avdraget endast går att använda på äganderätter och inte på hyresrätter och att det är orättvist att avdraget för hushållsnära tjänster vid snöröjning enbart går att använda för egnahem och inte för snöröjning utanför ett hyreshus. Mats Odells partikamrater som är aktiva inom de kommunala bostadsbolagen runt om i landet har andra områden som de ser som viktiga att ta upp. Det rör sig om avdragsrätt och andra intressanta förslag för att man ska komma till rätta med den obalans som i dag finns mellan olika upplåtelseformer. Min fråga till bostadsminister Mats Odell är: Delar bostadsministern sina partikamraters oro för att hyresrätten framgent har en underordnad ställning och åsikten att man kanske behöver se över balansen mellan de olika upplåtelseformerna i Sverige?

Fru talman! Det måste vara ganska otacksamt för den här regeringen att diskutera bostadspolitik. Man har ju gjort så väldigt lite på bostadspolitikens område. Man har snarast monterat ned bit för bit. Nu konstaterar vi att det har blivit sämre och sämre. Om man ska prata om det som interpellationen inte handlar om, som Johan Löfstrand sade, nämligen det antal lägenheter man har byggt eller inte byggt är läget inte så konstigt med tanke på att det är lågkonjunktur. Man kan alltid sätta in åtgärder för att man inte ska törna i så hårt. Jag tycker att det är intressant med ROT-avdragen. Varför får inte min gamla bostadsrättsförening med 835 lägenheter göra byten av fönster när min kompis som har en villa som är byggd ungefär samtidigt får göra det? Vad är det för konstig politik? Nu tog jag bostadsrättsföreningen som exempel eftersom jag råkar känna till det fallet. Samma sak gäller för den som äger en fastighet med lika många hyresrätter i sitt bestånd. Den får inte heller använda sig av ROT-avdraget. Blir det inte lite konstigt? Har man inte missgynnat hyresrätten i förhållande till äganderätten? Om det inte är så, förklara vilka regler som gäller.

Fru talman! Som så många andra debatter var den här debatten tidigare ganska vildvuxen, kan man säga. Den kom att omfatta ganska många olika saker. Det handlar ytterst om finansiering. Man kan notera att vi under dagens debatter har diskuterat stimulanser till småhusindustrin. Det var en socialdemokrat som ställde den interpellationen också. Det var klokt av Johan Löfstrand att inte diskutera det. Vi hade sedan en lång debatt om stimulans till kommunerna och landstingen. Det handlade om ganska många miljarder. Nu är vi inne på hur man ska få fler hyresrätter. Ni tycker att man bygger för lite. Man kan alltid tycka att det borde byggas mer. Men man måste anvisa förslag. Jag har några förslag. Man skulle kunna återinföra räntebidraget. Det var ni mycket för. Den förra regeringen som Mats Odell också var med i och där Anne Wibble var finansminister avskaffade räntebidraget. I 1994 års valrörelse lovade ni att ni skulle återinföra de 30 miljarderna. Det gjorde ni inte. Man skulle kunna titta ännu längre tillbaka och införa paritetslånesystem. Det var inte så bra. Det avskaffade nästan sig självt. Om man ska subventionera mer måste man tala om vad som gäller. Det har jag inte blivit klok på. Jag har bara förstått att vi ska diskutera ännu mer pengar från statskassan. Fru talman! Det kommer ytterligare tre interpellationer. De handlar om vårdresurser till barn och psykiskt sjuka och om klimatstöd. Statskassan är naturligtvis en intressant finansieringskälla, men den är inte helt obegränsad. Den har en botten.

Fru talman! Den här debatten har kommit att handla om hyresrättens ställning och om varför det, som interpellanten hävdar, byggs så lite hyresrätter i landet. Jag håller med om att det vore välgörande om det kunde byggas fler hyresrätter i landet. Man kan fundera på varför det byggs så lite hyresrätter. En central och viktig förklaring är att det är för dyrt att bygga. Varför är det då för dyrt att bygga? Är det, som Johan Löfstrand försöker leda i bevis, beroende på att vi har avskaffat bostadssubventionerna till bostadsföretagen? Min uppfattning är att så definitivt inte är fallet. Det är inte det som förklarar denna utveckling, utan det är en mångfald faktorer som sammantaget ger en illa fungerande marknad. Det handlar om stela konservativa strukturer inom byggsektorn. Det är svårt att få genomslag för nytänkande och nya arbetsmetoder. Man börjar från början med varje projekt i stället för att satsa på mer av industriellt byggande. I mitt förra inlägg tog jag ett exempel från Finspång i Östergötland. Där bygger man hyresrätter med hjälp av ett koncept som redan är väl beprövat på andra orter, det vill säga att man inte behöver uppfinna hjulet på nytt. Vi har fyra stora aktörer på byggmarknaden som gör att den får en oligopolkaraktär med fyra stora företag som har allt intresse av att hålla vinsterna uppe och stänga uppstickare ute. Det finns alltså många förklaringar till en illa fungerande marknad. Då är frågan: Är lösningen den som Johan Löfstrand antyder men inte konkretiserar, nämligen att man ska hälla mer pengar över dessa fyra stora oligopolföretag? Kommer det att leda till ökat bostadsbyggande? Jag tror inte det. Han frågar om vi kan lova att bostadsbyggandet kommer att öka med vår politik. Vi lever inte i en planekonomi, och självfallet kan vi inte lova det. Däremot kan vi lova en bättre fungerande bostadsmarknad och ett bättre företagsklimat, och jag är övertygad om att det också kommer att leda till ett ökat byggande på lång sikt.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka ministern för att han avstod från att ställa frågor till interpellanten i sitt inlägg här. Det var jättebra. Jag skulle önska att vi fick se mer av det från ministrarna när de är här i riksdagen. Jag hoppas att vi får se en fortsättning från Mats Odells sida när det gäller det. Gunnar Andrén talade om att detta skulle vara en debatt där oppositionens företrädare vill ösa ur statens stora kassakista. Den här debatten handlar faktiskt om relationerna mellan de olika boendeformerna och om rättvisa. Huruvida nettot av det är positivt eller negativt för statskassan har hittills inte berörts i denna debatt. Jag har åtminstone inte hört detta beröras över huvud taget annat än från Gunnar Andrén som gör sina tolkningar. ROT-avdraget är ett mycket bra exempel på en orättvis fördelning mellan olika boendeformer. Jag tycker inte att det på något som helst sätt ligger utanför denna debatt. Det är tvärtom så att det för att belysa relationen mellan olika boendeformer behövs många olika exempel på de olikheter och orättvisor som finns mellan de olika upplåtelseformerna. Jag skulle önska att ministern kommenterade några sådana olika orättvisor, till exempel ROT-avdraget och hur det kan tänkas förändras och utformas nu när kritiken har kommit från väldigt många olika håll. Jag skulle också önska att ministern innan denna debatt är slut skulle kunna säga åtminstone något om en tidtabell för de förslag som jag ändå vet behandlas både i Justitiedepartementet och i Finansdepartementet när det gäller allmännyttans framtid, både vad gäller juridiska former för dess existens och hyressättningsregler och hur det kommer att hanteras. Jag förväntar mig inte några svar angående resultaten, men jag skulle vilja veta vilken tidtabell ni har.

Fru talman! Man får inte mycket vägledning av att titta på vad interpellationerna handlar om när det gäller en sådan här debatt. I debatten kan uppenbarligen vilken typ av frågor som helst tas upp som inom någon grov mening finns inom politikområdet. Det må vara hänt. Vi har, som sagt, haft en paus i debatten. Före pausen frågade Johan Löfstrand mig: Hur länge ska vi behöva stå här och lyssna till att det är någon annans fel än regeringens att det ser ut som det gör för närvarande? Jag tror, Johan Löfstrand, att de flesta inser att de nya problem som har uppstått på en mängd olika områden i samhället hänger ihop med den djupgående finansiella kris som vi har. Jag tror inte att vi behöver bortförklara detta. Vi får ta vårt ansvar. Hur länge ska ni behöva lyssna på detta? Jag kan garantera en sak, nämligen att ni inte kommer att behöva lyssna lika länge på detta som vi fick under de tolv år som vi var i opposition. Då började i stort sett varje anförande från den dåvarande socialdemokratiska regeringen med att man talade om det moras som man fick överta. Det pågick under tolv års tid. Jag kan försäkra att ni inte kommer att behöva riskera det. Jag hoppas att denna kris kommer att gå över så fort som möjligt. Vi kan titta på prognoser, och det är ganska dystra moln som fortfarande finns över oss men framför allt över de östra delarna av vårt närområde och i östra Europa, och vi vet inte hur lång tid detta tar. Men om Johan Löfstrand tror att detta ska blåsa bort så att det är regeringen som ska stå med hela ansvaret tror jag faktiskt att det är en förhoppning som inte kommer att infrias. Börje Vestlund frågade om nya reformer på ROT-området. Vi har genomfört någonting som vi kallade hushållstjänstavdrag. Nu har vi utvidgat det till ett HUS-avdrag. Det är riktat till hushåll. Såvitt jag vet är bostadsrättsföreningar inte hushåll. Den reformen är avgränsad. Den handlar om att motverka svartarbete. Den handlar om att omvandla egenarbete till en efterfrågan på arbetskraft, att främja ökad sysselsättning inom tjänstesektorn och att underlätta för hushållen att få förbättringar i deras vardagsliv. Det kan vara stressade småbarnsföräldrar, pensionärer och andra som kan behöva olika typer av hushållstjänster. Men det handlar också om att bygga om, bygga till och underhålla bostäder. Fru talman! Jag kan inte utesluta att det kan komma ytterligare reformer på detta område en dag då vi ser att det finns ett ekonomiskt utrymme för detta. Men att i dag stå och ange tidtabeller för vare sig det ena eller det andra kan jag inte, och jag tänker inte göra det därför att det vore oansvarigt. Jan Lindholm frågade just efter tidtabeller, men jag kan inte ange en sådan tidtabell i dag, utan jag kommer att återkomma när det finns förutsättningar att leverera en sådan tidtabell. Vi har haft en diskussion när det gäller om hyresrätten är missgynnad i förhållande till andra upplåtelseformer. Jag har sagt, finansministern har sagt och flera andra regeringsledamöter har sagt att vi vill utveckla hyresrätten under den här mandatperioden. Exakt hur detta ska gå till och exakt vilket budgetutrymme detta till äventyrs kan ta kan jag inte svara på i dag. Men ambitionen finns att göra det mer attraktivt att bygga hyresrätter, att behålla hyresrätter och att inte sälja dem omedelbart till sina hyresgäster som bostadsrätter. Det kräver reformer, och de är delvis på gång. Det är vad jag kan säga i dag.

Fru talman! Jag ska göra en kort kommentar till Gunnar Andrén. Jag har inte från denna talarstol i dag talat om subventioner över huvud taget. Jag vet därför inte vad det kommer ifrån. Däremot är de ROT-avdrag och de avdrag för hushållsnära tjänster som den borgerliga regeringen har infört i praktiken subventioner även om de kallas avdrag. Det innebär att villaägare får en subvention för att renovera sin villa. Men den subventionen får inte hyresgäster. Det innebär att villaägare får en subvention för att leja någon som skottar snö. Men den subventionen får inte hyresgäster. Vi talar alltså i väldigt elaka ordalag om subventioner. Jag har i talarstolen inte någon gång sagt att vi ska återinföra några subventioner. Men det som borgerligheten i praktiken har gjort är att införa subventioner, men till en viss grupp eller till ett visst antal hushåll. Tyvärr kommer det inte att kunna ges till alla hushåll. Det tror jag är väldigt viktigt att säga. Mats Odell talar om att det är finanskrisen som påverkar bostadsbyggandet. Jag sade i mitt inledningsanförande att finanskrisen självklart har påverkat bostadsbyggandet. Det tror jag att alla är helt överens om. Men vi som politiska företrädare i den här församlingen och i den här salen kan faktiskt påverka samhället. Vi kan stå och titta på och vänta på att ingenting ska hända, eller också kan vi använda det politiska instrumentet och på olika sätt stimulera byggandet av hyresrätter eller stimulera kommunerna så att de kan ha kvar barnomsorg, äldreomsorg och andra viktiga kommunala instanser. Den möjligheten har man faktiskt som kommunal företrädare eller som politiker.

Fru talman! Hyresrätten är en väldigt viktig del av en fungerande svensk arbetsmarknad. Den är en viktig del av tryggheten, och det är en viktig del att kunna hyra sin bostad och inte behöva köpa den. Därför är det viktigt att vi också kan utveckla hyresrätten. Det här är någonting som regeringen arbetar med. Vi vet ju att det har varit en utredning och att den har varit ute på remiss och nu diskuteras. Den hoppas jag resulterar i en bred politisk överenskommelse om bättre villkor för hyresrätten. Men sedan finns det ett missförstånd som jag ändå vill peka på. Johan Löfstrand säger nämligen att en villaägare kan få göra avdrag för att få snön skottad, medan en hyresgäst inte kan få det. Min bedömning är att hyresrätt inkluderar snöskottning. Hyresrätten är ju den så att säga mest exklusiva boendeformen såtillvida att den här typen av tjänster ingår. Sådant ligger alltså i hyran. I de allra flesta fall är det på det sättet, så just i den delen tror jag inte att det är helt genomtänkt från Johan Löfstrands sida att hävda att hyresgäster skulle behöva få göra avdrag för att kunna få snön skottad. Däremot kan fastighetsägare naturligtvis få det. Det är en avdragsgill kostnad mot de hyror som tas in. Summan av kardemumman, fru talman, är att vi är överens om att hyresrätten behövs. Dessutom är det så att det läge som vi nu har med sjunkande kostnader för bygge och minskade räntekostnader gör att det är ett gyllene tillfälle att också bygga hyresrätter. Jag hoppas att vi gemensamt kan konstatera att så också sker. Jag tackar meddebattörerna för en intressant debatt.