Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Indelningen av Sverige i anmälningsområden

Interpellationsdebatt 9 februari 2010
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Maud Olofsson (C)

Anf. 21 Maud Olofsson (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Anne-Marie Pålsson har frågat mig om det är mina avsikter att svenska myndigheter inklusive affärsverk ska verka för Europas och Nordens intressen snarare än för svenska intressen. Anne-Marie Pålsson har också frågat hur jag ser på förhållandet att boende i Sydsverige ska subventionera elkostnaden för dem som bor i Köpenhamnsområdet. Därtill har Anne-Marie Pålsson frågat mig hur jag ser på förhållandet att Sverige föregriper en prövning som pågår hos kommissionen. Frågan om en indelning av Sverige i flera så kallade anmälningsområden är en komplex och mångfacetterad fråga. För att ändå konkret svara på Anne-Marie Pålssons frågor vill jag framföra följande. Jag anser att svenska myndigheter inom sina respektive verksamhetsområden ska verka för Europas och Nordens intressen. Själva idén med det nordiska och europeiska samarbetet är att det sammantaget blir till nytta för alla inblandade länder. Vi har till exempel gemensamma europeiska mål för klimat och förnybar energi i de så kallade 20-20-20-målen. Detta har vi ett gemensamt ansvar för att lösa. En fungerande marknad med korrekt prisbildning ger signaler till aktörerna när det gäller effektiv lokalisering av produktion och förbrukning av el. Prissignaler tydliggör var investeringar i nätet behövs och var störst samhällsekonomisk nytta kan uppnås. En uppdelning av Sverige i flera anmälningsområden bidrar på så sätt till bättre förutsättningar för handel med omvärlden. Detta är ett av motiven till att vi inom ramen för den färdplan som tagits fram inom det nordiska energisamarbetet för att påskynda en öppen och gränslös elmarknad angav att det nordiska elbörssamarbetsområdet ska delas in i ytterligare anmälningsområden. Andra viktiga delar i färdplanen är att stärka det nordiska perspektivet vad gäller nätinvesteringar samt att ytterligare harmonisera de nationella regelverken för balansansvariga företag och förbättra förutsättningarna för en gränslös handel och en gemensam slutkundsmarknad. Detta paket av åtgärder ligger i hög grad i Sveriges intresse och är viktigt för svenska företag och elkonsumenter. Denna överenskommelse har regeringen redogjort för i propositionen om en sammanhållen klimat- och energipolitik. När det gäller frågan om Sverige föregriper en prövning som pågår hos kommissionen vill jag framhålla att Svenska kraftnäts erbjudande om frivilliga åtaganden hos EU-kommissionen, som bland annat innebär en indelning av Sverige i flera anmälningsområden, måste ses i sitt sammanhang. Kommissionen har under förhandlingens gång varit mycket tydlig om att begränsning av exportkapacitet inte är en acceptabel metod för hantering av interna flaskhalsar i det svenska stamnätet. Svenska kraftnät har bedömt att risken för en fortsatt process med överträdelseärendet hos kommissionen och en fällning i EU-domstolen, och därmed svåra konsekvenser för svenska elkonsumenter, har varit alltför överhängande för att inte nyttja möjligheten till ett så kallat frivilligt åtagande. Sammantaget har Svenska kraftnät bedömt att en indelning av Sverige i flera anmälningsområden är enda vägen framåt. Alternativet till en indelning av Sverige i flera anmälningsområden skulle innebära stora merkostnader för svenska el- och nätkunder. Vi inväntar nu kommissionens beslut om när anmälningsområden ska införas.
Anne-Marie Pålsson (M)

Anf. 22 Anne-Marie Pålsson (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag får börja med att tacka för det svar jag fått. Tyvärr får jag väl också säga att jag inte är riktigt nöjd med det. Jag tror att näringsministern hör att jag kommer från den del av landet som kanske inte drog det längsta strået i just det här ärendet. De frågor som jag adresserat tycker jag i allt väsentligt kvarstår obesvarade. Låt mig därför försöka formulera dem lite mer exakt. Det första problemet är följande: Varför ska svenska myndigheter agera i EU:s och Nordens intresse? Av vilket skäl ska man göra det? Står det i grundlagen att det är myndigheternas uppdrag att göra på det viset? Jag tror faktiskt inte det, utan jag tror att här finns en föreställning om att svensk och statlig verksamhet ska ske i svenskt intresse. Om det nu är så att en förändring inträffat på den här punkten och svenska myndigheter inte längre ska agera i Sveriges intresse utan ska agera i EU:s intresse vore det, tror jag, väldigt bra om det gjordes ett tillägg till den svenska grundlagen så att detta blir fullständigt uppenbart för hela svenska folket. En bifråga är då om svenska myndigheter ska agera i EU:s och Nordens intresse och om detta ska gälla för alltid. Nej, säger näringsministern, det ska vara till nytta för alla inblandade länder. Men om det är till nytta för alla inblandade länder är det till nytta även för Sverige, och då kan man säga att detta ligger i Sveriges intresse. Men det här med anmälningsområdena är inte till nytta för Sverige, i varje fall definitivt inte till nytta för hela Sverige. Svenska kraftnät skriver självt i det underlag som lämnats in till regeringen att en indelning av landet i anmälningsområden eller prisområden - prisområden vore en bättre benämning - kommer att innebära att elkonsumenterna i södra Sverige får räkna med höjda elpriser, det vill säga till nytta för alla inblandade länder. Nej, så är det inte därför att det finns grupper och områden i Sverige som inte alls har någon nytta av detta utan som tvärtom bara får bära kostnaden för det. Fortfarande kan jag inte riktigt begripa varför just södra Sverige ska bära kostnaden för en indelning i prisområden därför att Danmark har klagat hos EU. Att södra Sverige har hamnat i den här situationen beror till mycket stor del på att Danmark tidigare klagat. Den gången klagade man på Barsebäck som den förra regeringen tvingades stänga. Det är alltså detta som försatt södra Sverige i nuvarande situation. En annan aspekt som förs fram både hos näringsministern och hos Svenska kraftnät är följande: Om vi bara finge dela in Sverige i prisområden skulle det betyda att vi tillät marknaden att på ett mer framträdande sätt få avgöra hur elmarknaden - elkonsumtionen och elproduktionen - ska se ut. Det är jättebra att man låter marknaden råda. Kruxet är bara att det väl är få marknader som är så reglerade som just elmarknaden. I åtminstone två avseenden är elmarknaden hårdreglerad. För det första gäller det utbudet. Vem som helst kan inte hur som helst öka produktionen av el, utan det krävs en förskräcklig massa tillstånd med klara politiska förtecken innan detta kan uppnås. För det andra handlar det egentliga problemet om överföring; man har inte byggt ordentligt med kablar för att nå ned till södra Sverige. Men också det är en fråga som i allra högsta grad bestäms av politiska beslut. Tron på att man kan lita på marknaden håller inte alls i det här sammanhanget. Det är i stället fullständigt naivt därför att de viktigaste komponenterna inte är uppfyllda.
Maud Olofsson (C)

Anf. 23 Maud Olofsson (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Anne-Marie Pålssons inledande fråga är om svenska myndigheter ska agera bara i EU:s intresse. Nej, det är klart att svenska myndigheter ska agera i svenska medborgares intresse. De sakerna behöver inte stå emot varandra. På europeisk nivå har vi nu en tydlig diskussion om en gemensam europeisk elmarknad. Den medför vissa förutsättningar. I förra interpellationsdebatten nämnde Anne-Marie Pålsson detta med att separera produktion från nätägande till exempel. Ja, det är en princip som vi har fastslagit på europeisk nivå och som vi har slagits för i Europa därför att vi tycker att det är viktigt. Andra länder som inte genomfört separeringen tvingas då göra det. Det är klart att vi har vissa regelverk på europeisk nivå för att få en väl fungerande elmarknad som alla länder i slutändan måste anpassa sig till. Jag har precis tagit ett antal beslut om energieffektivisering genom mitt ministerråd. Det är klart att det är samma sak där. Vi måste nu anpassa vår svenska lagstiftning till det. Men syftet är att få en bättre fungerande elmarknad till våra konsumenters gagn och att få ned energiförbrukningen också där till våra konsumenters gagn. När det gäller prisområdena och anmälningsområdena är det riktigt att Danmark har protesterat mot att vi använder flaskhalsar i vår överföring till att stänga vår marknad. Det sättet är inte godkänt på europeisk nivå. Det gäller då inte bara mellan Sverige och Danmark, utan det gäller över huvud taget - det är den princip man har. Vi har sagt: Om Sverige kritiseras för detta är det bättre att vi försöker hitta en lösning på det. Den lösningen har jag i det nordiska sammanhanget tagit initiativ till. Vi har en bra fungerande nordisk elmarknad, men den kan fungera ännu bättre. Vi har också ett antal investeringsprojekt som ännu inte kommit till stånd därför att inte alla stater tagit sitt ansvar för den nätutbyggnad som man borde ta ansvar för. Därför har vi till exempel i dialog med Norge haft en diskussion om hur vi kan få till stånd en investeringsplan som gör att det här sker. Norge har nu lovat att leva upp till detta, vilket är en viktig sak. Vidare bygger vi nät här i Sverige. Svenska kraftnät har en investeringsplan som är mycket större än någonsin - skillnaden är himmelsvid - för att få överföringen att fungera bättre. I takt med att vi också får en ökad produktion - denna sker i hela Sverige - och ett bättre fungerande nät kommer skillnaderna mellan prisområdena inte längre att vara så stora. Men jag håller med om att det i ett övergångsskede kan vara så. I grunden bygger vi för en gemensam elmarknad som ska fungera på marknadens villkor. Det är jättetuffa investeringar. Att, som Svenska kraftnät nu gör, bygga ett kraftnät som ska bära alla de investeringar som sker nu är inte gjort i en handvändning. Att göra alla de nyinvesteringar som nu sker i förnybart och annat är inte heller något som sker i en handvändning. Men vi är på god väg. Det tycker jag att Anne-Marie Pålsson ska se. I grunden är vi, tror jag, rätt överens om att det är det här som måste ske. Dock finns det en del i de här stegen som blir lite hackigt just därför att det är så stora investeringar vi talar om. Inför Nordiska ministerrådsmötet tittade vi på skillnaden - det gäller då tre områden och södra Sverige. Någonstans säger man att den i snitt skulle bli 0,6-0,7 öre per kilowattimme. Det finns studier som pekar på högre siffror. Men den faktiska prisskillnaden mellan Själland och Sverige var 0,2 öre per kilowatt år 2004. År 2006 var skillnaden 0,4 öre. År 2007 var skillnaden 2,5 öre. Det har alltså varierat lite grann, men det är inte de jättestora skillnader som en del har försökt skrämmas med. Mitt syfte är naturligtvis att få en väl fungerande elmarknad så att vi får både produktions- och överföringskapacitet. Det är den viktiga delen.
Anne-Marie Pålsson (M)

Anf. 24 Anne-Marie Pålsson (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Tack för svaret! Det blev lite mer klargörande den här gången, men jag har fortfarande vissa invändningar. Jag förmodar att Svenska kraftnät har ett ganska tungt inflytande i beslutsprocessen, och de skriver själva så här: Det är inte lönsamt att bygga bort alla flaskhalsar i Sverige. Ska man tolka Svenska kraftnät rätt har man inte för avsikt att bygga bort det som skapar problem, och då blir jag bekymrad. Det innebär att de prisdifferenser som nu har etablerats också kommer att finnas kvar framöver. Däremot är man väldigt angelägen om att bygga den här kabeln till Baltikum. Det kan visst vara korrekt i alla avseenden att stödja konsumenterna i Baltikum och ge dem möjlighet att konsumera en ren el, men samtidigt skrivs det i den här rapporten att just den kabeln kommer att innebära att påfrestningarna i södra Sverige kommer att öka ytterligare. Det innebär att man kan räkna med ännu högre elpriser för konsumenterna i södra Sverige. Oberoende elhandlare har också pekat på att det är olämpligt med den här typen av prisområden därför att det höjer priset. Därmed är vi tillbaka ungefär där jag började. Här finns en övergripande vision om att vi ska skapa en gemensam elmarknad. Det ligger i EU:s intresse, det kan ligga i Sveriges intresse och det ligger i Nordens intresse. Men man börjar i fel ända. Man börjar helt enkelt med att lägga hela kostnaden på en viss landsända och säger: Ni får betala. Ni har råkat lite illa ut. Ni har inte några kärnkraftverk. Ni har inga älvar och ingen vattenkraft. Ni har inte det som behövs. Ni får bära hundhuvudet. Ni får betala. Någon gång i framtiden kanske vi har byggt bort de här flaskhalsarna så att vi verkligen kan tala om att vi har fått en integrerad, gemensam elmarknad med ett och samma pris. Det märkliga är att just när det gäller el ska avståndet spela roll, och då ska man ta ut olika priser i landet. Man skulle ju kunna överföra detta och ta ut olika priser på mat. I Skåne producerar vi mycket mat. Vi kanske ska lägga på lite extra på priset för den mat vi exporterar upp till Norrland, så får de betala ett högre matpris där. Den logik som Maud Olofsson presenterar här hänger inte riktigt ihop. Den sista kommentaren jag har är att jag tycker att det är lite defensivt från regeringens sida att på en gång vika ned sig för EU-kommissionen. Svenska kraftnät skriver själva i sitt inlägg: Vi delar inte kommissionen uppfattning. Vi tycker att det är helt rimligt att göra på det viset som vi har gjort. Trots detta väljer vi att gå steget före och föreslå den här åtgärden utan att man ens har hamnat i det läget att EU-kommissionen har sagt ett blankt nej och att frågan har blivit prövad in i sista instans. Jag skulle välkomna att regeringen var lite mer offensiv i den här frågan och sade att det ligger i vårt intresse att se till att inte en del av landet ska råka illa ut på det här sättet och att vi kommer att försvara den svenska ordningen till dess att vi har blivit övertygade om att det över huvud taget inte finns några möjligheter alls att ha framgång i detta avseende.
Maud Olofsson (C)

Anf. 25 Maud Olofsson (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag tror att det är viktigt att utgå ifrån vilka fakta som gäller i det här fallet. Fakta är att Danmark har protesterat mot detta under lång tid. Tyvärr har det också inneburit att den gemensamma nordiska elmarknaden har hakat upp sig i en del delar. Det har vållat en del diskussioner i Norden. Svenska kraftnät gjorde den bedömningen att kommissionen ändå skulle få rätt i det här sammanhanget, alltså är det lika bra att vi gör upp med dem. Det finns ingen möjlighet för Sverige att komma undan detta. Det är en bedömning man måste göra från tid till annan. Vad är då svaret från oss? Vi har ingen ambition att straffa södra Sverige. Det finns ingen som helst anledning till det. Det vi har sagt är att elmarknaden måste fungera bättre i det nordiska samarbetet. Alla måste ta ansvar för att investera i de nät som krävs för att få den nordiska elmarknaden att fungera och därmed också få bättre priser. Vi har nu en överenskommelse med de nordiska energiministrarna som gör detta möjligt och som ser till att detta sker. Vi har haft samma diskussion där. Ska vi i Sverige investera i en elledning som är till svensk nytta och även till norsk nytta? Ska Norge investera i en ledning som innebär att den kanske är väl så mycket till svensk nytta som till norsk nytta? Vi har kommit fram till att svaret är ja. Det enda sättet att få den nordiska elmarknaden att fungera är att vi bygger ihop oss med mer elnät. Det är precis det som håller på att ske. Dessutom tycker jag att det är viktigt att säga att vi, precis som jag sade i den förra debatten, investerar mer än någonsin i ny produktion, och det sker i hela Sverige. Vi möter det med att bygga mer nät. Jag erkänner att det kan bli en del hack i den här utvecklingen framåt eftersom det är så långa ledtider, men vi är på god väg att öka produktionen så att kapaciteten är tillräcklig i hela Sverige. Det tycker jag har varit ett viktigt bidrag från min sida i detta. Den tredje delen som jag vill ta upp är energieffektivisering. Det är också en del av elmarknaden. Vi har länge bara diskuterat produktion och elnät, men energieffektivisering är kanske ett av de absolut bästa verktygen vi har för att få mer tillgänglig kapacitet. Ett av de program som vi har för basindustrin är mer lyckosamt när det gäller energisparande än vad man initialt trodde när man satte i gång det. Nu gör vi motsvarande för de mindre företagen för att få ned förbrukningen. Vi har fattat beslut om direktiv på EU-nivå när det gäller byggnader, energiprestanda, hushållsapparater och så vidare för att få ned elförbrukningen. Jag har också sett till att vi har månadsvis mätning. Det är ytterligare ett sätt att öka konsumenternas möjligheter att påverka sin egen elräkning, oavsett om det handlar om företag eller enskilda. Jag har nu gett i uppdrag till våra myndigheter att titta på hur vi kan ta nästa steg vidare så att vi får en timvis elmätning. Om vi går tillbaka till det som har hänt nu under december och januari med kyla och sådant hade man då kunnat påverka sin egen elräkning om vi hade haft timvis mätning. Mer produktion pågår. Vi ska bygga mer elnät så att vi får det att fungera, men då måste alla nordiska länder känna det ansvaret, och det gör man om vi också inför det här med prisområden. Dessutom behövs en energieffektivisering för att också få delen av produktionen använd på ett effektivare sätt. Jag är jätteglad över att vi har kommit så långt i det nordiska samarbetet. Vi är en förebild i EU när det gäller vår marknad, och vi ska fortsätta att vara det.
Anne-Marie Pålsson (M)

Anf. 26 Anne-Marie Pålsson (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Tack för svaren, fru näringsminister! Skulle vi då kunna enas om att Svenska kraftnät får i uppdrag att skyndsamt se till att man bygger bort de flaskhalsar som finns i Sverige? Det skulle göra att situationen för södra Sverige inte skulle behöva bli så problematisk som jag befarar. Man skulle kanske kunna lägga just de ledningarna först i sin planering och inte sist. Dessutom kan man kanske se till att de kommentarer som Svenska kraftnät själva göra i sina skrivningar, det vill säga att det inte är lönsamt att bygga bort alla flaskhalsar i Sverige, inte får ta överhanden. Ska det här fungera är det en absolut central förutsättning att det råder en fri tillströmning av el i hela Sverige och att de interna flaskhalsarna är borta. Den frågan äger vi ju själva. Den behöver vi inte bråka med vare sig danskar eller norrmän om, utan den kan vi klara själva. Men då är det viktigt att Svenska kraftnät inser att det är precis den investeringen som har högst prioritet och ingenting annat. Fru näringsminister! Skulle jag kunna få ett halvt löfte om att det kommer att få hög prioritet från regeringens sida framöver?
Maud Olofsson (C)

Anf. 27 Maud Olofsson (C)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Svenska kraftnät har redan uppdraget att se till att vi får en bättre fungerande elmarknad. Om Anne-Marie vill, tror jag säkert att Svenska kraftnät kan redovisa alla de investeringsplaner som finns. Det handlar om att få en bättre fungerande elmarknad. Vi har legat ganska still när det gäller investeringar för Svenska kraftnät, men nu går man rakt upp i investeringsplanen. Det sker därför att vi vill möta all den produktion som det nu investeras i. I många stycken är Anne-Marie Pålsson redan bönhörd av Svenska kraftnät. Det tycker jag är bra. Jag tror att vi är helt överens om detta. Sedan vill jag också påpeka att det inte längre bara är en svensk angelägenhet att få den svenska marknaden att fungera - det är det som är det krångliga i detta - utan det är i första hand en nordisk angelägenhet. Kan vi få den nordiska elmarknaden att fungera på ett bättre sätt kan vi investera i kraftproduktion där det är mest lönsamt att investera. Ser vi den nordiska elmarknaden som en hel marknad kommer det att fungera mycket bättre, och då får vi mer valuta för pengarna i våra investeringar. I nästa steg vill vi koppla ihop oss med Baltikum. Det är inte bara för att vi tycker att vi ska vara snälla mot Baltikum - det finns en solidaritetstanke naturligtvis - utan det finns ju också ett krav på Baltikum att de själva ska ha en produktion så att vi har transport i båda vägarna. I nästa steg vill vi koppla ihop det med en europeisk elmarknad därför att vi tror att det är bra om kunder kan köpa el från olika producenter, för det är egentligen det som det handlar om i slutändan, men också för att vi får en trygghet i den produktion som vi har. Jag måste säga att under den tid som jag har varit näringsminister och energiminister har det nordiska samarbetet verkligen stått i centrum för vårt arbete, och det står också som en modell för ett bra energisamarbete på den europeiska nivån. Det är stora investeringar på gång, och det är komplicerat och svårt, men vi gör allt vad vi kan för att det ska fungera för kunder både i södra Sverige, i Mellansverige och i norra Sverige. Det är ett uppdrag som vi har.

Dokument

den 17 december

Interpellation

2009/10:174 Indelningen av Sverige i anmälningsområden

av Anne-Marie Pålsson (m)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

I regleringsbrevet inför 2009 fick Affärsverket svenska kraftnät i uppdrag av regeringen att förbereda en indelning av Sverige i separata anmälningsområden. Uppdraget kan ses som en direkt följd av den överenskommelse som de nordiska energiministrarna träffade i augusti 2008. Enligt den ska utvecklingen av den nordiska gränslösa elmarknaden påskyndas.

Bakgrunden är följande. I Sverige råder en obalans mellan var elproduktionen är belägen och var konsumtionen sker. Tillsammans med att överföringskapaciteten är begränsad skapar detta problem med elförsörjningen i perioder med stor belastning i elnätet.

Hittills har problemet med dessa flaskhalsar lösts genom så kallad mothandel. Den innebär att elproduktion ökats i bristområden och hållits tillbaka i överskottsområden. Men problemet har också avhjälpts genom att exporten av el till andra länder strypts. 

Så har man gjort för att man har ansett att det är ett värde i sig att samma elpris kan tas ut i hela Sverige – ett enhetligt pris anses vara bra för konkurrensen – och för att hela Sverige ska kunna få sitt elbehov tillgodosett också i perioder av hård belastning.

Men nu har Danmark klagat hos EU-kommissionen på Svenska kraftnäts hantering av flaskhalsarna. Den strider enligt den danska bedömningen mot konkurrensreglerna i artikel 82 i EU-fördraget ty obalanser i Sverige har lett till att delar av Danmark – främst Köpenhamnsområdet – upplevt en brist i eltillförseln.

EU-kommissionen har gjort en preliminär bedömning och kommit fram till att Svenska kraftnäts hantering kan strida mot dessa regler. Men frågan är inte slutligen avgjord.

Svenska kraftnät instämmer inte i den danska kritiken men åtar sig ändå frivilligt att i förväg ändra på sina rutiner för att tillgodose deras krav.

Svenska kraftnät har nu levererat sin rapport (Dnr 2009/35) och enligt den bör Sverige delas in i fyra anmälningsområden. Svenska kraftnäts argumentation för detta är mycket intressant – särskilt för alla invånare i södra Sverige.

För det första konstaterar Svenska kraftnät att det i deras uppdrag ligger att verka för lösningar som är bra för hela Europa och leder till så rättvisa förhållanden som möjligt inom och mellan länderna, snarare än att verka för att alla konsumenter i Sverige möter ett och samma låga elpris (s. 22, Dnr 2009/35).

För det andra påpekar Svenska kraftnät att konsekvensen av den metod som används i dag är att kostnaden för att balansera elanvändningen över Sverige bärs av alla elkonsumenterna. Detta menar Svenska kraftnät är oacceptabelt.

Enligt Svenska kraftnäts sätt att resonera är det bättre att i stället låta marknaden få styra. Praktiskt innebär det att priset ska tillåtas öka i bristområden och minska i överskottsområden. Därigenom förväntas efterfrågan minska och utbudet öka i bristområden.

Men det är självbedrägeri att hänvisa till att en lösning av elförsörjningen ska ske via marknadskrafterna eftersom produktionen är politiskt styrd. Stängningen av Barsebäck skulle exempelvis aldrig ha kommit till stånd om enbart marknadskrafterna gällt.

Det är också viktigt att påpeka att den lösningen som förespråkas av Svenska kraftnät inte heller är utan kostnader. Men i stället för att låta alla konsumenter bära kostnaden av obalanserna solidariskt, kommer bara de konsumenter som befinner sig i bristområdet att bära kostnaden. Enligt Svenska kraftnäts egen analys består detta kollektiv av konsumenterna i södra Sverige – söder om en linje mellan Västervik och Varberg.

Kostnaden hänger samman med att priset på el förväntas att öka – något som kan förklaras av följande faktorer.

För det första integreras det södra anmälningsområdet starkare med det danska som karakteriseras av en mycket svag konkurrens – långt mycket svagare än den vi har i Sverige. Svag konkurrens brukar leda till ökade priser och så lär fallet också vara här.

För det andra kommer prissvängningarna i det södra området att öka, vilket gör det dyrare att prissäkra elen. Denna merkostnad skickas direkt till konsumenterna.

För det tredje tillåts elbristen – när den uppstår – få fullt genomslag i priset. Enligt Svenska kraftnäts rapport inträffar det jämförelsevis ofta i södra Sverige.

Så samtidigt som det enligt Svenska kraftnät är viktigt att alla aktörer i alla länder har möjlighet att konkurrera och köpa och sälja el på lika villkor, erkänner Svenska kraftnät att med den föreslagna lösningen blir elen dyrare för vissa konsumenter i Sverige än för andra.

Vad är det för pengar vi pratar om? Den frågan är inte lätt att svara på, ty många faktorer spelar in. I en skrivelse till riksdagen varnar Oberoende Elhandlare för markanta prisökningar. Svenska kraftnät redovisar i sin rapport resultatet av gjorda simuleringar som pekar på en prisökning på 4–5 öre per kilowattimme som med alla skatter blir minst det dubbla för slutkunden.

Räknat på en årsförbrukning på 30–40 terawattimmar (motsvarande 20–30 procent av den svenska totalförbrukningen) kan konsumenterna i södra Sverige räkna med en årlig kostnadsökning på 3–4 miljarder kronor.

Men oavsett om detta får anses som ett stort eller litet belopp, kvarstår den centrala frågan – nämligen varför de sydsvenska konsumenterna ska tvingas betala ett högre elpris bara för att gynna de långt mycket rikare konsumenterna i Köpenhamnsområdet, detta särskilt som dagens problem till icke obetydlig del kan förklaras av Barsebäcks stängning som danskarna aktivt och energiskt förespråkade.

Jag har med anledning av detta tre frågor till näringsminister Maud Olofsson.

1. Är det näringsministerns avsikter att svenska myndigheter – inklusive affärsverk – ska verka för Europas och Nordens intressen snarare än för svenska intressen?

2. Hur ser näringsministern på förhållandet att boende i Sydsverige ska subventionera elkostnaden för dem som bor i Köpenhamnsområdet?

3. Hur ser näringsministern på förhållandet att Sverige föregriper en prövning som pågår hos kommissionen?