Inflationens effekt på sjuk- och aktivitetsersättningen

Fru talman! Jessica Rodén har frågat mig om jag kommer att ta initiativ till att förändra indexeringen av sjuk- och aktivitetsersättningen för att säkerställa att ersättningarna behåller sitt värde över tid. Jessica Rodén har också frågat mig vilka andra åtgärder som jag avser att vidta inom mitt ansvarsområde för att personer som har sjuk- och aktivitetsersättning inte ska få sänkt levnadsstandard.

Sjukersättning och aktivitetsersättning räknas årligen upp med prisbasbeloppet, som följer prisnivån enligt konsumentprisindex. Det är en lämplig ordning att sjukersättningen och aktivitetsersättningen räknas upp i enlighet med gällande rätt. Det innebär att de värdesäkras med prisbasbeloppet för att kompensera för ökade kostnader.

Jessica Rodén uppmärksammar hur ett nytt prisbasbelopps reala värde hinner förändras under den tid som går innan den höjda ersättningen börjar gälla. För regeringen är utgångspunkten följande: Just eftersom den köpkraft som ett visst belopp ger minskar fortare under perioder med hög inflation är prisstabilitet centralt. Det gäller inte minst för personer med sjuk- eller aktivitetsersättning. Regeringen tar ansvar genom att bedriva en återhållsam finanspolitik i detta något tuffa läge. En alltför expansiv finanspolitik riskerar att skapa ett sämre ekonomiskt läge för Sverige, med högre inflation under längre tid och ytterligare försämring av hushållens köpkraft.

Samtidigt vidtar regeringen åtgärder för att stötta hushåll som drabbas särskilt hårt av prisökningarna. En sådan åtgärd är förlängningen av det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer inom bostadsbidraget till och med juni 2024. Ett förslag i vårändringsbudgeten om ytterligare förlängning av tilläggsbidraget fram till årsskiftet har nyligen remissbehandlats.

Fru talman! Mot bakgrund av det passiva svar som jag har fått från socialförsäkringsministern önskar jag ställa en direkt fråga: Betyder svaret att statsrådet finner det acceptabelt att individer med kroniska sjukdomar eller funktionsnedsättningar förväntas försörja sig på en nettoinkomst av ungefär 11 000 kronor i månaden? Ett enkelt ja eller nej!

Fru talman! Som jag inledde med att säga räknas sjuk- och aktivitetsersättningen årligen upp med prisbasbeloppet. På det sättet kompenseras den som får sjuk- och aktivitetsersättning just för prisökningen. Jag nämnde även att regeringen vidtar åtgärder för att stötta de hushåll som drabbas särskilt hårt av prisökningarna.

Det tillfälliga tilläggsbidraget inom bostadsbidraget föreslås ju förlängas ytterligare fram till årsskiftet, efter att ha förlängts fram till juni. Det är ett förslag som nyligen har remissbehandlats.

Inflationen slår hårt mot hela samhället och framför allt mot de hushåll som har det allra tuffast. Genom att ha bedrivit en återhållsam finanspolitik har regeringen tillsammans med parterna tagit ett stort ansvar för att trycka tillbaka inflationen.

Vi ser nu positiva effekter av den politik som vi har bedrivit. Inflationen har nu gått ned och har inte gett alltför stora negativa effekter på ekonomin. Det är bra, och det är sannolikt det enskilt viktigaste för just hushåll som har en särskilt tuff ekonomi och en tuff situation.

Om ledamotens vänner här i riksdagen, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, och Socialdemokraterna i stället hade fått bilda regering skulle en expansiv budget och ett expansivt lånande snarare ha drivit på inflationen. Det hade sannolikt lett fram till en inflation som hade legat på en betydligt högre nivå och under en betydligt längre tid. Det hade successivt gröpt ur hushållens ekonomi, framför allt för dem som har det allra tuffast och inte minst de som går på sjuk- och aktivitetsersättning.

Tack och lov ser vi att vi tack vare en ansvarsfull regering med Elisabeth Svantesson i spetsen, som har fört en återhållsam finanspolitik men satsat resurser där de allra mest behövs, nu pressar tillbaka inflationen. Det kommer att ha störst effekt för de hushåll som är särskilt utsatta.

Fru talman! I ekonomiskt kärva tider drabbas personer med låga inkomster extra hårt. Det är en kärnfråga för rättvisan och solidariteten i vårt samhälle att de mest utsatta inte lämnas bakom när ekonomin skakar.

När priserna stiger och ersättningarnas värde eroderar står regeringen inför ett tydligt val: Antingen agerar man för solidaritet och rättvisa eller accepterar bara en tyst, ökande ekonomisk ojämlikhet.

Det är tydligt, fru talman, att den nuvarande ordningen, där ersättningarna justeras utifrån prisbasbeloppet, inte kompenserar för de ökade levnadskostnader som våra medborgare står inför. För varje procent som ersättningen förlorar i värde skärps klyftan mellan liv och överlevnad. Därför kräver situationen så mycket mer än en återhållsam finanspolitik. Det krävs beslutsamma och snabba åtgärder för att höja och justera ersättningarna så att de speglar de faktiska levnadskostnaderna.

Jag tycker att det är märkligt, fru talman, att när det gäller att ge stöd till oss med höga inkomster finns det handlingskraft. Man inför till och med en straffbeskattning för sjuka och funktionsnedsatta. Men när det gäller att förändra indexeringen av sjuk- och aktivitetsersättningen finns det många bortförklaringar, som att det skulle driva på inflationen.

Jag vill därför återanvända en fråga som jag ställde till statsrådet i december. Jag vill be statsrådet att förklara varför satsningar på sjuk- och aktivitetsersättning skulle vara inflationsdrivande medan skattesänkningar för höginkomsttagare inte är det.

(Applåder)

Fru talman! Som ledamoten säger har vi haft den här debatten och diskussionen tidigare, och egentligen har inte så mycket förändrats sedan dess.

Jag konstaterar att den höga inflationen med all önskvärd tydlighet visar på vikten av att sjuk- och aktivitetsersättningen är knuten till prisbasbeloppet och varför den också bör vara det fortsättningsvis, givet att den följer prisnivån enligt konsumentprisindex.

Hade det de senaste åren varit så som ledamoten Jessica Rodén och Socialdemokraterna tycks förespråka och ersättningen hade följt ett annat index i stället hade ju den som får sjuk- och aktivitetsersättning inte alls fått den uppräkning som vi har sett de senaste åren, givet den höga inflationen.

För 2023 höjdes sjuk- och aktivitetsersättningen med 8,7 procent och för 2024 med 9,14 procent. Vi kan konstatera att om vi hade haft det på det vis som Jessica Rodén tycks förespråka hade man fått en uppräkning med omkring 3 procent vartdera året, och då hade inflationen verkligen påverkat och gröpt ur dessa hushålls ekonomi rejält. Det är tydligt att det är väldigt bra att ersättningen följer rätt index, just för att en hög inflation slår allra hårdast mot de hushåll som har det allra tuffast. Just därför har det varit regeringens främsta prioritet att bekämpa inflationen så att hushållen slipper se sina plånböcker gröpas ur.

Av den anledningen blir det väldigt svårt att få ihop ledamotens oro för höga matpriser under påverkan av inflation med det faktum att hon vill se en indexering som hade gjort att de som i dag erhåller sjuk- och aktivitetsersättning de facto hade fått väldigt mycket mindre pengar.

Nu får de tre gånger mer än de som har fått en löneökning. Ser man till inkomstpensionen handlar det om en uppräkning om 3 procent ena året och 1 procent det andra året. Det här har alltså stor betydelse, och om man verkligen vill värna de här grupperna skulle man, med facit i hand, de här åren snarare förespråka prisbasindex.

Fru talman! Jag tänker att vi inte får glömma att vi pratar om en ersättning som efter skatt ligger på ungefär 11 000 kronor i månaden. Var fjärde person med en funktionsnedsättning har en låg ekonomisk standard, och enligt FUB är det just nivåerna i sjuk- och aktivitetsersättningen som är den främsta orsaken till fattigdom hos personer med intellektuell funktionsnedsättning. I årets rapport Fångad i fattigdom skriver FUB att en person med sjuk- och aktivitetsersättning kan gå back med cirka 1 300 kronor i månaden.

I mitt yrke har jag träffat många individer med olika funktionsnedsättningar men också med fantastiska anhöriga. Det är människor med drömmar och livsglädje men också med en stor stress och oro, fru talman. Anhöriga frågar vem som ska ta hand om eller försörja deras barn när de själva har dött. Det är en fruktansvärd utveckling vi ser när människor känner denna enorma stress och rädsla inför den framtid som deras barn ska gå till mötes när de själva inte finns kvar och kan stötta ekonomiskt. Jag tror att vi är överens om att det är fruktansvärt.

Fru talman! Statsrådets resonemang här i kammaren tycker jag tyder på en passiv hållning till en av de mest brännande frågorna i vårt välfärdssystem när hon hänvisar till "en lämplig ordning" och ignorerar alla de verkliga konsekvenserna av en indexering som inte hänger med i den faktiska kostnadsutvecklingen. Jag hoppas att vi framöver kan enas om och också jobba för att stärka den ekonomiska tryggheten för de människor som har just sjuk- och aktivitetsersättning.

Jag vill tacka statsrådet för debatten.

Fru talman! Även jag vill tacka interpellanten för en bra och viktig interpellation och en bra debatt. Hur vi bäst bekämpar inflationen och prissäkrar ersättningarna till dem som är sjuka är viktiga frågor som förtjänar att diskuteras och debatteras. Vi har gjort det förr, och vi kommer säkert att göra det fler gånger.

Jag kan bara konstatera att jag både för Sveriges del och för dem som uppbär sjuk- och aktivitetsersättning är väldigt glad över att vi har en moderatledd regering som har lotsat Sverige genom svåra år med rekordhög inflation. Det är svårt att ens tänka sig alternativet - en ansvarslös regering som hade spätt på, lånat pengar och dragit på ytterligare. Då hade vi fått en betydligt högre inflation som dessutom hade varat ännu längre, och det om något hade varit förödande för särskilt utsatta hushåll med låga inkomster.

Det hade också varit förödande om vi hade förändrat den här ersättningen sedan tidigare och ändrat indexuppräkningen. Personer som har sjuk- och aktivitetsersättning har inte någon hög ersättning - det kan jag definitivt skriva under på - och de hade då fått en uppräkning med 3 procent samtidigt som inflationen ökade och matpriserna höjdes med betydligt mer.

De här särskilt tuffa och svåra åren har man nu fått en uppräkning på 8,7 respektive 9,14 procent. Nu ser vi att inflationen viker nedåt, och vi går mot betydligt ljusare tider. Det är bra, och det är tack vare ett hårt arbete med att bekämpa inflationen som den här regeringen har prioriterat.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.