Inlandsvägen
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenBJÖRN ROSENGREN (Näringsminister)
- Hoppa till i videospelarenULF BJÖRKLUND (Kd)
- Hoppa till i videospelarenELVER JONSSON (Fp)
- Hoppa till i videospelarenBJÖRN ROSENGREN (Näringsminister)
- Hoppa till i videospelarenULF BJÖRKLUND (Kd)
- Hoppa till i videospelarenELVER JONSSON (Fp)
- Hoppa till i videospelarenBJÖRN ROSENGREN (Näringsminister)
- Hoppa till i videospelarenULF BJÖRKLUND (Kd)
Protokoll från debatten
Anföranden: 8
Anf. 14 BJÖRN ROSENGREN (Näringsminister)
Anf. 15 ULF BJÖRKLUND (Kd)
Anf. 16 ELVER JONSSON (Fp)
Anf. 17 BJÖRN ROSENGREN (Näringsminister)
Anf. 18 ULF BJÖRKLUND (Kd)
Anf. 19 ELVER JONSSON (Fp)
Anf. 20 BJÖRN ROSENGREN (Näringsminister)
Anf. 21 ULF BJÖRKLUND (Kd)
den 26 april
Interpellation 2000/01:421
av Ulf Björklund (kd) till näringsminister Björn Rosengren om InlandsvägenInlandsvägen med läge mitt i landet, 180 mil lång, från Halmstad i Halland till Karesuando i norr, är en kommunikationsled som borde ges möjlighet att spela en betydligt större roll för utvecklingen av Sveriges inland.
Inlandsvägen är den enda genomgående förbindelsen för inlandet i nord-sydlig riktning. Den korsar de viktigaste tvärförbindelserna i öst-västlig riktning, både Europavägar och riksvägar. Inlandsvägen får därigenom en central funktion i vägsystemet. Inlandsvägen bör snarast också ges Europavägsstatus.
I anslutning till arbetet med 1990-talets trafikpolitik bildades en ekonomisk förening, "Inlandskommunernas Ekonomiska Förening IEF, av de tjugo nordliga kommunerna med syfte att främja inlandets utveckling med Inlandsvägen och Inlandsbanan som ryggrad. IEF har i samarbete med lokala,regionala och statliga myndigheter presenterat ett antal utredningar och sammanställt material för att belysa frågor rörande betydelsen av trafiksystemets upprustning, en överlevnadsfråga för många kommuner, inte minst i det norra inlandet.
I mitten av 1990-talet togs initiativ till en intresseorganisation för Inlandsvägens södra avsnitt, Kommuner i samverkan för Inlandsvägen Syd". Kommunerna från Mora till Halmstad reagerade mot att 1992 års infrastrukturproposition och Vägverkets långtidsplan 1994@2003 inte upptog delar av Inlandsvägens sydliga sträckning som stamväg. Länken mellan Johannisholm (Mora) och Kristinehamn saknades, liksom insikten att Inlandsvägen i hela sin längd utgör ett sammanhängande stråk för ett nätverk av vägar genom hela det svenska inlandet. Man påtalade även behovet av en sammanhängande vägnumrering mellan Halmstad och Johannisholm (Mora).
En detaljerad och genomarbetad utredning om Inlandsvägen Halmstad@Karesuando har utarbetats av de två samverkande organisationerna. Denna utredning har också presenterats och överlämnats till trafikutskottet vid en uppvaktning.
Injektion för näringslivet
För näringslivet inom det svenska inlandet är en teknisk upprustning av Inlandsvägen av största betydelse. Med åtgärder som tillvaratar och utvecklar de befintliga förutsättningarna kan näringslivet i vägens omland ges en nödvändig injektion.
Den tunga trafik som alstras främst av skogsbruket fordrar en transportled med stor kapacitet, trafiksäker utformning och stor bärighet. En teknisk upprustning av vägen är nödvändig för skogsnäringens framtid. För tillverkningsindustrin och åkeribranschen är åtgärder för ökad framkomlighet och trafiksäkerhet angeläget för att kunna svara mot marknadens krav på "just-in-time-tjänster".
Turismen och besöksnäringen
Turismen är en viktig näringsgren inom flera avsnitt av Inlandsvägen. Det gäller i hög grad fjällområdet från Dalarna via Härjedalen och Jämtland till Lappland. Andra viktiga turistområden är Vänern- och Vätternområdet liksom Västkusten. Vintertid sker en stor del av turisttrafiken längs hela fjällkedjan med buss, ofta i kombination med tåg och flyg. En ökande andel av trafiken är den långväga från den europeiska kontinenten.
På grund av bristande vägkvalitet undviker emellertid många bussföretag t.ex. från Tyskland Inlandsvägen. I stället väljer man den starkt trafikerade E 4:an i båda riktningarna Detta är naturligtvis inte acceptabelt.
Inlandsvägens attraktivitet för turisttrafiken är försummad och vägens linjedragning och tekniska kvalitet utgör en direkt hämsko för näringslivets utveckling. Det gäller såväl trafiksäkerhet, turistservice som reseupplevelse. Det gäller t.ex. Västergötlands kulturbygder, Vättern- och Vänerbygden, Bergslagen med sin kombination av industriell kultur och natur, liksom Dalarnas och Norrlands vildmarksområden och älvdalar.
Behov som skapar möjligheter
Ungefär hälften av Inlandsvägen har en klart otillräcklig bredd. Nuvarande 6@6,5 meter är för smalt för tung trafik med buss, husvagn eller husbil. En smal väg i kombination med dålig vägyta medför ökad risk för olyckor. Ungefär 30 % av vägen har en bredd på 7@7,5 meter vilket också är för smalt för tung trafik. När det gäller vägytans beskaffenhet har ungefär 30 % betydande och allvarliga brister. Bristerna är större i de norra delarna.
En upprustning av vägen som i ett första steg innebär att avsnitt med dålig vägyta eller dålig linjeföring byggs om till önskvärd bredd, brådskar.
Prioriteringar som gjorts i den nationella väghållningsplanen innebär satsningar på högklassiga vägförbindelser mellan landets tre storstadsregioner, mellan Stockholm och Oslo samt mellan Stockholmsregionen och Norrland via kusten (E 4). När det gäller det självklara alternativet mot hela Norrland, Inlandsvägen, innebär nuvarande investeringsnivå att det tar mer än 100 år innan Inlandsvägen får en fullgod standard. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt.
Investeringar längs Inlandsvägen bidrar till att uppfylla de mål som formulerats i den nationella väghållningsplanen. En satsning på Inlandsvägen innebär således nya möjligheter för svaga inlandskommuner och en stark betoning av aspekterna miljö och regional utveckling.
Min fråga till näringsministern är om Inlandsvägen kommer att ges hög prioritet i samband med den kommande infrastrukturpropositionen med inriktningen att skapa nya möjligheter för inlandets näringsliv och en positiv befolkningsutveckling.