Innebörd och måluppfyllelse av fossiloberoende fordonsflotta

Fru talman! Anders Ygeman har frågat miljöministern om hon delar Trafikverkets bedömning av det svenska utsläppsmålet för vägtransporter och vilka åtgärder hon avser att vidta med anledning av bedömningen. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Frågan ställs mot bakgrund av regeringens långsiktiga prioritering om en fossiloberoende fordonsflotta till 2030. Interpellanten anger att det är oklart vad regeringen menar med denna prioritering och uppmärksammar att Trafikverket i en rapport har gjort tolkningen att det borde innebära en 80-procentig minskning av användningen av fossila drivmedel jämfört med 2004. Jag tackar för frågan eftersom det ger mig ytterligare ett tillfälle att beskriva regeringens politik på detta område. Regeringens prioritering om en fossiloberoende fordonsflotta är en del av regeringens samlade energi- och klimatpolitik. Prioriteringen ska ses tillsammans med andra fattade beslut, som de energi- och klimatpolitiska målen för 2020 och visionen om att Sverige 2050 ska ha en hållbar och resurseffektiv energiförsörjning och inga nettoutsläpp av växthusgaser i atmosfären. Visionen om en fossiloberoende fordonsflotta är mycket mer långtgående än målen för 2020 och ett stort steg på vägen mot visionen för 2050. Arbetet med att förverkliga den långsiktiga prioriteringen om en fossiloberoende fordonsflotta till 2030 sker samordnat med och som ett led i arbetet med visionen för 2050. Generellt verkande styrmedel som sätter ett pris på utsläppen av växthusgaser är grunden för den omställningen. Dessa styrmedel behöver kompletteras med mer riktade styrmedel som bland annat främjar teknisk utveckling. Några av de åtgärder som redan har vidtagits för att främja denna utveckling är en drivmedelsbeskattning som främjar användningen av biodrivmedel, ett flertal ekonomiska incitament som främjar försäljningen av miljövänligare fordon, såsom miljöbilspremien, supermiljöbilspremien och sänkt förmånsskatt, stöd för investeringar i biogasanläggningar, finansiering av forskning och utveckling av andra generationens biodrivmedel och miljövänligare fordon samt särskilda satsningar för att främja elfordon. I 2012 års ekonomiska vårproposition redogjorde regeringen för ytterligare åtgärder i linje med 2030-prioriteringen. Regeringen anger bland annat att kvotplikt för låginblandade förnybara drivmedel bör införas och att miljöbilsdefinitionen bör skärpas. Det är bra och viktiga steg som förstärker den riktning vi vill gå i. Vi ser att de förnybara drivmedlens volymer har vuxit kraftigt under senare år. Nyligen meddelade Energimyndigheten att Sverige redan nu har så gott som nått EU:s målsättning om 10 procent förnybar energi i transportsektorn till år 2020. Men samtidigt vet vi att dagens styrmedel inte kommer att räcka till. Regeringen har därför nyligen tillsatt en utredning som syftar till att ta fram förslag till ytterligare åtgärder för det fortsatta arbetet mot 2030 och 2050.

Fru talman! Jag önskar att jag kunde ha tackat statsrådet för svaret, som ju är brukligt i interpellationsdebatter. Men svaret lyste tyvärr med sin frånvaro. För fyra år sedan gick regeringen fram till riksdagen med målet om en fossiloberoende fordonsflotta. Det var ett tjusigt formulerat mål, men det är ack så svårt att få reda på vad det i praktiken betyder. Fordonsbranschen har frågat, men utan att få ett svar. Myndigheter har frågat, men inte heller de har fått något svar. Mot den bakgrunden, fru talman, är det väl inte så konstigt att inte heller jag här i kammaren har lyckats få något svar. Och tyvärr är tjusiga mål helt utan värde om det inte tydligt går att utläsa vad de faktiskt innebär för aktörer och myndigheter och för dem som ska stå för verkställandet av målen. Medan aktörerna har svävat i ovisshet har utvecklingen gått i rakt motsatt riktning. Supermiljöbilspremien har blivit ett fiasko och utsläppen av växthusgaser från trafiken har ökat med 25 procent. Nio av tio bilar som av regeringen själv klassas som miljöbilar drivs i själva verket med fossila drivmedel. Trafikverket, regeringens egen expertmyndighet, var i brist på svar tvunget att göra en egen tolkning av målen och redovisade den i den så kallade Kapacitetsutredningen, som verket levererade till regeringen. Det är denna utredning som ska ligga till grund för regeringens infrastrukturproposition som inom kort ska läggas på riksdagens bord. Min fråga till statsrådet var och är enkel. Om den av något skäl har gått statsrådet förbi ska jag upprepa den: Delar statsrådet Trafikverkets tolkning av regeringens mål? Branschen undrar, myndigheterna undrar och riksdagen undrar. Delar statsrådet Trafikverkets tolkning av regeringens mål - ja eller nej?

Fru talman! Jag tackar Anders Ygeman, som ställer en interpellation i en viktig fråga. Det är viktigt att diskutera innebörden och måluppfyllelsen när det gäller målet om en fossiloberoende fordonsflotta. Det är inte Trafikverkets kapacitetsutredning som har till uppgift att definiera målet och innehållet. Tvärtom har en utredning tillsatts så sent som i somras, den 5 juli, som har just detta uppdrag. Det är jättetydligt i direktiven att målet om en fossiloberoende fordonsflotta är ett steg på väg mot visionen att Sverige år 2050 ska ha en hållbar och resurseffektiv energiförsörjning utan nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, precis som statsrådet Anna-Karin Hatt sade här tidigare. I utredningsdirektiven och över huvud taget är transportsystemet en av de största utmaningarna i visionen för 2050. Vi är fortsatt fossilberoende i transportsystemet. Om man tittar i direktiven ser man att utgångspunkten är förnybara drivmedel, att elektrifiering ska introduceras och att fossila drivmedel ska minskas och fasas ut. Det handlar om energieffektivitet, det vill säga att vi blir mindre bränsleslukande oavsett vilka drivmedel vi använder. Det handlar inte minst om utsläpp av växthusgaser. Man kan konstatera att mycket har gjorts, men mycket återstår att göra. Man kan fundera vad utgångsläget var när Alliansen tog över regeringsmakten 2006. Utgångsläget då var att vi ärvde Europas mest bränsleslukande fordonspark. Nya bilar släppte 2006 ut 186 gram fossil koldioxid per kilometer. 2011 var denna siffra för nya bilar 144 gram. Anders Ygeman tar i sin interpellation upp hur stor andel av nya bilar som är fossilberoende, och han ondgör sig över detta i sitt första inlägg. Det är rätt, men samtidigt är bilarna mycket mindre bränsleberoende i dag. Tidigare var det så att om man hade en hybridbil, en stor Lexus - de är rätt dyra - och bodde i Stockholms förorter definierade Anders Ygemans regering dessa bilar som miljöbilar. Bilarna kunde sörpla hur mycket fossila bränslen som helst, men bara för att det också fanns en elmotor i bilen och för att den var en hybrid definierades den som miljöbil. Därför är energieffektivitet - att dra mindre bränsle - icke att förringa. Sedan måste vi, precis som statsrådet var inne på, skapa förutsättningar för förnybara bränslen och för elektrifiering. Men glöm inte bort energieffektiviteten! Som en god oppositionspolitiker ställde Anders Ygeman bara frågan till statsrådet: Vad är definitionen? Då kan jag passa på att ställa frågan till oppositionens ledande trafikföreträdare: Vad lägger ni i detta? Det är inte Socialdemokraterna som har kommit med denna vision, vare sig till 2030 eller till 2050. Det är lätt att säga att det är för sent och för lite. Men det är inte ert mål. Vad lägger ni, och vad vill ni göra? Det är ett gemensamt arbete. Därför skulle det vara intressant att i nästa inlägg få höra vad Anders Ygeman själv lägger i detta.

Fru talman! Klimatutmaningen är en av vår tids allra största utmaningar. Det pekade FN:s klimatpanel med all önskvärd tydlighet på i sin fjärde stora syntesrapport 2007. Det har sedan bekräftats av en rad olika aktörer. Förmodligen - eller med all sannolikhet - kommer den femte rapport som IPCC kommer att presentera nästa år att peka på att den globala utmaningen snarare har vuxit än minskat. I Sverige har vi kommit långt. Närmare halva vår energiförsörjning är förnybar. Nästan all vår elförsörjning sker med låga koldioxidutsläpp. Den stora utmaning som återstår är våra vägtransporter. Som framgår av det svar som jag gav interpellanten har ett flertal viktiga insatser redan gjorts. Nu senast i vårbudgeten presenterade regeringen ett förslag om kvotplikt för låginblandade biodrivmedel, för att öka mängden förnybart i våra vägtransporter, liksom en skärpning av miljöbilsdefinitionen. Samtidigt utnyttjade vi den maximala möjligheten att öka låginblandningen i enlighet med EU:s direktiv. Det är en åtgärd som i ett slag innebar att vi kunde minska utsläppen av koldioxid med 600 000 ton varje år. Det är ett viktigt steg på vägen. Visionen är att Sverige ska ha en hållbar och resurseffektiv energiförsörjning utan nettoutsläpp av växthusgaser i atmosfären och att vi ska ha ett klimatneutralt samhälle 2050. Regeringens vision om ett fossiloberoende fordonsflotta till 2030 är ett viktigt steg på vägen för att nå den långsiktiga visionen. För att veta vad vi behöver göra för att nå visionen till 2030 och den långsiktiga visionen till 2050 behöver vi få alla möjliga handlingsalternativ på bordet. Det är därför som regeringen i juli gav några av Sveriges främsta experter på det här området, Thomas B Johansson och Per Kågeson, i uppdrag att utreda och ta sig an den här uppgiften. De kommer att utreda och fokusera på vägtransporterna eftersom det är där utmaningen är som allra störst även om andra delar av transportsektorn självfallet kommer att beröras av deras arbete. En fossiloberoende fordonsflotta är en viktig omställning inte bara för att klara de klimat-, miljö- och energiambitioner som regeringen har föresatt sig, utan den är också viktig för att vi ska ha en säker och trygg energiförsörjning. Därför är det här arbetet och den här utredningen en av mina viktigaste och mest prioriterade frågor som energiminister.

Fru talman! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. För fyra år sedan kom regeringen till riksdagen med ett mål, nämligen en fossiloberoende fordonsflotta. I dag, fyra år senare, ställer jag frågan till statsrådet: Vad innebär det? Innebär det samma sak som regeringens egen myndighet Trafikverket menar att det betyder? Jag får inget svar på den frågan. Det går inte ens att få ett ja eller nej. Det är ganska allvarligt. Varför sätter man upp miljömål? Jo, för att riksdagens, myndigheternas och regeringens insatser ska kunna utvärderas. Om man inte vet vart man är på väg kan man inte heller veta om man har gjort rätt saker. Trafikverket har genomfört Kapacitetsutredningen som underlag för det som ska bli regeringens infrastrukturproposition. Jag delar statsrådets uppfattning att trafikområdet är det område där vi har klarat uppgiften sämst. Utsläppen ökar i stället för att minska. Statsrådet och Roger Tiefensee pekar på den utredning som regeringen har tillsatt. Jag har kommittédirektiven här. Jag vill läsa upp vad huvudsekreteraren i utredningen har sagt: Alliansregeringen har som mål att fordonsflottan ska vara fossiloberoende år 2030. Vad som menas med detta är höljt i dunkel, och berörda myndigheter har inte fått någon hjälp med tolkningen. Det här är regeringens egen utredare i april i år. Roger Tiefensee har faktiskt fel. Utredningen har inte fått i uppdrag att ta reda på vad regeringens mål för fyra år sedan betyder, utan den har fått i uppdrag att ta reda på hur man ska nå dit. Det blir ju komik i kubik när inte statsrådet, och än mindre Roger Tiefensee, kan svara på vad målet innebär. Än mer komik i kubik blir det när Roger Tiefensee säger: Nej, vi vet inte vad vårt eget mål innebär. Vad tycker socialdemokratin att vårt mål innebär? Vår kritik av det här målet är ju att det är så otydligt att det inte fungerar som styråra för myndigheter och för branschen. Jag skrev tillsammans med Bil Swedens verkställande direktör en artikel som just pekade på hur oklart och otydligt det här målet är. Ett exempel på det är att för ett halvår sedan svarade ansvarigt statsråd att en fossiloberoende fordonsflotta omfattade alla fordon, båtar, flygplan och bilar, det vill säga fordon i ordets verkliga bemärkelse. Men vid pressträffen när utredningsdirektiven presenterades gäller det plötsligt bara bilar och inte båtar och flygplan. Ett mål som de som ska uttolka målet, ansvariga myndigheter och branscher, inte vet vad det innebär är inte vatten värt. Jag skulle därför, för sista gången i dag antar jag, vilja fråga statsrådet om hon delar den bedömning av regeringens mål som regeringens egen expertmyndighet har gjort.

Fru talman! I direktiven till utredningen om en fossiloberoende fordonsflotta slår regeringen fast att de generellt verkande styrmedlen som sätter pris på utsläppen av växthusgaser ska utgöra grunden för omställningen. Därutöver kan man behöva komplettera med styrmedel som är riktade och som framför allt främjar teknikutveckling. Jag var inne lite grann på det vi hade tidigare. Då hade vi styrmedel eller definitioner som inte främjade teknikutveckling, utan det var miljöbra bara för att det var en teknik. En hybridbil, en Lexus som då kostade ca 300 000 och i dag kostar ca ½ miljon, var en miljöbil oavsett hur mycket fossila bränslen den drog. Det tog inte Anders Ygeman upp i sin interpellation, och jag förstår det. Det är kanske en svart historia. Det är ingen skön historia för en tidigare socialdemokratisk regering. Utredningen ska titta på energieffektiviseringar och hur man ställer om från fossila bränslen till förnybara bränslen och elektrifiering. Sedan skriver man också att styrmedel som stimulerar introduktion av energieffektivare fordon är viktiga komplement till styrmedel som minskar utsläppen av växthusgaser. I detta lägger jag in något som Centerpartiet förordar och som också innebär en utveckling av supermiljöbilspremien som Anders Ygeman sågar här. Jag tolkar Anders Ygeman så att han också sågar själva målet i sig. Vi tycker att man ska ha ett premiesystem där supermiljöbilspremien är den högsta premien, men det ska också innebära avgifter för bilar som inte är klimateffektiva. Frankrike har ett sådant system. Det är ett exempel som man tydligt kan läsa ut ur utredarens direktiv. Det förvånar mig att Anders Ygeman står här och i princip sågar målet.

Fru talman! Jag reagerade på definitionen av en miljöbil. Det här var inte en lätt historia. Jag får väl säga det som gammalt fossil i trafikutskottet en gång i tiden. Det var faktiskt inte så lätt. Det var också så att fordonsindustrin hade en annan syn på detta vid den tidpunkten. Det måste man komma ihåg. När jag kom in i trafikutskottet 2002 trodde inte framför allt lastbilstillverkarna att det någonsin skulle finnas någon efterfrågan på annat än just dieselbilar. I dag vet vi att det har förändrats väsentligt. Det finns väldigt många saker som har spelat in här. Det var kanske inte den mest smarta definitionen vi gjorde, men man var också mycket oenig. Branschen tyckte en sak, politiska partier i riksdagen hade lite differentierade uppfattningar och så vidare. Detta var vad man kunde få ihop vid den tidpunkten, och vi var faktiskt ett land som låg före när det gäller detta. Det är vi i dag, men vi var det då också. Det finns något som är intressant i detta, som jag inte tycker att man har funderat speciellt mycket över och som saknas. Det finns en enig riksdag bakom alla de här målen som man har satt upp i energipolitiken. Men problemet är att på en del ställen ser vi mycket handfasta tag, till exempel när det gäller förnybar energi där det finns väldigt tydliga saker som vi vill uppnå och på vilket sätt vi ska uppnå dem. Svaret är klart. Vi har kanske till och med uppnått dem. Jag vet inte riktigt. Men det finns andra områden som det finns väldigt mycket frågetecken kring, till exempel energieffektivitet och den fossiloberoende fordonsflottan. Där tycker jag att regeringen är svaret skyldig, och det tycker jag att vi måste försöka få ordning på. Jag tar bara ett exempel i detta sammanhang: I dag är huvuddelen av de fordon som säljs på fordonsmarknaden diesel- och bensinbilar. Alla vet att väldigt många av dem har en sådan kvalitet att de kommer att finnas länge. Genomsnittsåldern för bilar i Sverige är 19 år. Sannolikt kommer en del av de bilarna även att klara 20-årsgränsen och kanske till och med 25-årsgränsen innan de skrotas. Då är frågan till statsrådet: Vad gör vi med den fordonsflotta vi har? Hur ska vi kunna fasa ut den för att få in en nyare fordonsflotta som är mer energieffektiv men framför allt, som går på fossiloberoende drivmedel? Den frågan tycker jag att det är rimligt att vi kan få svar på av statsrådet i dag. Anders Ygeman sade att man satte upp dessa mål för fyra år sedan. Jag får tro på det, för jag kommer faktiskt inte ihåg det själv, men då är det lite förvånande att man liksom inte är mer detaljerad nu fyra år senare. Jag förstår att när man fattar beslut om stora mål långt fram i tiden så kan man inte säga exakt hur det ska vara, men fyra år senare borde man kunna ge svaren. Återigen: År 2030 kommer ett antal av de här diesel- och bensinbilarna fortfarande att finnas i samhället och rulla runt på diesel och bensin. Då är frågan vad man kommer att göra åt den situationen. Även om man kommer fram till en bra lösning i morgon är det här ett faktum i dag.

Fru talman! Att gå till ett fossilfritt transportsystem är en väldigt lång process som kräver ett långt strategiskt tänkande. Den första åtgärden som regeringen vidtog i den processen var att sätta upp den strategiska prioriteringen om en fossiloberoende fordonsflotta till 2030. En av de första åtgärderna som jag vidtog när jag hade tillträtt som energiminister var att påbörja utredningsdirektiven och förbereda den utredning som vi nu har tillsatt som ska ta fram ett förslag på var vi behöver befinna oss när det gäller den fossiloberoende fordonsflottan 2030 för att vi ska kunna nå den mer långsiktiga prioriteringen om ett klimatneutralt Sverige till 2050. Det första steget måste alltid vara en vision för att fokusera diskussionen. Det är det första syftet med målet, och det har redan haft effekt. Precis som Börje Vestlund är inne på är det ju inte längre någon som i dag diskuterar huruvida vi behöver gå till ett fossilfritt samhälle. Nästa steg måste bli att analysera kritiska problem. Vilka nyckelfrågor har vi för att kunna nå den visionen? Detta kommer att ske i den utredning som regeringen nu har tillsatt. Den utredningen kommer dock inte att förväntas kunna ge svar på alla olika frågor om hur övergången ska ske, utan det kommer att finnas många okända faktorer. Det tredje steget när utredningen är färdig kommer att handla om att skapa förutsättningar för en positiv utveckling längs de utvecklingsvägar som framstår som mest framkomliga. Vissa av dem kan vi skönja redan i dag. En rad åtgärder har redan gjorts och görs kontinuerligt från regeringens sida. Andra kommer utredningen att peka ut. Anders Ygeman begär att regeringen ska föregripa den utredning som regeringen tillsatte för en och en halv månad sedan, och så använder han begreppet "komik i kubik". Komik i kubik blir det ju när Anders Ygeman begär att Kapacitetsutredningen, som inte hade det uppdraget, ska vara den som definierar den fossiloberoende fordonsflottan. Den utredning som har i uppdrag att arbeta med den fossiloberoende fordonsflottan är nyss tillsatt. Den har fått två av Sveriges främsta experter vid rodret och kommer nu under kommande ett och ett halvt år att arbeta fram olika förslag på vad vi behöver göra, utöver det vi redan gör i Sverige, för att nå målet om en fossiloberoende fordonsflotta till 2030 och långsiktigt nå målen om ett klimatneutralt Sverige till 2050. Sedan frågar Börje Vestlund vad regeringen gör för att främja infasningen av nya miljöbilar. Jag tyckte att jag redogjorde ganska väl för det i mitt interpellationssvar, det vill säga att regeringen kontinuerligt arbetar för att ställa om både bränslesystemet och fordonsparken i Sverige. Vi började 2006 med miljöbilspremien och har fortsatt med supermiljöbilspremien. Vi har förändrat förmånsvärdet och kontinuerligt skärpt miljöbilsdefinitionen. Vi forskar och utvecklar för 800 miljoner kronor varje år med statliga medel kring framtidens förnybara drivmedel och kring framtidens miljövänliga drivsystem. Under tiden som vi låter Sveriges främsta experter utreda vad vi behöver göra utöver det vi redan gör tar alltså regeringen kontinuerligt steg för att ställa om både den svenska fordonsparken och de svenska drivmedlen så att vi steg för steg får ett allt grönare inslag i svensk transportpolitik och kan nå målet om en fossiloberoende fordonsflotta till 2030.

Fru talman! Det förefaller föreligga något slags missförstånd om vad interpellationen i kammaren handlar om. Jag frågar inte vad regeringen vidtar för åtgärder i första hand. Dem kan vi diskutera på saklig grund. Jag frågar vad regeringens tre och ett halvt fyra år gamla målsättning om en fossiloberoende fordonsflotta innebär. Vad innebär målet? Den regeringsutredare som Anna-Karin Hatt hänvisar till säger: "Alliansregeringen har som mål en fossiloberoende fordonsflotta år 2030. Vad som menas med detta är höljt i dunkel - även för berörda myndigheter." Det är därför jag frågar. Och det blir inte mindre märkligt när Anna-Karin Hatt nu, tre och ett halvt fyra år efter att regeringen gick fram med målet till riksdagen, inte tar ordet "mål" i sin mun. Nu är det en strategisk prioritering. Nåväl. Döp om det till en prioritering! Då blir min ödmjuka fråga: Vad innebär prioriteringen? Hur vet vi om vi har nått dit eller inte? Per Kågeson och Thomas B Johansson som utreder frågan har i utredningsdirektivet inte fått uppdraget att ta reda på vad målet innebär. De har, precis som statsrådet säger, fått i uppdrag att ta reda på vad vi ska göra för att nå målet. Den uppgiften kan ju bli lite svår om målet är höljt i dunkel, som utredarna själva säger. Roger Tiefensee påstår sig vilja ha ett bonus malus-system. Då vill jag fråga varför han själv röstade emot det i höstas när det föreslogs i riksdagen.

Fru talman! Man frågar sig varför Trafikverket skulle lägga sig i den här frågan när det inte är de som är expertmyndighet. Men när vi planerar och funderar över hur vårt infrastruktursystem ska se ut i framtiden är det ibland så att vi planerar för kanske 30, 40, 50 år framåt. Vi har både vägar och järnvägar som har funnits ända sedan slutet av 1800-talet och som fortfarande används. De har visserligen bytts ut och förbättrats, men det är ändå så att de används. Då är det väl inte mer än rimligt att man tar sig en funderare på det mål som man har satt upp: att det ska vara en fossiloberoende fordonsflotta 2030. När det nu säljs så pass mycket bilar och fordon som går på diesel och bensin måste ju frågan ställas: När ska det komma en signal om att det kanske är något annat som ska prioriteras? Man har talat om några åtgärder, men det har inte gått speciellt bra med supermiljöbilspremien. Då måste man börja fundera över om det finns andra sätt. Hur ska de sätten i så fall se ut? Det är det här som är det svåra. Vi är alla överens om att vi vill nå de här målen, men det är regeringen som är svaret skyldig när det gäller hur man vill nå det. Jag vet inte hur lång tid utredningen har fått på sig, ett eller kanske två år. Sedan ska den remissbehandlas, och slutligen ska en proposition läggas fram. Det innebär att man kommer att vara ännu närmare år 2030. Då brådskar det rejält. Det är detta som är känsligt och oplanerat. Man vet inte riktigt vad man vill med målet.

Fru talman! Tack för en spännande interpellationsdebatt! Regeringen har sedan den tillträdde 2006 genomfört en rad åtgärder för att ställa om transportsystemet till långsiktig hållbarhet. Fordonsskatten för personbilar och lättare lastbilar beror i högre grad än tidigare på koldioxidutsläppen. Förmånsvärdena för tjänstebilar används på ett sådant sätt att miljöbilar gynnas. Fordonsskatten är lägre för bussar som kan drivas med etanol eller gas. Där finns miljöbilspremien och supermiljöbilspremien. Miljöbilar är undantagna från fordonsskatt de första fem åren. Det forskas och utvecklas på rekordnivåer just nu om framtidens drivmedel och framtidens fordon. Dessa åtgärder har gett effekt. Nu ser vi att utsläppen från transportsystemet förhoppningsvis kommer att sjunka. Andelen förnybart i svenska drivmedel är på en sådan nivå att vi lever upp till EU:s mål om 10 procent förnybart redan i år. Det är ett mål Sverige skulle uppnå till 2020 men där Sverige ligger långt fram. Anders Ygeman använder ett gammalt uttalande från en utredare och hävdar att utredaren skulle vara missnöjd med de direktiv som regeringen har givit honom. Samma utredare säger att de direktiv som regeringen gav när utredningen tillsattes har gett honom precis de mandat han behöver för att göra en bra utredning. Jag tänker inte föregripa två av Sveriges främsta experter på området och innan de har lagt fram sina förslag sätta ned foten om exakt var Sverige ska befinna sig 2030 när det gäller den fossiloberoende fordonsflottan. Den uppgiften har utredaren. Jag tänker invänta de svaren innan regeringen tar ställning till vilka ytterligare steg vi ska ta på vägen.