Jobb- och utvecklingsgarantin

Interpellationsdebatt 29 juni 2010

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Anf. 188 Sven Otto Littorin (M)

Herr talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av de inlåsningseffekter som Riksrevisionen pekat på i sin rapport om jobb- och utvecklingsgarantin. Utgångspunkten är att deltagarna i jobb- och utvecklingsgarantin ska erbjudas individuellt utformade insatser för att de så snabbt som möjligt ska få arbete. För att bland annat underlätta för Arbetsförmedlingen att lyckas med detta när antalet deltagare ökar förstärktes myndighetens förvaltningsanslag med 600 miljoner kronor under 2010. Arbetsförmedlingen har också påbörjat ett utvecklingsarbete i syfte att förbättra det stöd som ges till deltagarna inom garantin. Jag anser att detta är ett bra initiativ och har fullt förtroende för att Arbetsförmedlingen genomför detta på bästa sätt. Vidare förväntar jag mig att det förbättrade stödet till deltagarna inom garantin tillsammans med att efterfrågan på arbetskraft ökar leder till att fler deltagare övergår till arbete. Jag vill understryka att alla deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin ska söka jobb, oavsett vilken fas av garantin de befinner sig i. Bland annat Riksrevisionen har dock uppmärksammat regeringen på att det funnits oklarheter kring detta. Regeringen har agerat och i förordningen om jobb- och utvecklingsgarantin förtydligat att det inom ramen för fas 3 ska ges utrymme för eget arbetssökande. Förordningsändringen trädde i kraft den 22 juni 2010. De kompletterande aktörernas bidrag till garantin bör ses i ett längre perspektiv. Jag är övertygad om att kompletterande aktörer kan bidra med ett nytänkande och ett breddat tjänsteutbud som gynnar de arbetssökande. I det sammanhanget vill jag lyfta fram att Arbetsförmedlingen kontinuerligt jobbar med att utveckla och förbättra upphandlingen i relation till de behov de sökande har. Slutligen vill jag poängtera att regeringen kontinuerligt och noga följer utvecklingen i jobb- och utvecklingsgarantin. Riksrevisionens granskning är ett välkommet bidrag till denna uppföljning.

Anf. 189 Eva-Lena Jansson (S)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaret från arbetsmarknadsminister Littorin. Allt fler långtidsarbetslösa slussas över till fas 3 i jobb- och utvecklingsgarantin. Det innebär att arbetsgivarna får betalt för att ta emot en arbetslös person som ska utföra arbetsuppgifter under 40 timmar i veckan. Risken att fastna i denna åtgärd är uppenbar då aktiviteten inte medger någon egen tid att söka jobb på den ordinarie arbetsmarknaden. I ett nyhetsinslag på tv sade en kvinna: Vi får inte gå i väg och söka jobb. Vi ska ju vara här och jobba. Riksrevisionens rapport Jobb- och utvecklingsgarantin - en garanti för jobb? understryker att fokus på kvantitet i stället för kvalitet kan få till följd att insatsernas effekter på deltagarnas sysselsättningschanser begränsas eller till och med försämras. Herr talman! Jag vet inte, men jag har för mig att jag några gånger i den här kammaren har hört någon uttrycka någonting om Amstrams. Jag har för mig att det är arbetsmarknadsminister Littorin som har sagt det. Dessutom har Riksrevisionen jämfört arbetsmarknadsområden hos Arbetsförmedlingen som använder respektive inte använder sig av kompletterande aktörer. Resultatet visar att arbetsmarknadsområden som använder sig av kompletterande aktörer har en lägre övergångsfrekvens till sysselsättning jämfört med arbetsmarknadsområden som inte använder sig av kompletterande aktörer. Min fråga till arbetsmarknadsminister Littorin är: Avser arbetsmarknadsministern att vidta några åtgärder med anledning av de inlåsningseffekter som Riksrevisionen pekar på i sin rapport? Jag läser i svaret. Jag ser att arbetsmarknadsministern är nöjd med att Riksrevisionen har påpekat det. Jag tror att man ska hantera Riksrevisionen på det sättet. Man ska se att de pekar på brister och därmed vilja göra något åt det. Jag tycker att det är bra att arbetsmarknadsministern understryker att alla deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin ska söka jobb. Poängen är att det inte verkar riktigt som om de har tillåtelse att göra det. Det vore bra om någon från Arbetsmarknadsdepartementet kunde se till att de som nu är inskrivna också får reda på att man får söka jobb. De har uppenbarligen inte förstått det, och de som jag har talat med hindrades uppenbarligen från att göra det. De kompletterande aktörerna bör ses i ett längre perspektiv, säger arbetsmarknadsministern. Jag har för mig att man har infört samarbetet med de här kompletterande aktörerna för att man inte var nöjd med Arbetsförmedlingens arbete. Om det nu visar sig att de kompletterande aktörerna har en lägre övergångsfrekvens till sysselsättning jämfört med arbetsmarknadsområden som inte använder sig av kompletterande aktörer borde man reagera och fundera på om något är fel. Regeringen följer kontinuerligt utvecklingen av jobb- och utvecklingsgarantin, och Riksrevisionens granskning är ett välkommet bidrag till denna uppföljning, står det i svaret. Jag tror att det är bra att man följer detta, men jag tror också att det är bra att man reagerar. Om det nu är som man har redovisat att det blir en inlåsningseffekt kan man inte bara vara nöjd och säga att man följer arbetet och att man har förtroende för och tycker att de kompletterande aktörernas arbete bör ses i ett längre perspektiv. Det finns människor bakom de här siffrorna. Det är människor som i dag förhindras att komma ut i arbete därför att de inte får söka jobb. Riksrevisionen pekar på en inlåsningseffekt, och det kan ju ingen i den här kammaren vara nöjd med. Jag är nöjd med att vi får insatser, men inte på det här sättet, arbetsmarknadsministern. Jag skulle vilja ha lite fler förtydliganden, och det tycker jag inte att jag har fått i svaret.

Anf. 190 Patrik Björck (S)

Herr talman! Det var några saker i svaret som jag känner mig föranlåten att kommentera. Arbetsmarknadsministern säger: "Vidare förväntar jag mig att . efterfrågan på arbetskraft ökar leder till att fler övergår till arbete." Det är svårt att inte hålla med om det, men den lite lättsinniga inställningen till att en eventuell konjunkturuppgång löser arbetsmarknadsministerns arbetsuppgifter gör att man kan förstå bristen på aktiva insatser. Nu räcker inte det. Det finns en annan sak i det här svaret som det finns anledning att föra fram och fundera kring. I en tidigare debatt här i dag - det gällde huruvida en generell sänkning av arbetsgivaravgifter för unga inte är utvärderad - sade arbetsmarknadsministern någonting i stil med att han utgår från att någon tittar på detta. I svaret på Eva-Lena Janssons interpellation angående de kompletterande aktörernas bidrag svarar arbetsmarknadsministern: "Jag är övertygad om att kompletterande aktörer kan bidra med ett nytänkande och breddat tjänsteutbud som gynnar de arbetssökande." Med den här typen av inställning blir det närmast en teologisk debatt. Det handlar mycket om tro och inte om vetande. Jag tycker att det finns anledning för arbetsmarknadsministern att ta till sig detta. Man kan titta på vad de säger i Riksrevisionens rapport. "Införandet av kompletterande aktörer skedde för snabbt och utifrån oklara antaganden om deras bidrag till garantins effektivitet. Inslaget av upphandlade förmedlingstjänster, så kallade kompletterande aktörer, är nytt inom svensk arbetsmarknadspolitik. Enligt regeringens direktiv ska den ansvariga myndigheten Arbetsförmedlingen se till att en tredjedel av deltagarna inom jobb- och utvecklingsgarantin tar del av insatser hos kompletterande aktörer." Man säger också: "Vad de kompletterande aktörerna närmast ska bistå arbetsförmedlingarna med eller på vilka (teoretiska eller empiriska) grunder kompletterande aktörer leder till garantins effektivitet uttrycks inte närmare. Riksrevisionen anser att regeringen bör klargöra vilken roll kompletterande aktörer ska ha inom jobb- och utvecklingsgarantin, detta för att möjliggöra ett bättre utnyttjande av kompletterande aktörers potential." Man konstaterar att det finns en mängd andra problem också. "Detta har ökat den administrativa bördan för Arbetsförmedlingen och har lett till att uppföljningen av kompletterande aktörer inte fungerar inom myndigheten." Riksrevisionen konstaterar att det här är någonting som följer med från start till mål. Redan när man ska införa det här nya inslaget i svensk arbetsmarknadspolitik sker det för snabbt och utifrån oklara antaganden om effektivitet. Man utreder inte. Man skaffar sig inget underlag. Man vet inte riktigt vad man gör. Men, som arbetsmarknadsministern säger i svaret, man är övertygad om att kompletterande aktörer kan bidra med ett nytänkande och breddat tjänsteutbud som gynnar de arbetssökande. Det räcker inte. Nu kommer verkligheten ikapp. Det räcker inte att bara vara övertygad i största allmänhet om någontings förträfflighet. Som ansvarig minister för arbetsmarknadspolitiken, framför allt under en lågkonjunktur men naturligtvis även i andra tider, är det oerhört viktigt att man bygger sina beslut på någonting annat än bara antaganden. Det här skulle jag vilja ha en kommentar om av arbetsmarknadsministern. Är det teologi eller är det forskning som styr arbetsmarknadspolitiken i Sverige i dag?

Anf. 191 Sven Otto Littorin (M)

Herr talman! Från den 22 juni i år är det fastslaget i förordning att jobb ska sökas på 25 procent av tiden i fas 3. Då var det klarläggandet gjort. En kraftig volymtillväxt i krisens spår sätter press på kvaliteten i alla våra insatser. Det är någonting som vi försöker följa upp konsekvent och ordentligt för att se till att en god kvalitet upprätthålls. Det är bland annat därför som vi har gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att till den 3 augusti i år återkomma med en ordentlig genomgång av garantierna och deras funktionalitet. Vad vi vet hittills är att 78 procent av dem som finns i garantierna är nöjda eller mycket nöjda med de insatser de får och anser att de ökar deras insatser att återgå i arbete. När det gäller de kompletterande aktörerna i garantierna är kompletterande nyckelordet. De ska komplettera Arbetsförmedlingens normala utbud, inte konkurrera eller ersätta. Inte sällan handlar det om personer som har olika typer av sammanvägda problem. Det är inte sällan det handlar om både långtidsarbetslöshet och någonting annat. Det kan vara psykosocial ohälsa, alkoholism, sjukdom eller någonting annat som komplicerar bilden. I det fallet har det för oss varit väldigt viktigt att bjuda in de olika framför allt sociala entreprenörer, ideella organisationer och annat som finns och som besitter en rätt unik kompetens som vi inte har på Arbetsförmedlingen för att kunna arbeta med den typen av personer och deras särskilda behov för att på så sätt underlätta deras övergång. Än så länge, om det nu är lägre övergångstal, är det en sannolik förklaring till varför det ser ut som det gör. Därför behöver vi genom bland annat Arbetsförmedlingens egen genomgång och andra fortsatta analyser se hur det ligger till med den saken. Slutsatsen är att när vi pratar om jobb- och utvecklingsgarantin handlar det om personer som har varit borta från arbetsmarknaden mycket länge. Därför behöver vi, och har också, en bred palett av insatser som vi inte volymstyr. Det är inte så att jag säger att det ska vara x personer i den insatsen eller y personer i den insatsen, utan det är ett arbete som utförs av arbetsförmedlarna. Jag litar på att de har den kompetens och erfarenhet som behövs för att ur ett individuellt perspektiv sätta samman bästa möjliga plan för återgång i arbete. Kompletterande aktörer är i det sammanhanget en pusselbit, därför att de inte sällan tillför den typen av kompetens, erfarenhet och bemötande som vi har svårt att få fatt på. Vi behöver deras hjälp, helt enkelt. Erfarenheterna från andra länder som har infört motsvarande möjligheter, till exempel Danmark, Holland, Australien och Storbritannien - som är varierande politiskt styrda, somliga har varit socialdemokratiskt styrda och andra har varit borgerligt styrda - har just varit att det har tagit lite tid att hitta de optimala samverkansformerna. Det handlar både om hur man upprättar avtal, hur man ersätter företagen och organisationerna och på vilket sätt man jobbar ihop. När jag pratar med de sociala företagen, vilket jag gör ofta, blir det tydligt att det är eldsjälar som är oerhört engagerade och uppfyllda av sin arbetsinsats som jobbar där. När de möter en myndighet som styrs av lagar och förordningar är det klart att det inte sällan uppstår lite gnissel. Det måste vi fortsätta arbeta med. Jag tror att gnisslet har minskat väsentligt eftersom misstron har minskat väsentligt. Det fanns nog en och annan i början som trodde att det här var början till slutet för Arbetsförmedlingen som myndighet. Så är det naturligtvis inte alls. Det här är kompletterande aktörer, inte konkurrerande. De utför en bra arbetsinsats, och vi ska se till att de har förutsättningar att göra det på ett än bättre sätt framöver. Jag tycker att Sverige ska bli världsledande på att arbeta med sociala företag, sociala entreprenörer och kompletterande aktörer på olika sätt.

Anf. 192 Eva-Lena Jansson (S)

Herr talman! Det som Sven Otto Littorin sade i slutet om sociala företag kan vem som helst instämma i. Det är viktigt att säga. Jag blev lite fundersam när arbetsmarknadsministern nämnde fas 3 i jobb- och utvecklingsgarantin för personer med olika typer av psykiska diagnoser och kanske även alkohol- och annat drogberoende. Vi har ganska länge i Sverige haft så kallad offentligt skyddad anställning, OSA. Vi har i de flesta kommuner sett att det är en mycket bra anställningsform. Den är trygg och man går vidare från en verksamhet till en annan. Många av dem som haft en offentligt skyddad anställning har sedan gått vidare till privata företag och fått jobb där. Den anställningsformen finns alltså. Jag uppfattar inte alls att jobb- och utvecklingsgarantin är samma sak. När Socialdemokraterna satt i regeringsställning införde vi så kallade plusjobb. Det var ett sätt för långtidsarbetslösa att få en viktig arbetsuppgift att utföra, under helt andra villkor kan man väl säga. Det var kommuner, landsting och stat som erbjöd platser, och många av dem som fick plusjobb gick vidare till fast anställning. Vi har många exempel på det i Örebro kommun. Jag tycker att det visar att arbetsmarknaden är komplex, men vi försöker också peka på de inlåsningseffekter som Riksrevisionen pekat på i sin rapport om jobb- och utvecklingsgarantin, och jag vill gärna komma tillbaka till det. Om man säger att det är viktigt att ha kompletterande aktörer måste man också utvärdera dem. Hur länge ska man vänta med utvärderingen? Om man har Riksrevisionen, som jag uppfattar att de flesta i riksdagen anser vara ganska kompetent och kan se problem, både sådana som den tidigare regeringen hade och sådana som den nuvarande regeringen har vad gäller arbetsmarknadspolitiken, måste man också ta till sig Riksrevisionens kritik. Det räcker inte med att säga att man ska se det hela i ett längre perspektiv. Jag tror säkert att man kan bidra med ett nytänkande, men vad vill man göra åt inlåsningseffekterna? Det är det jag försöker komma åt, herr talman. Jag skulle därför vilja veta vad arbetsmarknadsministern tycker om just inlåsningseffekterna. Sedan kommer jag tillbaka till det som är poängen. Många av dem som är i aktiviteten säger att de inte får gå och söka jobb. Nu säger arbetsmarknadsministern att alla deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin ska söka jobb, oavsett vilken fas av garantin de befinner sig i. Då är frågan: Kan de gå ifrån sin arbetsplats på dagtid för att söka jobb? Det kanske är enda möjligheten de har att söka jobb, om de ska förena platsen i jobb- och utvecklingsgarantin med kollektivtrafik, hemförhållanden och så vidare. Är det möjligt att göra det? Kan de ta med sig det svaret till sin arbetsplats och säga att de enligt arbetsmarknadsministern har rätt att söka jobb?

Anf. 193 Patrik Björck (S)

Herr talman! "Riksrevisionen konstaterar även att regeringen har valt att fullt ut införa kompletterande aktörer inom jobb- och utvecklingsgarantin utan att invänta den pågående utvärdering som IFAU genomför av den försöksverksamhet som bedrivits på tre orter i landet. Införandet av kompletterande aktörer skedde dessutom innan ett systemstöd för ärendehantering och uppföljning av kompletterande aktörer fanns på plats." Arbetsmarknadsministern hänvisar till att man bygger det på utländska erfarenheter, och det är spännande, för då kan man fortsätta att läsa vad Riksrevisionen skriver: "När det gäller kompletterande aktörers bidrag till garantins effektivitet har Riksrevisionen gjort en genomgång av erfarenheter från andra länder av utkontraktering av förmedlingstjänster. Riksrevisionen konstaterar att de empiriska studierna på området är få." Svårigheten att få svar på de frågor som ställs i denna interpellationsdebatt beror med andra ord på att regeringens arbetsmarknadspolitik bygger på tro och inte på vetande.

Anf. 194 Sven Otto Littorin (M)

Herr talman! Att Patrik Björck inte gillar kompletterande aktörer har nu framgått. Tack för det! När det gäller de som deltar i fas 3 går utflödet därifrån just i det som Eva-Lena Jansson tar upp - OSA, trygghetsanställningar, Samhall, lönebidrag och nystartsjobb. En stor andel av dem som fått ett nystartsjobb under den här mandatperioden är sådana som varit borta fem år eller mer. Det är oerhört glädjande, tycker jag. Det är lite vågat att ta upp plusjobben eftersom de som hade plusjobb inte hade avtalsenlig lön, de omfattades inte av lagen om anställningsskydd, vilket Patrik Björck kanske kan ta upp i sin diskussion, och det fanns inga naturliga övergångar på samma sätt som nu. Plusjobben blev, som utvärderingar visar, till största delen något av en långtidsparkering. Det är naturligtvis det som alla vill komma ifrån. Vad beträffar Eva-Lena Janssons sista fråga vill jag säga att förordningen nu är tydlig. Där framgår att man ska söka jobb under en fjärdedel av normal arbetstid. Den som vill kan naturligtvis ta med sig förordningen, men det ska man inte behöva göra, för det är Arbetsförmedlingen som ska hjälpa den enskilde och se till att man får den möjligheten.

Anf. 195 Eva-Lena Jansson (S)

Herr talman! Det har i debatten varit ganska klargörande när Patrik Björck redovisat många av de fakta som Riksrevisionen pekat på. Arbetsmarknadsministern väljer dock att avstå från att kommentera dem. När jag frågade om arbetsmarknadsministern avser att vidta några åtgärder med anledning av de inlåsningseffekter Riksrevisionen pekar på i sin rapport får jag ett svar som väl är ett nej. Han vill utvärdera. Man bör utvärdera kompletterande aktörer i ett längre perspektiv - så tror jag att svaret är på frågan. Jag vill tacka arbetsmarknadsminister Littorin för den här debatten och för alla andra debatter. Det har blivit många timmar. Det som varit tydligt med debatterna är att Sverige behöver en socialdemokratiskt ledd regering som tar jobbfrågan på allvar, som tar ungdomars arbetslöshet på allvar, som tar arbetsmiljöfrågorna på allvar och som, trots att det pågår en finanskris, är beredd att göra någonting och inte bara sitta med armarna i kors. Herr talman! Jag tackar för debatterna under den här mandatperioden.

Anf. 196 Sven Otto Littorin (M)

Herr talman! Låt mig återgå till Riksrevisionens rapport. De lämnar fyra rekommendationer till regeringen. Den första rekommendationen är att förtydliga hur mycket tid deltagare ska ägna åt jobbsökande i tredje fasen. Det är gjort från den 22 juni. Där har vi alltså följt Riksrevisionens rekommendation. Den andra är att klargöra vilken roll kompletterande aktörer har inom garantin. Det arbetet pågår hela tiden. Jag försökte lite grann utveckla hur vår syn har varit för att kunna bjuda in de sociala företag, ideella organisationer och andra vars kompetens, erfarenhet och bemötande vi så väl behöver inom Arbetsförmedlingens arbete. Den tredje är att ställa tydligare krav på Arbetsförmedlingen om uppföljning av garantin. Det arbetet pågår. I regleringsbrevet för Arbetsförmedlingen 2010 har de fått i uppdrag att senast den 2 augusti i år inkomma med en fördjupad analys av garantin där bland annat detta är en viktig del. Den fjärde rekommendationen är att lämna riktlinjer till Arbetsförmedlingen om deltagarvolymer per handläggare. Där har vi bedömt att det är svårt att avgöra vilken nivå som är optimal. Nu överlåts den bedömningen till Arbetsförmedlingen, och vi följer det arbetet noga för att se till att kvaliteten blir så god som möjligt, både den som objektivt kan betraktas och den som respektive deltagare upplever. Det arbetet kommer vi att fortsätta att ägna oss åt även framöver.

den 21 maj

Interpellation

2009/10:444 Jobb- och utvecklingsgarantin

av Eva-Lena Jansson (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

Allt fler långtidsarbetslösa slussas över till fas 3 i jobb- och utvecklingsgarantin. Jobb- och utvecklingsgarantins fas 3 innebär att arbetsgivare får 225 kronor per dag för att ta emot en arbetslös person som ska utföra arbetsuppgifter på 40 timmar i veckan. Risken att fastna i denna åtgärd är uppenbar då aktiviteten inte medger egen tid att söka jobb på den ordinarie arbetsmarknaden.

Riksrevisionens rapport Jobb och utvecklingsgarantin – en garanti för jobb? understryker att fokus på kvantitet i stället för kvalitet kan få till följd att insatsernas effekter på deltagarnas sysselsättningschanser begränsas eller till och med försämras.

Dessutom har Riksrevisionen jämfört arbetsmarknadsområden hos Arbetsförmedlingen som använder respektive inte använder sig av kompletterande aktörer. Resultatet visar att arbetsmarknadsområden som använder sig av kompletterande aktörer har en lägre övergångsfrekvens till sysselsättning jämfört med arbetsmarknadsområden som inte använder sig av kompletterande aktörer.

Min fråga till arbetsmarknadsminister Littorin är följande:

Avser arbetsmarknadsministern att vidta några åtgärder med anledning av de inlåsningseffekter Riksrevisionen pekat på i sin rapport?