Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Klimatkompensation som kostnad i verksamhet

Interpellationsdebatt 18 december 2012
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anders Borg (M)

Anf. 220 Finansminister Anders Borg (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Mats Pertoft har frågat mig om jag kommer att agera för att säkerställa att åtgärder, såsom klimatkompensation, som syftar till att minska eller avhjälpa miljöförstöring inom ett företag eller dess leverantörskedja, i fortsättningen ska betraktas som avdragsgilla inom verksamheten. I bakgrunden till sin interpellation nämner Mats Pertoft att Skatteverket har nekat ett enskilt företag avdrag för miljökompensation eftersom det har bedömts vara fråga om en gåva. Jag har den 24 oktober 2012 svarat på en liknande fråga (2012/13:61) från Mats Pertoft. Som jag nämnde i mitt frågesvar gäller vid företagsbeskattningen att företag beskattas för sina inkomster efter avdrag för utgifter för inkomsternas förvärvande och bibehållande. Det är givetvis vällovligt med allmännyttig verksamhet. Generellt sett gäller dock att företag inte får göra avdrag för gåvor. Detta gäller även gåvor som går till allmännyttig verksamhet. Vilka utgifter som betraktas som gåvor och därför inte får dras av måste prövas utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet. Jag ser ingen anledning att ändra dessa grundläggande regler. Hur reglerna tillämpas i det enskilda fallet kan jag inte kommentera.
Mats Pertoft (MP)

Anf. 221 Mats Pertoft (MP)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag får väl tacka finansministern för svaret, även om jag tror att jag är lika frågande inför detta svar som inför det förra svaret. Jag vill betona att jag inte avser att försöka locka finansministern att klaga på Skatteverket - det är inte alls min avsikt. Förutom i det enskilda fallet är det en väldigt viktig fråga om vi i Sverige ska klassa klimatkompensation som gåva eller inte. Rent principiellt undrar jag, helt oberoende av detta fall, hur ett företag kan ta ansvar för sina klimatrelaterade utsläpp. Sverige har inte tillräckligt med beskattningsinstrument, till exempel en långtgående koldioxidbeskattning som vi i Miljöpartiet gärna skulle vilja ha och som jag vet att finansministern har talat om väldigt lovvärt, ibland utifrån en teoretisk bas. I dag finns det ungefär 500 företag i Sverige som klimatkompenserar. Det rör sig om summor mellan 75 och 100 miljoner kronor. Frågan är om detta är gåvor eller om det är en kostnad. Gåvor är något som man ger utan krav på att få någonting tillbaka. Vi ska ju inte vara som barn som blir sura på den som fick julklappen, börja springa efter och säga: Jag vill ha tillbaka min present, för nu var du dum. Här handlar det om att dessa företag betalar för att mottagaren ska utföra en tjänst, en verksamhet. Det ska kompensera klimatutsläpp, det ska binda koldioxid på ett eller annat sätt. Det handlar också om en marknadsmässig kostnad eftersom det här är en del av företagens koncept. Men framför allt handlar det om att ta ett helhetsansvar för den kostnad som produktion och produkter orsakar. Att då mena att det vore gåvor är en väldigt märklig inställning. Det vänder nästan upp och ned på hela Sveriges klimatpolitik om man säger att detta är gåvor, att det bara är att skänka bort och att det inte finns några klimatutsläpp. Man skulle till och med kunna undra om de som påstår att klimatkompensation är gåvor kanske borde sälla sig till klimatskeptikerna som påstår att det inte finns någon växthuseffekt, att klimatförändringarna inte har med utsläppen att göra. Utifrån det perspektivet undrar jag om finansministern rent teoretiskt menar att klimatkompensation är en gåva eller en kostnad. Enligt min åsikt borde det vara en kostnad. För många av de 500 företagen i Sverige är det helt klart en kostnad, för företag brukar inte bara skänka bort saker och ting. De skänker i alla fall inte bort 75-100 miljoner. Det vore visserligen en väldigt vällovlig verksamhet ibland att skänka bort så mycket pengar om det är till bra ändamål. Men det här är kostnader som de tar för att de vill ha en effekt. Min fråga till finansministern är: Är klimatkompensation en gåva eller är det en kostnad? Är det någonting som man bara skänker bort eller är det någonting som ger något tillbaka, nämligen att man kompenserar för klimatutsläpp?
Anders Borg (M)

Anf. 222 Finansminister Anders Borg (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Klimatfrågan är viktig och avgörande. Sverige har en ledande ställning på området tack vare höga CO2-skatter, gröna certifikat och ett aktivt arbete internationellt. Det tycker jag naturligtvis är väldigt bra och stöder. Nu handlar den här diskussionen om ett ärende som rör Saltå Kvarn. Saltå Kvarn har valt att överklaga Skatteverkets beslut i frågan. Detta fall är alltså ett enskilt ärende som inte är avgjort i högre rätt. Svårigheten är att i högre instans finns det inga rättsfall på det här området. Det här är en gråzonsfrågeställning, och man kan utifrån ett skatteperspektiv se det som en gåva. Vi kan till exempel notera att PLM tidigare har fått göra avdrag för indirekta omkostnader för kampanjen Håll sundet rent därför att det ansågs ha en direkt koppling till verksamheten, eller för den delen Falcon AB som fått avdrag för sponsring av Naturskyddsföreningen därför att det funnits en direkt koppling till projektet Pilgrimsfalk. Huruvida man i det här fallet ska landa på den ena eller andra foten ska naturligtvis avgöras i domstol som får göra en uttolkning av gällande rätt och landa i de överväganden som domstolen gör. Det vore naturligtvis orimligt att jag som statsråd i ett pågående rättsfall skulle ha långtgående synpunkter. Nu får det här prövas noggrant av högre rätter, och så får vi se vad som läggs fast där. Om man därefter vill föra en diskussion om det här ärendet och se var det landar kan man naturligtvis göra det. Men att jag skulle gå in i ett ärende som har överklagats för att Skatteverkets beslut ska prövas i högre instans blir, givet att det inte finns klara rättsfall på området, väldigt märkligt. Jag måste därför avstå från att överträda den gränsen och helt enkelt inte kommentera det enskilda ärendet.
Mats Pertoft (MP)

Anf. 223 Mats Pertoft (MP)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Som jag sade inledningsvis står jag inte här för att diskutera Saltå Kvarn. De gav mig inspiration till frågeställningen och gjorde mig upprörd över Skatteverkets tolkning, men det är inte det som är det intressanta här. Det intressanta är den principiella frågan. Det är ett företag nu som har fått sina avdrag underkända. 499 företag är kvar. Vi kan då diskutera de 499 företagen i stället. I Kyotoprotokollet räknar man klimatkompensation, enligt CDM-systemet, som likvärdig med andra sätt att begränsa koldioxidutsläppen. Kyotoprotokollet är ju någonting som Sverige försöker följa, och det här räknas som en kostnad även där. Själva principen att betala för att kompensera sitt koldioxidutsläpp måste ändå vara möjligt att diskutera. Eller vi kan ta något annat, något lite närmare finansministern. Regeringskansliet köper utsläppsrätter. Riksdagen köper utsläppsrätter. Är det gåvor? Jag tror att det skulle bryta mot en hel del av både Regeringskansliets och riksdagens regelverk om det skulle ses som gåvor, eftersom det är ganska stora belopp som alla ledamöters och ministrars utsläpp klimatkompenseras med. Energimyndigheten köper utsläppsrätter. Man kan köpa utsläppsrätter på statliga verks hemsidor. Arlanda flygplats har länkar direkt där man erbjuds att köpa utsläppsrätter när man ska resa någonstans. Det här är som sagt en verksamhet som i Sverige omsätter 75-100 miljoner kronor per år. Den principiella frågan, helt oberoende av vilket svar Saltå Kvarn får på sitt överklagande, måste vara: Anser vi i Sverige att utsläppsrätter är en gåva som inte har några effekter, förutom lite goodwill? Eller är det en praktisk sak där jag köper en sak och får en annan tjänst tillbaka? I så fall är det någonting annat än en gåva. Då är det en kostnad. Det är detta min fråga handlar om. Det måste ändå vara möjligt även för finansministern att diskutera principer för klimatkompensation även om det gäller ett företag i Sverige som har överklagat Skatteverkets beslut. Det må vara hänt, och jag har största respekt för Skatteverkets kompetens och även för domstolen som säkert kommer fram till ett klokt beslut. Ett alternativ kanske är att jag ber några journalister att ställa frågan till finansministern och se om man får något bättre svar då. Jag menar att här i kammaren måste vi kunna diskutera principer. Därför fortsätter jag envist att ställa frågan till finansministern: Är klimatkompensation en kostnad eller inte?
Anders Borg (M)

Anf. 224 Finansminister Anders Borg (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Klimatfrågan är naturligtvis central och avgörande för vår långsiktiga hållbarhet i tillväxten. Sverige har tack vare långt arbete på området kunnat förena tillväxt, utveckling, stigande välstånd, bra industriell utveckling med en bra utveckling på miljösidan. Det är naturligtvis väldigt positivt. Som framgår av interpellationen kompliceras denna inriktning av att Skatteverket nyligen har beslutat att Saltå Kvarn inte får ta upp klimatkompensation som avdragsgill kostnad. Interpellationen gäller Saltå Kvarn, och Saltå Kvarn har meddelat att man avser att överklaga Skatteverkets beslut. Det finns inget beslut från högre instans i denna fråga, utan det är en fråga som ska avgöras utifrån hur stark koppling det har till verksamheten. Jag kan inte se något annat förfarande än att rättsprocessen får ha sin gilla gång. När man har prövat frågan noggrant i domstol får vi i regering respektive riksdag ta en diskussion om vi tycker att det är ett rimligt förhållningssätt utifrån den lagstiftning vi har. Det är dock inte lämpligt att jag som ansvarig för myndigheten Skatteverket och dess rättstillämpning i en riksdagsdebatt har omfattande synpunkter på ett fall som ska prövas i domstol.
Mats Pertoft (MP)

Anf. 225 Mats Pertoft (MP)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag verkar inte få något svar av finansministern på mina frågor, och det är ganska oroväckande. Det finns som sagt 500 företag i Sverige i dag som klimatkompenserar. Det finns ett regeringskansli, en riksdag, en energimyndighet etcetera. Man klimatkompenserar för 75-100 miljoner kronor per år, och det är ganska mycket pengar. Ska man vänta tills rättsväsendet är färdigt undrar jag hur mycket klimatkompensation som till slut finns kvar. Det är det allvarliga i detta. Det skulle därför vara bra att få veta vad regeringen tänker i denna fråga. Domstolen kanske kommer fram till att det är en kostnad, och det är i så fall jättebra. Den kanske kommer fram till att det är en gåva, och då får man acceptera det och kanske ändra lagar och förordningar på något sätt så att det blir tydligare. Regeringen måste väl ändå ha en åsikt om huruvida klimatkompensation är en kostnad rent principiellt eller om det är något man bara skänker bort. Vad ska de 500 företagen göra under tiden? Vad ska de företag göra som arbetar med klimatkompensation? Ska de läggas ned under tiden? Ska Sverige sluta klimatkompensera för nästan 100 miljoner kronor om året? Den här frågan är alltför viktig för att finansministern bara ska kunna avvakta domstolens beslut och ett överklagande.
Anders Borg (M)

Anf. 226 Finansminister Anders Borg (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Först vill jag tacka Mats Pertoft för interpellationen och önska god jul och gott nytt år. Klimatfrågan är central. Låt mig bara påpeka att allt här i världen som är värt att sätta in pengar till, sponsra eller stödja inte behöver vara skattefritt. Jag har själv i många år stött Plan International, och det gör jag gladeligen utan några skatteavdrag. Det kan vara en poäng att hjälpa till med saker och ting även om de inte är avdragsgilla. Den principiella frågan ska i detta fall avgöras i domstol. Är det en kostnad så nära kopplad till verksamheten så att den är avdragsgill? Då är det inte ett bidrag i största allmänhet till allmännyttig verksamhet, utan man gör bedömningen att det har en sådan koppling till verksamheten. Det är just den principiella fråga som jag föreställer mig att Saltå Kvarn kommer att argumentera för i domstolen. Min principiella uppfattning är klar: Rättsväsendets kvarnar ska mala ostörda av politiska debatter.

Dokument

den 7 november

Interpellation

2012/13:97 Klimatkompensation som kostnad i verksamhet

av Mats Pertoft (MP)

till finansminister Anders Borg (M)

FN:s klimatorgan UNFCCC anger att klimatpåverkande utsläpp minst måste halveras på global nivå. Riksdag och regering har beslutat att Sveriges klimatpåverkan långsiktigt i princip ska upphöra, med en utsläppsreduktion på 80–95 procent till år 2050. Som ett led i detta har Sverige anammat de marknadsbaserade mekanismer som FN etablerat, inklusive CDM-mekanismen för att kunna genomföra delar av utsläppsminskningarna där det är kostnadseffektivast och kan ge störst positiva sidoeffekter i form av hållbar utveckling i ett bredare perspektiv. Bland annat fastslog riksdagen i juni 2009 att statliga myndigheter kan klimatkompensera sina resor och i oktober samma år angav regeringen att statliga bolag kan klimatkompensera sin verksamhet. Energimyndigheten har utarbetat riktlinjer för hur detta bör ske.

Denna inriktning kompliceras av att Skatteverket nyligen beslutat att Saltå Kvarn inte får ta upp klimatkompensation som avdragsgill kostnad. Skatteverkets motivering är att klimatkompensation inte ingår som del i Saltå Kvarns verksamhet och inte är förenat med en motprestation. Därför menar Skatteverket att det ska betraktas som en icke avdragsgill gåva.

Saltå Kvarn pekar på att klimatkompensationen av transporter är helt nödvändig för att man som ansvarstagande företag alls ska kunna importera och erbjuda svenska konsumenter ekologisk mat från andra länder, vilket motsvarar halva företagets omsättning. Det kan inte jämställas med allmänt goodwill-skapande sponsring och gåvor. Kostnaderna för klimatkompensation går till trädplanteringar som totalt sett binder koldioxid motsvarande företagets alla transporter. Detta är varken ett bistånd, gåva eller sponsring, utan en marknadsdriven och tredjepartscertifierad tjänst, i linje med annan miljömärkning. Klimatkompensation innebär alltså en marknadsmässig motprestation med stark koppling till produkternas distribution och mervärde, och bör därför anses som en kostnad på samma sätt som andra avdragsgilla kostnader.

Ungefär 500 företag i Sverige klimatkompenserar i dag för hela eller delar av sina klimatpåverkande utsläpp, för totalt ca 75–100 miljoner kronor per år. Därutöver köper Sverige reduktionsenheter från CDM-projekt genom Energimyndigheten för att uppnå utsläppsminskningar, vilket givetvis bedöms ge en konkret och mätbar motprestation, och alltså inte vara jämförbart med en gåva.

Projektbaserad klimatkompensation köps och säljs på en marknad där kunderna dels är sådana som omfattas av EU:s ETS, dels av företag som strikt juridiskt inte behöver ta något klimatansvar. Många projekt är certifierade på samma sätt oavsett vem köparen är, ofta enligt FN:s CDM-system där klimatnyttan garanteras vara faktisk och additionell.

Min fråga till finansministern är:

Kommer finansministern att agera för att säkerställa att åtgärder, såsom klimatkompensation, som syftar till att minska eller avhjälpa miljöförstöring inom ett företag eller dess leverantörskedja, i fortsättningen ska betraktas som avdragsgilla inom verksamheten?