Kollektivtrafik till Arlanda

Fru talman! Lars Mejern Larsson har frågat mig vilka långsiktiga slutsatser jag drar av Arlandabanans dyra och misslyckade avtal, vilka åtgärder jag avser att vidta för att förbättra kollektivtrafiken till och från Arlanda och om jag avser att verka för att regeringen fortfarande ska använda privata finansieringslösningar för att kunna genomföra de satsningar på väg och järnväg som Sverige behöver. Jag skulle vilja understryka att jag inte anser att Arlandabanan är ett misslyckande. Om vi inte hade fått ett avtal till stånd mellan staten och det privata konsortiet bestående av Vattenfall, NCC och Alstom hade vi riskerat en sämre framdrift av projektet. I avtalet om Arlandabanan finns det också en option som möjliggör en eventuell inlösen av Arlandabanan 2010. För närvarande pågår en översyn mellan A-banan Projekt AB och A-Train AB av detta avtal. Denna översyn följer jag noga. Jag anser det angeläget att fler resenärer ska kunna använda sig av tåget som färdmedel för att ta sig mellan Stockholm och Arlanda flygplats. Antalet passagerare på Arlanda Express har sedan 2003 stadigt ökat. Marknadsandelarna har ökat från drygt 11 procent första hela verksamhetsåret till drygt 15 procent 2006. A-Train AB upplåter också Arlanda link till trafikutövare som vill trafikera Arlanda Central. För närvarande trafikerar SJ AB och Uppsala länstrafik banan med sammanlagt ca 150 tåg per dygn. I dagsläget pågår ett aktivt arbete i Arlanda forum och Kraftsamling Stockholm mellan Banverket, trafikoperatörer och berörda kommuner om hur spårkapaciteten till Arlanda bättre kan utnyttjas. Detta arbete kommer förhoppningsvis att resultera i att fler i Stockholmsregionen kommer att välja tåg som färdmedel till Arlanda. Regeringen vill öka statens insatser för transportsystemet och samtidigt låta kommuner, regioner och näringsliv i hela Sverige få en tydligare roll i diskussionerna med trafikverken om prioriteringen av insatserna. Om en intressent vill medverka i infrastrukturinvesteringar är det viktigt att hörsamma den ambitionen och erbjuda möjligheter att förstärka statens satsning. Jag vill understryka att detta inte innebär någon förändring av den grundläggande ansvarsfördelningen mellan statliga och kommunala aktörer för samhällets infrastruktur, men jag kan konstatera att på många håll i landet gör kommuner, regioner och näringsliv bedömningen att medfinansiering kan erbjuda ett stort mervärde.

Fru talman! Låt mig börja med att tacka infrastrukturminister Åsa Torstensson för svaret. Om ett par minuter är vi framme, och vi vill därför passa på att hälsa dig välkommen till Stockholm. Vi hoppas att du som är besökare ska få en trevlig vistelse i Stockholm. För dig som bor här - välkommen tillbaka till stan! Vi önskar dig varmt välkommen ombord snart igen. Känner infrastrukturministern igen de här fraserna? Hon kan inte ha hört mig säga det här förut. Det är nämligen särskilt utvalda Stockholmskändisar som läser texten som en trevlig välkomsthälsning när Arlanda Express-resenärerna anländer till Stockholms central. Men om man ska kunna ta del av den här hälsningen är det förstås en förutsättning att man åker och har råd att åka Arlanda Express. Som ministern väl känner till är det dyrt att åka till flygplatsen. En enkelresa kostar 220 kronor. Det är förstås ingenting om man är minister eller riksdagsledamot och någon annan betalar kalaset. Men om du är vanlig svensk medborgare med normala inkomster svider en sådan här kostnad ganska ordentligt i plånboken. Järnvägsfrämjandet skriver i sin senaste medlemstidning att bara 15 procent av de som ska åka till Arlanda åker tåg dit. Det betyder att hela 85 procent tar sig dit på andra vis trots att tåget är det mest miljövänliga sättet att ta sig till flygplatsen. Varför är det så? Jo, av det enkla skälet att det privata bolaget A-Train som ensamt trafikerar sträckan Stockholm-Arlanda tar ut hutlösa 220 kronor för att du som resenär ska åka tre och en halv mil. Det kan jämföras med runt en femtiolapp som det kostar att åka fyra mil mellan Karlstad och Kristinehamn hemma i Värmland. 220 kronor är oförskämt mycket. Det är klart att folk väljer att åka buss eller ta sin egen bil i stället. Det är mycket billigare. Det var den moderatstyrda alliansen som under sitt förra gästspel i regeringsställning 1991-1994 i sin privatiseringsiver drev igenom projektet i offentlig-privat samverkan och i praktiken lät ett privat bolag bygga Arlandabanan. Risken är stor att A-Train kommer att höja priserna ytterligare under de närmaste åren - kanske till 260, 280 eller 300 kronor - för att få lönsamhet. Företaget måste gå med vinst och få in sina pengar genom avgifter som räknades ut när banan byggdes. Det har alltså inget intresse av hur många det är som reser. Mot den bakgrunden är ministerns interpellationssvar extra intressant. Först och främst verkar hon inte särskilt bekymrad över det låga antalet resenärer. Hon säger bara att det är angeläget att det är fler resenärer som ska kunna använda sig av tåget. Hon säger att antalet passagerare på Arlanda Express stadigt har ökat under de senaste fem åren. Jag vågar inte ens tänka på hur få resenärer Arlandabanan hade före 2003, när inte ens 15 procent av de som ska till flygplatsen väljer Arlanda Express i dag. Hon säger vidare att man nu tittar på hur spårkapaciteten till Arlanda bättre kan utnyttjas för att man i förlängningen ska få fler att ta tåget till flygplatsen. Jag är mycket intresserad av att veta hur resonemanget går. På vilket sätt ska man kunna använda Arlandabanan effektivare? Fru talman! Vilka åtgärder avser infrastrukturministern att vidta för att förbättra kollektivtrafiken till och från Arlanda?

Fru talman! Vad vilja socialdemokratin? Den gamla formuleringen kommer upp i huvudet när man hör de återkommande debatterna om Arlandabanan. Jag tycker att det är bra att Lars Mejern Larsson tar upp den viktiga frågan om kollektivtrafik till Arlanda. Det är i högsta grad en fråga som kräver samverkan mellan den statliga nivån och olika lokala och regionala nivåer. Men varför tar ni bara upp frågan genom att klaga på Arlandabanan, dess tillkomst och att den finns? Skulle ni tycka att det vore bättre om den inte fanns? Jag tror att svaret på den frågan är nej. Den förra borgerliga regeringen vågade ta det greppet mitt i en otroligt svår lågkonjunktur, då det kanske inte hade varit alldeles enkelt att argumentera för att de viktigaste infrastruktursatsningarna var de från Stockholms city till Arlanda. Det var en framsynt satsning som man gjorde. Visst kan man tycka att vi borde ha en annan modell, och självfallet skulle vi vilja ha lägre biljettpriser. Men det har inte blivit sämre med Arlanda Express; det är precis tvärtom. Fru talman! Man ska komma ihåg att det är många aktörer som jobbar med och försörjer Arlanda med kollektivtrafik. Det är Flygbussarna, Arlanda Express - som vi har talat om - Swebus och andra privata entreprenörer som gör viktiga insatser. Det är också SJ och lokaltrafiken i Storstockholm och Uppland. Jag tänker på de siffror som Lars Mejern Larsson tog upp. Han säger att det bara är 15 procent som reser med Arlandabanan. Men som statsrådet redovisade är det ett stigande antal. Det är 40 procent av privatresenärerna på flyget som reser kollektivt till Arlanda, och det är faktiskt 44 procent av de som är tjänsteresenärer - de som man kanske traditionellt tror tar taxi. Den höga andelen tjänsteresenärer beror just på att Arlandabanan finns. Man kan ju säga att de som reser i tjänsten är mer prisokänsliga; det kan vi säga direkt. Men det är likväl bra att vi har fått nästan 50 procent av tjänsteresenärerna att resa kollektivt. Det var precis det som var ett av argumenten för att Arlanda Express skulle börja köra. Jag tycker att man måste vidga diskussionen om kollektivtrafik till Arlanda. Det är en viktig diskussion. Vi måste höja andelen resenärer. Då får vi titta på varför man väljer att inte åka kollektivt. Det handlar om tillgängligheten. Man reser inte bara från Stockholms city. Inte minst norrifrån har man en sämre tillgänglighet och färre alternativ. När det gäller privatresenärerna har det visat sig att om de har byten tvekar de att åka kollektivt. De släpar ju på bagage. Det handlar alltså inte bara om biljettpriset på Arlandabanan när människor gör andra val för sin resa till Arlanda än att åka kollektivt. Vi måste se till att vi klarar det utsläppstak som Arlanda har och som gäller från 2011. Vi måste öka andelen kollektivtrafikresenärer. Därom är vi överens. Men vi måste nog föra den debatten både vidare och mer konstruktivt än att klaga på att Arlandabanan kom till en gång i tiden.

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för ett alldeles utmärkt svar på denna interpellation. Jag hade egentligen inte behövt gå in efter Sten Nordins historik. Jag ska dock komplettera den lite, för det här är en väldigt intressant fråga. Socialdemokraterna frågar i dag varför så få som 15 procent reser med Arlandabanan. Bosse Ringholm ställde samma fråga häromdagen. Den frågan kan jag svara på. Det är exakt 15 procent fler än om Socialdemokraterna hade fått bestämma! Så här var det nämligen, fru talman: I propositionen som behandlades i trafikutskottets betänkande 1990/91:25 föreslog Socialdemokraterna att man skulle bygga bland annat Arlandabanan. Det var vi överens om. Hur mycket pengar fanns kvar till denna bana? Jo, man anslog exakt noll kronor. Noll kronor anslog man till banan. Den skulle ingå i Mälarbanan, och vi vet allihop vad det kostade. Sedan kom den andra regeringen, och den 8 december 1993 röstar man om denna finansiering av Arlandabanan. Det är väldigt intressant. Det blir 169 röster för och 131 röster emot en finansiering av Arlandabanan. Det är 118 socialdemokrater. Det är elva vänsterpartister. Dessutom fick de stöd från två från Ny demokrati avhoppade vildar. Det var situationen. Men det är så lyckligt att när regeringen Carlsson strax därefter tillträder godkänner Socialdemokraterna detta. Då har de fått en finansiering till Arlandabanan. Då tycker man att detta är jättebra, och så sätter man i gång och bygger. 1999 är den färdig, och Socialdemokraterna tar nästan åt sig äran av detta. Så gick det till när Arlandabanan kom till. Jag tycker att det är väldigt lustigt att höra Bosse Ringholm och Lars Mejern Larsson ondgöra sig över att det bara är 15 procent som åker på den järnväg som man själv inte ens ville ha!

Fru talman! Det är intressant att höra Gunnar Andréns historieskrivning när det gäller Arlandabanan och den uppenbara bristen på intresse från Socialdemokraterna att över huvud taget skapa möjligheter att transportera sig på ett miljömässigt bra sätt på spår. Inte desto mindre, Lars Mejern Larsson, kan vi konstatera att Arlanda Express inte har levt upp till de prognoser som gjordes vid projektets start. Då antog man att antalet passagerare skulle uppgå till 5,1 miljoner 2005; i praktiken var det 2,6 miljoner. Det finns också en del begränsningar vad gäller A-Train. Tågen är byggda enligt en standard som i övrigt inte används i Sverige, vilket försvårar integrationen med övrig tågtrafik. Detta är naturligtvis en begränsning när det gäller att hitta en effektivisering av kollektiv- och passagerartrafiken till Arlanda, vilket fanns med som en del av Lars Mejern Larssons frågeställning. Därför är det så viktigt med det arbete som nu pågår med Arlanda Forum. Med anledning av det jag sade, det vill säga svårigheten att hitta en integration med övrig trafik, lägger man nu kraft på Arlanda Forums samverkansformer där aktörerna för kommunerna, Upplandstrafik, Stockholms länstrafik, SJ, A-Banan Projekt och A-Train sitter tillsammans för att både identifiera gemensamma problem och hitta gemensamma lösningar. Det är nämligen också avgörande att alla parter samverkar för att hitta en lösning för Arlanda flygplats där koldioxidutsläppstaket nu är nått. Detta beror till stor del på vägtransporterna. Då måste det naturligtvis bli mycket effektivare för de samlade aktörerna att integrera kollektivtrafiken och kunna se till att de olika tågoperatörerna samverkar på ett mycket bättre sätt. Staten har en option att från och med 2010 säga upp avtalet om den av statsmakterna eftersträvade koordinationen och integrationen mellan flyg, pendel och annan tågtrafik inte möter statens krav på en mycket väl fungerande tågtrafik till och från Arlanda flygplats. Därför är det pågående arbetet avgörande i det samlade arbete som nu pågår för att skapa bättre förutsättningar för Arlanda flygplats, för en fungerande tågtrafik och också för att fler ska välja att åka spårbundet.

Fru talman! Jag förstår att ministern gör vad hon kan för att slå bort min kritik. Men som ministern väl vet är jag inte ensam om att vara bekymrad. Kritiken mot ett underutnyttjande av banan är väldigt hård från många håll och inte minst från moderaten Carl Cederschiöld som du själv nämner. Han skriver i sin rapport Samlad trafiklösning Stockholmsregionen för miljö och tillväxt - till 2020 med utblick mot 2030 : "Den skisserade utvecklingen av tågtrafiken på Arlanda kan inte ske inom ramen för gällande Arlandabaneavtal. Staten bör genom A-banan Projekt AB med A-Train AB förhandla fram och gemensamt komma överens om förändringar i avtalet. Om sådana förhandlingar inte leder till resultat bör staten utnyttja den option om att avbryta avtalet som föreligger." Därför vill jag veta om ministern delar Cederschiölds uppfattning. Är det så ministern menar när hon i interpellationssvaret säger att hon följer översynen av avtalet noga? Fru talman! Kritiken mot Arlandabanan kommer också från andra håll. När den tredje banan på Arlanda öppnades var det med krav på att de farliga utsläppen inte översteg 1990 års nivå. Men en färsk rapport till länsstyrelsen visar att utsläppstaket passerades redan under förra året. Rapporten visar att flyget har minskat sina utsläpp samtidigt som bilismen och vägtransporterna har ökat sina utsläpp kring Arlanda. I värsta fall måste antalet flygningar dras ned kraftigt. Mina partikolleger här i Stockholm, Carin Jämtin och Anders Johansson, presenterade häromdagen ett tolvpunktsprogram för att rädda Arlanda. På de två första punkterna var de väldigt tydliga. Den första punkten var att öka konkurrensen för trafiken till Arlanda. Den andra var att sänka priserna på Arlandabanan. Fru talman! Jag ställer mig bakom detta upprop till hundra procent. Jag vill fråga ministern: Hur ser ministern på risken att man kan tvingas dra ned på antalet flygningar till och från Arlanda? Ser ministern liksom jag att tågtrafiken mellan Arlanda och Stockholm har en nyckelroll för att nå miljömålen på Arlanda flygplats, eller ska ministern fortsätta försvara ett privatmonopol som leder till att så få åker med Arlandabanan?

Fru talman! Jag tycker att Lars Mejern Larsson nyanserade diskussionen lite grann när det gäller problemen där vi står nu. Vi vill givetvis använda den infrastruktur som finns bättre och mer - därom är alla överens. Det pågår ett arbete kring detta. Bland annat i styrelsen för Storstockholms lokaltrafik har man begärt fram underlag för arbetet med hur man ska öka kollektivtrafiken till Arlanda och hur man från den sidan kan bidra till detta. Åsa Torstensson har redovisat en del kring det arbetet. Det är en diskussion som vi mycket gärna är med och för och ett konstruktivt arbete som vi mycket gärna är med på. Men att som tidigare i diskussionen ifrågasätta hela tillkomsten av Arlandabanan är ingen särskilt framkomlig väg för Socialdemokraterna. Det tycker jag att Gunnar Andréns utmärkta historieskrivning visade. Jag tror inte att man ska slamra i dörren för framtiden med att vi ibland måste hitta lösningar för att tidigarelägga och finansiera infrastrukturprojekt. Hur vi nu gör detta i samverkan mellan offentligt och privat får vi se. Det är otroligt viktigt att vi inte är låsta. Där tycker jag att Arlandabanan är ett bra exempel. Jag är helt övertygad om att i den lågkonjunkturen i början av 90-talet hade den inte blivit av, även om alla var överens om behovet. Det hade vi kanske haft nu i knät inför infrastrukturpropositionen som kommer i höst. Då är det bra att det är byggt och gjort. Jag tycker att vi som är engagerade i kollektivtrafiken bör samverka för att arbetet med att öka resandelen ska gå vidare.

Fru talman! I den händelse jag tidigare lät kritisk till ansvarsfrågan för detta projekt vill jag gärna säga att Lars Mejern Larssons, Sten Nordins och statsrådets ansats är alldeles riktig. Det är klart att vi ska se till att så många som möjligt åker med banan. Jag reagerade mot att ansvaret för detta ska läggas på Åsa Torstensson eller den nuvarande regeringen. Det är helt andra beslutsfattare som har varit med. Under förra mandatperioden satt jag själv i Riksrevisionens styrelse. Vi skickade ett av betänkandena om Arlandabanan hit. Av det framgår att det fanns en lång rad beslut som träffades av ministären Carlsson och så småningom ministären Persson. Jag rekommenderar interpellanten att läsa betänkandet. Där framgår att det gick in otroligt mycket statligt kapital i detta. Det befriar inte oss som satt på den andra sidan från att ta ansvar. Jag tycker att Lars Mejern Larsson har alldeles rätt i det avseendet att vi ska försöka öka antalet resande på den bana som nu finns. Problemet är att det inte går att lägga ansvaret för att det inte blev så bra på den nuvarande regeringen. Det hade vi alla ansvar för, inte minst den tidigare regeringen. Arlandabanan kostade ungefär 6,1 miljarder konstaterade Riksrevisionen. Av dessa har staten i olika avseenden med ägarkapital och annat svarat för 5,7 miljarder kronor. Det innebär att det finns en hel del att svara för på den punkten. Det är angeläget att vi finner former. Jag är övertygad om att den nuvarande regeringen kommer att finna många bra former, till exempel vid kontrollstationen år 2010, att öka resandefrekvensen på Arlandabanan. Det är det viktiga.

Fru talman! Nyckelrollen, Lars Mejern Larsson, är precis det som pågår, nämligen att skapa en integration. Jag bekräftade det kritiska förhållningssätt som Lars Mejern Larsson tog upp. Det har inte skett någon integration med övriga tågtrafiken eller med annan kollektivtrafik. Kraftsamling Stockholm är en oerhört viktig del i detta. Den ringar in och identifierar det samlade behovet av att kollektivtrafiken fungerar och att de olika delarna knyter an till varandra på ett bättre sätt än hitintills. Därför är de olika aktörernas samverkan avgörande. I uppdraget Kraftsamling Stockholm finns Arlanda forum som svar på det Lars Mejern Larsson efterfrågar. Nyckelrollen är att hitta ett tydligare samspel och identifiera vad som här och nu är lättast att åstadkomma för att det ska bli smidigare flöden. Därför är det viktigt att också Upplandstrafiken har en roll här. Den Cederschiöldska förhandlingen identifierade en större regional problematik än enbart transport från city till Arlanda. Man beskrev problemen i den större regionen, inklusive Mälardalen, när det gäller effektiva transporter till Arlanda från regionen söder om Stockholm. Då inkluderar Carl Cederschiöld andra transportslag, inklusive satsningar på olika vägar så att vägtransporterna med buss eller motsvarande också ska vara effektivare. Naturligtvis kommer Citybanan att ha en roll med tanke på möjligheten att utveckla den regionala trafiken. Då blickar vi långt framåt, men jag vill ändå nämna det. Här och nu har jag stora förväntningar på Arlanda forum. Parallellt med detta pågår det en översyn av avtalet mellan A-banan Projekt AB och A-Train AB som naturligtvis är oerhört intressant att följa för mig.

Fru talman! Jag hann inte riktigt med där, och jag tror inte att jag fick svar på alla mina frågor. Men det spelar ingen roll. Jag har många kamrater i Värmland som aldrig har åkt Arlandabanan på grund av att det är för dyrt. Vi socialdemokrater har absolut ingenting emot spårbunden trafik. Vi ska nyttja banan på det bästa sättet. Vi vet att tågtrafiken är A och O om vi ska nå miljömålen med minskade utsläpp av växthusgaser. Infrastrukturpropositionen har blivit kvar till hösten. Samtidigt vet vi att det behövs krafttag för att nå utsläppsmålen med minskade växthusgaser. Förslaget om järnvägsinvesteringar som Klimatberedningen lade fram förkastades snabbt av både finansministern och statsministern. Vi vet alltså inte vem som ska finansiera och äga järnvägen i framtiden, och ännu har inte infrastrukturministern kommit med något rakt svar. Vi har redan en privatbyggd järnväg i Sverige, Arlandabanan, men den ger ingen bra bild av hur en järnväg ska fungera och användas. Arlandabanan är ett av de effektivare sätten att ta sig miljövänligt till Arlanda, men trots det är det få som använder den. Det är helt enkelt därför att det är för dyrt. Samtidigt har Arlanda svårt att hålla sig under utsläppstaken, och det beror på att alltför många tar bilen till och från flygplatsen. Fru talman! Det är mer angeläget än någonsin att vi har en fungerande kollektivtrafik till och från Arlanda. Oavsett om du är restauranganställd, byggnadsarbetare eller infrastrukturminister ska du ha råd att välja ett miljövänligt alternativ.

Fru talman! Jag tolkar Lars Mejern Larsson välvilligt, nämligen att vi kan vara överens om att Arlandabanan i sig inte är ett misslyckat projekt. Vi kan konstatera att den i dagsläget har begränsningar för att man ska kunna utnyttja den optimalt. Jag har svarat på varför vi i dagsläget har ett fokus på ett samlat Stockholm och en samlad Stockholmsregion specifikt för Arlanda med samverkansuppdraget att nå vettigare lösningar för att förbättra för passagerare att ta sig till och från Arlanda. Vi måste se att ett större geografiskt område måste vara involverat i arbetet. Därför är det viktigt med de samarbetsformer som nu finns. Med anledning av frågan om avtalet pågår det parallellt en översyn.