Kompensation till restaurangbranschen

Interpellationsdebatt 9 februari 2021

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Anf. 1 Näringsminister Ibrahim Baylan (S)

Svar på interpellationer

Fru talman! Cecilie Tenfjord Toftby har frågat mig vad jag avser att göra för att kompensera restaurangbranschen för de negativa konsekvenser som användandet av annan lagstiftning samt rekommendationer medför om regeringen inte avser att använda pandemilagstiftningen för att exempelvis stänga ned vissa restauranger och betala ut ersättning.

Fru talman! För stora delar av samhället har coronavirusets spridning inneburit omfattande svårigheter och utmaningar, och vi befinner oss fortfarande i ett mycket allvarligt läge. Många branscher och företagare har drabbats hårt ekonomiskt till följd av viruset, inte minst restaurangbranschen.

Regeringen har därför presenterat en rad stödåtgärder som tar sikte på olika problem för att tillsammans skapa så bra förutsättningar som möjligt för landets företag och löntagare att överbrygga de negativa ekonomiska konsekvenserna av den pågående pandemin. Dessa inkluderar bland annat omställningsstöd, omsättningsstöd för enskilda näringsidkare, korttidspermittering, likviditetsstöd i form av anstånd med skatteinbetalningar, kreditgarantier såsom Företagsakuten, lättnader i a-kassan för företagare samt tillfälligt sänkta arbetsgivaravgifter och egenavgifter.

Fru talman! I samband med att smittspridningen tilltagit har regeringen meddelat att flera av stödåtgärderna förlängs för att stötta svenska jobb och företag genom den svåra krisen. Regeringen har också nyligen föreslagit medel för ett nytt nedstängningsstöd och en ny period med statligt stöd under vilken vissa lokalhyresgäster får rabatt på hyran.

Samtidigt är det så att lagstiftningsprocessen tar tid, även om det går mycket snabbare nu än det annars gör, och i många fall krävs det dessutom godkännande av EU-kommissionen för att få stöden på plats.

För att företag ska klara den akuta likviditeten har vi därför både förlängt och utökat likviditetsstödet via skattekontot. Det innebär, fru talman, att företagen kan skjuta upp skatt för ytterligare tre redovisningsperioder och få anstånd retroaktivt, vilket innebär att företag kan få tre månaders inbetald skatt återbetald redan nu i februari.

Jag och regeringen följer noggrant utvecklingen i dessa svåra tider och analyserar löpande behovet av både justeringar och erforderliga åtgärder för det svenska näringslivet.


Anf. 2 Cecilie Tenfjord Toftby (M)

Fru talman! Jag tackar näringsminister Ibrahim Baylan för svaret.

Den som lyssnade på en tidigare debatt med ungefär samma frågor kan konstatera att dagens svar innehåller lika många ord men saknar några av de svar som oroliga restaurangägare och anställda ber om att få.

Pandemin har slagit hårt mot Sverige med över 12 000 döda. Människors hälsa och skyddet av våra invånare måste alltid komma i första hand. Det finns ingen politisk oenighet om detta. Fram till den 10 januari i år har regeringen försökt att stoppa spridningen av viruset med hjälp av befintlig lagstiftning, något som visat sig vara otillräckligt. Från och med den 10 januari finns en pandemilagstiftning på plats, vilket tillsammans med den påbörjade vaccineringen gör att människor tycker att vi går mot ljusare tider.

Inte bara människors hälsa utan också Sveriges ekonomi lider. Företag kämpar. Arbetstillfällen försvinner. Människor förlorar sina jobb. Unga kommer inte in på arbetsmarknaden. Arbetslösheten ökar dramatiskt.

En bransch som är extra hårt drabbad är restaurangbranschen. För att minska antalet besökare har regeringen bland annat använt sig av alkohollagstiftningen. Man har bett människor att inte gå på restaurang, och det har gett resultat. I min hemstad Borås har besöken minskat med 70 procent, så också intäkterna. Företag går på knäna. De pressar ned kostnader, det vill säga säger upp anställda. Nu finns det inte mycket mer att spara på.

Fru talman! Regeringens stödpaket, som vi hörde näringsminister Baylan prata sig varm för, har inte nått ut. Nu är desperationen stor. Många ser bara en konkurs framför sig. Hoppet för många krögare stod till att regeringen skulle använda sig av pandemilagstiftningen för att stänga restaurangerna tillfälligt. En nedstängning skulle enligt pandemilagen ge företagen rätt till ersättning från staten och rädda företag och jobb. Men detta verkar inte vara aktuellt.

I dag hör vi näringsminister Baylan beskriva allt regeringen vill göra, men tyvärr märks inte regeringens intentioner i verkligheten. Sveriges och Borås krögare har inte mottagit stöd från staten sedan augusti förra året.

Inte heller har näringsministerns kollega socialminister Lena Hallengren några planer på att använda de verktyg som regeringen bad riksdagen om. I svaret på en skriftlig fråga svarar Hallengren: "Bland alla smittskyddsåtgärder som kan bli aktuella enligt gällande lagar är tillfällig nedstängning mycket ingripande och bör endast omfatta miljöer och tillfällen som utgör hög risk för smittspridning och om inga andra åtgärder bedöms tillräckliga. Om en sådan åtgärd övervägs ska den ställas i relation till de negativa konsekvenser det kan innebära för verksamheter som berörs av en sådan stängning."

De negativa konsekvenser som statsrådet Hallengren vill undvika har tyvärr redan uppnåtts genom att man genom rekommendationer och användandet av alkohollagstiftningen i princip inför ett näringsförbud för en hel bransch. Ser inte näringsministern att konsekvenserna av regeringens agerande är tusentals förlorade jobb när en bransch blir så hårt drabbad av ett näringsförbud som restaurangbranschen i princip har blivit?

Fru talman! Näringsministerns svar innehöll en mängd ord, men vilken konkret betydelse har de för restaurangbranschens anställda som oroar sig för sina jobb och den enskilda företagaren som ser sitt livsverk raseras? Vilka förbättringar i närtid - för det här är på riktigt - kan näringsministern utlova de människor som i dag ligger sömnlösa inför synen av att deras framtid försvinner?


Anf. 3 David Josefsson (M)

Fru talman! Jag tackar Cecilie Tenfjord Toftby för en högst aktuell interpellation om restaurangbranschens villkor.

Sedan pandemin bröt ut i början av förra året har vi nog alla här inne kontinuerligt varit i kontakt med desperata företagare som sett sina intäkter falla på grund av omständigheter som man inte har haft makt över eller möjlighet att påverka. En av de branscher som har drabbats hårdast är restaurangbranschen.

Så sent som i fredags morse satt jag med ett antal krögare i Göteborg som beskrev hur deras verksamheter nu balanserade på en knivsegg, hur krögare sålt sitt fritidshus för att ha råd att betala företagets skulder, hur pandemin gjort att en restaurang med en Michelinstjärna nu stängt ned för att aldrig öppna igen och hur ett känt nöjesetablissemang på Avenyn gått från 100 personer på avlöningslistan till nu endast 4. Det, fru talman, är inte för att man har varit oskicklig på att driva företag. Det är inte för att man har misslyckats med att göra restauranggästerna nöjda. Det är inte för att man har tagit onödiga risker. Tvärtom är detta restauranger som i februari förra året var livskraftiga och uppskattade.

Fru talman! Kontinuerligt under hösten har det införts begränsningar i hur stora sällskap som får serveras och mellan vilka tider. Först skulle man stänga 22.00, nu 20.00. Med kort varsel och stötvis har dessa begränsningar förlängts. I torsdags berättade regeringen att 20-gränsen skulle förlängas i en vecka, förmodligen hela februari, och därefter eventuellt flyttas till 22.

Samtidigt som restaurangerna har anpassat sig efter dessa bestämmelser och annars hotats av vite har de inte fått någon särskild kompensation för att deras verksamhet och deras arbete kringskurits och de i vissa fall närmast getts yrkesförbud. Som lök på laxen, fru talman, har de också drabbats av regeringens senfärdighet med att betala ut de stöd som man har beslutat om. Vissa restaurangägare som jag har pratat med har väntat på permitteringsstöd sedan juli förra året.

Man får i det närmaste intrycket att statsrådet och regeringen tror att det i köket på varje restaurang finns en stor skattkista eller en kappsäck full med pengar redo att ösa ur medan statens ersättning dröjer. Varför är regeringen annars inte beredd att ge dessa företag någon ersättning i enlighet med pandemilagen?

Fru talman! Tilliten till samhället börjar rinna ut bland dessa krögare - inte bara för att de inte får någon särskild ersättning trots att deras näringsfrihet har beskurits, utan också för att den ersättning de har blivit utlovade blir fördröjd eller inte kommer. Vad avser statsrådet att göra åt detta?

Om problemet är rädsla för fusk, stärk kontrollerna och skärp straffen för dem som fuskar! Men, fru talman, låt inte de krögare som följer alla lagar och regler lida!


Anf. 4 Näringsminister Ibrahim Baylan (S)

Fru talman! Vad handlar detta i grund och botten om? Det är egentligen inte åtgärder utan det faktum att vi är i den svåraste kris vi har varit med om i modern tid, både för folkhälsan och för våra företag och löntagare. Tyvärr manifesteras det väldigt väl i den fråga som Cecilie Tenfjord Toftby ställer.

När hon skrev interpellationen - den är daterad den 28 januari - började hon så här: "Pandemin har slagit hårt mot Sverige och världen." Det är korrekt. "I Sverige har över 11 000 människor avlidit till följd av pandemin." Så står det i interpellationen. Den är alltså skriven för ungefär två veckor sedan. Redan nu vet vi att de där 11 000 inte stämmer. Det är över 12 000, precis som Cecilie Tenfjord Toftby sa i sitt anförande. Det är detta det i grund och botten handlar om och som vi gemensamt har att bekämpa.

Fru talman! Även om det låter annorlunda från talarstolen just nu har vi varit helt överens med Moderaterna om att Sverige inte ska gå in i den typ av lockdowns som många andra länder har gjort. Man ska naturligtvis utvärdera dessa åtgärder i efterhand, men vi ser att många länder är inne på sin tredje lockdown sedan mars förra året, med enorma konsekvenser för jobb och företagande men naturligtvis också för människor.

Här står man alltså och frågar varför vi inte använder nedstängningslagstiftningen när man i grund och botten inte själv föreslagit något sådant utan varit överens med oss om att ha en strategi där vi gör vårt bästa för att stävja smittan, se till att sjukvården har de resurser den behöver, se till att rädda människoliv och samtidigt också mildra effekterna för jobb och företagande.

Jag tror att vi alla är medvetna om att situationen är väldigt svår. Nu diskuterar vi restaurangerna och hotellen. Ja, där är situationen oerhört tuff, särskilt som vi nu är inne på vår tionde månad i pandemin. Visserligen har det gått lite upp och ned. Det var väldigt mörkt under våren. Sedan hade vi i slutet av sommaren och början av hösten en viss uppgång för företag och sysselsättning. Men sedan, fru talman, har vi alltsedan smittan började sprida sig kraftfullt igen sett en ganska kraftig nedgång.

Jag får nu frågor om konkreta åtgärder. Det är precis mot denna bakgrund, fru talman, som regeringen har föreslagit och riksdagen i vissa frågor redan hunnit besluta om flera åtgärder, nämligen

att korttidsstödet inte bara ska förlängas utan också förstärkas upp till 80 procent

att omställningsstödet inte bara ska förlängas utan också förstärkas upp till 90 procent

att hyresstödet återinförs med en högre nivå på 50 procent

att anstånden ska förlängas och förstärkas för att kunna klara likviditeten

att möjligheten att få hjälp via Företagsakuten förlängts och förstärkts.

Fru talman! Vi har pratat om restaurang- och hotellbranschen, och det är klart att det är en bransch som har drabbats väldigt hårt. Men vi har också kulturlivet, vi har mässor, vi har researrangörer av olika slag, vi har nöjesparker och andra som ända sedan i mars inte har kunnat bedriva någon verksamhet. Hade vi inte haft dessa stöd, som vi nu dessutom föreslår ytterligare förstärkningar av, är det klart att situationen, som redan är oerhört tuff, hade varit mycket svårare än vad den är.

Fru talman! Jag kan konstatera att vi har alldeles för många som är arbetslösa. Likväl ser vi när vi tittar på konkursstatistiken från förra året att allt detta ändå har haft någon effekt eftersom antalet konkurser gick ned 2020 jämfört med 2019.


Anf. 5 Cecilie Tenfjord Toftby (M)

Fru talman! Vi delar självklart alla näringsministerns oro för pandemin och de fortsatta konsekvenserna. Jag håller också med näringsministern: Att använda pandemilagstiftningen för att stänga ned är en tuff åtgärd.

Det är bra att näringsministern genom sin beskrivning av läget visar en viss krisinsikt. Men, fru talman, tyvärr tror jag inte att människorna där ute känner igen sig i näringsministerns optimism när det gäller regeringens stödpaket.

En krögare i Borås beskriver stöden så här långt som mediokra, svåra att få ta del av och med en byråkrati som inte fungerar för små och medelstora företag.

Besöksnäringens egen organisation Visita har gång på gång försökt få regeringen att förstå allvaret i situationen. Siffrorna de redovisar är skrämmande: Var tredje anställd inom besöksnäringen har förlorat jobbet. 50 000 restauranganställda har inte längre ett jobb att gå till. Det som gör situationen ännu allvarligare är att många av dessa är unga - unga människor som nu ser att den fot de hoppades få in på arbetsmarknaden, eller kanske till och med hade fått in innan pandemin slog till, rycks bort.

Restaurangbranschen och besöksnäringen i stort är branscher som traditionellt har erbjudit människor som stått långt från arbetsmarknaden en möjlighet att skapa sig en framtid. Den aspekten borde ha varit mycket tydligare i näringsministerns svar.

Fru talman! Om inte regeringen på allvar börjar jobba för att pengarna ska komma ut och för att stöden ska träffa de företag som har drabbats hårdast av pandemin har vi bara sett början på konkursvågen, en konkursvåg som kan bli väl så allvarlig för Sveriges ekonomi och våra arbetstillfällen som pandemins vågor så här långt har varit för de över 12 000 döda i Sverige.

Därför, fru talman, frågar jag näringsministern återigen: Hur avser näringsministern att agera för att stöden ska nå ut till dem som behöver dem - och, fru talman, inte minst innan fler jobb förloras och fler företag går i konkurs? Detta, fru talman, är på riktigt!


Anf. 6 David Josefsson (M)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag vill dra en liknelse. Tänk er en mörk natt på en öde gata i en svensk stad. Brandlarmet går på en restaurang, och räddningstjänsten rycker ut. När brandbilen kommer fram ser man öppna lågor. Det brinner inne på restaurangen. Om räddningstjänsten är snabb kommer elden inte att sprida sig och skadorna därmed bli begränsade.

Men hur ska man veta att det inte handlar om ett försäkringsbedrägeri? Långt ifrån alltid men ibland händer det att sådana här bränder är anlagda för att någon vill få ut pengar på försäkringen. De få fall då det händer är det brottsligt och ska beivras. Med det synsätt som regeringen har ska räddningstjänsten nu först tillkalla brandutredare. Man ska reda ut brandens orsak och säkerställa att den inte är anlagd. Först när det är klart kan klartecken ges för räddningstjänsten att gå in och släcka.

Problemet är att branden inte längre är begränsad när det är klart. Restaurangen är övertänd, elden har spridit sig och boende på gatan har fått evakueras. Det är precis det som händer nu i pandemin. Regeringens oro för att göra felaktiga utbetalningar gör att allting fastnar i byråkratin. Det kan förekomma felaktiga utbetalningar, och därför vill man inte skynda med hjälpen, men i en krissituation är det faktiskt detsamma som att inte släppa in brandkåren innan brandorsaken är utredd.

Alla försök till bedrägeri och till att lura till sig krisstöd ska grundligt utredas, beivras och bestraffas. Det har vi moderater också föreslagit. Men i likhet med branden på restaurangen kan utredningen ske i efterhand. Oron för att hjälpen kan landa fel får inte medföra att oskyldiga krögare ser sina livsverk försvinna i krisens lågor.


Anf. 7 Näringsminister Ibrahim Baylan (S)

Fru talman! Jag har full förståelse för att företagare är frustrerade. Jag känner samma frustration. Jag träffar dem, och de redogör för att de helst hade sett att vi inte infört dessa restriktioner. Jag hade önskat detsamma. De önskar att vi kunde ha en mer normal situation. Det önskar jag också. Likväl tror jag att vi alla förstår att om vi inte vidtar kraftfulla åtgärder när vi har en kraftig smittspridning, som vi ju hade i november, är risken ganska stor att det blir ännu värre. Då skulle vi bli tvungna att i likhet med många andra länder införa drakoniska åtgärder som utegångsförbud, som vi ser i en del europeiska länder, och total stängning, som vi ser i andra länder. Vi har ändå varit överens i den här kammaren om att vi ska försöka undvika det av många olika skäl, inte bara ekonomiska utan också av folkhälsoskäl av olika slag.

Fru talman! Ja, vi har föreslagit, och har nu i en del fall beslut från riksdagen som vi går vidare med, förstärkning av de här stöden som har visat sig vara effektiva. Och ja, de har också träffat hotell- och restaurangföretagen, om än inte tillräckligt ännu därför att vi fortfarande är mitt i en väldigt svår kris. När vi tittar på korttidsstöd, omställningsstöd och hyresstöd med mera ser vi att de här branscherna ligger ganska högt när det gäller mottagande av stöd.

Jag är den första att skriva under på att vi ska göra det här så snabbt som möjligt. Vi har nu på de tio månader som har gått sedan den här krisen utbröt genomfört 13 ändringsbudgetar. Det har vi gjort med en hastighet som ingen regering tidigare har haft. Är det tillräckligt? Nej. Den här krisen fortsätter och förvärras dessutom, så man behöver hela tiden intensifiera sitt arbete.

Jag tycker att det är ganska motsägelsefullt att lyssna på Moderaterna. Man säger å ena sidan: Stärk kontrollerna! Å andra sidan säger man: Se till att det här kommer ut så snabbt som möjligt!

När det gäller till exempel korttidsstödet, som är det största stödet i pengar räknat hittills, var genomsnittstiden under hela 2020 för svar på en ansökan om permitteringsstöd åtta dagar. Vad är det då som tar tid? För vissa företagare tar det längre tid, så är det. Jo, det som tar tid är när man ska genomföra dessa kontroller för att se till att pengarna går till de företag som faktiskt ska ha dem: de som behöver dem, de som är hederliga, de som är sunda. I många stycken går det alldeles utmärkt, men för en del - jag skulle säga en minoritet - tar det tid.

Det kan vara olika skäl till detta, fru talman. Enligt Tillväxtverket kan det handla om att uppgifterna inte stämmer när de kontrolleras hos Skatteverket, att det har kommit två ansökningar från samma företag eller att man helt enkelt inte får svar. Då tar det längre tid.

Det är mot den bakgrunden, fru talman, som vi har intensifierat arbetet med att anställa fler handläggare på Tillväxtverket. Från noll i mars är de nu över 400, och nu skjuter vi till ytterligare resurser så att de ska kunna göra detta snabbare. Det är alltså mot den här bakgrunden som man automatiserar så att de som har sina papper i ordning snabbt kan få ett besked och därför också snabbt få utbetalt.

Fru talman! Jag förstår verkligen frustrationen, men vi jobbar intensivt för att stötta våra företag, rädda svenska företag och rädda svenska jobb. Men vi vill göra det på ett rättssäkert sätt så att vi inte samtidigt öppnar för organiserad brottslighet, för det gör man om man inte har några kontroller.

Vi vill för den delen också se till, fru talman, att det är de företag som verkligen har rätt till det och som behöver det som får dessa resurser. Även om det är avsevärda resurser är inte ens statens skattkista med skattebetalarnas pengar helt obegränsad.


Anf. 8 Cecilie Tenfjord Toftby (M)

Fru talman! Krögare, som andra invånare i Sverige, förstår att även de behöver vidta åtgärder. Men frågan är: Har de inte även rätt att förvänta sig ett stöd från staten när de under många år har betalat skatt till staten? Var är deras säkerhetsnät?

Politik är att röra sig framåt och lösa samhällsutmaningar, men just den här debatten känns som att den rör sig i cirklar.

Under debatten om ändringsbudgeten svarade Åsa Westlund, Socialdemokraternas ordförande i finansutskottet, så här om kravet på att skynda på de byråkratiska processerna - och vi känner igen näringsministerns sätt att svara här, fru talman: Det öppnar slussarna för kriminella.

Självklart ska inte skattebetalarnas pengar gå till kriminella. Men i stället för att offra de seriösa näringsidkarna, som min kollega David Josefsson beskrev så bra här tidigare, kan man göra som vår ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson föreslår och gå fram med snabba stöd och samtidigt skärpa straffen för dem som utnyttjar systemet.

Fru talman! Svensk byråkrati får inte vara med på att sänka svenska företag. Vi måste fortsätta rädda jobb, och vi måste se till att företag som kan och vill anställa inte utrotas under pandemin. Regeringens saktfärdighet är i dag en fara för både jobb och företag.

Vi gör vårt yttersta, sa näringsminister Baylan i en intervju. Jag tror att det var i Agenda. Under näringsminister Baylans tid som energiminister hörde vi ofta frasen: Detta är på riktigt.

Raseringen av restaurangbranschen och förlusten av arbetstillfällen är på riktigt. Detta verkar regeringen inte riktigt ha förstått. Regeringens yttersta har så här långt inte räckt till. Detta är tyvärr inte bra nog. Så här kan vi inte styra Sverige. Sverige behöver en ny regering.


Anf. 9 Näringsminister Ibrahim Baylan (S)

Fru talman! Jag tror att Cecilie Tenfjord Toftby slog huvudet på spiken när det gäller vad det här egentligen handlar om, nämligen att ta partipolitiska poäng. Det hör till när man är i opposition, men jag tror inte att detta är tiden för det. Jag tror att det är bättre att försöka göra sitt yttersta tillsammans för att hantera den här situationen.

Vi är inte det enda landet i världen som har drabbats av detta, vare sig när det gäller antalet döda eller den grasserande smitta som vi har sett, utan tvärtom. Det är en global pandemi som pågår, och vi liksom många andra länder försöker med ödmjukhet att göra vårt yttersta för att rädda människoliv, minska lidandet för människor genom att hindra smittan så mycket som det går och samtidigt mildra effekterna för jobb och företagande.

Det är över 100 000 fler arbetslösa i dag jämfört med i mars förra året. Det är alldeles för många. Vi gör vårt yttersta - jag menar verkligen det - både vi och de myndigheter som jobbar med det här. När man tittar på faktiska förslag från Moderaterna ser man att också Moderaterna har varit ganska seriösa när det gäller detta. Nu låter det som att vi är väldigt oense, men det är vi i grund och botten inte.

Fru talman! Man får inte blunda för att det när vi gör den här typen av väldigt stora insatser alltid också riskerar att dra till sig oseriösa människor och organiserad brottslighet. Då måste man kunna följa upp det, och det är precis det vi också gör.

Fru talman! Det har gått elva månader sedan pandemin bröt ut på allvar. Det är klart att det är en på många sätt ganska prövande tid. Men vi gör vårt yttersta. Det finns också tecken på att många av åtgärderna faktiskt fungerar. Ett av dem är just att antalet konkurser inte ökade under 2020. De minskade jämfört med 2019.

Räcker det? Absolut inte! Vi måste fortsätta jobba och hjälpas åt under en väldigt svår tid. Jag skulle välkomna mer samarbete.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2020/21:373 Kompensation till restaurangbranschen

av Cecilie Tenfjord Toftby (M)

till Näringsminister Ibrahim Baylan (S)

 

Pandemin har slagit hårt mot Sverige och världen. I Sverige har över 11 000 människor avlidit till följd av pandemin. Sverige har inte klarat av att skydda sina svagaste. Människors hälsa och skyddet av våra invånare måste alltid komma i första hand; det finns ingen politisk oenighet om detta. 

Fram till den 10 januari i år har regeringen försökt stoppa spridningen av viruset med hjälp av befintlig lagstiftning, något som visat sig vara otillräckligt. Från och med den 10 januari fanns äntligen en pandemilagstiftning på plats, vilket tillsammans med en påbörjad vaccinering väckte hoppet om att vi nu går mot ljusare tider. 

Inte bara människors hälsa utan även Sveriges ekonomi lider. Företag kämpar, arbetstillfällen försvinner, människor förlorar sina jobb, unga kommer inte in på arbetsmarknaden och arbetslösheten ökar dramatiskt. 

En bransch som är extra hårt drabbad är restaurangbranschen. För att minska antalet besökare har regeringen bland annat använt sig av alkohollagstiftningen. Man har sagt till människor att inte gå på restaurang, och det har faktiskt gett resultat. I min egen hemstad Borås har besöken minskat med över 70 procent, så också intäkterna. Företagen går på knäna. De har pressat ned sina utgifter, det vill säga sagt upp sina anställda. Nu återstår enbart hyran, och den måste in varje månad oavsett antalet gäster. 

Regeringens stödpaket, som den gärna pratar om, har inte nått ut. Nu är desperationen stor, och många ser bara en konkurs framför sig. 

Hoppet stod till att regeringen skulle använda sig av pandemilagstiftningen för att stänga krogarna under en period. En nedstängning enligt pandemilagen skulle ge företagen rätt till ersättning från staten och med det rädda företag och jobb. 

Men nu verkar det som om att detta inte är aktuellt från regeringens sida: 

Bland alla smittskyddsåtgärder som kan bli aktuella enligt gällande lagar är tillfällig nedstängning mycket ingripande och bör endast omfatta miljöer och tillfällen som utgör hög risk för smittspridning och om inga andra åtgärder bedöms tillräckliga. Om en sådan åtgärd övervägs ska den ställas i relation till de negativa konsekvenser det kan innebära för verksamheter som berörs av en sådan stängning, skriver socialminister Lena Hallengren som svar på en skriftlig fråga.

De negativa konsekvenserna som statsrådet Hallengren vill undvika har regeringen redan uppnått genom att, med rekommendationer och användandet av alkohollagstiftningen, i princip införa ett näringsförbud för en hel bransch. 

Min fråga till näringsminister Ibrahim Baylan är:

 

Om regeringen inte avser att använda pandemilagstiftningen för att exempelvis stänga ned vissa restauranger och betala ut ersättning, vad avser ministern att göra för att kompensera branschen för de negativa konsekvenser som användandet av annan lagstiftning samt rekommendationer medför?